Esbo, 22.11.2012
HISTORIAPROV, K4
BESVARA TVÅ AV FÖLJANDE FRÅGOR:
1)
h.-06
2)
v.-06
3)
h.-07
4)
h.-08
5)
v.-08
6)
h.-09
7)
h.-10
BESVARA 1 AV FÖLJANDE JOKERFRÅGOR:
8)
h.-07
9)
V.-08
10)
v.-07
11)
h.-09
12)
v.-09
LYCKA TILL !!!!!!!!
1.
Några huvudpunkter
1. De sovjetiska marknadernas förmåner försvann för de finska företagen, vilket försvårade
depressionen i Finland under början av 1990-talet.
2. Den finska säkerhetspolitiken ändrades efter Sovjetunionens fall.
3. Finland började orientera sig västerut: Hornet-flygplan köptes till armén från väst och Finland blev
medlem i EU år 1995.
4. Trots allt var exempelvis president Koivisto försiktig då de baltiska staterna förklarade sig
självständiga från Sovjetunionen. Förhållandet till Sovjetunionen var ännu under början av 1990-talet
försiktigt från Finlands sida.
5. I fråga om Vsb-pakten upprätthölls pakten Finland och Sovjetunionen emellan. Först år 1992 då
Sovjetunionen ersattes av Ryssland beslöt Finland och Ryssland att avskaffa den gamla pakten.
6. Sovjetunionens fall år 1991 avslutade på sätt och vis kalla kriget. Sålunda var det en vändpunkt i
Finlands historia, men å andra sidan var processen lång och den skedde gradvis från det att
Gorbatjov kom till makten år 1985 i Sovjetunionen.
2.
Procentuella fördelningen av finska statens utgifter uppgiftsvis åren 1920–
1990
A-delen (max 2 poäng)
Essän
De stora linjerna i tabellen visar att exempelvis statens traditionella uppgifter som försvaret har
fått en allt mindre betydelse i statsbudgeten under tidsperioden, medan välfärdskostnaderna (bl.a.
hälsovård och undervisning) fått en allt större andel av statsbudgeten. Trafiken, statens
ekonomiska uppgifter och andra uppgifter har inte ändrats lika mycket andelsmässigt som de två
tidigare kategorierna. De tre sista kategoriernas andel av statsbudgeten har fluktuerat av och an,
varav trafikens andel av statsbudgeten har klart minskat under tidsperioden. Statens ekonomiska
uppgifter och andra uppgifter har främst fluktuerat av och an beroende på tidsperioden.
Lärarens kommentar
En fråga vars a-del är värd endast 2 poäng. Det som skribenten reflekterat över är korrekt men
jag skulle lägga till att skribenten måste använda sig av några siffror för att visa att hon eller han
tolkat dem, t.ex. hur krigsåren syns i utgifterna så att de stigit till närmare 60 %.
B-delen (max 4 poäng)
Essän
b)Tidsperioden omspänner åren 1920-1990. Sålunda kan man läsa ur tabellen att exempelvis de
traditionella uppgifterna för staten (bl.a. armén) utgör en stor del av statsbudgeten före och
under andra världskriget. Därefter började andelen minska allt mer, säkerligen delvis på grund av
att andra världskriget tog slut och Finlands militär måste begränsas enligt de avtal som man kom
överens om efter kriget. Sålunda sjönk de traditionella uppgifternas andel från år 1940 från 57,3
% till 6,7 % år 1950. År 1940 upprustade Finland för andra världskriget, vilket var en mycket dyr
angelägenhet. År 1950 hade man fred med Sovjetunionen, vilket innebar att finska armén
begränsades främst till landstyrkor och Finland fick exempelvis inte ha u-båtar och vissa andra
mer mekaniska vapenslag. Därutöver fick Finland betala de enorma krigsskadestånden i form av
industriprodukter, maskiner, skogsprodukter m.m.
