Trygga och goda uppväxtvillkor - en grogrund för psykisk hälsa, 3,26

Trygga och goda uppväxtvillkor
- en grogrund för psykisk hälsa
En kunskapssammanställning om att skapa
förutsättningar för psykisk hälsa för barn och unga
vuxna i Sörmland
Rapporten är sammanställd av Heidi Leppäniemi och uppdaterad av Malin Udén
& Martin Ward
Folkhälsocentrum
Landstinget Sörmland
611 88 Nyköping
www.landstingetsormland.se/folkhalsocentrum
[email protected]
016-10 48 31
Första upplagan 2009
Andra upplagan 2013
Om Folkhälsocentrum i Landstinget Sörmland
Folkhälsocentrum är en utvecklingsenhet för strategiskt och långsiktigt arbete för
barnets rättigheter och en god och jämlik folkhälsa. Verksamheten bidrar också
med samhällsmedicinska insatser genom fortlöpande bevakning och beskrivning
av hälsoläget i befolkningen.
Vi arbetar för att främja en god hälsa och förebygga ohälsa hos befolkningen eller
grupper av befolkningen. Våra mål följer det nationella folkhälsomålet ”att skapa
samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor i befolkningen”. Genom beredning av ärenden, remissvar och utredningar är vi landstingsledningens
stöd i folkhälsofrågor. Vi fungerar också som stöd i det lokala folkhälsoarbetet i
samverkan med kommuner, länsstyrelsen, ideella organisationer m.fl.
För mer information: www.landstingetsormland.se/folkhalsocentrum
SAMMANFATTNING
Sedan 1990-talet har förekomsten av psykisk ohälsa ökat bland unga. Den
tydligaste ökningen märks bland unga flickor. Ökningen har avstannat under
senare år men ligger fortsatt kvar på en hög nivå.
Samhället kan påverka nivån av psykisk hälsa i befolkningen. Forskning
visar att barn som växer upp under trygga uppväxtförhållanden har mindre
risk att drabbas av psykisk ohälsa. Denna rapport presenterar hur vi i Sörmland kan bidra till att skapa en sådan grogrund för psykisk hälsa.
Genom aspekterna livsvillkor, levnadsvanor och främjande verksamheter
presenteras grundläggande beståndsdelar som påverkar den psykiska hälsan.
Rapporten innehåller även förslag på hur dessa kan förändras för att i större
utsträckning främja psykisk hälsa.
Fokus ligger på insatser som kan vara positiva för de flesta. Ofta angrips
ungas psykiska hälsa snarare ur ett riskgruppsperspektiv – denna rapport är
ett komplement till en sådan analys.
Avsnittet om livsvillkor presenterar hur familjens resurser, förskolan, skolväsendet, arbete, boende och delaktighet kan påverka nivån av psykisk
hälsa. Avsnittet om levnadsvanor presenterar betydelsen av naturen, fysisk
aktivitet, fritidsaktiviteter samt de negativa effekterna av beroendeframkallande medel som tobak, alkohol och narkotika.
Slutligen presenteras hur främjande verksamheter som familjecentraler,
föräldrautbildningar, ungdomsmottagningar och elevhälsa kan stärkas i den
allmänna och främjande delen av uppdraget.
Innehåll
Inledning
1
Uppdrag
2
DEL I: 3
Psykisk hälsa
3
Utveckling av psykisk hälsa hos individen
Individuella egenskaper som främjar psykisk hälsa
4
5
Psykisk hälsa och ohälsa i befolkningen
Varför har psykisk ohälsa ökat?
8
9
DEL II: 11
Främja den psykiska hälsan genom allmänna insatser på regional och lokal nivå11
Folkhälsoarbetets olika nivåer
Nivå 1: Hälsofrämjande arbete – basen för att stärka psykisk hälsa
Nivå 2: Förebyggande arbete, tidig upptäckt och tidiga insatser
Nivå 3: Behandling och habilitering
12
12
13
14
Livsvillkor
Familjens ekonomiska och sociala resurser
Tillit och inflytande
Sysselsättning och bostad
Förskolan och skolbarnomsorg
Skola
Sammanfattning: Mot främjande livsvillkor 15
15
16
18
20
21
23
Levnadsvanor
Fysisk miljö och naturmiljöer
Den fria tiden – Fritiden
Alkohol och drogförebyggande arbete
Sammanfattning: Generella insatser som bidrar till positiva levnadsvanor
25
25
26
28
30
Främjande verksamheter Föräldrastödsaktiviteter
Familjecentraler
Elevhälsan
Ungdomsmottagningar
Sammanfattning: Möjliggör de främjande ambitionerna
32
32
34
35
36
37
Läs mer
38
Referenser
41
Inledning
Psykisk hälsa är en tillgång. Den möjliggör för oss att förverkliga våra liv
och styra dem i den riktning vi önskar.
Det svenska samhället möjliggör för de flesta att ha en god psykisk hälsa.
De flesta unga människor har goda framtidsutsikter och mår bra. De ser
ljust på sin framtid. Men alla får inte samma möjligheter att leva ett liv med
psykisk hälsa. De som mår dåligt blev också fler under 90-talet och 00-talet.
Det är framför allt lite äldre barn och unga som mår sämre, särskilt flickor.
Denna rapport handlar om vad samhället kan göra för att fler ska må bättre:
hur ökar vi motståndskraften mot ohälsa och sjukdom? Rapporten beskriver
vilken effekt samhällets byggstenar har på barn och ungas psykiska hälsa:
till exempel familjen, skolan och arbetet. I rapporten presenteras också
förslag på generella angreppssätt för att öka dessa byggstenars främjande
förmåga.
Det finns ett antal ”Att fundera på” -rutor inlagda i marginalen. Dessa rutor
med frågor knyter an till aktuella textavsnitt och ersätter i viss mån den kvalitetssäkringsmodell ”På rätt spår” som fanns som bilaga till förra versionen
av Grogrund. ”Att fundera på” -rutorna kan användas som ett diskussionsunderlag vid t.ex. utvecklingsdagar, kunskapsseminarier, i planerings- och
uppföljningsprocesser eller för enskilda utredare.
Rapporten är tänkt som ett stöd till de aktörer som kan skapa förutsättningar
för psykisk hälsa. Kommuner, landstinget, föreningslivet och arbetsgivare är
alla en del av det arbetet. I första hand är rapporten riktat till Sörmländska
aktörer – regional statistik och regionala dokument har använts där det finns
att tillgå.
Skälen att prioritera barn i samhällsbyggandet är många och uppenbara. Ger
vi våra barn en god hälsa stärker vi dem inte bara här och nu utan bäddar
för ett långt liv med god hälsa. Att främja hälsa i barndomen är lönsamt och
effektivt.
1
Uppdrag
Denna rapport är framtagen som en del av landstingets arbete för att främja
psykisk hälsa och motverka psykisk ohälsa och suicid i länet. Åtgärder för
att förebygga den psykiska ohälsan är en prioriterad del av arbetet med
framtidens hälso- och sjukvård i Landstinget Sörmland [1].
Rapporten publicerades första gången 2009. Detta är den andra och uppdaterade utgåvan. Stommen är densamma, men med följande förändringar i korthet: ny statistik där sådan funnits tillgänglig, nytt avsnitt om jämlikhet och
ett nytt avsnitt om familjens betydelse. Vidare har faktorer som inte längre
ses som lika betydelsefulla plockats bort. Slutligen har de tidigare detaljerade rekommendationerna ersatts med mer sammanfattande och övergripande
förslag. Inriktningen på generella insatser har därmed renodlats.
Den åldersgrupp som idag uppvisar sämre psykisk hälsa än andra grupper är
16–25 åringar. Fokus i denna rapport avgränsas därför till barn, ungdomar
och unga vuxna i ålder 0–25 år.
2
DEL I:
Psykisk hälsa
3
Utveckling av psykisk hälsa hos individen
Barns och ungdomars psykiska hälsa formas i växelverkan mellan genetiska
förutsättningar, uppväxtmiljön samt de egna erfarenheterna och den egna
personligheten.
Utvecklingen av psykisk hälsa/ohälsa kan liknas vid ett träd och dess rötter, stam, huvud- och sidogrenar. Utvecklingen följer en viss linje, även
om förändring och nya, oväntade vägar alltid är möjliga. Hos barn bör en
avvikande och negativ utveckling uppmärksammas så tidigt som möjligt. Ju
längre en viss utvecklingslinje får pågå, desto svårare blir det att bryta den.
Vi kan inte förutse exakt vilka barn som kommer att drabbas av psykisk
ohälsa eller hur svår den kommer att vara. Barn som en period uppvisar
tecken på psykiska problem som koncentrationssvårigheter, antisocialt
beteende, depression eller ångest kan över tid komma att må bra och fungera
helt normalt. Detta medan andra barn tillkommer till den grupp som uppvisar psykiska problem. [2]
För den som vill främja psykisk hälsa hos befolkningen på sikt är det därför
inte verkningsfullt att enbart rikta insatser mot en problemlastad grupp. [3,4]
Inriktningen på hälsofrämjande och förebyggande insatser bör vara att öka
och stärka skyddsfaktorerna och minska den totala bördan av riskfaktorer.
Studier visar samband mellan långvariga påfrestningar eller upprepade
negativa livshändelser och risken att drabbas av psykisk ohälsa i uppväxtåren eller i vuxen ålder. Barn som växer upp i miljöer med flera parallella
riskfaktorer löper 10–20 gånger så hög risk att utveckla allvarlig psykisk
ohälsa [5,6]. Enstaka riskfaktorer innebär sällan någon påtaglig risk. Det gör
däremot närvaro av flera parallella riskfaktorer.
Ju fler skyddsfaktorer en individ har runt omkring sig och inom sig, desto
bättre kan individen troligen hantera olika påfrestningar och livshändelser.
Forskning om så kallade ”maskrosbarn” bekräftar också att skyddsfaktorer
kan kompensera för brister i barns uppväxtmiljö. Att vara behövd, bekräftad
och integrerad i ett meningsfullt sammanhang är exempel på situationer som
skyddat ”maskrosbarn”. [7]
4
Individuella egenskaper som främjar psykisk hälsa
Under uppväxten samspelar individen med föräldrar, släkt och vänner,
personal inom förskola, skola, fritidsverksamhet och med andra barn och
ungdomar. Barn och unga som får erfarenheter av ett positivt samspel bär
vanligen också med sig förmågan till gott samspel med andra människor.
Förmåga till samspel kan beskrivas som social kompetens. På jämförande
sätt utvecklar barn och unga intellektuella, språkliga och emotionella kompetenser. Hur individen hanterar olika situationer i livet är dels beroende på
vilka erfarenheter individen har, dels beroende på vilka kompetenser denne
hunnit förvärva.
Nedan presenteras individuella förmågor som är särskilt viktiga för psykisk
hälsa.
Kognitiv förmåga
Kognitiv förmåga består av förmågan att lära sig av sina erfarenheter och att
kunna planera, resonera och anpassa sig till den miljö individen lever i.
Människors mentala tillstånd och kognitiva förmåga bestäms av flera olika
faktorer av typerna biologiska (genetiska faktorer och kön), individuella
(personliga erfarenheter), familjerelaterade och sociala (socialt stöd) samt
ekonomiska och miljömässiga (social status och levnadsvillkor). Det beräknas att 60 % av variationen av kognitiv förmåga människor emellan kan
härledas till uppväxtmiljön.
God kognitiv förmåga leder till mindre utagerande beteendeproblem, mindre
inåtvända psykiska problem (oro, ångest och depression), färre suicidförsök
och färre fullbordade suicid. [2]
Emotionell intelligens/Emotionell kompetens
Emotionell intelligens avser förmåga att uppfatta, tolka och hantera känslor
och känslostämningar. Det gäller såväl egna som andras känslor.
Emotionell intelligens är en viktig del i det sociala samspelet människor
emellan och påverkar vårt välbefinnande och vår hälsa. Socialt och emotionellt lärande går ut på att förstå och hantera egna och andras känslor, lösa
problem, hantera konflikter, överblicka konsekvenserna av olika handlingar
och få redskap att ta beslut. [8]
Emotionell intelligens kan liknas med ”Maslows behovstrappa” man måste
börja i nedersta trappsteget och kliva upp ett steg i taget. Utan stadig grund
kommer man aldrig till toppen. [9]
5
EQ-trappan
Konflikthantering
Kunna använda olika
verktyg till hjälp för att
lösa vardagliga konfliktoch problemsituationer.
Kommunikation
Kunna ta ansvar för sin egen kommunikation
samt förstå effekten hos sig själv och andra
av positiva och negativa kommunikationsmönster.
Ansvar
Kunna ta ansvar för sitt känsloliv, kunna se konsekvenser av sitt
eget handlande samt ha förmåga att se alternativ och våga välja
nya handlingsmöster.
Empati
Kunna identifiera vad andra känner och se på vilka olika sätt andra människor uttrycker
sina känslor, kunna leva sig in i andras känslor, förstå sin egen roll i relation till andras
känsloliv samt kunna hantera egna och andras laddade känslor i olika situationer.
Självkännedom
Kunna identifiera sina känslor när det uppstår, kunna ge namn åt sina känslor, kunna delge andra människor vad man känner, kunna/våga uttrycka sina känslor eller medvetet välja att inte göra det, kunna
känna igen känslouttryck fysisikt samt kunna hantera och härbärgera sina egna känslor.
