Hemtenta i CDT212 Vetenskapsmetodik 2009
Alexander Brokås - [email protected]
VETENSKAP, KUNSKAP, SANNING
1. Vad är vetenskapsteori och varför läser vi den?
Vetenskap är kunskap och vetenskapsteori handlar om hur vi kan skaffa oss den kunskapen och hur
vi kan använda den. Vetenskapsteori kan därför ses som en del av filosofi som är gemensam för alla
olika vetenskapsgrenar och beskriver hur vetenskapen ska genomföras och tolkas. Det innebär att
ställa frågor om den kunskap man lärt sig, t.ex. om kunskapen är tillförlitlig. Därför handlar
vetenskapsteori mycket om att lära sig tänka kritiskt och lära sig kritiskt granska vetenskapliga
texter, det gäller att skilja på bra och dålig vetenskap.
2. Vad är sanning?
Det finns flera olika definitioner om vad sanning innebär. Man kan t.ex. säga att ett påstående är
sant om det korresponderar mot någonting i verkligheten eller om den är förenlig med andra sanna
påståenden. Själv tycker jag båda dessa kombinationer är bra och en blandning av dem kan beskriva
de allra flesta sanningar. En mindre bra definition på sanning är den s.k. pragmatiska teorin där
något påstående är sant om det leder till nytta eller till mänsklig lycka. Det skulle vara bra om det
var så, men det kan inte sägas vara speciellt vetenskapligt. Du har rätt och Pravitz har uttryckt det
här på ett konstigt sätt. Egentligen
3. Vad är kunskap?
Kunskap kan ofta sägas vara en sanning, d.v.s. någonting man vet är sant om världen. Dock är det
farligt att säga att något måste vara sant eftersom kunskap kan komma att ändras på grund av
djupare observationer och förståelse. Jag skulle snarare välja en definition kunskap som någonting
man inte har skäl att misstro grundat på de observationer man kan göra och den information man
har tillgänglig och på så sätt är kunskap fri att utvecklas.
4. Vad är vetenskap?
Vetenskap är kunskap om världen, den samlade mängden av det vi människor lärt oss genom
århundraden. Dock är inte all kunskap vetenskaplig. Vetenskap bygger på experiment och
verifierbarhet och är ständigt under utveckling. Det kan vara så att gamla idéer som har ansetts
riktiga kan visa sig felaktiga när vi kan använda oss av nya kunskaper och ny teknik. Därför kan
man inte säga att vetenskap är en absolut sanning, utan består snarare av en rad hypoteser som
beskriver verkligheten och som måste modifieras om motsägande observationer kan göras.
Vetenskap är inte en absolut sanning men vår bästa kunskap om världen.
5. Beskriv relation mellan forskning och vetenskap
Om vetenskap är kunskap så är forskning insamlandet (jag skulle säga produktion eller
uppbyggnad) av den kunskapen. Forskning bedrivs för att utöka vårt kunnande, att skaffa oss större
förståelse för världen, och är alltså det som driver vetenskapen framåt.
LOGISKA ARGUMENT OCH KRITISKT TÄNKANDE
1. Vad är deduktion? Ge exempel.
Deduktion är att dra en slutsats från någon eller några utgångspåståenden, premisser. Deduktion
handlar om att få någonting mindre från någonting större, att kunna bevisa en enskild del från något
större generellt resonemang. Själv tänker jag närmast på logisk matematik (matematisk logik) där
betyder det att om en sats är sann för en annan sats kan den första deduceras från den andra. Samma
princip appliceras inom vetenskap, man kan t.ex. säga att alla människor är beroende av syre för att
överleva. Jag är en människa, alltså är jag beroende av syre.
2. Vad är empirisk induktion? Ge exempel.
Induktion är att bevisa något generellt från ett antal specifika påstående, motsatsen mot deduktion.
Induktion handlar om att kunna bestämma någonting stort genom att dra slutsatser från mindre
delar. Inom matematik är ett induktionsbevis ett sätt att få en allmän sats genom att anta att satsen är
sann för ett visst godtyckligt värde och sedan bevisa att satsen måste vara sann också för nästa
värde, ett ”steg”. Om man då vet att satsen är sann för ett startvärde betyder det att satsen är sann
för alla steg från det startvärdet, d.v.s. en allmänt bevisbar sats. Ja men detta är matematisk
induktion.
