Innehåll
Förord
7
Familjen Hitler
Knopp & Staehler
15
Legenden Rommel
Knopp & Sporn
69
Hitlers pengar
Knopp & Berkel
135
Himmler – illusion och skuld
Knopp & Sclosshan
189
Kvinnorna kring Hitler
Knopp & Greulich
241
Speers bedrägeri
Knopp & Weidenbach
303
Litteratur
361
Bildförteckning
369
Register
371
5
Familjen Hitler
”Dessa människor får inte veta vem jag är, de får Människan som sände miljoninte veta varifrån jag kommer och från vilken tals människor i döden för att
de var av ”dåligt blod” eller
familj jag härstammar!” Vid tiden för sin största ”socialt icke värda att leva” var
triumf fruktade Adolf Hitler ingenting mer än själv av oklar härkomst.
Walter Görlitz, historiker
obehagliga avslöjanden. Vid riksdagsvalet i september 1930 hade hans parti genom jordskredssegrar ryckt fram som den näst starkaste fraktionen i det tyska
parlamentet – nu ville hela Tyskland veta mer om ledaren för
NSDAP. Men kring sitt privatliv hade Hitler dittills konsekvent
svept en tystnadens mantel. Den myt om profeten som ur intet
hade trätt in i historien för att rädda Tyskland som han själv
hade skapat måste till varje pris försvaras. Men på hösten 1930
var denna föreställning hotad. Under valkampen och i sina
pamfletter hade han offensivt lockat med paroller om ”ras” och
”renhet” – inte konstigt att journalister och nazistmotståndare
snart började ställa obehagliga frågor om den politiske uppkomlingens personliga härkomst. Redan inom det egna partiet
förekom sedan början av hans karriär spekulationer om Hitlers
påstått judiska härstamning. Och så fanns den besvärlige släktingen från England, William Patrick Hitler, en brorson som
hotade honom med utpressning. Framgångspolitikern Hitler
började märka att familjen kunde bli farlig för honom.
15
Knopp & Staehler
tredje rikets hemligheter
Hitlers släkttavla
Över rasfanatikerns familjehistoria vilade skuggan av en oklar
härkomst, misstanken om incest och polygami drabbade hans
förfäder. Hur såg det ut med Hitlers eget stamträd, motsvarade
han överhuvudtaget nazistideologins krav? Hitler var rädd för
svaret på dessa frågor. I sin stridsskrift Mein
Det skänker mig utomordentlig Kampf hade han medvetet dolt den egna härtillfredsställelse att jag genom
komsten och bara i en enda mening reducedetta mitt arbete inför den
breda allmänheten oklanderrat den till sina föräldrar, och inte ens nämnt
ligt har kunnat vederlägga
sina syskon. Nu ansatte man invandraren från
de olika ondsinta rykten som
spritts om herr rikskanslerns
Österrike med alltmer påträngande frågor om
härstamning.
hans härstamning. Hitler fruktade att han i
Karl Friedrich von Frank, brev
Tyskland skulle stupa på sin egen familjehistotill Hitlers privatsekreterare
Rudolf Hess, 1933
ria. Vad han behövde i denna prekära situation
var ett oantastligt utlåtande.
Österrikaren Karl Friedrich von Frank, en erfaren släktforskare och nazistsympatisör, erbjöd sina tjänster. Under flera
månader plöjde han igenom kyrkböcker och handlingar och
hade till slut fått ihop mer än 1 200 dokument ur vilka han framställde ett omfattande genealogiskt utlåtande. Franks hemliga
underlag till Hitlers härkomst ansågs länge ha gått förlorat, för
släktforskaren hade behållit hela underlaget för personligt bruk
och bara lämnat den färdiga släkttavlan till nazistledaren.
Franks son ledde mig till en hemlig kammare som var dold bakom en
hylla i slottets bibliotek. Där visade han i slutet av gången en bunt med
hundratals dokument som var täckta av smuts och mögel. Efter några
första försiktiga undersökningar stod det klart att det som låg framför
mig var det samlade hemliga källmaterialet för Franks forskning om Hitlers härkomst.
Florian Beierl, historiker, om sin upptäckt av Franks dokument
16
familjen hitler
Detta material hade överlevt krigsslutet i ett avloppsschakt på
Franks slott Senftenegg i Niederösterreich och återupptäcktes
för några år sedan av historikern Florian Beierl. Mycket av det
som dokumenten visade var redan känt för forskningen, men
ingen hade påvisat de närmare detaljerna kring släktförhållandena bland Hitlers förfäder lika exakt och utförligt som Frank.