Källa: Wennberg, B. (2003) EQ på svenska. Stockholm: Natur och kultur
Coping
Människan hanterar problem i livet på olika sätt. Vi uttrycker känslor, försöker stå ut, söker stöd från andra människor, slappnar av, motionerar och
resonerar med oss själva för att lösa problem. Dessa strategier kallas för
”coping strategier”.
Forskning visar att de individer som har förmågan att resonera med sig
själva för att lösa problem löper mindre risk att drabbas av depression och
stress. [10]
Självförtroende och självkänsla
Självförtroende utvecklas då individen lyckas med en uppgift och därmed
får större tilltro till sin egen förmåga att prestera.
För att klara en uppgift krävs kompetens. Att utveckla kompetens förutsätter i sin tur övning. När barn och ungdomar får utmaningar som ligger i övre
gränsen för deras förmåga utvecklas självförtroendet. Utmaningen behöver
dock delas upp i mindre steg och trappas upp successivt. I skolan, idrotten och
musikskolan är det ett vanligt sätt att utveckla barn och ungdomars kompetens
och förbättra prestationerna. Studier visar att tilltron till den egna förmågan
medför minskade risker för psykiska svårigheter så som depression. [11,12]
6
Självkänsla är ett uttryck för hur en individ värderar och förhåller sig till sig
själv. Självkänslan är mer beständig till sin natur och förändras därmed långsamt. Den utvecklas under uppväxten genom att familj och vänner bekräftar och
älskar barnet. I vuxenlivet påverkas självkänslan till exempel av förhållandet
mellan de egna förväntningarna på livet och den egna förmågan. En person med
god självkänsla har tillit, respekt och acceptans av det egna jaget. [13]
KASAM
KASAM, Känsla Av SAMmanhang, myntades av Aaron Antonovsky, professor i sociologi. Det är ett annat sätt att beskriva de mentala egenskaper som
främjar hälsa. Antonovsky menade att en individ aldrig är antingen helt frisk
eller helt sjuk utan att vi hela tiden rör oss mellan de två polerna hälsa och
ohälsa. Enligt Antonovsky är det graden av KASAM som ligger till grund
för var vi befinner oss mellan dessa poler. KASAM omfattar tre delkomponenter: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. [14]
KASAM
Hälsa
Ohälsa
Hög KASAM
Låg KASAM
Upplevelse av
– ordning
– konsistens
– struktur
– klarhet
Upplevelse av att
ha tillräckliga resurser för att
kunna möta olika situationer
i livet
Upplevelse av
delaktighet i det som sker
BEGRIPLIGHET
HANTERBARHET
MENINGSFULLHET
Upplevelse av
– kaos
– oordning
– slumpmässighet
Upplevelse av att
sakna tillräckliga resurser
för att kunna möta olika
situationer i livet
Upplevelse av
sig själv som en utanförstående betraktare i
det som sker
Källa: Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och kultur
7
Psykisk hälsa och ohälsa i befolkningen
De flesta barn och ungdomar i Sverige mår bra och har en god livssituation.
I enkätundersökningen Liv & Hälsa ung från 2011 svarar mellan 77 och 86
procent av de sörmländska eleverna i årskurs 7, 9 och årskurs 2 på gymnasiet att de mår bra, ser ljust på sin framtid och trivs i skolan.
Samtidigt uppger en del av eleverna att de upplever psykisk ohälsa i form av
att de ”mår dåligt”, är stressade, nedstämda och ängsliga/oroliga. Skillnaderna mellan pojkar och flickor är stora. 60 procent av flickorna i årskurs 9 har
känt sig stressade mer än en gång i veckan, mot 30 procent av pojkarna. [15]
Andel (%) elever i som uppger att de mått dåligt minst två veckor
i sträck det senaste året
Flickor
Pojkar
2006
2008
2011
2006
2008
2011
Åk 2 gymnasiet
54
56
56
22
25
27
Åk 9
45
58
53
17
25
19
Källa: Liv & Hälsa ung 2006, 2008 & 2011.
Enkätundersökningen Liv och Hälsa, riktad till den vuxna befolkningen
(18–84 år) inom CDUST-länen1, visar att i åldersgruppen 18–34 år är psykiska besvär vanligare än i övriga åldrar. Undantaget är sömnproblem, trötthet och kraftlöshet som är mest uttalade i åldern 80–84 år. [16]
Ur ett europeiskt perspektiv drabbar psykisk ohälsa, ”hjärnans sjukdomar”,
nära 40 % av befolkningen. För kvinnor är depression den vanligaste av
hjärnans sjukdomar, medan alkoholism är den vanligaste bland män [19].
Nationella studier visar att den självupplevda psykiska hälsan i hela befolkningen försämrats mellan åren 1980 och 2006. Fler upplever symtom som
ängslan, oro, ångest. Sådana symtom är vanligare bland kvinnor i alla åldrar,
symtomen är också vanligare bland utrikes födda jämfört med inrikes födda
och vanligare bland icke facklärda arbetare jämfört med högre tjänstemän.
Störst ökning av ängslan, oro och ångest har skett bland 16–24 åringar.
Ökningen av psykisk ohälsa kan också ses inom vården. Andelen unga som
läggs in för psykiatrisk sjukhusvård har ökat sedan andra halvan av 1990-talet [18], framför allt unga med depression [19]. Även avsiktliga destruktiva handlingar har ökat hos båda könen men problemet är störst i gruppen
flickor 15–19 år.
1 Landstingen i Sörmland, Uppsala län, Västmanland, Värmland och Örebro län.
8
Suicid kan ses som den yttersta konsekvensen av psykisk ohälsa. Att begå
självmord är mer än dubbelt så vanligt bland män som bland kvinnor, medan
avsiktlig destruktiv handling är betydligt vanligare hos kvinnor. Sedan
mitten av 1990-talet har suicid minskat bland män och kvinnor i alla åldrar
utom bland ungdomar i åldern 15 till 24 år där förekomsten varit oförändrad. [20]
De vanligaste psykiska sjukdomarna behandlas i öppenvården, men därifrån
saknas data för att kunna göra jämförelser över tid. [19]
Varför har psykisk ohälsa ökat?
Det finns inget fullständigt uttömmande svar på frågan om varför psykisk
ohälsa ökat bland unga, varför kvinnor drabbas i större utsträckning eller
varför män oftare begår självmord.
Samhället förändras
I Sverige har förklaringar sökts bland våra samhällsförändringar. Vi har på
några generationer gått från bondesamhälle via industrisamhälle till informationssamhälle. Det har skett en generell tempoökning, mycket tack vare
den teknologiska utvecklingen. Vi har fått en betydligt bättre välfärd och
våra liv har individualiserats. Nya möjligheter har öppnats, vilket gör livet
mindre förutsägbart, mindre utstakat ur traditioner. Vi har klivit ur de kollektiva normerna och har idag stora möjligheter att själva forma det liv vi vill
leva. Möjligheten till det ”goda livet” finns. Samtidigt finns en ökad osäkerhet om vem man är, vad man vill bli och hur det goda livet ser ut.
Dagens samhälle ställer krav på egen initiativförmåga och engagemang.
Globaliseringen har gjort kapital och investeringar mer rörliga, med konsekvenser för arbetslivet. Nya jobb skapas och gamla försvinner i högre takt
än tidigare vilket kräver flexibla organisationer och medarbetare.
Organisationerna har också blivit ”plattare” dvs. den byråkratiska modellen
av ledarskap där beslut gick från högsta chefen till mellanchefer har ersatts
med mer flytande modeller. Exempel på detta kan vara att det idag ställs
högre krav på medarbetare gällande kunskap och förmåga att tolka och lösa
problem. Detta ger viss frihet inom arbetet men kan också skapa osäkerhet
om vad som faktiskt gäller, vilket kan skapa stress. [2]
9
Att inte räcka till
Ungdomsstyrelsens undersökning Fokus – 07 belyser vilken betydelse självförtroende och självkänsla har för unga. Undersökningen visar att rapportering av ohälsa ökar i takt med ökad oro för att inte duga eller räcka till. Oro
är vanligare bland unga kvinnor än bland unga män. Ungefär en fjärdedel av
de unga kvinnorna oroar sig för sina prestationer och sitt utseende. [21]
Ungdomar upplever att vårt samhälle bygger mycket på prestationer ”det
är viktigt att lyckas med allt”. Detta i kombination med att barn och unga
människor uppfostras till att de kan bli vad de vill, gör att många känner sig
misslyckade. Samtidigt har också unga vuxnas situation i samhället försämrats på flera sätt. Möjligheterna till egen försörjning och egen bostad har
minskat. Unga tvingas bo kvar längre i föräldrahemmet och etablering i vuxenlivet har förskjutits högre upp i åldrarna. De mellan 19–24 år som flyttar
hemifrån har generellt sett sämre ekonomisk situation, detta gäller särskilt
unga kvinnor [22]. 40 procent av alla biståndstagare i Sverige är i åldern
18–29 år. [23]
Liv & Hälsa undersökningen visar att i åldersgruppen 18–34 år i Sörmland
återfinns den största andelen som upplever ekonomisk stress, oro för att förlora arbetet, låg känsla av sammanhang och att ha blivit nedlåtande behandlad [16]. Studier visar att personer som blivit utsatta för kränkningar och
nedlåtande behandling är överrepresenterade när det gäller nedsatt psykiskt
välbefinnande och dålig självskattad hälsa. [24,25]
Kön och genus
Kön är en bestämningsfaktor av särskild betydelse för psykisk hälsa, ohälsa
och suicid. Könet påverkar den psykiska ohälsans manifestation: stressrelaterade symtom som oro, ångest, nedstämdhet och värk är mer vanligt bland
kvinnor än bland män. Suicid däremot, som kan ses som den yttersta konsekvensen av psykisk ohälsa, är mer vanligt bland män än bland kvinnor.
Skillnaderna kan ses som ett resultat av en orsakskedja med början i den sociala konstruktionen av kön. Beroende på vilket kön vi har och tillskrivs har
samhället olika förväntningar på oss vilka påverkar vårt beteende och andras
bemötande. Det kan också finnas biologiska förklaringar till skillnaderna.
Det är dock mycket svårt att skilja könet och den sociala konstruktionen från
varandra i vetenskapliga studier.
Det finns därmed könsspecifika skydds- och riskfaktorer som måste hållas
i minne för ett effektivt hälsofrämjande arbete. Det innebär också att vi behöver arbeta för ett samhälle där det råder jämställdhet mellan kvinnor och
män för att kunna minska skillnaderna i ohälsa. [2,10]
10
DEL II:
Främja den psykiska hälsan genom allmänna insatser på regional
och lokal nivå
11
Folkhälsoarbetets olika nivåer
För att påverka folkhälsan behövs en mix av generella, förebyggande och
specialiserade insatser. Det är den samlade kraften som skapar en gynnsam
utveckling av barns och ungas psykiska hälsa. Figuren illustrerar relationen
mellan de olika nivåerna:
Preventionspyramiden
och samhällets insatser för att främja psykisk hälsa
Nivå 3
Behandling
och habilitering
Genomförs av verksamheter
med hög nivå av specialisering.
Behövs endast av en liten del
av befolkningen
Nivå 2: Första linjens vård
och fokus på riskgrupper
Genomförs oftast av öppna verksamheter som
är tillgängliga för alla. Når tillsammans alla mäniskor i olika perioder när de är i behov av råd,
stöd eller undersökningar.
Nivå 1: Hälsofrämjande insatser
En hälsofrämjande insats kan både vara medveten och en positiv effekt av en
annan verksamhet, så som utbildningsväsendet. Den kan bedrivas i alla miljöer där människor vistas. Insatserna är till sin natur generella och utgör den
största delen både ekonomiskt och arbetsmässigt av vårt samhällsbygge.
Nivå 1: Hälsofrämjande arbete – basen för att stärka psykisk
hälsa
Insatser till hela befolkningen utgör basen för att på lång sikt skapa en grund
för psykisk hälsa hos barn och unga i Sörmland. Sverige har länge satsat på
en generell välfärdspolitik för att skapa trygga uppväxtvillkor. Det är den
typen av insatser som ses i triangelns botten, det generella hälsofrämjande
12
arbetet. Dessa livsvillkor kan främst förbättras genom så kallade strukturella
förändringar på nationell, regional eller kommunal nivå.
Denna rapport fokuserar på triangelns bas. Utgångspunkten är både de faktorer som forskning visat påverkar den psykiska hälsan och de verksamheter
som redan finns uppbyggda för att påverka den. För vissa områden som lyfts
finns det tydliga verktyg att använda för förändring. Andra områden vet vi
att de påverkar, men det är svårare att beskriva hur de i sin tur kan påverkas.
Det gäller till exempel ungdomsarbetslösheten.
Avsnitten är indelade i tre delar: livsvillkoren, levnadsvanorna och främjande verksamheter. Varje avsnitt sammanfattas i slutet genom att i korthet
presentera möjliga angreppssätt för att skapa en grogrund för psykisk hälsa i
vårt län.
Nivå 2: Förebyggande arbete, tidig upptäckt och tidiga insatser
Familjen, skolan, vården, polisen med flera är exempel på verksamheter som
tidigt kan upptäcka begynnande psykisk ohälsa. Eller situationer som har
stor risk att leda till det. Det individinriktade arbetet går hand i hand med
förebyggande arbete inriktat på riskgrupper där det finns ett känt behov av
särskilt stöd. Det kan handla om barn och unga med vissa typer av funktionsnedsättningar, tidiga riskbeteenden eller som bor i ett problemtyngt
bostadsområde.
