Förbud mot diskriminering vid uthyrning av

Fakta|Juridik
Fakta – en informationsserie om näringspolitik, juridik, teknik och ekonomi från Fastighetsägarna Stockholm
Fakta
Juridik
Maj
2004
Förbud mot diskriminering vid uthyrning av
bostäder och lokaler
Lag om förbud mot diskriminering från 1 juli 2003
Kopiera och citera
gärna, men glöm
inte att ange källan.
Lagen om förbud mot diskriminering trädde
i kraft den 1 juli 2003. Den innebär bland
annat att en hyresvärd som yrkesmässigt hyr
ut bostäder och lokaler har ett ansvar för att
den som hyr eller söker bostad eller lokal hos
hyresvärden, inte utsätts för diskriminering
på grund av etnisk tillhörighet, religion eller
annan trosuppfattning, sexuell läggning eller
funktionshinder. Till yrkesmässig uthyrning
räknas också uthyrningar som görs av bostadsrättsföreningar.
Lagens efterlevnad bevakas av Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO),
Handikappombudsmannen (HO) och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell
läggning (HomO). Ombudsmännen kan förhandla med den som bryter mot förbudet att diskriminera och kan också driva fallen i domstol.
Så här undviker du som hyresvärd att
diskriminera!
• Skaffa dig kunskap genom detta faktablad
och genom information från DO, HO och
HomO på www.oppnare.se
• Se till att utforma en tydlig policy för
företaget så att alla vet vad som gäller.
Därigenom minskar risken för diskriminering på grund av missriktad hänsyn, slarv och
okunskap.
• Se över avtal, bestämmelser och rutiner så
att de inte är direkt eller indirekt diskriminerande; reglerna måste utformas så att alla,
oavsett etnisk tillhörighet, religion eller
annan trosuppfattning, sexuell läggning eller
funktionshinder, behandlas likvärdigt i en
jämförbar situation.
• Gör till rutin att ta upp diskrimineringsfrågor när du introducerar ny personal; det
Kontakt: Telefonjouren 020-510 511 /Juridik
är du som blir ansvarig om din personal diskriminerar någon.
Vad är diskriminering?
Diskriminering innebär att en enskild person
behandlas sämre än en annan person. Lagen
om förbud mot diskriminering ställer upp
följande diskrimineringsgrunder:
• Etnisk tillhörighet
• Religion eller annan trosuppfattning
• Sexuell läggning
• Funktionshinder
Med etnisk tillhörighet avses att någon
tillhör en grupp av personer som har samma
nationella eller etniska ursprung, ras eller
hudfärg.
Med religion eller annan trosuppfattning avses endast sådan trosuppfattning som
har sin grund i eller samband med en religiös
åskådning. Det gäller till exempel buddism
och åskådningar som ateism (gudsförnekelse)
och agnosticism (uppfattning som hävdar att
kunskap om Guds existens inte är möjlig).
Andra etiska eller filosofiska värderingar faller utanför. Inte heller politiska åskådningar
omfattas av denna diskrimineringsgrund.
Med sexuell läggning avses homosexuell, bisexuell eller heterosexuell läggning.
Sexuella handlingar och böjelser som till
exempel pedofili faller utanför. Inte heller
transsexualism och transvestism omfattas. I
dessa fall är det fråga om könstillhörighet
och inte om sexuell läggning.
Med funktionshinder avses varaktiga
fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga
begränsningar av en persons funktionsförmåga på grund av skada eller sjukdom som
fanns vid födseln, har uppstått därefter eller
kan förväntas uppstå.
När diskriminerar man?
Lagen omfattar olika typer av diskriminering:
• Direkt diskriminering
• Indirekt diskriminering
• Trakasserier
• Instruktioner att diskriminera
• Repressalier
Direkt diskriminering
Direkt diskriminering sker när en person behandlas
sämre än en annan person i en jämförbar situation på
grund av någon av diskrimineringsgrunderna.
Det ska vidare finnas ett orsakssamband mellan det
missgynnande handlingssättet och diskrimineringsgrunden.