Till den slutsatsen kom också Hitler själv år 1932. Utlåtandet
gav honom den ”rena” härkomst som han var i så akut behov
av, och i en tackskrivelse till forskaren formulerade han sig på
följande vis: ”Såvitt min syster och jag kan bedöma stämmer det
helt och fullt.” Äntligen hade han det som krävdes för att tysta
alla tvivlare, trodde Hitler och lät trycka släkttavlan. Motsatsen
var dock fallet.
Den judiske Hitler
Hitlers motståndare letade nu ännu noggrannare och upptäckte i stamträdet under nummer 45 en viss Katharina Salomon. Självbelåtet kommenterade tidningarna ”det upprepade
gånger … uppdykande familjenamnet Salomon” som när allt
kom omkring ”inte utan betänkligheter kunde kännas igen
som ett tyskt namn. … Åtminstone brukade inte Adolf Hitler
och hans anhängare utan vidare uppfatta detta
Den brune Hitler med den
namn som ett tyskt namn”.
gula fläcken!
Historikern Brigitte Hamann har intensivt
Rubrik i Österreichisches
utforskat Hitlers förhistoria och tillmäter offent- Morgenblatt den 13 juli 1932
liggörandet av Hitlers släkttavla en särskild betyom Hitlers påstått
delse: ”Det judiskt klingande namnets uppdy- Legenden
judiska förfäder kom rentav in i
kande blev upptakten till häftiga spekulationer den vetenskapliga litteraturen.
kring Hitlers påstått judiska härstamning. Just I dag vet man dock att det inte
finns några tecken värda att ta
på den punkten begick genealogen uppenbart på allvar på judiska förfäder i
ett fel.” Visserligen korrigerade Frank omgående Hitlers familj.
Brigitte Hamann, historiker
sitt ”fel” och ersatte i särtrycket ”Släkttavla över
17
tredje rikets hemligheter
”Judarna Hitler”? En rafflande tidningsrapport om Hitlers påstådda judiska
förfäder visade sig snart vara oriktig.
18
familjen hitler
berömda tyskar” Katharina Salomon med en Maria Hamberger, men det gjorde bara saken ännu värre: ”när äntligen den
av Frank korrigerade och utvidgade släkttavlan – utan namnet
Salomon – utkom år 1933, förstärkte detta bara förmodandena
att något här avsiktligen tystades ner”. Åtskilliga reportrar
satte nu igång att leta efter judiska Hitler. I juli 1933 aviserade
en Wientidning nya avslöjanden under rubriken ”Sensationella
spår av judarna Hitler i Wien” och presenterade fotografier
med judiska gravstenar som bar namnen Hüttler eller Hiedler.
Och kort därpå tryckte samma tidning under rubriken ”Hitlers
judendom bekräftas av notarius publicus!” stamträdet för en
familj Hiedler från tjeckiska Polná. Trots att påståendena inte
höll för en granskning fick de viss effekt och beredde kanslern
ytterligare huvudbry. Ett spår som den gången inte upptäcktes
av journalisterna kunde nu beläggas i de amerikanska immigrationsmyndigheternas arkiv. På den tiden bodde det faktiskt
flera judiska Hitler i Österrike. Deras namn återfinns på många
passagerarlistor från de utvandrarfartyg som nådde New York
mellan 1895 och 1923. Några bevis på släktskap mellan dessa
utvandrare och Adolf Hitler har än i dag inte kunnat påträffas,
men de dokumenten skulle den gången ha vållat rejäl uppståndelse och berett Hitler svårigheter.
Än i dag håller rykten hårdnackat i sig om Hitlers påstått
judiska härkomst, men vetenskapen kunde samtidigt otvivelaktigt belägga att det inte finns några bevis för att Adolf Hitler
ska ha haft judiska förfäder.
En tvivelaktig legitimering
Det felaktiga namnet Salomon i Hitlers släkttavla var inte den
enda okända detalj som ifrågasatte Führerns härstamning.
I synnerhet när det gällde Hitlers far Alois var härkomsten
dunkel. Han var född utom äktenskapet och bar ända till sitt
19
tredje rikets hemligheter
39:e levnadsår moderns efternamn: Schicklgruber. Först då legitimerades han i efterhand och en viss Georg Hiedler fördes in
som hans far. Från och med denna tidpunkt bar Alois släktnamnet Hitler. Dock var omständigheterna kring denna legitimatio
per matrimonium subsequens, legitimering i efterskott, påtagligt
gåtfulla och låg till grund för åtskilliga spekulationer. Särskilt
politiska motståndare såg här en möjlighet att skada rasfanatikerns trovärdighet.
Vid tidpunkten för denna efterhandslegitimering var Alois
Hitlers mor redan död sedan 29 år tillbaka och mannen som
infördes som hans föregivne far var död sedan 19 år tillbaka.
