Hur ser vården ut idag för individer med psykisk ohälsa

advertisement
Hur ser vården ut idag för individer med
psykisk ohälsa och funktionshinder?
Kan den bli bättre?
Judith Holmgren
Aktivitet inom Kompetensstegen
FoU-trainee
Uppsats nr 1
Juni 2007
07-06-08
Förord
Detta arbete är resultatet av en litteraturstudie som genomförts av Judith
Holmgren, distriktssjuksköterska i SDF Husie. Arbetet är genomfört under
Judiths tid som FoU-trainee på FoU-enheten/Kunskapsverkstaden i Malmö stad.
Att vara trainee innebär att man arbetar på FoU-enheten en dag i veckan under
ett halvår. Personal inom äldreomsorgen får ledigt från sitt ordinarie arbete för
att kunna fördjupa sig inom något område som är viktigt för den egna
arbetsplatsen. Ämnet kan vara en fråga eller ett problem som diskuterats på
arbetsplatsen, eller något som den anställde själv funderat på. Fördjupningen sker
genom att den anställde får tillfälle att söka litteratur som rör det valda ämnet.
Litteratursökningen genomförs med hjälp av en handledare på FoU-enheten,
samt med en introduktion på Stadsbiblioteket om hur man kan söka information
via Internet.
Aktiviteten FoU-trainee syftar till att öka de anställdas intressen och möjligheter
att följa utvecklingen inom den forskning som bedrivs avseende äldre. Den är en
av de 18 utbildningar som ges inom ramen för Kompetensstegen i Malmö.
Kompetensstegen är en treårig nationell satsning från regeringen, där medel getts
för åren 2006-2008. Målet är att stödja kommunernas långsiktiga arbete med
kvalitets- och kompetensutveckling inom vård och omsorg om äldre.
Varje trainee redovisar sin studie i en uppsats. Under aktivitetens gång publiceras
uppsatserna i en serie enklare publikationer. De publicerade uppsatserna har
olika ambitionsnivåer. Syftet med publiceringen är att ge personalen på den egna
arbetsplatsen och andra intresserade möjlighet att ta del av litteraturstudien.
Judith Holmgren, som har arbetat med mycket stort engagemang, har fördjupat
sig i hur den psykiatriska vården beskrivs idag. Särskilt fokus har legat på
vårdtagare som behöver både kommunal hemsjukvård och regional psykiatrisk
vård. Därutöver beskriver hon även vanliga psykiatriska diagnoser och
behandlingsalternativ.
Elizabeth Åhsberg
koordinator
Malmö stad
FoU-enheten/Kunskapsverkstaden
1
07-06-08
Innehållsförteckning
Sammanfattning .....................................................................................................................5
Förkortningar och begrepp......................................................................................................7
Inledning ................................................................................................................................9
Psykisk ohälsa inom den kommunala hemsjukvården .......................................................... 11
Orsaker till psykisk ohälsa.................................................................................................... 11
Psykiskt handikapp/funktionshinder.................................................................................... 12
Distriktssköterskans roll och arbetsuppgifter (1919-2007) ................................................... 13
Hemsjukvård i Husie SDF .................................................................................................. 14
Medicinska ansvaret i särskilda boenden och hemsjukvård ................................................... 15
Psykiatrireformen ................................................................................................................ 16
Den nationella psykiatrisamordningen................................................................................. 17
Syfte.................................................................................................................................... 18
Metod...................................................................................................................................20
Resultat.................................................................................................................................21
Fram och tillbaka? ............................................................................................................... 21
Svårt att få hjälp .................................................................................................................. 21
Vad kan man då göra för att underlätta situationen? ............................................................ 22
Förbättra dagens situation? .................................................................................................. 22
Överflyttningar? .................................................................................................................. 24
Vad händer sedan?............................................................................................................... 25
Miltonprojektet i Malmö..................................................................................................... 26
Korta definitioner på vanliga psykiska sjukdomar och besvär ............................................... 26
Depression ...................................................................................................................... 26
Depression hos äldre ........................................................................................................ 27
Psykoser .......................................................................................................................... 27
Schizofreni...................................................................................................................... 28
Schizoaffektiva syndrom/störning...................................................................................... 28
Personlighetsstörning som kan förväxlas med schizofreni ..................................................... 28
Manodepressiv sjukdom ................................................................................................... 29
Borderline....................................................................................................................... 29
Psykopati/antisocial personlighetsstörning .......................................................................... 30
Asteni............................................................................................................................. 31
Ätstörningar.................................................................................................................... 31
Tvångstillstånd – OCD ................................................................................................... 31
Ångest och fobi ................................................................................................................ 32
Dubbeldiagnos ................................................................................................................ 32
Psykisk ohälsa och hemlöshet............................................................................................. 33
Neuropsykiatriska funktionshinder...................................................................................... 33
Autism ........................................................................................................................... 33
Aspergers syndrom............................................................................................................ 34
DAMP och ADHD......................................................................................................... 34
Tourettes syndrom ........................................................................................................... 35
Utvecklingsstörning............................................................................................................. 35
Utvecklingsstörning och åldrandet .................................................................................... 35
Down syndrom................................................................................................................ 36
Risk för demens hos individer med Down syndrom............................................................. 37
Några behandlingsalternativ för personer med psykisk ohälsa............................................... 37
Diagnostiska kriterier inom psykiatri ................................................................................ 37
Psykofarmaka.................................................................................................................. 38
Litiumsulfat.................................................................................................................... 39
2
07-06-08
Tricyklisk antidepressiva.................................................................................................. 39
Sedativa ......................................................................................................................... 40
ECT- Elekro Konvulsiv Terapi ........................................................................................ 40
Rehabilitering................................................................................................................. 41
Psykiatrisk sjukgymnastik ................................................................................................ 42
Tandvård....................................................................................................................... 42
Beteendeterapi ................................................................................................................ 43
Psykodynamisk terapi ...................................................................................................... 43
Diskussion ............................................................................................................................43
Lagar................................................................................................................................... 47
Slutord................................................................................................................................ 49
Referenser.............................................................................................................................50
3
07-06-08
4
07-06-08
Sammanfattning
Psykisk ohälsa är ett av våra stora folkhälsoproblem. Äldre människor med
psykiska problem får inte den uppmärksamhet av vården som de förtjänar. Detta
trots att befolkningsundersökningar visar att förekomsten av psykisk ohälsa ökar
med stigande ålder. Vid 75 års ålder har ca 15 procent diagnoser som depressiva
syndrom, ångestsyndrom samt psykotiska symtom och behöver hjälp för sina
psykiatriska problem. Räknar man in de personer som saknar diagnos, men har
psykisk ohälsa av sådan grad att det innebär daglig lidande, kan man uppskatta
att var fjärde äldre har psykisk ohälsa i sådan grad att någon insats behövs. I
denna grupp är inte personer med demenssjukdomar inräknat.
Psykisk ohälsa hos äldre blir ofta oupptäckt och därmed obehandlad.
Konsekvenserna av detta blir ett onödigt lidande för den äldre och hennes
närstående. Psykisk ohälsa leder ofta till ett ökat behov av vård och omsorg och
blir kostnadskrävande för samhället.
Som distriktssköterska inom Malmö kommun kommer jag ofta i kontakt
med personer som har psykisk ohälsa/funktionshinder och jag har länge funderat
på vad som skall göras för att förbättra den psykiatriska vården. Det huvudsakliga
syftet med rapporten är därför att belysa hur psykiatrin fungerar idag och hur
samarbetet med den kommunala hemsjukvården är. De närmare
frågeställningarna är:
1. Varför skickas personer med psykisk ohälsa fram och tillbaka mellan
primärvården och psykiatrin? Vad kan göras åt problemet?
2. Varför är det så svårt att få hjälp på de olika psykiatriska
öppenvårdsmottagningarna respektive primärvården? Vad kan man göra
för att underlätta situationen?
3. Vad kan man göra för att förbättra dagens situation för individer med
psykisk ohälsa?
4. Kan fler personer med psykisk ohälsa överflyttas från den psykiatriska
slutenvården till att skötas i hemmet med hjälp av den kommunala
distriktssköterskan, distriktsläkaren samt övrig vård- och
omsorgspersonal?
Rapporten bygger främst på fakta från olika litteraturkällor, dvs. rapporter,
artiklar och böcker. Utöver detta fick jag tillfälle att (a) samtala med en
riksdagsman, två distriktsläkare och en psykiater (b) göra två besök på den
psykiatriska akutmottagningen samt intensivvårdsmottagningen på UMAS (c)
delta på en konferens där den nationella psykiatriutredningen presenterades.
Huvudsakligen kunde ovannämnda frågor besvaras med hjälp av betänkandet
från den Nationella psykiatrisamordningen som presenterades i november 2006.
1. Man menar att ansvarsfördelningen och samverkan mellan
huvudmännen brister. En rad åtgärder föreslås i betänkandet.
2. Det saknas kunskap i psykiatri bland personal inom vård- och
omsorgspersonal.
5
07-06-08
3. Fyra övergripande mål presenterades
a)
Bostäder med särskild service.
b)
Arbete eller meningsfull sysselsättning.
c)
Delaktighet i samhällets gemenskap.
d)
Vård och stöd efter behov.
4. Ökade resurser föreslås.
6
07-06-08
Förkortningar och begrepp
ADHD
AMS
CNS
DAMP
DHR
DSM IV
ECT
EPS
FAMMI
FASS
FoU
FN
FUB
GPU
HISP
HSL
ICD-10
IoF
LASS
LPT
LSS
MAS
PAL
PPU
SBU
SCB
SDF
SHT
SoL
SOU
SSRI
UMAS
VoO
Attention Deficit hyperactivity Disorder
Arbetsmarknadsstyrelse
Centrala NervSystemet
Deficit in Attention Motorcontroll and perception.
De handikappades riksförbundet
Diagnostic Statistical Manual of mental disorder
Elektro konvulsiv terapi
Extra pyramidala symtom
Familjemedicinska institut
Farmaceutiska specialiteter i Sverige
Forskning och utveckling
Forenta nationerna
Föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdom och vuxna.
Grundpsykiatrisk utbildning
Hemvårdsinspektör
Hälso- och sjukvårdslagen
Internationall Classification of disease. 10:e utgåvan, WHO 1977
Individ och familjomsorg
Lagen om assistansersättning
Lag om psykiatrisk tvångsvård
Lagen om stöd och service
Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Patientens ansvariga läkaren
Påbyggnadspsykiatrisk utbildning
Statens beredning för medicinsk utvärdering
Statistiska centralbyrå
Stadsdelsförvaltning
Socialhemtjänst
Socialtjänstlagen
Statens offentliga utredning
Selective Serotonin Reuptake Inhibitors
Universitetssjukhuset MAS
Vård och omsorg
7
07-06-08
8
07-06-08
Inledning
Att drabbas av psykisk ohälsa är ofta något som skakar och förändrar en
människans liv. Det får ofta konsekvenser hos omgivningen och påverkar de
närståendes liv i hög grad. Psykiska sjukdomar och funktionshinder påverkar
våra känslor och tankar, vilket gör att vi ofta hamnar i en mer utsatt situation än
annars, kanske är det därför som många av oss känner rädsla inför tanken att
psykisk ohälsa kan drabba vem som helst. Vi vill gärna se på psykiskt ohälsa som
något som drabbar andra, även om vi samtidigt vet att det är en av de vanligaste
formerna av ohälsan. Kunskapen om psykiska sjukdomar har ökat snabbt under
senare år men fortfarande återstår mycket innan vi som samhälle och som
medmänniskor har en saklig syn på psykisk sjukdom, fri från fördomar och
okunskap (35, 50).
Personer med psykisk ohälsa/funktionshinder beskrivs ofta som en svag
grupp i samhället som saknar starka påtryckare eller lobbyorganisationer.
Svagheten skulle vara en anledning till att insatser för att förbättra den psykiska
ohälsan alltid hamnar längst ner vid politiska prioriteringar. Patient, brukar och
anhörignätverket skriver bl.a. i sin rapport att ”..ekonomiskt, resurs, status, och
inflytandemässigt är den här rörelsen svag. Som individer och organisationer har
vi oftast sämre ekonomi än andra. När det handlar om individers kränkningar
och dåligt bemötande är vi en svag grupp. Den skam och skuldkänslor och den
dåliga självkänslan som samhällets attityder medverkar till är för de flesta hinder
för att kräva sina rättigheter.” (16, 32).
Politikern Erik Ullenhag (fp) skriver i sin interpellation att de
allmänpsykiatriska klinikerna ofta prioriterar andra grupper. De geriatriska
klinikerna prioriterar akuta somatiska tillstånd, och det finns överhuvudtaget
ingen särskild vård för äldre med schizofreni och det behövs en utbyggnad av
specialiserade vårdenheter för människor med psykogeriatriska vårdbehov.
Vidare skriver Ullenhag att yngre med svåra psykiska besvär remitteras till
specialist vård, medan äldre ofta behandlas av en allmän läkare med anknytning
till boendet. Det krävs bredare samarbete mellan geriatrik, psykiatri och
kommunal omsorg för att kunna ge de äldre en värdig vård. (6, 31)
Psykiatrin utgör en del av hälso- och sjukvården. Den psykiatriska vården
bygger på att människor med psykisk sjukdom eller funktionshinder ska ha såväl
samma rättigheter som skyldigheter liksom andra grupper i vårt samhälle. Det
övergripande målet inom psykvården är, att vård som ges skall ske i så öppna och
normala förhållande som möjligt. Den enskilde individens tillstånd ska ligga till
grund för hur denna vårdas, då vården anpassas till individen, uppnås bättre
resultat.
Primärvården har huvudansvaret för hälso- och sjukvården. De ansvarar för
personer med lägre grad av psykiska störningar. Patienter som primärvården inte
har kompetens att behandla hänvisas till psykvården för specialistvården.
9
07-06-08
Eftersom psykiatrin är en del av den övriga sjukvården gäller samma
bestämmelser som för denna (35).
Vad är psykisk ohälsa? Psykisk ohälsa används som ett samlingsbegrepp för
allt från nedsatt psykiskt välbefinnande till allvarlig sjukdom. Hälsa är enligt
WHO ett tillstånd av fysisk, psykisk, andlig och social välbefinnande och inte
enbart frånvaro av sjukdom (19). Begreppet psykisk ohälsa kan användas som en
samlingsgrupp för allt från ett nedsatt psykiskt välbefinnande till en allvarlig
psykisk sjukdom. Psykisk ohälsa anses av WHO vara den mest angelägna faktorn
för utveckling av mänskliga rättigheter och hälsoarbete, och anses enligt WHO
också vara den faktor som har mest omfattande effekter för ohälsobördan.
Psykisk ohälsa är mer kostsam än någon annan sjukdomsgrupp avseende vård,
läkemedel, sjukskrivning och förtidspension (6).
Vad menas med de olika hälsobegreppen? Hälsa kan definieras på olika sätt,
vanligt är fysisk, psykiskt och emotionellt, men hälsa kan även definieras som
social och andlig hälsa. Vi skiljer således mellan psykisk, emotionell, social och
andlig hälsa även om de är knutna till varandra.
Fysisk hälsa. Denna dimension är kanske mest uppenbara och den berör
kroppens mekaniska funktioner.
ƒ Psykisk hälsa. Förmåga att tänka klart och sammanhängande.
ƒ Emotionell hälsa. Förmåga att uppleva känslor som glädje, sorg, vrede och
att uttrycka dessa känslor på ett adekvat sätt. Emotionell eller ”affektiv”
hälsa innefattar även förmåga att hantera stress, spänning, depression och
ångest.
ƒ Social hälsa. Förmågan att skapa och upprätthålla relationer till andra
människor.
ƒ Andlig hälsa. Denna associeras av många människor med religiös
övertygelse och religiösa ritualer medan andra förknippar den med
livsfilosofi, principer för beteende samt olika sätt att uppnå sinnesfrid och
känna ro i sin själ (21.)
Psykisk ohälsa/sjukdom är samlings begrepp på olika problem och lidande.
Begreppet psykisk ohälsa är lika mångfasetterat som fysisk ohälsa. Professor
Johan Cullberg delar in svårt psykiskt sjuka i två huvudgrupper. De affektiva
sjukdomarna där känsloläget är för lågt elller högt och de psykotiska där
verklighetsuppfattningen uppenbart brister (15). Följande område tillhör psykisk
ohälsa:
ƒ Ångest, tvång, depression/manodepressiv sjukdom och ätstörningar.