Krigsskadestånden bidrog till att staten investerade i andra sektorer, vilket märks i att statens
ekonomiska utgifters andel av statsbudgeten ökade från 6,4 % år 1940 till 19,7 % år 1950. För
övrigt kan det nämnas att välfärdsutgifterna (socialskydd, hälsovård, utbildning) har under tidens
lopp fått en allt större roll i statsbudgeten. I och med att välfärdsstaten utvecklades från och med
slutet av andra världskriget i Finland enligt ”den nordiska modellen” kan man säga att just statens
roll inom socialskyddet, utbildningen och hälsovården spelade en viktig roll. Om man jämför
med 1920- och 1930-talen hade socialskyddskostnaderna en betydligt mindre roll, medan
kostnaderna för trafik (telekommunikation, vägar m.m.) innehade den största andelen av
statsbudgeten. Orsaken av att andelen av trafiken utgjorde den största delen av statsbudgeten
under 1920- och 1930-talen kan förklaras av att Finland hade blivit självständigt och en modern
infrastruktur måste byggas upp för att kunna bygga upp en modern ekonomi och ett modernt
samhälle. Sålunda var järnvägarna, vägarna och telefonlinjerna en viktigare sak för statens budget
under 1920- och 1930-talen då välfärdsstaten ännu inte hade hunnit etablera sig på grund av de
bägge världskrigen.
Lärarens kommentar
Vapenstilleståndsavtalet 1944 begränsade armén alldeles som skribenten konstaterade. Att 57,3
% av utgifterna gick till försvaret år 1940 förklaras ju av vinterkriget. Efter Lapplandskriget och
efter att fredsavtalet fastslagits så innebar ju krigsskadestånden att tyngdvikten inom budgetens
utgifter försköts radikalt. Stödet till jordbruket under 1950-, 1960- och 1970-talen förklaras ju
genom karelarnas placering och fr.o.m. 1960-talet den strukturförändring som förvandlade
Finland från ett agrart samhälle till en modern välfärdsstat.
Några huvudpunkter
1. Försvarsutgifterna var höga före och under andra världskriget, varefter de sjönk drastiskt.
2. Efter andra världskriget ökade välfärdsutgifternas andel markant.
3. Under 1920- och 1930-talen var andelen för trafik (telekommunikation, vägar m.m.) ganska högt,
antagligen på grund av att man byggde mycket inom dessa sektorer på den tiden.
4. Efter andra världskriget spelade försvarskostnaderna en mindre roll medan välfärdskostnaderna
(som hälsovård) fick en större andel av kostnaderna.
5. Före andra världskriget spelade försvaret av landet en större roll än välfärdsbidrag.
6. Efter andra världskriget började Finland bli en välfärdsstat i allt större skala där en stor del av
statens utgifter gick åt till att garantera hälsovård socialskydd m.m.
3.
Några huvudpunkter
1. Nazityskland gjorde krav på landområden i Europa under slutet av 1930-talet.
2. Sovjetunionens ledning ansåg Nazityskland som ett hot med tanke på Hitlers tankar om Lebensraum
i östra Europa och Ryssland.
3. I Finland grundades en rödmylleregering år 1937, som symboliserade en försoning mellan
borgerliga agrarerna och socialdemokratiska vänstern. En försoning behövdes i det finska samhället
inför ett kommande världskrig. Senast år 1938 med den Tjeckoslovakiska krisen blev det
världspolitiska läget spänt och redo för krig som sedan bröt ut då Tyskland anföll Polen under hösten
1939.
4. Före anfallet på Polen hade Nazityskland och Sovjetunionen kommit överens om MolotovRibbentrop-pakten: enligt ett hemligt avtal kom båda parter överens om att västra Polen hörde till
Tysklands intressesfär, medan östra Polen, de baltiska länderna och Finland hörde till Sovjetunionens
dito. Tyskland ville inte ha krig med Sovjetunionen just då och Sovjetunionen ville vinna tid.
5. På hösten 1939 krävde Sovjetunionen landområden och militärbaser av Finland, vilket Finland inte
gick med på. I Finland mobiliserades befolkningen och man betonade neutraliteten. I november 1939
bröt vinterkriget ut.