Trots att de båda föräldrarna hade varit gifta hade de aldrig
”Benjamin Hitler, Österrike, jude”: Passagerarlistor från utvandrarfartyg till USA
visar att det verkligen fanns judiska familjer med namnet Hitler i alpmonarkin.
20
familjen hitler
under sin livstid låtit legitimera Alois som sin son. Dessa fakta
föranledde diverse frågor. För det första om Georg Hiedler faktiskt var far till Alois, för det andra om legitimeringen överhuvudtaget var juridiskt giltig. Och slutligen frågade man också
vilka skälen var för ett sådant sent erkännande och varför Alois
inte hette Hiedler som sin påstådde far. Den österrikiska historikern Anna Maria Sigmund har sysslat intensivt med Hitlers
härstamning och hans förfäders levnadsomständigheter. Hon
har lyckats reda ut frågorna kring den verkliga bakgrunden till
den gåtfulla legitimeringen av Hitlers far.
Hitlers far föddes den 7 juni 1837 i den lilla byn Strones i Waldviertel och döptes redan samma dag i den närbelägna prästgården
i Döllersheim. Helt i enlighet med gällande lag lämnade pastor
Ignaz Rueßkefer kolumnen D i dopboken för faderns namn tom,
och den lille Alois fick sin moders familjenamn Schicklgruber.
Men till skillnad från vad Hitlers olika levnadstecknare berättar betydde denna utomäktenskapliga födelse ingalunda något
stigma för Hitlers far. Vid 1800-talets mitt var omkring 40 procent av befolkningen på landsbygden ”född i synd”, ett faktum
som ingen egentligen upprördes över – tvärtom. Anna Sigmund
har under sin forskning om Hitlers härkomst intensivt studerat
livsmönstren i det österrikiska bondesamhället på 1800-talet.
Därför kunde hon visa att ”det i bondekretsar, där det rådde
stort behov av arbetskraft, rentav var brukligt att före giftermålet invänta ett barns födelse”.
Också faderns senare karriär visade att den utomäktenskapliga
”skamfläcken” varken hade stört eller hindrat honom. Trots allt
hade han redan vid 39 års ålder avancerat till Zollcontrolör och
ansedd statstjänsteman i oavsättlig ställning med fasta pensionsanspråk. Och vid slutet av sin tjänstetid hade han rentav
hunnit bli ställföreträdande chef för tullmyndigheten i staden
21
tredje rikets hemligheter
”Född i synd”: En utomäktenskaplig härkomst sågs ofta inte alls som någon
skam i österrikiska Waldviertel. Bilden visar Alois Schicklgrubers dopkyrka i
Döllersheim.
22
familjen hitler
Linz. För en man utan studentexamen var detta på den tiden
en osedvanlig prestation. Hans mor Maria Anna Schicklgruber
hade efter sonens födelse flyttat hem till sin far, en av de mer välbeställda bönderna i byn. Denne hade alltså ingalunda förskjutit
henne, vilket senare felaktigt påståtts av många historiker. Hon
levde inte heller i ”största armod” och måste inte förtjäna sitt
uppehälle som enkel tjänstepiga. Det hade hon inget behov av
alls eftersom hon på mödernet härstammade från sedan gammalt bofasta bönder och linnevävare som hade tjänat ihop en
betydande förmögenhet. Som framgår av de än i dag bevarade
noteringarna från barnhemskassan i Weitra ärvde hon pengar
efter sin mor och erhöll dessutom en barnpension, som hon med
åren sparade till det ansenliga beloppet 165 gulden.
När och under vilka omständigheter hon lärde känna mjölnargesällen Georg Hiedler kan i dag inte längre fastställas. I alla
händelser gifte sig paret den 10 maj 1842. Huruvida denne Georg
Hiedler också var far till den lille Alois torde på den tiden utan
tvekan ha varit bekant i den lilla byn Strones. Men mjölnargesällen lät själv inte i efterhand legitimera pojken som sin son.
När Alois var tio år gammal dog hans mor av ”utmärgling till
följd av vattusot”. I det läget agerade änklingen enligt helt pragmatiska överväganden. Eftersom han på den tiden med sina 55 år
redan räknades som en äldre man överlämnade
han den lille Alois i sin bror Nepomuk Hüttlers Initiativtagaren Nepomuk
Hüttler (Hitler) hade utsett sin
vård. Denne fosterfar var inte bara femton år fosterson till huvudarvinge av
yngre, han var också den rikaste mannen i byn hans förmögenhet. Den retroaktiva legitimeringen gjorde
Spital och ägde förutom ett stort lantbruk också Alois Hitler till direkt släkting.