Exempel: Nekas bostad på grund av funktionshinder
En hyresvärd som nekar en person att hyra en bostadslägenhet därför att denne är funktionshindrad,
gör sig skyldig till direkt diskriminering. Att hänvisa
till att man inte vill ha något ”besvär” i anledning av
en eventuell handikappanpassning av lägenheten är
ingen ursäkt. En annan sak är att lagen inte ger skydd
mot att en person med funktionshinder missgynnas
på grund av bristande tillgänglighet till lägenheten.
Om hyresvärden erbjuder lägenheten till en funktionshindrad person men denne tackar nej därför att
lägenheten är svårtillgänglig på grund av att det saknas
hiss i huset, så är det inte fråga om diskriminering.
Hyresgästen får alltså ta lägenheten som den är.
Orsakssambandet behöver inte vara så starkt att
det finns en egen avsikt hos hyresvärden att missgynna
någon. Ett missgynnande som sker för att tillgodose
någon annans önskemål är tillräckligt för att det ska
vara fråga om diskriminering.
Exempel: Övriga hyresgäster vill inte få granne med annan
hudfärg
En hyresvärd nekar en person med viss hudfärg att
hyra en lägenhet på grund av att hyresgästerna i huset
har en motvilja mot att få en granne med annan etnisk
tillhörighet än den de själva har. T ill och med om
avsikten är att gynna någon eller bespara någon lidande
eller obehag, men effekten blir att någon nekas att hyra
en lägenhet, så finns sambandet. Positiv särbehandling
är inte tillåten. Inte heller är det möjligt att vägra
uthyrning för att på så sätt styra sammansättningen
av hyresgäster i ett hus eller i ett bostadsområde, om
styrningen inriktas på personer som tillhör en skyddad
grupp.
Orsakssambandet finns alltså om en person missgynnas på grund av att han eller hon själv omfattas av
någon av diskrimineringsgrunderna. Därutöver finns
nödvändigt orsakssamband i följande fall:
• Felaktigt förmodad tillhörighet till någon av
diskrimineringsgrunderna.
Exempel: En person nekas att hyra en lägenhet därför
att hyresvärden tycker illa om homosexuella personer
och felaktigt tror att personen i fråga är homosexuell.
Sambandet mellan missgynnandet och diskrimineringsgrunden sexuell läggning finns då, även om antagandet
om den sexuella läggningen är felaktigt.
• Anknytning till någon annans tillhörighet till någon
av diskrimineringsgrunderna.
Exempel: En hyresvärd nekar att hyra ut en lägenhet till
en person på grund av att dennes make eller sambo har
en viss etnisk tillhörighet eller för att en släkting till
den bostadssökande är homosexuell.
Exempel: En kvinna som själv är född och uppvuxen i
Sverige men har gift sig med en invandrare och tagit
makens namn vägras hyra en lägenhet.
Hänsyn till en aktuell diskrimineringsgrund behöver inte
vara det enda eller avgörande skälet för ett missgynnande.
Om diskrimineringsgrunden är en av flera orsaker till att
en person nekats hyra en lägenhet, är detta ett tillräckligt
förhållande för att diskriminering ska föreligga.
Lagen om förbud mot diskriminering är inte en
minoritetslagstiftning. Följande exempel kan illustrera
detta. En hyresvärd har två sökande till en ledig lägenhet. Den ene är homosexuell, den andre heterosexuell.
Inga invändningar kan resas mot personerna som hyresgäster i och för sig. Båda omfattas av diskrimineringsgrunden sexuell läggning. Hyresvärden hyr ut lägenheten till den heterosexuelle. Har han därmed gjort sig
skyldig till diskriminering av den homosexuelle? Och
omvänt, är det diskriminering av den heterosexuelle,
om hyresvärden låter den homosexuelle få lägenheten?
Svaret är i båda fallen nej, eftersom lagen inte har
till uppgift att skydda en viss grupp framför andra.
Hyresvärdens ställningstagande får dock inte till någon
del grundas på motvilja mot vederbörandes sexuella
läggning. Motsvarande resonemang gäller i fråga om
etnisk tillhörighet, religion och annan trosuppfattning.
Det måste dock finnas en godtagbar förklaring till valet
som har gjorts, dvs valet får inte ha någon anknytning
till diskrimineringsgrunden.