6. År 1940 slöts fred mellan Finland och Sovjetunionen. Samma år ockuperade Sovjetunionen de
baltiska länderna och Tyskland anföll Norge samt krävde att Sverige skulle ge sin järnmalm åt den
tyska krigsindustrin. År 1941 anföll Tyskland Sovjetunionen och Finland deltog i kriget mot
Sovjetunionen. I och med att operation Barbarossa slutade i tysk förlust blev Finland en av
förlorarmakterna, medan Sovjetunionen segrade i stormaktskonflikten.
4.
Några huvudpunkter
1. Ungdomskultur, populärkultur, erövringen av Gamla studenthuset år 1968. Vänsterradikalism,
kvinnorörelsen, krav på jämlikhet.
2. Bättre utbildningsmöjligheter. Socioekonomiska förändringar i samhället.
3. Ekonomiska förändringar, folk flyttade till städer (urbanisering). Finska ekonomin förändrades från ett
agrar- till industri och servicesamhälle. Tv:n och personbilar.
4. Många finländare emigrerade till Sverige, oftast på grund av arbetsmöjligheter.
5. Kekkonen var president under hela 1960-talet. Under Kekkonens tid försökte Finland ha goda
förhållanden till Sovjetunionen, vilket betydde att man t.ex. under Pragvåren år 1968 inte demonstrerade
lika radikalt i Finland som i exempelvis västländerna Frankrike, Sverige eller Storbritannien.
6. Å andra sidan kan man ifrågasätta om en förändring överhuvudtaget ägde rum under 1960-talet i Finland.
I jämförelse med andra länder och städer (t.ex. i jämförelse med studentdemonstrationerna i Paris) var
Finland och Helsingfors ganska blygsamma versioner. Kekkonen var president under hela 1960-talet och
man försökte ha goda förhållanden till Sovjetunionen. Det gick inte lika radikalt till som i andra västländer.
5.
Några huvudpunkter
1. Storbritannien var länge det största exportlandet, men längre inte år 1991.
2. Före andra världskriget var handeln västbetonad och förhållandena till Sovjetunionen var kyliga.
3. Vsb-pakten (1948) och krigsskadeståndsbetalningarna mellan Finland och Sovjetunionen och SEV fr.o.m.
1949: finska handeln expanderade österut efter andra världskriget. Sovjetunionens ekonomiska och politiska
kollaps ca 1985-1991 påverkade exporten dit.
4. Nordiska handels- och samarbetsavtal under kalla kriget (finsk-svenska handeln). En ökning i exporten till
Sverige från och med 1970-talet.
5. Tysklandshandelns expansion år 1991 (Öst- och Väst förenades år 1990), exporten dit var också hög
under 1930- och 1940-talen, men lägre efter andra världskriget.
6. Finlands avtal med EFTA, EEC och EU (påverkade västhandeln).
6.
Några huvudpunkter
1. På lång sikt lades grunden för nationen Finland år 1809 på Borgå lantdag av kejsar Alexander I. Då
började man ordna statsapparaten för storfurstendömet Finland (t.ex. senat, lantdag (som inte alltid
sammanträdde regelbundet), egen luthersk kyrka, universitet och övriga institutioner som fungerade inom
storfurstendömets gränser och som avvek från både svenska och ryska institutioner.)
2. Därför hade grunden för en finsk nationalism säkerligen grundats år 1809 med de reformer som gjordes
på lång sikt. Trots allt var det få bland befolkningens breda lager som var ”nationalister” år 1809. Det tog
länge innan befolkningens breda lager började uppfatta sig själva som finländare (under slutet av 1800-talet).
3. Å andra sidan behandlade man Finland från och med år 1809 oftare som en separat entitet
(storfurstendöme). Under svenska tiden hade området varit en del av Sverige – den östra rikshalvan. Under
svenska tiden hade Finland inte haft en liknande ”autonomi” som ett storfurstendöme som under ryska
tiden och därför fungerade ställningen under ryska tiden säkerligen till att finländarna under slutet av 1800talet uppfattade Finland som en separat entitet i jämförelse med Sverige och Ryssland.