Det finns flera studier som visar att tidiga, samordnade, insatser som tar
sig an hela familjers livssituation har goda effekter på lång sikt. Insatserna
kan till exempel handla om att gynna familjens sammanhållning genom så
kallade familjestödsprogram, behandlingsinriktade eller hälso- eller utbildningsorienterade insatser. Det kan också handla om insatser som skapar eller
förstärker det stödjande nätverket runt familjen eller insatser som underlättar
skolanpassning för barnen.
Första linjens vård, som utgörs av primärvård, mödra- och barnhälsovård,
elevhälsan och delar av socialtjänsten, bör ha kompetens och resurser för att
ta hand om den psykosociala problematik som inte kräver specialistinsatser.
Genom god tillgänglighet och rätt insatser kan allvarligare psykisk ohälsa
undvikas.
Primärvården utgör för de flesta patienter den första kontakten med vården.
De kan ge enklare stöd eller erbjuda vidare hänvisning till specialistvård.
Primärvården kan också utveckla sitt hälsofrämjandearbete genom att fokusera mer på individens resurser istället för dess problem. [26]
13
Nivå 3: Behandling och habilitering
Högst upp i tringeln finner vi de helt individinriktade verksamheterna som
arbetar med behandling, habilitering och rehabilitering. Det finns en hög
nivå av specialisering och personalen är utbildad för de mest komplicerade
situationerna. Idealt är dessa verksamheter till för en liten andel av befolkningen. Det bygger dock på att de underliggande nivåerna fångar upp så
många som möjligt i ett tidigare skede.
14
Livsvillkor
Familjens ekonomiska och sociala resurser
Under barnets första levnadsår utgör familjen i stort sett hela dess livsvärld.
Föräldrarnas resurser, levnadsvanor och deras bemötande av barnet och
varandra är då de viktigaste påverkbara bestämningsfaktorerna för barnets
hälsa. Familjen fortsätter att ha en stor inverkan under hela uppväxten (och
vuxenlivet), men i och med att barnets livsvärld öppnar upp sig blir fler och
fler faktorer av betydelse [27]. En sammantagen uppskattning är att nästan
hälften av all ohälsa hos barn, ungdomar och unga vuxna kan härledas till de
livsvillkor familjen lever i [28].
Familjens inverkan på barnets psykiska hälsa börjar från den allra första
början. Personer vars mor under graviditeten haft ett gott socialt stöd och en
god utbildning, som är normalviktig och avstår tobak, alkohol och droger
har mindre risk att drabbas av psykisk ohälsa och uppmärksamhetsproblem i
barndomen. [27,29]
Den psykiska hälsan fortsätter sedan att formas av föräldrarnas resurser:
ekonomiska i form av arbete, lön och boendestatus och sociala så som
utbildning, socialt nätverk och kulturvanor. Barnets psykiska hälsa och
utvecklingen av riskbeteenden påverkas särskilt starkt av socioekonomiska
resurser. Det finns dock inget på eller av, bra eller dåligt, utan ju fler reAtt fundera på!
surser en familj har desto större chans att barnet får en god hälsa. [27]
Ett sätt att följa familjers resurstillgångar är att mäta förekomsten av
barnfattigdom – det vill säga hur många barn vars föräldrar har en
inkomst som är 60 procent lägre än genomsnittets. År 2010 levde 18
procent av alla barn i landet i ekonomiskt utsatta familjer. I Sörmland
var motsvarande siffra 22 procent [30]. Det finns stora skillnader inom
gruppen. År 2009 räknades 2,7 procent av barnen med två svenskfödda
föräldrar som fattiga, mot 53 procent av barnen som levde med en
utrikes född förälder. [31]
Är det vanligt att socioekonomiska analyser ligger
till grund för prioriteringar
inom vår verksamhet?
Finns ett motstånd mot
den sortens analyser och
prioriteringar?
I så fall, varför?
Barn som inte bor i en familj
Det finns en liten grupp barn som inte bor med en familj, kortare eller längre
perioder. Det handlar främst om samhällsplacerade barn och ensamkommande flyktingbarn. Dessa barn har en starkt förhöjd risk för psykisk ohälsa,
och omges av fler riskfaktorer som mobbning och beteendeproblem. Men
även de barn som saknar familj kan få ett gott liv; att ges möjlighet att klara
skolan och få goda relationer till sina klasskamrater är exempel på starka
skyddsfaktorer. [32]
15
Åtgärda och kompensera
Sven Bremberg, forskare i barn och ungas hälsa, menar att en god utbildning
till alla är det mest effektiva stödet för barns hälsa i familjen [29]. Det innebär att djupgående förändringar börjar redan när föräldrarna själva är barn.
Men det finns också ett ständigt behov av kompensation. En direkt insats
som samhället kan bistå med är tillräcklig inkomst för alla familjer. Barn
vars föräldrar har försörjningsstöd eller är sjukskrivna får idag inte alltid
möjlighet till fullständig utveckling [27]. När stöd och insatser utformas för
föräldrar, bör offentliga verksamheter därför hålla barnkonventionens krav
på barnperspektiv och barnets bästa i åtanke. [31,33]
Tillit och inflytande
Förtroende för samhället
Delaktighet och inflytande är ett centralt tema i allt hälsofrämjande arbete. Det
har flera förklaringar, men två huvudsakliga teman kan urskiljas: att uppleva
maktlöshet är en riskfaktor för ohälsa. Delaktighet är en metod som förbättrar
resultatet av de flesta strävanden, så även insatser för folkhälsan.
Upplevelsen av makt och kontroll är inte jämt fördelad i samhället och detta
verkar ha en negativ effekt på insatser som ska främja folkhälsan [34,35,36].
Flera studier har visat att ett samhälle med höga nivåer av tillit, delaktighet
och inflytande har en bättre psykisk hälsa både på grupp- och individnivå
[37,38]. Ett annat ord för detta är socialt kapital, ett viktigt men svårdefinierat begrepp som beskriver samhällets förmåga att agera för det gemensamma bästa. Det sociala kapitalet gynnas av ett samhälle som är jämlikt,
där människor i allmänhet känner att deras agerande är av betydelse. Det är
svårt att påverka samhällets totala nivå av tillit, delaktighet och inflytande.
Men varje enskild organisation bidrar på sitt sätt genom att erbjuda en öppen
och ärlig verksamhet. [39]
För barn och unga handlar delaktighet till en stor del om tillit till vuxenvärlden och inflytande där man vistas mest: i hemmet, i skolan och på fritiden.
För unga vuxna är det sedan dags för arbetslivet. Unga vuxnas uppfattning
av möjligheterna att påverka formas av verksamheter som arbetsgivare och
arbetsförmedlingen. I vissa kommuner träffar även socialtjänsten en stor
andel av de arbetslösa ungdomarna. Grundläggande för delaktighet är också
boende och arbete, vilket tas upp i nästa kapitel.
Barns rätt att delta efter egen förmåga finns inskriven i FN:s konvention om
barnets rättigheter [33], men det har under åren visat sig vara den svåraste
artikeln i konventionen att förverkliga [40]. Artikeln kräver ett annorlunda
sätt att se på barn och deras kompetens. [41]
16
När barn tillfrågas om de upplever att deras åsikter och möjligheter till inflytande tas på allvar blir svaren ofta nedslående. Till exempel uppgav endast
26 procent av eleverna i årskurs 9 i länet att deras elevråd togs på allvar
[42]. År 2006 undersökte Barnombudsmannen barns upplevelser av delaktighet i hälso- och sjukvården. Ungefär en fjärdedel av deltagarna uppgav att
personalen tagit deras åsikter på allvar. [43]
I arbetet för ökad delaktighet har skolan ett särskilt uppdrag. Den ska inte
bara förbereda barn och unga på delaktighet i vuxenlivet, utan ska även
tillämpa de demokratiska principerna direkt i barnens vardag [44]. Föreningsliv som till exempel idrotts- och kulturföreningar, studieförbund etc. kan
också möjliggöra för individen att uppleva ökad känsla av tillhörighet och
delaktighet.
Att fundera på!
För ungdomspolitikens del gäller det att ge förutsättningar
för ungdomar och unga vuxna att leva ett självständigt liv, att
unga skall ha verklig möjlighet till inflytande och delaktighet
och att ungdomars engagemang och kritiska tänkande skall
tas tillvara som en resurs. [45]
Jämlikhet och normer
Hur arbetar vi med tilliten
gentemot barn och unga
inom vår egen organisation?
Finns tilliten naturligt i vårt
uppdrag, eller måste vi
ständigt erövra och förtjäna
tilliten?
Vår psykiska hälsa påverkas av normer, förväntningar och
bemötande utifrån faktorer som kön, sexuell läggning och härkomst. Kön
har en särskilt stark inverkan på den psykiska ohälsans manifestation.
Att identifiera sig som HBTQ-person innebär en tydligt ökad risk för att
drabbas av psykisk ohälsa och begå självmord [46]. I den regionala undersökningen Liv & Hälsa ung uppger unga homo- och bisexuella oftare att
de har dålig hälsa och stressrelaterade symtom. Det är också fler i gruppen
som inte trivs i skolan och fler som uppger att de blivit nedlåtande behandlade [47]. Diskriminering är litet utredd som riskfaktor för ohälsa, men flera
folkhälsoundersökningar visar att de som uppger att de blivit nedlåtande
behandlade ofta har en sämre psykisk hälsa än andra. [48]
Ett arbete för ökad psykisk hälsa bör därför innefatta tankar kring ökad
jämställdhet och minskad diskriminering [2,10]. Till exempel antas den psykiska ohälsan hos HBTQ-personer bero på en rad riskfaktorer som bottnar
i brist på acceptans för alla könsuttryck och sexuella läggningar som skiljer
sig från heterosexualitet.
Ett sätt att arbeta med jämställdhet och normer är att använda sig av ett
normkritiskt förhållningssätt. En metod som lägger fokus på samhällets normer snarare än på utsatta grupper och deras tillhörighet. Normkritik syftar
till att synliggöra och granska vilka normer som styr våra föreställningar
17
och värderingar oavsett om det är på arbetsplatser, i skolan eller i samhället
i övrigt. En viktig poäng med de normkritiska processerna är att se sig själv
som medskapare av normer. [49]
Det övergripande målet för svensk jämställdhetspolitik är att ”Kvinnor och
män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv”. Det innebär
en jämn fördelning av makt och inflytande, ekonomisk jämställdhet, jämn
fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet och att mäns våld mot
kvinnor ska upphöra. [50] I Sörmland spelar länsstyrelsen en särskild roll
som samordnare av arbetet med jämställdhetsintegrering. Genom jämställdhetskommittén gör de möjligt för statliga, regionala och kommunala aktörer
för att samordna sitt arbete och för att sprida kunskap. De bistår även med
analyser av kvinnors och mäns och flickors och pojkars villkor i förhållande
till de jämställdhetspolitiska målen.
Sysselsättning och bostad
Det finns starka samband mellan sysselsättning och hälsa. Det är också väl
kartlagt i nordiska studier att arbetslöshetens längd påverkar förekomsten
av psykisk ohälsa [51]. Förutom att arbetet behövs för vår försörjning fyller
den även andra viktiga funktioner för psykiskt välbefinnande så som:
• tidsstruktur,
• regelbunden aktivitet,
• deltagande i verksamhet med kollektiva mål,
• socialt nätverk utanför familjen,
• social status och identitet. [52]
Boendet har en grundläggande betydelse för människors hälsa och mentala
välbefinnande. Bostaden fungerar som en del i identitetsskapandet och utgör
för unga en länk till vuxenvärlden [53]. En fungerande bostadsmarknad är en
förutsättning för tillväxten, bland annat för att skapa rörlighet och integration av unga på arbetsmarknaden. Det gäller därför att både skapa möjlighet
till försörjning och eget boende för unga. [54]
I dagens Sörmland finns problem med bostadsutbudet för unga, precis som i
många andra delar av Sverige. Sju av länets nio kommuner har bostadsbrist.
Bristen ser inte ut att minska under de närmaste åren [55]. Trots att problemen
för unga varit känd under lång tid är utvecklingen ännu negativ. Unga behöver
bostäder med liten insats och låg hyra. Men byggandet av hyresrätter är lågt
prioriterat. Bostadsbolagen ställer också allt högre inträdeskrav, vilket i praktiken stänger ute stora grupper av unga från förstahandskontrakt. [56]
18
Sörmland har en något högre arbetslöshet bland unga än övriga landet, samtidigt som länets arbetsgivare saknar vidareutbildad arbetskraft. Det förklaras
delvis av en av landets lägsta utbildningsnivåer. Trenden mot ökad utbildningsnivå är också svagare än i övriga län. I länet är de traditionella skillnaderna mellan könen också något mer markanta. Män och kvinnor väljer olika
utbildningsinriktning och unga kvinnor avslutar sina studier i högre grad än
män. Skillnaderna mellan män och kvinnor ökar. Det gör även skillnaderna
mellan ungdomar med olika social bakgrund.
