Rötmånaden — 1518 — Saarområdet

Rötmånaden
— 1518 —
som bränsle, o. en fast återstod, vilken efter torkning kan användas som jordförbättringsmedel.
R ö t m å n a d e n , i Sverige benämning på tiden
sa
h—ä3/8- Jfr Lejonet.
R o t n i n g , förfarande vid linberedning, består
i att linet får ruttna i vatten, varvid fibrerna
lösgöras från aDdra delar. Jfr Rötkammare.
Rötsimpa,
Cotfus sror'pius, var största
simpa, vid västkusten kallad ulk.
Huvudet
taggigt,
stort o. brett med
stort gap.
Ovan
mörkbrun med lju- -—
sare fläckar, buken vitaktig. Ishavet o. n.
Atlanten, hos oss allmän runt hela kusten.
Kövarkräfta, Bir'gus la'tro, en med eremit-
Saarområdet
kräftorna
besläktad
kräftform, vilken kan
vistas längre tider på
land, tack vare att
dess gälhålor öro ombildade till lungliknande organ. Uppges
klättra upp i kokospalmer för att komma
åt nötterna. Filippinerna. (Se bild.)
Rövarsynoden, påven I,eo I:s beteckning
för en synod i Efesos 449, vid vilken den monofysitiskt sinnade biskopen i Alexandria hade
avgått med segern.
Röö, del av Otterö i Bohuslän; känt genom
fynd av en runsten från urnordisk tid.
s
S s, antikva el. latinsk stil.
S s, kursiv.
S. 1. Rom. siffertecken = 7 0 : S = 70,000.
— 2. Förkortning av Sankt{a), Saint[e), San(ta)
o. Säo. — 3. På recept förkortning av lat.
si'gna, påteckna! — 4. I musiken förkortning
av segno, tecken. — 5. Förkortning av söder,
syd- (jfr s.). — 6. Kem. tecken för en atom svavel. — 7. Förkortning av siemens. — 8. Kontrollmärke på elektriska apparater (jfr Smärke).
s. 1. Förkortning av söder, syd- (jfr S). —
3. Förkortning av eng. shilling.
B, internationell förkortning av sekund.
s:a, förkortning för summa.
s. a., förkortning för lat. si'ne ann'o, utan
(tryck)år.
S. A. 1. Förkortning för fr. Son Altesse, Hans
(Hennes) Höghet. — 2. Förkortning för fr. Société
anonyme, aktiebolag. — 3. (SA), förkortning
för ty. Sturm-Abteilung, stormavdelning, en militärt organiserad nationalsocialistisk kår från
1922 med urspr. uppgift att skydda partimöten.
Blev senare en maktfaktor för den nationalsoc.
revolutionen. 30 juni 1934 avrättades en rad
av dess ledare (Rohm m. fl.), varefter SS blev
dominerande. 1939 blev medlemskap i SA
obligatoriskt för alla värnpliktiga.
S A A B , förkortning för Svenska Aeroplan AD.
Saadabad pakten, vänskapsfördrag, ingånget
1937 mellan Turkiet, Iran, Irak o. Afghanistan.
Uppkallat efter ett palats i Teheran.
Saadister, cgypt. nationalistparti, bildat 1938
av Nokrashy pascha, vilken efter en schism med
Nahas pascha utträdde ur wafdpartiet. Partiet,
som är uppkallat efter nationalistledaren Saad
Zaghlul pascha, är f. n. det största i deputeradekammaren.
Saalburg [sa'l-], ruiner av ett rom. kastell o. läger på Taunus, mell. Tyskland, s.v. om
Hamburg, upptäcktes 1871 o. ha sedan dess utgrävts o. restaurerats.
Saale [sa'le]. 1. F r a n k i s k a S., högerbiflod till Main, i n.v. Bayern, Tyskland. 113
km. — 2 . T b t i r i n g s k a el. S a c h s i s k a
S., vänsterbiflod till Elbe, i s. Tyskland. 442 km
(segelbar 180 km).
Saalfeld [sa'lfält], stad i delstaten Thuringen,
mell. Tyskland, vid Saale. 19,000 inv. (1933).
Tillv. av lantbruks- o. andra maskiner.
Saane [sa'ne], vänsterbiflod till Rhens biflod
Aar, i v. Schweiz. 130 km.
Saanen [sa'n-], fr. G e s s e n a y, by i v.
Schweiz, kant. Bern, vid fl. Saane. Osttillverkning (Gruyéreost).
Saanget [sa'n-], snövit schweiz. tamget med
påfallande stort juver. Mjölkar ända till 5—6
liter om dagen. Har försökts äv. hos oss.
Saar [sa'r], fr. S a r r e, högerbiflod till
Mosel från n. Vogeserna genom Lothringen,
Saarområdet o. Rhenprovinsen. 2 T 6 km. Segelbar till Saargemiind, varifrån utgår S.-k a n a l e n (63 km) till Rhen-Marnekanalen.
Saar, förkortning för statens allmänna avlöningsreglemente.
Saarbriicken fsarbrvkk'enl, fr. S a r r eb r u c k, huvudstad i Saarområdet, vid Saar.
133,000 inv. (1939). Medelpunkt i Saars stenkolsdistrikt med betyd, järn-, kemikalie- o.
glasindustri m. m. Vid S. utkämpades den första
striden under Fransk-tyska kriget (1870—71).
Saarburg [sa'r-], fr. S a r r e b o u r g stad
1 n.ö. Frankrike (Lothringen), dep. Moselle.
8,900 inv. (193T). Hårt omstritt under Första
världskr. (»slaget vid S.» 20 aug. 1914). Införlivat
med Tyskland (Westmark) 1940—45.
Saarinen [sa'r-1. E l i e l , f. 1873, finl. arkitekt,
en förgrundsgestalt inom modern byggnadskonst.
Den nationella romantiken slog igenom med Finlands nationalmuseum (1906—10) o. järnvägsstationen (fullb. I9t4, se bild sid. 682) i Helsingfors. Senare har han givit uttryck för nya mera
radikala idéer, bl. a. inom stadsplanekonstcn,
där han har internationellt rykte. Projekt för
Helsingfors, Chicago, Detroit m. fl. Sed. 1925
är S. verksam i För. Stat. Jfr Cranbrook.
Saarlautern (sa'rla°tern), fr. S a r r e 1 o u i s,
stad
Saarområdet, v. om Saar. 32,000 inv.
(1939). Rådhus med av Ludvig XIV skänkta
gobelänger. Industri.
S a a r o m r å d e t [sa'r-], ty. S a a r 1 a n d, är
sed. 1947 ett autonomt land, ekonomiskt anslu-
Saba
— 1519 —
Sacer
tet till Frankrike. 2,500 kvkin, 874,000 inv.
Sa'bel, hugg- o. stickvapen; ingår i beväp(1946). Järnmalms- o. stenkolsgruvor, stor in- ningen vid de beridna truppslagen samt i den
dustri. Huvudstad: Saarbriicken. — Genom
Versaillesfreden underställdes S. en av N. F. utsedd regeringskommission till 1935, då genom
folkomröstning skulle avgöras, om S. skulle bli
franskt, tyskt el. N. F:s förvaltning fortfara.