4. Under förryskningstiden kring sekelskiftet 1900 fanns det finnar som tolkade året 1809 som nationens
födelseår, medan ryska kejsarna hade en annan syn på saken. Ryska imperiet hade flera olika guvernement,
provinser och furstendömen. Enligt kejsarmakten var Finland säkerligen i ungefär samma rang med alla
dessa områden (Polen, Ukraina, de baltiska länderna, med mera).
5. Därför uppfattades kejsar Alexander I:s ord på Borgå lantdag år 1809 om att Finland var ”upphöjt bland
nationernas antal” som att finnarna var en kulturell nation inom det ryska imperiet, men inte nödvändigtvis
någon separat politisk enhet.
6. Kejsaren var autokrat i hela det ryska imperiet, och sålunda hade han enligt kejserliga hovets synvinkel
ensam full makt att bestämma över hela imperiets ärenden, vilket inte alltid uppfattades lika av finska
nationalister som menade att kejsar Alexander I gett Finland år 1809 ”autonomi”.
7. Drivvedsteorin vs flodbåtsteorin
8.
a. Tanners uttalande är klart knutet till sin tid och Tanners roll som utrikesminister. Den
sovjetiska tolkningen försvarar Sovjetunionens territoriella krav. Man vill ge en bild av ett
humant och rättvist agerande. Vihavainens tolkning är väl den mest objektiva men det är också
den senaste.
b. Svaret bör vara omfattande eftersom vi spelar med 5 poäng. Gör gärna en distinktion mellan
inrikes- och utrikespolitiska orsaker. Tidsramen är från Moskvafreden 13.3.1940 till operation
Barbarossa i juni 1941. (Revansch, Tysklands stöd, karelarna, de Baltiska ländernas öde.)
Några huvudpunkter
1. Enligt Tanner var freden orättvis mot Finland och det var dåligt att Finland förlorade stora
områden i Karelen. Dessa områden hade varit viktiga eftersom stora industri- och jordbruksområden
gick förlorade. Dessutom måste en stor evakuerad befolkning bosättas och sysselsättas på nytt i
Finland.
2. I det andra citatet har två sovjetiska historiker år 1988 menat att Sovjetunionen försökte endast
bevaka sin egen säkerhet i vinterkriget och att freden i Moskva var rimlig och att de sovjetiska
områdeskraven var endast minimikrav. Enligt deras synsätt ville Sovjetunionen endast försvara
Leningrad och Murmanskbanan med de områdeskrav som gjordes i Moskvafreden.
3. I det tredje citatet menade Timo Vihavainen år 1998 att Sovjetunionen hade haft planer under
Vinterkriget att erövra hela Finland. Dessutom menade Vihavainen att Finland var i ett trängt läge:
hungersnöd och social oro hotade landet och därför ansåg Finlands ledning att det var bäst att sluta
fred så fort som möjligt då tillfället gavs.
4. I Finland fanns det en revanschism att återerövra de förlorade områdena tillbaka vid första bästa
tillfälle. Dessutom ansåg många att landet hade behandlats orättvist av stormakterna.
5. Sovjetunionen hade anfallit och Storbritannien och Frankrike hade inte skickat trupper till Finland.
Även de nordiska länderna hade varit passiva. Visserligen hade dessa samtliga länder skickat
materiellt stöd och frivilliga soldater, men ingen av dessa länder hade vågat förklara krig mot
Sovjetunionen.
6. Sovjetunionen uteslöts ur Nationernas förbund efter anfallet mot Finland, men annars fanns det
bara trupper i Frankrike som väntade på att föras till Finland och därutöver hotade Storbritannien att
västmakterna skulle kunna förklara krig mot Sovjetunionen om Stalin inte upphörde med
vinterkriget. Trots allt är det svårt att säga hur mycket västmakterna tänkte hjälpa Finland och hur
mycket de var rädda att den svenska järnmalmen skulle hamna i Tysklands eller Sovjetunionens
händer.
7. Tyskland och Sovjetunionen hade år 1939 nedtecknat en nonaggressionspakt, Molotov-Ribbentroppakten.
De baltiska länderna råkade illa ut år 1940 då de annekterades av Sovjetunionen. Även detta
påverkade mentaliteterna i Finland.