I Sörmland är det regionförbundet som ansvarar för de regionala utvecklingsfrågorna. Sörmlandsstrategin 2020 stakar ut strategier och mål för de
kommande åren. Där konstateras att kommuner, arbetsgivare och utbildningsinstitutioner tillsammans kan påverka arbetsmarknaden. Insatserna
börjar i tidig ålder med att ge alla elever möjlighet att gå ut gymnasiet med
godkända betyg. Ungdomar kan också ges stöd att välja en bra utbildningsväg genom förbättrad yrkesvägledning och utökade möten mellan skola och
arbetsliv. [55]
Europa 2020, EU:s gemensamma tillväxt- och sysselsättningsstrategi, framhåller också att ungdomars utbildningstid behöver förlängas, särskilt genom
att minska antalet elever som i förtid avbryter sin skolgång [57]. För att en
sådan satsning ska få önskad effekt, är det också angeläget med fler utbildningar som bättre överensstämmer med arbetsmarknadens behov. [2]
Ett angränsande ansvarsområde som ligger på kommunerna är det kommunala uppföljningsansvaret (formulerat i skollagen 29 kap 9 §). Kommuner
ska följa upp vad ungdomar under 20 år med ofullständig gymnasieutbildning har för sysselsättning. Syftet är att erbjuda lämpliga individuella åtgärder och för att minska risken för framtida bidragsberoende. Viktiga förutsättningar för att kunna fullfölja det kommunala uppföljningsansvaret är:
• Samverkan mellan skolan och vuxenutbildningen, individ och
familjeomsorgen, arbetsförmedlingen och näringslivet.
• Politiskt beslut som formulerar ett gemensamt ansvarstagande mellan de
olika verksamheter som i sitt uppdrag möter dessa ungdomar. [58]
19
Förskolan och skolbarnomsorg
Förskola, förskoleklass och fritidshem är verksamheter med dubbla funktioner: att ge barn och unga goda uppväxtvillkor genom att stödja och stimulera deras utveckling och lärande samt att ge föräldrar möjlighet att förena
föräldraskap med förvärvsarbete.
Tillsammans erbjuder omsorgsformerna verksamhet för barn från ett år upp
till tretton. Alla formerna är till skillnad från grundskolan frivilliga, men
kommunen har en skyldighet att erbjuda dem [59]. År 2010 var 67 procent
av alla Sörmlands 1–12 åringar inskrivna i förskola eller skolbarnsomsorg.
[60]
Förskolan har goda möjligheter att främja en positiv psykisk utveckling hos
barn och erbjuda stöd till de barn som har särskilda behov. Tre faktorer har
visat sig vara särskilt viktiga i detta hänseende:
1. barncentrerad pedagogik,
2. program för träning av de sociala och känslomässiga färdigheterna,
3. att personal har förskollärarutbildning. [61]
Det finns anledning att tro att faktorerna även är viktiga inom fritidshemmen, med justeringen att personalen istället behöver fritidspedagogutbildning eller motsvarande.
Sveriges riksdag och regering fastställer läroplan, nationella mål och riktlinjer för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Inom dessa ramar avgör
sedan den enskilda kommunen hur verksamheten ska bedrivas. Det är viktigt att alla barn erbjuds verksamhet av hög kvalitet på lika villkor,
oavsett vilken länsdel eller kommun de bor i. Verksamheter behöAtt fundera på!
ver också förutsättningar för att kunna utföra sitt uppdrag på bästa
Är systemen med
sätt. Vilka de är lyfts bland annat i Skolverkets skrifter, ”Allmänna
kvalitetsindikatorer lika
råd och kommentarer för kvalitet i förskolan” och ”Allmänna råd
omfattande för förskola,
skolbarnomsorg och
och kommentarer för kvalitet i fritidshem”. Skrifterna kan använskola i kommunen?
das både som stöd i kommunen och av personal i verksamheten
vid skapande av mål och uppföljningar av verksamheten. [62]
Vad omfattar kvalitetssystemen?
Berörs både organisatoriska förutsättningar,
föräldrars och elevers
upplevelser av verksamheten samt resultat hos
elever?
20
För systematiskt kvalitetsarbete inom alla läroplanstyrda verksamheter är Skolverkets självskattningsverktyg BRUK användbar,
både för arbetsgrupper i en enskild verksamhet samt av kommunen vid skapande av mål och vid uppföljning. Självskattningen
görs med hjälp av indikatorer som utgår från de nationella styrdokument och som Skolverket använder i sina uppföljningar. [63]
Skola
Näst efter relationen med föräldrarna är skolan den viktigaste platsen i barns
och ungas liv. Skolan har en stark inverkan på elevernas framtida möjligheter. I första hand är skolan ett starkt verktyg för ökad jämlikhet, men kan
också bli en sorteringsinstans som förstärker olikheter som barn bär med sig
från hemmet [64]. Denna risk tycks ha ökat under de senast 20 åren i samband med de sjunkande skolresultaten. Dessa kan enligt Skolverket förklaras
av en ökad segregation, individualisering av undervisningen, differentiering
av elevgrupper och decentralisering av styrningen. Gemensamt för dessa
förklaringspunkter är att de negativa effekterna har varit tydligast bland de
elever som har färre skyddsfaktorer med sig från hemmet. [65]
Under uppväxten sker en växelverkan mellan skolframgångarna och den
egna psykiska hälsan. Barn och unga som får ett trevligt arbetsklimat på
sin skola, där de blir sedda och respekterade av så väl andra elever som
föräldrar, har stora möjligheter att få eller behålla sin psykiska hälsa [27]. I
Sörmland uppger ungefär fyra av fem elever att de trivs bra i skolan. Bland
den femtedel som inte trivs lika bra märks elever som saknar godkänt i flera
ämnen, elever som är utsatta för mobbning och elever som inte upplever att
de får de stöd de behöver. [15]
Att klara skolan har sedan positiva effekter under hela vuxenlivet. Det påverkar möjligheterna till försörjning, men varje år av skolgång stärker också
hälsan oberoende av framtida yrke. [66]
Skolans huvudsakliga bidrag till att främja en god psykisk hälsa hos barn
och unga är därför att erbjuda en bra kärnverksamhet [67]. I Sörmland blev
83 procent av eleverna i årskurs nio godkända att fortsätta till ett yrkesprogram på gymnasiet, år 2012. Det är något lägre än för riket som helhet, där
motsvarande siffra var 87 procent. Skillnaderna är dock mindre gällande
fullföljandet av gymnasieutbildningar. [60]
Elevernas hälsa och lärande stärks av goda relationer mellan lärare och
elever samt fungerande samverkan mellan skolans personal [68,69,70,71].
Även inflytande över skolan och skolarbetet är främjande. En skolmiljö som
utvecklar elevers sociala, emotionella och intellektuella kompetenser motverkar också utagerande beteende och alkoholkonsumtion. [72,73,74]
Fysisk aktivitet/rörelse och matvanor påverkar förmågan till lärande och kan
därför ses ha indirekt betydelse för psykisk hälsa. Skolan kan möjliggöra
för alla elever att utveckla ett gott förhållningssätt till lek, rörelse och goda
matvanor. [75] En genomgång av vilka förutsättningar Sörmländska skolor
erbjuder sina elever finns i rapporten Det hälsofrämjande perspektivet vid
länets högstadieskolor som finns tillgänglig via Landstinget Sörmland.
21
Hälsofrämjande skolutveckling
Skolans verksamhet styrs av skollagstiftning och arbetsmiljölagstiftning.
Skolledaren leder arbetet mot gemensamma mål och tillsammans med all
personal i skolan ansvarar han eller hon för att eleverna får en god arbetsmiljö [76]. Att ta sig an kopplingarna mellan hälsa och lärande på ett strategiskt sätt kallas hälsofrämjande skolutveckling. Det är ett utvecklingsarbete
som aldrig blir färdigt. Några huvudpunkter i den hälsofrämjande skolan är:
• Alla barns rätt att gå ut skolan med godkända betyg.
• Att främja goda relationer mellan elever och skolans personal.
• Ett demokratiskt och inkluderande förhållningssätt (ickediskriminering).
• Ett hälsofrämjande förhållningssätt. Personalen har kunskap om vad
som främjar lärande och vad som påverkar elevernas hälsa. [64]
För den kommun eller skola som vill börja eller fortsätta arbetet med en
hälsofrämjande inriktning rekommenderas kunskapssammanställningen
”HELA SKOLAN – guide till hälsofrämjande skolutveckling” samt självskattningsverktyget BRUK. BRUK kan användas både
Att fundera på!
i arbetsgruppen, i den enskilda verksamheten eller av
Finns det ett strukturerat
kommunen, vid mål formulering samt för uppföljningar.
arbete för hälsofrämjande
[63]
skolutveckling:
a) samlat för hela kommunen?
b) endast på enskilda skolor?
22
Sammanfattning: Mot främjande livsvillkor
Utbildningsnivån påverkar.
En av de viktigaste insatserna som samhället kan genomföra är därför att
vända den rådande trenden av vikande skolresultat. Att dessutom minska
segregeringen av resultaten kan minska ojämlikheten i hälsa. I längden kan
det även vara positivt för den psykiska hälsan att motverka könsstereotypa
utbildningsval.
Ökad ojämlikhet och vikande resultat har uppmärksammats och debatterats
länge i Sverige. Det är en utmaning som samhället ännu inte klarat av att
bemästra. Det blir uppenbart att det arbetet innebär omfattande reformer.
Ur ett mer verksamhetsnära perspektiv kan skolor på alla nivåer stimulera
styrning utifrån forskning om lärande och om hur skolor kan främja elevers
och personals hälsa. Relationen mellan lärande och hälsa går åt båda håll.
Därför kan enskilda skolor också bidra genom att arbeta för en mer hälsofrämjande skolutveckling.
Rörande kvalitén i förskolorna finns idag tydliga och välgrundade råd om
personalens utbildning och maximalt antal barn per grupp. Att följa dem är
ett säkert sätt att stärka ungas psykiska hälsa. Råden är av särskild betydelse
i områden med social utsatthet.
Känslan av delaktighet och tillit påverkar.
Kommun- och landstingsfullmäktige, skolor, hälso- och sjukvården, arbetsgivare och föreningar är exempel på verksamheter som kan främja ungas
delaktighet och tillit - både i det privata och i samhällsutvecklingen i stort.
Att främja förverkligandet av FN:s konvention om barnets rättigheter,
särskilt paragraf 12 om rätten till delaktighet, kan vara en del av arbetet för
ökad psykisk hälsa. Om barn och unga verkligen ska få ökad delaktighet
krävs en omfördelning av makt mellan vuxna och barn. Exempel på verktyg som kan användas är barnkonsekvensanalyser (BKA), ungdomsråd och
trygghetsvandringar.
Även insatser som förebygger diskriminering och främjar jämställdhet kan
vara en del av arbetet för psykisk hälsa. Det finns flera väl utprovade verktyg att arbeta med. Att vända blicken mot majoritetens normer snarare än
mot utsatta gruppers beteenden kan upplevas som befriande ur utsatta gruppers perspektiv.
23
Den ekonomiska situationen påverkar.
Det kan därför vara främjande att minimera de negativa effekter som drabbar barn och unga när deras föräldrar är i behov av ekonomiskt bistånd. Idag
saknas det dock vetenskapliga undersökningar av vilka insatser som fungerar på lokal nivå. Det skulle därför vara stärkande att systematiskt utvärdera
fler initiativ. [31]
Några förslag på angreppsområden är:
• Underlätta för socialtjänsten att arbeta för att föräldrar ska kunna återgå
i arbete. Även öppnandet av så kallade ”nattis” kan möjliggöra för föräldrar att söka fler typer av arbeten.
• Verka för att barn och unga ska kunna fortsätta sitt skolarbete även om
föräldrarna har en svår ekonomisk situation. Det kräver normalt tillgång
till dator och internet i hemmet samt att skolan är helt avgiftsfri, t.ex. att
det inte uppstår utgifter i samband med utflykter.
• Stimulera barns deltagande i organiserade fritidsaktiviteter.
Avståndet till arbetsmarknaden påverkar och möjligheten till eget
boende påverkar.
Det går utanför denna rapports kunskapsområde att föreslå åtgärder mot
ungdomsarbetslösheten och bristen på bostäder. Det är däremot viktigt att
vara medveten om den starka effekt detta har på den psykiska hälsan. Det är
förmodligen mycket svårt att helt kompensera för framför allt arbetslöshetens effekter.
24
Levnadsvanor
Fysisk miljö och naturmiljöer
Den miljö barn och unga lever i påverkar deras psykiska hälsa. Natur, parker
och grönområden kan stärka välbefinnandet, stimulera återhämtning och
minska stressrelaterad problematik [77]. Barn med utagerande beteendeproblematik får minskade koncentrationssvårigheter vid vistelse i naturen. Även
kontakt med djur tycks förbättra människors psykiska hälsa. [10]
Tillgängligheten till naturmiljöer och parker samt utformningen av vägar
och lekytor påverkar också den psykiska hälsan indirekt genom sambandet mellan tillgängligheten till bra utemiljöer och barns aktivitetsnivå [77].
Den fysiska aktiviteten har sedan i sin tur en skyddande effekt mot psykisk
ohälsa, till exempel depression [10]. Arbetet för ökad fysisk aktivitet berör
många aktörer och områden såsom aktiv transport, bostadsmiljöer, friluftsliv, lek och inlärning. Det måste bedrivas sektorsövergripande.
Fysisk aktivitet i skolan beror i stor utsträckning på skol- och förskolegårdarnas kvalitet samt tillgängligheten till natur och friluftsliv. När det gäller
utformning av förskolegårdens mark visar studier exempelvis att kuperad
mark och inslag av träd, buskar och stenar ökar barns aktivitet på gården.