I enl. med resultatet av denna (jan. 1935) bebeväpningen för officerare, underslöt N. F:s råd, att S. skulle återförenas med personliga
Tyskland från Va 1935- — S. ockuperades febr.— officerare o. poliser. (Se bild.)
Sabelbajonett, bajonett med sabelklinga.
mars 1945 av de allierade. Fransmännen ha geSabelhylsa, hylsa för sabelns fästande vid
nom införandet av francen som betalningsmedel
o. borttagandet av tullspärrarna genomfört sadeln.
Sabelkoppel, gemensamt namn på livremSaars ekon. anslutning till Frankrike. Vid valen
okt. 1947 fick kristligt-demokratiska unionen men o. den från denna nedhängande rem, i
majoritet i lantdagen o. i nov. S. å. godkändes vilken sabeln fästes.
SabelTer el. s a m n i't e r, fornitaliskt folk,
den nya författningen.
vars stamområde utgjordes av Abruzzema.
Sa'ba el. S a'b e, de forna sabéernas huvud
SabelTiska el. o s'k i s k a, fornitaliskt språk,
stad i s.v. Arabien, residens för den i 1 Kon. 10 talat av de sabelliska (samnitiska) stammarna.
omtalade d r o t t n i n g e n a v S., som begav
Sabeltaska, vid sabelkopplet fästad flat
sig till Jerusalem för att lyssna till Salomos väska, avsedd för förvaring av order m. m.,
vishet.
numera avskaffad.
Sabadell [-delj'], stad i n.ö. Spanien, prov.
Sabena, förkortning för Société Anonyme
Barcelona. 52,000 inv. (1946). Textilindustri. Delge d'Exploilation de la Navigation Aérienne,
Sabadil!'a, växtsläkte (fam. Liliaceae), 5 Bryssel, flygbolag, trafikerar Sverige.
arter (Amerika).
S. ofjicina'lis (Venezuela
Sabine [-bi'n], flod i ö. Texas, s. För. Stat.;
till Mexico) har en intill 2 m hög stängel med utfaller i Mexikanska bukten. 650 km. I sitt
ett långt ax av små, gulgröna blommor. Av nedre, segelbara lopp gräns mot Louisiana.
de starkt giftiga fröna beredes ett verksamt
Sabi'ner, ett i mell. Italien bosatt fornmedel mot löss (sabadillättika).
ital. folk, varav en del sammansmälte med
romarna
(sagan om »sabinskornas bortrövande»),
Saba'l, palmsläkte, 7 arter (Amerika) med
solfjäderlika blad. S. palmeifo, palmettopalmen medan de övriga efter långvariga krig under(s.ft. Nordamerika), användes till skeppsvirke. kuvades o. 268 f.Kr. blevo rom. medborgare.
Sabata, V i c t o r d e , f. 1892, ital. dirigent
Sabfnerbergen, it. M o n t i S a b i n i, ett
o. tonsättare (operor m. m.), har turnerat i För. för sin naturskönhet berömt parti i Apenninerna,
Stat. o. Europa; gäst i Sthlm r947.
huvudsakl. i s. Umbrien, mell. Italien. Högsta
Sabatier |-je'], L o u i s A u g u s t e (1839 punkt Monte Viglio, 2,156 m.
—1901), protestantisk fransk religionsfilosof o.
Sabi'rer, forntida folk av obekant härkomst,
religionshistoriker, prof. i Paris. Bl. arb. Les som urspr. bebodde området mellan nedre Ural
religions d'autorité et la religion l'Esprit (1903; o. övre Irtysj. Innehade på 500-t. en maktAuktoritetsreligionerna o. andens religion, r904). ställning i Kaukasien. Vid sitt framträngande
S. strävar att förena det moderna vetandet o. i Mindre Asien besegrades de i grund av Justinus
den religiösa tron.
II 575- Efter sabirerna har Sibirien sitt namn.
Sabatier [-je'l, P a u l (1854—1941). fransk
Sablo Island [se''bl aj'l°nd], kanad. ö i Atkemist, prof. i Toulouse 1884. Erhöll 1912 halva lanten, utanför Nova Scotia. Räddningsstation.
nobelpriset i kemi för sin metod att vid hydreSabon [-bann'], stor tryckstil, som brukas
ring använda finfördelade metaller, särsk. nickel, till plakat o. dyl.; uppkallad efter boktryckaren
som katalysatorer.
Metoden har fått stor J. Sahon i Frankfurt a. M. (d. 1580).
industriell användning (jfr Fetthärdning).
Sabotage [-båta'sj] (av fr. sabot, träsko,
Sabatier f-je'], P a u l (1858—1928), fransk hämsko), arbetares medvetna strävan att skada
reformert kyrkohistoriker, världsberömd genom arbetsgivaren genom att skada el. slösaktigt
sina
Franciscusforskningar,
Vie de Saint handha anförtrodda material, förslösa arbetsFraneois d'Assise (1893, över 40 uppl.; »Den tiden, genom kitslig tillämpning av reglementen
hindra arbetet osv. I nyare språkbruk användes
helige Franciscus», 1895) m. fl.
Saba'zios, en urspr. frygisk naturgud, vars uttrycket mera allmänt om avsiktlig skadegörelse.
Samhällsfarligt sabotage är straffbelagt
orgiastiska kult vann stor utbredning i Grekland o. Rom. riket trots statsmakternas mot- i 19 kap. 4 § strafflagen.
stånd. Ormen dyrkades som S:s personifikation.
Saccharomyce'tes [sakka-], jästsvamparnas
Sabb'at, första dagen i judarnas vecka, firad grupp av sporsäcksvamparna.
som helia vilodag (1 Mos. 2: 2, 2 Mos. 20: 9).
Saccharum [sakk'a-], grässläkte. c:a 12 arter.
Sabbata'rier, sekter, vilka i likhet med ju- Viktigast är S. otficina'rum, sockerröret.
darna fira lördagen som vilodag.
Sacco di Roma [sakk'å di rå'-], benämning
Sabbatsberg, ett Sthlms stad tillhörigt på Roms plundring 1527 av Karl av Bourbon.
sjukhus (sed. 1879) o. e t t ålderdomshem (sed.
Saoco'ni, G i u s e p p e (1855—1905), greve,
1751). bägge inom nuv. Gustav Vasa förs., ital. arkitekt, skapare av Viktor EmanuelsmonuSthlm; uppkallat efter en tidigare tomtägare, mentet i Rom (uppfört 1884—ioir).
källarmästaren Vallentin Sabbath (d. 1720).
Sacc'o-Vanzett'i-affären, benämning på en
Sabbatsbrott, enl. strafflagen kap. 7 § 3 amerik. brottmålsaffär, i vilken två till För.
att på sön- el. helgdag mellan kl. 6 o. 21 utföra Stat. invandrade italienare Sacco o. Vanzettl,
arbete, som kan uppskjutas. Straff hä'för ut- hyllande anarkistiska åskådningar, 1920 dömdömes numera sällan — Att begå brott på des till döden, anklagade för rånmord. Trots
sabbatstid räknas enl. samma kap. § 4 som för- de mest energiska ansträngningar att få domen
svårande omständighet vid brottets bedömande. upphävd gick den i verkställighet ang. 1927.
framkallade världsomfattande
Sabbatsåret kallas i GT vart 7:e ar, firat Avrättningen
som heligt år. då jorden skulle vila, trålarna demonstrationer, ofta av antiamerikansk karaktär,
huvudsakl.
utgående från socialistiskt
frigiva? osv. (3 Mos. 2%).
o. kommunistiskt håll.