Empirisk induktion fungerar lite annorlunda och säger att någonting är sant eftersom motsatsen inte
observerats. Om man jämför med matematiken betyder det att varje steg inte är fullt bevisat, man
antar bara att det är sant för varje steg eftersom man utgår ifrån en stor mängd steg där påståendet
stämmer. Det behövs eftersom verkligheten ofta inte går att beskrivas lika exakt som matematiken.
Ett exempel på empirisk induktion kan vara att vi inte hittat något mer intelligent liv än människan i
universum, alltså är människan den mest intelligenta varelsen i universum. Induktionen baseras
alltså på ett antagande vilket betyder att om något motbevis hittas faller hypotesen och får
formuleras om.
3. Vilken roll spelar induktion och deduktion i vetenskaplig forskning?
Inom vetenskap och fysik kan induktion översättas till att försöka förstå universums lagar genom att
bryta upp problemen i små delar. Man observerar en företeelse, formulerar en hypotes och försöker
sedan bevisa att hypotesen är sann genom att experimentera och observera resultaten.
Förhoppningsvis får man ut ett resultat som stämmer för alla observationer och därför kan ses som
en allmän formel, en liten pusselbricka i beviset för allting.
Deduktion kan användas för motsatsen, att från en allmänt accepterad formel (här använder du ordet
”formel” i betydelse av ”lag” eller ”regel”) dra slutsatser som måste stämma för mer specifika
områden. Fysikens lagar är t.ex. någonting som kan sägas gälla för en enskild individ eftersom de
gäller för alla.
4. Vad är hypotetiskt-deduktiva metoden?
Hypotetiskt-deduktiva metoden är ett sätt att använda båda induktion och deduktion för att lösa ett
problem. Induktion används i ett första steg för att formulera en hypotes om problemet. Deduktion
används sedan för att dra slutsatser från hypotesen och slutligen används induktion igen för att testa
och bevisa slutsatserna och hypotesen. Det här är en mycket användbar metod och ett naturligt
tänkande för oss eftersom vi ofta kan göra kvalificerade gissningar om vår omvärld baserat på
observationer och sedan försöka bevisa dem. Bra.
KOMMUNIKATION, FÖRKLARINGAR OCH TEORIER
1. Vad är kommunikation? Varför är den viktig?
Kommunikation är ett utbyte av någonting mellan två människor, (mer generellt mellan två
organismer) oftast tänker man på språk men det kan vara mycket annat, t.ex. gester eller
ögonkontakt eller läten, molekyler eller andra sorts signaler. Det är erkänt svårt att definiera, men
jag skulle förenkla det som ett utbyte av någon sorts information mellan minst två ”noder”. Jag
kallar det noder eftersom det inte nödvändigtvis måste vara människor som kommunicerar med
varandra. Människor kan kommunicera med t.ex. andra djur eller med maskiner, och de kan i sin tur
kommunicera med varandra. Det är viktigt att alla noderna känner till regler för hur
kommunikationen ska gå till, annars kan det lätt bli missförstånd. Ju bättre vi är på att
kommunicera, desto mindre är risken för missförstånd och desto mer information kan vi föra över
på kortare tid. Att kommunicera bra betyder att informationen som förs över ska vara så likvärdig
(betydelsemässigt) som möjligt för både sändaren och mottagaren.
2. Beskriv relation mellan språk och kommunikation.
Språk är en typ av kommunikation, kanske en av de bästa typerna av kommunikation eftersom det
ger lite utrymme för missförstånd (jag är övertygad om att mänskliga naturliga språket är det rikaste
verktyget för kommunikation vi känner till men är källan till en massa missförstånd och förvirring
just för att det är så komplext.) och kan innefatta mycket information om båda talarna vet hur
språket är uppbyggt. Det är dock också ett av de sämsta sätten att kommunicera på om båda inte
talar samma språk, därför kan det sägas vara en svår typ av kommunikation men väldigt bra när den
är bemästrad. Ja, precis.