Vägen till och från skolan, förskolan och fritidsaktiviteter utgör också tillfälle för utomhusvistelse och fysisk aktivitet. Bilskjutsandet till skola och
fritidsaktiviteter har ökat och studier visar att i början av 1980 talet fick
94 procent av lågstadiebarnen gå ensamma till skolan, medan motsvarande
andel år 2000 var 77 procent. Otrygghet kan utgöra hinder för föräldrar att
släppa sina barn själva till skolan, men även till lekplatser, fritidsaktiviteter
och naturmiljöer runt bostaden. Detta bör beaktas i samhällsplaneringen
[77]. Den regionala ungdomsenkäten Liv & Hälsa ung visar att även om
många ungdomar uppger att de tränar regelbundet så är det mindre vanligt
att få tillräckligt med vardagsmotion (minst 4 timmar per vecka). Inte ens
hälften av ungdomarna rör sig tillräckligt ur den bemärkelsen. [15]
Samhällsplaneringen behöver på ett medvetet sätt i mycket högre grad än
tidigare, skapa trygga och attraktiva inne- och utemiljöer som lockar till
fysisk aktivitet. Vardaglig fysisk aktivitet kan stimuleras genom att skapa
närhet till natur, promenadstråk, grönområden och lokala parker. Avstånden
mellan bostäder och affärer och annan service samt trafiksäkerheten bestämmer om vi tar bilen, cyklar eller går. Det handlar till exempel om säkra
cykelvägar, skolvägar och lekplatser. Då byggandet av bostäder och infra25
Att fundera på!
Görs det hälsokonsekvensbedömningar (HKB) i kommunen?
Om det görs, på vilken nivå och
vilka typer av beslut?
Förenas eventuell HKB med
andra ärendeanalyser med fokus på t.ex Miljö eller Mänskliga
rättigheter?
struktur får konsekvenser för människors rörelsemönster
långt in i framtiden, är det särskilt givande att ta hälsokonsekvenserna i beaktande i planeringsstadiet.
Även trygghetsaspekter behöver tas i beaktande. I enkätundersökningen Liv & Hälsa ung uppger 49 procent av
flickorna och 70 procent av pojkarna i årskurs 7 att de
känner sig trygga i sitt bostadsområde på kvällen. [15]
Den fria tiden – Fritiden
Ungas fritid innefattar kultur och fritidsaktiviteter på den fria tiden efter
skola och arbete. Fritiden utgör för många barn och unga den del av tillvaron där de utvecklar sin identitet, kultur och livsprojekt. År 2011 uppgav 74
procent av flickorna och 87 procent av pojkarna i årskurs 9 i länet att de var
nöjda med sin fritid. [78]
Inom fritiden ges möjlighet till att utveckla faktorer och individuella egenskaper som främjar psykisk hälsa, till exempel:
• nära relationer,
• stärkt självförtroende och självtillit,
• god problemlösningsförmåga, strategier för att hantera svårigheter (coping),
• tillförsikt, optimism och en känsla av att själv styra sitt liv (hanterbarhet),
• nyfikenhet av att utveckla nya förmågor,
• vuxenrelationer,
• socialt engagemang.
Fritidsaktiviteter kan främja den psykiska hälsan både direkt och indirekt.
Musikaliska aktiviteter har till exempel en direkt positiv effekt på välmåendet [79,80], medan idrottsaktiviteter främjar den fysiska hälsan, vilken i sin
tur är en skyddsfaktor för psykisk ohälsa [21,45,81]. Andra studier visar att
fritid som är kopplat till natur och djurkontakt kan minska psykisk ohälsa.
[10]
Bland de mer indirekta effekterna märks till exempel att barn som deltar i
mer organiserade fritidsaktiviteter ofta presterar bättre i skolan [82]. Inom
fritiden finns den struktur och de förebilder som många av de barn och
ungdomar som har flera riskfaktorer kring sig behöver. Därför kan strukture26
rade aktiviteter minska utåtagerande beteende hos yngre barn [10]. År 2011
uppgav 44 procent av flickorna och 51 procent av pojkarna i årskurs 9 i länet
att de var medlemmar i någon förening. Trenden är dock att föreningsdeltagandet minskar [78].
Jämlika villkor på fritiden?
Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter ska alla barn och unga ges
möjlighet till lek, fritid och kultur oavsett bakgrund [33,83]. Studier visar
dock att deltagande i fritidsaktiviteter är ojämnt fördelat. Barn vars föräldrar
har hög utbildning och är tjänstemän deltar i idrotts- och kulturaktiviteter
i högre utsträckning än barn till arbetare [84,85]. Undersökningen Liv &
Hälsa ung visar att runt 4 procent av eleverna ofta måste avstå aktiviteter
med kompisar på grund av brist på pengar. Den andelen har dock minskat
sedan första mätningen 2006. [78]
Det finns också en stark koppling mellan ungas fritidsvanor och boendeortens utbud av aktiviteter och fritidslokaler [84,85]. De kommunala aktiviteterna kan här spela en stor roll. Många unga möter kulturen genom den
kommunala musikskolan och biblioteken. Tillgången till skolbibliotek har
varit ojämn under en längre tid [86], men i och med 2010 års skollag är det
ett krav att erbjuda eleverna bibliotek. [87]
Vilka fritidsaktiviteter barn väljer och vilken möjlighet
de har att utöva sitt val, påverkas även av samhällets syn
på manligt och kvinnligt. Intervjustudier visar att barn
och unga har klara föreställningar om vilka aktiviteter
som är kvinnliga respektive manliga [88,89]. Möjligheterna att utöva sina val påverkas i sin tur också av vuxnas
syn på olika aktiviteters värde. En nationell kartläggning
från 1998 visade till exempel att huvuddelen av resurserna för idrott gick till aktiviteter som främst pojkar och
unga män utövar. Nyare resultat indikerar att snedfördelningen i vissa fall kvarstår, och i vissa fall förbättrats.2
Att fundera på!
Finns det verksamma
styrdokument i kommunen
som värnar om jämlihetssamt jämställdhetsaspekter
i föreningslivet och andra
organiserade fritidsaktiviteter?
Förekommer inbyggda
incitament och styrning via
t. ex. principerna för fördelningen av förenings- och
organisationsbidrag?
Fritidsgårdar
Kommunala fritidsvaneundersökningar visar att ungefär 10 procent av
ungdomarna besöker någon fritidsgård regelbundet. Fritidsgårdar vänder sig
främst till ungdomar mellan 13–16 år, men är öppna för alla.
2 Opublicerade siffror visar att relationen består i Eskilstuna kommun (2011) (http://www.eskilstuna.se/sv/Kommun-och-politik/Kvalitet-och-utveckling/
Jamstalldhet/Jamstalld-service-/) medan en genomgång av Västerås kommun visar att resurserna är proportionellt fördelade, utom gällande
föreningsbidragen som i större utsträckning går till pojkars idrotter. (Västerås Stad. ”Kartläggning av västeråsarnas kultur-, idrotts- och fritidsvanor ur ett
jämställdhetsperspektiv.” U 2010:28. Västerås: Västerås Stad)
27
Majoriteten av de unga som besöker fritidsgårdar har mindre stöd av sina
föräldrar och högre riskbeteende än unga som är med i föreningsaktiviteter
[15]. Hur fritidsgårdarna påverkar ungas livssituation är oklart. Den ostrukturerade samvaron med andra ungdomar med problem i hemmet kan leda till
ett allt mer avvikande beteende. Samtidigt är det osannolikt att dessa ungdomar skulle söka sig till föreningslivet istället om inte ungdomsgårdarna
fanns. Sätt att försöka främja besökarnas utveckling är, att hålla en personaltät verksamhet samt försiktigt försöka introducera mer strukturerade aktiviteter för besökarna. [90]
Alkohol och drogförebyggande arbete
Alkohol och narkotikapreventivt arbete är en viktig insats för att barn och
unga ska få möjlighet till en trygg uppväxt. Barn i familjer där de vuxna
missbrukar far ofta illa med långvariga trauman som följd. Det påverkar den
psykiska och fysiska hälsan även i vuxenlivet. Barn och unga som själva
dricker mycket alkohol eller tar droger löper fem gånger så stor risk att må
psykiskt dåligt i jämförelse med andra unga. Det finns också ett omvänt
samband. Studier visar även att hög alkoholkonsumtion ökar risken för
självskada. [91]
I Sörmland är trenden sett till självrapporterade siffror att alkoholkonsumtionen minskar medan droganvändningen ligger stilla för flickor och ökar
något för pojkar i gymnasieåldern. [78] Utvecklingen är liknande i hela landet [92]. År 2006 uppgav till exempel 58 procent av flickorna i årskurs 7 i
Sörmland att de druckit alkohol någon gång, medan motsvarande siffra 2011
var 38 procent. Andelen elever i årskurs 9 som uppger att de någon gång
använt narkotika har stadigt legat runt 6–7 procent sedan första mätningen
2004. [78]
Genom det alkohol- och drogförebyggande arbetet kan flera negativa faktorer påverkas direkt och indirekt. Tobaksbruk, narkotikabruk, psykisk ohälsa,
kriminalitet och sexuellt risktagande utgör på många sätt en sammankopplad
problembild då de alla bottnar i ungefär samma riskfaktorer [93]. Detta gör
att det förebyggande arbetet även påverkar förekomsten av:
• olyckor (risken för alla olyckor ökar vid berusningstillstånd),
• slagsmål (eftersom de flesta som hamnar i slagsmål är berusade),
• suicid (det finns ett samband mellan alkoholkonsumtion och suicidförekomst i befolkningen) [94],
• aborter och sexuellt överförbara sjukdomar (många tonåringar som har
sex utan skydd är berusade),
28
Listan visar också tydligt att ANDT-förebyggande arbete kan ge stora samhällsekonomiska vinster då olyckor, våld och andra personskador är kostsamma för både individ, familj, arbetsgivare och hela den offentliga sektorn.
[93]
Handlingsplaner för alkohol och narkotikapreventivt arbete
I och med att flera riskbeteenden bland unga hänger samman har de också
liknande orsaker. Att arbeta mot ett av problemen kan därför innebära att
arbeta mot dem alla, om man söker tillräckligt djupt ner i orsakskedjan.
Arbetet närmar sig då den hälsofrämjande ansatsen. Men det behöver också
ske på olika nivåer och riktas både till den vuxna befolkningen och till ungdomsgruppen.
På individnivå handlar det alkohol- och drogförebyggande arbetet bland annat om att stärka de ungas självkänsla, problemlösningsförmåga och utveckla ändamålsenliga copingstrategier för att kunna möta olika påfrestningar i
omgivningen, exempelvis grupptryck.
På det övergripande planet finns stöd att hämta i den nationella strategin för
alkohol, narkotika, dopning och tobak. Strategin anger inriktning och uppföljning av samhällets insatser för åren 2011–2015. Målet är ett samhälle
fritt från narkotika och dopning, med minskade medicinska och sociala skador orsakade av alkohol och med ett minskat tobaksbruk. Strategin innehåller 27 mål, vilka bland annat är att:
• Barn i familjer med missbruk, psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning ska erbjudas ändamålsenligt stöd.
Att fundera på!
• Minska nyrekrytering till narkotika- och
Finns det en samlad ANDTdopningsmissbruk.
strategi för hela komunen,
• En hälsofrämjande skola.
• Ett ökat deltagande av föräldrar, idéburna organisationer och näringsliv i det förebyggande arbetet.
• En fungerande lokal och regional samverkan och
samordning mellan ANDT-förebyggande och brottsförebyggande arbete. [95]
för enskilda förvaltningar
eller är det en fråga för
verksamheterna?
Omfattas friskolor av kommunövergripande ANDTstrategier?
Finns det en lokal drogsamordnare eller motsvarande?
29
Sammanfattning: Generella insatser som bidrar till positiva
levnadsvanor
Fysisk aktivitet främjar psykisk hälsa
Förslag på generella insatser är att arbeta för att alla barn har tillgång till
inbjudande och säkra lek- och idrottsytor. Även utemiljöerna på skola och
förskola kan påverka hur mycket och vilken typ av aktivitet som barn ägnar
sig åt. En spännande och kuperad miljö inbjuder till lek.
Ytterligare en typ av vardagsaktivitet är transporter. Om vägarna till och
från skolan upplevs som säkra är det större chans att föräldrar tillåter och
uppmuntrar sina barn att gå och cykla dit.
Hälsokonsekvensbedömningar är ett verktyg som kan användas vid förändringar som gäller resande, boende och andra utemiljöer.
Att kunna vistas i naturmiljöer tycks i sig ha en positiv effekt på vuxnas och
barns psykiska hälsa. Landsting och kommuner kan på olika sätt underlätta
för barn och unga att ta sig ut i naturen, t.ex. genom att se till det behovet i
samhällsplaneringen och erbjuda olika transportalternativ ut från städerna.
En rolig, utvecklande och aktiv fritid främjar psykisk hälsa
Många unga är nöjda med sin fritid. För de allra flesta är också fritidsaktiviteterna främjande i sig. En kommun eller förening som vill se på dessa
verksamheter ur perspektivet psykisk hälsa kan därför förslagsvis inleda
med att ta reda på hur situationen ser ut för de grupper som har störst risk
att drabbas av psykisk ohälsa. Känner sig unga HBTQ-personer välkomna i
fritidsföreningarna? Hur ser deltagandet ut bland barn vars föräldrar har låg
utbildning eller liten inkomst?