ƒ Psykoser och personlighetsstörningar
ƒ Neuropsykiatriska funktionshinder och autism
ƒ Dubbeldiagnos dvs. psykisk ohälsa kombinerat med missbruk,
utvecklingsstörning eller kriminalitet
Besvär som känslor av nedstämdhet, ångest och förvirring behöver inte
klassas som psykisk sjukdom eftersom en människa kan drabbas av en smärtsam
livshändelse och lida av sådana symtom. Det är först när sådana känslor är så
intensiva att den hindrar personen att klara det dagliga livet som man talar om
10
07-06-08
psykisk sjukdom. En psykisk sjukdom kan leda till psykiska funktionshinder och
det är funktionsnedsättningen som försvårar för individen att leva ett vanligt liv.
En person med ett psykiskt funktionshinder kan periodvis fungera som andra,
men ibland kan svårigheterna vara så stora att de hindrar vardagslivet. Tidiga
insatser kan minska de plågsamma och handikappade effekterna av en psykisk
ohälsa (3, 14, 36).
Psykisk ohälsa inom den kommunala hemsjukvården
Vård/omvårdnad/omsorg till personer med psykisk ohälsa/funktionshinder är en
av distriktssköterskans arbetsuppgifter. Under de senare åren har kontakten ökat,
beroende på en förbättrad läkemedelbehandling med nya moderna psykofarmaka
och minskade inläggningsperioder inom sluten psykiatrisk vård, men också att
resurserna flyttades till kommunerna och psykiatrins öppenvårdsenheterna i
samband med införande av psykiatrireformen.
Det är viktigt att varje person som drabbats av psykisk ohälsa skall snabbt få
möjlighet till utredning, diagnostik och behandling. Det är därför viktigt med
tillgänglighet, närhet och kontinuitet mellan hemsjukvården och
psykiatrienheten.
Att ha psykisk ohälsa/funktionshinder innebär att man behöver hjälp av
både öppen och sluten vård för att kunna leva ett bra liv. Nationella
folkhälsokommitté skriver i sin rapport att landstingens och kommunernas
besparingar är mer kännbara för människor med funktionshinder än för andra.
Även handikappsorganisationerna vittnar om att alla funktionshindergrupper
känner av nedskärningar. För många människor är kontakten med sjukvården
svår därför att personalen brister i kunskap om hur man bemöter människor med
olika funktionshinder (35).
Personer med psykisk ohälsa/funktionshinder, utvecklingsstörning eller
neuropsykiatriska funktionshinder kan ha svårt att befinna sig i okända miljöer,
som för dem är främmande eller skrämmande. De kan uppleva känslan av rädsla
och otrygghet, framförallt om de är oförberedda på vad som skall hända eller om
de inte har någon med sig som de känner till och har förtroende för. Därför är
det viktigt att inför sådana tillfällen. Planera att anhörig eller personal finns med.
Ett hembesök av en läkare eller sjuksköterska i patientens hemmiljö är att föredra
i möjligaste mån.
Orsaker till psykisk ohälsa
Det finns olika orsaker till psykisk ohälsa. Varje individ reagerar olika och vi är
olika sårbara för de påfrestningar och upplevelser vi möter under livets gång. Till
en viss del är den individuella sårbarheten genetiskt betingad. Man kan t.ex. ärva
dispositionen för att utveckla en depression men det är inte säkert att sjukdomen
bryter ut. Det hänger bl.a. samman med vilka yttre villkor som gäller i ens liv.
Exempel på påfrestningar kan vara att inte kunna styra sitt liv, inte ha ett
fungerande socialt nätverk, inte ha en balans mellan privat och arbetsliv. Detta
11
07-06-08
kan påverka den psykiska hälsan negativt. Kriser som har att göra med relationer
och separationer kan också initiera depression. Stor arbetsbörda med för lite
kontroll kan innebära att den psykiska hälsan påverkas. Det är också negativt att
ha för lite att göra och inte känna sig uppskattad, samt uppleva bristande balans
mellan prestation och belöning. Tidspress, minskad anställningstrygghet och
arbetslöshet kan också bidra till psykisk ohälsa.
Andra orsaker som kan bidra till psykisk ohälsa kan vara kroppslig sjukdom,
ekonomisk stress, segregation, diskriminering och funktionshinder. Alkohol och
annat drogmissbruk påverkar också den psykiska hälsan (3, 14,36,51).
Psykiskt handikapp/funktionshinder
En psykisk sjukdom kan leda till psykiska funktionshinder. Det är en varaktig
funktionsnedsättning som försvårar för individen att leva ett "vanligt/normalt"
liv. Ett psykiskt funktionshinder är inte statiskt och kan variera ofta över tiden.
Skillnaden mellan en sjukdom och funktionsnedsättning är att sjukdomen
vanligen är övergående medan funktionsnedsättning ofta innebär livslång
nedsättning av fysiska och/eller psykiska funktioner. Begreppet handikapp
beskriver inte en egenskap hos någon utan avser hinder eller begränsningar att
kunna delta i samhällslivet och kan variera med olika svårighetsgrad. Dessa
hinder behöver ofta undanröjas för att personer med psykiska funktionshinder
ska kunna leva som andra (14, 17, 38, 43, 57).
Det miljörelaterade handikappbegreppet stadsfästes år 1989 av FN och
WHO. Definitionen innebär att handikapp är förhållandet mellan
skada/sjukdom och den enskildes miljö och inte en egenskap hos den enskilde.
Graden av handikapp beror på hur stora hinder som finns i den fysiska och
psykosociala miljön. Funktionshinder omfattar psykiska, fysiska samt
begåvningsmässiga funktionshinder såväl hos barn som vuxna. Vuxna över 65 år
med funktionshinder omfattas av äldreomsorgsplan medan barn/ungdomar med
funktionshinder omfattas av skolplanen (57).
Man skiljer på medfödda och förvärvade funktionsnedsättningar. Medfödda
kan t.ex. vara utvecklingstörning, cerebral pares, Downs syndrom och autism.
Förvärvade kan exempelvis vara funktionsnedsättningar/handikapp till följd av
olyckor och sjukdomar. Man skiljer även på synliga och osynliga
funktionsnedsättningar. Psykiska funktionsnedsättningar är osynliga. Det finns
inte exakta siffror på hur många personer i Sverige som har
funktionsnedsättningar. Enligt en utredning av SCB och AMS uppges drygt var
5:e person, ca 20 procent i Sverige i åldern 16-64 ha någon form av
funktionsnedsättning (17).
Den nationella psykiatrisamordningsgruppen har utformat en definition för
när en person kan anses tillhöra målgruppen person med psykiskt
funktionshinder. Begreppet psykiskt funktionshinder hänvisar enligt
psykiatrisamordning till konsekvenser för individen av psykisk störning.
Konsekvenserna kan uppstå till följd av funktionsnedsättningar,
12
07-06-08
aktivitetsbegränsningar hos individen och/eller bestå av omgivningens
utformning eller reaktioner. ”En person har ett psykiskt funktionshinder om
han/hon, har väsentliga svårigheter med att utföra aktiviteter på viktigt
livsområde, och att dessa begränsningar har funnits, eller antas komma att bestå
under en längre tid. Svårigheterna skall vara en konsekvens av psykisk störning”
(35).
Distriktssköterskans roll och arbetsuppgifter (1919-2007)
En reglerad utbildning för distriktssköterskor kom till först år 1919 när
provinsialläkaren, speciellt inom hemvården, behövde sjuksköterskor i sina
distrikt för hjälp med annan vård i hemmet än den som var distriktssköterskans
främsta uppgift, dvs. att isolera de sjuka från smittspridning av
infektionssjukdomar genom isolering i hemmet. Distriktssköterskan skulle ha
kunskap om sjukvård, men även kunskap i sociallagstiftning och socialmedicin.
Från 1964 beskrevs även utbildning i mödra- och barnhälsovård där uppdragen i
distriktssjukvården beskrevs tydligt. Författning ersattes 1994 med lag om
åligganden för personal inom hälso- och sjukvård, som 1998 gjordes om till lag
om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårds område. En av de större strukturella
förändringarna var Ädel-reformen 1992 som innebar att kommunerna fick ett
samlat ansvar för långvarig service, vård och omsorg av äldre och handikappade
(8).
En grund för distriktssköterskans förebyggande och uppsökande arbete är ett
definierat geografiskt områdesansvar som ger kunskap om befolkningens behov
och närsamhällets resurser. Distriktssköterskan är fortfarande idag känd av
befolkningen och vice versa. Förtroendet hos allmänheten är stort. Hon/han är
efterfrågad och välkommen när de kommer på besök i hemmet eller på de
särskilda boendeformerna. Kännetecken för distriktssköterskans områdesansvar
är helhet, kontinuitet, tillgänglighet, närhet och socialt synsätt. Inom
hemsjukvården har distriktssköterskan ansvar för den medicinska kompetensen
och hennes/hans bedömningar görs upp till sjuksköterskans ansvarsnivå, därefter
skall läkare kontaktas. Distriktssjuksköterskan skall tillgodose medicinska,
psykiska och till en viss del sociala behov för de äldre personer som inte kan ta sig
till vårdcentral eller annan läkaremottagning. Distriktssköterskan viktiga uppgift
i folkhälsoarbetet är att i kontakt med patienter och anhöriga systematisk
integrera relevanta förebyggande och hälsofrämjande aspekter (8).
Distriktssjuksköterskor har numera i sin utbildning, förutom
folkhälsovetenskap och omvårdnadsvetenskap, även specifik kompetens inom
barnhälsovård, skolhälsovård, hemsjukvård och vård av äldre och handikappade.
Utbildningen ger även kompetens att arbeta som MAS i kommunen (8). En
distriktssköterska är en legitimerad sjuksköterska med vidareutbildning inom
öppen hälso- och sjukvård.
13
07-06-08
Idag arbetar många leg. sjuksköterskor inom kommunal hemsjukvård utan
denna vidareutbildning och klarar uppgifterna med mycket gott resultat enligt
min mening.
I arbetsuppgifterna ingår behandling i hemmet med t.ex. provtagning,
injektionsgivning, läkemedelsbehandling och vaccinationer, bedömning,
diagnostisering, sårbehandling, tillsyn av patientens hälsotillstånd, vård av
patienter i livets slut skedde, planering, genomförande och uppföljning av
patientens allmänna tillstånd samt dokumentation av omvårdnads- och
rehabiliteringsinsatser.
Många distriktssköterskor har rätt att förskriva vissa läkemedel, ordinera,
samt prova ut förbrukningsartiklar och tekniska hjälpmedel till exempel patienter
med diabetes, inkontinens och stomiopererade.
En annan viktig uppgift är att närvara vid vårdplaneringar på sjukhus,
patientens egen bostad, eller andra sjukhus/sjukhemsinrättningar när patienten är
färdigbehandlad. Under en sådan vårdplanering beslutas om patienten kan
återvända hem eller om ett annat boende kan vara aktuellt (8).
Distriktssjuksköterska fungerar ofta som en ”länk” mellan patienterna och
PAL., HISP, rehabiliteringspersonal, socialhemtjänst, LSS personal, anhöriga,
samtliga vårdgivaren och andra viktiga yrkesgrupper inom vården, och
samarbetet är ofta gott. Distriktssjuksköterskan har även till uppgift att delegera
vissa arbetsuppgifter till SHT och LSS-personal. Den handledande funktionen
gentemot samma personalgrupper är av stor betydelse, en del distriktssköterskor
har också specialiserat sig i olika område som diabetes, demenssjukdomar,
läkemedelshantering, psykiatri osv, för att sedan kunna utbilda personal inom
SHT och LSS.
Hemsjukvården är på flera håll idag integrerad med SHT, man arbetar nära
varandra i samma lokaler, och där fungerar distriktssköterskan som en
handledare.
Hemsjukvård i Husie SDF
I Husie stadsdel, där jag arbetar finns f.n. 14 gruppbostäder (1 dagverksamhet, 2
korttidsboenden och 11 gruppbostäder). I dessa boende bor personer med behov
av stöd och service enligt LSS. En del av dessa personer har psykisk ohälsa med
eller utan funktionshinder och en del har utvecklingstörningar av olika
svårighetsgrad. Boendena är bemannade dygnet runt av personal. En stor del av
personalen har utbildning i GPU och/eller PPU och/eller socialpsykiatri.
När patienternas hälsotillstånd försämras fysiskt eller psykiskt, är det oftast
distriktssjuksköterskan som först kontaktas. Bedöms patientens besvär vara
somatiska tas kontakt med patientens ansvarige läkare på vårdcentralen, eller
kanske en annan läkare inom den somatiska vården. Men är patientens besvär av
psykiatrisk orsak kan det se olika ut på olika ställen. Ibland kan distriktsläkaren
anlitas, men ofta hänvisas patienten till de olika psykiatriska
14
07-06-08
öppenvårdsenheterna, alternativt den psykiatriska akutmottagningen. Inte sällan
bollas patienten mellan de olika enheterna pga. resursbrist (28, 53).
Tillsammans med LSS-, SHT- och rehabiliteringspersonal ger
distriktssköterskan en god vård och omsorg i hemmet och i de särskilda
boendeformerna inom LSS. Ligger ansvaret på läkarnivå så visar senare årens
undersökningar och erfarenheter att det är inte alltid lätt att anlita en läkare när
orsaken är psykisk ohälsa/funktionshinder. Det kan även vara svårt och krångligt
att få kontakt med en läkare för ordination av psykofarmaka eller annan
lugnande preparat.
Många personer med psykisk ohälsa/funktionshinder undviker att i första
hand söka hjälp på den psykiatriska akutmottagningen. Vissa personer upplever
det som ”skamligt” att vistas på den psykiatriska mottagningen och önskar att få
träffa läkare på en vårdcentral eller på en öppenvårdsmottagning för hjälp med
sin oro, ångest eller depression.
Dagens psykiatriska akutmottagning på UMAS lider av brist på läkare och
annan personal samt trånga lokaler, dessutom är väntetiderna på läkarvård i
denna akutmottagning ofta långa (53).
Den psykiatriska akutmottagningen skall i första hand ta emot personer med
psykisk ohälsa/funktionshinder när läkare på primärvård/öppenvårdsmottagning
bedömt att patienten behöver komma till en specialist för mer avancerad vård vid
svåra och akuta sjukdomstillstånd (exv. vid tvångsintagning och personer som
behöver tillsyn/bevakning pga. suicidrisk och liknande). Självklart görs alltid en
bedömning av patientens allmäntillstånd även av distriktssköterskan. Bedöms
patienten vara farlig för sig själv eller för sin omgivning skall patienten hjälpas till
akut psykiatriska mottagning.
Medicinska ansvaret i särskilda boenden och hemsjukvård
I samband med genomförandet av Ädel och psykiatrireformen blev det
förändringar av huvudmannaskapet. Kommunens ansvar gäller till och med
sjuksköterskans ansvarsnivå i särskilda boenden och där man så överenskommit
även i ordinärt boende. Ansvaret för läkarinsatser ligger dock kvar hos
landstinget.
Trots detta anser den nationella psykiatriutredaren att det finns inom vissa
kommuner en viss oklarhet kring ansvaret för insatser till personer med psykiskt
funktionshinder. En fråga som vållar diskussion i utredningen är huruvida den
ansvariga sjuksköterskan i ett särskilt boende för personer med psykiskt
funktionshinder behöver vara speciellt utbildad inom specialpsykiatri eller inte.
Det är självklart en fördel att ha mer avancerad utbildning hos personalen, men
samtidigt måste det viktigaste vara vilken reell kompetens personen har.
Sjuksköterskan är ansvarig för de medicinska insatserna och är
omvårdnadsansvarig, samt ofta arbetsledare för en arbetsgrupp som har till
uppgift att hjälpa personer med svåra psykiska sjukdomar, och därför är detta av
15
07-06-08
stor betydelse att distriktssköterska skall få möjlighet till utbildning för att öka
sina kunskaper inom psykiatrin (35).
Psykiatrireformen
Sedan psykiatrireformen beslutades 1994 och genomfördes år 1995 har hälsooch sjukvården genomgått stora förändringar. Reformens huvudsyfte var att
förtydliga kommunernas ansvar för att planera och samordna insatser för de
psykisk sjuka. Den var särskilt avsedd för personer med långvariga
psykosliknande sjukdomar och schizofreni. Tanken var att vården av psykiskt
funktionshindrade i allt större utsträckning skulle ske ute i samhället.
Bakgrunden till reformen:
- 1967 landstingen tog över ansvaret för mentalsjukhusen från staten. Det
fanns då ca 36000 patienter inskrivna på institutioner för sluten psykiatrisk
vård. Syftet var också att förbättra situationen för de vuxna
funktionshindrade och deras möjligheter till gemenskap och delaktighet i
samhället. De ska så långt det är möjligt bo i egna eller särskilda boenden.
Intagning på psykisk klinik ska undvikas genom sociala omsorger och den
psykiatriska öppenvården utvecklas.