8. När Tyskland planerade ett anfall mot Sovjetunionen inleddes ett ekonomiskt och politiskt
samarbete med Tyskland. Finland gick med på att ge militärbaser till Tyskland och Tyskland kunde
anfalla Sovjetunionen från finskt territorium, samtidigt som Finland kunde återerövra de områden
som hade gått förlorade i freden i Moskva.
9. Inrikespolitiskt kunde de evakuerade karelarna återvända till sina gamla hemtrakter efter att de
förlorade områdena hade återerövrats.
9.
En lärare kommenterar
a) Det är uppenbart att Alexander III:s uttalande skall ses mot bakgrunden av mordet på hans far men
framförallt den förändrade storpolitiska situationen efter att Bismarck avgått och Tyskland förvandlats från
allierad till fiende. Å andra sidan kan man ju också utgå endast från dokumenten och tolka dessa.
Tolkningen av den finska autonomin varierade. Alexander III betraktade Finland som en del av det ryska
imperiet medan finländarnas tolkning 1899 baserade sig på att Finland innehade en specialstatus. Enligt
detta var storfursten underställd de gustavianska grundlagarna så att lagstiftning kunde äga rum
endast ifall regent och lantdag deltog och välsignade. Den finländska tolkningen baserade sig på
regentförsäkran som hade upprepats av alla regenter då de blivit storfurstar.
b) De två första dokumenten avspeglar sin tid. Det ena präglades av regentens autokratiska tolkning enligt
vilken han i första hand var en enväldig tsar och i andra hand en storfurste som bands av löften till en
folkspillra. I den stora adressen uttrycktes finländarnas tolkning av att regentens löften var heliga
och inte gick att ändra på. I Jussilas tolkning lyfter han fram den senare förryskningstolkningen som skapats
på beställning, då man velat framställa Finland som offret och Ryssland som förövare (lite som
i Istos tavla).
Napoleons krig mot Ryssland skulle sedermera förändra Alexander från liberal till reaktionär, så visst hade
Finland tur med att autonomin utlovades före kriget. Alexander II var formad av det katastrofala Krimkriget
som fått honom att inse behovet av att modernisera Ryssland. Därför kom reformpolitiken
som resulterade i livegenskapens avskaffande men framförallt till att Finland kunde reformeras.
Några huvudpunkter
1. År 1809 blev Finlands status öppen och genom autonomins tid existerade olika tolkningar om Finlands
lagar och Alexander III ansåg detta vara problematiskt.
2. Finland hade en sorts grundlag från svenska tiden som var författad under 1700-talets slut. Under 1860talet fick Finland utökade särrättigheter och bl.a. en egen valuta m.m. Därför ansåg en del finnar att
februarimanifestet inte stämde överens med de finska lagarna.
3. Alexander III upplevde också att försöken att förena Finland med det ryska riket tolkades som ett hot från
det finska folket på grund av de gamla arrangemangen, vilket var en nagel i ögat för kejsaren.
4. I medborgarmötet i Kiuruvesi ansåg man att februarimanifestet ersatte den gamla ordningen och
försvårade Finlands ställning. Trots allt ville man tro på den ”goda kejsaren” som missförstått Finlands fall.
5. I det första dokumentet ansåg Alexander III att Finlands autonomiska och nationella utveckling hade varit
snabb och att det krävdes strängare åtgärder från Rysslands sida att centralisera styret och undvika
separatism.
6. Under förryskningstiden kom kejsar Nikolaj II med ett februarimanifest år 1899 där han inskränkte den
finska särställningen. Finnarna i Kiuruvesi (i det andra dokumentet) ansåg att kejsaren inte varit medveten
om att detta stred mot finska lagar och man ville säga det till kejsaren.
7. I det tredje dokumentet, enligt Jussilas tolkning, skapade finnarna först en nationalism och en statstanke
under slutet av 1800-talet, som ryssarna sedan reagerade på med februarimanifestet år 1899.
8. År 1809 var kejsar Alexander I upptagen med andra saker och gav säkerligen därför Finland ganska vida
särrättigheter. Alexander II var upptagen med krav på jordreformer och med Krimkrigets militära förluster.
