Konsten att arbeta med levande språk

Lära och utvecklas
tillsammans!
Studiematerial
Att arbeta med levande språk
Catarina Littman-Persson
Kompetensutveckling för sfi lärare
Lärarhögskolan i Stockholm
Myndigheten för skolutveckling
www.lhs.se/ruc/sfi
2005
Konsten att arbeta med levande språk
Catarina Littman
Svenska som andraspråk
Att undervisa i svenska som främmande språk är inte samma sak som att undervisa i svenska
som andraspråk. I ett främmande språk finns inte den naturliga språkmiljön i det omgivande
samhället utan läraren måste försöka återskapa språket på ett konstlat sätt. Ett andraspråk
däremot är ett språk som talas av majoritetsbefolkningen i landet. Svenska talas allmänt i
samhället och det kan vi lärare ta tillvara! I samhället utanför klassrummet finns ett spektrum
av naturligt språk: olika dialekter, olika sociolekter, olika varieteter av språket beroende på
ålder, kön, yrke, genre etc. Det gäller att utnyttja detta språk som flödar utanför skolan och att
försöka fånga det i undervisningen.
Lära svenska på jobbet?
Var någonstans bör man då lära sig andraspråket? Det har blivit trendigt att tala om
språkinlärning på arbetsplatsen och politikerna säger att jobbet är det allra bästa stället att lära
sig svenska på. Men är det verkligen det? Det beror på hur arbetsplatsen är: Kommunicerar
man på arbetsplatsen eller är det mest ensamarbete? Försvåras kommunikationen av buller?
Ger arbetskamraterna support och finns det kanske till och med mentorer?
Om vi tittar några decennier tillbaka ser vi att många personer även då hade
uppfattningen att språket lärs bäst på arbetsplatsen. Däremellan fanns en period då det ansågs
att invandrare först skulle lära sig språket till en viss nivå och därefter gå ut i arbetslivet. När
pendeln svänger på det viset kan man undra vad som egentligen gäller. Lär man sig svenska
bäst inne i skolan eller utanför? Det har visat sig att det bästa faktiskt är en kombination av
båda. Inläraren behöver dels få medveten kunskap om språket, och det kan man få i skolan,
dels få använda språket i verkliga livet. I undervisningen kan man bli man uppmärksammad
på aspekter i språket som man annars inte skulle lägga märke till. Men inläraren måste också
förankra språket i det omgivande samhället och ha naturlig kontakt med språket i ett socialt
sammanhang, exempelvis på jobbet.
Pedagogiska broar
Språkutveckling sker inte ”per automatik” bara genom att en person vistas i dessa två olika
miljöer. Det gäller också att bygga pedagogiska broar mellan verksamheten i klassrummet och
utanför klassrummet, så att dessa verksamheter inte pågår sida vid sida med vattentäta skott
mellan sig. Om de pedagogiska broarna finns blir de båda verksamheterna fruktbara för
varandra och ger ömsesidiga impulser. Då upplevs båda delarna som meningsfulla. Att ta
tillvara omvärlden är ett sätt att ha fokus på innehåll i språkundervisningen. Om de studerande
får arbeta med angelägna teman och helst verkliga situationer hålls motivationen på topp.
Utanför skolan finns den levande språkmiljön. Därifrån kan de studerande hämta
stoff för att sedan bearbeta det språkligt i skolan.
Utanför skolan
I skolan
I skolan kan de studerande få stöd att förbereda sig för språket utanför klassrummets väggar.
I skolan
Utanför skolan
Med detta arbetssätt uppstår en ”puls”: verksamheten i samhället sätter spår i skolan och
verksamheten i skolan sätter spår i språkanvändningen utanför skolan.
Ett nyckelbegrepp är överförbarhet, (transferrability). Kan man föra över
språkkunskap från en miljö till en annan miljö? Kan man skapa språkunderlag i skolan som
man övar på och därefter använda utanför skolan? I så fall måste ju det språk som man övar
på överensstämma med verklighetens språk. Annars uppstår en absurd situation. Om den ena
personen ställer en fråga och den andra personen inte svarar som de tre alternativen i
”parlören”, ja då brakar ju samtalet samman.