Sabbick, dets. som elritsa.
S a c e l l a n (av lat. sacelfum, kapell), kapellSabeer, arabfolk, som mellan 600—100-t.
f.Kr. härskade i s. Arabien o. drev livlig handel predikant, (hov)kaplan.
med rökelse, guld o. ädelstenar. Jfr Saba.
Sa'cer, lat., helig, helgad; fågelfri.
\
Sacerdotal
— 1520 —
Sacerdota'l (av lat. sacer'dos, präst), prästerlig. — S a c e r d o t a l p r e d i k a n , den
predikan prästkandidaten haller i stiftsstaden
i samband med sin prästexamen o. -vigning. —
S a c e r d o't i u m, prästämbete, prästadöme.
Sa'oer m ö n s , lat., heliga berget, kulle n. om
Rom (ital. M o n't e s a c'r o), vid Tiberns
biflod Aniene, berömd genom berättelsen om
plebejernas utvandring dit 493 f.Kr. Nu villastad, inkorporerad med Rom.
S a c h a l i n , dets. som Sahalin.
von Sacher-Ma'soch, L e o p o l d (1835
—95), österrik, författare, behandlade i sina noveller med förkärlek en form av perversitet, som
efter honom kallas m a s o c h i s m' (se d. o.).
Sachs [saksj, H a n s (1494
—1576), tysk skald (imästersångare»), egentl. skomakare i Niirnberg. Hans
alstring omfattade poetiska
berättelser o. »Schwänke»
(skämtsamma korta berättelser), som skildrade Ntirnberglivet, samt fastslagsspel
(berättelser i dialogform
utan karaktärsteckning o.
egentlig handling). Hans beundran för Luther tog sig
uttryck i skaldestycket Die wiltenbergische
Nachtigall.
Sachs, J o s e f, f. 4 /i 1872, affärsman, 1902—
37 verkst. dir. i Nordiska kompaniet. Jämte
sin sväger A. Thiel donerade S. till minne av
sina föräldrar medel till det r g n uppförda
S a c h s s k a b a r n s j u k h u s e t p å Södermalm i Sthlm; äv. andra donationer.
von Sachs [sakksj, J u l i u s (1832—97),
tysk botanist, prof. vid Lantbruksakademien i
Poppelsdorf samt i Freiburg o. Wiirzburg.
Framstående experimentell växtfysiolog med
en omfattande produktion. Läroboksförfattare.
Sachsare [sakks'-], en urspr. i nuv. Holstein
boende germansk folkstam, som tidigt utvidgade sitt område o. jämte anglerna deltog i
Britanniens erövring (omkr, 450). På 500-t.
erhöllo de ledningen i Nordtyskland men underkuvades o. kristnades av Karl den store (772 —
804).
Länge beteckning för Nordtysklands
icke-vendiska befolkning.
Sachsen [sakks'-] kallas från omkr. 900 ett
tyskt stamhertigdöme, ungefär sammanfallande
med sachsarnas område. Det nådde sin största
makt o. utsträckning under Henrik Lejonet
(1142—80) o. sönderföll därefter. Dess kärna,
det yngre hertigdömet S., har i historien icke
spelat någon större roll. S.-Wittenberg, som
1356 fått kurfurstevärdigheten, övergick 1423
till huset Wettin o. blev upphovet till det
senare konungariket (nuv. riksdelen) S.
Sachsen. 1. Delstat (ty. Land) i mell. Tyskland. r5,8oo kvkm, 5.6 mill. inv. (rg47), övervägande protestanter. S. är ett betydande industriland (metall-, textil-, porslins- o. glasindustri, boktryckerier m. m.). Äv. kolbrytning.
Huvudstad: Dresden. — Historia. Det wettinska
hertigdömet S., tillika kurfurstendöme, omfatrade på 1400-t. större delen av nuv. S. jämte
Thuringcn. Det delades 1485 mellan den kurfurstliga ernestinska o. den hertigliga albertinska
linjen, vilken senare under Moritz av S. 1547 tillkämpade sig kur värdigheten jämte hela landet
utom det i fortsättningen genom delningar alltmera splittrade Thuringen. Kurfurstendömet
S. gällde nu under ett sekel »om en av protestantismens huvudmakter. Det var 1697—1763
i personalunion förenat med Polen.
Kurfursten av S. antog 1806 konungatiteln. Efter
att ha varit förbundet med Napoleon inskränktes S. vid Wienkongressen 1814—15 till sin
nuv. omfattning. 1918 upphävdes monarkien
Sackarometer
o. 1933 blev S. en riksdel i Tyska riket. S., som
sed. 1945 är en delstat i den ryska ockupationszonen, erhöll 1947 en författning. Trots att partilivet inte är helt likriktat (kristligt-demokratäska
unionen o. liberal-demokratiska partiet voro
ännu sept. 1948 tillåtna), intar det socialistiska
enhetspartiet en dominerande position i förvaltningen. — 2. F. d. prov. i mell. Preussen, Tyskland, nu del av Sachscn-Anhalt. 25,531 kvkm,
3,018,000 inv. (1939). I n. och ö. slättland med
betyd, jordbruk, i s. bergigt (Harz o. Thuringerwald) med stora brunkols- o. saltlager. Betyd,
sockerindustri. Huvudstad: Magdeburg. — S.
avstods 1815 till Preussen av konungariket S.
Sachsen-AI t'enburg, före 1918 hertigdöme
i mell. Tyskland, omfattande två skilda delar
i förutv. fristaten Thtiringen, i vilken det 1920
uppgick. 1,324 kvkm. Huvudstad: Altenburg.
Sachsen-Anhall, sed. 1945 delstat i ryska
Tysklandszoncn, bildad genom sammanslagning
av prov. Anhalt o. Sachsen. 28,900 kvkm, 4.3
mill. inv. (1947). Huvudstad: Hallc.
Sach'senhausen, ort i delstaten Brandenburg, n. Tyskland, nära Oranienburg. — Nazistiskt koncentrationsläger.
Saohsen-Koburg och Gotha [-kå'bortj-gå'-j,
före 19'8 hertigdöme i s. mell. Tyskland, omfattande två områden på ömse sidor om Thuringerwald: Kobure i s. (1,414 kvkm). som 1020 uppgick i Bayern, o. Gotha i n. (1,977 kvkm), som
1920 uppgick i Timringen. Huvudstad: Koburg.
Sachsen- Meiningen
[-maj'-], före
1918
hertigdöme i mell. Tyskland, s.v. om Thuringerwald, uppgick 1920 i Thtiringen. 2,468 kvkm.
Huvudstad: Meiningen.
Sachsenspiegel [sakk'sensjpi'gel], »sachsarnas
spegel», en språkligt o. kulturhist. värdefull
tysk rättsbok från börj. av 1200-t., utgörande
en systematisk framställning av den då gällande
sachsiska rätten, förf. av Eike von Repgau.
