Målområde 1. Delaktighet och inflytande i samhället

Denna rapport är en av 21 underlagsrapporter för Folkhälsopolitisk
rapport 2010: Framtidens folkhälsa – allas ansvar, som Statens folkhälsoinstitut presenterade för regeringen i november 2010. Rapporten
ger en fördjupad kunskap och information inom folkhälsans målområde 1 – delaktighet och inflytande i samhället.
Målområde 1: Delaktighet och inflytande i samhället
Det övergripande målet för folkhälsan är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Statens
folkhälsoinstitut har därför regeringens uppdrag att analysera och
följa upp den nationella folkhälsopolitiken samt att föreslå framtida
satsningar och prioriteringar. Resultatet presenteras i en regelbundet
återkommande folkhälsopolitisk rapport.
Syftet med denna rapport är att visa hur förutsättningarna för hälsa
inom målområde 1 med fokus på perioden 2004–2009 har utvecklats,
vilka åtgärder som har genomförts inom målområdet samt att ge
rekommendationer till framtida åtgärder.
Rapporten vänder sig i första hand till sakkunniga och praktiker som på
olika sätt arbetar med delaktighet och inflytande i samhället men även
politiker, som genom denna skrift får ett fördjupat underlag för att följa
upp genomförda åtgärder och göra prioriteringar för framtidens
folkhälsa inom målområde 1.
Statens folkhälsoinstitut utvecklar och förmedlar kunskap för bättre hälsa.
målområde
1
Delaktighet och
inflytande i samhället
Kunskapsunderlag för
Folkhälsopolitisk rapport 2010
R 2011: 31
Statens folkhälsoinstitut
Distributionstjänst
120 88 Stockholm
R 2011:31
[email protected]
www.fhi.se
ISSN 1651-8624
ISBN 978-91-7257-912-5 (pdf)
ISBN 978-91-7257-917-0 (print)
Må lo mrå de 1
Delaktighet och
inflytande i samhället
Kunskapsunderlag för
Folkhälsopolitisk rapport 2010
© STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT, ÖSTERSUND 2011, R 2011:31
ISSN 1651-8624
ISBN 978-91-7257-912-5 (pdf)
ISBN 978-91-7257-917-0 (print)
OMSLAGSFOTO: anette levander
GRAFISK PRODUKTION: ab typoform
TRYCK: Strömberg, Stockholm, 2011
Innehåll
5 Förord
6 Sammanfattning
8 Summary
11 DEL 1. Inledning
Bakgrund 12
Modell för analysen i denna rapport 15
19 DEL 2. Sambanden mellan delaktighet och inflytande och hälsa
Påverkansfaktorer 20
Tillstånd 21
23 DEL 3. Utvecklingen av faktorer som påverkar delaktighet och inflytande
25 Uppföljning av påverkansfaktorer
Valdeltagande bland unga förstagångsväljare 26
Politiskt aktiv 27
Tillgång till Internet i hemmet 28
Förmåga att överklaga myndighetsbeslut 31
Socialt och kulturellt deltagande 31
Emotionellt stöd 32
Praktiskt stöd 33
34 Uppföljning av drivkrafter
Möjlighet att komma in och ut ur bostaden
utan att använda någon trappa 34
Jämställdhet 35
Självupplevd diskriminering 35
39 Uppföljning av tillstånd
Inflytande 39
Tillit 39
40 Diskussion om förändring av 2005 års indikatorer
41 DEL 4. Hälsoskillnader bland olika grupper
Skillnader mellan kvinnor och män 42
Utbildning och inkomst – socioekonomiska skillnader 42
Skillnader mellan unga och äldre 43
Skillnader som rör utrikes födda, personer med
funktionsnedsättningar samt personer med hbt-identitet 44
45 DEL 5. Genomförda åtgärder och resultat
Samlad bedömning av utvecklingen när det gäller deltagande
och inflytande i samhället samt analys av genomförda åtgärder 52
55 DEL 6. Rekommendationer till framtida åtgärder
Prioriteringar 62
63 Referenser
Förord
Det övergripande målet för folkhälsan är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Sveriges riksdag antog
år 2003 den nationella folkhälsopolitiken med propositionen Mål för folkhälsan
(2002/03:35). År 2008 presenterades sedan propositionen En förnyad folkhälsopolitik (2007/08:110). Statens folkhälsoinstitut har regeringens uppdrag att analysera och följa upp den nationella folkhälsopolitiken. Den första folkhälsopolitiska
rapporten gavs ut år 2005 och den andra i november 2010.
Det finns två huvudsyften med den folkhälsopolitiska rapporteringen. Det första
är att ge regeringen överblick över folkhälsans utveckling och resultatet av de
genomförda åtgärderna. Det andra är att rekommendera framtida satsningar på ett
sådant sätt att regeringen lättare kan göra strategiska val och prioritera bland de
föreslagna åtgärderna.
Underlaget för Folkhälsopolitisk rapport 2010 är omfattande och presenteras i
flera olika kunskapsunderlag. Dessa rapporter ger bl.a. en fördjupad bild av varje
enskilt målområde för folkhälsa. Den här rapporten innehåller underlagsmaterial
som har tagits fram inom målområde 1: Delaktighet och inflytande i samhället.
Rapporten har arbetats fram av Anette Levander vid avdelningen för analys och
uppföljning. Miaomiao Zhu vid samma avdelning har lämnat värdefulla bidrag och
rapporten har granskats av institutets interna sekretariat för den folkhälsopolitiska
rapporten. Vetenskapliga granskare har varit professor Tapio Salonen, Fakulteten
för hälsa och samhälle vid Malmö högskola, samt Tom Nilsson, lektor i statsvetenskap vid Fakulteten för kultur och samhälle vid Malmö högskola.
Underlag till rapporten kommer från Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam), Ungdomsstyrelsen, Socialstyrelsen, Diskrimineringsombudsmannen, Transportstyrelsen, Statens kulturråd, Skolverket, Statistiska centralbyrån
samt Sveriges Kommuner och Landsting.
Östersund, december 2011
Sarah Wamala
Generaldirektör
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 5
Sammanfattning
av flera underlagsrapporter till Folkhälsopolitisk rapport
2010: Framtidens folkhälsa – allas ansvar. Här ger vi en fördjupad bild av målområde 1: Delaktighet och inflytande i samhället. Individer och grupper måste känna
att de kan påverka sina egna livsvillkor och utvecklingen av samhället, annars
uppstår utanförskap och känslor av maktlöshet. Brist på makt och möjligheter att
påverka har ett starkt samband med ohälsa.
Denna rapport visar utvecklingen av olika faktorer som påverkar hälsan inom
målområde 1, med fokus på perioden 2004–2009. De faktorer som följs upp är bl.a.
demokratisk delaktighet, socialt och kulturellt deltagande, tillgång till Internet i
hemmet, socialt och praktiskt stöd samt tillit. För demokratisk delaktighet ser vi att
det finns socioekonomiska skillnader som följer föräldrarnas utbildningsnivå. Detta
påverkar andelen barn och unga som deltar i olika inflytandeforum samt andelen
som röstar i allmänna val. De socioekonomiska skillnaderna påverkar även ungas
förväntningar på framtiden. Samtidigt finns en tendens till att valdeltagandet ökar
bland unga.
Rapporten innehåller en ny indikator som visar andelen som har tillgången till
Internet i hemmet. I befolkningen som helhet har andelen ökat år för år, men det
finns fortfarande stora skillnader mellan äldre och yngre samt mellan hög- och lågutbildade.
Det sociala och kulturella deltagandet är lägre bland äldre, utrikes födda och
män i arbetaryrken än i den övriga befolkningen. Resultaten visar ingen signifikant
skillnad över tid förutom när det gäller gruppen äldre där det har minskat något.
Det är framför allt arbetslösa samt personer med sjukpenning eller aktivitetsersättning som anger att de har ett lågt socialt deltagande, och skillnaden är upp till
20 procent mellan arbetande och arbetslösa samt 30 procent mellan arbetande och
personer med sjukpenning eller aktivitetsersättning.
Jämställdheten i Sverige står på en hög nivå sedan flera år tillbaka, men det finns
fortfarande skillnader mellan mäns och kvinnors ekonomiska villkor. Den självupplevda diskrimineringen minskar generellt men är en viktig ohälsofaktor för de som
drabbas.
Personer med funktionsnedsättning behöver transporter och byggnader med god
tillgänglighet för att ha ett jämlikt socialt och demokratiskt deltagande. Deras situation förändrades inte nämnvärt under mätperioden.
Tilliten till medmänniskor minskade något under perioden 2004–2009. Ungdomar känner lägre tillit till andra människor jämfört med övriga befolkningen.
Sedan 2005 har regeringen och andra aktörer gjort flera olika åtgärder och förändringar inom området delaktighet och inflytande i samhället. I denna underlags-
Denna rapport är en
6 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
rapport har vi främst följt upp de åtgärdsförslag som presenterades i Målområde
1: Delaktighet och inflytande i samhället – Kunskapsunderlag till folkhälsopolitisk
rapport 2005. En del är helt eller delvis genomförda, t.ex. en ny diskrimineringslag,
en modell för att mäta jämställdhet som är under utveckling samt åtgärder för att
öka både ungas, unga vuxnas och vuxnas demokratiska deltagande och göra dem
mer delaktiga i samhället.
Inom målområde 1 föreslår Statens folkhälsoinstitut följande fem åtgärder för
att öka de samhälleliga förutsättningarna för en god hälsa på lika villkor för hela
befolkningen:
1. Tillsätta en kommitté eller motsvarande med uppgift att utveckla en strategi och
en handlingsplan för att nå de ungdomspolitiska målen.
2.Utveckla en nationell vägledning som stöd för uppsökande och förebyggande
hembesök hos äldre.
3. Fördjupa kunskapen om sambanden mellan diskriminering och hälsa.
4.Utveckla en indikator för att följa upp statistik om tillgänglighet till samtliga
trafikslag för personer med funktionsnedsättning.
5. Undersök om det finns strukturella hinder i samhället för ungdomars delaktighet
i etablerade demokratiska processer samt vilka dessa hinder är och hur de kan
undanröjas.
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 7
Summary
Objective domain 1: Participation and influence in society
Knowledge base for the Public Health Policy Report 2010
of several sub-reports for the “Public Health Policy Report
2010: Public health of the future – everyone’s responsibility”. Here, we provide an
in-depth illustration of objective domain 1: participation and influence in society.
Individuals and groups must feel that they can influence their own living conditions
and the development of society, otherwise exclusion and feelings of powerlessness
arise. A lack of power and opportunities to influence matters is strongly related to
illness.
This report shows the development of various factors that affect health in objective domain 1, focusing on the period 2004-2009. The factors followed up include
democratic participation, social and cultural participation, access to the Internet
at home, social and practical support and trust. For democratic participation, we
see that there are socioeconomic differences that follow the parents’ level of education. This influences the proportion of children and adolescents that participate
in various forums of influence and the proportion that votes in public elections.
Socioeconomic differences also influence young peoples’ expectations of the future.
At the same time, there is a tendency for election participation to increase among
young people.
This report includes a new indicator that shows the proportion of people that
have access to the Internet at home. In the population as a whole, this proportion
has increased year by year, but there are still major differences between the old and
the young, and between highly educated and those with little education.
Social and cultural participation is lower among the elderly, those born abroad
and men in blue-collar professions than in the rest of the population. The results
show no significant difference over time except in terms of the elderly group where
participation has decreased somewhat. Above all, it is the unemployed and those on
sickness benefits or an activity allowance who say that they have a low level of social
participation, and the difference is up to 20 per cent between the employed and the
unemployed and 30 per cent between the employed and those with sickness benefits
or an activity allowance.
Gender equality in Sweden has remained high for many years, but there are still
differences between the financial conditions of men and women. Self-perceived discrimination is generally dropping, but is an important illness factor for those affected.
This report is one
8 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
People with disabilities need transports and buildings with adequate accessibility
in order to have equal social and democratic participation. Their situation did not
change appreciably during the measurement period.
Trust in other people decreased somewhat in the period 2004–2009. Young
people feel less trust in other people than the rest of the population.
Since 2005, the Government and other stakeholders have taken several different
steps and made changes in the domain of participation and influence in society. In
this sub-report, we have mainly followed up on the proposed measures presented in
“Objective domain 1: Participation and influence in society – Knowledge base for
the Public Health Policy Report 2005”. Some of the measures have been fully or
partially implemented, for example new anti-discrimination legislation was passed,
a model for measuring gender equality is under development and steps are being
taken to increase democratic participation and participation in society among adolescents, young adults and adults.
In objective domain 1, the Swedish National Institute of Public Health proposes the
following five measures to improve the social conditions for good health on equal
terms for the entire population:
1. Appoint a committee or the equivalent with the task of developing a strategy and
an action plan to achieve the youth policy objectives.
2. Develop a national guide as an aid in outreach and preventive home visits to the
elderly.
3. Deepen the knowledge of the connections between discrimination and health.
4. Develop an indicator to monitor statistics on accessibility to all types of transportation for people with disabilities.
5. Investigate if there are structural obstacles in society to youth participation in
established democratic processes, what these obstacles are and how they can be
removed.
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 9
1
INLEDNING
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 11
Bakgrund
Denna rapport är ett kunskapsunderlag till Folkhälsopolitisk rapport 2010:
Framtidens folkhälsa – allas ansvar. Det övergripande nationella folkhälsomålet
är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela
befolkningen. Detta mål med tillhörande elva målområden (se faktaruta 1) fungerar som en kompassriktning för att nå social hållbarhet (Regeringens proposition
2002/03:35; Regeringens proposition 2007/08:110). Vi ser därför uppdraget att
skriva den folkhälsopolitiska rapporten med dess kunskapsunderlag som en del av
arbetet med att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling.
Faktaruta 1
MÅL FÖR FOLKHÄLSAN
Det övergripande nationella folkhälsomålet är att skapa samhälleliga förutsättningar
för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Målområden:
1. Delaktighet och inflytande i samhället
2. Ekonomiska och sociala förutsättningar
3. Barns och ungas uppväxtvillkor
4. Hälsa i arbetslivet
5. Miljöer och produkter
6. Hälsofrämjande hälso- och sjukvård
7. Skydd mot smittspridning
8. Sexualitet och reproduktiv hälsa
9. Fysisk aktivitet
10. Matvanor och livsmedel
11. Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel
Den här rapporten handlar om målområde 1, delaktighet och inflytande i samhället.
I Folkhälsopolitisk rapport 2005 står det så här om detta område:
Om individer eller grupper upplever att de inte kan påverka de egna livsvillkoren och utvecklingen av samhället uppstår utanförskap och maktlöshet. Brist
på makt och möjligheter att påverka har ett starkt samband med hälsa (Statens
folkhälsoinstitut, 2005a).
12 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
Syftet med denna rapport är att enligt regeringens uppdrag (Statens folkhälsoinstitut,
2006) för målområde 1
• redovisa utvecklingen av hälsopåverkande faktorer med fokus på perioden
•
•
2004–2009
beskriva åtgärder som har genomförts
rekommendera framtida åtgärder.
Diskussion om begreppen delaktighet och inflytande
Förutsättningar för demokratisk delaktighet är dels politiska resurser, som innefattar även informationsteknologi och tillgång till transporter, dels personliga resurser
som möjlighet, kunskap, självförtroende och tid, och dels sociala resurser som nära
och trygga relationer, ett socialt nätverk och ett socialt deltagande (SOU 2000:1).
Tillgången till dessa resurser är ojämlikt fördelad bland människor. De som har
lägst resurser är också de som har sämst självskattad och mätt hälsa, och tvärtom
(Statens folkhälsoinstitut, 2010b).
Delaktighet brukar beskrivas utifrån olika former där graden av inflytande varierar.
Det finns en modell för att beskriva olika delaktighetsformer och grader av inflytande
i dem, den s.k. delaktighetstrappan som togs fram av Sherry Arnstein på 1960-talet.