Det vanligaste språkunderlaget i skolan är förstås läroböcker, men läroböcker
kan vara vanskliga. Så här ser det ut i en nyutgiven lärobok, – och i verkligheten:
I läroboken
- Eriksson.
- Hej. Det är Carlo.
Jag vill gärna tala
med Betty.
- Hon är tyvärr inte
hemma.
(”Vägen till Sverige” 2003)
I verkligheten
- Hej, var är du?
- Vid Odenplan.
(på tunnelbanan 2003)
Här spårar autenciteten ur redan från starten, eftersom många människor inte svarar i telefon
med sitt namn längre, åtminstone inte när det gäller unga människor och åtminstone inte när
det gäller mobiltelefon. I stället svarar många nuförtiden ”Var är du?”. Nej, man ska ha klart
för sig att läroböcker inte riktigt överensstämmer med verklighetens språk och de innehåller
inte heller verklighetens signaler som blickar, betoning, skratt och prosodi.
Fånga språket utanför skolan och bearbeta det i skolan
Exempel:
™ Spela in en film med ett samtal. Spela upp filmen och stoppa vid några tillfällen då de
studerande får upprepa någon särskild mening som sagts. Vid nästa uppspelning
stoppas filmen före meningen. Vad kommer han att säga nu?
™ De studerande skriver loggar där de har i uppgift att vara observanta på vissa drag i
språket och göra jämförelser mellan olika språkmiljöer i Sverige samt mellan svenska
och modersmålet. Det gäller att arbeta upp en uppmärksamhet på språket. Hur säger
folk när…? Hur är tonfallet när…? Hur står folk när de säger…?
™ Mycket skriftligt material i samhället kan användas i undervisning: reklambroschyrer,
bruksanvisningar, informationsfoldrar, annonser, tidskrifter, scheman, diagram och
journaler. De kan bearbetas på tusen sätt, exempelvis omforma information från en
genre till en annan.
™ Spela in en dialog och lägg in det i skalprogrammet Lingus på datorn där de
studerande bearbetar dialogen. De övar uttalet genom att lyssna, repetera och se på
uttalskurvor om det egna uttalet överensstämmer med det inspelade. De övar stavning
genom diktamen på datorn och de övar grammatik i övningar som läraren skapat.
™ De studerande fotograferar och skapar av bilderna en bildordbok, en tidning eller en
utställning och jobbar vidare med språket på många olika vis, där fotografierna blir ett
stöd för språket.
™ Ta reda på-uppgifter: De studerande tar reda på fakta och intervjuar personer på
myndigheter, föreningar och arbetsplatser. Det är vid s.k. informationsklyftor, där en
person vill få veta något som en annan person vet, som genuin kommunikation
uppkommer och i en sådan verklig kommunikation finns en grogrund för
språkutveckling. Det gäller för läraren att utnyttja dessa informationsklyftor på ett
konstruktivt sätt.
Bearbeta språket i skolan och använda det utanför skolan
Exempel:
™ Telefonsamtal (fejkade) till fastighetsskötaren, till fritids, till polisen, till resebyrån, till
myndigheter, till arbetsgivaren etc.
™ Rollspel om föräldramöte och utvecklingssamtal i barnens skola, tandläkarbesök,
samtal kring fikabordet på jobbet etc.
™ De studerande skriver minnesanteckningar vid möten i skolan för att klara
personalmöten eller fackmöten.
™ Bjud in representanter för föreningar, partier och förvaltningar. Förarbeta besöken
språkligt.
Kommunikativ språkförmåga
Vad kan man egentligen när man kan ett språk? Det är ju det som vi lärare ska utgå från i
undervisningen. Låt oss ta utgångspunkt i Bachman & Palmers modell av kommunikativ
språkförmåga.
Kommunikativ språkförmåga
Kunskap om
språksystemet
Uttal/
skrift
Ord
Kunskap om
språkanvändning
Gramm.