Sachsiska Schweiz, naturskön bergstrakt
kring Elbe, på gränsen mellan Sachsen o. Böhmen. Egendomliga klippformationer.
Sachsiska ä t t e n , tysk fursteätt. härstammande från den sachsiske greven Ludolf (d.
866), efter vilken medlemmarna äv. kallas
1 u d o 1 f i n g'e r n a. Ätten uppsteg 919 på
tyska konungatronen med Henrik I Fågelfängaren o. erhöll 962 äv. romerska kejsarvärdigheten med Otto I den store. Kejsarätten utdog med Henrik II den helige 1024.
Sachsiskt blått, dets. som smalt.
Sachsiskt porslin el. M e i s s e n p o r s 1 i n,
porslinsföremål, som tillverkats vid porslinsfabriken i Meissen (grundad 1710): nådde sin
konstnärliga fulländning under rokokon.
S a c k a r a s (av grek. sakk'aron, socker) el.
i n v e r t a s. ett enzvm. som spjälkar rörsocker
(sackaros) i glykos o. fruktos. Förekommer bl. a.
i jäst. Jfr Inversion, kem.
S a c k a r a ' t (av grek. sakk'aron, socker), saltartade föreningar mellan sockerarter o. metaller.
Rörsockrets salter med kalcium o.
strontium ha fått teknisk betydelse för utvinning av socker ur melass.
Sackarime'ter (av grek. sakk'aron, socker,
o. me'lron, mått), instrument för noggrann
bestämning av sockerhalten i lösningar, utgöres
av eti nolarimeter. stundom direkt graderad
i sockcrhalt. Jfr Sackarometer. — S a c k a r im e t r i', bestämning av lösningars sockcrhalt,
antingen på kemisk väg el. med sackarimeter.
Sackari'n (av grek. sakk'aron, socker), o-bensoesyresulf(on)imid, syntetiskt sötningsmedel,
300—500 gånger sötare än socker. Färglösa kristaller, svårlösliga i vatten. Användes direkt el.
i form av det lättlösliga natriumsaltet, krystallos, som ersättning för socker. Saknar näringsvärde.
Sackarome'ter (av grek. sakWaron, socker,
Sackaros
— 1521 —
o. me'tron, mått), areometer, graderad i viktprocent socker för bestämning av rörsockerhalt
i vattenlösningar. Jfr Sackarimeter.
Sackaros [-rå's], dets. som rörsocker.
Sackville [s»kk'vill], T h o m a s B u c kh u r s t, earl av D o r s e t (1536—1608), eng.
diplomat o. författare, gunstling hos drottning
Elisabet, skrev tills. m. Norton den första
regelrätta eng. tragedien, The tragedie 0/ Gorboduc (1565).
Saokville-West [ssekk'vil-°äst], V i c t o r i a ,
f. 1892, eng. författarinna, g. m. H a r o l d
N i c o 1 s o n. Bl. romaner släktkrönikan The
Edwardians (1930; Aristokrater, 1931) om den
eng. aristokratien, Pepita (1937; Pepita, 1938),
The Garden (1946). Har av. skrivit lyrik (Collected poems, 1933), reseskildringar o. psykologiska biografier {Saint Joan of Are, 1936; Jeanne
d'Arc, 1937).
Sao'ra (lat., av sa'cer, helig), benämning på
heliga bruk o. handlingar hos romarna.
Sacramento [siekr°menn'tä°J. 1. Flod i
Kalifornien, v. För. Stat., från Sierra Nevada
till San Franciscoviken. 650 km. Segelbar c:a
400 km. — 2. Huvudstad i Kalifornien, vid
S. 1. 106,000 inv. (1940). Industri (järnvägsverkstäder m. m.) o. handel.
S a c r a m e n ' t u m , lat., ed.
S a c r a r i u m , lat., förvaringsrum för kultföremål; enskilt andaktsrum; plats inom ett
fornrom. läger, där fälttecknen förvarades.
Sac'ra vi'a, lat., »den heliga vägen», den urgamla triumf- o. processionsvägen över Forum
i det antika Rom, under kejsartiden Roms förnämsta affärsgata.
Sacré-Cceur [sakrckö'r], fr., »(Jesu) heliga
hjärta» som föremål
för dyrkan, en kult
som på grundvalen
av fr. nunnan M. M.
Alacoques uppenbarelser (1675) vunnit
stor utbredning inom
kat. kyrkan genom
en mängd manlig3
o. kvinnliga brödraskap. Kultens förnämsta
helgedom
är Sacré-Cceur på
Montmartre i Paris,
påbörjad 187") av P.
Abadie. (Se bild.)
Sacrifi'cium, lat.
offer; kat. högmässa.
Sacrile'gium, lat.,
tempelskändning, kyrkostöld, helgeran.
Sac'ro egois'mo, ital., »helig egoism», förhärligande motto för en politik, som sätter
det egna landets intressen före allt annat.
de Sacy [d° sasi'l, A n t o i n e (1758—1838),
fransk orientalist, prof. vid College de France
1806. Föregångsman inom arabistiken o. islamforskningen.
Sadducéer, medlemmar av den jud. prästadeln, vilka förnekade arvsynd, odödlighet,
tillvaron av andar osv. TJppehöllo förbindelser
med den grek. kulturen o. visade f. ö. i motsats
till fariséerna världsliga tendenser.
Sadel. 1. För ridning r i d s a d e 1, för
fästande av packning p a c k s a d e l . Sadel,
som med tillbehör benämnes
s a d e l m u n d e r i n g (sv.
kavallerisadel,
se bild),
består a v
sadelbom
(av stål o. trä), ö v e r k l ä d n a d (av skinn med
stoppning av tagel) samt
t i l l b e h ö r (sadelgjorden,
som är en rem av väv för
sadelns fästande, stigläder
Safflor
med stigbyglar, vojlock el. filt- o. förbygel). —
2. Mus. En nedanför snäckan på ett stråkinstruments gripbräda anbragt tvärlist, varpå strängarna vila. — 3. Bakre ryggstycket av slaktdjur.
Sadelkammare el. s e l k a m m a r e , rum
för förvaring av sadlar o. seldon.
Sadelled, led, i vilken ledytorna ha formen
av en sadel, med konvex krökning i ena riktningen o. konkav i den andra
Sadelläge el. s a d e 1 s t a d, den del av
hästens rveg. där sadeln skall ligga.
Sadelnäsa, insjunken näsrygg till följd av
slag mot näsan (boxning) cl. bensjukdom i nässkelettet (syfilis).
Sadelplats, den del av kapplöpningsbana,
där hästarna sadlas före tävlingen. Den förnämsta åskådarplatsen.
Sadeltak, tak med fall åt två motstående
sidor.
Sadeltryck uppkommer genom illa tillpassad
sadel el. vårdslös sadling. Jfr Selbruten.
Sadi', M u s l i h a d - D i n (1184—1291), pers.
skald, berömd för sina moraliska lärodikter
Buslan (Fruktträdgården) o. Gulistan (Rosengården), den senare på prosa med inskjutna
lyriska partier.