Enligt den kan delaktighet t.ex. vara information, konsultation, dialog, samarbete
och medbestämmande. Graden av inflytande är lägst vid information och högst vid
medbestämmande (Arnstein, 1969). Arnstein har dock fått kritik, bl.a. för att alltför
ensidigt fokuserar på makt utan att inkludera det faktum att människor har olika
förutsättningar att bli delaktiga (Tritter & McCallum, 2006). Att enbart fokusera
på maktaspekten kan också göra att delaktighetsaspekten kan komma i skymundan
trots att delaktighet i många fall har ett värde i sig (Collins & Ison, 2006; Tritter &
McCallum, 2006). Trots begränsningarna används Arnsteins modell fortfarande i
en stor omfattning av praktiker i delaktighets- och inflytandearbetet för att beskriva
och följa upp delaktighet. (Collins & Ison, 2006). Här har vi valt Arnsteins modell
för att beskriva sambandet mellan delaktighet och inflytande eftersom modellen också ofta används i folkhälsoarbetet på regional och lokal nivå. Det visar en
sammanställning av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) om hur kommunerna arbetar med delaktighet och inflytande (Sveriges Kommuner och Landsting,
2007). Folkhälsoinstitutet har även tidigare använt den som utgångspunkt för att
beskriva delaktighet och inflytande i hälsokonsekvensbedömningar (HKB) eftersom modellen är pedagogisk och enkel att översätta till en praktisk verklighet
(Statens folkhälsoinstitut, 2010c).
Beträffande inflytande är det framför allt i närmiljön som det är möjligt att skapa
möjlighet till medborgerligt inflytande, med undantag för valdeltagande och partiarbete. Många former av inflytande genom delaktighet passar bäst på den kommunala nivån eller på kommundelsnivån. Dessutom är det oftast på lokal nivå som
människor kommer i kontakt med det offentliga i form av skola, socialkontor, äldreomsorg och barnomsorg. Inom den civila sektorn kan medborgare få inflytande i
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 13
samhället genom t.ex. ideella organisationer och genom socialt företagande. Forskare har dock delade meningar om hur denna lokala delaktighet bör utformas mer
konkret, och i vilken utsträckning människor kan vara delaktiga i samhället (SOU
2000:1). Samtidigt har de flesta svenska kommuner sedan 1990-talet arbetat aktivt
och kreativt med att hitta former för medborgerlig delaktighet (SCB 2008b), men
det har visat sig vara svårt att hitta fungerande former för medborgerligt inflytande
i den representativa partistruktur som finns i de demokratiska institutionerna. Medborgarnas intresse har också ofta varit begränsat begränsat (Nilsson, 2005; Gilljam,
2003). Dessutom är det svårt att mäta effekterna av dessa försök.
Enskilda medborgare behöver också kanaler in i det politiska systemet eftersom
det är svårt att ha något inflytande i samhället om alla dörrar är stängda. Det är
framför allt kommunerna i Sverige som på olika sätt har försökt skapa sådana
kanaler och därmed möta medborgarnas krav på att kunna delta i och ha inflytande
över politiken – förutom att rösta vid valen. Ett syfte med kommunernas satsningar
var också att öka andelen medborgare som är medlemmar i något politiskt parti,
eftersom den har minskat från 14 procent i början av 1980-talet till 5 procent 2006
(SCB 2008a).
Många forskare har dock invänt att alternativa former deltagande som t.ex. olika
kommunala råd, medborgarpaneler eller liknande forum sällan är representativt för
befolkningen som helhet (Amnå, 2003). Risken är att deltagandet och inflytandet
kan bli ojämnt fördelat mellan befolkningsgrupper. Kommunerna har dock försökt
att ge särskilda grupper en rådgivande status, exempelvis ungdomar, invandrare
eller personer med funktionsnedsättningar, eftersom dessa grupper tenderar att vara
underrepresenterade i de politiska partierna som är grunden för den representativa
demokratin i Sverige. Dessutom kan kommunerna låta brukare påverka den offentliga service som de använder, exempelvis genom föräldraråd inför olika skolbeslut.
Ett tredje alternativ är att låta medborgarna komma in med förslag som bereds av
kommunala tjänstemän för att sedan läggas fram till politikerna. Av dessa tre former har olika brukarstyrelser gett deltagarna mest reellt inflytande. Både svensk och
dansk forskning visar också att denna form har en rad positiva effekter även om de
flesta deltagare har hög utbildning och en god socioekonomisk situation (Almgren,
2000; Jarl, 2004; Skolverket, 2001).
Inflytande (reellt inflytande) innebär att medborgarna uppfattar deltagandet som
meningsfullt samt anser att det är jämlikt och att medborgarna kan få insyn i det.
Det framgår av Demokratiutredningen. Det finns flera svårigheter med att mäta
reellt inflytande, och området studeras och utvecklas ständigt inom statsvetenskapen och inom praktisk demokratisk verksamhet i kommunerna som vi beskriver
ovan (Sveriges Kommuner och Landsting, 2011a). Därför följer vi i denna rapport
främst de bakomliggande faktorer som indirekt påverkar möjligheterna till inflytande.
Under senare år har diskussionen om politiskt deltagande allt oftare handlat om
betydelsen av medborgarnas engagemang i föreningsliv snarare än deras inflytande
14 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
över den politiska beslutsprocessen. De flesta forskare menar i dag att ett aktivt deltagande i olika föreningar ger liknande effekter som andra former av politiskt deltagande, och på individnivå ger det i bästa fall både ökat självförtroende och det man
kallar politiskt kompetens. Självförtroendet gör att människor i högre utsträckning
kan och vågar ta kontakt med politiker och tjänstemän i frågor som berör och
påverkar deras liv. Den politiska kompetensen ger verktygen för att kunna ta dessa
kontakter. Inom forskningen kallas denna personliga utveckling och kompetenshöjning ofta för empowerment (på svenska ofta översatt till det inte helt jämförbara
egenmakt). Ett utbrett föreningsengagemang får också positiva konsekvenser för
samhället eftersom medborgarna får ett större förtroende för de politiska institutionerna och känner större tillit till andra människor. Många forskare menar att just
graden av tillit har stor betydelse för både det personliga välbefinnandet och för att
samhällets institutioner ska fungera (Fukuyama, 1995; Putnam, 2001; Rothstein,
2000).
Analysen i denna utredning bygger på en modell som beskrivs i nästa avsnitt. Vår
beskrivning av innehållet i modellen bygger på Arnsteins modell för sambandet mellan delaktighet och inflytande samt Demokratiutredningens synsätt när det gäller
resurser som ger förutsättningar för demokratisk delaktighet.
Modell för analysen i denna rapport
Europeiska miljöbyrån har utvecklat en modell för att beskriva orsakssamband
i samspelet mellan samhälle och miljö (European Environmental Agency [EEA],
1999). Modellen kallas för DPSIR, vilket står för Driving forces, Pressure, State,
Impact, Response. Statens folkhälsoinstitut har valt att använda modellen inom
folkhälsoområdet för att beskriva orsakssambanden mellan samhälle och hälsa. Det
stora värdet med modellen är att den illustrerar de bakomliggande faktorer som har
betydelse för människors levnadsvanor och livsvillkor, och i nästa steg för folkhälsan. Det är dessa faktorer som politiker och andra beslutsfattare kan påverka med
olika åtgärder och styrmedel. Syftet med modellen är med andra ord att ge en tydlig
struktur för policyanalysen i denna rapport. De engelska benämningarna har här
ersatts med drivkrafter, påverkansfaktorer, tillstånd, hälsoutfall och andra effekter
samt åtgärder och styrmedel, se figur 1 nedan (European Environmental Agency
[EEA], 1999).
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 15
Figur 1. Modell för analys av målområde 1 – delaktighet och inflytande i samhället
Drivkrafter
• Demokratiska institutioner
• Utbildningsnivå
• Ekonomiska villkor
• Fysisk tillgänglighet
• Normer och lagar
• Värderingar
Åtgärder och styrmedel
• Ekonomiska styrmedel
• Administrativa styrmedel
• Informativa styrmedel
Påverkansfaktorer
• Demokratisk delaktighet
• Socialt och kulturellt deltagande
• Socialt och praktiskt stöd
Tillstånd
• Inflytande i samhällslivet
• Tillit
Hälsoutfall och andra effekter
• Fysisk och psykisk hälsa
• Förtida dödsfall
Här följer en beskrivning av hur vi har använt DPSIR-modellen i figuren ovan
för att beskriva vad politiker kan påverka för att öka människors delaktighet och
inflytande. Det gäller dels drivkrafter på samhällsnivå, dels påverkansfaktorer på
befolkningsnivå.
Påverkansfaktorer
I modellen beskrivs formerna av delaktighet i rutan om påverkansfaktorer.
Demokratisk delaktighet gäller medborgarnas möjligheter att påverka och utöva
inflytande över politiska beslut, t.ex. genom att delta i allmänna val eller överklaga
beslut. Enligt Demokratiutredningen ökar det demokratiska deltagandet om människor har bra sociala resurser som nära och trygga relationer till andra människor,
ett socialt nätverk och ett socialt deltagande i samhället och sin omgivning (SOU
2000:1). Vi beskriver de sociala resurserna med faktorerna socialt och kulturellt
deltagande samt socialt och praktiskt stöd.
Drivkrafter
I samhället finns det flera drivkrafter som påverkar delaktighet och inflytande. En
levande demokrati kännetecknas av att det finns starka och väl fungerande demokratiska institutioner, att den offentliga makten utövas med respekt för de mänskliga rättigheterna, att alla människor har goda möjligheter till insyn, inflytande och
16 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
ansvarsutkrävande samt att det finns ett självständigt och variationsrikt föreningsliv
(Regeringen, 2011). Det krävs med andra ord transparens och insyn i den offentliga
sektorn för att medborgarna ska kunna få ett inflytande. En hög utbildningsnivå i
samhället och goda ekonomiska villkor hos befolkningen ökar förutsättningarna för
delaktighet och inflytande genom att människor har mer kunskap och får fler möjligheter. Demokratiutredningen kallar detta för personliga resurser (SOU 2000:1),
och flera statistiska källor visar att människor med låg inkomst och utbildning är
mindre delaktiga och har mindre inflytande i samhället (Statens folkhälsoinstitut,
2010b; Statistiska centralbyrån, 2009a).
Normer och lagar lägger grunden för hur samhället hanterar viktiga frågor som
diskriminering och jämställdhet. De grundläggande värderingar som finns i ett samhälle får bl.a. betydelse för hur lagstiftningen efterlevs, och det gäller t.ex. synen på
jämställdhet och synen på diskriminering. Bristande jämställdhet kan innebära att
kvinnor och män har olika förutsättningar för delaktighet och inflytande, och en
grupp som diskrimineras får också svårare att vara delaktig och utöva något inflytande. Möjligheterna till delaktighet påverkas dessutom av fysisk tillgänglighet när
det t.ex. gäller transporter och allmänna lokaler. Denna tillgänglighet regleras bl.a.
i olika lagar. Fysisk tillgänglighet kan även handla om tillgången till informationsteknologi som i sin tur beror på hur väl utbyggd infrastrukturen är. Dessa förutsättningar för demokratisk delaktighet kallas av Demokratiutredningen för politiska
resurser (SOU 2000:1).
Åtgärder och styrmedel
Politiker och andra beslutsfattare kan påverka drivkrafter och påverkansfaktorer
med åtgärder och styrmedel. Det kan vara ekonomiska styrmedel i form av skatter, avgifter eller ekonomiskt stöd, administrativa styrmedel i form av lagstiftning,
förordningar, regler och organisation på samhällsnivå eller informativa styrmedel
såsom satsningar på forskning, utbildning och information i olika form och på olika
nivåer. Vidare kan arbetsmarknadens parter inom sina överenskommelser påverka
utvecklingen när det gäller delaktighet och inflytande, t.ex. genom ett systematiskt
arbetsmiljöarbete.
Tillstånd
Det tillstånd som eftersträvas är inflytande i samhällslivet, dvs. att människor kan
påverka sitt samhälle och sitt eget liv. För att göra skillnad för hälsan ska inflytandet
också vara reellt, dvs. visa att människor verkligen kan påverka sin livsmiljö, vilket
bl.a. studier om barns och ungdomars hälsa visar (Bremberg & Wennerholm Juslin,
2004). Människors hälsa påverkas också positivt eftersom inflytande och delaktighet tenderar att skapa tillit till andra människor och till demokratiska institutioner
(Jen, Johnston, Jones, & Sund, 2010).
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 17
Hälsoutfall och andra effekter
Människor som känner sig delaktiga och har möjligheter till inflytande utvecklar
även sin demokratiska kompetens och får självförtroende att bidra till och medverka i samhällsutvecklingen. En brist på inflytande och tillit kan i stället leda till
en känsla av utanförskap och maktlöshet, vilket i sin tur kan leda till ett negativt
hälsoutfall och andra effekter. Kapitel 2 innehåller en närmare beskrivning av sambanden mellan hälsa och flera av de ovanstående faktorerna.
18 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
2
Sambanden mellan
delaktighet och
inflytande och hälsa
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 19
• Det finns samband mellan låg demokratisk delaktighet och upplevd dålig hälsa
•
•
•
•
liksom upplevelse av otrygghet i närsamhället.
Ett antal svenska studier visar att ett högt socialt deltagande har samband med
god fysisk hälsa.
Brist på socialt och praktiskt stöd i form av nära och positiva sociala relationer
kan leda till förtidig död.
Studier visar att barns hälsa gynnas om de har ett ökat faktiskt inflytande i frågor
som gäller dem själva.
En hög grad av tillit till sina medmänniskor kan sannolikt minska stress, vilket
i sin tur har en positiv inverkan på hälsan. Människor med en hög grad av tillit
deltar också mer i sociala nätverk och aktiviteter, något som ytterligare bidrar
till en god hälsa.
I det här kapitlet beskriver vi sambanden mellan hälsa och påverkansfaktorerna
demokratisk delaktighet, socialt och kulturellt deltagande samt socialt och praktiskt stöd. Dessutom beskriver vi sambanden mellan hälsa och tillstånden inflytande
respektive tillit.
Delaktighet har i sig betydelse för hälsan även om den inte alltid leder till inflytande. Dahlgren och Whitehead har sammanställt viktiga faktorer som är betydelsefulla för människans hälsa (Dahlgren & Whitehead, 1992) och nämner bl.a. olika
aspekter av delaktighet såsom nära och trygga relationer, sociala nätverk och ett
socialt deltagande.
Påverkansfaktorer
Demokratisk delaktighet och hälsa
För att känna samhörighet med samhället måste människor ha rätten och möjligheten att påverka sina egna livsvillkor och utvecklingen av det samhälle de lever i
(SOU 2000:1). Den som inte har sådana möjligheter eller den makten kan känna
sig maktlös, något som har en negativ inverkan på hälsa (Antonovsky, 1991). Ofta
används valdeltagandet i allmänna val som ett mått för att synliggöra demokratisk
delaktighet (Ungdomsstyrelsen, 2008a, 2008c). Det finns också ett positivt samband mellan demokratisk delaktighet (i form av valdeltagande i allmänna val) och
självskattad hälsa, där grupper med ett lågt valdeltagande också anger en låg självskattad hälsa (Statens folkhälsoinstitut, 2010b). Ett motsvarande samband finns
mellan upplevelsen av trygghet i närsamhället och självskattad hälsa, vilket har
betydelse för individens förutsättningar till delaktighet (Statens folkhälsoinstitut,
2010b). Mellan valåren är det andra former av reell samhällspåverkan som skapar
samhörighet, delaktighet och inflytande, vilket beskrivs nedan.
Socialt och kulturellt deltagande och hälsa
Det är viktigt att människor känner sig socialt delaktiga och det kan dessutom vara
en förutsättning för att de ska kunna förstå det samhälle de lever i. Känsla av sam-
20 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
manhang och meningsfullhet är begrepp som ofta återkommer i förklaringar till
varför vissa människor klarar påfrestningar bättre än andra (Antonovsky, 1991).
En vetenskaplig genomgång av ett antal svenska studier visar också att det finns
ett positivt samband mellan socialt deltagande och fysisk hälsa (Liljeberg, 2005).
Resultat från den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor visar på samma
sätt att de som uppger ett lågt socialt deltagande också rapporterar fler ohälsosamma levnadsvanor, lågt emotionellt stöd och en låg grad av trygghet (Statens
folkhälsoinstitut, 2010b).
Det finns mätningar som visar att kulturella upplevelser är bra för hälsan, men
resultaten bör tolkas med försiktighet enligt Kulturrådets rapport Kultur – en del
av ett hälsosamt liv. Det kan också vara så att människor med god hälsa är mer
benägna att delta i kulturaktiviteter (Kulturrådet, 2008) och det är alltså oklart
huruvida aktiviteternas positiva hälsoeffekter beror på kulturen i sig. Mycket tyder
på att det är själva gemenskapen i samband med deltagandet som skapar välbefinnande (Statens folkhälsoinstitut, 2005b). Vi har därför valt att slå samman socialt
och kulturellt deltagande och i uppföljningen betraktas kulturen som en social aktivitet bland många andra.