-1970: Sektorisering av psykiatri infördes. Bengt Berggren initierade
Nackaprojektet som syftade till att erbjuda anständiga alternativ till den
ännu dominerande vården på mentalt sjukhus. Genom att flytta ut den
öppna vården från sjukhusen till små mottagningsenheter ute i
bostadsområdena skulle psykiatrisk behandling avdramatiseras och göras
tillgänglig. Behandlingsinriktningen var i första hand psykoterapeutisk.
Ambitionen var att komma in i tidiga skeden av psykisk ohälsa och att
därigenom förebygga långvariga vårdberoende och framförallt minimera
behoven av sluten vård.
-1980: Sjukhusens avdelningar för psykiskt funktionshindrade börjar stänga.
-1988: Ett PM skrevs på socialdepartementet. Det var det första i processen
som resulterade i psykiatrireformen.
-1991: Nu var de ca 5000 patienter som vårdades på mentalsjukhusen.
-1993: Regeringsproposition 1993/94:28.
-1995: Psykiatrireformen träder i kraft.
Grunddragen i psykiatrireformen berör de patienter som vårdas under SOL,
HSL, och LSS. Kommunens huvudansvar regleras i socialtjänstlagen 21 § och 22
§. I samband med LSS tillkom 21§ som betonar kommunens ansvar för
uppsökande verksamhet för både fysiskt och psykiskt handikappade. Kommunen
har ansvaret för:
ƒ Heltäckande behovsprovning.
ƒ Individuell planering för patienter.
ƒ Att utse ett personligt ombud.
ƒ Kommunen har betalningsansvar för de som anses vara medicinskt
behandlade.
16
07-06-08
ƒ Kommunen ska vara insatt i de fysiskt och psykiskt handikappades
levnadsförhållande.
ƒ Landstinget ska enligt HSL ansvara för att medicinskt förebygga
psykiatriska sjukdomar. Kommunen har dock huvudansvaret för viss
sjukvård bl.a. gruppboenden. Detta tydliggjordes genom
psykiatrireformen.
Den psykiatriska vården har kritiserats och diskuterats sedan införande av
denna reform. Reformen har ansetts vara en av orsakerna till de problem som
finns idag inom den psykiatriska vården. En annan orsak är nedläggningarna av
mentalsjukhusen under 1980-talet. Dessa förändringar inom psykiatrin har
under de senaste decennierna inneburit en kraftig minskning av antal vårdplatser.
Mellan 1985-2003 har ca 15000 vårdplatser försvunnit vilket motsvarar en
minskning på ca 75 procent (16, 25, 28, 29, 30, 50).
Harald Wilhelmsson, ordförande för schizofreniföreningen i Skåne betonar i
sin rapport att det finns 43-45 000 personer med allvarlig psykisk
sjukdom/funktionshinder. Många inom gruppen har svårt att utan hjälp och
stöd både att få och att behålla en egen bostad. En mycket stor andel av gruppen
har en svag situation i samhället att de utnyttjas av andra starkare personer
sexuellt, ekonomisk och på andra sätt. Wilhelmsson konstaterar att personligt
stöd finns för ca 3000 personer utav 43-45000 personer (16, 32)!
Under november 2006 visade en kartläggning som Socialstyrelsen
genomförde att bara 5 procent av alla som hade insatser enligt LSS har haft
individuell plan. Individuell plan är reglerad enligt 10§ (24).
Den nationella psykiatrisamordningen
Den psykiatriska vården var stark debatterad år 2003 efter att en rad händelser,
där personer med psykiatrisk störning har utfört allvarliga våldsdåd och där det
har förefallit som om dessa personer har fått djupt otillfredsställande vård av
samhället, t.ex. mannen som slog människor med ett järnrör i Åkeshov, mannen
som körde bil och mejade ner människor på Västerlånggatan i Stockholm,
mordet på utrikesministern Anna Lind och i kölvattnet på detta, mordet på en
liten flicka i Arvika (28, 29, 50).
Regeringens dåvarande statsråd, Lars Engqvist. Som svar på hur man löser
problemen inom psykiatrin förordnade den 23 oktober 2003 läkaren och röda
korsets ordförande Anders Milton som nationell samordnare, att se över frågor
som rör arbetsformer, samverkan, samordning, resurser, personalkompetens
inom vård, social och omsorg, rehabilitering av psykisk sjuka och psykisk
funktionshindrade samt att hitta ett sätt att på nytt bygga upp en kvalitativ
psykvård och att vidta rätt åtgärder.
Utredningen har antagit namnet psykiatrisamordning (28). Milton har,
tillsammans med flera medverkande inom den Nationella psykiatrisamordningen
under 3 år analyserat sociala brister inom service, stöd, vård och rehabilitering för
17
07-06-08
psykisk sjuka/funktionshindrade. Samordnarens uppgift var att fortlöpande
informera regeringen om resultatet av arbetet och vid behov ge förslag till
författningsförändringar och förtydligande av gällande regelverk. Samordnarens
uppdrag var också att tillsammans med kommuner, landsting och berörda
statliga myndigheter formulera strategier för kvalitetsutveckling för att samordna
och stärka utvecklingsarbetet.
Under november 2006 publicerades i pressen Miltons uttalanden såsom:
”psykiskt sjuka bollas mellan olika instanser och får inte den hjälp de behöver.
Det är helt oacceptabelt och vill råda bot på missförhållande.” samt ”Det är
primärvården, alltså vårdcentralerna som ska vara den första anhalten en
vårdsökande möter. Läkaren skall sedan antingen remittera till en specialist eller
erbjuda samtal med en kurator. På vårdcentraler kan man boka tid till psykolog,
samtal med psykolog faller inte under vårdgarantin men den vårdsökande kan
också gå direkt till psykiatrins öppenvårdsenhet för att få sitt tillstånd bedömt.
Han fortsätter med bl.a. ”Psykiskt sjuka skickas tillbaka till vårdcentralen, trycket
på psykiatriakuten har dubblats på bara ett år. Det är svårt att få hjälp för den
som mår psykiskt dåligt i Lund. Varje år tvingas psykiatrin att skicka tillbaka
många remitterade patienter till vårdcentralen…” (28).
Den nationella psykiatrisamordningen konstaterar att drygt 17 procent eller
1.5 miljoner av Sveriges befolkning är idag (2006) 65 år och äldre. Antalet
personer över 80 år kommer att öka till ca 750 000 mellan åren 2020 och 2035
och av dessa kommer 70 procent att vara kvinnor. Medellivslängden är idag 83
år för kvinnor och 78 år för män. SCB bedömer i sin prognos, att för de
närmaste 50 åren kommer både män och kvinnor att öka sin medellivslängd med
ca 5 år. Det som demografiskt skiljer äldrefasen från andra livsfaser är den ökade
dödligheten. Vid 50 år är risken att dö det närmaste åren 1 på 400. Vid 65 år 1
på 100. Vid 70 år 1 på 33 och när man är 85 år risken att dö 1 på 10. Den
stigande åldern gör att risken för sjukdomar ökar. Risken att drabbas av en
sjukdom/sjukdomar är 4 ggr större efter 65 års ålder (35).
Syfte
Syftet med rapporten är att belysa hur psykiatrin fungerar idag och hur
samarbetet med den kommunala hemsjukvården är.
Rapporten skall också fungera som ett arbetsmaterial för att öka kunskapen
hos personal inom den kommunala vård och omsorgen. Därför innehåller
rapporten även korta beskrivningar på de vanligaste diagnoser och
behandlingsalternativ inom psykiatri/neuropsykiatri/utvecklingsstörning.
Problemformulering
1. Varför skickas personer med psykisk ohälsa fram och tillbaka mellan
primärvården och psykiatrin? Vad kan göras åt problemet?
2. Varför är det så svårt att få hjälp på de olika psykiatriska
öppenvårdsmottagningarna respektive primärvården?
18
07-06-08
3. Vad kan man göra för att förbättra dagens situation för individer med
psykisk ohälsa.
4. Kan fler patienter med psykisk ohälsa överflyttas från den psykiatriska
slutenvård till hemsjukvården för att skötas i hemmet med hjälp av den
kommunala distriktssköterskan, distriktsläkaren samt övrig vård och
omsorgspersonal?
19
07-06-08
Metod
Rapporten bygger främst på fakta från olika litteraturkällor, dvs. rapporter,
artiklar och böcker. Litteratursökningen gjordes huvudsakligen med hjälp av
databaserna Google och Altavista på Internet. Flera sökord gav ett stort antal
träffar, men självklart gick det inte att läsa allt. Som exempel kan nämnas
sökorden, funktionshinder – 3 090 000 träffar, psykiatrisamordning - 13 800
träffar, psykiatrireformen - 45 500 träffar och hur fungerar psykiatrin i Sverige
gav 119 000 träffar.
Jag har valt ut de rapporter som jag ansåg vara relevanta för mitt arbete,
sedan granskade jag dessa för att få svar på mina frågor. Utöver detta fick jag
tillfälle att
ƒ samtala med en riksdagsman, två distriktsläkare och en psykiater
ƒ göra två heldagsbesök på den psykiatriska akutmottagningen samt
intensivvårdsmottagningen på UMAS
ƒ delta på en konferens där den nationella psykiatriutredningen
presenterades
Platsen för att arbeta med rapporten var FoU-enheten/Kunskapsverkstaden
och tiden som var avsatt var september 2006-februuari 2007, en dag/vecka. På
FoU-enheten fanns min handledare på nära håll och jag hade möjlighet att ställa
frågor angående innehållet i arbetet, få hjälp med datorn när problem uppstod, få
råd och tips om hur man lägger upp en rapport, samt hjälp med kritik.
20
07-06-08
Resultat
Fram och tillbaka?
Varför skickas personerna fram och tillbaka mellan primärvården och psykiatrin
och vad kan man göra åt detta problem? Enligt SOU rapport 2006:100
framkommer att samverkan mellan personalen inom primärvård, sjukhus vård
och hemsjukvård brister.
När ansvarsfördelningen är oklar riskerar de allra sköraste och de mest
beroende att hamna mellan olika stolar, de slussas alltså hit och dit i
vårdsystemet, patienterna skrivs ut idag från sjukhusvården med stora behov av
fortsatt utredning, behandling och rehabilitering. Det ställs stora krav på en
öppenvård som kan bedriva såväl akuta insatser som långvariga och omfattande
omvårdnadsinsatser.
Öppenvårdsinsatser från specialistpsykiatrin behöver utvecklas så att de
metodmässigt passar för de aktuella patientgrupperna och så att de ges i
personens närmiljö. Psykiatrisk hemsjukvård har dock inte utvecklats i samma
utsträckning som hemsjukvård för kroppssjukdomar. Både för att minska
behovet av vård och möta önskemål från brukare och närstående, bör det finnas
ett varierat utbud av öppenvårdsinsatser inom psykiatrin. Dessutom behöver
samverkan mellan personalen inom primärvård och hemsjukvård utvecklas, samt
att ansvarsfördelningen blir tydligare.
Nationell samordningsgrupp föreslår en nollvision, som innebär att ingen
med ohälsa som aktualiserats hos kommun eller landsting ska skada sig själv eller
annan pga. att han eller hon avvisats eller tappats bort av vården. Kommuner
och landstinget bör erbjuda personer med missbruk och psykisk sjukdom vård
och stöd i integrerade former, så att problemen kan behandlas samtidigt (35).
Svårt att få hjälp
Varför är det så svårt idag att få hjälp på öppenvårdsmottagning respektive
primärvården och vad kan man göra för att underlätta situationen? Som framgår
under föregående svar så måste samverkan mellan personalen inom primärvård,
sjukhusvård och hemsjukvård förbättras. Ett annat problem idag är att det saknas
resurser hos dessa enheter. Det saknas läkare med kompetens i psykiatri både
inom öppenvård och inom primärvården. De senaste månaderna kunde vi ofta
läsa i olika dagstidningar om läkare som lämnar psykiatrivården (Bilaga 2).
Bristen på läkare är så stor så man börja fundera på att anställa läkare från andra
länder för att lösa den stora krisen. Enligt den bild som förmedlats till Nationell
psykiatrisamordning tycks belastningen på öppenvårdspsykiatrin ha ökat de
senaste åren. Beskrivningarna från verksamhetsföreträdare innefattar ett ökat
antal remisser och fler vårdsökande personer till öppenvården, mer komplicerade
fall där samverkan med olika aktörer krävs, ökad efterfråga på konsultation,
21
07-06-08
handledning och rådgivning. Trots dessa signaler kan man inte utifrån den
nationella statistiken över antalet producerade läkarbesök avläsa denna ökning.
Ett skäl till detta kan vara bristande inrapportering till nationella brister. Det kan
även bero på att den psykiatriska öppenvården fullgör uppgifter som inte
kategoriseras som besök, exempelvis konsultinsatser. Vidare framgår i rapporten
att tillgång till kompetent personal, metoder, arbetssätt och organisation har
stora brister. Evidensbaserade metoder används inte i den utsträckning som är
möjligt och önskvärt eftersom strukturer ofta saknas för implementering av
befintlig kunskap. Ett intryck är också att hälso- och sjukvårdsuppdraget inom
psykiatrin förefaller tämligen vagt formulerat hela vägen från staten till
huvudmännen, från huvudmännen till vårdgivarna, från vårdgivare till
verksamhetscheferna och från verksamhetscheferna till övrig personal. Även
företrädare för primärvården upplever att allt fler personer söker på grund av
psykisk ohälsa och att de inte har möjlighet att möta den stora efterfrågan på
utredning och behandling. Många rapporterar också om svårigheter i samarbetet
med psykiatrin och andra samhällsinsatser. Primärvården saknar ofta tillräckliga
resurser, både på grund av läkarbrist och att det saknas tillgång till andra
personalkategorier. Kompetensen hos den personal som finns skiljer sig åt, men
generellt sett saknas tillräckligt kompetens för att upptäcka och behandla psykisk
ohälsa och psykiska sjukdomar i primärvården (35).
Vad kan man då göra för att underlätta situationen?
Gör arbetet mer attraktiv för personal som arbetar inom psykiatri, bättre
arbetsvillkor och bättre arbetsmiljö har kunnat förebygga fortsatt läkarflykt och
även göra att fler ville arbeta inom området (53, Bilaga 2). Läkarbristen inom
psykiatri i Sverige är stor Lunds läkarstudenter får bara 4 veckors utbildning i
psykiatri. ”Katastrofalt” anser Anders Nimeus, ansvarig för psykiatridelen”.
Kritiken har fått fakultetetsledningen att tänka om så till hösten 2007 kommer
psykiatridelen att få större utrymme, enligt Bengt Jeppsson, vicedekanus. (Bilaga
5).
Inom primärvården, och vård och omsorgen skall resurserna utökas för att
kunna ge möjligheter till förbättrad vård, tillsyn, stöd och uppföljning av
individer med psykisk ohälsa.
Förbättra dagens situation?
Vad kan man göra för att förbättra dagens situation för individer med psykisk
ohälsa? För att förbättra dagens situation får man utgå ifrån de fyra övergripande
mål som den nationella psykiatrisamordningen (7, 28, 35) föreslår till regeringen
i samband med betänkandet:
ƒ Bostad. Beträffande bostäder med särskild service, anser
samordningsgruppen att dessa skall vara fler och fylla högt ställda krav på
individanpassning. De ska också bemannas med personal med hög
kompetens både när det gäller att ge god och tillräcklig omvårdnad och
22
07-06-08
att ta till vara den enskildes möjligheter till att utveckla sig mot ett mer
självständigt liv. I kommuner där tillgången till bostad med särskild
service behöver öka, kan det riktade stadsbidraget som föreslås användas
för detta.
ƒ Arbete eller meningsfull sysselsättning.
ƒ Delaktighet i samhällets gemenskap.
ƒ Vård och stöd utifrån sina behov.
Psykiatrisamordning föreslår att staten skall satsa 1.7 miljarder kronor per år
under sju år på gruppen psykisk sjuka. Sammantaget ska insatserna till
människor med psykiska sjukdomar och funktionshinder förstärkas med
statsbidrag på 800 miljoner kronor per år under 2009-2015. Medlen skall gå till
kommuner och landsting som avtalat om samarbete, samrått med
brukarorganisationer om hur medlen ska användas, samt rapporterat in vissa
uppgifter till nationella register. Forskning inom området psykisk ohälsa är
eftersatt och behovet av ökad kunskap är stort. Därför föreslås en bred satsning
på forskning på 100 miljoner per år under 2009-2015. Den nationella
psykiatrisamordningen anser dessutom att 100 miljoner per år ska avsättas för
nationella utvecklingsinsatser inom området under samma period.