Indirekt diskriminering
Indirekt diskriminering sker när någon tillämpar
bestämmelser, kriterier eller förfaringssätt som framstår
som neutrala, men som vid en närmare granskning i
praktiken missgynnar personer som tillhör någon av
de grupper som skyddas av diskrimineringsgrunderna.
Kan bestämmelserna, kriterierna eller förfaringssätten
motiveras av berättigade mål och medlen är lämpliga
och nödvändiga för att uppnå målet, föreligger ingen
diskriminering.
Jämförelsen för att avgöra om en viss grupp i praktiken är missgynnad eller inte ska ta sikte på den andel
av dem som kan, eller inte kan, uppfylla kravet i de
grupper som jämförs. Om jämförelsen visar en betydande skillnad i de båda gruppernas möjligheter att
typiskt sett uppfylla kravet talar detta för att indirekt
diskriminering föreligger.
Exempel: Värden kräver kunskap i svenska språket
Som förutsättning för att hyra ut en lägenhet kräver
en hyresvärd bl.a. att en bostadssökande både förstår
och kan uttrycka sig tydligt och korrekt på svenska.
Invandrare kan tänkas vara överrepresenterade bland
dem som inte skulle uppfylla det kravet. För att hyresvärden i det läget inte ska riskera att göra sig skyldig
till indirekt diskriminering, måste språkkravet vara
motiverat av sakliga skäl utifrån den verksamhet
som hyresvärden bedriver och vara lämpligt och nödvändigt. Hyresvärden motiverar sitt krav med att
hyresgästen måste förstå innehållet i hyresavtalet och
de förpliktelser som följer med detta och att hyresvärden och hyresgästen utan svårigheter ska kunna
kommunicera med varandra under hyresförhållandet.
Eftersom hyresvärdens önskemål kan uppfyllas på annat
än genom ett språkkrav på hyresgästen, kan förfarandet
vara att bedöma som indirekt diskriminering.
Exempel: Tar depositionsavgift av utländska medborgare
Ett bostadsföretag tar ut en depositionsavgift av de
hyresgäster för vilka det inte gått att ta en kreditupplysning före kontraktsteckningen. Eftersom uttag av
kreditupplysningsuppgifter regelmässigt förutsätter
att den som upplysningen avser har ett svenskt personnummer som identitetsbeteckning, kan bostadsföretagets förfaringssätt i praktiken komma att drabba
endast utländska medborgare som inte fått svenskt
personnummer. Bostadsföretagets skäl för depositionskravet är önskemålet att undvika eller begränsa en
hyresförlust vid eventuellt bristande hyresbetalning.
Detta är ett sakligt skäl, men för att indirekt diskriminering inte ska föreligga, måste kravet på deposition
vara lämpligt och nödvändigt. Eftersom den bostadssökandes kreditvärdighet kan utredas på annat sätt
än genom kreditupplysning via svenskt personnummer,
kan bostadsföretagets förfaringssätt komma att bedömas som indirekt diskriminering.
bostadsföretaget inte tog hänsyn till den sökandes etniska tillhörighet vid sin bedömning. DO beslutade att
inte göra något mer i ärendet. DO uttalade dock att
typiskt sett drabbar bostadsbolags höga ekonomiska
krav personer med utländsk bakgrund, att detta är ett
problem som DO är medveten om och att problemet är
omfattande och kräver strukturella förändringar.
Överväg noga vilka krav som kan ställas på
en hyresgäst
Exempel: En hyresgäst ansökte hos sin hyresvärd, ett
bostadsföretag, om att få byta sin bostadslägenhet till
en annan hyreslägenhet. Bostadsföretaget motsatte sig
bytet och anförde som skäl för detta att bytespartnern
inte uppfyllde de krav på en hyresgästs betalningsförmåga som hyresvärden tillämpade. Något byte kom
inte till stånd. Bytespartnern anmälde bostadsföretaget
till DO och gjorde gällande att det egentliga skälet till
att hon inte godtagits som hyresgäst var att hon var
invandrare och att förtaget således gjort sig skyldigt
till etnisk diskriminering. I ärendet konstaterade DO
bl.a. att de generella regler som företaget ställt upp vid
uthyrning och lägenhetsbyte tillämpades likadant mot
alla bostadssökande och eventuella borgensmän, att
det i sig inte är olagligt att ställa särskilda ekonomiska
krav på blivande hyresgäster och att, såvitt framgick,
Förbud mot repressalier
Det är förbjudet för den som påstås ha diskriminerat
att utsätta en enskild person för repressalier för att han
eller hon har anmält eller påtalat diskrimineringen
eller medverkat i en utredning om diskrimineringen.