Sadism', efter den sinnessjuke franske författaren markis D. A. F. d e S a d e s (1740
—1814) romaner benämning på ett onaturligt
sexualbegär, som finner lust i a t t plåga föremålet; sedermera om lust att plåga i allmänhet.
Sadko [satkå'], en i ryska sagor omtalad
fattig harpspelare, som tjusade sjökonungen
med sitt spel o. därför fick stora rikedomar
samt slutade som köpman i Novgorod. — Opera
av N. Rimsky-Korsakov, uppf. i:a ggn i Sthlm
1934Sado, jap. ö i Japanska havet nära Honshu.
869 kvkm. Omkr. 120,000 inv. Guld-, silvero. koppargruvor.
Sa'dok, enl. 2 Sam. 15 ff. en präst i Jerusalem, som understödde Salomo i tronstriderna
efter Davids död o. därför blev högste präst i
Jerusalem. Efter S. äro trol. sadducéerna
uppkallade.
Sa'dova, by i n. Böhmen, Tjeckoslovakien,
nära staden Königgrätz. Slaget vid sistn. plats
3
/ 7 1866 mellan preussare o. österrikare benämnes ibland efter S. (»hämnd för S.»).
Sae'verud, H a r a l d , f. 1897, norsk tonsättare. Har med anknytning till nationella tongångar komponerat orkesterverk, bl. a. 7 symfonier, pianostycken, musik till Peer Gynt m. m.
S a f a r i , expedition för storviltjakt.
Salafik ls]aff'ars)ikj, P a v e l J o s e f (1795
—1861). tjeck, språkforskare o. kulturhistoriker,
prof. i slavisk filologi i Prag 1848. gruudläggare
av den slaviska arkeologien genom arb. Slovanské
staroSitnosti (1836—37; i tysk övers. Slavische
Altertiimer, 1843—44). Bl. övr. arb. en omfattande sydslav. litteraturhistoria (12 bd,
1864—65).
Safe for demooracy [se'f få demå'kr°si],
eng., »säker för demokratien», politiskt slagord,
som härrör från president Wilsons tal 2 /, 1917
vid För. Stat:s inträde i Första världskr.: The
world must be made safe for democracy, »demokratiens ställning i världen måste tryggas».
Safety first fse'f'ti fo'st], »säkerheten främst»,
eng.-amerik. lösenord i propagandan för större
försiktighet på arbetsplatser, vägar etc.
Saffia'n, annat namn på marokäng efter
exportorten S a f f i (36,000 inv., 1941) i Marocko.
Safflor, de torkade blommorna av safflortisteln, Cartha'mus tincto'rius (fam. Compositae), som odlas i Egypten o. Orienten. Innehålla ett rött färgämne, som bl. a. användes
för färgning av silke.
Saffran
— 1522 —
S a f f r a n utgöres av de torkade märkena ur
blommorna av Cro'cus saWvus, odlad sedan urminnes tider, i Europa numera särsk. i Spanien.
Har stark aromatisk lukt o. smak (av en eterisk
olja) o. innehåller det gula färgämnet krocetin
i form av en glykosid (krocin). Användes som
krydda i bröd o. även i vissa läkemedel. Förfalskas ofta genom inblandning av safflor m. m.
Safi'r, blå o. som ädelsten högt skattad
varietet av mineralet korund. (Se färgplansch.)
— S a f i r k v a r t s , blåfärgad kvarts med fina
trådar av ett slags asbest.
Safir, i-motorigt, 3-sitsigt sportflygplan
(SAAB-91), byggt vid SAAB. Se plansch sid. 497.
Safrol [-å'l], ett ämne i kamfcrolja; ger piperonal (se d. o.).
Saftfoder, starkt vattenhaltiga fodermedel, ss.
betesgräs, pressfoder, rotfrukter, betmassa,
melass, drav o. dränk.
Saf tgrönt, grönt färgämne, berett av omogna
frukter av vägtorn o. a. Rhamnus-axttt. Användes vid akvarellmålning.
S a f t k a n a l e r , små mellanrum mellan bindvävcellerna, som stå i förbindelse med lymfkärlen.
Saftspänning, dets. som turgor.
Saga, i nord. myt. en gudinna, namnes ofta
i samband med Oden o. är möjl. ett annat
namn på Frigg, Odens maka.
Saga. 1. I svenskan beteckning för en
ur en naiv föreställningsvärld framgången
berättelse, vari fantastiska händelser framställas som naturliga. Jfr Folksaga o. Djursaga. — 2. lsl. prosaberättelse med historiskt
underlag.
Saga, stad på Kyushu, Japan, n.ö. om
Nagasaki. 46,000
inv. (1930).
Sågar [saga' 0 ], garnisonsstad i n.v. Indien,
Centralprovinserna o. Berar. 42,000 inv.
S a s a ' r , eng. S a u g o r, ö i Gangesdeltat,
ö. Indien. S., som vid flera tillfällen härjats av
svåra översvämningar (1864 omkommo 4,100
av öns 5,600 inv.), är nu skyddat av stora dammanläggningar.
Sagasi'g, stad i n. Egypten, 1 Nildeltat.
59,000 inv. (1937). Bomullsspinnerier. Handel
med bomull o. spannmål.
Sagas'ta, P r a x e d e s M a t e o (1827—
1903), spansk statsman, med korta avbrott
ministerpresident 1881—1902, genomförde under oroliga förhållanden flera liberala reformer.
Sager-Nelson, Olof (1868—96), målare. Bl.
hans egenartade, av vemod,
lidande o. religiös trånad präglade, i förenklad
stil
utformade
arb. märkas motiv från Brttgge,
Fiolspelare
(se
bild), Fosterbröderna o. En lärjunge. Monografi
av A. Gauffin
(1945)-
Sahara
planet, vilket i sin tur delar kroppen i två nära
nog symmetriska hälfter.
Sagitta'ria, Örtsläkte (fam. Alismataceae),
c:a 30 arter, de flesta i
Nordamerika. Han- o. honblommor på samma stånd.
S. sagittifo'lia, pilblad (se
bild), en intill meterhög vattenväxt med långskaftade,
pillika blad o. vita blommor
i tretaliga kransar. Sjöar o.
åar; täml. allmän.
S a g i t t a ' r i u s , lat., bågskytt. Det latinska namnet på stjärnbilden Skytten.
Sa'go, ett stärkelsemjöl
o. därav framställda gryn.
Erhålles ur märgen av de
egentliga, på Sundaöarna o.
Moluckerna växande sagopalmerna (Metrox"ylon Rum'phii o. M. lae've) men äv. av åtskilliga andra
palmarter samt av några cycadéer, ss. Cy'cas
revolu'ta i Japan o. C. circina'lis i monsunområdet. Den mesta i Europa använda sagon
framställas av potatisstärkelse.
Sagokrets, ett antal sagor, urspr. utan inbördes sammanhang, som hopfogats genom
att samma person göres till hjälte, t. ex.
sagokretsen kring Karl den store.
Sagopalmer, arter av palmsläktet Metroxylon.
Sagospel, drama med sagomotiv.