Utifrån analysen kan sedan en strategi tas fram för att nå uppenbart underrepresenterade grupper. Det kan handla om både utåtriktat arbete och genomlysning av de egna verksamheterna.
Fritidsgårdar är ett ur denna rapports synvinkel svårtolkat område. I värsta
fall har de en negativ effekt på de besökande ungdomarnas hälsa. Förslag för
att minska denna risk är att bemanna ungdomsgårdarna med personal som
har utbildning inom området och med tillräckligt stor personalstyrka för att
kunna ägna sig åt ungdomarnas utveckling.
30
Alkohol, narkotika,dopning och tobak motverkar psykisk hälsa
Enligt folkhälsoinstitutet blir det ANDT-förebyggande arbetet mest effektivt
om det innehåller insatser som både begränsar tillgång och förändrar normer. En drogsamordnare kan strukturera och kvalitetssäkra arbetet.
Aktivt tillsynsarbete är ett exempel på en begränsande aktivitet som kan
genomföras på lokal nivå. Organisationen STAD har arbetat fram en modell som spridits i flera kommuner. Föreningar, gym, skolor, hälso- och
sjukvården och kommuner är exempel på verksamheter som kan arbeta för
förändrade normer. Skolor kan till exempel ämnesintegrera ANDT, arbeta
med föräldrars förhållningssätt och följa upp implementeringen av lagen om
rökfria skolgårdar.
I ett större perspektiv kan det vara berikande att hålla i minnet att bruk av
ANDT, sexuellt risktagande och psykisk ohälsa kan vara olika uttryck för
liknande grundläggande problematik. Det kan därför vara givande att se
dem som en helhet i det hälsofrämjande arbetet.
31
Främjande verksamheter
Föräldrastödsaktiviteter
Nationell strategi för föräldrastöd
Ett gott samspel med föräldrarna under de första levnadsåren är en viktig del
i barnets emotionella och sociala utveckling. När barnet växer upp blir föräldrastilen allt viktigare. Barn som får en trygg anknytning till sina föräldrar,
bemöts med lagom kontroll och mycket värme får goda förutsättningar att
utveckla psykisk hälsa. Sådana relationer minskar också risken att barnen
ska utveckla missbruk och ökar deras chanser att klara av skolgången.
[29,96]
Särskilda aktiviteter som stödjer relationen mellan barn och föräldrar brukar
kallas för föräldrastöd. Det kan definieras som ”en aktivitet som ger föräldrar kunskap om barns hälsa, emotionella, kognitiva samt sociala utveckling
och/eller stärker föräldrars sociala nätverk.”. [97]
Från det att mödrahälsovården första gången träffar de blivande föräldrarna
till den ålder då unga etablerar sig i vuxenlivet, finns en rad verksamheter
som i sina uppdrag möter och berör barn och deras föräldrar. Några exempel
är skolbarnomsorg, förskola, skola, ideella organisationer, bostadsbolag,
näringsliv, socialtjänst och polis. De kan alla bidra till att stödja föräldrar
och på så sätt skapa en grund för en positiv utveckling av den fysiska och
psykiska hälsan hos barn och unga. [98]
Sedan 2009 finns det en nationell strategi för att utveckla det generella
föräldrastödet. Målet med strategin är att alla föräldrar, inte enbart riskgrupperna, ska erbjudas föräldrastöd under deras barns uppväxtår (0–18 år). [97]
Det vanligaste sättet att erbjuda föräldrastöd är genom program och kurser
för föräldrarna. Forskning visar att de program som har bäst effekt är de
som hjälper föräldrar att utveckla ett positivt samspel med barnet. Programmet bör också innehålla praktiska övningar och behandla betydelsen av att
handla konsekvent. En annan viktig komponent i valet av program är att
utreda vilken typ av syn på barn och uppfostran som programmet förmedlar.
[96,99]
Utbildningarnas effekt är ännu inte helt utredd. De kan påverka samspelet
mellan barn och föräldrar, men det är oklart vilken effekt de har på barnens
psykiska hälsa och utveckling [96]. I en situation med begränsade resurser
32
bör man därför överväga om det är mer givande att
prioritera generella insatser så som utökade resurser
till förskolan. [100]
Att fundera på!
Vilken eller vilka former av
strukturerat föräldrastöd
förekommer i kommunen?
Mödra- och barnhälsovården
Så gott som alla barn och föräldrar kommer i kontakt
med mödra- och barnhälsovården. Det ger dessa verksamheter unika möjligheter att stötta barn och deras föräldrar i föräldraskapet [98]. Inom verksamheterna finns tvärprofessionell kompetens i form av barnmorska, läkare
och psykolog i mödrahälsovården, sjuksköterska och läkare samt psykolog i
barnhälsovården.
Mödra- och barnhälsovårdens övergripande uppdrag är att bedriva ett hälsofrämjande arbete som stärker föräldraskapet och barns välbefinnande. Det
finns också goda möjligheter att tidigt identifiera barn och föräldrar med
särskilt behov av stöd [101]. Verksamheterna erbjuder även blivande föräldrar att träffas och knyta kontakter med andra som väntar barn.
Föräldrastöd ska erbjudas till alla blivande och nyblivna föräldrar. Ofta
finns ett utbud av generellt och riktat stöd som genomförs individuellt eller i
grupp. Det ska vara utformat så att både män och kvinnor kan och vill delta.
Fokus ska ligga på det jämlika, jämställda föräldraskapet och dess roll i
samhället. [28,97]
En översyn av föräldrautbildning i Landstinget Sörmland har gjorts där mål
för föräldrastödet tydliggörs. Särskild angeläget för att främja en god psykisk hälsa hos barn och deras föräldrar är att effektmålen uppnås:
• Alla blivande och nyblivna föräldrar erbjuds delta i föräldragruppsverksamhet.
• Andelen pappor som deltar i föräldragruppsverksamhet påtagligt ökar.
• Föräldragrupper som bedrivs som en sammanhållen process mellan mödra- och barnhälsovården ökar.
• Föräldragruppsverksamhetens organisation och innehåll kontinuerligt
följs upp och kvalitetssäkras. [102]
33
Familjecentraler
Familjecentralen utgör en del av landstingets och kommunernas arbete för
att främja barns och föräldrars psykiska och fysiska hälsa och välbefinnande. Den består av mödra- och barnhälsovård, öppen förskola och socialtjänstens förebyggande verksamhet.
Familjecentraler främjar barns och föräldrars hälsa genom att:
• Vara tillgänglig som nära mötesplats.
• Stärka det sociala nätverket runt barn och föräldrar.
• Skapa arbetsformer där föräldrar och barn är delaktiga.
• Erbjuda lättillgängligt stöd.
• Vara ett kunskaps- och informationscentrum. [103]
Den teoretiska utgångspunkten för familjecentraler är samverkan som medel
för att förbättra barns villkor. Samverkan mellan yrkesgrupper och delfunktioner förväntas ge vinster som är mer än summan av de enskilda verksamheterna. Här är också det hälsofrämjande perspektivet mer framträdande än
hos de enskilda delfunktionerna. Det ska kännas enkelt att besöka centralen
och alla ska känna sig välkomna. En förväntad vinst är att barn och föräldrar
i behov av särskilt stöd identifieras tidigare tack vare den samlande kompetensen. [82,103,104]
Ibland hotas vissa delfunktioner på familjecentraler av ekonomiska skäl. Det
är dock inte möjligt att göra en prioriteringsordning utan att samtidigt upplösa idén om familjecentralen som en plats där summan blir mer än delarna.
[103]
Landstinget Sörmland genomförde 2011 en kartläggning av besökarna på
länets samtliga familjecentraler. Kartläggningen visade att det främst är
mödrar med svensk bakgrund och högskoleutbildning som uppsöker centralerna, detta trots att centralerna i första hand etablerats i socialt utsatta
bostadsområden. Men även andelen arbetslösa var högre än i befolkningen
som helhet, vilket tyder på att centralerna lyckas attrahera en grupp som kan
vara i behov av utökat stöd [105]. Kartläggningen visar på en känd utmaning inom folkhälsoarbetet – det är svårt att i första hand nå de grupper som
har störst behov genom generella insatser.
Landstinget Sörmlands har antagit en policy för familjecentraler. Den ska
fungera som en vägledning för avtalsskrivningar mellan landstinget, kommunen och eventuella andra medverkande parter [103]. I Sörmland finns
34
Att fundera på!
också verktyget KAFO ”kvalitetssäkring av familjecentralernas
organisering” som utvecklats för att kunna säkerställa och belysa familjecentralernas organisering och kvalitet på verksamheten. KAFO visar vilka förutsättningar en familjecentral har
för att bedriva sin verksamhet utifrån faktorer som samordning,
bemanning, planering och uppföljning, samarbete och samlokalisering. [106]
Elevhälsan
Finns det en komplett
familjecentral i kommunen?
Om det inte finns – är det ett
medvetet val eller beror det
på att det har varit svårt att
samordna olika huvudmän och
verksamheter?
Finns någon verksamhet som
kan jämställas med en familjecentral om sådan saknas?
Vilka delar är det som fattas för
Elevhälsan är en funktion och en plats i skolan som arbetar
en komplett familjecentral?
preventivt och hälsofrämjande. Deras uppgift är att stödja
elevernas lärande, utveckling och hälsa, både genom möten
med individuella elever och genom att delta i skolans allmänna
planering så som arbetet mot kränkande behandling. På elevhälsan ska det
finnas medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska kompetenser.
Alla elever erbjuds regelbundna hälsobesök/hälsoundersökningar via elevhälsan [107]. Vid varje kontakt finns möjlighet att diskutera frågor om hälsa,
skolsituationen samt ge en individuell hälsoupplysning. Det ger elevhälsan
en unik möjlighet att tidigt identifiera funktionsnedsättningar och andra
hälsoproblem hos elever. [76]
Intentionerna till trots hamnar tyngdpunkten ofta på elevernas ohälsa. För
att elevhälsan ska kunna fylla den funktion de tillskrivs i skollagen behövs
tillräckliga resurser för att personalen ska kunna arbeta kontinuerligt, i motsats till enstaka begränsade eller akuta insatser. Då får fler unga möjlighet att
lyckas med skolan, vilket i sin tur främjar deras psykiska hälsa genom hela
livet. [108]
Det finns ett mervärde i att integrera elevhälsan med den övriga
verksamheten och omgivande samhället. Elevhälsan kan bidra
med information och råd till skolledning och lärare i arbetsmiljöfrågor, utredningar och övergripande elevvårdsfrågor.
Elevhälsan söks dessutom ofta av elever med frågor utanför
elevhälsans kompetensområde. Då blir samverkan med föräldrar, socialtjänst, hälso- och sjukvården, BUP och ungdomsmottagningar viktiga. Elevhälsan kan då fungera som ”första
linjens hälso- och sjukvård” – genom att barn och unga får rätt
hjälp på rätt nivå kan problem snabbare rättas till. De högt specialiserade verksamheterna som barn- och ungdomspsykiatrin
får tid att ägna sig åt dem med störst behov. [76]
Att fundera på!
Hur ser balansen ut mellan
hälsofrämjande insatser och
mer problemfokuserad verksamhet inom Elevhälsan?
Finns det något styrdokument
som reglerar den balansen?
Görs åtskillnad mellan hälsofrämjande insatser mot elever
som individer respektive
elever som grupp?
35
Ungdomsmottagningar
Det övergripande målet för ungdomsmottagningarna är att främja fysisk och
psykisk hälsa, stärka ungdomar i identitetsutvecklingen så att de kan hantera
sin sexualitet samt att förebygga oönskade graviditeter och sexuellt överförbara infektioner och sjukdomar. Verksamheten är till för unga kvinnor
och män upp till 23 respektive 25 år. Arbetet består av individuella samtal,
undersökning, behandling, gruppverksamheter samt utåtriktat arbete.
De individuella kontakterna bygger på frivillighet och personalens grundsyn
ska vara hälsofrämjande. I det utåtriktade arbetet kan det ingå studiebesök
av skolklasser på mottagningarna, information i skolorna samt att vara ett
komplement till skolans sex- och samlevnadsundervisning. Ungdomsmottagningens personal arbetar också med ungas attityder, normer och värderingar.
Verksamheten utgår från en helhetssyn på ungdomarnas situation och det
sociala och kulturella sammanhang som ungdomarna lever i. Ungdomsmottagningens verksamhet behöver därför en bred kunskap inom de medicinska, sexologiska, psykologiska och sociala disciplinerna. Det behövs också
kunskap om kulturrelaterade frågeställningar. [109]
En fördjupningsstudie utifrån enkätundersökningen Liv & Hälsa ung i
Sörmland visar att denna generella verksamhet också når särskilt viktiga
ungdomsgrupper. Majoritet av elever i årskurs 9 som besökt ungdomsmottagningen vid upprepade tillfällen, hade generellt sett sämre hälsotillstånd
och i högre grad riskbeteenden, exempelvis ökad alkohol- och tobaksanvändning. Verksamheten har således en unik möjlighet att stötta sårbara
ungdomsgrupper med flera riskfaktorer kring sig. [110]
Några grupper besöker dock inte ungdomsmottagningen i samma utsträckning som det förmodade behovet. Här märks unga män i
Att fundera på!
allmänhet [109]. Även invandrade ungdomar är underrepresenterade bland besökarna på ungdomsmottagningen. [47]
Är det hälsofrämjande perspektivet
närvarande i praktiken vid samtliga
delfunktioner inom Ungdomsmottagningen?