Socialt och praktiskt stöd och hälsa
En metastudie publicerad 2010 visar att människor utan nära sociala relationer och
socialt stöd löper en flera gånger högre risk att dö i förtid (Holt-Lunstad, Smith, &
Layton, 2010). Enligt studien handlar socialt stöd och sociala relationer framför allt
om kvaliteten i relationen. Studien visar också att social isolering är lika negativt för
hälsan som skadligt alkoholbruk eller tobaksbruk. Forskarna bakom studien drar
därför slutsatsen att brist på socialt stöd borde läggas till listan över faktorer som
leder till en för tidig död (Holt-Lunstad et al., 2010). De anser även att socialt stöd
bör beaktas mer i undersökningar av levnadsvanor, liksom när det gäller att ta fram
riktlinjer för hälso- och sjukvård.
Tillstånd
Inflytande och hälsa
I 2005 års kunskapsunderlag för målområde 1 står det hur viktigt inflytande är för
hälsan:
Om individer eller grupper upplever att de inte kan påverka de egna livsvillkoren och utvecklingen av samhället uppstår utanförskap och maktlöshet.
Brist på makt och möjligheter att påverka har ett starkt samband med hälsa
(Statens folkhälsoinstitut, 2005b).
En genomgång av vetenskapliga studier visar t.ex. att barns hälsa gynnas om de
har ett faktiskt inflytande i frågor som gäller dem själva (Bremberg & Wennerholm
Juslin, 2004). Studierna är gjorda inom olika beslutssammanhang och arenor, och
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 21
gäller barns relation till deras föräldrar, skola och fritidsaktiviteter, boende och närmiljö. På samhällsnivå handlar studierna om barns förhållande till myndigheter.
Vuxna har motsvarande sammanhang och arenor i sina liv, men vi har inte hittat
motsvarande undersökningar av sambanden mellan inflytande och hälsa för grupperna vuxna i arbetsför ålder samt äldre i åldrarna 65–85 år. Troligen finns dock
samma direkta samband mellan inflytande och hälsa även för vuxna.
Tillit och hälsa
Tillit mellan människor har betydelse för deras hälsa (Barefoot et al., 1998; Jen
et al., 2010). I en studie av Jen et al. (2010) beskrivs hur en hög grad av tillit på
individnivå sannolikt kan minska människors stress, vilket i sin tur har en positiv
inverkan på deras hälsa. Den som känner tillit till andra är också mer benägen att
delta i sociala nätverk och aktiviteter, något som ytterligare bidrar till en god hälsa.
Även tillit till olika demokratiska institutioner är viktiga för hälsan. Människor
som har blivit orättvist behandlade av samhället litar mindre på andra, och det kan
påverka hälsan negativt (Rostila, 2008). Förutsättningarna för en hög tillit i samhället är bättre i länder med utpräglade och välutvecklade välfärdssystem och med
välfungerande demokratiska institutioner, t.ex. Sverige. Sådana länder har därmed
också bättre förutsättningar att få en god folkhälsa (Jen et al., 2010; Rostila, 2008).
22 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
3
Utvecklingen av faktorer
som påverkar delaktighet
och inflytande
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 23
• I både 2006 och 2010 års val ökade valdeltagandet i åldrarna 18–29 år för båda
•
•
•
•
•
könen och i samtliga utbildningsgrupper. Högst valdeltagande i åldersgruppen
har män med eftergymnasial utbildning och lägst har män med bara förgymnasial utbildning.
Tillgången till Internet i hemmet ökar. De största skillnaderna finns mellan unga
och äldre, 30 procentenheter. Näst störst är skillnaden mellan lågutbildade och
hög- och mellanutbildade, 20 procentenheter. För denna indikator är dock det
vetenskapliga underlaget otydligt och det kan finnas praktiska problem med att
mäta Internettillgång på detta sätt som gör det ännu svårare att avgöra validiteten i den. Därför finns det starka skäl till att se över indikatorn i det fortsatta
arbetet.
Det sociala och kulturella deltagandet är lägre för äldre, utrikes födda och män
i arbetaryrken än för övriga befolkningen. Resultaten visar ingen signifikant
skillnad över tid förutom hos gruppen äldre där andelen med lågt deltagande
minskar.
Det är främst arbetslösa och personer med sjuk- eller aktivitetsersättning som
saknar emotionellt stöd och praktiskt stöd. Data för perioden 2004–2009 visar
ingen tendens till ökning eller minskning över tid.
Jämställdheten i Sverige står sedan flera år på en hög nivå, men skillnaderna i
kvinnors och mäns ekonomiska villkor finns kvar.
Den självupplevda diskrimineringen minskar generellt men är en viktig ohälsofaktor för individer.
Målområde 1 skiljer sig från andra målområden på så sätt att det är det enda målområdet där det går att följa upp flera indikatorer i DPSIR-modellen, för både
drivkrafter, påverkansfaktorer och tillstånd. Ju fler indikatorer som kan följas upp,
desto mer allsidigt blir det underlag som ska användas för att bedöma resultatet av
olika politiska åtgärder.
Eftersom det är många indikatorer som följs upp beskriver vi dem under olika
rubriker nedan, först indikatorerna för påverkansfaktorer, därefter för drivkrafter
och slutligen de indikatorer som rör tillstånd, se figur 1. Uppföljningen fokuserar på
perioden 2004–2009.
24 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
Uppföljning av påverkansfaktorer
Här följer en beskrivning av utvecklingen för de påverkansfaktorer som beskriver
delaktighet. De mäts med indikatorerna i tabell 1 nedan, i högra spalten.
Tabell 1. Indikatorer som används för att följa upp påverkansfaktorer
Påverkansfaktorer (delaktighet)
Indikatorer
Demokratisk delaktighet
Valdeltagande bland unga förstagångsväljare
Politiskt aktiv
Tillgång till Internet i hemmet
Förmåga att överklaga myndighetsbeslut
Socialt och kulturellt deltagande
Socialt och kulturellt deltagande
Socialt och praktiskt stöd
Emotionellt stöd
Praktiskt stöd
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 25
Valdeltagande bland unga förstagångsväljare
Valdeltagandet bedöms vara ett bra mått på människors makt, delaktighet och
inflytande, och kan därför användas som indikator för demokratisk delaktighet
(SOU 2000:1).
Figur 2. Valdeltagandet i riksdagsvalen 1970–2010 bland förstagångsväljare, efter kön. Källa:
SCB
Procent
100
80
60
40
20
60
1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1998 2002 2006 2010
Kvinnor
Män
Andelen förstagångsväljare som röstar har valts som indikator eftersom forskningen visar att gruppen är känsligare för trender än äldre åldersgrupper. Unga
har lägre valdeltagande än befolkningen i övrigt (Statistiska centralbyrån, 2009b).
I riksdagsvalet 2006 ökade dock valdeltagandet bland förstagångsväljarna för första gången sedan 1994, se figur 2. Denna tendens fortsatte i valet 2010, och nu med
ännu högre valdeltagande.
Kvinnors valdeltagande är högre än mäns, liksom i de äldre åldersgrupperna,
och det är fler högutbildade än lågutbildade som väljer att rösta (Statistiska centralbyrån, 2009b). I riksdagsvalet 2006 var valdeltagandet hos 18-åringarna högre
än i någon av de andra åldrarna i gruppen 18–29 år. En förklaring kan vara att de
flesta 18-åringar går i gymnasieskolan, och att skolan är en bra plattform för att
nå ut med information om det svenska valsystemet (Öhrvall, 2009). Förstagångsväljarnas valdeltagande var högre bland eleverna som gick teoretiska program än
bland de som gick yrkesinriktade program. Den största skillnaden var mellan teknikprogrammet (88 procent röstande) och individuella programmet (57,6 procent).
26 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
Valdeltagandet i gruppen 18–29 år var generellt sett även högre i 2006 och 2010 års
kommunfullmäktigeval än vid valet 2002.
I Sverige gäller de allmänna valen EU, riksdagen, landsting och regioner samt
primärkommuner, och valdeltagandet varierar mellan kön, åldrar och födelseland.
Inom en och samma kommun kan valdeltagandet skilja mycket mellan olika valdistrikt beroende på socioekonomisk nivå (Statistiska centralbyrån, 2009b). Därför
räcker det inte att analysera deltagandet utifrån människors ålder, kön och födelseland, utan det är också viktigt att se till valdistriktens socioekonomiska struktur.
Slutsats: Valdeltagandet hos unga är lägre än hos äldre grupper i befolkningen.
Inom gruppen 18–29 år är den socioekonomiska fördelningen ungefär densamma
som för äldre medborgargrupper. Det finns en tendens till att förstagångsväljarnas
valdeltagande ökar, och en förklaring kan vara att gymnasieskolan ger dem bra
information om de allmänna valen.
Politiskt aktiv
Med politisk aktivitet menar vi dels medlemskap i politiska partier, dels aktiviteter
i andra forum som främst är till för ungdomar, t.ex. kommunernas ungdomsforum
och skolornas elevråd. Övriga former av politisk aktivitet redovisas inte här på
grund av begränsningar att följa utvecklingen över tid för hela befolkningen.
Andelen aktiva i politiska partier fortsätter att sjunka och 2010 är det bara
några få procent av befolkningen som är medlem i ett parti (Statistiska centralbyrån, 2009b). Även här fanns det skillnader mellan kön, mellan personer med olika
utbildningsnivå och mellan svenskfödda och personer med utländsk bakgrund, men
andelen aktiva i dessa grupper ligger nu nästan på samma låga nivå. Statistiken visar
dock tydligt att unga är mindre politiskt aktiva än medelålders och äldre, förutom
när det gäller medlemskap i politiska partier.
Beträffande ungdomsforum och elevråd har Ungdomsstyrelsen särskilt uppmärksammat att det finns socioekonomiska skillnader mellan ungas grad av inflytande i den kommunala verksamheten. I kommunernas inflytandeforum finns få
unga som lever med arbetslösa föräldrar eller föräldrar som saknar fast förankring
i samhället (Ungdomsstyrelsen, 2009c). Likaså beror ungas politiska intresse och
kunskaper om demokratiska processer på föräldrarnas utbildningsnivå (Ungdomsstyrelsen, 2007, 2009c; Öhrvall, 2009). Det är dock många unga som via internet
engagerar sig i samhällsfrågor utanför de etablerade politiska strukturerna (Ungdomsstyrelsen, 2010).
Skolverket har deltagit i en internationell undersökning som visar att svenska
14-åringar vill påverka sin vardag i skolan. Drygt 40 procent har varit med och röstat fram elevrådsrepresentanter och eleverna uttrycker generellt sina åsikter i klassrummet (Skolverket, 2010a). När det gäller framtida politiskt deltagande svarar de
flesta att de främst kommer att rösta i allmänna val och en mindre andel tror att de
kommer att bli medlemmar i ett politiskt parti. Barn till högutbildade föräldrar tror
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 27
i högre grad att de kommer att delta i partipolitiken än barn till mellan- och lågutbildade. Undersökningen visar således att ungdomars förväntningar på sitt politiska
deltagande speglar de skillnader i som finns i den vuxna befolkningen, dvs. att låg
utbildning har samband med lägre politiskt deltagande (Skolverket, 2010a).
Slutsats: Andelen partipolitiskt aktiva fortsätter att sjunka och unga är mindre
politiskt aktiva än medelålders och äldre utom när det gäller medlemskap i politiska
partier. I olika inflytandeforum för barn och unga finns en socioekonomisk skillnad
som följer föräldrarnas utbildningsnivå; barn och unga med lågutbildade föräldrar
är och tror sig förbli mindre politiskt aktiva i olika sammanhang än de med hög- och
mellanutbildade föräldrar.
Tillgång till Internet i hemmet
Andelen som har tillgång till Internet i hemmet är en indikator som vi redovisar
på försök, med syftet att undersöka nya former för information och kommunikation som kan gynna delaktighet och inflytande. Indikatorn används t.ex. av
Ungdomsstyrelsen i flera rapporter. Vi vill dock betona att denna indikator inte
är framtagen med samma process som dem som togs fram inför Folkhälsopolitisk
rapport 2005. Vi bedömer att det vetenskapliga underlaget hittills är otydligt. Det
kan dessutom finnas praktiska problem med att mäta Internettillgång på detta sätt,
eftersom t.ex. infrastruktursatsningar och annan teknisk utveckling kan påverka
tillgången till internet i hemmet. Sammantaget är det svårt att försäkra tillförlitligheten i indikatorn och den behöver ses över i det fortsatta arbetet. Detta diskuterar
vi även sist i kapitlet, under rubriken Diskussion om förändring av 2005 års indikatorer.
En förutsättning för att kunna vara delaktiga i samhället och ha något reellt
inflytande är att ha tillgång till information. Medier inom public service hänvisar
allt oftare till fördjupad information via hemsidor på Internet, och service från bl.a.
kommuner, sjukvården, myndigheter och public service är ibland helt systematiserad och tillgänglig via Internet. Det gäller t.ex. möjligheten att sköta privata ärenden från hemmet, utöva inflytande och få information. Internet används också allt
oftare för att få direkt inflytande i olika demokratiska processer (Ungdomsstyrelsen,
2010). Exempelvis har flera kommuner s.k. medborgarpaneler via Internet för att
påverka beslutsfattandet (Sveriges Kommuner och Landsting, 2007, 2011a). Internet är alltså en kanal för delaktighet och inflytande i samhället, och forskningen
undersöker förutsättningarna för den genom att mäta andelen som har tillgång till
Internet i hemmet (Nordicom-Sverige, 2009), Ungdomsstyrelsen, 2010).
Nordicom är en institution inom Nordiska Ministerrådet som sedan 20 år tillbaka mäter medieutvecklingen i Sverige. Sedan år 2004 har både användningen av
och tillgången till Internet ökat, se figur 3. Unga 15–24 år är den grupp som i störst
utsträckning har tillgång till internet i hemmet, och andelen har ökat från cirka 80
procent år 2004 till över 95 procent år 2009. Även äldre i Sverige har god tillgång
28 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
till Internet i hemmet men är samtidigt den åldersgrupp som har minst tillgång:
strax över 65 procent år 2009 för gruppen 65–79 år (mätningarna sträcker sig till
79 år). I den åldersgruppen är det dock bara omkring 50 procent som använder
Internet i hemmet en genomsnittlig vecka (Nordicom-Sverige, 2009).
Figur 3. Andel av befolkningen med tillgång till Internet i hemmet 2001–2009 (procent), efter
ålder Källa: Nordicom, Göteborgs universitet.
Procent
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
2001
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
9–14 år
20–24 år
35–44 år
55–64 år
15–19 år
25–34 år
45–54 år
65–79 år
2009
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 29
Figur 4 visar att tillgången varierar med utbildningsnivå. Skillnaderna är relativt
stora mellan hög- och lågutbildades tillgång till Internet i hemmet, men skillnaden
minskar mellan gymnasieutbildade och högutbildade.
Figur 4. Andel av befolkningen med tillgång till Internet i hemmet 2001–2009 (procent), efter
utbildningsnivå Källa: Nordicom, Göteborgs universitet.
Procent
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
2001
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
2009
Lågutbildade män
Gymnasieutbildade män
Högutbildade män
Lågutbildade kvinnor
Gymnasieutbildade kvinnor
Högutbildade kvinnor
Däremot är skillnaderna i tillgång små mellan könen; män har något större tillgång
än kvinnor, men könsskillnaderna tenderar att försvinna helt bland högutbildade.
För lågutbildade kvarstår skillnaderna och ökar till och med något eftersom lågutbildade kvinnors tillgång till Internet i hemmet på senare tid har planat ut eller
minskat (Nordicom-Sverige Göteborgs universitet, 2009).
I alla åldersgrupper ökar andelen som har tillgång till Internet i hemmet.
Det finns dock skillnader mellan äldre och unga, 65 procent för äldre (65–79 år)
och 95 procent för unga (15–24 år), vilket gör att skillnaden är 30 procentenheter.
Vidare finns det skillnader mellan hög- och lågutbildade. Sämst tillgång till Internet
i hemmet har kvinnor med låg utbildning.