Sagostundsrörelsen, en av K. Q. Ossiannilsson 1903 grundad uppfostrande barnrörelse
inom Socialdemokr. arbetarpartiet. Rörelsens
program upptar förutom sagostunder gruppresor, studiecirklar m. m. samt barnkoloniverksamhet. Uppgick 1945 i Unga örnars riksförbund.
S a g r a ' d a b a r k , dets. som c a s o r a sagrada.
Saguenay [sa;ginej'], flod i 0. Canada, prov.
Quebec, vänsterbiflod
till St. Lawrencefloden.
300 km, till 1 / 3 segelbar.
Sagunto [-gonn'tå], förr M u r v i e d r o ,
stad 1 ö. mell. Spanien, prov. Valencia, nära
Medelhavet, blomstrande under forntiden, förstörd av Hannibal 219 f.Kr. Rom. fornlämningar, bl. a. en amfiteater. Omkr. 8,000 inv.
Sagan uppkommer ur småsjöar i n. Västmanland, genomflyter Sala o. utmynnar i
Oxfjärden av Mälaren. Längd omkr. 70 km.
Bildar gräns mellan Västmanland o. Uppland.
S a h a l i n ' el. S a c h a 1 i n, långsträckt ö vid
Asiens n.ö. kust, i s. Ohotska sjön. 74,078 kvkm.
Bergig, skogrik. Guld-, kol-, järn- o. naftatillgångar. Jakt o. fiske, konserv-, gruv- o. cellulosaindustri. Till 1945 tillhörde s. delen (36,090
kvkm, 415,000 inv., 1940, huvudstad: Toyohara)
Japan. Av Ryssland har S. använts som straffkoloni. — Hist. På 1700-t. skattskyldigt under
Kina delades S. 1855 mellan R3-ssland o. Japan,
vilket senare land 1875 genom byte avstod sin
del, den södra. 1905 måste dock
Ryssland till
Japan avträda hela ön s. om 500 n. br. Denna
del införlivades april 1943 med Japan som provinsen K a r a f u t o . Japans ekonomiska konpå n. S. upphävdes genom ett rysktSaggat [sakk'at] el. S a g g a t j a u r e, sjö cessioner
fördrag 1944. Genom ett hemligt avtal på
i Lappland, inom Lilla Luleälvs sjöområde. 36 jap.
Krimkonferenscn
febr. 1945 tillerkändes Rysskvkm. Största djup 83 m.
land den jap. delen av S., som aug. s. å. lades
Sagi'na,
örtsläkte (fam. Caryophyllaceae, under rysk förvaltning.
underfam. Alsinoideae), 20 lågvuxna, oansenliga arter med smala, ofta nästan syllika blad.
S a ' h a r a (arab. es-sahra, öken), jordens
S. procum'bens, krypnarv, mattbildande på största ökenområde, omfattande n. Afrika
naken jord; allmän.
från Atlasbergen o. Medelhavet till Sudan i s.
Saginaw [ssegg'inå], stad i s. Michigan, n. C:a 8 mill. kvkm, omkr. 2.5 mill. inv. Dels
mell. FOr. Stat., vid Huronsjön. 83,000 inv. sandöken med höga dyner, dels stenöken o.
(19^0) Livlig handel; trävaruindustri m. m.
stäppland samt till c:a 1/4 bergland, som
Sagittal'plan (av lat. sagi'tta, pil), plan ge- sträcker sig från n.v. till s.ö. med flera högnom kroppen, orienterat parallellt med median- partier: Ahaggar, Tibesti (över 3,000 m ö. b,).
Saharabanan
— 1523 —
Klimatet hett men sunt o. mycket regnfattigt.
Talrika uttorkade flodbäddar.
Djurvärlden
fattig o. växtligbeten ytterst knapp utom i
bergdalarna o. i oaserna (tills. c:a 200,000
kvkm), där dadelpalmen m. m. växer o. säd
o. frukt odlas. Befolkningen dels bofasta negrer, dels nomadiserande berberfolk, tuareger i
v., beduiner i ö. (libyska öknen). — V. o.
mell. S. tillhöra Frankrike, utom ett spanskt
område vid v. kusten o. ett f. d. italienskt vid n.
kusten, ö. delen Egypten o. Storbritannien.
S a h a r a b a n a n , en 1941 påbörjad järnväg,
som skall sammanbinda de franska besittningarna i Nord- o. Västafrika. Ändpunkter
Colombe-Bechar i Algeriet o. karavanstationen
Gao vid Niger, varifrån linjer över Timbuktu
till Dakar m. m. vid Atlanten planerats.
S a h a r a n p u r [-po'0!, stad i n. Indien, Förenade provinserna A gra o. Oudh. ioS.ooo inv.
(1941). Stora hästmarknader.
Sa'hib (arab., »herre»), hederstitel för européer i Indien.
Sahlgren, N i k l a s (1701—76), köpman
i Göteborg,
direktör för Ostindiska kompaniet
1733— 6 8, grundade det S a h l g r e n s k a
s j u k h u s e t i Göteborg, öppnat 1782, flyttat
till sin nuv. plats 1900.
Sahlgren, J ö r a n , f. «/4 1884, språkforskare.
Prof. i nord. språk i Lund 1929, i nord. ortnamnsforskning i Uppsala sed. 1930. S. har
utfört ett omfattande organisatoriskt arbete för studiet av ort- o. personnamnen o. är sed. 1928 föreståndare för Sv. ortnamnsarkivet. Han har sed. 1913
utgivit tidskr. Namn och
bygd, vari flertalet av hans
egna undersökningar ingår.
Äv. sagoforskare o. utgivare (delvis tills. m. S. Liljeblad) av Svenska sagor o.
sägner, varav Svenska folksagor utgör en populär bearbetning. Initiativtagare till Vetenskapssocieteten i Lund o. Gustav Adolfs akademien för folklivsforskning.
1 . Sahlin, C a r l Y n g v e (1824—1917),
filosof, 1863—94 prof. i praktisk filosofi i Uppsala efter Boström; självständig o. kritisk lärjunge till denne; påverkad av nykantianismen.
S. gäller som den främste utvccklaren av den
boströmska filosofien i Sverige.
2. Sahlin, M a u r i t z (1860—1927), son till
C. Y. S., ämbetsman, generaldir. i Telegrafsts - relsen 1902, i Järnvägsstyrelsen r904—07; t. f.
landshövding i Sthlms 1. 1908—19, erhöll s. å.
landshövdings namn.
3 Sahlin, C a r l (r86i—1943), industriman,
verkst. dir. för Laxå Bruks AB. 1900—17,
fullmäktig i Jernkontoret 1912—28; samlare
o. forskare inom bergshanteringens historia.
Fil. hed.dr 1 Sthlm 1927.
4- Sahlin, S t i g , f. 2 / 8 1899, diplomat. Utrikesråd 1935—"39> minister i Helsingfors 1939,
t. f. generaldirektör o. chef för Kommerskollegium t94i—45, därefter kabinettssekreterare
o. okt. s. å. chef för Vin- & Spritcentralen.
Sahlin, G u s t a f , f. 1892, industriman,
verkst. dir. i AB. Elektrolux sed. 1941.