Om inte, vid vilka delfuntioner är
det hälsofrämjande perspektivet
mindre påtagligt?
36
I Landstinget Sörmland har kvalitetsäkringsverktyget KUMO
”Kvalitetssäkring av UngdomsMottagningarnas Organisering” utvecklats. KUMO visar vilka förutsättningar ungdomsmottagningarna har för att bedriva sin verksamhet och
kan bidra till att synliggöra utvecklingsområden. [111]
Sammanfattning: Möjliggör de främjande ambitionerna
Gemensamt för alla de verksamheter som lyfts i avsnittet är att de har vilja
och kunskap att arbeta hälsofrämjande, men inte alltid ges möjlighet att göra
det. Verksamheterna skalas inte sällan ner till mer rutinmässiga kontroller
och stöd till barn och föräldrar med uttalade problem. Förslag på hur verksamheterna istället kan stärkas i sitt främjande uppdrag är att:
• Implementera och följa upp de väl utarbetade riktlinjer och motsvarande
policydokument som redan idag finns för samtliga verksamheter.
• Följa upp verksamheterna med ett kvalitetsverktyg, till exempel KUMO
för Ungdomsmottagningarna.
• Undersök om alla, oavsett bakgrund, i respektive verksamhets målgrupp
upplever att mottagningen är öppen för dem. En sådan utredning kan till
exempel innefatta analys av besökstryck, geografisk placering, öppettider
och kontaktvägar. Det kan också innefatta en analys av nuläget
– vilka nyttjar verksamheten, vilka nyttjar den inte och vilka är de möjliga
strategierna för att ytterligare säkerställa att det är behoven och inte tillgängligheten som styr?
• Grupper som brukar uppsöka samtliga verksamheter i lägre grad än
andra är pojkar/män, nyanlända flyktningar och HBTQ-personer. Ur
pespektivet psykisk hälsa bör särskild vikt läggas vid grupper som löper
ökad risk att drabbas.
• Det kan vara svårt för en enskild verksamhet att göra en sådan analys
då det ofta saknas färdig statistik. Strategiska verksamheter kan stödja
abetet genom att utveckla nya indikatorer eller ta fram en metodik för
att enkelt genomföra återkommande kartläggningar.
• Alla dessa verksamheter har redan idag flera samarbetspartners och
ubyten med intressegrupper och andra verksamheter. En väl genomtänkt
samverkan med gemensamma mål ökar möjligheterna att nå dem med
störst behov. I flera fall är det nödvändigt för att nå underrepresenterade
grupper som annars kan upplevas som svåra att ”komma åt”.
Om föräldrautbildningar
• En bra föräldrautbildning är utvecklad med ett främjande syfte och
tar sin utgångspunkt i familjelivet generellt, snarare än att utgå från
prlematiska relationer. Den bör harmonisera med konventionen om
banets rättigheter och förmedla en syn på relationer mellan barn, fördrar,
män och kvinnor som harmonierar med de svenska jämställdhetsmålen.
Den bör också vara relevant och inbjudande för alla oavsett familjens
sammansättning.
37
Läs mer
Alkohol- och drogförebyggande arbete
Nilsson, A. (1999). Man vet inte var trappstegen är i livet... Perspektiv på
tobak, alkohol och narkotika. Ett referensmaterial från Skolverket. Stockholm: Liber
Socialdepartementet (2011). En samlad strategi för alkohol-, narkotika-,
dopnings- och tobakspolitiken. Prop. 2010/11:47. Stockholm: Fritzes.
Barnfattigdom
Angelin, A. & Salonen, T. (2012) Lokala handlingsstrategier mot barnfattigdom. Malmö: Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö
Familjecentraler
Abrahamsson, A., Bing, V. & Löfström, M. (2009). Familjecentraler i Västra Götaland – en utvärdering. Göteborg: Västra Götalandsregionen.
Föreningen för familjecentralers främjande (FFFF): www.familjecentraler.se
Fritiden
Bremberg, S. & Eriksson, L. (Red.) (2010) Investera i barns hälsa. Stockholm: Gothia Förlag.
Fysisk miljö och naturmiljöer
Schäfer Elinder, L. & Faskunger, J. (2006). Fysisk aktivitet och folkhälsa.
Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Förskola och skolbarnomsorg
Persson, S. (2012). Förskolans betydelse för barns utveckling, lärande och
hälsa. Malmö: Kommission för ett socialt hållbart Malmö.
Föräldrastöd
Socialdepartementet (2009). Nationell strategi för ett utvecklat föräldrastöd
– en vinst för alla. Stockholm: Fritzes
Karolinska Institutets folkhälsoakademi (2011). Att främja barns och ungas
psykiska hälsa. Vägledning inför val och implementering av metoder.
Jämlika välfärdstjänster
Sveriges kommuner och landsting (2011) Göra jämlikt är att göra skillnad
– Vägledning för jämlik ledning och styrning. Stockholm: Sveriges kommuner och landsting.
38
Statens Folkhälsoinstitut (2011). Hinder i folkhälsoarbetet och vägar förbi.
Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010. Östersund: Statens
Folkhälsoinstitut
Jämställdhet
Utbildningsdepartementet (2007). JämStöds Praktika. Metodbok för jämställdhetsintegrering. SOU 2007:15. Stockholm: Fritzes.
Psykiska hälsa
Karolinska Institutets folkhälsoakademi (2011). Att främja barns och ungas
psykiska hälsa. Vägledning inför val och implementering av metoder.
Bremberg, S. & Eriksson, L. (Red.) (2010). Investera i barns hälsa. Stockholm: Gothia Förlag.
Ungdomsstyrelsen (2007). FOKUS 07 – en analys av ungas hälsa och utsatthet. Ungdomsstyrelsens skrifter 2007:14. Stockholm: Ungdomsstyrelsen
Utbildningsdepartementet (2006). Ungdomar, stress och psykisk ohälsa.
Analyser och förslag till åtgärder. SOU 2006:77. Stockholm: Fritzes
Folkhälsoinstitutet (u.å.) Uppslagsverk för barn och unga.
Finns på http://www.fhi.se/Handbocker/Uppslagsverk-barn-och-unga/
Skola
Folkhälsocentrum (2011). HELA SKOLAN – Guide till hälsofrämjande skolutveckling. Nyköping: Landstinget Sörmland.
Skolverket (2010). ”Inget slår en skicklig lärare” En dokumentation av sex
konferenser 2010 – tio föreläsares perspektiv. Stockholm: Skolverket.
Delaktighet och inflytande
Ungdomsstyrelsen (2010). FOKUS 10 En analys av ungas inflytande. Ungdomsstyrelsens skrifter 2010:10. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
Socialdepartementet (2010). Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige. Proposition 2009/10:232. Stockholm: Fritzes.
Sysselsättning, utbildning och bostad
Ungdomsstyrelsen (2011). FOKUS 11 En analys av ungas bostadssituation.
Ungdomsstyrelsens skrifter 2011:14. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
Temagruppen unga i arbetslivet (2011). Unga som varken arbetar eller studerar – hur många är de och vad gör de? Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
39
Sörmland
Liv & Hälsa ung är en enkätundersökning som kartlägger Sörmländska barn
och ungdomars livsvillkor, levnadsvanor och hälsa. Resultaten publiceras på
www.landstingetsormland.se/lhu
Hälsa på lika villkor? kartlägger Sörmlänningar i åldern 18 till 84 år. Resultaten publiceras i början av 2013 på www.landstingetsormland.se/hlv
Innan Hälsa på lika villkor? följdes den vuxna befolkningen via enkätundersökning Liv & Hälsa. Resultaten finns publicerade på www.landstingetsormland.se/lh
Ungdomsmottagningar
Folkhälsocentrum (2006). Ungdomsmottagningar. En fördjupningsstudie av
ungdomsmottagningar i Sörmland utifrån Liv & Hälsa ung 2006. Nyköping:
Landstinget Sörmland.
Föreningen för Sveriges ungdomsmottagningar: www.fsum.org
40
Referenser
1. Landstinget Sörmland. (u.å.). Framtidens hälso- och sjukvård. Nyköping:
Landstinget Sörmland.
2. SOU 2006:77. Ungdomar, stress och psykisk ohälsa – Analyser och förslag till åtgärder. Stockholm: Fritzes.
3. Esser, G., Scmidt, M.H. & Woerner, W. (1990). Epidemiology and course
of psychiatric disorders in school age children; results of a longitudinal
study. J Child Psychol Psychiatry, 31(2), 243-263.
4. Rose, G. (1992). The strategy of preventive medicine. New York: Oxford
University Press Inc.
5. Räsänen, E. (1992). Excessive life changes during childhood and their
effect in mental and physical health in adulthood. Acta Psychiatry, 55(1),
19-24.
6. Verhulst, F.C. (1992). Six-year developmental course of internalizing and
externalizing problem behaviours. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry,
31(5), 924-319.
7. Werner, E. E. & Smith, R.S. (1992). Overcoming the odds. High risk
children from birth to adulthood. Ithaca: Cornell University press. Refererad
i Hagström, U., Redemo, E. & Bergman, L. (1998). Låter sig skyddsänglar
organiseras? Hälsofrämjande strategier för ungdomar i utsatta bostadsområden. Rapport 1998:41. Stockholm: Förlagshuset Gothia.
8. Cobb, C.D. & Mayer, J.D. (2000). Emotional Intelligence. Educational
Leadership.
9. Wennberg, B. & Norberg, S. (2004). Makt, känslor och ledarskap i klassrummet: hur EQ kan ge arbetsro i skolan. Stockholm: Natur & Kultur.
10. Socialstyrelsen & Statens Folkhälsoinstitut. (2006). Förslag till nationellt program för suicidprevention – befolkningsinriktade och individinriktade strategier och åtgärdsförslag. E-bok. Stockholm: Socialstyrelsen.
11. Bandura, A., Pastorelli, C., Barbaranelli, C. & Caprara, G.V. (1999). Self
efficacy pathways to childhood depression. J Pers. Soc. Psychol. 76(2), 25869
12. McFarlane, A.H., Bellisimo, A. & Norman, G.R. (1995). The role of family and peers in social self-efficacy: link to depression in adolescence. Am
J Orthopsychiatry, 65(3), 402-410.
13. Johansson, M. (2003). Självkänsla och anpassning. Lund: Studentlitteratur.
41
14. Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och Kultur.
15. Landstinget Sörmland. (2011). Liv & Hälsa ung 2011 – en länssammanställning med resultat och utveckling över tid. Nyköping: Landstinget
Sörmland.
16. Molarius, A., Berglund, K., Eriksson, C., Eriksson, H.G., LindénBoström, M., Nordström, E... & Ydreborg, B. (2006). Jordmån för psykisk
hälsa. Resultat från enkätundersökningen liv och hälsa 2004.
17. Wittchen, H.U., Jacobi, F., Rehm, H., Gustavsson, A., Svensson, M.,
Jönsson, B. … Steinhausen, H.-C. (2011). The size and burden of mental
disorders and other disorders of the brain in Europe 2010. European Neuropsychopharmacology, 21, 655–679.
18. Socialstyrelsen. (u.å.). Folkhälsorapport 2009. Stockholm: Socialstyrelsen.
19. Socialstyrelsen & Statens Folkhälsoinstitut. (2012). Folkhälsan i Sverige. Årsrapport 2012. Stockholm: Socialstyrelsen.
20. Socialstyrelsen Epidemiologiskt centrum. (2006). Avsiktlig självdestruktiv handling i Sverige – Underlagsrapport. E-bok. Stockholm: Socialstyrelsen.
21. Ungdomsstyrelsen. (2007). FOKUS 07 – En analys av ungas hälsa och
utsatthet. Ungdomsstyrelsens skrifter 2007:14. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
22. Socialstyrelsen. (2006). Individ och familjeomsorg – Lägesrapport 2005.
Stockholm: Socialstyrelsen.
23. Socialstyrelsen. (2011). Ekonomiskt bistånd årsstatistik 2010. Utbetalda
belopp samt antal biståndsmottagare och antal biståndshushåll. Stockholm:
Socialstyrelsen.
24. Wamala, S. & Bildt, C. (2006). Svenska empiriska studier av sambandet
mellan diskriminering och psykisk och fysisk ohälsa bland utlandsfödda. I
SOU 2006:78. Hälsa, vård och strukturell diskriminering, 35-84, Stockholm: Fritzes.
25. Eriksson, L. & Bremberg, S. (2008). Nationell uppföljning av ungdomars levnadsvillkor 2007. Östersund: Statens Folkhälsoinstitut.
26. SOU 2006:100. Nationell psykiatrisamordning. Ambition och ansvar.
Nationell strategi för utveckling av samhällets insatser till personer med
psykiska sjukdomar och funktionshinder. Stockholm: Fritzes.
42
27. Rostila, M. & Toivanen, S. (Red.) (2012). Den orättvisa hälsan. Om
socioekonomiska skillnader i hälsa och livslängd. Stockholm: Liber AB.
28. Prop. 2007/08:110. En förnyad folkhälsopolitik. Stockholm: Fritzes.
29. Bremberg, S. & Eriksson, L. (Red.) (2010). Investera i barns hälsa.
Stockholm: Gothia förlag.