3. Beskriv de viktigaste vetenskapsteoritiska traditioner.
Antiken kan sägas stå för vetenskapens födelse. Här verkade stora filosofer som Platon och
Aristoteles med att genom forskning försöka förstå världen bättre. Det är långtifrån all forskning
från den här tiden som kan sägas vara riktig idag, men man försökte genom tankeexperiment och
logiska resonemang bygga upp en bild av världen med mindre fokus på praktiska experiment.
Sanning är ett viktigt begrepp från den här tiden. Korrespondensteorin, där någonting sägs vara sant
om det kan bevisas med observationer (motsvarar något i verkligheten), var övervägande
accepterad, men den ultimata sanningen sågs bara som ett tankeexperiment och verkligheten som
dess avbild. (här vet jag inte vad du menar. Jag tror att för Aristoteles korrespondens var att världen
och orden (våra påståenden) överrensstämmer.
På medeltiden dominerades vetenskapen av religion, man försökte antingen utgå ifrån en religiös
föreställning och dra slutsatser om världen från den, eller försöka bevisa den religiösa
föreställningen från världsliga observationer. Vetenskapen handlade fortfarande mest om filosofi, att
genom tänkande försöka resonera sig fram till ett svar.
Med den empiriska vetenskapens intåg började vetenskap handla mer om att använda experiment
och observationer istället för rena logiska resonemang (tankeverksamhet) för att förstå och bevisa
hur världen är uppbyggd. Stora vetenskapsmän som Galileo och Newton såg till att hela
världsbilden förändrades då man började hitta de lagar som bygger upp världen.
Kontinentalskolan förde vetenskapen in i upplysningen. Experimentell, empirisk vetenskap fortsatte
användas och rationalismen utvecklades där förnuft och logik var centralpunkterna och deduktion
ett viktigt verktyg.
Idag lever de gamla metoderna vidare, även om de utvecklats. Den empiristiska metoden är viktig
inom all vetenskap för att ge den stöd hämtad från verkligheten och är grunden för positivism.
Kritisk rationalism hjälper oss legitimera kunskap och hermeneutik används för att tolka den
kunskap vi skaffar oss.
4. Vad handlar ”vetenskapernas krig” om?
Vetenskapernas krig utspelades främst på 1990-talet och handlade om vetenskapens objektivitet och
legitimitet. Postmodernister hävdade att vetenskap var en konstruerad föreställning, något som inte
kunde användas för att söka efter sanningen om världen (de hävdade att ingen sanning fanns att
söka utan allt var relativiserad) och att det istället var kultur som var det centrala. Rationalister
hävdade å andra sidan att postmodernister inte förstod vad de pratade om, något som bekräftades
när fysikern Alan Sokal fick en artikel som han själv sa innehöll rent nonsens, men överensstämde
med det postmodernistiska idealet, publicerad i en stor postmodernistisk tidsskrift. Jag skulle säga
det är självklart att vetenskapen står som grund för vår förståelse om världen, men det är också
självklart att den alltid ska granskas kritiskt. Och även om vetenskapen också är produkt av vår
kultur, minskar inte detta dess betydelse. (Vad skulle vetenskapen annars skulle vara än en mänsklig
aktivitet? Den är inte perfekt, men den ger oss de bästa kunskaperna om världen vi har. )
5. Hur och när använder man kvantitativa, respektive kvalitativa metoder?
Kvantitativa metoder handlar om att införskaffa information från så många individer som möjligt
vilket kan vara bra för att skaffa sig en statistisk bild av någonting som kan mätas. Exempel kan
vara en undersökning eller en enkät.
Kvalitativa metoder inriktar sig på att skaffa information från någonting specifikt. Det inriktar sig
inte på att få fram ett svar som kan uttryckas med siffror (statistik), utan snarare att hitta en djupare
förståelse för det undersökta. Därför kan det leda till att den inte är lika pålitlig som den kvantitativa
metoden då den inte använder ett lika stort underlag men får å andra sidan fram någonting mer
specifikt.