Slutsats:
30 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
Förmåga att överklaga myndighetsbeslut
I ett demokratiskt samhälle är det viktigt att en enskild medborgare själv kan och
vågar överklaga myndighetsbeslut. Sedan 1980 ställer Statistiska centralbyrån
(SCB) frågan ”Skulle du själv kunna författa en skrivelse och överklaga ett beslut
av en myndighet?” i sina Undersökningar av levnadsförhållanden, ULF (Statistiska
centralbyrån, 2009a). Resultaten visar att befolkningens förmåga att själv överklaga
myndighetsbeslut har ökat sedan 1980-talet. Det senaste resultatet gäller år 2007
då 72,5 procent av männen svarade ja på frågan, mot 66 procent av kvinnorna.
Siffrorna har varit relativt stabila sedan 2002. De största skillnaderna mellan könen
gäller åldersgruppen 65–84 år där cirka 70 procent svarade att de kan överklaga
myndighetsbeslut år 2006–2007, medan andelen kvinnor bara var cirka50 procent.
Andelen är också mindre i åldrarna 16–24 år än i gruppen 25–64 år. Inom gruppen
utrikes födda svarade cirka 65 procent av männen ja, liksom cirka 55 procent av
kvinnorna bland alla svarspersoner 16–84 år. De socioekonomiska skillnaderna är
relativt stora för samtliga åldersgrupper. Exempelvis kan 92 procent av alla kvinnliga högre tjänstemän överklaga ett myndighetsbeslut jämfört med 50 procent av
kvinnorna i arbetaryrken (Statistiska centralbyrån, 2009a).
Slutsats: Allt fler anger att de kan överklaga ett myndighetsbeslut, både kvinnor
och män. Bland kvinnor i åldern 65–84 år anger endast 50 procent att de själva
kan överklaga ett myndighetsbeslut jämfört med 70 procent av männen. Det finns
socioekonomiska skillnader bland samtliga åldersgrupper.
Socialt och kulturellt deltagande
I den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor ställs sedan år 2004 frågan
”Har du deltagit i någon av följande aktiviteter under de senaste12 månaderna …”,
där svarsalternativen är 14 olika aktiviteter med allt från teaterbesök och bio till att
ha skrivit en insändare i en tidning eller deltagit i en studiecirkel. Denna Frågorna
om sociala aktiviteter sammanfaller med frågorna om kulturvanor i Statens kulturråds undersökningar (Kulturrådet, 2009). I huvudsak sammanfaller frågorna om
kulturvanorna i Kulturrådets undersökningar med frågorna om sociala aktiviteter
i den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor. Indikatorn behöver dock
vidareutvecklas, vilket vi kommenterar i slutet av kapitel 5.
Folkhälsoenkätens frågor om socialt och kulturellt deltagande visar framför
allt stora skillnader mellan personer i åldrarna 65–84 år och andra åldersgrupper
(Statens folkhälsoinstitut, 2010b), där det sociala och kulturella deltagandet är hela
30 procent lägre i den äldsta åldersgruppen jämfört med de yngre åldersgrupperna.
Detta framgår av figur 5 som visar lågt deltagande, vilket innebär att gruppen med
sämst deltagande finns överst. Resultaten visar dock en svag tendens till ökning av
äldres sociala deltagande, från 2004 då mätningarna började till 2010. Personer
födda utanför Norden har också 30 procents lägre socialt och kulturellt deltagande
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 31
än personer födda i Sverige. Män i arbetaryrken har lägst socialt och kulturellt
deltagande, men det är svårt att se tendenser i materialet under denna relativt korta
mätperiod. Skillnaderna är stora mellan yrkesarbetande och arbetslösa samt personer med sjukpenning eller aktivitetsersättning: upp till 20 procent mellan arbetslösa
och arbetande och 30 procent mellan personer med sjukpenning eller aktivitetsersättning och dem som har ett arbete (Statens folkhälsoinstitut, 2010b).
Figur 5. Andel med lågt socialt deltagande, efter ålder. Källa: Statens folkhälsoinstitut 2010.
Procent
45
40
35
30
25
20
15
10
5
2004
2005
16–24 år
25–44 år
2006
45–64 år
65–84 år
2007
2008
2009
16–84 år
Slutsats: När det gäller socialt och kulturellt deltagande under perioden 2004–
2009 är det för tidigt att se säkra förändringar över tid för olika åldersgrupper.
Äldre har dock lägre socialt och kulturellt deltagande än yngre, och män i arbetaryrken samt utrikes födda har lägre deltagande än andra grupper.
Emotionellt stöd
För att minska människors stress är det viktigt med goda sociala relationer och möjlighet att få emotionellt stöd. Folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor ställer sedan år
2004 frågan: ”Har du någon du kan dela dina innersta känslor med och anförtro dig
åt?” för att mäta det emotionella stödet. Svaren visar att brist på emotionellt stöd
är vanligast bland i kvinnor födda utanför Europa, män i arbetaryrken och med låg
32 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
utbildning samt män i åldrarna 65–84 år, liksom bland arbetslösa och personer med
sjuk- eller aktivitetsersättning. Dessa siffror har inte förändrats nämnvärt sedan år
2004 då enkätinsamlingarna började (Statens folkhälsoinstitut, 2010b).
Indikatorn emotionellt stöd visar inga större förändringar sedan 2004.
Fortfarande är det kvinnor födda utanför Europa, män i arbetaryrken och med låg
utbildning samt män i åldrarna 65 till 84 år som i högst grad anger att de saknar
emotionellt stöd, liksom arbetslösa och personer med sjuk- eller aktivitetsersättning.
Slutsats:
Praktiskt stöd
Indikatorn om praktiskt stöd mäter också människors sociala nätverk. Folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor ställer sedan år 2004 frågan: ”Kan du få hjälp av
någon/några personer om du har praktiska problem eller är sjuk?”. Under perioden
2004–2009 går det inte att se några tendenser till ökning eller minskning av andelen
som svarar ja på frågan, men äldre män och äldre kvinnor anger i något högre grad
än övriga grupper att de saknar praktiskt stöd. Dessutom är brist på praktiskt stöd
vanligare bland utrikes födda, både kvinnor och män, än bland dem som är födda
i Sverige. Andelen ja-svar är högst bland män med kort utbildning och män i arbetaryrken liksom bland arbetslösa och personer med sjuk- eller aktivitetsersättning
(Statens folkhälsoinstitut, 2010b).
Slutsats: Det går inte att se några större förändringar sedan 2004. Bristen på praktiskt stöd är vanligast bland äldre kvinnor och män, män med kort utbildning och
män i arbetaryrken är de som i högst grad anger att de saknar praktiskt stöd, liksom
arbetslösa och personer med sjuk- eller aktivitetsersättning.
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 33
Uppföljning av drivkrafter
Här följer en beskrivning av utvecklingen för de drivkrafter på samhällsnivå
som rör delaktighet och inflytande. De mäts med indikatorerna i tabell 2 nedan, i
högra spalten. En uppföljning av medborgarnas utbildningsnivå samt ekonomiska
villkor finns i rapporten Målområde 2: Ekonomiska och sociala förutsättningar
– Kunskapsunderlag till Folkhälsopolitisk rapport 2010.
Tabell 2. Drivkrafter och indikatorer för uppföljning
Drivkrafter
Indikatorer
Demokratiska institutioner
Följs inte upp i denna rapport
Utbildningsnivå
Ekonomiska villkor
Uppföljningen tar hänsyn till dessa faktorer genom att beskriva
indikatorerna utifrån olika socioekonomiska grupper.
Fysisk tillgänglighet
Möjlighet att komma in och ut ur bostaden utan att använda trappa
Normer och lagar relaterade
till värderingar
Jämställdhet
Självupplevd diskriminering
Möjlighet att komma in och ut ur bostaden
utan att använda någon trappa
För att människor ska kunna vara delaktiga och ha inflytande måste deras omgivning vara fysiskt tillgänglig och anpassad för deras behov. I SCB:s undersökningar
om levnadsförhållanden, ULF, har män och kvinnor med funktionsnedsättningar
sedan 1980 fått svara på om de kan komma in och ut ur bostaden utan att använda
någon trappa. Samma fråga ställs även till män och kvinnor i åldrarna 65–84 år.
Genom åren har frågorna ställts på olika sätt, men allt fler har svarat att de kan
det. Andelen är 31–44 procent och resultatet måste därför ändå bedömas som lågt
eftersom mindre än hälften av gruppen inte kan komma in och ut ur bostaden utan
att använda trappa. För gruppen äldre har resultaten blivit något bättre sedan mätningarna startade, men förändringen är ännu mindre inom gruppen personer med
funktionsnedsättningar i yrkesverksam ålder (Statistiska centralbyrån, 2009a).
Statens folkhälsoinstitut publicerade år 2008 rapporten Onödig ohälsa som visar
att en stor del av den samlade ohälsan finns hos personer med funktionsnedsättningar. Mycket av denna ohälsa har dock egentligen inte med själva funktionsnedsättningen att göra utan beror bl.a. på de omgivande miljöerna och brist på tillgänglighet (Arnhof, 2008).
34 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
Allt fler äldre samt allt fler personer med funktionsnedsättningar anger
att de kan komma in och ut ur bostaden utan att behöva använda en trappa. Färre
än hälften svarar dock ja på frågan och de flesta av dem finns inom gruppen personer med funktionsnedsättningar i yrkesverksam ålder.
Slutsats:
Jämställdhet
I 2005 års folkhälsopolitiska rapport mättes jämställdhet med hjälp av SCB:s
Jämindex, men Folkhälsoinstitutet har inte ansett att det räcker. Därför finns ett
förslag på ett nytt jämlikhetsmått (JämMått) för folkhälsa som bygger på indikatorer inom jämställdhetspolitikens fyra delområden (politiskt inflytande, resurser,
arbetsdelning och mäns våld mot kvinnor). Måtten är konstruerade så att det går
att följa upp jämställdheten över tid och jämföra resultaten mellan olika kommuner
och län (Backhans & Månsdotter, 2009), Se även kapitel 5 Genomförda åtgärder.
Indikatorerna för JämMått för folkhälsa kan jämföras med The Global Gender
Gap Index som tas fram av World Economic Forum. Enligt detta låg Sverige år 2009
totalt sett på fjärde plats i en internationell rankning av jämställdhet som omfattade 134 länder. De tre länder som rankades före Sverige var alla nordiska – Island,
Finland och Norge (Hausmann, Tyson, & Zahidi, 2009). Indexet mäter ekonomisk
delaktighet och ekonomiska möjligheter, hur väl utbildningsmålen uppfylls, hälsa
och överlevnad samt politisk makt. Indexet visar även att Sverige har förhållandevis få kvinnor med lagstiftande makt (plats 50) samt att kvinnor fortfarande har
lägre lön än män trots att de har likartade arbetsuppgifter (plats 41). När det gäller
utbildningsnivån är förhållandet det omvända eftersom kvinnor har högre utbildning än män. Indexet visar att Sverige har legat på samma nivå flera år i rad.
I en kartläggning från åren 1980–2005 redovisar Skolverket könsskillnader och
utbildningsval. Den visar att pojkar genomgående når cirka 90 procent av flickornas skolresultat, och att flickor i högre grad än pojkar väljer studieförberedande
program på gymnasiet (Skolverket, 2010b).
Internationella jämförelser visar att Sverige år 2009 låg på fjärde plats i
en ranking av jämställdhet men har legat stilla på samma index sedan 2004. Män
har fortfarande mer makt och större inflytande samt högre lön för liknande arbete,
trots att kvinnor har bättre skolresultat och högre utbildningsnivå.
Slutsats:
Självupplevd diskriminering
Folkhälsopolitisk rapport 2005 innehöll också en indikator för självupplevd diskriminering, men den mättes inte på samma sätt utan gällde där andelen som har
blivit utsatt för kränkande behandling sett till födelseland. Folkhälsoenkäten Hälsa
på lika villkor har dock sedan år 2005 inkluderat frågan ”Har du under de senaste
tre månaderna blivit behandlad/bemött på ett sätt så att du känt dig kränkt?” med
följdfrågan: ”Hade den kränkande behandlingen/bemötandet samband med något
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 35
av följande?”. Svarsalternativen är etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, ålder,
funktionshinder, religion, hudfärg, utseende, annat och vet ej. Sedan år 2009 finns
även svarsalternativet ”Könsidentitet eller/och könsuttryck” (Statens folkhälsoinstitut, 2010b).
Den 1 januari 2009 kom en ny diskrimineringslag och den nya myndigheten
Diskrimineringsombudsmannen (DO). Den nya lagen förbjuder diskriminering som
har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet,
religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder
(Diskrimineringsombudsmannen, 2011). Folkhälsoinstitutets uppföljning av den
självupplevda diskrimineringen stämmer alltså bra med lagen, och i det här fallet
går det att tydligt se sambanden mellan åtgärder på samhällsnivå, drivkrafter i samhället, påverkansfaktorer samt tillstånd hos individen.
Resultaten från den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor visar en
svag minskning av andelen som svarar att de har blivit utsatta för någon kränkande
behandling. Det gäller för varje år sedan mätningarna började med viss stagnation
på slutet, se figur 6 och 7. Fler kvinnor än män uppger att de har blivit kränkta, liksom fler män som är födda utanför Europa än inom Norden. Siffrorna för kvinnor
blir allt mer lika oavsett ursprungsland.
Figur 6. Andel kvinnor 16–84 år som har blivit utsatt för kränkande behandling, efter födelseland, åldersstandardiserat. Källa: Statens folkhälsoinstitut 2010.
Procent
Kvinnor
45
40
35
30
25
20
15
10
5
2004
Sverige
36 2005
2006
Övriga Norden
2007
Övriga Europa
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
2008
2009
Övriga världen
Figur 7. Andel män 16–84 år som har blivit utsatt för kränkande behandling, efter födelseland,
åldersstandardiserat. Källa: Statens folkhälsoinstitut 2010.
Procent
Män
45
40
35
30
25
20
15
10
5
2004
Sverige
2005
2006
Övriga Norden
2007
Övriga Europa
2008
2009
Övriga världen
Andra rapporter från Folkhälsoinstitutet fördjupar undersökningarna inom svarsgrupperna, och de visar att det finns en stor sammanlagd ohälsa för dem som anger
att de har blivit utsatta för någon kränkande behandling (Arnhof, 2008; Gunnel
Boström, Nykvist, & Roth, 2006). Därför är det mycket viktigt att olika myndigheter gör fler fördjupade undersökningar som kompletterar enkäten.
Skolverket visar i en kvalitativ intervjustudie att diskriminering och trakasserier
förekommer inom skolan, och yngre barn känner sig kränkta och otrygga oftare
än äldre. Intervjuerna visar att det framför allt är pojkar som får ta emot verbala
trakasserier, hot och fysiska trakasserier. Enligt intervjuerna är de kopplade till
homofobi och rasism, men även till barnens utseende. Flickor använder generellt
ryktesspridning och baktaleri som ett sätt att kränka varandra (Skolverket, 2009).
DO har på uppdrag av regeringen låtit genomföra en kvalitativ undersökning
av självupplevd diskriminering. Undersökningen bygger på 92 djupintervjuer och
8 fokusgruppsintervjuer med personer som har känt sig diskriminerade enligt någon
av de sju diskrimineringsgrunderna (Diskrimineringsombudsmannen, 2010). Dessutom ingick en grupp för att täcka in personer som har missgynnats på grund av sin
föräldraledighet. Undersökningen visar bl.a. att flera deltagare har känt sig svikna
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 37
och kränkta av de offentliga myndigheter som tur har som uppgift att, och är nyckelaktörer i, arbetet för allas lika rättigheter.
Slutsats: Sedan 2004 minskar andelen som upplever sig kränkta enligt olika diskrimineringsgrunder. Fler kvinnor än män känner sig kränkta, men den mest utsatta
gruppen är män födda utanför Europa. Undersökningar visar också att mönster för
kränkningar grundas redan i skolan och går att följa genom åldersgrupperna.
38 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
Uppföljning av tillstånd
Här följer en beskrivning av utvecklingen för de tillstånd som rör delaktighet och
inflytande. De mäts med indikatorerna i tabell 3 nedan, i högra spalten.
Tabell 3. Tillstånd och indikatorer för uppföljning
Tillstånd
Indikator
Inflytande
Indikatorer ska utvecklas och fastställas.
Tillit
Tillit till medmänniskor
Inflytande
Statens folkhälsoinstitut gör i dag inga uppföljningar inom tillståndet inflytande och
därför kan vi inte redovisa några resultat i denna rapport. Folkhälsoinstitut håller
dock på att utveckla indikatorer inom detta område, och det kan bli aktuellt att
följa upp inflytandet inom olika arenor och för olika befolkningsgrupper (se även
slutet av kapitel 5).