Vidare föreslås att kommuner och landsting skall träffa en överenskommelse
om sitt samarbete kring personer med psykiskt ohälsa/funktionshinder samt att
huvudmännen gemensamt skall upprätta individuella planer för att den enskilde
ska få sina behov av socialtjänst och hälso- och sjukvård tillgodosedda. Precis
som övrig hälso- och sjukvård bör vård och omsorg till psykiskt funktionshinder
utföras med evidensbaserade metoder.
Ytterligare förslag som kan nämnas är:
ƒ boendeinsatser för personer med psykiska funktionshinder måste
förbättras och förtydligas i lagstiftning.
ƒ boendestöd skall lyftas fram i socialtjänstlagen.
ƒ tillgång till bostad med särskild service måste öka.
ƒ personer med psykisk funktionshinder skall få tillgång till daglig
verksamhet enligt LSS.
Enligt psykiatriutredningen framkommer att endast få personer med
funktionshinder har insatser enligt LSS. Den senaste siffran som redovisades av
socialstyrelsen 2003 var på ca 3000 personer, något som skall genomföras för de
40 000 som psykiatriutredningen skattade kunde ha behov av sådana insatser!
Ytterligare förslag som kan nämnas är:
ƒ sluten vården behöver förstärkas
ƒ ökade insatser i psykiatrisk öppenvård.
ƒ tillgänglighet, innehåll och kvalitet i psykiatrisk vård bör förbättras
ƒ hälso- och sjukvården ska vara kunskapsbaserad och ändamålsenlig
ƒ det skall vara jämlik hälso- och sjukvård
ƒ ett brett utbud av slutenvårdsformer bör finnas
23
07-06-08
ƒ kommun och landsting bör i högre grad uppmärksamma de närståendes
situation genom att utarbeta rutiner för information, stöd och samarbete
med det sociala nätverket, samt genom att använda evidensbaserade
metoder för familjeintervention.
ƒ rutiner för tandvård bör förbättras
ƒ den demografiska utvecklingen medför att fler personer blir äldre. Psykisk
ohälsa hos äldre bör därför särskilt uppmärksammas (35).
Överflyttningar?
Kan fler personer med psykisk ohälsa överflyttas från den psykiatriska
slutenvården till att skötas i hemmet med hjälp av den kommunala
distriktssköterskan, distriktsläkaren samt övrig vård och omsorgspersonal. Den
nationella samordningsgruppen (35) föreslår att kommunens ansvar för
hemsjukvården inte ska gälla avancerad hemsjukvård. Med avancerad
hemsjukvård menas vård som kräver sjukhusens medicinska eller tekniska
resurser eller någon annan särskild kompetens. Den avancerade hemsjukvården
omfattar i nuläget behandling vid t.ex. akuta geriatriska sjukdomar, neurologiska
sjukdomar, lungsjukdomar, cancer sjukdomar samt avancerad palliativ vård.
Typisk för avancerad hemsjukvård är att den ersätter institutionell vård, är
läkarledd team baserad och ges dygnet runt.
Den specialiserade psykiatrin bör i framtiden kunna erbjuda kvalificerad
hemsjukvård i lägen då patienten har behov av särskild kompetens, och
insatserna i hemmet kan ersätta inläggning på sjukhuset, t.ex. insatser vid
tillfällig försämring av psykossymtom, ångestbehandling, extra tillsyn och stöd
vid självmordstankar, observationer och bedömning. Detta kan ske om
landstinget och kommunen tillsammans utvecklar ett effektivt
hemsjukvårdskoncept med tydligt gemensamt ansvarstagande. Hälso- och
sjukvården och socialtjänsten bör organiseras så att vård och stöd skall ges på rätt
nivå. Från enklare rådgivning till högspecialiserade insatser. Primärvårdens roll
som första linjes sjukvård bör förstärkas, vilken förutsätter resurstillskott. Varje
kommun och landsting bör ha en gemensam strategi för hur insatser kan
organiseras lokalt för att tillgodose behovet av åtgärder på rätt vård och stödnivå.
Ett av förslagen till regeringen som psykiatrisamordningen föreslår är ökade
insatser till primärvården. Inom primärvården anser man att dagens resurser gör
det svårt att leva upp till de kraven när det gäller patienter med psykisk ohälsa
som man uppfattar som ökande. En enkät undersökning visar en bild av hur
verksamhetscheferna på landets vårdcentraler upplever en tilltagande belastning
på primärvården när det gäller personer med psykiska problem av olika art.
Cheferna uppfattade att de inte har möjlighet att möta den stora efterfrågan på
utredning och behandling och många rapporterade svårigheter i samarbetet med
psykiatrin och andra samhällsinsatser. Den Nationella samordningen uppfattar
bl.a. att primärvården ofta saknar tillräckliga resurser, både pga. läkarbrist och att
det saknar tillgång till de andra personalkategorier som behövs. 194 vårdcentraler
24
07-06-08
ansåg att man behövde bättre tillgång till beteendevetare som kuratorer och
psykologer. Den psykiatriska kompetensen inom allmänläkarna varierar. Det
finns många enligt utredningen som hade goda kunskaper och intresse men det
fanns också läkare med bristande kunskap. Flera undersökningar under senare år
visar att primärvården i många fall inte upptäcker psykiska sjukdomar och
patienter med ångest och depression går obehandlade.
Vad händer sedan?
Den nationella samordningsgruppen har november 2006 avslutat sin utredning
och lämnat sitt betänkande till regeringen. Vad händer sedan? När kansliet och
den nationella psykiatrisamordningen avslutade sitt arbete nov. 2006 och lämnat
betänkandet till regering (till socialministern Göran Hägglund) tog
Socialstyrelsen över ansvaret för stöd och uppföljning av de pågående
utvecklingsprojekten.
De riktade utvecklingsprojekten startades gemensamt av den Nationella
psykiatrisamordningen och Socialstyrelsen för att främja utveckling inom
områden som bedömdes som särskilt viktiga (13, 49).
Jag har, efter kontakt med riksdagsledamoten Agneta Berliner, fått svar att
”Regeringen har redan nu avsatt 500 miljoner extra till psykiatrin för år 2007
och 500 miljoner för år 2008”. Dock är det ännu inte spikat exakt vad dessa
pengar skall användas till. Dessutom diskuteras ytterligare förstärkning/pengar
till psykiatrin när det gäller vårbudgeten (som kommer 16 april, då beslutas i
riksdagen i slutet av maj/början av juni). Hur det i så fall kommer att vara, är
dock ännu inte klart. Vårbudgeten är ganska översiktig (och sträcker sig
förmodligen fram till och med år 2009), så vilka områden inom psykiatrin som i
så fall får ytterligare pengar kommer säkerligen inte i budgeten utan beslutas
senare. Slutligen, när det gäller Miltons utredning så är den nu ute på remiss.
Svaren ska lämnas i februari/mars - och eftersom det är många som svarar så
kommer det nog att ta ett tag innan remissvaren är sammanställda” (52).
Nu har det bildats ett projekt inom Socialstyrelsen som ska se till att
utvecklingsarbetet fortsätter med oförminskad fart och att resultaten analyseras
och rapporteras tillbaka till verksamheten. ”Vi tar över det fortsatta stödet och
har redan tidigare ansvar för att utvärdera projekten”, säger Anders Printz, som
har utsett till chef för projektet. ”Vårt uppdrag är att stödja utvecklingen och
socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens insatser för personer med psykiskt
funktionshinder.” Åtta personer ska arbeta med projektet i fyra år. Det
organiseras under avdelningsdirektören och ska även ha en samordnade och
övergripande roll för psykiatrifrågor (47).
Reaktionerna hos riksdagens politiker efter att Anders Miltons betänkande
till regeringen lämnats har varit positiva. Jag kan nämna t.ex. Elina Lina,
riksdagsledamot (v) ”Miltons betänkande en positiv överraskning. Det är bra att
man lägger fokus på små vårdenheter som ska vara tillgängliga för den som
behöver stanna några få nätter. En ökad samordning mellan kommuner och
25
07-06-08
landstinget är också nödvändigt” (27). Även bland Sveriges psykiatriska förening
har reaktionerna varit positiva. Anna Maria af Sandberg, ordföranden säger
”förslagen är bra, det sätter strålkastarljus på psykiatrin. Det behövs för det har
tidigare varit ett eftersatt område”
Miltonprojektet i Malmö
Malmö stad och region Skåne har tagit ett gemensamt ansvar för personer med
psykisk sjukdom/funktionshinder. Riksdagen beslutade våren 2005 om satsning
på psykiatrin och socialtjänsten genom att tillskjuta särskilda medel, de så kallade
Miltonpengarna. Projektet har varit igång sedan den 1 feb 2006. Beräknat
slutdatum 2007-12-31.
Projektet arbetar gränsöverskridande mellan psykiatrin på UMAS,
primärvården och kommunens verksamheter IoF och VoO med
kompetensutveckling och samverkansfrågor inom och mellan psykiatrin och
Malmö stad. Projektet är i första hand riktat mot personal i dessa två
organisationer men även anhörigas och brukares synpunkter tas till vara.
Processledaren för Miltonprojektet i samverkan mellan Malmö stad och region
Skåne är Mats Holmgren.
Projektets syfte är att Malmö stad och region Skåne ska ta ett gemensamt
ansvar för personer med psykisk sjukdom/funktionshindrade och på ett bättre
sätt samordna insatser utifrån den enskildes behov. Målgruppen är personer med
psykisk sjukdom/funktionshinder vars tillstånd påverkar den sociala förmågan i
sådan utsträckning att socialt stöd och omsorg behövs (23).
Korta definitioner på vanliga psykiska sjukdomar och besvär
Depression
Depression kännetecknas av känslor som nedstämdhet, brist på intresse, minskad
energi, självmordstankar, sömn och aptitbesvär som är långt ifrån det normala.
Många kan känna sig ”deppiga” då och då men vanligen kan detta förknippas
med en händelse i livet, t.ex. en skilsmässa, en olycka och liknande, men för den
som blir allvarlig deprimerad blir livet ofattbart meningslöst och dystert i både
tankar och handlingar. Vid sådan depression är sömnen den enda utvägen för att
komma undan, men ofta försämras sömnen och man blir mer desperat och
känner att det är hopplöst, meningslöst. Ibland kan känslor av skuld och straff
förekomma. För att nedstämdheten skall kallas depression ur medicinsk
synvinkel krävs att man dagligen under minst två veckor känner sig nedstämd
och upplever minskad glädje och intresse för vanliga aktiviteter. Man presterar
också sämre på arbetet och den sociala förmågan har försämrats. Symtomen kan
pågå under större delen av dagarna. Den vanligaste typ av depression kallas
egentlig depression, melankoli eller sjuklig svårmod. Även djupa depressioner
som en del av manodepressiv tillstånd, i vilka sinnestämningen pendlar mellan en
sjuklig upprymdhet som kallas mani och djup depression, räknas hit. I takt med
26
07-06-08
att nedstämdheten fördjupas kan det förekomma en önskan att komma bort från
allt och då kan självmordstankarna komma. Självmord kan för en del kännas
som den enda utvägen, men suicidala impulser kan bryta igenom under hela
perioden. Depression kan öka risken för hjärtkärl sjukdomar och vissa tumörer,
samt försämra immunförsvaret. Ibland kan kroppsliga sjukdomar börja med en
allvarlig depression. Depression är en av de vanligaste folksjukdomarna och
drabbar ca 5 procent av befolkningen. När man talar om depression som
sjukdom menas att symtomen är så svåra att man behöver medicinsk hjälp (3,
20, 36, 46).
Depression hos äldre
Med stigande ålder blir hjärnans reservkapacitet mindre och man är mer
mottaglig för psykiska och kroppsliga besvär. Diagnosen depression är vanligare
hos äldre än hos yngre. Bland dem som vistas på sjukhem eller sjukhus har var
3:e depression. Orsaken är känslighet i hjärnan, oftast följd av åldrande och
medfödda anlag, men även av infektioner, missbruk, ensamhet, bristsjukdomar
som t.ex. B12 och folsyra brist, även vissa mediciner kan bidra till att utlösa
depression. Hos äldre kan symtom på depression se lite annorlunda ut än hos
yngre. Hos äldre dominerar kroppsliga besvär som kan försvåra diagnostiken. En
äldre person som lider av psykisk ohälsa har ofta en kombination av
psykologiska, fysiska och sociala behov vilket kräver särskilda insatser av vården
och kommunernas äldreomsorg. Ungefär 30 procent av de multisjuka har
depressiva symtom. Flera undersökningar visar att äldre sällan får adekvat
behandling för depression och att självmord hos äldre oftast beror på denna
sjukdom. Självmord är vanligare bland äldre än yngre (1, 3, 20, 42).
Psykoser
Kriterierna vid psykotiska symtom är störd verklighetsuppfattning och brist på
sjukdomsinsikt som visar sig i att patienten saknar distans till symtomen och
sällan själv söker vård. Förmågan att skilja mellan vad som är verkligt och vad
som är inbillning är allvarligt störd (vid neurotiska tillstånd är inte
verklighetsuppfattningen förändrad). Psykoser kännetecknas av förekomsten av
vanföreställningar, tankestörningar hallucinationer och jagstörningar (36). Även
svårbegripligt tal och beteende samt s.k. negativa symtom i form av känslomässig
avflackning, utarmat tankeliv och viljelöshet kan förekomma. Hos äldre är
paranoida tillstånd vanligaste.
En psykos kan utvecklas på tre olika sätt:
ƒ plötsligt, kort psykos som sällan kommer mer än en gång, kan komma
stormande men går över helt.
ƒ återkommande psykos. Man kan drabbas av återfall, kallas även cykloid
eller schizoaffektiv psykos.
ƒ en tredje typ är en långvarig och är en slags personlighetsförändring som
kan vara liten eller större. Den som drabbas känner sig ofta förföljd och
blir mer isolerad och fixerad vid sina vanföreställningar.
27
07-06-08
Reaktiva psykoser är ett psykosgenombrott, där man kan se orsak och
omständighet. En kraftig stress eller reaktion på yttre omständigheter, som är
t.ex. sjukdom eller något fysisk handikapp, kan utlösa sjukdomen. Det kan vara
kriser av socialt eller kulturellt slag, t.ex. tortyr eller krigsskador. Reaktiv psykos
kan utveckla sig snabbt, men kan om den blir tidigt behandlad också snabbt gå
över (3, 20, 36).
Schizofreni
Schizofreni är en beteckning på ett psykostillstånd som varar mer än ett halvt år
och som kan bestå hela livet. Schizofreni är ett tillstånd som påverkar de mest
grundläggande mänskliga funktionerna, vilka ger oss känslan av individualitet,
olikhet och inriktning. Vid schizofreni har man en allvarligt störd
verklighetsuppfattning med olika bisarra vanföreställningar, hallucinationer och
beteendestörningar och svårigheter att skilja mellan verkliga och fantiserade
händelser. Sjukdomen har ofta ett långvarigt förlopp. Ordet schizofreni betyder
kluvet sinne och syftar på viljeklyvningen, ambivalensen. Hos många av alla som
utvecklar schizofrenisymtom går sjukdomen över helt inom 6 månader och
tillståndet kallas för schizofreniform psykos. Ca 10-20 procent får svårare
psykiska funktionshinder. Det är en utbredd missuppfattning att hallucinationer,
särskilt röster är liktydigt med schizofreni. I själva verket förekommer
hallucinationer vid de flesta psykotiska syndrom. Typiska schizofrena
hörselhallucinationer är hörbara tankar, fortlöpande kritisk kommentar till
patientens handling och omtalande eller argumenterade röster och att dessa
röster talar med varandra (dessa typiska röster underlättar vid diagnostiken). Vid
schizofreni förekommer också taktila hallucinationer som omtolkas till ”strålar”.
Synhallucinationer är mindre vanliga. Ex. på bisarra vanföreställningar: ”Min
man är inte min man utan en bedragare som låtsas vara min man” eller ” När
nyhetsuppläsaren i TV tittade mig i ögonen förstod jag att jag är den nya
Messias”. Åldringar kan ibland höra avlidna släktingars röster eller främmande
röster med obscent innehåll. Sjukdomen förekommer i olika former, en akut och
en sen fas av schizofreni, samt schizoaffektiv störning (3, 14, 20, 36).
Schizoaffektiva syndrom/störning
Syndromet eller störningen är en form av schizofreni och är en kombination av
schizofreni symtom och manodepressiv sjukdom. Patienten kan under samma
sjukdomsperiod ha både vanföreställningar och hallucinationer av schizofren art
och samtidigt starka stämningssvängningar i manisk eller depressiv riktning (20,
36).