Bygga
upp text
Strategier
Kontroll
Syfte
Olika
sociala
situationer
Fritt efter Bachman&Palmer
Den ligger bl a till grund för bedömning inom sfi. Enligt denna modell ska man ha kunskap
om språksystemet men också ha kunskap om hur man ska använda språket. Förutom det vi
traditionellt menar med i språkinlärning, d.v.s. kunskap om uttal, ord och grammatik, behövs
det alltså mycket mer. Man ska veta vad som är lämpligt att säga i olika sammanhang utifrån
vad syftet är och hur den sociala situationen är. Man ska klara att uttrycka olika funktioner:
lova, varna, instämma, skämta etc. Man ska klara att knyta kontakter, informera, uttrycka
känslor och önskningar, framföra åsikter och formulera slutsatser. Hur gör man när man ska
argumentera, protestera eller ifrågasätta? Och på ett artigt sätt dessutom! Hur gör man för att
inleda ett samtal? För att avsluta? Man måste veta vad som bör sägas till vem i en viss
situation och hur det bör sägas, vem man hälsar på, hur man hälsar, när man bör tala och när
man bör vara tyst samt vilka samtalsämnen som är lämpliga. Det finns ju många oskrivna
regler för kommunikation!
Det handlar således om att bygga upp språket på bred bas och förbereda sig för
språksituationer man ställs inför ute i samhället, t ex på arbetsplatsen. Det räcker inte med att
bara lista yrkesspecifika fackord. Det är inte de enskilda orden som vållar problem och
missförstånd, att lära sig dessa ord är snarare fråga om att sätta etiketter.
Olika slags skrift
Kommunikativ språkförmåga handlar både om att tolka och producera språk och dessutom
både om tal och skrift. När det gäller skrift ställs det höga krav på läs- och skrivförmåga i
samhället nuförtiden. Även om man har ett mindre kvalificerat jobb måste man ofta klara
dokumentation och skriftlig planering och man måste kunna kommunicera med både arbetslag
och arbetsledning, utföra kontroller av olika slag samt hålla sig informerad om
säkerhetsföreskrifter och miljöskydd.
De studerande behöver redan i skolan få använda olika typer av texter som finns
i samhället. Många upplever nämligen att det är en klyfta mellan den läsning och skrivning
som man provar på i skolan och den som man sedan finns utanför skolan t ex på arbetsplatser.
De bör få strategier för att läsa olika typer av texter: t ex beskrivande, återgivande,
instruerande, utredande och argumenterande. Även olika lässätt, t ex översiktsläsning,
skumläsning och närläsning är viktiga att kunna använda.
Personligt småprat
Hur ser kommunikationen ut på t ex arbetsplatser? Det är ju bl a det som vi lärare ska
förbereda de studerande inför. Språkforskaren Janet Holmes i Nya Zeeland menar att det
typiska för en modern arbetsplats är att den har en otydligare hierarki, större mångfald och
större krav på kommunikationsförmåga. Om man vill få en sak utförd på en arbetsplats
handlar det oftast inte om att explicit ge en order utan det är fråga om komplexa, subtila sätt
att förhandla. Enligt henne har man underskattat betydelsen av det personliga småpratet (small
talk) på arbetsplatsen. Här är ett exempel på personligt småprat på arbetsplats:
Småprat
exempel:
Tom kommer till chefens kontor för att
be om att få ta ledigt en dag.
T: Har du tid en stund?
C: Javisst slå dig ner!
T: (sätter sig) Fint väder eh..
C: Mm…
T: Ja, det har varit fint hela veckan. Åkte du skidor i
helgen?
C: Jaa det gjorde jag. Jaha och vad kan jag hjälpa dig
med?
T: Jo jag tänkte bara om jag kunde ta ledigt
på fredag och få en långhelg.
(Janet Holmes)
Funktionen med personligt småprat är att ”olja maskineriet”:
¾ mjuka upp uppmaningar
¾ stärka relationerna mellan arbetskamrater
¾ fylla ut tiden
¾ definiera maktrelation
När det gäller småprat behöver man ha kunskap om ramarna för vilka
samtalsämnen som är lämpliga. Tänk på din egen arbetsplats: Talade ni om för varandra vad
ni röstade på i eurovalet? Vet du vad dina kollegor tjänar? Om de tror på Gud? Talar ni om
era sjukdomar på arbetsplatsen? Om alla sjukdomar?
Något som är typiskt för språket på arbetsplatser är att man snabbt glider på
skalan mellan arbetsfokuserat tal och personligt småprat i samma samtal. Gunlög Sundberg
(Stockholms universitet) har undersökt samtal på arbetsplatser och institutioner och menar att
just den här hybridformen mellan arbetsfokuserat tal och personligt småprat kan vålla
problem för den som inte är van vid den kommunikativa genren.