Tillit
Människor kan känna tillit till både demokratiska institutioner och andra medborgare. När det gäller tillit till demokratiska institutioner arbetar Statens folkhälsoinstitut för att fastställa hur denna indikator ska kunna följas upp i framtiden och
vilka underlag som kan användas. Både SCB och SOM-institutet (institutet för samhälle, opinion och medier) vid Göteborgs universitet gör mätningar inom området.
Den indikatorn som ingår här beskriver tillit till medmänniskor.
I folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor får svarspersonerna sedan år 2004 ange
om de i allmänhet anser att det går att lita på de flesta människor. Andelen som
uppgav att de hade svårt att lita på andra ökade med 3 procentenheter under åren
2004–2010, från 24 till 27 procent utan några skillnader mellan könen. Däremot
finns en stor skillnad mellan olika åldersgrupper, där hela 43 procent av personerna
16–29 år har svårt att lita på andra jämfört med runt 22 procent i de övriga åldersgrupperna (Statens folkhälsoinstitut, 2010b).
Tilliten till medmänniskor har minskat något sedan 2004. Det är framför
allt yngre som anger att de har svårt att lita på andra människor.
Slutsats:
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 39
Diskussion om förändring av 2005 års
indikatorer
Vi följer upp målområde 1, delaktighet och inflytande i samhället, genom indikatorerna ovan. De togs fram inför Folkhälsopolitisk rapport 2005 (nedan förkortat FHPR 2005) i samverkan mellan ett stort antal myndigheter. Mer information om processen finns i kapitel 1 i den folkhälsopolitiska rapporten 2005.. Inför
Folkhälsopolitisk rapport 2010 fick institutet i uppdrag av regeringen att följa upp
utvecklingen med utgångspunkt från FHPR 2005, och därför har vi valt att i huvudsak behålla indikatorerna från 2005, men med några förändringar.
Vikten av tillgång till medier och information diskuterades även under indikatorarbetet för FHPR 2005, men den dåvarande projektgruppen hann inte fatta beslut
om någon säker indikator på området. I den här rapporten har vi dock inkluderat
indikatorn tillgång till Internet i hemmet och valt en datakälla som är etablerad
inom forskningen – Nordicom vid Göteborgs universitet. Vi anser att tillgången
till Internet i hemmet är ett bättre mått än t.ex. Internetanvändning i allmänhet
eftersom den ger mer information om bl.a. sociala skillnader i befolkningen. Denna
indikator är dock inte är framtagen inom Statens folkhälsoinstitut och har inte
genomgått samma myndighetsprocess som indikatorerna från FHPR 2005. Detta
diskuterar vi även under indikatorn ovan samt i slutet av kapitel 5.
För indikatorn politisk aktiv har det blivit mer och mer intressant att studera
betydelsen av sociala medier för främst ungdomars inflytande, och forskning pågår
inom flera forskningsfält. Vi bedömer därför att indikatorn behöver ses över inför
kommande uppföljningar.
Indikatorn möjlighet att nyttja vägtransportsystemet för personer med funktionsnedsättning redovisades i FHPR 2005 under målområde 2 – ekonomisk och
social trygghet (Regeringens proposition 2002/03:35). Remissvaren tydde dock
på att indikatorn snarare var ett mått på möjligheter till delaktighet och inflytande.
I FHPR 2005 användes en datakälla från Vägverket (Undersökning om funktionshindrades möjligheter att utnyttja transportsystemet), men eftersom den inte har uppdaterats till en löpande indikator kan vi inte redovisa några förändringar. Vi hänvisar i stället
till kapitel 6 i denna rapport som handlar om rekommendationer till nya åtgärder.
Slutligen har vi delvis reviderat några av indikatorerna i denna rapport genom att
ändra mätmetoder och definitioner. Den ena är diskriminering som i FHPR 2005
mättes som etnisk diskriminering. I den här rapporten är begreppet vidgat till att
innefatta alla diskrimineringsgrunder enligt lagen från 2009 och som vi följer upp i
den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor. Den andra reviderade indikatorn är socialt och kulturellt deltagande där de båda typerna av deltagande tidigare
mättes var för sig. Under rubriken för indikatorn i kapitel 2 förklarar vi varför de
har slagits ihop i denna rapport.
Förslag på utveckling av nya indikatorer finns i slutet av kapitel 5.
40 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
4
HÄLSOskillnader bland
olika GRUPPER
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 41
• Ungdomars demokratiska delaktighet visar tydliga socioekonomiska skillnader.
• Äldre har lågt socialt och kulturellt deltagande och lägre tillgång till Internet i
hemmet än andra åldersgrupper.
• Allt färre kvinnor upplever sig ha blivit utsatta för någon kränkande behandling,
•
vilket är ett mått på självupplevd diskriminering.
Personer med funktionsnedsättningar har sämre förutsättningar för delaktighet
och inflytande än den övriga befolkningen
I detta kapitel sammanfattar vi skillnader i hälsa mellan olika grupper i befolkningen när det gäller Målområde 1: Delaktighet och inflytande i samhället. Kapitlet
bygger på huvudbudskapen från kapitel 3 men här fokuserar vi på utvecklingen och
läget för olika grupper i befolkningen och jämför
•
•
•
•
kvinnor och män
grupper med olika utbildningsnivå och ekonomiska villkor
unga och äldre
utrikes födda, personer med funktionsnedsättning respektive personer med hbtidentitet med övriga befolkningen.
Skillnader mellan kvinnor och män
Det är fortfarande fler kvinnor än män som uppger att de har utsatts för någon
kränkande behandling, men antalet har minskat ända sedan mätningarna började
år 2004 genom den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor. Fler män som
är födda utanför Europa än i Sverige anger att de har blivit utsatta för kränkande
behandling, medan siffrorna för kvinnor närmar sig varandra oavsett födelseland
(Statens folkhälsoinstitut, 2010b).
Skillnader mellan könen visar sig inom flera områden. Unga kvinnor har t.ex.
ett högre valdeltagande än unga män i de allmänna valen (Statistiska centralbyrån,
2009b). I åldern 65–84 år är det dock färre kvinnor än män som svarar att de själva
kan överklaga ett myndighetsbeslut: 50 procent jämfört med 70 procent även om
andelen ökar för båda könen (Statistiska centralbyrån, 2009a).
Internationellt sett är Sverige ett förhållandevis jämställt land, men kvinnor har
fortfarande lägre lön för likartade arbetsuppgifter samtidigt som kvinnor generellt
har en högre utbildningsnivå. Mer information om utbildningsnivåerna finns i
rapporten Målområde 2: Ekonomiska och sociala förutsättningar – Kunskapsunderlag till Folkhälsopolitisk rapport 2010.
Utbildning och inkomst – socioekonomiska skillnader
De socioekonomiska skillnaderna i befolkningen syns i alla åldersgrupper och
inom de flesta områden genom de faktorer och indikatorer vi redovisar i rapporten. Högutbildade har t.ex. ett högre valdeltagande än lågutbildade, även inom
gruppen unga (Statistiska centralbyrån, 2009b). Det finns stora skillnader i grup-
pen unga, ungdomar och unga vuxna, som främst beror på föräldrarnas socioekonomiska situation. Ungdomsstyrelsen visar detta i flera rapporter om ungdomars
livssituation (Ungdomsstyrelsen, 2007, 2008a, 2008b, 2009a, 2009c, 2010). Den
socioekonomiska bakgrunden har t.ex. betydelse för vilka ungdomar som deltar i
de olika inflytandeforum som kommunerna har (Ungdomsstyrelsen, 2009c). Unga
som kommer från hem med lågutbildade föräldrar eller föräldrar i arbetaryrken har
lägre demokratiskt deltagande i olika inflytandeforum (utöver valdeltagandet) än
unga från hem med högutbildade föräldrar och hem där föräldrarna är högre tjänstemän. Dessutom har de lägre förväntningar på sitt eget framtida demokratiska
deltagande i form av bl.a. valdeltagande, men även i form av egen politisk aktivitet
(Ungdomsstyrelsen, 2007).
Socioekonomiska skillnader påverkar också Internetanvändningen. Det finns
undersökningar av Internettillgången i hemmet en genomsnittlig vecka som visar
att skillnaden kan vara upp till 40 procent mellan hög- och lågutbildade, där lågutbildade kvinnor har minst tillgång till internet i hemmet (Carlsson & Facht, 2010).
Andelen som kan överklaga ett myndighetsbeslut är lägre bland dem med låg
utbildning än bland hög- och mellanutbildade, vilket gäller alla åldrar (Statistiska
centralbyrån, 2009a).
Resultat från den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor visar att det
också finns socioekonomiska skillnader i människors sociala och kulturella deltagande. Män i arbetaryrken och med låg utbildning har lägst socialt och kulturellt deltagande, och de anger även att de saknar praktiskt och socialt stöd. Den
viktigaste faktorn är dock arbetslöshet eller sjukskrivning, och personer som är
arbetslösa eller har sjuk- eller aktivitetsersättning anger i högre utsträckning än
befolkningen i övrigt att de har ett lågt socialt och kulturellt deltagande. Allra lägst
deltagande har män med sjuk- eller aktivitetsersättning (Statens folkhälsoinstitut,
2010b).
Under perioden 2004–2009 var de socioekonomiska skillnaderna i stort sett
oförändrade, och det finns en viss risk för att de ökar inom ungdomsgruppen när
det gäller just delaktighet och inflytande i samhället.
Skillnader mellan unga och äldre
Olika undersökningar av den demokratiska delaktigheten visar att unga är mindre
delaktiga än äldre. Det gäller valdeltagande, olika former av politiskt inflytande
samt förmågan att själv kunna överklaga ett myndighetsbeslut. Ungdomar har dock
generellt ett högre socialt och kulturellt deltagande än äldre (Statens folkhälsoinstitut, 2010c) och högre tillgång till Internet i hemmet. Fler äldre män och kvinnor
anger att de saknar praktiskt stöd, och äldre män anger i högre grad än andra grupper att de saknar emotionellt stöd (Statens folkhälsoinstitut, 2010b).
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 43
Skillnader som rör utrikes födda, personer med
funktionsnedsättningar samt personer med hbt-identitet
De som är födda utanför Norden har ett 30 procent lägre socialt och kulturellt deltagande än personer födda i Sverige (Statens folkhälsoinstitut, 2010b). Andelen som
saknar praktiskt stöd är också större bland utrikes födda, både kvinnor och män,
än bland dem som är födda i Sverige, och kvinnor som är födda utanför Europa
saknar emotionellt stöd i högre grad än den övriga befolkningen. Män som är födda
utanför Europa anger dessutom i högre grad att de har blivit utsatta för kränkande
behandling jämfört med män födda i Sverige (Statens folkhälsoinstitut, 2010b).
Inom gruppen utrikes födda syns inga märkbara förändringar när det gäller
praktiskt och socialt stöd under perioden 2004–2009. Uppgifterna visar inte heller
några tydliga förändringar i upplevelsen av kränkande behandling.
I regeringens uppdragsbeskrivning för Folkhälsopolitisk rapport 2010 står det
att Statens folkhälsoinstitut ska beakta förutsättningarna för funktionshindrades
samt homo- och bisexuellas hälsa. Den sortens statistik finns dock inte för alla
indikatorer, och därför har vi inte kunnat särredovisa resultaten för varje indikator
i den här rapporten. Undersökningar av sambanden mellan funktionsnedsättning
och hälsa visar dock att det finns en stor ohälsa hos de berörda personerna som
inte beror på funktionsnedsättningen i sig, utan den hör bl.a. samman med brist på
inflytande, ekonomisk otrygghet, diskriminering och brist på tillgänglighet (Arnhof,
2008). Rapporter från Folkhälsoinstitutet visar också att personer med hbt-identitet
har en större sammanlagd ohälsa än resten av befolkningen (Gunnel Boström et al.,
2006) och utsätts bl.a. oftare för kränkande behandling.
44 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
5
GENOMFÖRDA åtgärder
och resultat
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 45
Sedan 2005 har myndigheter, regeringen och andra aktörer gjort flera förändringar
och åtgärder inom området delaktighet och inflytande i samhället. Vi har följt upp
dem, och tabell 4 nedan visar åtgärderna som bygger på de konkreta åtgärdsförslag som presenterades i Målområde 1: Delaktighet och inflytande i samhället –
Kunskapsunderlag till folkhälsopolitisk rapport 2005. Där finns också ett förslag
som presenterades i huvudrapportens kapitel Ett äldreperspektiv på folkhälsan
(Statens folkhälsoinstitut, 2005a). Efter tabell 4 kommenterar vi förslagen mer
ingående.
Tabell 4. Genomförda åtgärder inom målområde 1 som föreslogs i Folkhälsopolitisk rapport
2005
Åtgärder
Nivå
Aktör
Faktorer som
påverkas
Bedömning av resultaten
A. Göra insatser för att
öka antalet unga i beslutande församlingar
Kommunal
Nationell
Kommuner
Ungdomsstyrelsen
Demokratisk
delaktighet
Socialt och
kulturellt
deltagande
SKL/kommunerna, Ungdomsstyrelsen och Skolverket för flera
egna insatser. Det är osäkert om
systematiska satsningar har gett
önskat resultat.
Skillnaderna mellan aktiva och
inaktiva ökar dock beroende på
familjebakgrund och socioekonomisk status.
B. Utveckla mer kunskap om varför vissa
grupper har liten delaktighet när det gäller valdeltagande i allmänna
val (ungdomar, utländska medborgare).
Nationell
Forskning
Ungdomsstyrelsen
Demokratisk
delaktighet
Forskning pågår och ytterligare
kunskap behövs.
C. Utveckla Jämindex
som indikator så att
jämställdheten kan
följas över tid.
Nationell
Statens folkhälsoinstitut
Värderingar
Normer och
lagar
Folkhälsoinstitutet fick underlaget
i november 2009.
D. Stärka det lokala och
regionala arbetet mot
diskriminering genom
satsningar på att få
mer kunskap om diskrimineringens negativa
påverkan på hälsan
bland utsatta grupper i
samhället.
Nationell
Kommunal
Regional
Normer och
lagar
Värderingar
Åtgärden är delvis klar. Flera kommuner arbetar med frågor om
diskriminering och mänskliga rättigheter (Kommunenkät Statens
folkhälsoinstitut 2009).
46 Dåvarande
Handikappombudsmannen (HO)
och Ombudsmannen mot
diskriminering
p.g.a. sexuell
läggning
(HomO) samt
Statens folkhälsoinstitut
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
JämMått föreslås som ny definition av och nytt mått för folkhälsa.
Slutrapport från samverkansprojektet ”Diskriminering och hälsa”.
Rapportens namn: Diskriminering
– ett hot mot folkhälsan (2006).
Projektets rekommendationer
har genomförts delvis, se nedan
under åtgärdsförslag E.
E. Utveckla metoder för
att kunna mäta olika former av diskriminering.
Nationell
Diskrimineringsombudsmannen (DO)
Normer och
lagar
Åtgärden är delvis klar.
Folkhälsoinstitutet har utvecklat
frågorna i folkhälsoenkäten Hälsa
på lika villkor så att de sedan 2009
inkluderar samtliga diskrimineringsgrunder.
Slutrapport från samverkansprojektet ”Diskriminering och hälsa”.
Rapportens namn : Diskriminering
– ett hot mot folkhälsan (2006).
Projektets rekommendationer
har genomförts delvis, men inte
metodutveckling i den form som
rapporten föreslog.
F. Ta fram en uppdaterad rapport där frågan
om invandrade personers hälsa behandlas.
Nationell
Statens folkhälsoinstitut
Socialstyrelsen
Andra myndigheter
Socialt och
kulturellt
deltagande
Socialt och
praktiskt stöd
Se ovan. Slutrapport från samverkansprojektet ”Diskriminering
och hälsa”.
G. Ge boende i utsatta
stadsdelar möjlighet till
ökad delaktighet och
inflytande över utvecklingen av den egna stadsdelen och de egna livsvillkoren. (Hänvisning till
f.d. Storstadspolitiken)
Nationell
Kommuner
Demokratisk
delaktighet
Socialt och
kulturellt
deltagande
Politikområdet har ändrat inriktning.
H. Ta fram ytterligare
kunskapsunderlag om
sambandet mellan
kultur och hälsa.