Personlighetsstörning som kan förväxlas med schizofreni
Vid personlighetsstörningar kan individens personlighet vara så störd att det kan
medföra beteenden och upplevelser som skiljer sig från omgivningens så att det
medför lidande för både den drabbade och omgivningen. Personlighetsstörningar
28
07-06-08
kan leda till osjälvständighet och avståndstagande och många blir
misstänksamma och reserverade. Individen kan ha kraftig instabilitet i beteende,
känslor, identitet och relationer. Han eller hon kan också uppleva stark ångest,
katastrof- och övergivenhetskänsla.
ƒ Utvecklingsstörning som Autism och Asperger syndrom kännetecknas av
empatistörningar och ritualiserat beteende. Våld kan utlösas av oväntade
störningar i dagliga rutiner. Utvecklingsstörning kan disponera för
våldsbeteende vid påfrestningar, tex. otrivsel i boendet eller konflikter på
arbetsplatsen.
ƒ Neurologiska sjukdomar som exempelvis demens, frontallobskador och
vissa former av epilepsi kan ge synhallucinationer och våldshandling.
ƒ Förgiftningar (ger tydliga synhallucinationer).
ƒ Akuta faser av narkotikamissbruk och vissa dopingpreparat.
ƒ Personlighetsstörningar av borderlinetyp (borderline beskrivs separat
nedan) (2, 3, 36).
Manodepressiv sjukdom
Vid manodepressiv sjukdom kan kraftiga svängningar i sinnesstämning
förekomma, från djup depression till överdriven upprymdhet och överaktivitet
(bipolär). Man skiljer mellan bipolär och unipulär sjukdom. Vid unipulär
sjukdom kan individen lida av enbart djup depression eller enbart upprymdhet.
Observera att de flesta människor har någon eller några gånger känt
känslosvängningar från att känna sig nedstämd eller deppig till att vara lugn och
förnöjd, för att sedan bli upprymd och lycklig. Detta är inte manodepressiv
sjukdom. Manodepressiv innebär extrema svängningar i stämningsläget och
påverkar människans förmåga att fungera och koncentrera sig. Man kan vara så
djupt nedstämd i långa perioder eller upprymd och upphetsad, att omdöme och
uppträdande påverkas. En manodepressiv människa som är i sin maniska fas av
sin sjukdom överskattar allvarligt sina förmågor, fattar beslut eller handlar på ett
sätt som hon djupt ångrar och tror att hon har mycket högre krafter än de hon
har. Personen kan känna sig så full av energi att hon utmattar både sig själv och
andra personer omkring sig. När omgivning försöker få henne ner på jorden, blir
hon irriterad och otålig (3, 14, 20, 36).
Borderline
Borderline är till skillnad från schizofreni ett tillstånd som först beskrivits på
senare tid. Borderline betyder gräns. Gräns till vad? Faktiskt till flera olika
tillstånd, som psykos, neuros (ångestrelaterad tillstånd) och psykopati. Det är
mycket typiskt för borderline att de saknar egna symtom. Det går inte heller att
beskriva hur borderline utvecklar sig. Utav detta följer också att det inte finns
någon klar linje att arbeta efter, när det gäller behandling. Hos personer med
borderline fungerar de allra enklaste försvarsmekanismer som projicering,
förnekande och idealisering. Det är inte ovanligt att borderline patienter får
korta psykotiska skov vid känslomässiga och sociala påfrestningar. För övrigt
29
07-06-08
förekommer allmänna psykiatriska symtom som ångest, nedstämdhet, och känsla
av inre tomhet med övergivenhet och ensamhetskänsla. Dessa känslor kan leda
till svår ångest och hopplöshet med destruktiva tankar som t.ex.
självmordstankar. Något som ofta förknippas med borderline är svårigheter att ta
kontakt med andra människor och samtidigt behålla sin integritet. Borderline
har svårt att sätta sig i andra människors känslor och reaktioner och har ofta
konflikter med andra människor, ofta på arbetsplatsen eller i kärleksrelationer,
om kärleken inte omedelbart är besvarad. Det är ofta som dessa personer reagerar
starkt och okontrollerad, är självdestruktiva t.ex. rispar eller skär sig själv.
Gemensamt för personer med borderline och psykopati är att de har otillräckliga
”spärrar” i sitt handlande men till skillnad från psykopater kan personer med
borderline känna ånger för sitt handlande medan ångern saknas hos en psykopat
(3, 36, 53).
Psykopati/antisocial personlighetsstörning
Precis som vid alla andra psykiska störningar bör psykopatin belysas ur
psykologiska, biologiska och sociala aspekter. Det kan finnas belastning från alla
tre områdena men tydligast från de psykologiska och sociala. Man har övergått
på senare tid till att använda uttrycket antisocial personlighetsstörning. När det
gäller de psykologiska bristerna kan man se likheter med borderline patienter.
Det saknas överjag 1 (samvete, normer, ideal), ångesten utlöser sig inte på
förväntat sätt, den kan omvandlas till impulshandling så den antisociala kan
hantera sin omgivning mycket illa. Den kan t o m utan samvete njuta av att
skada andra människor, även egna anhöriga som t.ex. egna barn eller föräldrar.
Ganska ofta spelar den antisociala/psykopaten upp en charmoffensiv som kan
vara svårt att motstå, när han/hon inleder en relation. Hans/hennes beteende kan
leda till kriminella handlingar, det är genomgående problem med ekonomi vilket
leder till förmögenhetsbrott. Nationalencyklopedin beskriver psykopatin såhär:
Sociopati, antisocial, personlighetsstörning. Personlighetsstörning kännetecknad
av frånvaro av skuldkänslor, obenägenhet att underordna sig samhällets
regelsystem, brist på planering, svårigheter att leva sig in i andras situation och
att lära av egna misstag. Störningen visar sig redan i tidiga år genom skolk,
snatteri, slagsmål, vandalisering och missbruk av droger. De sociala problemen
fortsätter i vuxen ålder med dålig arbetsanpassning, instabila relationer, trasslig
ekonomi och kriminalitet (2, 3).
1
*Det kallas den allra primitivaste delen av människans psyke och den tidigast utvecklande.
Freud utgick från två driftkrafter som har betydelse för hur vi utför vår handling, nämligen
sexualdriften och aggressiviteten. Jaget är den personlighet varmed vi möter omgivningen, den
sociala delen av oss själva, det vi vill vissa för omgivningen. Överjaget skulle kunna kallas
idealjaget och står för den ideala handlingen. Det censurerar våra handlingar och är en
representant för vårt samvete (3).
30
07-06-08
Asteni
Asteni är ett av psykiatrins vanligaste syndrom och allt fler i dagens samhälle
söker för asteniska symtom, men trots detta har det inte fått plats i de
psykiatriska klassifikationssystemen. De basala symtomen är trötthet,
uttröttbarhet utöver det förväntade, irritabilitet och häftigt humör. Andra vanliga
symtom är gråtmildhet, ljud och ljuskänslighet, minnes och
koncentrationssvårigheter, spänningssymtom och sömnstörningar. Ibland inslag
av olust (dysfori) som ibland kan stegras till depression. Till skillnad från
depressiv episod är självaktningen bibehållen och vitalsymtom saknas. Asteni
kallas även kroniskt trötthet syndrom (36).
Ätstörningar
Ätstörningar inkluderar anorexia nervosa som kan leda till en allvarlig viktförlust
pga. självsvält, samt bulimi nervosa som kombinerar hetsätning med kräkningar
och tarmtömningar. Båda störningar karakteriseras av rädsla för att bli tjock och
bottnar i en störd kroppsuppfattning. Dessa individer blir ofta deprimerade och
deras viktförlust kan skada deras hälsa allvarligt (3, 14, 36). Anorexia betyder
aptitlöshet, orsakad av viljestyrd självsvält. Bulimia nervosa är självsvält med
tillägg av hetsätning- alltså en variant av anorexia nervosa. Dessa tillstånd har
säkert funnits i alla tider, men har fått ökad uppmärksamhet de senaste 30 åren.
Den typiska anorexipatient är tonårsflickan som börjar gå ner i vikt.
Undantagsvis kan det vara i tidigare ålder eller något senare än tonåren. Även
pojkar kan drabbas av anorexi, men det är mera sällsynt (3).
Tvångstillstånd – OCD
ƒ O=Obsessiv-Obsessioner = Tvångstankar
ƒ C=Compulsive-kompulsioner = Tvångshandlingar
ƒ D=Disorder = Störning
Vid tvångstillstånd kan tvångstankar och tvångshandlingar förekomma och
de kan vara plågsamma för individen. Individen kan känna ett starkt obehag om
han inte tänker eller gör saker på ett visst sätt. Vanligt förekommande är
bacillskräck, tvättvång, magiska ramsor och siffror. Tvångssyndrom drabbar 2-3
procent av befolkningen. Familj och tvillingstudier tyder på ett genetiskt
samband mellan tvångssymtom, OCD och Turettes syndrom (Turettes se
nedan). Vid OCD förekommer återkommande upprepningar av tankar som
innebär att patienten måste upprepa handlingar, som patienten betraktar som
irrationella men som är svåra att motstå. Om patienten försöker att göra
motstånd så är det förenat med psykiska störningar och ångest.
Anankasm är ett samlingsbegrepp för tvångstankar och tvångshandlingar.
Exempel på obsessioner är upprepade idéer om tabuobjekt, magiska idéer,
visa tankar förenade med otur och ritualer, där patienten tvingas tänka allt i
exempelvis tretal. Andra tvångstankar kan vara: ”tänk om det börja brinna, blir
översvämning” eller ”tänk om jag slänger min baby” osv. (36).
31
07-06-08
Exempel på kompulsioner är upprepad handtvättning, kontrolleringstvång
t.ex. kontrollera kranar flera gånger innan man går ut och andra rituella
handling.
Dessa störningar kan orsaka begränsningar i patientens aktiviteter, allt som
skall göras blir långsammare än tidigare beroende på tvångsritualer och
kontrolleringstvång. Patienten kan på grund av detta, sekundärt utveckla
depression (2, 36, 41).
Ångest och fobi
Ångest kan både vara symtom på en psykisk störning eller somatisk sjukdom
men även en normal affekt, kopplad till vardagslivets utmaningar. Den normala
ångesten har en begriplig karaktär, medan ångestsymtomet vid psykisk ohälsa är
irrationellt. Det är inte en förväntad och förståelig reaktion på en belastning utan
en överraskande, skrämmande och oförståelig störning. Ångesttillstånd
inkluderar fobier, panik ångest och generaliserad ångest. Det innebär att man
drabbar av symtom som oro, spänningar, hyperventilation och yrsel som sin tur
orsakar svårigheter och handikapp. Ångest och fobier är mycket obehagliga. I
extrema fall kan fobier få oss att låta bli att gå ut och handla, flyga, åka buss eller
annan handling, som man normalt inte reagerar nämnvärt på. En stor del av det
psykiska lidandet kallas ångest. Ångestsjukdomar kan variera alltifrån tillfälligt
ångest till livslångt handikapp. Om ångesten blir kraftig eller varar under lång tid
får man kroppsliga symtom, t.ex. hjärtklappning, snabb andning, huvudvärk,
spända muskler, urinträngningar, sug i mage, olika sömnrubbningar och allmän
känsla av nedstämdhet och otillfredsställelse. Utöver allmänna symtom kan det
ibland bli speciella sammansatta symtom som fobier. Detta kan yttra sig som en
skräck för någon plats, folksamling, knivar eller spindlar, åka med allmänna
kommunikationsmedel mm. Viktigt att notera att den som är drabbad av fobin
ofta är klar över att det inte är någon fara, men trots detta, om han/hon blir
utsatt för någon av de fenomen som utlöser fobin, kan han/hon få en kraftig
ångest, som försvinner vid undvikandet av den utlösande faktorn (3, 36).
Dubbeldiagnos
Med dubbeldiagnos menas tillstånd med samtidigt förekommande psykisk
sjukdom och missbruk. Josua Falck, projektledare, IQPC offentlig sektor säger
att personer med dubbeldiagnos- missbruk i kombination med psykisk störning
tillhör samhällets allra mest utsatta (10). Att ADHD tillhör gruppen med
dubbeldiagnos är fortfarande ej klarlagt. Kjell Modig, tidigare överläkare vid
psykiatriska kliniken i Kungälvs sjukhus skriver i en artikel ”erkänn ADHD som
dubbeldiagnos. ADHD är kraftigt överrepresenterad bland personer som redan i
unga år fastnar i drogmissbruk och kriminalitet, detta är väldokumenterat och
känt sedan länge. Med största sannolikhet gäller det också de hemlösa.
Dödligheten i unga år är skrämmande hög.” (9).
32
07-06-08
Psykisk ohälsa och hemlöshet
Att gruppen hemlösa finns med i denna rapport beror på att de allra flesta
hemlösa har missbruksproblem, minst 70 procent. 35 procent har psykiska
problem och en fjärdedel har både psykiska problem och missbruksproblematik.
Kvinnorna har oftare psykiska besvär. Psykisk ohälsa/funktionshinder samtidigt
missbruk är vanlig orsak till vräkning och därefter till hemlöshet. Närmare en
femtedel av de hemlösa har somatiska problem. Andelen hemlösa med
missbruksproblem och psykiska problem ökar ju längre hemlöshetsperioden
varit. Som hemlös räknas enligt socialstyrelsens undersökning från 1999 en
person som saknar egen hyrd bostad och som inte bor i något stadigvarande
inneboendeförhållande eller andrahandsboende samt är hänvisad till tillfälliga
boendealternativ eller är uteliggare. Bland socialstyrelsens slutsatser av denna
undersökning kan nämnas att alla kommuner med hemlöshetsproblematik bör
formulera en strategi för att förebygga och undanröja hemlöshet. Den bör
utarbetas i samverkan med andra berörda som psykiatrin och
frivilligorganisationer (54).
Neuropsykiatriska funktionshinder
Det finns en mängd funktionsnedsättningar och i takt med att forskningen inom
området ökar, tillkommer definitioner av fler. En relativt ny diagnosgrupp är
neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna som Autism, autismliknande som
t.ex. Asperger syndrom, ADHD/DAMP och Tourettsyndrom. Dessa
neuropsykiatriska funktionshinder uppmärksammas inte vid födelsen, utan när
barnet blivit några år gammalt.
Autism
Med Autism avses långvariga och djupgående störningar i tanke och känslolivet,
som ofta börjar före tre årsåldern och som får stora konsekvenser för
personlighetsutvecklingen. Symtomen innefattar begränsningar av förmågan till
ömsesidigt samspel med andra människor, språklig och icke språklig
kommunikation samt beteenderepertoaren och förmåga till fantasi (64). Autism
och autismliknande tillstånd är samlingsbegrepp för tidigt debuterande
handikappstillstånd. Dessa utmärks av samtidigt förekommande svåra
begränsningar i förmågan till ömsesidig social interaktion och kommunikation,
samt en begränsning av beteende och intresse repertoaren, ofta förekommer
samtidigt begåvningshandikapp. Autism brukar beskrivas som
självförsjunkenhet. Autism i schizofreni sammanhang är ett utryck för kraftig
kontaktstörning i kombination med andra psykotiska symtom, exempelvis
hallucinationer. Hos ett fåtal schizofrena får man en känsla av att störningen är
så kraftig att den drabbade sugs in i en helt annan värld. Den autistiska patienten
är svår att nå.
Hur vet man att någon har autism? Diagnosen ställs med hjälp av ICD-10
och DSM-IV som placerar autism under kategorin ”genomgripande
33
07-06-08
utvecklingstörning” mellan ”mental retardation” och ”specifika
utvecklingstörningar” (3, 14, 42, 45, 48).
Aspergers syndrom
Aspergers syndrom hör till de vanligaste diagnoserna inom området
neuropsykiatriska funktionshinder. Diagnosen är uppkallad efter en barnläkare
från Wien, Hans Asperger, som var barnläkare under 1940 och -50 talet.
Aspergers syndrom används som benämning för tillstånd med omfattande
svårigheter i socialt samspel, en stel kroppsspråk och klumpig motorik. Den
påminner i många avseende om autism men alla symtom är inte lika. Det
föreligger inte lika stora svårigheter i språkutvecklingen. Talet kan dock uppfattas
som formellt och onyanserat. De flesta personer med Asperger har inget
begåvningshandikapp. Något som ofta är framträdande hos dessa personer är
deras speciella intressen, som oftast ligger inom ett mycket snävt område. Det
kan handla om tidtabeller, meteorologi, geografi eller giftspindlar. Kunskaperna
är oftast lärda utantill och personen ha svårt att använda de på något
meningsfullt sätt. Får personen bra stöd under uppväxtåren kan han leva ett i
stort sätt helt självständigt liv som vuxen. Genom att han lär sig att förstå sina
svårigheter blir dessa också möjliga att hantera. Det finns dock många personer
som även i sitt vuxenliv till och från behöver stöd för att t.ex. klara förändringar i
livet eller när de invända rutinerna av någon anledning bryts (38, 39, 43).