Sahlstedt, A b r a h a m M a g n i (1716—
76), kritiker o. lärd, en av Frihetstidens mångsidigaste skriftställare; skrev arb. i nationalekonomiska, språkliga o. estetiska ämnen
(Svensk Grammatica, 1769; utkom i flera uppl.;
övers, till franska, ryska o. tyska). Utgav
äv. en Svensk ordbok (1773) o. verkade som
skald i Dalins anda.
S. A. I., förkortning för fr. Son Altesse
Impériale, Hans (Hennes) Kejserliga Höghet.
Saida, hamnstad i republiken Libanon, vid
Saint-Cyr
Medclhavskusten. 15,000 inv. (1935). Apelsino. citronodlingar. S. är antikens S i d o n (se
d. o.).
Sa'id Halim (1859—1921), egypt. prins, ungturkisk ledare, utrikesminister o. storvesir 1913
—17. Mördad.
Sa'id p a s c h a , kallad K u t s c h i i k (den
lille) (1835—1914), turk. statsman, nio gånger
storvesir, tidigast 1879—85 o. senast 1911—12.
Sai'dschutz el. S a i d s c h i t z, bv i n. Böhmen, Tjeckoslovakien. Bittervattcnkällor
Sai'ga, dets. som stäppautilop.
Saigon, huvudstad i Kochin-Kina Franska
Indo-Kina, vid den segelbara fl. Saigon, i n , 0 0 0
inv. (1936). Arsenal: kat. katedral,, observatorium. Koloniens förnämsta exporthamn.
Sai'k, levantinskt fartyg med hög stormast
med 2 råsegel o. liten mesanmast.
Saillant [säja"»'], L o u i s , f. 1910, fransk
fackföreningsman, generalsekr. i Fackliga världsfederationen sed. 1945.
Saima el. S a i m e n [saj'-], sjö i s.ö. Finland. Omkr. 1,300 kvkm. Avlopp: Vuoksen.
Från S. leder en 1845—56 byggd, 59 km lång
kanal till Viborg vid Finska viken.
Saimi'ri, dets. som dödskalleapa.
Saint [seint, i namn s°n(t)], eng., S a i n t
[sä"»], fem. S a i n t e [sä n 8t], fr., helig. Förk.:
5., St., S:t, fem. S:te.
Saint Albans [s°nt å'lb°ns], stad i s.ö. England, grevsk. Hertfordshire, n.v. om London.
41,000 inv. (1945). Katedral av väldiga mått,
vars äldsta delar äro från 1000-t.
Saint Andrews [s°nt send'ros], stad i Skottland, grevsk. Fife, vid Nordsjön. 8,300 inv.
(1931). Univ. (Skottlands äldsta, gr. 1411).
Havsbad. Tidigare var S. medelpunkten för
Skottlands kyrkliga liv, o. ruiner av en katedral från 1000-t. m. m. finnas kvar. S. är äv.
känt som golfsportens högkvarter.
de Saint-Arnaud [d a Sän*t arnå'], L e r o y
(1798—1854), fransk marskalk, understödde
som krigsminister Napoleons statskupp (1851)
o. deltog i Krimkriget som överbefälh. för den
franska armén (1854).
de S a i n t - A u b i n f d 0 sä"st åbä n *'!, G a b r i e l
(1724—80) o. A u g u s t i n (1736—1807), bröder,
franska tecknare o. (den sistnämnde) grafiker.
Saint -Barthélemy [sa"« bartelmi'j, en av Små
Antillerna, Västindien. 21 kvkm, 2,500 inv.
(1938). Stad: Gustavia (fr. Carénage, 440 inv.,
1938). — Svensk koloni 1784—1878, då det genom köp återlämnades till Frankrike, som det
förut tillhört.
Saint-Brieuo [s仫briö'], huvudstad i dep.
Cötes-du-Nord, n. Frankrike (Bretagne). 32,000
inv. (1936). Järn- o. kopparindustri.
Saint Christopher [s°nt krist'«f°] el. S a i n t
K i t t s, britt, ö bland Små Antillerna (Leeward
Islands). 176 kvkm, 30,000 inv. (1946). Fruktbar vulkanö. Huvudstad: Basseterre.
Saint Clair [s°nt klä' 0 ]. 1. Insjö på gränsen
mellan Michigan, För. Stat., o. Ontario, Canada. 1,191 kvkm. Avflyter till Eriesjön genom
Detroit River. — 2. Flod i Nordamerika, från
Huronsjön till S. 1. 65 km. Viktig kanaliserad
transportled.
Saint-CIoud [sä n sklo'], stad 1 n. Frankrike,
dep. Seine-et-Oise, vid Seine, v. om Paris.
17,000 inv. (1936). Hästkapplöpningar. — Sommarresidens för Napoleon I m. fl. franska regenter. Lustslottet från 1658 förstördes under kriget
1870. Barockträdgård med kaskadanläggning.
de Saint-Cyr [d° sä n » si'r]. L a u r e n t
Gouvion
(1764—1830),
markis, fransk
marskalk, deltog med framgång i Napoleonskrigen (segern vid Polotsk 1812) o. var under
Ludvig XVIII krigsminister 1815—19.
Saint-Cyr [sä"« si'r], stad i n. Frankrike, dep.
Seine-et-Oise. 7,300 inv. Parisuniversitetets
Saint-Denis
— 1524 —
aerotekniska institut; krigsskola (1808 flyttad
från Fontainebleau o. inrymd i Madame de Maintenons f. d. skola för adelsfröknar).
Saint Denis (.sänKd0ni'J, Frankrikes skyddshelgon, enl. legenden Galliens förste biskop;
martyr vid slutet av 200-t.
Saint-Denis [sän«d°ni']. 1. Stad i n.
Frankrike,
dep.
Seine, vid fl. Seine,
n. om Paris. 70,000
inv. (1946). Handel
o. industri. Den nuv.
klosterkyrkan,
de
franska
konungarnas gravkyrka, som
påbörjades n 37 av
abboten Suger (se
d. o.), visar i koret
{1140—43) de tidigaste proven på fullt
utbildat
gotiskt
byggnadssystem.
Kyrkan restaurerades hårt av Viollet-le-Duc.
Det äldsta klostret grundades 626, uppkallat
efter Paris' förste biskop, som uppges ka lidit
martyrdöden 250. E t t antal märkliga kungagravar från 1500-t. av A. o. J. Juste, Ph. Delorme
o. G. Pilon. — 2. Huvudstad på franska ön
Réunion bland Maskarcuerna i Indiska oceanen.
31,000 inv. (1936).
Saint-Dié [sä n sdie'], stad i n.ö. Frankrike,
dep Vosees, vid fl. Meurthe. 20,000 inv. (1936).
Katedral från n o o - t . (helt förstörd under Andra
världskr.). Mineralkällor; textil- o. annan industri.
Saint-Dizier [sä n «disje'], stad i n.ö. Frankrike, dep. Haute-Marnc, vid fl. Marne o. HauteMarnekanalen. 19,000 inv. (1936). Järnindustri
m. m. Livlig hamn.
Sainte-Adresse [sä"«t adräss'], förstad till
I.e Havre, Frankrike. Under Första världskr.
o. i maj 1940 säte för belg. regeringen.