30. Barnombudsmannen (u.å.). Max 18 – Statistik om barn och unga. Nätpublikation på www.barnombudsmannen.se/max18.
31. Angelin, A. & Salonen, T. (2012). Lokala handlingsstrategier mot barnfattigdom. Malmö stad: Kommissionen för ett hållbart Malmö.
32. Socialstyrelsen & Chess. (2012). Skolans betydelse för barns och ungas
psykiska hälsa – en studie baserad på den nationella totalundersökningen i
årskurs 6 och 9 hösten 2009. Stockholm: Socialstyrelsen.
33. UN General Assembly. (1989). Convention on the Rights of the Child.
New York: United Nations.
34. Liljeberg, K. (2005). Hur påverkas hälsan av delaktighet och inflytande
i samhället? En litteratursammanställning. Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut.
35. Naidoo, J. & Wills, J. (2000). Health Promotion. Foundations for Practice. Andra upplagan. London: Bailliere Tindall.
36. Statens Folkhälsoinstitut. (2005). Folkhälsopolitiskt rapport 2005.
Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut.
37. Rostila, M. (2006). Social capital and health in the Swedish welfare
state. I Fritzell, J. & Lundberg, O. (red). Health Inequalities and welfare
resources. Continuity and change in Sweden, 157-179. Bristol: The Policy
Press.
38. De Silvam, M.J., McKenzie, K., Harpham, T. & Huttky, S.R. (2005). Social capital and mental illness: a systematic review. J Epidemiol Community
Health, 59(8), 619-627.
39. Putnam, R. (1993). Making democracy work – Civic traditions in modern Italy. Princeton: Princeton University Press.
40. Shier, H. (2001). Pathways to Participation: Openings, Opportunities
and Obligations. A New Model for Enhancing Children´s Participation in
Decision-making, in line with Article 12.1 of the United Nations Convention
on the Rights of the Child. Children & Society, 15, 107-117.
43
41. Prop 2009/10:232. Strategi för att stärka barnets rättigheter. Stockholm:
Fritzes
42. Folkhälsocentrum. (2012). Det hälsofrämjande perspektivet vid länets
högstadieskolor. Nyköping: Landstinget Sörmland.
43. Barnombudsmannen. (2006). Röster som räknas. Barns och ungas
rätt till delaktighet och inflytande. Barnombudsmannens årsrapport 2006.
Stockholm: Barnombudsmannen.
44. Pramling Samuelsson, I., Sommer, D. & Hundeide, K. (2011). Barnperspektiv och barnens perspektiv i teori och praktik. Stockholm: Liber.
45. Prop. 2004/05:2. Makt att bestämma - rätt till välfärd. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
46. Statens Folkhälsoinstitut. (u.å.). Livsvillkor och hälsa bland unga homooch bisexuella – resultat från nationella folkhälsoenkäten. Östersund: Statens Folkhälsoinstitut.
47. Landstinget Sörmland. (2011). Liv & Hälsa ung 2011. Opublicerade
siffror.
48. Statens Folkhälsoinstitut. (2005). Särbehandlad och kränkt – en rapport
om sambanden mellan diskriminering och hälsa. Östersund: Statens Folkhälsoinstitut.
49. Ungdomsstyrelsen. (2012). Om unga HBTQ-personers hälsa. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
50. SOU 2005:66. Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken mot nya mål. Stockholm: Fritzes.
51. Björklund, A. & Eriksson, T. (1998). Unemployment and Mental health:
Evidence from research in the Nordic Countries. Scandinavian Journal of
Social Welfare, 7(3), 219-35.
52. Jahoda, M., Lazarfeld, P.E. & Zeisel, H. (1971). Merienthal: The Sociography of an Unemployed Community. Chicago: Aldine – Atherton Inc.
53. Shaw, M. (2004). Housing and Public Health. Annual Review of Public
Health, 25(1), 397-418.
54. Lundström, S., Lind, H. Borg, L. & Lundström, P. (2006). Bostadsmarknad och ekonomisk tillväxt. Stockholm: Nutek.
55. Regionförbundet Sörmland. (2013). Sörmlandsstrategin 2020. Nyköping: Regionförbundet Sörmland.
44
56. Ungdomsstyrelsen. (2011). Fokus 11 - En analys av ungas bostadssituation. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
57. Europa 2020-strategin. Presentation på regeringens webbsida: http://
www.regeringen.se/sb/d/2504
58. Sveriges kommuner och landsting (SKL). (2008). Det kommunala uppföljningsansvaret som kommunerna ser det. Stockholm: Sveriges kommuner
och landsting.
59. Skolverket. Information om förskola, förskoleklass och fritidshem via
http://www.skolverket.se/forskola-och-skola
60. Skolverkets databas Jämförelsetal: www.jmftal.artisan.se.
61. Bremberg, S. (2001). Hur kan förskolan förbättra barns psykiska hälsa?
Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
62. Skolverket. (2007). Allmänna råd och kommentarer för kvaliteten i fritidshem. Skolverkets allmänna råd. Stockholm: Fritzes.
63. Skolverket. (2008). Bruk – ett verktyg för skattning och utveckling.
Stockholm: Skolverket.
64. Folkhälsocentrum. (2011). HELA SKOLAN. Nyköping: Landstinget
Sörmland.
65. Skolverket. (2009). Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? Kunskapsöversikt om betydelsen av olika faktorer. Stockholm: Skolverket.
66. Ahnquist, J. & Bremberg, S. (2010). Skola. I Bremberg, S. & Eriksson,
L. (red). Investera i barns hälsa. Stockholm: Gothia Förlag.
67. Sveriges kommuner och landsting (SKL). (2009). Positionspapper. Psykisk hälsa, barn och unga. Stockholm: Sveriges Kommuner och landsting.
68. Webster-Stratton, C. (2003). Utveckla barns emotionella och sociala
kompetens. Stockholm: Gothia.
69. Catalano, R.F., Haggerty, K.P., Oesterle, S. Fleming, C.B. & David
Hawkins, D.J. (2004). The Importance of Bonding to School for Healthy
Development: Findings from the Social Development Research Group.
Journal of School Health, 74(7), 252-261.
70. Elliot, D.S., Grady, J.M., Shaw, T.E., Aultman-Bettridge, T. & Beaulieu,
M.T. (2000). Safe Communities ~ Safe Schools. Planning Guide. A Tool for
Community Violence Prevention Efforts. Boulder: University of Colorado.
45
71. Dwyer, K., Osher, D. & Warger, C. (1998). Early warning: Timely response: A guide to safe schools. Washinton: US dept. of Education.
72. Foxcroft, D., Ireland, D., Lowe, G. & Breen, R. (2002). Primary prevention for alcohol misuse in young people. Cochrane Database of Systematic
Review, 3.
73. Hawkins, J.D., Catalano, R.F. & Arthur, M.W. (2002). Promoting science-based prevention in communities. Addictive behaviors, 27(6), 951-76.
74. Sammons, P., Mortimore, P. & Thomas, S. (1996). Do school perform
consistently across outcome and areas? I Gray, J. (red). Mergin traditions:
The future of research on school effectiveness and school improvement.
London: Cessels.
75. Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). (2006). Metoder för
att främja fysisk aktivitet. En systematisk litteraturöversikt. Rapport nr 181.
Stockholm: SBU.
76. SOU 2000:19. Från dubbla spår till elevhälsan i en skola som främjar
lust att lärande, hälsa och utveckling. Stockholm: Fritzes.
77. Schäfer Elinder, L. & Faskunger, J. (red.) (2006). Fysisk aktivitet och
folkhälsa. Östersund: Statens Folkhälsoinstitut.
78. Landstinget Sörmland. (2011). Kommunprofil Eskilstuna kommun. Nyköping: Landstinget Sörmland.
79. McKinney, C.H., Antoni, M.H., Kumar, M., Tims, F.C. & McCabe, P.M.
(1997). Effects of guided imagery and music (GIM) therapy on mood and
cortisol in healthy adults. Health Psychology, 16(4), 390-400.
80. Scellenberg, E.G. (2004). Music lessons enhances IQ. Psychol Sci,15(8),
511-514.
81.Department of health. (2004). At least five a week. Evidence on the
impact of physical activity and its relationship to health. A report from the
Chief Medical Officer. London: Department of health.
82. Socialstyrelsen, Skolverket & Statens folkhälsoinstitut. (2004). Tänk
långsiktigt: en samhällsekonomisk modell för prioriteringar som påverkan
barns psykiska hälsa. Stockholm: Fritzes.
83. Barnombudsmannen & Statens kulturråd. (2006). Barns och ungas rätt
till kultur. Barnombudsmannen informerar BI 2006:02. Stockholm: Fritzes.
84. Nilsson, P. (1998). Fritid i skilda världar. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
46
85. Lindar, P. (2001). Fritidsboken. Stockholm: Bonnier Utbildning AB.
86. Integrations- och jämställdhetsdepartementet. (2009). Regeringens
skrivelse 2009/10:53. En strategi för ungdomspolitiken. Stockholm: Regeringskansliet.
87. SFS 2010:800. Skollag. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
88. Larsson, B. (2005). Arenor för alla. En studie om ungas kultur- och
fritidsvanor. Ungdomsstyrelsens skrifter 2005:1. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
89. Fagrell, B. (2000). De små konstruktörerna: flickor och pojkar om
kvinnligt och manligt i relation till kropp, idrott, familj och arbete (Doktorsavhandling). Stockholm: HLS Förlag.
90. Ungdomsstyrelsen. (2007). Ungdomar, fritids och hälsa. En forskningsöversikt om fritidens skydds- och riskfaktorer. Ungdomsstyrelsens skrifter
2007:13. Stockholm: Fritzes.
91. Malmgren, L., Ljungdahl, S. & Bremberg, S. (2008). Psykisk ohälsa och
alkoholkonsumtion – hur hänger det ihop? Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
92. Leifman, H. (2013). Skolelevers drogvanor 2012. CAN rapport 133.
Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN).
93. Smittskyddsinstitutet. (2011). Alkohol och sexuellt risktagande. Teoretiska perspektiv och en kvalitativ studie om alkohol och sexuellt risktagande
bland ungdomar och unga vuxna. Solna: Smitskyddsinstitutet.
94. Andréasson, S. & Allebeck, P (red). (2005). Alkohol och hälsa. En
kunskapsöversikt om alkoholens positiva och negativa effekter på vår hälsa.
Östersund: Statens Folkhälsoinstitut, 2005.
95. Prop. 2010/11:47. En samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopningsoch tobakspolitiken. Stockholm: Fritzes.
96. Statens Folkhälsoinstitut. (u.å.). Uppslagsverk om barn och unga. Tillgänglig via http://www.fhi.se/Handbocker/Uppslagsverk-barn-och-unga/
97. Socialdepartementet. (2009). Nationell strategi för ett utvecklat föräldrastöd - En vinst för alla. Stockholm: Socialdepartementet.
98. SOU 2008:131. Föräldrastöd - en vinst för alla. Nationell strategi för
samhällets stöd och hjälp tillföräldrar i deras föräldraskap. Stockholm: Fritzes.
47
99. Bremberg, S. (red). (2004). Nya verktyg för föräldrar – förslag till nya
former av föräldrastöd. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
100. Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). (2010). Program
för att förebygga psykisk ohälsa hos barn. En systematisk litteraturöversikt.
Rapport nr 202. Stockholm: SBU.
101. Svenska barnmorskeförbundet, Svensk förening för obstetrik och
gynekologi, Distriktssköterskeföreningen i Sverige, Riksföreningen för
barnsjuksköterskor, Mödra- och barnhälsovårdspsykologernas yrkesförening
& Svenska Barnläkarföreningen. (2007). TIDIGT FÖRÄLDRASTÖD – en
fördjupad beskrivning och analys av det tidiga föräldrastödet inom mödraoch barnhälsovården.
102. Landstinget Sörmland. (2006). För barnets bästa från utbildning till
mötesplats – en översyn av föräldrautbildningen i Landstinget Sörmland
samt utifrån genomförd översyn redovisade förslag. Nyköping: Landstinget
Sörmland.
103. Landstinget Sörmland. (2012). Landstinget Sörmlands policy för familjecentraler. Nyköping: Landstinget Sörmland.
104. Socialstyrelsen & IMS (Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete). (2008). Familjecentraler. Kartläggning och kunskapsöversikt. Stockholm: Socialstyrelsen.
105. Folkhälsocentrum & FoU-centrum Landstinget Sörmland. (2011). Vilka
besöker familjecentralerna i Sörmland? Nyköping: Landstinget Sörmland.
106. Landstinget Sörmland. (u.å.). KAFO 07. Nyköping: Landstinget Sörmland.
107. Skolverket. (2012). Mer om… Tydligare krav på elevhälsan. Juridisk
vägledning. Stockholm: Skolverket.
108. Skolverket. (2010). Elevhälsans och skolans uppdrag – vi stödjer varandra –. Konferensrapport. Stockholm: Skolverket.
109. Föreningen för Sveriges Ungdomsmottagningar (FSUM). (u.å.) Policyprogram för Sveriges ungdomsmottagningar. Tillgänglig via www.fsum.se
110. Folkhälsocentrum. (2007). Ungdomsmottagningar. En fördjupningsstudie av ungdomsmottagningar i Sörmland utifrån Liv & Hälsa ung 2006.
Nyköping: Landstinget Sörmland.
111. Ward, M. (2010). KUMO. Nyköping: Landstinget Sörmland.
48