Nationell
Statens
kulturråd
Socialt och
kulturellt
deltagande
Rapport framtagen med namnet:
Kultur – en del av ett hälsosamt
liv? von Otter, (Kulturrådet 2008)
I. Öka stödet till frivilligorganisationer för att
möjliggöra aktiviteter
för äldres samvaro och
gemensamma aktiviteter; särskilt viktigt är
detta inom de områden
där många äldre invandrare bor. (FHPR 2005
kap. Äldreperspektiv)
Nationell
Kommunal
Regional
Flera olika
myndigheter
SKL
Ideella sektorn
Kommuner
Landsting/
regioner
Socialt och
kulturellt
deltagande
Socialt och
praktiskt stöd
En överenskommelse mellan 22
idéburna organisationer och regeringen undertecknades i april 2010.
Dialog mellan dessa parter för att
förtydliga relationen mellan staten,
kommunerna och den ideella
sektorn i arbetet med nyanländas
etablering och integration.
J. Lyfta fram frågan om
tillgänglighet, tillsammans med andra viktiga
bestämningsfaktorer
för hälsa, i arbetet med
att skapa ett nationellt
uppföljningssystem
för funktionshindrades
levnadsförhållanden.
Nationell
Det finns ingen tydlig resultatbedömning.
Flera utvärderingar har gjorts av
Storstadspolitiken. Resultaten
visar inga tydliga resultat beträffande delaktighet och inflytande i
stadsdelarna.
Det finns inga nya insatser på området när det gäller finansiering.
Flera myndigheter
Regeringen
Handisam
(Myndigheten
för Handikappolitisk samordning)
Fysisk tillgänglighet
Socialt och
praktiskt stöd
Arbetet pågår, se kapitel 6 i denna
rapport, förslag 4.
Den nationella folkhälsoenkäten
Hälsa på lika villkor omfattar nu
flera frågor som täcker området
kring funktionsnedsättning och
hälsa.
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 47
KOMMENTARER TILL TABELL 4, GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER
A. Göra insatser för att öka antalet unga i beslutande församlingar
Ett flertal insatser har gjorts för att öka ungas och unga vuxnas demokratiska deltagande och göra dem mer delaktiga. Ett exempel är att SKL:s arbete med projektet
Ungdomsdialog för att utveckla metoder som ger ungas inflytande i beslut inom
kommuner och landsting. Flera landsting/regioner och kommuner deltog också i
projektet som pågick till hösten 2010 (Sveriges Kommuner och Landsting, 2011b).
Både SKL och Ungdomsstyrelsen redovisar dock att skillnaderna i deltagande ökar
mellan de unga som har föräldrar med hög utbildning och de som har föräldrar med
låg utbildning. Enligt Ungdomsstyrelsen håller det på att bildas parallella strukturer till demokratiska organ, medan SKL vill ha mer kunskap om vilka strukturella
hinder som finns för unga och unga vuxnas deltagande (Ungdomsstyrelsen, 2009c,
2010). För att studera ungas valdeltagande och demokratiska deltagande krävs ett
längre tidsperspektiv, men tendensen är nedåtgående och det finns en tydlig social
ojämlikhet. Här är det nödvändigt med ett djupare grepp om frågan och mer kunskap om eventuella strukturella hinder. Likaså behövs ett samlat grepp om ojämlikheter i ungas levnadsvillkor. Det finns flera undersökningar som visar att det finns en
stor ohälsa bland unga som står utanför arbetsmarknaden, har ett lågt demokratiskt
inflytande och dessutom upplever diskriminering (Ungdomsstyrelsen, 2009c).
Under år 2005 tog regeringen flera olika initiativ för att ge barn, elever, studerande och föräldrar ett större inflytande över förskolan, skolan och vuxenutbildningar. Exempelvis fick Skolverket i uppdrag att ta fram ett informationsmaterial
om dessa skolformer som kan underlätta inflytande och delaktighet. Informationen
har sedan översatts till de stora invandrarspråken. Skolverket fick också i uppdrag
att föreslå nödvändiga förändringar i kursplanen för grundskolans samhällsorienterande ämnen, för att stärka elevernas förmåga att skaffa sig inflytande i frågor som
gäller både skolan och samhället i stort (Regeringskansliet, 2006).
B. Utveckla mer kunskap om varför vissa grupper har liten delaktighet när det
gäller valdeltagande i allmänna val (ungdomar, utländska medborgare)
Trots de insatser som pågår och redan är genomförda enligt beskrivningen ovan
under A är osäkert om dessa systematiska satsningar har ökat kunskapen om
valdeltagandet. I den här frågan behöver mer kunskap. Forskning inom området
pågår ständigt, men inom ramen för den här rapporten passar det inte att göra
en komplett redovisning av detta arbete. Flera undersökningar och rapporter från
Ungdomsstyrelsen handlar dock om ungas politiska engagemang och hur detta
engagemang kommer till uttryck (Ungdomsstyrelsen, 2007, 2010).
C. Utveckla Jämindex som indikator så att jämställdheten kan följas över tid
Två forskare har på uppdrag av Statens folkhälsoinstitut tagit fram en modell för att
mäta jämställdhetens påverkan på folkhälsan, ”JämMått” för folkhälsa. Modellen
bygger på indikatorer inom fyra delområden: politiskt inflytande, resurser, arbets48 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
delning och mäns våld mot kvinnor. Med hjälp av modellen ska man kunna följa
upp jämställdheten över tid, samtidigt som länsstyrelserna och kommunerna får
en enkel metod för att följa upp och analysera sitt jämställdhetsarbete (Backhans
& Månsdotter, 2009). Det går också att jämföra olika län och kommuner med
varandra och få fram ett jämställdhetstal för hela Sverige. Statens folkhälsoinstitut
planerar att testa modellen i större skala, både lokalt och regionalt.
Övriga jämställdhetssatsningar:
År 2009 beviljades SKL 125 miljoner kronor av regeringen för att dels stödja jämställdhetsintegrering och dels för att utveckla en mer jämställd medborgarservice.
Beslutet kompletterades senare med ytterligare 20 miljoner kronor till SKL och
satsningen på programmet Hållbar jämställdhet. Regeringen beslutade även om en
ny strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet som innehåller
särskilda åtgärder på 235 miljoner kronor.
Utöver dessa anslag avsatte regeringen ytterligare 3,5 miljoner för att utveckla
jämställdhetsarbetet för de nationella minoriteterna. Statens folkhälsoinstitut har
t.ex. fördelat cirka 1 miljon kronor i ekonomiskt stöd till olika organisationers
arbete för jämställdhet och kvinnofrid (Statens folkhälsoinstitut, 2010a).
D. Stärka det lokala och regionala arbetet mot diskriminering genom satsningar
på att få mer kunskap om diskrimineringens negativa påverkan på hälsan bland
utsatta grupper i samhället
E. Utveckla metoder för att kunna mäta olika former av diskriminering
F. Ta fram en uppdaterad rapport där frågan om invandrade personers hälsa
behandlas
Här följer en gemensam kommentar till D, E och F:
Under åren 2004–2006 drevs samverkansprojektet Diskriminering och hälsa
av Statens folkhälsoinstitut, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO),
Handikappombudsmannen (HO) och Ombudsmannen mot diskriminering på
grund av sexuell läggning (HomO). Projektet är slutrapporterat och rekommendationerna har delvis genomförts. Rapporten Särbehandlad och kränkt (Frykman,
2005) gavs ut som en del i projektet, och i den beskriver författarnaolika metoder
för att belysa och mäta sambanden mellan diskriminering och hälsa. Redovisningen
mynnar ut i rekommendationen att använda självrapporterad diskriminering som
metod för att mäta sambanden med hälsa. Slutrapportens namn är Diskriminering
– ett hot mot folkhälsan (Statens folkhälsoinstitut, 2006).
Den 1 januari 2009 kom en ny diskrimineringslag som förbjuder diskriminering
som har samband med kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 49
I samband med det bildades även myndigheten Diskrimineringsombudsmannen
(DO) som en sammanslagning av fyra ombudsmannamyndigheter.
Förslaget i Folkhälsopolitisk rapport 2005 på en uppdaterad rapport om invandrade personers hälsa kom för att indikatorn diskriminering tidigare bara mättes
utifrån etnisk diskriminering. Sedan 2009 innehåller folkhälsoenkäten Hälsa på lika
villkor frågor kring samtliga diskrimineringsgrunder. Enkäten har funnits sedan år
2004 och Statens folkhälsoinstitut arbetar ständigt med DO för att utveckla den.
Då enkäten nu mäter samtliga diskrimineringsgrunder använder Folkhälsoinstitutet
denna då nu lättare att följa upp, analysera och samla kunskap om olika gruppers
levnadsförhållanden.
Flera kommuner arbetar i dag med frågor som rör diskriminering och mänskliga
rättigheter (Statens folkhälsoinstitut, 2009). DO har metodmaterial som Lönelots
för kartläggning av lönediskriminering samt Jämställdhetslots m.fl. till arbetsgivare
och utbildningssamordnare. Materialen är efterfrågade, men enligt muntlig information från DO har myndigheten inte undersökt om de ger någon effekt.
På regeringens uppdrag har Statens folkhälsoinstitut studerat den självskattade
hälsan bland hbt-personer och lämnat förslag till åtgärder och rekommendationer
för hur deras hälsa ska förbättras. Rapporterna heter Särbehandlad och kränkt
(2005) samt Vem får man vara i vårt samhälle? Om transpersoners psykosociala
situation och psykiska hälsa (2008).
Varken DO eller Folkhälsoinstitutet har tagit fram någon uppdaterad rapport
som behandlar invandrade personers hälsa.
År 2009 startade regeringen också andra åtgärder inom diskrimineringsområdet.
Den nya myndigheten DO fick i uppdrag att undersöka förekomsten och omfattningen av diskriminering på bostadsmarknaden. Regeringen tillsatte även en utredning med uppdrag att föreslå hur fler samhällsområden ska kunna få ett skydd mot
diskriminering på grund av ålder. Slutrapporten kom i augusti 2010 med förslag på
ett stärkt skydd mot åldersdiskriminering inom flera olika områden. Utredningen
kartlade också vilka åldersgränser som tillämpas inom de olika samhällsområdena
samt analyserade om det behövs några undantag från ett förbud mot åldersdiskriminering och så fall var (SOU 2010:60).
G. Ge möjlighet för boende i utsatta stadsdelar till ökad delaktighet och
inflytande över utvecklingen av den egna stadsdelen och de egna livsvillkoren
Den tidigare Storstadspolitiken kallas sedan 2007 för urban utvecklingspolitik.
Fokus från tidigare regering var på delaktighet och inflytande, bl.a. att ta fram strategiska stadsdelsplaner i dialog med de boende i stadsdelen, men nuvarande regering
samt ett flertal myndigheter med uppdrag inom området arbetar nu främst med frågor om social integration och sysselsättning. Sedan år 2007 har 21 kommuner med
38 stadsdelar skrivit avtal med staten om att samarbete (Integrations- och jämställdhetsdepartementet, 2010). Det finns flera utvärderingar av f.d. Storstadspolitiken,
men de visar inga tydliga resultat när det gäller delaktighet och inflytande i stadsdelarna (SOU 2005:29).
50 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
Huddinge kommun är en av de kommuner som först deltog i Storstadspolitiken,
och kommunen har nu tagit fram Handbok i delaktighet. Tanken är att handboken
ska ge tjänstemän och politiker ett praktiskt stöd i arbetet med att involvera invånarna i den kommunala verksamhetens utformning (Lindholm & Moritz, 2007).
Flera andra kommuner använder denna modell.
H. Ta fram ytterligare kunskapsunderlag om sambandet mellan kultur och hälsa
Kulturrådet har tagit fram rapporten Kultur – en del av ett hälsosamt liv? som handlar om sambanden mellan kultur och hälsa. Rapporten visar att människor anpassar
sina kulturaktiviteter efter sin häl­sosituation, inte att deras hälsosituation beror på
kulturaktiviteterna (Kulturrådet, 2008). De två delstudierna tyder på att sambandet
mellan kulturaktivitet och hälsa är svårt att påvisa i befolkningsstudier och att de
samband som framträder är mångtydiga. Sammanfattningsvis finns det inga säkra
belägg för att en ökad kulturaktivitet i be­folkningen skulle förbättra folkhälsan
(Kulturrådet, 2008).
I. Öka stödet till frivilligorganisationer för att möjliggöra aktiviteter för äldres
samvaro och gemensamma aktiviteter; särskilt viktigt är detta inom de områden
där många äldre invandrare bor
Hösten 2008 fattade regeringen (Integrations- och jämställdhetsdepartementet)
en överenskommelse mellan regeringen, idéburna organisationer inom det sociala
området. År 2009 initierade regeringen en dialog med SKL och idéburna organisationer inom integrationsområdet, och i april undertecknades en överenskommelse
mellan 22 idéburna organisationer, SKL och regeringen. Syftet med dialogen på
integrationsområdet var att förtydliga relationen mellan staten, kommunerna och
den ideella sektorn i arbetet med nyanländas etablering och integration samt att
utveckla former och metoder som gör att de idéburna organisationerna kan medverka bättre i detta arbete (Sveriges Kommuner och Landsting, 2010).
Det har dock inte tillkommit några nya eller ökade insatser på området när det
gäller ekonomiskt stöd.
År 2009 kom en ändring i socialtjänstlagen som påverkar äldreområdet och har
anknytning till äldres sociala nätverk. Ändringen innebär att kommunernas socialnämnder ska stödja de personer som vårdar en långvarigt sjuk eller äldre närstående
eller som stödjer en person som har funktionshinder.
J. Lyfta fram frågan om tillgänglighet, tillsammans med andra viktiga bestämningsfaktorer för hälsa, i arbetet med att skapa ett nationellt uppföljningssystem
för funktionshindrades levnadsförhållanden
Bestämningsfaktorn tillgång till transporter för funktionshindrade är flyttad från
målområde 2 eftersom flera remissinstanser för FHPR 2005 ansåg att faktor snarare
är en förutsättning för delaktighet och inflytande i samhället, dvs. målområde 1.
År 2006 inrättades Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam)
för att stärka samordningen av de handikappolitiska målen inom andra politik-
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 51
områden (Regeringskansliet, 2007). Myndigheterna inom transportområdet (Trafikverket, Sjöfartsverket och Transportstyrelsen) tog i oktober 2010 på uppdrag av
regeringen fram ett gemensamt förslag till handikappolitiska delmål för perioden
2011–2016. Målet är att transportsystemet ska utformas så att det bli mer användbart för personer med funktionsnedsättningar.
Den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor inkluderar nu flera frågor
som rör funktionsnedsättning och hälsa, och därmed är det nu lättare att följa upp,
analysera och samla kunskap om gruppens levnadsförhållanden (Statens folkhälsoinstitut, 2010b).
Samlad bedömning av utvecklingen när det gäller
deltagande och inflytande i samhället samt analys av
genomförda åtgärder
Genomgången i kapitel 3 av de indikatorer som påverkar delaktighet och inflytande, liksom sammanställningen i kapitel 4 av hälsoskillnader i olika grupper i
befolkningen visar på vissa behov av åtgärder. Några av dessa framgick redan vid
FHPR 2005. ovan i detta kapitel visar att flera åtgärder är genomförda men att en
del saker fortfarande behöver åtgärdas. Hittills har åtgärderna för att höja människors delaktighet och inflytande i samhället framför allt inriktats på normer och
lagar, värderingar samt deltagande, delaktighet och stöd.
Folkhälsoinstitutet har gjort en bedömning som är utgångspunkt för förslagen i
nästa kapitel 6 är följande:
• Unga och unga vuxna, samt personer med låg utbildning och från hem med låg
•
•
•
52 utbildning har lägre demokratiskt deltagande än personer med hög- och mellanutbildning . Dessa skillnader har inte minskat trots insatser för att göra unga
mer delaktiga. Därför är det nödvändigt med nytänkande och mer kunskap om
de bakomliggande orsakerna samt ett samlat perspektiv på och ökad kunskap
om ungas demokratiska deltagande.
Den självupplevda diskrimineringen minskar, men dem som känner sig diskriminerade har en stor samlad ohälsa. Därför måste flera samhällsaktörer som myndigheter, landsting och regioner samt kommuner även i fortsättningen vara medvetna om problemet och samla mer kunskap om självupplevd diskriminering.