Med repressalier avses ogynnsam behandling eller
ogynnsamma följder av anmälan om eller klagomål mot
diskriminering. Karakteristiskt för repressalier är att de
har drag av bestraffningsåtgärder.
Trakasserier
Med trakasserier avses ett uppträdande som kränker
en persons värdighet och som har samband med någon
av diskrimineringsgrunderna. Det ska vara fråga om
märkbara och tydliga kränkningar. Det är den som
utsätts för trakasserier som avgör om beteendet är
kränkande.
Exempel på trakasserier
Nedsättande tillmälen, nedsvärtning, förlöjligande
eller nedsättande kommentarer om t.ex. utseende
eller beteende. Hit hör även visslingar, stirranden,
kränkande gester, skapande av rasistiska texter, bilder,
märken och klotter.
Instruktioner att diskriminera
Med instruktion att diskriminera avses en order att
diskriminera en person genom direkt eller indirekt diskriminering eller genom trakasserier. Instruktionen ska
vara lämnad till en anställd eller en uppdragstagare.
Exempel: Förvaltare instrueras att sortera bort personer bland
bostadssökande
En fastighetsägare instruerar en förvaltare som sköter
uthyrningen av lägenheter att bland bostadssökande
sortera bort personer som tillhör någon av de skyddade
kategorierna, t.ex. invandrare och funktionshindrade.
Motsvarande gäller instruktioner till mäklare eller bostadsförmedlare som utan att vara anställda fullgör ett
uppdrag åt fastighetsägaren.
Ogiltighet och skadestånd
Diskriminerande avtalsbestämmelser kan jämkas eller
förklaras ogiltiga.
Exempel på diskriminerande avtalsbestämmelser
En hyresvärd begär flera månadshyror i förskott eller
tar ut en högre hyra av personer som inte har svenskt
etniskt ursprung än av personer med svenskt etniskt
ursprung.
Den som gör sig skyldig till diskriminering som
är förbjuden enligt lagen ska betala skadestånd för den
kränkning som diskrimineringen innebär. Detsamma
gäller vid repressalier. Om en arbetstagare diskriminerar eller utsätter någon för repressalier ska skadeståndet betalas av arbetsgivaren. Arbetsgivaren ansvarar för
allt som en anställd gör i sitt arbete och som är diskriminerande enligt lagen. Det innebär bl.a. att arbetsgivaren blir ansvarig även i den situationen att en anställd
diskriminerar någon i strid med arbetsgivarens anvisningar om ett icke-diskriminerande bemötande av
kunder.
Bevisbördan när diskriminering påstås ha skett
Lagens bevisregel innebär att först måste den som anser
sig ha blivit diskriminerad eller utsatt för repressalier
visa omständigheter som gör det antagligt att diskriminering eller repressalier förekommit. Om sådana
omständigheter presenteras, måste därefter den som
påstås ha diskriminerat styrka att så inte var fallet för
att freda sig mot påståendet om diskriminering eller
repressalier. Det är alltså inte den som anser sig ha
utsatts för diskriminering eller repressalier som har den
fulla bevisbördan för att detta skett. Ett sätt för den
som påstås ha diskriminerat att styrka att diskriminering inte har skett, är att bevisa att agerandet inte har
något samband med den åberopade diskrimineringsgrunden.
_______________________
Maj 2004,
Rune Thomsson, chefsjurist
Fastighetsägarna Sverige
Fastighetsägarna Stockholm. Box 12871, 112 98 Stockholm. Tel 08-617 75 00. Fax 08-650 49 18. www.fastighetsagarna.se