DAMP och ADHD
DAMP: Deficits in Attention, Motorcontroll and Perception, karakteriserad av
dysfunktion ifråga om aktivitetskontroll och perception.
ADHD är en ärftlig neuropsykiatrisk störning med symtom som
koncentrationssvårigheter, överaktivitet och brist på impulskontroll. Störning
kan också bero på en hjärnskada under de första åren. ADHD är en förkortning
av Attention Deficit Hyperactivity Disorder som beskriver avvikelser i
uppmärksamhet och koncentrationsförmåga. Det är ett vidare begrepp som
syftar på avvikelser i aktivitetskontroll (hyperaktivitet, impulsivitet av varierande
grad) och uppmärksamhet oberoende av motorik och perception (perception =
iakttagelse, förnimmelse).
För både DAMP och ADHD är uppmärksamhetsstörning det centrala, ofta i
kombination med dålig planeringsförmåga, överaktivitet och impulsivitet.
Diagnoserna DAMP och ADHD är omtvistade och det råder fortfarande
oklarhet kring orsaker och konsekvenser. Barn som uppvisar stora svårigheter
med inlärning, koncentration (har ofta svårigheter att sitta stilla och koncentrera
sig exempelvis i skolan), perception och motorik kan, efter utredning av läkare
och psykolog, få någon av dessa diagnoser. Vid DAMP har barn med stora
svårigheter också svårt i sociala kontakter, särskilt med jämnåriga. Vid ADHD
har barn mycket uttalade problem med koncentration och uppmärksamhet men
inte motoriska och perceptuella svårigheter som vid DAMP (2, 38, 43).
34
07-06-08
Tourettes syndrom
Tourettes syndrom (efter neurologen George Gilles de la Tourettes) är en
kombination av motoriska och vokala tics. Ofta finns ADHD, tvångssymtom
och autismliknande tillstånd med i bilden. Personer med Tourettes syndrom har
ofta ofrivilliga rörelser som hela tiden upprepas och kallas tics. Dessa tics
kommer och går. Tillståndet är kroniskt. Exempel på tics kan vara harkling,
plötsliga häftiga inandningar mellan näsa, blinkningar med ögonen, eller
ryckningar på axlarna. Personer med Tourette kan också få plötsliga
vredesutbrott. Ibland har dessa personer olika ritualer som exempelvis knacka
viss antal gånger på dörren innan man gå in till köket eller till ett annat rum.
Plötsligta skrikattacker utan anledning kan också förekomma eller huvudrörelser
i kombination med läten, såsom grymtningar eller skällande ljud. Besvären med
tics och tvångshandling kan lindras med medicinsk eller psykologisk behandling
(2, 54, 56).
Utvecklingsstörning
Ungefär 38.000 barn, ungdomar och vuxna i Sverige har en utvecklingstörning.
FUB använder detta begrepp som också står i lagar som LSS. Andra begrepp är
intellektuella eller kognitiva funktionshindrade. Utvecklingsstörning är ett
funktionshinder som rör personens begåvningsutveckling och faktorer som
påverkat den under utvecklingsålder, d.v.s. före 16-18 årsålder (44, 48).
Utvecklingsstörningen är olika hos olika personer, den kan vara svår, måttlig eller
lindrig, men nästan alla behöver personligt stöd och hjälpmedel. Vad man klarar
av beror på vilket stöd och vilken träning man får. Man behöver längre tid än
andra att förstå, lära sig nya saker och uttrycka sina tankar och känslor.
Tillsammans med utvecklingsstörningen kan personen ha andra funktionshinder,
t.ex. rörelsehinder, synnedsättning, autism osv.
Förståndshandikapp och begåvningshandikapp är begrepp som talar om att
en person har begränsning i intellekt och begåvning. Men det säger inget om
omfattningen av svårigheter eller om personen har andra funktionshinder.
Utvecklingsstörning däremot är ett begrepp som berättar vad som har hänt
personen. Den biologiska utvecklingen har störts under fosterstadiet eller barnets
första levnadsår. Utvecklingsstörning är ingen sjukdom, utan ett livslångt
funktionshinder som gör personen handikappad i en rad olika situationer och
sammanhang (43, 48).
Utvecklingsstörning och åldrandet
För de flesta människor, utan utvecklingsstörning ökar hjälpbehovet med åldern
medan många personer med utvecklingsstörning har högre toleranströskel
gentemot ”ålderskrämpor”. Å andra sidan skapar det oro att märka att det
hjälpbehov man redan har blir större (26). Idag visar olika undersökningar att
gravt och måttligt utvecklingsstörda har en kortare medellivslängd. Man ser dock
inte några skillnader jämfört med befolkningen i övrigt när det gäller lindrigt
35
07-06-08
utvecklingsstörda. Den överdödlighet som ändå går att utläsa hos personer med
utvecklingsstörning finns huvudsakligen hos barn med svåra missbildningar och
uppfödningssvårigheter eller barn med genetiska, progredierande sjukdomar.
Idag möter vi allt fler gamla människor med utvecklingsstörning och det är först
de senaste 25 åren som vi har en mer enhetlig lagstiftning och diagnostisering av
människor som har behov av särskilt stöd i samhället. Förmodligen har många
äldre med utvecklingsstörning tidigare funnits inom psykiatrisk vård eller på
sjuk/ålderdomshem. Idag finns gruppbostäder eller dagcenter att tillgå. Kunskap
och erfarenhet om äldre människor med utvecklingsstörning är fortfarande inte
utforskat och det är inte ovanligt att det finns gruppbostäder som har funnits 25
år och hyresgästerna först nu börjar bli ålderspensionärer (38, 43).
Down syndrom
Det föds ca 120 barn/år, det motsvarar ett barn per 800 födslar. Down syndrom
(efter Dr. John Langdon Down) är den vanligaste enskilda orsaken till
utvecklingsstörning. Med ordet syndrom menas en grupp av symtom eller
avvikelser som i stor utsträckning följs åt (65). Personer med Down syndrom har
ett antal yttre kännetecken gemensamma. Den extra kromosomen, nr 21
(sammanlagt 47 kromosomer istället för 46), som personen har vid detta
syndrom har påverkat framförallt hjärnans utveckling och det är denna som ger
upphov till själva utvecklingstörningen. Syndromet kallas även Trisomi 21 då det
finns 3 enkla kromosomen av nr 21 istället för ett par.
Förutom hjärnpåverkan kan även en rad andra organ påverkas. Vanliga
medicinska åkommor är hjärtfel, infektionssjukdomar, synfel och
hörselnedsättning. Hjärnans utveckling sätter en biologisk gräns för vad som är
möjligt för en person att prestera. Men det är inte alltid denna gräns som utgör
största hindret för utvecklingen. Brist på träning, t.ex. i kommunikation,
upplevelser och erfarenheter kan utgöra hinder för en ökad delaktighet i
samhället. Man vet inte riktigt var gränserna går för vad en person med Down
syndrom kan utföra. Många kan läsa och skriva. Alla kan flytta till eget boende
om man anpassar stöd efter den enskildes behov. Många klarar vanligt
hushållsarbete men kan behöva hjälp med matlagningen och med sin ekonomi.
Till följd av sin begåvningsnedsättning har dessa personer en dålig
rumsuppfattning och svårt att förstå tidsbegrepp.
Känslor är något som definitivt inte påverkas av utvecklingstörningen.
Glädje, sorg, ilska, kärlek är mänskliga känslor, lika för alla liksom behovet av
nära relationer och ömhet. 40-50 procent föds med någon form av hjärtfel. Det
är viktigt att tillståndet behandlas snabbt. Medfödda hjärtfel opereras allt tidigare
med gott resultat. Dödligheten vid tidigt operation har minskat till 5 procent i
Sverige (12, 43, 48).
36
07-06-08
Risk för demens hos individer med Down syndrom
Ett för tidigt åldrande är en tydlig risk hos personer med Down syndrom, enligt
de senaste undersökningar kan åldrandet börja redan vid 35-40 årsåldern och
från 50 års ålder har man kunnat se en tydlig nedgång i funktioner hos de flesta
med Down syndrom. Orsaken är att i kromosom 21 finns en gen som är
förknippad med åldersförändringar i hjärnan. Man kan konstatera att personer
med Down syndrom har ökad benägenhet att drabbas av demenssjukdomar,
framförallt demens av Alzheimer typ och dels att drabbas av generellt åldrande.
Tecken på demens hos personer med Down syndrom:
ƒ De första tecknen: trötthet och försämrad tidsuppfattning.
ƒ Efter 2-3 år: glömska, svårt att hitta, ökad trötthet, större oro och rädsla
inför nya situationer och att personen börjar bli nedstämd och med passiv.
ƒ Efter ytterligare en tid : ökad glömska, ökad trötthet, ökad förvirring och
oklarhet, begynnande epilepsi (17, 38, 48).
Några behandlingsalternativ för personer med psykisk ohälsa
Diagnostiska kriterier inom psykiatri
På senare år har termen psykisk sjukdom ofta ersatts med psykisk störning.
Med hjälp av forskning och ökad kunskap om psykiska störningar kan man
diagnostisera och effektivt behandla individer med psykisk ohälsa.
För att ställa diagnos inom psykiatrin måste man gå till kriterier som bestäms
av läkarvetenskapen. De mest använda är WHOs kriterier som anges i ICD-10
och DSM-IV.
DSM-IV klassifikation som också är ett underlag för diagnostiska kriterier,
DSM-IV systemet tillhandahåller diagnostiska kriterier för att förbättra den
diagnostiska reliabiliteten, där systemet lägger två uppgifter på användaren att
fastställa närvaro eller avsaknad av specifika kliniska symtom som underlag för
att ställa diagnos.
Experterna inom psykiatrin är eniga om att en person som lider av psykisk
ohälsa skall så snabbt det är möjligt kunna utredas och få en diagnos. Diagnosen
är viktigt för att snabbt kunna ge adekvat behandling och spara personen mer
lidande. En försenad utredning och diagnostik kan förvärra den psykiska ohälsan
och försämra behandlings resultatet.
Förutom läkemedel kan läkaren ordinera ECT, samtalsterapi, antingen
kognitiv, psykodynamisk eller en annan terapiform samt sjukgymnastbehandling
eller annat rehabiliteringsprogram. Typen av behandling bestäms alltid utifrån
läkarens bedömning och diagnostik. En viktig del i behandlingen är
rehabilitering alternativ habilitering. En arbetsterapeut och en sjukgymnast har
därför en stor och viktig uppgift. Kontakt med kurator kan ofta vara nödvändigt
eftersom många patienter med psykisk ohälsa behöver hjälp med ekonomin och
37
07-06-08
bostadsfrågor. Kuratorn är även en person som många patienter har förtroende
för och vill gärna prata med om andra problem utöver ekonomin.
Psykofarmaka
En av de förändringarna inom psykiatrins behandlingsmöjligheter var, när man
på 50-talet fick läkemedel med helt nya sätt att påverka centrala nervsystemet vid
psykiska sjukdomar, och framförallt en rad olika symtom. Tidigare läkemedel
hade endast vakenhetssänkande effekt. Psykofarmaka indelas vanligen i fyra olika
grupper av läkemedel: Antipsykosmedicin
ƒ Neuroleptika.
ƒ Stämningsstabiliserande. I denna grupp ingår Litiumsulfat, Valproat
(Ergenyl), Karbamazepim (Tegretol), m.fl.
ƒ Antidepressiva: här ingår både trickyliska och senare års uppkomna,
moderna antidepressiva som SSRI-serotoninåterupptagshämare och
läkemedel som ökar noradrenalins nivån.
ƒ Sedativa (lugnande).
Den bästa effekten av neuroleptika är på symtom som hallucinationer,
vanföreställningar och tankestörningar, och det bästa resultat nås om man
kombinerar psykofarmaka med ett aktivt omvårdnadsprogram och
samtalsbehandling. Enbart neuroleptika ger ett mindre gott resultat (3, 36, 53).
Neuroleptika påverkar centrala nervsystemet, och har fyra olika effekter:
1. Lugnande inverkan.
2. Minskad känslighet för störningar som uppstår runtomkring patienten.
3. Antipsykotisk effekt påverkar t.ex. hallucinationer och vissa tankar.
4. Aktiverande verkan, detta är egentligen ingen effekt utan snarare en
sekundär såtillvida att när psykossymtomen avtar, får man mer energi till
mer positiv vakenhet (3).
Neuroleptika är läkemedel som används vid behandling av psykoser, främst
schizofreni och vanföreställningar. Den introducerades 1952 med det
fransktillverkade klorpromazin (Hibernal). Läkemedlen förändrade mentalvården
i grunden genom att de starkt reducerade behovet av tvångsåtgärder.
Neuroleptika antas utöva sin främsta verkan genom att blockera receptorer för
signalsubstansen dopamin och minska styrkan av psykotiska symom som
hallucinationer, vanföreställningar. Detta ger möjlighet till bättre rehabilitering.
Effekten av neuroleptika drabbar emellertid också icke psykotiska aspekter av
känslolivet och kan ge oönskad dämpning av känslor. Andra kända neuroleptika
av de s.k. ”gamla” preparatet är Mallorol, Haldol, Cisordinol, Nozinan, Siqualon
med flera. Mallorol är sedan en tid tillbaka avregistrerad men flera av de äldre
preparaten används fortfarande av specialisterna på psykiatriska enheter men inte
med samma utsträckning som förr pga. de svåra EPS- symtomen som darringar,
skakningar som vid parkinsonism, akatisier (oförmåga att vara stilla med stark
oro och ångest), dyskinesier (rörelsesvårigheter, smärtsamma rörelser), dystonier
(onormal muskel tonus, muskelspänning), dämpning av känslor. Även störande
38
07-06-08
biverkningar som sexuella och menstruella störningar är vanliga med denna typ
av läkemedel som ibland kallas första generationens antipsykotiska. För att
motverka de extrapyramidala biverkningarna kan patienterna behandlas med
antikolinerga läkemedel t.ex. Akineton, men även dessa läkemedel kan i sin tur
ge oönskade effekter som t.ex. tandskador, därför använd inte dessa läkemedel
rutinmässigt (2, 3, 53).
Nu finns s.k. andra generationens antipsykotiska medel (sedan början på
1990 talet) som t.ex. Zeldox (Ziprasidon), Zyprexa (Olanzapin) och Risperdal
(risperidol). Dessa ger inte de kända extrapyramidala biverkningarna och
används idag i större utsträckning både inom primärvården och speciellt inom
psykiatrin. Zyprexa används på de psykiatriska kliniken vid akuta tillstånd, men
kan ge biverkningar som metabola rubbningar med högt blodsocker och
viktuppgång. Risperdal kan ges både vid akut och kronisk tillstånd och kan även
ges i depå form, den orsakar inte metabola rubbningar (36, 53).
Litiumsulfat
Litium har effekt på manier och används som preventiv medicin för patienter
med manodepressiv sjukdom. Eftersom Litium har preventiv effekt skall den
användas även under den period som patienten är symtomfri. Patienten måste
informeras hur medicinen verkar, eftersom det krävs vissa levnadsregler. Vid
litiumbehandling är det också viktigt att patienten är kroppslig frisk, i annat fall
kan denna medicin vara skadlig, främst för njurarna. Det är viktigt att det finns
en bestämd litiumhalt i blodet för att medicinen skall ha effekt, därför måste
patienten lämna blodprover med jämna mellanrum samt äta och dricka
regelbundet eftersom läkemedlet är beroende av en normal vätskebalans i
kroppen (3). Indikationer för Litium är flera än enbart vid Manodepressiv
sjukdom. Enligt FASS är Litium indicerat även vid behandling av terapiresistenta
schizofrenier och till schizofrenipatienter som fått allvarliga, icke behandlingsbara
neuroleptiska biverkningar. Leponex och Lithonit är exempel på litiumpreparat.
Tricyklisk antidepressiva
Tymoleptika är antidepressiva. Dessa läkemedel är kemisk lika komplicerade som
neuroleptika och liknar dessa när det gäller påverkan på centrala nervsystemet.
Anafranil och Tryptisol är exempel på sådana läkemedel. Effekterna av dessa är
ångestdämpande, hämningslösande och stämningshöjande. Dessa läkemedel
används inte idag som första hands preparat eftersom dessa är farliga vid
överdosering, det har rapporterats biverkningar som hjärtrytmsrubbningar och
hjärtstillestånd.