GÄSTFÖRELÄSNINGAR
1. Litteraturvetenskapen – den gränslösa vetenskapen
Jag kommer inte ihåg mycket alls av den här föreläsningen, speciellt inte utan något material, vilket
beror en hel del på att jag fann den ointressant. Det jag kommer ihåg är att han pratade om hur vi
associerar ord till varandra och en del om Immanuel Kant, men i övrigt är det en dimma.
Litteraturvetenskap är inget större intresse för mig och jag tycker inte föreläsningen hade någon
viktig plats i kursen och bidrog därför inte heller till någonting nyttigt som kunde användas i andra
delar av kursen. Om det berodde på ämnet eller hur det presenterades kan jag inte säga. Ja, den
föreläsningen var annorlunda och jag gillade den mycket måste jag säga, men jag tror att Ingemar
inte riktigt är medveten om hur olika våra klasser är från de han brukar undervisa i. Det svåraste för
en lärare är att veta vad som är svårt för klassen att ta till sig.
2. Matematik inom kulturstudier. Dataspelanalys med matematiska verktyg
Det här var i mitt tycke den mest intressanta av gästföreläsningarna. Jag har själv länge tyckt att
onlinespel borde vara ett väldigt bra område att studera sociala och kulturella drag eftersom varje
spelare börjar om från ”noll” i en onlinevärld, d.v.s. förutbestämda saker i verkligheten som gener
och miljö har liten påverkan på personen i spelet. Eftersom dessa onlinespel blir mer och mer
populära och lockar till sig en bredare publik tror jag det kommer bli ett viktigt område i framtiden
för att studera sociala grupper och kulturella förekomster. Det tror jag också. Det var som sagt en
intressant föreläsning och jag kan se en koppling till några områden som tagits upp i de tidigare
föreläsningarna, även om jag inte kopplade samman det just då.
3. Teknikvetenskaperna
Föreläsningen handlade om hur teknik hänger ihop med vetenskap, hur tekniska problem ska lösas
och hur den teknikvetenskapliga utvecklingen gått till, vilket jag skulle säga har en klar plats i
kursen. Det känns dock som att föreläsningen inte gav speciellt mycket, men det kanske är det som
är meningen. Den känns som många andra föreläsningar i kursen som en kort introduktion utan att
egentligen lära ut någonting praktiskt användbart. Att det bara är en allmän introduktion är
förståeligt eftersom det är ett stort ämne, men det känns som om föreläsningen inte är speciellt
sammankopplad med de kunskaper man har i övrigt och andra kurser man läst. Hade de exempel
som togs upp varit mer relevanta hade man fått mer förståelse för ämnet.
4. Kunskapande som evolutionsprocess
Teorin om att allting kan beskrivas som ett nätverk av beräkningsprocesser tycker jag är intressant,
att hela universum kan liknas vid en stor dator. Jag skulle säga att det verkar vara bra modell att
beskriva verkligheten med, föreställningen att alla organismer har någon sorts kognition och
växelverkar med sin omgivning låter vettig, likaså tycker jag det är självklart att evolution är det
som driver utvecklingen framåt (det finns en del folk som ifrågasätter evolution som sådan, folk
som ifrågasätter vår likhet med andra levande organismer på jorden, ifrågasätter att djuren skulle ha
mentala processer och speciellt att mentala processer är informationsprocesser som kan beskrivas
som beräkningar.) . I helhet en mycket intressant föreläsning även om det är svårt att ta till sig all
information direkt. Jag tycker fler föreläsningar bör handla om liknande saker, någonting som känns
som riktig vetenskaplig forskning och beskriver hur den byggs upp istället för några andra
föreläsningar som mer kändes som bortkastad tid. Jag tror man förstår vetenskaplig process bättre
om man får se hur den kan tillämpas och skulle vilja att mer fokus las på de bitarna. Jag håller med,
och skulle gärna vilja göra just så, men klassen var så olika mogen, vissa som du förstår på den
nivån, men många har inte fattat mer än att ”Gordana visade sina böcker.” Det är en konst att
balansera mellan de svagaste och de starkaste i klassen, att varje grupp får något de tycker är
meningsfullt och kul.