ortens enda värdshus. Där växte Alois Schickl- Som syskonbarn hamnade han
i en väsentligt lägre arvsskattegruber upp under uttalat välsituerade förhållan- klass än en ”fosterson”, som
den. Vid fjorton års ålder lämnade han slutligen inför lagen räknades som en
främling och måste betala den
sin hembygd och flyttade till Wien för att gå i högsta skattesatsen.
skomakarlära hos släktingar till fosterfadern. Anna Maria Sigmund,
Han avslutade också utbildningen framgångs- historiker
23
tredje rikets hemligheter
… att den tidigare mjölnaren och ortsbon Georg Hitler [sic!], avliden
den 5 januari i Spital, i deras närvaro och upprepade gånger före sin
död förklarade sin sista och oeftergivliga vilja vara att rättsligt formellt
legitimera … den son som han avlade med sin blivande äkta maka,
dåvarande ogifta bondedottern Maria Anna Schicklgruber, Aloys …
som sin äktenskaplige son och fullvärdige köttslige arvtagare till hans
namn liksom till hans samlade tillgångar.
Ordalydelse i legitimeringsprotokollet för
Alois Schicklgruber alias Hitler
rikt, men tycks ha haft något högre i sinnet. Vid nitton års ålder
siktade han mot en tjänstemannakarriär och gick in vid tullverket. Det som följde var en osedvanlig karriär, där han snart
blev kejserlig och kunglig tulltjänsteman, till de anhörigas stora
stolthet i hembygden Waldviertel.
Den 6 juni 1876 – 19 år efter Georg Hiedlers död och 29 år
efter hans hustru Maria Annas död – framträdde den tidigare
fosterfadern till Alois Schicklgruber i sällskap med tre vittnen
inför notarien Josef Penkner i Landkreis-huvudstaden Weitra.
Uppenbarligen ansåg nu Nepomuk Hüttler att tiden var inne
för att en gång för alla klargöra den utomäktenskaplige Alois
härstamning. Notarien, som enligt egen uppgift sedan länge var
personligen bekant med männen, upprättade ett protokoll och
fastslog däri vittnesutsagorna som låg till grund för legitimeringen.
Som vittnena hade framlagt på ett trovärdigt sätt för notarien
hade Georg Hiedler under sin livstid flera gånger förklarat att
han var Alois Schicklgrubers biologiske far och att det var hans
önskan att denne också skulle bli hans arvinge.
Notarien attesterade dokumentet, inkasserade avgifterna och
gjorde därmed i vederbörlig ordning Alois Schicklgruber till
Georg Hiedlers son. Det var en akt med långtgående följder. För
24
familjen hitler
Som icke-arier räknas den som härstammar från icke-ariska, i synnerhet judiska, föräldrar eller mor- och farföräldrar. Det räcker om en av
föräldrarna eller en av mor- eller farföräldrarna är icke-arier. Detta kan
i synnerhet antagas om en av föräldrarna eller mor- eller farföräldrarna
har tillhört den judiska religionen.
Verkställighetsdekret från den 11 april 1933 för ”arierparagrafen”
i lagen om återställande av tjänstemannakåren
i det upprättade protokollet dök för första gången stavningen
”Hitler” upp. Anledningen till detta var förmodligen en felhörning av notarien, för på Waldvierteldialekt uttalades namnen
Hüttler, Hiedler eller Hitler mycket lika. Dessutom var stavningen sedan gammalt underkastad starka variationer och inte
ens namninnehavaren var alltid så noga med den. Ena gången
skrev man Hiedler, en annan gång Hittler, helt efter behag. Betydelsen var alltid densamma – en Hüttler var en småbonde. Det
var alltså notarien Josef Penkner från Weitra som Adolf Hitler
hade att tacka för sin utpräglade namnform – en förändring
som skulle få oanade konsekvenser. För nazisthälsningen ”Heil
Hitler” verkade ojämförligt mer effektfull än ett mjukare ”Heil
Hiedler”. Men framförallt lät den sig väsentligt mer slagkraftigt
vrålas på massmöten än ett fullständigt otänkbart ”Heil Schicklgruber”. Hur löjligt det namnet framstod som i utlandet visade
den amerikanska propagandan, som ständigt använde det för
att håna den tyske diktatorn.
Följande dag begav sig Nepomuk Hüttler i sällskap med de tre
vittnena till Döllersheims församling med den av notarien attesterade förklaringen för att församlingsprästen Josef Zahnschirm
skulle föra in motsvarande korrigering i dopboken och göra
legitimeringen juridiskt gällande. Prästen strök tre gånger över
namnet Alois Schicklgruber, ersatte det med Hitler och förde i
kolumnen för barnafadern in namnet Georg Hitler. I dopbokens
25