Därför gav han Finlands lantdag rätt att sammanträda och Finland rätt att skapa en egen valuta under 1860talet.
9. Ryska imperiet centraliserade medan Finland nationaliserade. Tolkningarna på bägge sidor var olika. En
del kejsare försökte förenhetliga lagstiftningen i imperiet och detta tolkades som ett hot från finsk sida.
Ryska sidan ansåg däremot att kejsaren hade rätt att bestämma över imperiet och att Finland inte hade
någon särställning i riket.
10.
En lärare kommenterar
a. Bra men man bör betona betydelsen av att utnyttja källorna av typ ”såsom man kan notera då man
studerar resultaten i valen 1907...”
b. Den revolutionära rörelsen i Ryssland hade två avgörande konsekvenser för Finland: 1) Den försatte
regenten i en återvändsgränd vilket gjorde att han definitivt inte hade resurser att bry sig om vad som hände i
Finland; 2) Strejkrörelsen spred sig från Ryssland till Finland men blev här
en unison protest också mot förtryckspolitiken. Den ryska generalguvernör som efterträtt Bobrikov fick panik
och signalerade till S:t Petersburg att man skulle gå med på alla krav.
c. Bra, faktumet att GFP klarade sig så bra stöder faktumet att gammalfinnarna lyckades lyfta fram
språkfrågan så att befolkningen glömde bord undfallenheten. GFP hade också profilerat sig som ett radikalt
parti som understödde idén på enkammarlantdag (i motsats till Svenska partiet, som nu bytte namn till
Svenska folkpartiet).
Några huvudpunkter
1. Lantdagsreformen var radikal, eftersom socialdemokraterna vann valet och kvinnor och alla vuxna
medborgare fick allmän rösträtt.
2. Lantdagen blev dessutom en enkammarlantdag där alla medborgare ansågs likvärda. Sålunda
avskaffades ståndslantdagen.
3. De inre oroligheterna i Ryssland år 1905 skapade ett tillfälle där arbetare i både Ryssland och Finland
kunde ordna strejker och kräva sociala och politiska reformer.
4. Förryskningen som pågick under slutet av 1800- och början av 1900-talet hade också skapat en nationell
stämning bland vissa samhällsklasser i Finland.
5. Socialdemokraterna vann valet säkerligen på grund av att många arbetare röstade på dem och på grund
av att det Socialdemokratiska partiet hade haft de största kraven på allmän- och kvinnlig rösträtt.
6. Socialdemokratiska partiet hade också spelat en stor roll i samband med storstrejken år 1905 och partiet
blev också populärt på landsbygden.
7. Svenska partiet blev Svenska folkpartiet och bytte profil. Svenska partiet hade inte stött idén om
enkammarlantdag.
8. Agrarförbundet var ett nytt parti men fick bara lite röster. Kristliga arbetarförbundet fick minst röster.
9. Gammalfinnarna fick mest röster av de borgerliga partierna. Deras finskhetslinje var undfallande i
jämförelse med ungfinnarna som var radikalare att betona Finlands lagar och särställning.
Gammalfinnarna lyckades betona språkfrågan så att folk glömde bort undfallenheten mot ryska
kejsarmakten.
11.
Att hitta likheter och skillnader i citaten. Skillnaderna hittas i tonen där Hamilton är kritisk, Kekkonen
är positiv och Jakobsson neutralt historiskt analytisk. Alla talar om begreppet finlandisering och
Finlands förhållande till Sovjetunionen. Vid betraktandet av källvärde är titel, tid och forum viktiga att
diskutera.
Frågans senare del är omfattande. Förutom det som du behandlar så kunde man diskutera Kekkonens
dominanta roll som Finlands president. Garanten för att Sovjetunionen inte skulle hota Finland
(grundlagsförändringen med förlängt mandat 1974 som exempel).
Några huvudpunkter
1. Hamilton ansåg att Finland hörde till Sovjetunionens maktsfär. Kekkonen försvarade Finlands politik och
finlandiseringen som något positivt. Jakobsson försökte efter kalla kriget bedöma finlandiseringen som ett
sätt för Finland att klara sig.