Ökad medvetenhet om tillgänglighetsfrågor som en förutsättning för delaktighet
och inflytande för personer med funktionsnedsättning behövs, även inom myndigheter, landsting och regioner samt kommuner. Ett första steg är en kartläggning av tillgängligheten till olika trafikslag för gruppen i förhållande till andra
grupper i samhället.
Äldre personer har generellt ett lågt socialt deltagande och få har tillgång till
Internet i hemmet. Här behövs åtgärder som främjar socialt och kulturellt deltagande och andra förutsättningar för hälsa. Gruppen äldre är lika heterogen som
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
befolkningen i övrigt och därför måste framtida åtgärder och insatser anpassas
efter socioekonomisk situation, kön samt eventuell utländsk bakgrund inom den
växande gruppen äldre.
Dessa punkter är utgångspunkt för förslagen i nästa kapitel. För att nå det övergripande nationella folkhälsomålet är det särskilt viktigt att ekonomiskt och socialt
utsatta personer samt barn, ungdomar och äldre får bättre förutsättningar för delaktighet och inflytande i samhället.
Framtida åtgärder inom målområdet bör inriktas på att fortsätta skapa förutsättningar för att påverka samhällets värderingar och människors attityder och beteenden, för att minska både den diskriminering som går att lagföra och den självupplevda diskrimineringen. En annan viktig åtgärd är att undersöka förutsättningarna
för ungas demokratiska deltagande och inflytande. Dessutom behövs åtgärder för
att äldre och personer med funktionsnedsättningar ska få bättre förutsättningar för
deltagande, delaktighet och stöd.
Vidare behöver indikatorerna inom målområdet utvecklas. På försök har vi redovisat tillgången till Internet i hemmet som en ny indikator. Indikatorn används av
t.ex. Ungdomsstyrelsen i flera rapporter. Den kan dock behöva ses över inför framtida uppföljningar, bl.a. för att förbättra mätmetoden och för att anpassa indikatorn
till utvecklingen inom IT-tekniken och tillgängligheten i sig.
Det finns även andra indikatorer som bör följas och kvalitetssäkras i en process som
motsvarar arbetet inför FHPR 2005:
• Tillgången till offentlig och kommersiell service (drivkraft i DPSIR-modellen).
•
•
•
•
Det är relevant att mäta hur tillgången är geografiskt fördelad i landet. Det kan
t.ex. gälla tillgång till bibliotek och utbildningsmöjligheter eller annan samhällsservice med inriktning mot arbete, utbildning och integration (SOU 2005:29).
Föreningsaktivitet (påverkansfaktor i DPSIR-modellen). Indikatorn bör handla
om medborgarnas engagemang i föreningsliv. Här gäller det inte passiva medlemskap utan fysiska möten med andra människor, samt både delaktighet och
inflytande i den civila sektorn i bred mening.
Inflytande (tillstånd i DPSIR-modellen). Här gäller det att undersöka inflytandet
för olika befolkningsgrupper och inom olika arenor. Lämpliga underlag kan vara
Ungdomsstyrelsens uppföljning av ungdomars inflytande inom arenorna politik,
familj, fritid och föreningar, arbete samt skola (Ungdomsstyrelsen, 2009a, 2010)
samt forskningen om främst ungas och unga vuxnas inflytande i samhället.
Tillit (tillstånd i DPSIR-modellen). Indikatorn bör omfatta både horisontell tillit
(interindividuell) och vertikal eller offentlig tillit. Denna indikator mäts i flera
undersökningar, bl.a. i den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor
samt av bl.a. SCB, World Values Survey och SOM-institutet vid Göteborgs universitet.
Självförtroende (tillstånd i DPSIR-modellen). Indikatorn bör mäta människors
självförtroende i betydelsen politisk kompetens och egenmakt.
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 53
När det gäller kultur och hälsa behövs ett större kunskapsunderlag, dels när det
gäller sambandet mellan kultur och hälsa samt kopplingen till sociala aktiviteter, dels
när det gäller undersökningar av deltagande i kulturaktiviteter och hälsa. Olika kulturaktiviteter har sannolikt olika samband med hälsa respektive ohälsa, vilket också
Kulturrådet diskuterar i rapporten Kultur – en del av ett hälsosamt liv?. Dagens
frågematerial i såväl Kulturrådets undersökningar som i Folkhälsoinstitutets enkät
Hälsa på lika villkor skiljer heller inte mellan aktivt deltagande eller skapande i t.ex.
kulturaktiviteter och passivt deltagande eller konsumtion av upplevelser.
54 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
6
REKOMMENDATIONER
TILL FRAMTIDA åtgärder
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 55
presenterar vi fem rekommendationer till nya åtgärder inom målområde 1. Förslagen är förankrade hos och framtagna i samverkan med Handisam,
Ungdomsstyrelsen, Socialstyrelsen, DO, Transportstyrelsen samt SKL. Förslagen är
angivna i prioritetsordning. Efter tabellen kommenterar vi de föreslagna åtgärderna
när det gäller innehåll och prioriteringar.
Förslagen bygger främst på analyserna i kapitel 3 och 4 som visar indikatorernas utveckling och hälsoutvecklingen i befolkningen, men också på genomgången i
kapitel 5 av de åtgärdsförslag som har respektive inte har genomförts.
I tabell 5
56 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
Tabell 5. Rekommendation till nya åtgärder för målområde 1, delaktighet och inflytande i samhället
Åtgärder
Nivå
Aktör
Faktorer som Konsekvenser
påverkas
(Nytta)
Kostnad
Kommentarer
1. Tillsätta en
kommitté eller
motsvarande med
uppgift att utveckla
en strategi och
en handlingsplan
för att nå de ungdomspolitiska
målen
Nationell
Regeringen
Statliga
myndigheter
SKL
Näringslivets
representanter
Arbetstagares
representanter
ideell sektor
Demokratiskt deltagande
Socialt och
kulturellt
deltagande
Beräkna vad
ohälsan i gruppen
ungdomar och
unga vuxna kostar
i dag, har kostat
genom åren och
kommer att kosta
i framtiden utan
samlade krafttag
Låg
God erfarenhet
från t.ex.
Nationella
folkhälsokommitténs
arbete
(SOU
2000:1).
2. Utveckla en
nationell vägledning som stöd
för uppsökande
och förebyggande
hembesök
hos äldre
Nationell
Statens folkhälsoinstitut
Socialstyrelsen
SKL
Ideell sektor
Socialt och
praktiskt
stöd
Demokratisk delaktighet
Socialt och
kulturellt
deltagande
God kunskap om
den mest effektiva
insatsen Kvalitetssäkra metoden
och effekten
Låg
Utvecklingsarbete
pågår, men
en samlad
insats behövs.
3. Fördjupa kunskapen om sambanden mellan
diskriminering och
hälsa
Nationell
Regional
Kommunal
DO
Kommuner,
landsting och
regioner,
länsstyrelser
Ideell sektor Ev. forskningssäten
Värderingar
Demokratisk delaktighet
Socialt och
kulturellt
deltagande
DO:s rapport
”Upplevelser av
diskriminering”
(2010) visar behovet av utveckling
lokalt och regionalt liksom hos
myndigheter
Självupplevd diskriminering är en
viktig ohälsofråga
Låg
Utredningsarbetet blev
klart 2006
i samband
med slutrapport av
projektet
Diskriminering och
hälsa.
4. Utveckla en indikator för att följa
upp statistik om
tillgänglighet till
samtliga trafikslag
för personer med
funktionsnedsättning
Nationell
Transportstyrelsen
Andra centrala
myndigheter
som Trafikverket
och Sjöfartsverket.
Fysisk tillgänglighet
Regeringsuppdrag
med inriktningsmål och delmål
Ingen
kostnad
Uppföljningsansvaret
ligger inom
respektive
myndighets
ordinarie
uppdrag.
5. Undersök om
det finns strukturella hinder i samhället för ungdomars delaktighet i
etablerade demokratiska processer
samt vilka dessa
hinder är och hur
de kan undanröjas
Nationell
Regeringen
Forskningssäten
SKL
Demokratisk delaktighet
Socialt och
kulturellt
deltagande
Ökande skillnader
trots flera projekt
Låg
Undersökningen ska
skapa säkerhet i bedömningen
av andra
åtgärder.
* Låg nivå avser kostnader som uppgår till 10 miljoner kronor. Kostnader som bedöms ligga på medelnivå
uppgår till mellan 10 och 100 miljoner. När kostnaderna överstiger 100 miljoner bedöms de som höga.
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 57
KOMMENTARER TILL TABELL 5, REKOMMENDATION TILL NYA ÅTGÄRDER
1. Tillsätta en kommitté eller motsvarande med uppgift att utveckla en
strategi och en handlingsplan för att nå de ungdomspolitiska målen
Bakgrund
Kärnan i ungdomspolitiken är att unga ska ha ett demokratiskt inflytande, känna
tillit till såväl sig själva som samhället och kunna försörja sig själva. Detta är av
grundläggande betydelse för de ungas framtida hälsa. Ungas socioekonomiska bakgrund påverkar deras livsvillkor och livsmiljö, och förutsättningarna skiljer sig åt
– både inom åldersgruppen och mellan unga och vuxna. Det finns stora möjligheter
att påverka de samhälleliga förutsättningarna för unga och unga vuxna.
Ungdomsstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att göra en tematisk analys av
ungas levnadsvillkor inom huvudområdet inflytande och representation. Analysen
ska även belysa ungas känsla av delaktighet i samhället, attityden till och förtroendet för demokratin, ungdomsorganisationernas arbete i utanförskapsområden
samt ungas formella rättigheter. Uppdraget rapporterades i november 2010. I flera
rapporter har Ungdomsstyrelsen påpekat att många aktörer behöver samverka och
sätta ungas behov i centrum. Dagens ungdomspolitiska mål är övergripande och
behöver kompletteras med specifika och tydliga strategier för att nå målen om att
alla unga ska ha tillgång till välfärd och inflytande. Med den tematiska analysen
som grund ser vi ett behov av att en kommitté eller motsvarande tar fram en sådan
strategi samt en handlingsplan för att nå de ungdomspolitiska målen. Strategin bör
grundas på analysen i Ungdomsstyrelsens tematiska studie, och kommittén bör
bestå av representanter för flera relevanta samhällsaktörer – myndigheter, lärosäten, politiska partier, Sveriges Kommuner och Landsting, näringslivet, arbetstagares
organisationer och ideella organisationer. Det arbete som präglade Nationella folkhälsokommittén (SOU 2000:1) kan tjäna som förebild.
Förslag
Statens folkhälsoinstitut föreslår att regeringen tillsätter en kommitté eller motsvarande med uppgift att utveckla en strategi och en handlingsplan för att nå de
ungdomspolitiska målen. Förslaget är framtaget i samråd med Ungdomsstyrelsen.
Kostnaden bedöms som låg.
2. Utveckla en nationell vägledning som stöd för uppsökande och förebyggande
hembesök hos äldre
Bakgrund
I många kommuner genomför olika vårdutförare sedan några år tillbaka uppsökande och förebyggandehembesök hos äldre. Syftet med hembesöken är bland
annat att skapa förutsättningar för praktiskt och socialt stöd. Strukturella strategier och insatser för att främja sociala relationer är väsentliga folkhälsofrämjande
58 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
åtgärder (Holt-Lunstad et al., 2010). Hembesöken har dock olika inriktning i olika
kommuner, och de genomförs av olika yrkesgrupper.
Det behövs en nationell vägledning som stödjer arbetet med uppsökande och
förebyggande hembesök hos äldre. Syftet är att säkerställa att besöken håller en
god kvalitet och bidrar till att främja de äldres hälsa – och ökar deras livslust även
då hälsan sviktar. Vägledningen bör baseras på erfarenheter och utvärderingar av
de åtgärder som redan gjorts och på forskning inom området. Vägledningen bör ta
upp möjligheter till alternativa mötesformer eftersom en del äldre tackar nej till just
besök i hemmet.
Förslag
Statens folkhälsoinstitut föreslår att institutet får i uppdrag att utveckla en nationell
vägledning för hur uppsökande och förebyggande hembesök hos äldre kan genomföras. Arbetet bör ske i samverkan med berörda myndigheter och aktörer. Förslaget
är avstämt med Socialstyrelsen. Kostnaden bedöms som låg.
3. Fördjupa kunskapen om sambanden mellan diskriminering och hälsa
Bakgrund
Färre upplever sig vara utsatta för kränkande behandling än tidigare, enligt den
nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor (Statens folkhälsoinstitut, 2010b).
Den samlade ohälsan hos dem som upplever diskriminering och kränkningar är
däremot stor. Anställda på myndigheter, i kommuner och i hälso- och sjukvården
behöver fortfarande mer kunskap, och de behöver bli medvetna om sina egna attityder. Det visar en rapport från Diskrimineringsombudsmannen (Diskrimineringsombudsmannen, 2010). Skolverket visar också att en del barn i skolan blir diskriminerade, kränkta och trakasserade (Skolverket, 2009, 2010b). Diskrimineringsombudsmannen har dessutom noterat att antalet anmälningar av diskriminering
har ökat. Det är inte klarlagt om detta beror på att medvetenheten om diskriminering har ökat eller på att den faktiska diskrimineringen har ökat.
Allt fler myndigheter och organisationer uppger att de mäter eller ska börja mäta
förekomst, form och frekvens av diskriminering. För att kvalitetssäkra det arbetet, och göra det möjligt att jämföra resultat mellan myndigheterna, behöver man
säkerställa att metoderna blir enhetliga. Det regionala och det lokala arbetet mot
diskriminering saknar fortfarande stöd, visar Diskrimineringsombudsmannens
rapport från 2010, vilket påtalades redan i Folkhälsopolitisk rapport 2005.
Dessutom behövs mer forskning för att fördjupa kunskapen om sambanden mellan
diskriminering och hälsa.
Ett samarbetsprojekt mellan dåvarande Handikappombudsmannen (HO), dåvarande Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO),
dåvarande Diskrimineringsombudsmannen samt Statens folkhälsoinstitut lade ett
flertal förslag till åtgärder i slutrapporten Diskriminering – ett hot mot folkhälsan
(Frykman, 2006). Några av förslagen är genomförda, andra inte. Det finns anledning att fortsätta arbeta enligt projektets förslag och slutsatser.
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 59
Förslag
Statens folkhälsoinstitut föreslår att regeringen
• ger berörda myndigheter i uppdrag att ta fram en handbok för att mäta förekomst, form och frekvens av diskriminering i syfte att kvalitetssäkra myndigheters och andra aktörers kartläggningar
• tillsätter en utredning för att se över möjligheten att möta lokala och regionala
behov av stöd för det framtida arbetet mot diskriminering i syfte att minska
ohälsan hos utsatta grupper i samhället.
Förslagen är framtagna i samarbete med Diskrimineringsombudsmannen. Kostnaden bedöms som låg.
4. Utveckla en indikator för att följa upp statistik om tillgänglighet till samtliga
trafikslag för personer med funktionsnedsättning
Bakgrund
Gruppen personer med funktionsnedsättning står för en mycket stor del av samhällets samlade ohälsa (Arnhof, 2008). Ohälsan är tio gånger större i denna grupp än i
gruppen personer utan funktionsnedsättning (G. Boström, 2008). Man kan minska
en del av ohälsan, den så kallade onödiga ohälsan, genom att påverka olika samhällsfaktorer.
En viktig samhällelig förutsättning för gruppen är att ha tillgång till transporter.
De myndigheter som har sektorsansvar för transportpolitiken har dock inte följt
upp tillgången till transportsektorn för personer med funktionsnedsättning systematiskt, enligt Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam). Det
finns behov av att utveckla en indikator för att göra en systematisk uppföljning
möjlig.
Myndigheterna inom transportområdet (Trafikverket, Sjöfartsverket och Transportstyrelsen) utarbetade i oktober 2010 på uppdrag av regeringen ett gemensamt
förslag till handikappolitiska delmål för perioden 2011–2016. Inriktningsmålet
är att transportsystemet ska utformas så att det bli mer användbart för personer
med funktionsnedsättning. Ett av förslagen till delmål är att andelen personer med
funktionsnedsättning som upplever att de har möjlighet att använda transportsystemet ska öka. Myndigheterna föreslår att delmålen ska följas upp av myndigheten
Trafikanalys.
Statens folkhälsoinstitut ser att det finns behov av att utveckla en indikator om
tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Behovet faller väl in i det
arbete som är påbörjat av myndigheterna ovan. Myndigheternas uppdrag kan därför kompletteras.