SSRI-serotoninåterupptagshämmare samt läkemedel som ökar
Noradrenalinets nivå är en nyare form av antidepressiva läkemedel. Dessa
läkemedel ökar serotoninnivåerna i CNS. Exempel på sådana preparat är;
Cipramyl, Cypralex, och Zoloft. Det först och mest kända preparatet i denna
grupp var Prozac. Efexor är läkemedel som ökar noradrenalinets nivå. Serotonin
är en receptor, signalsubstans, som bildas och lagras i vissa nervceller, i mastceller
39
07-06-08
och blodplättar samt i vissa hormonproducerande celler bl.a. mag-tarmkanalen.
Termen serotonin uppkom när ämnet upptäcktes vara en faktor i serum som
kunde påverka blodtrycket, dess väsentligaste funktion har att göra med
sinnestämning, välbefinnande, oro, ångest, sömn, vakenhet, mättnad och
hungerkänsla, illamående, smärtupplevelser, impulskontroller och vissa
neuroendokrina funktioner. Läkemedel med effekter på nervbanor och
receptorer där serotonin fungerar som signalsubstans kan därför användas som
medel mot depression, vissa kroniska smärttillstånd, panikattacker, tvångstankar,
premenstruella besvär, spelmani och även flera andra indikationer förekommer
för användning av läkemedlet (2, 36).
Observera att den stämningshöjande effekten av antidepressiva blir märkbar
tidigast efter en veckas användning och ibland tar det upp till tre veckor innan
man får full effekt. Detta kan vara ett problem, om patienten har
självmordsbenägenhet. Det är alltså kritisk tid, när den hämningslösande effekten
satt in, men ännu ej den stämningshöjande effekten. Av detta skäl måste
självmordsbenägna patienter observeras i den inledande fasen av behandling med
antidepressiva medel (3, 36).
Sedativa
Sedativa kallas för lugnande medicin. Den vanligaste typen är läkemedel ur
gruppen Benzodiazepiner.
Exempel på läkemedel ur denna grupp är Apozepam, Valium, Sobril,
Rohypnol, Nitrazepam m.fl. Dessa läkemedel har fyra verkningsmekanismer som
ångestdämpande, sömn och rogivande, muskelavslappnande och effekten att
motverka epileptiska anfall.
Inom psykiatrin är det den ångestdämpande effekten man främst vill ha. De
vanligaste biverkningarna är trötthet, slöhet, koncentrationssvårigheter och
muskelpåverkan samt fumlighet i rörelse. Biverkningarna kan påminna om
alkoholberusning. Det är tyvärr ej ovanligt att dessa läkemedel missbrukas och
överdoseras för att få en berusningseffekt. Läkemedlen är vanebildande och kan
leda till att man ökar dosen och snabbt bli fysisk och psykisk beroende. Därför
ska man vara försiktig med användandet av dessa läkemedel. Benzodiazepiner
används också vid kramper och vid epileptiska anfall eftersom de är
kramplösande. Man bör alltid påpeka, att bilkörning är farligt i samband med
dessa mediciner (3).
ECT- Elekro Konvulsiv Terapi
ECT är en elterapi som är gammal och välbeprovad behandlingsmetod.
Den uppfanns redan på 1930-talet och syftar till att med hjälp av en svag
elektrisk ström, påverka ett litet område i hjärnan så att ett krampanfall utlöses.
Hur ECT fungerar är inte helt klarlagt men troligen ger denna behandling
möjlighet för vissa celler som är ur funktion, framförallt i hippocampus i CNS,
att hämta sig. ECT behandling är ofta en livräddande behandling med god
40
07-06-08
effekt. Den påminner mycket om effekten av antidepressiva läkemedel när det
gäller påverkan av centrala nervsystemet.
Behandlingen sker numera alltid under narkos och man känner varken
smärta eller obehag. Man får omedelbart i anslutning till behandlingen, en
muskelavslappnande medicin och syrgas. Krampanfallet visar sig i form av svaga
ryckningar i armar och ben och varar något tiotal sekunder. Medicinen och
syrgasen lindrar kramperna och är ett skydd mot syrebrist under den korta
narkosen. Efter behandlingen vaknar patienten inom några minuter och efter
någon halvtimmes observation kan han/hon återgå till avdelningen.
ECT används främst vid behandling av svåra depressioner, där patienten mår
mycket dåligt och där självmordsrisken är hög. Eftersom det kan ta mellan 2-4
veckor innan farmakologisk behandling ger effekt och om självmordsrisken är
stor, vill man inte ta risker och då ges ECT behandling. Vid svåra psykotiska
depressioner med vanföreställningar eller hallucinationer har
läkemedelsbehandling ofta svag effekt och då är ECT effektivt. Ofta märker man
en klar förbättring efter 1-3 behandlingar. Normalt ges 8-12 behandlingar
sammanlagt och med behandling 3ggr/vecka. En del patienter behöver dock fler
behandlingar.
Många undrar om ECT-behandling kan ge hjärnskador? Svaret är enligt
SBU - rapporten nr 166 att ECT är en effektiv och säker behandlingsmetod,
med snabbare och större effekt än läkemedelsbehandling. Man vet att epilepsi
kan ge smärre hjärnskador, om man har haft många anfall. Det beror på att
hjärnan inte får tillräckligt med syre under ett epileptiskt anfall. Men
krampanfallet vid ECT behandling är kraftigt dämpad av muskelavslappnande
medicin vilket gör att musklerna inte behöver mycket syre. Hjärnan kommer
därför inte att sakna syre. Dessutom ser man inför behandlingen till att patienten
under viss tid andas in ren syre så att blodet är mättat (3,34,36).
Rehabilitering
Rehabilitering består av medicinska, sociala och arbetsinriktade åtgärder. Den
genomförs i samarbete med försäkringskassan, psykiatrin, kommunens
socialtjänsten, arbetsförmedlingen och ev. arbetsgivaren (14).
Rehabilitering och läkemedelsbehandling står varandra mycket nära i
psykiatrin. Ibland sker behandling och rehabilitering parallellt. Ju tidigare man
börjar med rehabilitering desto snabbare gåt det. Mål med rehabilitering är bland
annat:
ƒ Öka patientens välbefinnande.
ƒ Funktionen skall förbättras successivt så att patienten skall få tillbaka
sin sociala, intellektuella och praktiska förmåga.
ƒ Behovet av professionell personal skall minska. I början av
rehabiliteringen är det viktigt att det finns professionell personal
tillgänglig, men behovet av personal skall minskas successivt (3).
41
07-06-08
Det finns i huvudsak två slags rehabilitering, den arbetsinriktade som främst
arbetsgivaren och försäkringskassan ansvarar för och den medicinska, som hälsooch sjukvården skall ansvara för. Organisationen ser olika ut på olika håll i
landet. Den arbetslivsinriktade rehabiliteringen går ut på att människor som har
haft förvärvsarbete skall återgå eller kompensera förlorade funktioner och komma
tillbaka till arbete efter att ha fått en sjukdom eller funktionshinder. Den formen
av rehabilitering är i princip inte tillgänglig för personer som är
förtidspensionerade och inte har yrkesarbetat på länge. Den är inte heller
tillgänglig för de som aldrig har kommit in på arbetsmarknaden. De flesta av de
har fysiska eller psykiska funktionshinder (26).
Den psykiatriska rehabiliteringsformen som implementerades i Malmö är
initialt utarbetad och vidareutvecklad i början av 1980-talet vid ”Center för
psychiatric Rehabilitation”, Boston universitet USA, av Antony m.fl. Det är en
återhämtningsorienterad process i syfte att hjälpa psykiska funktionshinder att
välja, skaffa och behålla önskade roller i den miljön (boende, arbete, studier eller
fritid) de själv valt. Rehabilitering innebär att personer genomför någon form av
förändring, vilket förutsätter ett aktivt deltagande av patienten och kan tillämpas
i sin helhet eller utifrån de delar som är mest relevanta i relation till patientens
behov. En förutsättning för att kunna arbeta framgångsrikt är förhållningssätt
som exempel respekt, hopp och engagemang. Fokus bör ligga på att personen
skall betraktas som en hel människa med styrkor och svagheter i relation till den
specifika plan personen vill arbeta, bo eller studera.
Boston modellen har provats på olika kliniker men i Malmö gick ej att
utvärdera pga. få personer som har deltagit s samt att de som har deltagit var så
svårt psykisk belastade så det kunde inte utvärderas (22+11+53).
Psykiatrisk sjukgymnastik
Psykiatrisk sjukgymnastik är ett samlingsbegrepp för behandlingsmetoder som
bygger på kunskap om sambandet mellan kropp och själ. Den riktar sig mot hela
människan och hennes upplevelser av sig själv, sin kropp och sin omgivning.
Sjukgymnasten har en gedigen kunskap om kroppsliga uttryck för psykisk ohälsa
och behandlar olika kroppsliga symtom såsom smärta, trötthet, ångest,
overklighetskänslor och skrämmande kroppsupplevelser. Alla dessa symtom är
vanliga hos patienter med psykossjukdom. Symtomen kan vara stressrelaterade
eller bero på andra psykiska och kroppsliga faktorer. Inom psykiatrisk
sjukgymnastik vill man aktivera de inre, självläkande processerna och minimera
hinder (11+22).
Tandvård
Tandbesvär kan innebära komplikationer när man har psykisk ohälsa och
funktionshinder. Många mediciner som exempel neuroleptika och läkemedel vid
epilepsi kan påverka tandhälsan. Personer med epilepsi kan också få tandskador
vid epileptiska anfall. En del patienter med funktionshinder måste ha stöd av
42
07-06-08
omgivningen för att sköta sina tänder. Många medelålders och äldre
funktionshindrade kan ha dålig tandstatus.
Beteendeterapi
Beteendeterapi är en form av psykologisk behandling. Det beteendeterapeutiska
synsätt innebär att mänskliga problem (mänskligt beteende) anses i hög grad
bero på individens erfarenheter i form av inlärning och att kartläggning av de
aktuella (snarare än tidigare) orsakerna av problemen är en nödvändig
förutsättning för framgångsrik behandling. Synsättet vilar idag på
forskningsresultat inom inlärningspsykologi, socialpsykologi, och kognitiv
psykologi. Exempel på metoder är exponeringsbehandling vid t.ex. fobier och
tvångsneuroser, avslappningsmetoder vid t.ex. ångest och smärta, social
färdighetsträning, självförtroendeträning vid t.ex.schizofreni, operanta metoder
för exempelvis inlärning av nya beteenden och kognitiva metoder vid bl.a.
depression.
KBT - Kognitiv Beteende Terapi kallas moderna behandlingsmetoder. Målet
är att förändra beteenden, tankar och känslor. Den handlar om att förändra
tankemönster och/eller beteende för att hitta lösningar (2).
Psykodynamisk terapi
Psykodynamisk psykoterapi är systematiska och målinriktad behandlingar som
bedrivs med beprövade psykologiska metoder av leg. psykoterapeuter.
Behandlingen ska vara upplagd och planerad i förväg, med tydliga ramar för vad
terapin ska syfta till (14). Teorins grundare är Sigmund Freud som var en
österrikisk läkare i Wien. De viktigaste begreppen inom psykoanalysens är
medvetet och omedvetet. Medvetet dvs. det vi är medvetna om när det gäller
vårt känsloliv och det omedvetna är en stor del av våra känsloupplevelser där vi
för länge sedan hade glömt bort själva händelsen men ”lagrat” känslorna i vårt
omedvetna. Eftersom vi är omedvetna om dessa känslor kan vi inte styra de, men
känslorna kan styra oss. Ur detta utvecklade Freud sin psykoanalytiska
behandlingsmetod. Genom psykoanalys kunde man få en del av det omedvetna
medvetet, hävdade Freud. Det som blev omedvetet kallade Freud förmedvetet
(3).
Diskussion
Under mina studiebesök och samtal med överläkaren G. Johansson på den
psykiatriska akutmottagningen, UMAS, har jag fått erfara hur personal på
kliniken är oerhört överbelastade.
Den akutpsykiatriska kliniken hade kunnat ge bättre vård om den hade varit
fullt bemannad. Många av de vakanta läkartjänsterna är fortfarande obesatta. Det
har varit en massflykt av både läkare och annan personal från den psykiatriska
kliniken i Malmö och Lund de senaste åren (53, Bilaga 2), och idag är
43
07-06-08
situationen svår. Personalen som finns på kliniken försöker i möjligaste mån att
hinna med att hjälpa det stora antalet människor som söker dit pga. psykisk
ohälsa, men de räcker inte till. Vårdtiden på den psykiatriska kliniken är i vissa
fall kort pga. platsbristen och det ökade vårdbehovet på kliniken. Situationen på
den psykiatriska akutmottagningen under november 06 var svår men när jag
återvände till kliniken febr 07 för uppföljning av min rapport har situationen
blivit t.o.m sämre. Överläkaren beskrev situationen som mycket svår, fortfarande
brist på läkare och annan personal samt överbeläggning! Vissa rum som normalt
används för andra aktiviteter eller t.o.m isoleringsrum fick användas pga det stora
antalet sökande med psykiska besvär.
Antalet vårdplatser måste utökas. Situationen gäller för hela den psykiatriska
kliniken. Patienter som är vårdkrävande och är i behov av tillsyn väntar alldeles
för länge på att komma till ett annat boende, som t.ex ett LSS-boende som är
bemannat av personal med kunskap i psykiatri. Tyvärr saknas dessa platser,
kommunen har inte platser så att det räcker till. En del patienter måste dock
stanna kvar på kliniken under längre perioder än det behövs trots att de är
färdigbehandlade på kliniken (det finns tom patienter som är inlagda sedan
2004) eftersom de inte ”platsar” på andra ställen. Dessa personer lider av s.k.
kroniska tillstånd och behöver bo på ett speciellt LSS boende med extra
tillsyn/bevakning och med personal som har kunskap för detta (53, Bilagorna 2,
3, 4).
Extra tillsyn och uppföljning inom hemsjukvård till personer med psykisk
ohälsa som är utskrivna från den slutna vården, framförallt personer med
självmordstankar är önskvärd enligt överläkaren, som också tillägger att en vanlig
orsak till att läkarna inom allmänpsykiatrin anmäls är att en person har begått
självmord efter utskrivning från den psykiatriska kliniken.
Inom hemsjukvård ingår tillsyn och uppföljning i distriktssköterskans
arbetsuppgifter, men för att detta skall kunna utföras med tätare intervaller krävs
större ekonomiska resurser. Jag har tidigare nämnt en del av distriktssköterskans
arbetsuppgifter, men för att tät uppföljning och tillsyn av personer med psykisk
ohälsa skall utföras föreslår jag att regeringen satsar en summa pengar till vård
och omsorg för att kunna utöka antalet tjänster och erbjuda utbildning inom
psykiatri.
Bland patienterna som var intagna den aktuella dagen jag besökte
akutmottagningen var flera i behov av ständig bevakning på grund av suicidrisk.
Många patienter gick fram och tillbaka i de trånga korridorerna medan
sjuksköterskor och skötare försökte lugna, hjälpa, vaka över riskpatienterna, samt
medicinera enligt läkarens ordination. Besöket på den psykiatriska
akutmottagningen och intensivvårdsavdelningen gav mig en ytterligare
bekräftelse om hur viktigt det är att öka resurserna inom primärvården,
öppenvårdsmottagningen samt hemsjukvården för att personer med psykisk
ohälsa (depression, ångest och andra symtom), inte ska behöva hänvisas till den
psykiatriska akutmottagningen utan snabbt kunna få hjälp med diagnos och
behandling.
44
07-06-08
Alla brukare på LSS - boenden skall kunna erbjudas hjälp via primärvården
för åtgärder som inte kräver specialpsykiatri, däremot skall specialpsykiatri
resurser användas för svårare, avancerade tillstånd.
Schizofreni är en en kronisk sjukdom, som ibland går i skov med bättre
perioder. Läkemedel kan hjälpa att lindra symtom som exempelvis
hallucinationer och vanföreställningarna men den kognitiva
funktionsnedsättningen är ett större handikapp. När rösterna lugnar sig och
patienten skrivs hem blir patienten ofta passiv, isolerad, tar inte sina läkemedel
vilket gör att rösterna kommer tillbaka och tillståndet försämras (53). Man
behöver ett bra samarbete region-kommun för att kunna vårdplanera för dessa
personer inför utskrivning och att få möjlighet att via kommun och region ha ett
uppföljningsprogram.
Den nationella psykiatriutredning betonar vikten av att landsting och
kommuner säkerställer kontinuitet, samordning, kvalitet och helhetsperspektiv i
de insatser som ges till personer med psykisk sjukdom och psykisk
funktionshinder. De anser också att det är viktigt att det inom kommunen bör
finnas en klientansvarig läkare, handläggare, en utsedd samordnare, för personer
med insatser från flera aktörer.