En del forskare använder begreppet investering vid språkinlärning (bl a Anne
Holmen, Danmark). En individ ”investerar” och det ger utdelning senare. Men det finns en
gräns för hur mycket man har lust att investera. Det har visat sig att flyktingar/invandrare inte
så gärna investerar i småprat på arbetsplatser utan i stället på arbetsuppgiften som sådan - att
utföra ett bra jobb - för att få fortsatt anställning. Man bedömer att det inte ger tillräcklig
utdelning att diskutera den privata sfären. Det krävs nämligen mycket energi/investering för
att engagera sig och förstå småprat, eftersom man inte får så mycket stöd i språket när
samtalet handlar om saker utanför rummet.
Missförstånd
Något som också är kopplat till investering är hur andraspråkstalare hanterar missförstånd. Ett
problem som man har sett i undersökningar om interkulturell kommunikation är att många
andraspråkstalare låtsas förstå när de egentligen inte gör det. För flyktingen/invandraren
handlar det om ”face saving”, det är fråga om vilken bild man har av sin egen identitet. Att
erkänna att man inte behärskar majoritetsspråket kan vara ansiktshotande. Även här handlar
det om att bedöma om det är värt en investering och ibland kan ett sådant erkännande helt
enkelt ligga utanför gränsen för vad man vill investera.
Språkforskaren Celia Roberts, England, har undersökt olika strategier som
andraspråkstalare har vid missförstånd och har sett att vissa är mer effektiva än andra.
Effektiva strategier vid missförstånd är att
‰ repetera början på det man inte uppfattat
‰ ställa en metalingvistisk fråga
Detta är något vi lärare kan ta fasta på och bygga upp övningar kring. Man kan öva olika
uttryck:
ƒ När man inte förstått och ber om en språklig/metalinvistisk förklaring:
Jag vet inte vad knott är. Vad betyder knott? etc.
ƒ När man inte alls uppfattat:
Va? Förlåt? Vad sa du? etc.
ƒ När man delvis inte uppfattar och repeterar den senaste meningen:
Läraren (lite slarvigt): Han gick till Hörviavdelningen
Den studerande: Vart gick han sa du?
Eller:
Jonas kommer vid fu.
Kommer han vid 4? etc.
Språk – kultur
Något att ta hänsyn till när språk hämtas in och bearbetas är den kulturella aspekten av språk.
Språk och kultur är ju sammanvävda, ja språk är faktiskt en social aktivitet. Vissa forskare
(exempelvis Celia Roberts) använder begreppet språksocialisation som kanske är en bättre
beskrivning än bara språkinlärning. Det handlar ju om en process där individen blir kulturellt
kompetent att använda språket rätt och en kulturellt kompetent medlem i samhället.
Beredskap och medvetenhet
Det gäller för de studerande att få en beredskap inför kommunikationen i verkligheten utanför
skolan. Hur får man då det? Varje samtal är ju något nytt och unikt och ett språk är levande
och plastiskt. Eftersom språket inte är låst kan man inte klara sig med att öva på ett stelt
språkmönster. Ett samtal innebär en dynamisk samverkan mellan dem som deltar. Man
bygger ju upp samtal tillsammans i en slags förhandling för att skapa mening. Naturligtvis
vilar ett samtal på konventioner men där finns också möjlighet till nyskapande, och samtidigt
kräver ett sådant nyskapande att man känner till vad som är konventionellt.
Det gäller också att höja medvetenheten om språket och att få syn på olika drag i
språket. Det betyder att de studerande bör ge sig ut på spaning!
Förslag att läsa vidare:
Bremer, K. et al. (1996) Achieving Understanding: Discourse in Intercultural Encounters
Holland, C & Frank, F. (2003) Breaking down barriers, Certificate in workplace language,
literacy and numeracy traing for adult basic education tutors and co-ordinators. NIACE:
Leicester
Holmes, J. & Stubbe, M. (2003) Power and politeness in the workplace: a sociolinguistic
analysis of talk at work
Hogarth W & Burnett L. (1995) Talking it through , Teachers’ Guide and Classroom
Materials. Teacher Resource Series 7
Roberts, C. (2001) Language Learners as Ethnographers. Modern Languages in Practice, 16