Förslag
Statens folkhälsoinstitut föreslår att regeringen ger berörda myndigheter i uppdrag
att utveckla en indikator för systematisk och regelbunden insamling av statistik
60 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
om tillgänglighet till samtliga trafikslag för personer med funktionsnedsättning.
Förslaget är framtaget i dialog med Myndigheten för handikappolitisk samordning
(Handisam) och Transportstyrelsen. Inga extra kostnader bedöms uppstå då åtgärden ligger inom respektive myndighets ordinarie uppdrag.
5. Undersök om det finns strukturella hinder i samhället för ungdomars delaktighet i etablerade demokratiska processer samt vilka dessa hinder är och hur de
kan undanröjas
Bakgrund
Forskning visar att ungdomar vill vara delaktiga i demokratiska och politiska
processer (Ungdomsstyrelsen, 2010), men deltagandet är lågt trots olika projekt
för att öka det. Enligt Ungdomsstyrelsen finns en risk att projekten främst lockar
unga som har ett starkt socialt nätverk och goda relationer samt känner tillit till
samhället. Många ungdomar upplever dock att de har svårt att påverka sina villkor, och få unga som lever i utanförskap sitter med i kommunala inflytandeforum
(Ungdomsstyrelsen, 2009b).
Enligt SKL finns det förmodligen strukturella hinder för ungdomars engagemang.
Därför behövs en mer djupgående undersökning och utredning innan regeringen
och andra aktörersatsar mer resurser på att öka gruppens demokratiska deltagande.
Förslag
Statens folkhälsoinstitut föreslår att regeringen tillsätter en utredning för att undersöka om det finns några strukturella hinder i samhället för ungdomars delaktighet
i etablerade demokratiska processer, samt vilka dessa hinder i så fall är och hur de
kan undanröjas. Undersökningen bör ha fokus på strukturer som framför allt hindrar ett demokratiskt deltagande på lika villkor, oavsett socioekonomisk bakgrund.
Kostnaden bedöms som låg.
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 61
Prioriteringar
I denna rapport har vi beskrivit orsakssambanden inom målområde 1 och vilka
faktorer som går att påverka politiskt I arbetet med delaktighet och inflytande är det
viktigt att prioritera unga och unga vuxna, äldre samt personer med funktionsnedsättningar. Statens folkhälsoinstitut rekommenderar följande fem åtgärder inom
målområdet. Förslagen är angivna i prioritetsordning.
1. Tillsätt en kommitté eller motsvarande med uppgift att utveckla en strategi och
en handlingsplan för att nå de ungdomspolitiska målen.
2.Utveckla en nationell vägledning som stöd för uppsökande och förebyggande
hembesök hos äldre.
3. Fördjupa kunskapen om sambanden mellan diskriminering och hälsa.
4.Utveckla en indikator för att följa upp statistik om tillgänglighet till samtliga
trafikslag för personer med funktionsnedsättning.
5. Undersök om det finns strukturella hinder i samhället för ungdomars delaktighet
i etablerade demokratiska processer samt vilka dessa hinder är och hur de kan
undanröjas.
62 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
Referenser
Almgren, E. (2000). Föräldrar för inflytande och inflytande för föräldrar: Effekter av ett
utökat föräldrainflytande. Stockholm: Skolverket.
Amnå, E. (2003). Deltagardemokratin. Önskvärd, nödvändig – men möjlig? M. Gilljam & J.
Hermansson (Red.), Demokratins mekanismer. Malmö: Liber.
Antonovsky, A. (1991). Hälsans mysterium Stockholm: Natur och kultur.
Arnhof, Y. (2008). Onödig ohälsa: Hälsoläget för personer med funktionsnedsättning. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Arnstein, S. R. (1969). A ladder of citizen participation. AIP Journal, 35(4), 216-224.
Backhans, M., & Månsdotter, A. (2009). Jämmått för folkhälsa: Metod, mätning och analys
av jämställdhet för folkhälsopolitisk uppföljning. Opublicerad rapport. Karolinska
Institutet, Institutionen för folkhälsovetenskap.
Barefoot, J. C., Beckham, J. C., Brummet, B. H., Hooker, K., Maynard, K. E., & Siegler, I. C.
(1998). Trust, health and longevity. Journal of Behavioural Medicine, 21(6), 517-526.
Boström, G. (2008). Hälsa på lika villkor: Hälsa och livsvillkor bland personer med funktionsnedsättning (R nr. 2008:17). Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Boström, G., Nykvist, K., & Roth, N. (2006). Hälsa på lika villkor: Hälsa och livsvillkor
bland HBT-personer (nr. R 2006:08). Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Bremberg, S., & Wennerholm Juslin, P. (2004). När barn och ungdomar får bestämma mer
påverkas hälsan: En systematisk forskningsöversikt. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Carlsson, U., & Facht, U. (Red.). (2010). MedieSverige 2010: Statsitik och analys. Göteborg:
Nordicom-Sverige Göteborgs universitet.
Collins, K., & Ison, R. (2006). Dare we jump off Arnstein’s ladder? Social learning as a
new policy paradigm. In: Proceedings of PATH (Participatory Approaches in Science &
Technology) Conference, 4–7 June 2006, Edinburgh.
Dahlgren, G., & Whitehead, M. (1992). Policies and strategies to promote equity in health
Köpenhamn: Regional office for Europe, World Health Organization.
Diskrimineringsombudsmannen. (2010). Upplevelser av diskriminering – rapport. Stockholm: Diskrimineringsombudsmannen DO.
Diskrimineringsombudsmannen. (2011). Om Diskrimineringsombudsmannen. Hämtad
2011-05-26, från http://do.se/sv/Om-DO/
European Environmental Agency [EEA]. (1999). Environmental Indicators: Topology and
overview (Technical report nr. 25). Copenhagen: European Environmental Agency
[EEA].
Frykman, J. (2005). Särbehandlad och kränkt (R-rapport nr. R 2005:49). Stockholm: Statens
folkhälsoinstitut.
Frykman, J. (2006). Diskriminering ett hot mot folkhälsan (R nr. 2006:22 ). Stockholm:
Statens folkhälsoinstitut.
Fukuyama, F. (1995). Trust: The social virtues and the creation of prosperity, New York:
Free Press.
Gilljam, M. (2003). Deltagardemokrati med förhinder. I M. Gilljam & J. Hermansson
(Red.), Demokratins mekanismer. Malmö: Liber.
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 63
Hausmann, R., Tyson, L. D., & Zahidi, S. (2009). The Global Gender Gap: Report 2009.
Geneva: World Economic Forum.
Holt-Lunstad, J., Smith, T. B., & Layton, B. (2010). Social relationships and mortality risk:
A meta-analytic review. PLoS Medicine, 7(7).
Integrations- och jämställdhetsdepartementet. (2010). Urbant utvecklingsarbete: Årsredovisning 2009. Hämtad 2011-07-10, från http://regeringen.se/content/1/c6/14/91/65/
e42521af.pdf
Jarl, M. (2004). En skola i demokrati? Föräldrar, kommunen och dialogen. Göteborg: Göteborg Studies in Politics.
Jen, M. H., Johnston, R., Jones, K., & Sund, E. R. (2010). Trustful societies, trustful individuals and health: An analysis of self-rated health and social trust using the World Value
Survey. Health and Place, 16(1), 1022-1029.
Kulturrådet. (2008). Kultur – en del av ett hälsosamt liv? (nr. 2008:4). Stockholm: Kulturrådet.
Kulturrådet. (2009). Underlag till Folkhälsopolitisk rapport (Registrerade handlingar.
Kulturrådet nr. Dnr KUR 2009/6248). Stockholm: Kulturrådet.
Liljeberg, K. (2005). Hur påverkas hälsan av delaktighet och inflytande i samhället?
Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Lindholm, T., & Moritz, M. (2007). Handbok i delaktighet: Från vision till verklighet.
Huddinge: Huddinge kommun.
Nilsson, T. (2005). Till vilken nytta? Om det lokala politiska deltagandets karaktär,
komplexitet och konsekvenser. Lund: Lund Political Studies.
Nordicom-Sverige. (2009). Nordicom-Sveriges Internetbarometer 2008 (nr. 2, 2009). Göteborg: Nordicom-Sverige Göteborgs universitet.
Putnam, Robert (2001) Den ensamma bowlaren, Stockholm: SNS Förlag.
Regeringen. (2011). Demokratipolitik. Hämtad 2011-07-08, från http://www.sweden.gov.
se/sb/d/2001
Regeringens proposition 2002/03:35. Mål för folkhälsan. Stockholm: Regeringen.
Regeringens proposition 2007/08:110. En förnyad folkhälsopolitik. Stockholm: Regeringen.
Regeringskansliet. (2006). Regringskansliets årsbok 2005. Stockholm: Regeringskansliet.
Regeringskansliet. (2007). Regringskansliets årsbok 2006. Stockholm: Regeringskansliet.
Rostila, M. (2008). Healthy bridges: Studies of social capital, welfare, and health (Thesis nr.
10). Stockholm: Stockholm University Centre for Health Equity Studies (CHESS).
Rothstein, B. (2000). Trust, social dilemmas and collective memories. Journal of Theoretical
Politics, 12(4), 477-501.
Skolverket. (2001). Fem år av försöksverksamhet med lokala styrelser med föräldramajoritet; Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2009). Diskriminerad, trakasserad, kränkt?: Barns, elevers och studerandes uppfattningar omdiskriminering och trakasserier (R nr. 2009:326). Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2010a). Morgondagens medborgare: ICCS 2009: svenska 14-åringars kunskaper, värderingar och deltagande i internationell belysning (nr. 245). Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2010b). Redovisning av uppdrag om att rapportera om utveckling och insatser på skolområdet med relevans för hälsan (Registrerade handlingar. Skolverket nr.
Dnr 2010:00234). Stockholm: Skolverket.
SOU 2000:1. En uthållig demokrati! – Politik för folkstyrelse på 2000-talet. Hämtad från
http://regeringen.se/content/1/c4/06/24/1c43643c.pdf
64 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
SOU 2000:1. En uthållig demokrati!: Politik för folkstyrelse på 2000-talet. Stockholm:
Fritzes.
SOU 2005:29. Storstad i rörelse: Kunskapsöversikt över utvärderinar av storstadspolitikens
lokala utvecklingsavtal. Stockholm: Fritzes.
SOU 2005:29. Storstad i rörelse: Kunskapsöversikt över utvärderingar av storstadspolitikens lokala utvecklingsavtal:Slutbetänkande av Utredningen om utvärdering av lokala
utvecklingsavtal Stockholm: Fritzes.
SOU 2010:60. Ett utvidgat skydd mot åldersdiskriminering. Stockholm: Fritzes.
Statens folkhälsoinstitut. (2005a). Folkhälsopolitisk rapport 2005. Stockholm: Statens
folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2005b). Kunskapsunderlag till folkhälsopolitisk rapport 2005:
Målområde 1 Delaktighet och inflytande i samhället. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2006). Diskriminering – ett hot mot folkhälsan: Slutrapport från
projektet Diskriminering och hälsa (Rapport nr. R 2006:22). Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2009). Kommunenkät om kommunernas folkhäloarbete. Opublicerad statistik. Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2010a). Kvinnofrid. Hämtad 2011-07-10, från http://www.fhi.se/
Vart-uppdrag/Andra-uppdrag/Genusperspektiv-och-halsa/Kvinnofrid/
Statens folkhälsoinstitut. (2010b). Nationella folkhälsoenkäten: Hälsa på lika villkor.
Hämtad 2011-02-03, från http://www.fhi.se/Statistik-uppfoljning/Nationella-folkhalso
enkaten/
Statens folkhälsoinstitut (2010c). Delaktighet vid hälsokonsekvensbedömningar: Några
generella metoder för ökad delaktighet i processens olika steg. Östersund: Statens
folkhälsoinstitut.
Statistiska Centralbyrån (2008a) Demokratistatistik 2008, Demokratistatistik rapport 8,
Stockholm: Statistiska centralbyrån.
Statistiska Centralbyrån (2008b) Undersökningen om den lokala demokratin i kommuner och landsting. Hämtad 2011-08-19, från http://www.scb.se/Pages/Product
Tables____217508.aspx
Statistiska Centralbyrån. (2009a). Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF). Opublicerad statistik.
Statistiska Centralbyrån. (2009b). Valdeltagandeundersökningen. Opublicerad statistik.
Statistiska centralbyrån.
Sveriges Kommuner och Landsting. (2007). 11 tankar om medborgardialog i styrning. Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting.
Sveriges Kommuner och Landsting. (2010). Överenskommelse mellan regeringen, den
idéburna sektorn och SKL Hämtad 2011-07-10, från http://www.skl.se/vi_arbetar_
med/larande_och_arbetsmarknad/integration1/overenskommelse_inom_integrationsomradet
Sveriges Kommuner och Landsting. (2011a). Demokratiutvecklning. Hämtad 2011-05-25,
från http://skl.se/vi_arbetar_med/demos/demokratiutveckling
Sveriges Kommuner och Landsting. (2011b). Nätverk ungdomsdialog. Hämtad 2011-07-10,
från http://www.skl.se/vi_arbetar_med/demos/demokratiutveckling/medborgardialog/
natverk_medborgardialog/natverk_ungdomsdialog
Tritter. J. Q., & McCallum, A. (2006). The snakes and ladders of user involvement: Moving
beyond Arnstein. Health Policy 76(2), 156-168.
DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T 65
Ungdomsstyrelsen. (2007). Unga med attityd: Ungdomsstyrelsens attityd- och värderingsstudie 2007 (nr. 2007:11). Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
Ungdomsstyrelsen. (2008a). Demokrati och mänskliga rättigheter: Svenska folkets kunskaper och värderingar (nr. 2008:4). Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
Ungdomsstyrelsen. (2008b). Fokus 08: En analys av ungas utanförskap (Rapport nr. 2008:9).
Stockholm.
Ungdomsstyrelsen. (2008c). Ung idag: En beskrivning av ungdomars villkor (nr. 2008:5).
Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
Ungdomsstyrelsen. (2009a). Fokus 09: Metoder att bryta ungas utanförskap – exempel från
Europa (nr. 2009:7). Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
Ungdomsstyrelsen. (2009b). Lika olika som lika – former för lokalt ungdomsinflytande
(nr. 2009:4). Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
Ungdomsstyrelsen. (2009c). Ung idag: En beskrivning av ungdomars villkor (nr. 2009:6).
Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
Ungdomsstyrelsen. (2010). Fokus 10: En analys av ungas inflytande (Rapport nr. 2010:10).
Stockholm.
Öhrvall, R. (2009). Valdeltagande bland förstagångsväljare. Stockholm: Sveriges Kommuner
och Landsting.
66 DEL A K T I G H E T O C H I N F LY TA N DE I S A M H Ä LLE T
Denna rapport är en av 21 underlagsrapporter för Folkhälsopolitisk
rapport 2010: Framtidens folkhälsa – allas ansvar, som Statens folkhälsoinstitut presenterade för regeringen i november 2010. Rapporten
ger en fördjupad kunskap och information inom folkhälsans målområde 1 – delaktighet och inflytande i samhället.
Målområde 1: Delaktighet och inflytande i samhället
Det övergripande målet för folkhälsan är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Statens
folkhälsoinstitut har därför regeringens uppdrag att analysera och
följa upp den nationella folkhälsopolitiken samt att föreslå framtida
satsningar och prioriteringar. Resultatet presenteras i en regelbundet
återkommande folkhälsopolitisk rapport.
Syftet med denna rapport är att visa hur förutsättningarna för hälsa
inom målområde 1 med fokus på perioden 2004–2009 har utvecklats,
vilka åtgärder som har genomförts inom målområdet samt att ge
rekommendationer till framtida åtgärder.
Rapporten vänder sig i första hand till sakkunniga och praktiker som på
olika sätt arbetar med delaktighet och inflytande i samhället men även
politiker, som genom denna skrift får ett fördjupat underlag för att följa
upp genomförda åtgärder och göra prioriteringar för framtidens
folkhälsa inom målområde 1.
Statens folkhälsoinstitut utvecklar och förmedlar kunskap för bättre hälsa.
målområde
1
Delaktighet och
inflytande i samhället
Kunskapsunderlag för
Folkhälsopolitisk rapport 2010
R 2011: 31
Statens folkhälsoinstitut
Distributionstjänst
120 88 Stockholm
R 2011:31
[email protected]
www.fhi.se
ISSN 1651-8624
ISBN 978-91-7257-912-5 (pdf)
ISBN 978-91-7257-917-0 (print)