Region Skåne driver tillsammans med kommunalförbundet Skåne processen
”skånsk livskraft - vård och hälsa”. Bland målen kan nämnas ”för att patienterna
ska kunna få sin vård hemma ska läkarstödet till hemsjukvården och det särskilda
boendet förstärkas”. Läkarinsatserna kan på denna nivå många gånger förhindra
inläggning på sjukhuset.
Ett viktigt arbete är att attityderna inom och runt psykiatri måste förändras.
Även den nationella psykiatriutredningen tar upp hur viktigt det är att
attityderna skall förändras och att det är en självklarhet att de mest effektiva
behandlings- och stödinsatserna ska erbjudas personer med psykiska problem.
Ambitionsnivåer i vård och stöd skall vara minst lika hög vid psykisk ohälsa som
vid kroppslig. Ett krafttag föreslås för att minska drogmissbruk eftersom detta är
ofta orsak till att personer med dubbeldiagnos eller annan psykisk ohälsa åter får
psykosproblemen.
Många personer med psykisk ohälsa/funktionshinder är beroende av sina
anhöriga. Viktigt att stödja anhörigvårdarna som har en viktig roll och en viktig
del i behandling, rehabilitering och stöd. Göran Hägglund (kds) föreslog via en
motion till riksdagen att anhörigvårdare ska ha rätt till olika former av stöd,
information och handledning för att kunna ta på sig vårduppgifter som annars
skulle utföras av personal med flera års utbildning (29).
Sammantaget, för att förbättra situation och livskvalitet för individer med
psykisk ohälsa/funktionshinder, samtidigt som de kan bo kvar i sina egna
bostäder krävs större ekonomiska resurser och ett bra samarbete mellan kommun
och region.
Personligt önskar jag att en del av resurserna som nu föreslås av den
nationella samordningsgruppen, s.k. Milton pengar skall fördelas till psykiatrin
enligt följande:
45
07-06-08
-
-
-
-
-
-
46
att det på varje vårdcentral skall finnas en psykolog, en specialistläkare i
psykiatri alt en allmän läkare med ökad kunskap i psykiatri, fler
sjuksköterskor med ökad kunskap i psykisk ohälsa samt fler kuratorer,
arbetsterapeuter och sjukgymnaster. Dessa yrkeskategorier skall, tillsammans
med kommunens distriktssjuksköterska, rehabiliterings personal, social
hemtjänst och LSS personalen kunna bilda ett slags team runt personen som
lider av psykisk ohälsa/funktionshinder. På så sätt skall de somatiska och de
psykiska besvären behandlas under ”ett och samma tak”. Detta kommer
enligt min mening att spara tid och pengar för samhället men framförallt
spara lidande för den drabbade, diagnosen kan ställas snabbt och behandling
kommer att kunna påbörjas tidigt. Specialistmottagningarna inom psykiatrin
kommer att kunna avlastas och på så sätt ägna sig åt personer med svåra
psykiska problem.
att vid fördelning av resurserna skall distriktssjuksköterskor inom
hemsjukvård få möjlighet till fortbildning i psykiatri.
ett ökat antal tjänster för distriktssköterskor eftersom det ofta är hon/han
som är områdesansvarig inom hemsjukvård och den som först kommer i
kontakt med personerna i sina egna hem eller på de särskilda boendena. Ett
ökat antal tjänster ger möjlighet för ökad tillsyn och uppföljning samt
möjligheter att handleda personal inom socialhemtjänst och personal som
arbetar på LSS-boenden.
att de psykiatriska klinikerna görs mer attraktivt för läkare, sjuksköterskor
och skötare med bättre arbetsvillkor för att stoppa personalflykten och kunna
bemanna kliniken.
att nya LSS bostäder byggs för personer med s.k. kronisk psykisk ohälsa som
är i ständigt behov av tillsyn och behandling.
att en välfungerade specialistvård och primärvård skall kunna ge god vård till
äldre människor med psykisk ohälsa/funktionshinder.
att bedriva uppsökande verksamhet inom hemsjukvård för att tidigt spåra
och upptäcka signaler och symtom som: ångest, depression, och annan
psykisk ohälsa.
att regelbundet kontakt, samordning och uppföljning sker mellan läkare
inom psykiatrienheterna, primärvårdsläkarna och distriktssköterskan inom
hemsjukvård.
dessutom behövs sammanhållna och effektiva vårdkedjor med vårdplanering
som ett måste. Dessa skall vara huvudinriktningen för svensk vård och
omsorg för att möta framtidens krav (18).
07-06-08
Lagar
Här är några lagar som styr hälso- och sjukvården och socialtjänsten. De gäller
för både vård som drivs av landstinget och vård i privat regi (33).
HSL Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) är en ramlag, dvs. lagtexten ger
anvisningar om hur sjukvården skall utformas. Det finns en grundtanke om hur
svensk sjukvård skall bedrivas i hälso- och sjukvårdslagen från 1983, lagen utgår
från patienten i centrum och det finns framförallt två honnörsord: demokrati
och självbestämmande, lagen anger vad landstinget, kommunen eller andra
vårdgivare är skyldiga att erbjuda patienten.
Konvertering om en patient frivilligt låtit lägga in sig för en psykiatrisk vård,
men under vårdtiden blir försämrad, kan patienten bli överförd till tvångsvård
enligt LPT. Man bryter inskrivninsgslag från HSL till LPT.
LPT lagen om psykiatrisk tvångsvård (1991:1128), reglerar vården av
personer som lider av allvarlig psykisk sjukdom då öppenvård inte räcker. Det
kan handla om personer som anses vara farliga för omgivning och för sig själva.
Både LPT och lagen om psykiatrisk vård (1991:1129) reglerar förutsättningarna
för psykiatrisk tvångsvård och omhändertagande i samband med sådan vård.
Vissa beslut som fattas enligt dessa lagar kan överklagas till länsrätten.
LRV lagen om rättspsykiatrisk vård, är aktuell för personer som begått brott
och anses lida av en allvarlig psykisk sjukdom. Lagen gäller personer som får
psykiatrisk tvångsvård som brottspåföljd. På senare tid har andelen med
rättspsykiatrisk vård som brottspåföljd ökat
LSS (1993:387) lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade
började gälla 1994 och ersatte Omsorgsslagen. Lagen omfattar personer med
utvecklingsstörning och personer med Autism eller autismliknande symtom,
personer med förvärvad hjärnskada i vuxen ålder, där skadan inneburit
betydande begåvningsbegränsningar och personer med andra funktionshinder
som medför betydande svårigheter i den dagliga livsföring.
LVM lag om vård av missbrukare (1988:870) syftar till att hjälpa enskilda
att komma bort ifrån sitt missbruk. Beslut om tvångsvård kan överklagas till
länsrätten.
Patientskadelagen (1996:799) anger att alla vårdgivare måste vara
försäkrade. Om en patient skadad genom vården kan ersättning från
försäkringen.
Patientuppgiftslagen (1998:204) har till syfte att skydda integriteten vid
behandling av personuppgifter. Lagen tar bland annat upp patientens rätt att få
veta vilka uppgifter som finns i hälso- och sjukvårdens olika uppgifter.
Patientjournallagen (1985:562) beskriver hur arbetet skall dokumenteras,
om innehåll, hur den skall förvaras (brand och stöldsäker) och vilket rätt man har
som patient att läsa sin egen journal.
Sekretesslagen (1980:100) ersatte den gamla tystnadspliktslagen. Innehållet i
sekretesslagen är att personal inte skall vidarebefordra vad man vet om sina
47
07-06-08
patienter/brukare/vårdtagare. I detta sammanhang räknas också administratörer
och sjukvårdspolitiker som vårdpersonal. Det är inte bara det talande ordet utan
också papper t.ex. journalanteckning och liknande. Sekretesslagen gäller livet ut,
dvs. om man slutar arbeta eller byter arbetsgivare har man fortsatt skyldighet att
respektera sekretesslagen, likaså för avliden patient skyddad av sekretesslagen
SOL socialtjänstlagen är från 1985.När det gäller psykiatrin pendlar många
patienter mellan HSL och SOL.
Tandvårdslagen (1985:125) anger landstingens och de privata vårdgivarnas
skyldighet på tandvårdsområdet. Den lagen är uppbyggd på samma sätt som
hälso- och sjukvårdslagen.
48
07-06-08
Slutord
Arbete med denna rapport startades under september 2006 och är avslutad
februari 2007. En heldag/vecka var avsatt för arbete (inkl studiebesök och
konferens).
Parallellt med mitt arbete pågick utredningen av nationella
psykiatrisamordningen, den blev klar november 2007.
I skrivande stund är förslagen om att avsätta 1,7 miljarder kronor/år till
psykiatrin fortfarande på remiss hos regeringen. Jag hoppas att ansvariga inom
regeringen kommer att godkänna hela psykiatrisamordnings förslag för att kunna
ge bättre psykiatrisk vård inom kommun och landsting i framtiden.
En kortfattad beskrivning av vissa sjukdomar och besvär tillhörande grupper
som utvecklingsstörning, neuropsykiatri och psykiatri finns med i rapporten.
Under gruppen utvecklingsstörning beskrivs endast Down syndrom eftersom
den är den vanligaste orsaken till utvecklingsstörning samt att dessa personer
löper stora risker att drabbas av demens. Symtomen på demens vid Down
syndrom är inte typiska som vid annan demens och därför har jag valt ut att
beskriva dessa kortfattat.
Ett stort tack riktas till min handledare Elizabeth Åhsberg, för hjälp och stöd
samt tack till personalen inom FoU-enheten/Kunskapsverkstaden i Malmö, för
deras gästvänlighet.
Tack till Gillis Johansson, överläkaren på den psykiatriska akutmottagningen
UMAS och all personal på denna klinik som gav mig mycket information, och
ett stort tack till min arbetsgivare och mina arbetskamrater på Husie SDF, för er
positiva inställning till detta arbete.
Jag vill också tacka politikerna och en riksdagsledamot för den positiva
inställning och för den information jag fick via telefonsamtal och e-post.
Malmö i mars
Judith Holmgren
distriktssjuksköterska
Malmö stad
Stadsdelsförvaltning Husie
Hemsjukvård
49
07-06-08
Referenser
1. Lagergren M. m. fl. 2001 äldres hälsa och välbefinnande En utmaning
för folkhälsoarbete Jönköping: AB Småland Quebecor
2. Nationalencyclopedin, 2002, Sollentuna, www.ne.se
3. Andersson A. 1994, Berörd av psykiatrin, Lund: Studentlitteratur
4. Nationell strategi för psykvården, 27/11 2006, www.svt.se
5. Västra Götalandsregionen, Vårdsamverkan, www.vgregion.se
6. Sveriges riksdag, 2006, Interpellation 807202, Äldres psykiska ohälsa
7. Sveriges Radio, 6/11 2006, Krav på mer resurser till psykiatrivården,
www.se.se
8. Familjemedicinska institutet, www.pvsverige.se
9. Modig, K, 2006, Erkänn ADHD som dubbel diagnos. Läkartidningen,
10/5
10. Falk. J, Samverkan, stöd, och behandling kring psykiskt störda,
www.iqpc.se
11. Region Skåne, Rehabilitering, www.skane.se
12. Norskt nätverk för Downs syndrom, www.downsyndrom.no
13. Nationell psykiatrisamordning, 20/12, 2006, www.sou.gov.se/psykiatri
14. RMSH, Intresseförbundet för schizofreni, 2007, Psykisk sjukdom vad är
det? Vart vänder man sig?, www.sverigesinre.nu.canit.se/
15. Cullberg, J, Professor J. Cullberg svarar på frågor om psykiskt sjukdom,
www.sverigesinre.nu.canit.se/cullberg
16. Fountain House, 2006, Så vill vi ha det, www.fountainhouse.nu
17. Vårdguiden, 2006, Vad är funktionshinder? www.vardguiden.se
18. Sveriges kommuner och landsting, Vård och omsorg: Konsekvensanalys av
Sveriges medlemskap i EU, www.skl.se
19. Norrbottens läns landsting, 2006, Slutrapport programområde psykisk
ohälsa 2002-2006, www.nll.se
20. Sjukvårdsrådgivningen, www.sjukvardsradgivning.se
21. Luleå Tekniska Universitet, Vad är hälsa?,
www.luth.se/org/friskvard/vadarhalsa
22. Region Skåne, Vad är psykiatrisk sjukgymnastik? www.skane.se
23. Malmö stad, 2006, Psykiatrin och Malmö stad samordnar insatser,
www.malmo.se
24. Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna,
Riksförbundet för autism, Individuell plan enligt lag om stöd och service till
vissa funktionshinder, LSS.
25. Regeringen, 1994, Proposition 1993/94:218, Psykiskt stördas villkor,
www.regeringen.se
26. Nationella Folkhälsokommittén, hälsa och funktionshinder,
www.regeringen.se
27. Vänsterpartiet, Miltons betänkande positiv överraskning,
www.vansterpartiet.se
50
07-06-08
28. Kyrkans tidning, 2006, Miltons krav på psykvården, nr.47,
www.kyrkanstidning.com
29. Riksdagen, 2004, Motion 2003/04, So592, Den psykiatriska vården.
30. Riksdagen, 2005, Motion 2004/05, So640, Den psykiatriska vården.
31. Folkpartiet, Interpellation, De äldre saknas i Miltons utredning.
32. Schizofreniföreningarna i Skåne, 2006, Krav på snabba och konkreta
åtgärder för bättre förhållanden för de psykiskt sjuka,
www.schizofreniforeningarna.se
33. Vårdguiden, Vad säger lagen, www.vardguiden.se
34. Netdoktor, ECT-behandling, www.netdoktor.se
35. Regeringen, SOU 2006:100, Nationell psykiatrisamordning. Ambition och
ansvar. Nationell strategi för utvecklandet av samhällets insatser till personer
med psykiatriska sjukdomar och funktionshinder, www.regeringen.se
36. Ottoson, Jo, et al. 2004, Akut psykiatri, Stockholm, Liber
37. WHO, 1997, ICD-10 (International Classification of Disease, 10:e
utgåvan)
38. Dammert, R, 1996, Handikapp – vad är det? Stockholm, Fritzes
39. Ehlers, S & Gillberg, C, 1994, Aspergers syndrom, Stockholm,
Riksföreningen Autism
40. Tideman, M, 2000, Normalisering och kategorisering, Lund,
Studentlitteratur
41. Wetterberg, L, 1997, Psykiatri i fickformat, Stockholm, Reprotryck
42. Peeters, T, 1999, Autism från teoretisk förståelse till praktisk pedagogik,
Stockholm, Liber
43. Gotthard, LE, 2002, Utvecklingsstörning och andra funktionshinder,
Stockholm, Bonnier
44. Grunewald, K & Leczwinsky, C, 2001, Handikappslagen LSS,
Stockholm, Nordsted
45. American Psychiatric Association, 1997, DSM-IV (Diagnostiska
kriterier)
46. Cullberg, J, 1985, Dynamisk psykiatri, Natur och Kultur
47. Kansliet för nationell psykiatrisamordning, 7/11 2006, Socialstyrelsen tar
över projektet psykiatrisamordning, nyhetsbrev
48. Riksförbundet FUB, Om utvecklingsstörning, ”Fakta om Downs
syndrom”, www.fub.se
49. Nationell psykiatrisamordning, 20/12 2006, Nationell
psykiatrisamordning har upphört, www.sou.gov.se/psykiatri
50. Vänsterpartiet, Nationell handlingsplan för psykiatrin,
www.vansterpartiet.se
51. RSMH, Psykisk ohälsa vanligare än man tror, www.rsmh.se
52. Riksdagsledamot för Folkparitet, personlig kommunikation, 2007
53. Johansson, G, överläkare på UMAS psykiatriska akutmottagning,
personlig kommunikation, 2007
51
07-06-08
54. Socialstyrelsen, 2000, Hemlösa i Sverige – vilka är de och vilken hjälp får
de? Art. 2000-15-001, www.socialstyrelsen.se
55. Riksförbundet Attention, Hur fungerar psykiatrin i Sverige?
www.attention-riks.se
56. Human Brain Informatics, www.hubin.org
57. Nilsson, K & Delling, H, 1999, Tourettes syndrom, Uppsala, Akademiska
sjukhuset
58. Malmö stad, Plan för funktionshindrade, www.malmo.se
52
STADSKONTORET
FoU-enheten/Kunskapsverkstaden
205 80 Malmö, Telefon 040-34 10 00
www.malmo.se/fou
Download
Random flashcards
Ölplugg

1 Cards oauth2_google_ed8be09c-94f0-4e6a-8e55-87a3b14a45db

Create flashcards