2. I fråga om källvärdet var Hamilton en amerikansk journalist, Kekkonen Finlands president och Jakobsson
en diplomat.
3. Hamilton var kritisk, Kekkonen berömde finlandiseringen och Jakobsson försökte vara neutral och
objektiv. Han var kritisk men försökte också förklara varför Finland valde att vara undfallande i fråga om
Sovjetunionen.
4. Hamiltons tidningsartikel och Kekkonens tal i Finland-Sovjetunionen samfundet kom ut under kalla
kriget, medan Jakobssons bedömning var utgivet efter kalla kriget, vilket hade en betydelse med tanke på
källvärdet (tidpunkt, plats och kontext). I citaten har man kritiserat, berömt och försökt analysera
finlandiseringen.
5. Kriserna med nattfrosten år 1958 och notkrisen år 1961. Kekkonens roll i förhandlingarna med
Sovjetunionen.
6. Finlands neutralitetspolitik och Kekkonens utrikespolitik (Paasikivi-Kekkonen-linjen). Finland var inte
med i kalla krigets allianssystem (Nato och Warszawapakten). På 1970-talet avvisade Kekkonen
gemensamma militära manövrar med Sovjetunionen.
7. ESSK-konferensen i Helsingfors år 1975 och andra utrikespolitiska händelser under Kekkonens period
som president som balanserade mellan öst och väst.
8. Självcensur och undfallande politik gentemot Sovjetunionen. Kekkonens mandatperioder som president
och samlingspartiets uteblivande ur regeringar 1966-1987.
9. I västpolitiken fick Finland igenom Finn-EFTA-handelsavtalet år 1961 och EEC-frihandelsavtalet år
1973
12.
a) Likheter: bägge pläderar för en stark centraliserad makt. Skillnader: det första förespråkar monarki
medan det andra opponerar sig en utländsk monark.
c) Utvecklingen från det att Mannerheim blev t.f. riksföreståndare till normala riksdagsval i mars och
sedan riksdagens val av president i juli 1919. Presidentens starka ställning som en kompromiss till
monarkisterna samt valet som gjordes genom undantagsförfaranden. Senare elektorsval.
Några huvudpunkter
1. I det första uppropet talade man för monarki och i det andra för en republik.
2. I båda tyckte man att Tysklands stöd var viktigt. I det första uppropet menade man att monarki var
nödvändigt för att ha goda relationer till centralmakterna. I det andra uppropet tyckte man att statsskicket
inte var avgörande med tanke på Tysklands stöd.
3. I det första uppropet menade man att monarki var bra för att undvika politisk oordning. I det andra
uppropet opponerade man mot en utländsk monark, eftersom man ville ha ett självständigt Finland. I det
andra uppropet talade man för republikens fördelar.
4. I Friedrich Karls brev sade han att han inte kommer att bli kung av Finland, antagligen på grund av att
Tysklands förlust i världskriget innebar att Finland inte kunde ta emot en tysk furste som kung.
5. Under början av året 1918 segrade de vita i det finska inbördeskriget. De vita fick stöd från Tyskland.
Tysklands krigslycka hade vänt under hösten 1918, vilket påverkade attityderna gentemot monarkin.
6. Under hösten 1918 kollapsade Tyskland i kriget och sålunda ansåg många att vinden hade vänt för
republikens fördel. En tysk furste som Finlands kung skulle ha kunnat bli en utrikespolitisk belastning för
Finland.
7. I regeringsformen 1919 fäste republiken sin makt. Presidenten hade mycket makt, delvis på grund av att
samlingspartisterna hade lobbat för monarki.
8. Framstegspartisten Ståhlberg blev landets första president och under hans styre stabiliserades läget i
Finland efter alla konflikter och meningsskiljaktigheter som ägt rum år 1918 (inbördeskriget och frågan om
statsskicket).
9. Framstegspartiet och Samlingspartiet hade skapats under kampen om statsskicket. Framstegspartiet var
republikanskt och Samlingspartiet monarkistiskt under statsskickskampen. Riksdagsvalen i mars år 1919 var
en seger för republikanerna och en förlust för monarkisterna.