Sainte-Beuve [sä n *t b ö w ' ] ,
Charles
A u g u s t i n (1804—69), fransk skald o. kritiker. Till en början varm anhängare av
romantiken bröt han senare med denna o.
närmade sig klassicismens
smakideal. S:s metod betecknar ett genombrott i
den litterära kritikens historia. Bl. arbeten: Hisioire
du Port-Royal (1840—59),
Chateaubriand (1861) o. Causeries du lundi (1851—62).
Kritiker o. porträtt, ett urval
av hans produktion, utgavs
1944 av E. N. Tigcrstedt.
(Se bild.)
Sainte-Chapelle
[sän«t
ijapall'], slottskapell i två våningar på ön
La Cité i Paris, uppfört av Ludvig den
helige på 1240-t. En
av den franska gotikens främsta skapelser. (Se bild.)
Sainte-Marguerite [sä n *t marg 0 ritt'], fransk ö i Medelhavet, nära Cannes. 2 kvkm. På S.
voro »Mannen med
järnmasken» o. Bazaine förvarade som
statsfåugar.
Saintes
[sä n *t],
stad i s.v. Frankrike, dep. Chareute-Inférieure,
vid fl. Charente. 21,000 inv. (1931). Amfiteater m. m. från rom. tid. Kyrkor från n o o - t .
Saint John
Saint-Étienne [sä n «tetjänn'], huvudstad i
dep. Loire, s.ö. Frankrike, nära fl. Loire.
178,000 inv. (1946). Centrum i ett viktigt koldistrikt. Stor järn-, maskin-, vapen- o. textilindustri; livlig handel.
de Saint-Évremont [d ö sä n stevr°må n *'],
C h a r l e s (1610—1703), greve, fransk författare, libertin; skrev en satir mot Franska
ukad., Comédie des académiciens (1650), samt
hist. o. filos. verk.
de Saint-Exupéry [d° sä n «t eksyperi'],
A n t o i n e (igoo—44), fransk författare o. flygare. Bl. arb.: Vol de nuit (1931; Nattflygning,
1933) o. Terre des hommes (1939; Kamrater på
en irrande planet, s. å.) samt Pilote de guerre
(1942; Spaning mot Ärras, s. å.), en mästerlig
skildring av franska sammanbrottet 1940.
Saint Francis [s°nt trtenn'sis], tlod inom
Missouri o. Arkansas, i mell. För. Stat., biflod
fr. h. till Mississippi. 600 km.
Saint Georgekanalen [s°nt dsjå'dsj-], brett
sund mellan Wales (Storbritannien) o. Irland;
förenar Irländska sjön i s. med Atlanten.
Saint Germain
[sänBsJärmäne'J, d. X784,
fransk äventyrare, vann insteg i förnäma kretsar, bl. a. i Paris, o. spelade en framträdande
roll i samtida frimureri. Uppges ha varit
lärare till Cagliostro.
Saint-Germain-des-Prés [sän« sjärmä11*' depre'], den äldsta kyrkan i Paris, grundad på
500-t., ombyggd 1120—30.
Saint-Germain-en Laye [sä n *sjärinä n « anelä'],
stad i n. Frankrike, dep. Seine-et-Oise, vid fl.
Seine, v. om Paris. 23,000 inv. (1936). Berömt
renässansslott, förr ofta kungl. residens, nu
arkeologiskt museum.10 N. om S. en stor, vacker
skog. — I S . slöts / 8 19x9 freden mellan de
allierade o. Österrike.
Saint-Gervais-les-Bains [sä n 8sjärvä'lebä n *'],
kurort med varma källor i s.ö. Frankrike, dep.
Haute-Savoie, vid foten av Mont Blanc.
Saint-Gilles rsän*<<jiiri. stad i s. Frankrike,
dep. Gärd. 6,ooo inv. Kyrka, påbörjad 1116,
med berömd, rikt smyckad västfasad.
Saint-Gobainskogen lsä n « gaba"s'-], höglänt
skogstrakt i n. Frankrike, n. om Paris, varifrån
tyskarna bombarderade Paris med långskjutande kanoner under Första världskr. (1918).
Saint-Gond [sa n «gäng'], ort i n. Frankrike,
dep. Marne. Under »första slaget vid Marne»
(1914) spelade de efter S. benämnda S . - t r ä s k e n en betydelsefull roll (»slaget vid S.träsken» 7—9 sept.).
Saint Helen's [s°nt hell'ins], stad (eget
grevsk.), grevsk. Lancashire, n.v. England, n.ö.
om Liverpool. 106.000 inv. (1946). Glas-, koppar- o. kem. industri m. m. Stenkolsgruvor.
Saint Helier(s) [s ö nt hell'jO(s)], huvudstad på
britt, ön Jersey i Engelska kanalen. 28,000
inv. (1Q31). Befäst hamn Havsbad
Saint James's Palace [s^nt dgjeWsis peell'°s],
palats i London, kom 1532 i Henrik VIII:s ägo
o. utbyggdes av Karl I. Efter White Halls brand
1691 var S. de eng. kungarnas residens til) 1809,
då det härjades av eld. »Court of Saint James»
är ännu benämning på eng. hovet. Jfr Buckingham Palace.
Saint-Jean-d'Acre [sä n s sja n * dakkr'], franska namnet på staden Acre i Palestina.
Saint-Jean-de-Luz [sä11» s)ane d°ly's], badort
i s.v. Frankrike, dep. Basses-Pyrénées, vid fl.
Nivelles utlopp.
Saint J o h n [s°nt dsjånn']. I. Flod i n.ö.
Nordamerika; upprinner i v. Maine, För. Stat.,
o. utfaller i Atlanten (Fundy Bay) i ö. Canada.
7x8 km. — 2. Insjö i ö. Canada, prov. Quebec.
Avflyter genom fl. Saguenay till St. Lawreucefloden. 907 kvkm. — 3. Stad i ö. Canada,
prov. New Brunswick, vid Fundy Bay. 51,000
inv. (1941). Isfri hamn.
Saint John
— 1525 —
Saint J o h n [s"nt dsjånn'], familjenamn för
Henry, viscount Bolingbroke.
Saint J o h n ' s [s°nt dsjänns']. 1. Huvudstad
på britt, ön Newfoundland, på ö. kusten.
62,000 inv. (1945). God hamn; skeppsvarv;
fiske. — 2. Flod i Florida, s.ö. För. Stat.,
till Atlanten. 650 km.
Saint Joseph [s°nt ds)å°'sif], stad i Missouri,
mell. För. Stat., vid fl. Missouri. 76,000 inv.
(1940). Betyd, slakterier.
de S a i n t - J u s t [d° sä n *
sjyst'], A n t o i n e (1767
—94), fransk revolutionsman, medl. av välfärdsutskottet,
hänsynslös
anhängare av skräckväldet,
avrattades vid Robespierres
fall. (Se bild.)
Saint K i t t s [s°nt-], annat namn på ön Saint
Christopher.
de Saint-Lambert [d°
sä n s lanebä'rl, J e a n F r a n c o i s (1716—1803),
fransk skald, skrev bl. a. dikten Les saisons
(1766), förebild för J. G. Oxenstiernas »Skördarna».
Saint Lawrencefloden [s°nt lårr'°ns-], eng.
S a i n t L a w r e n c e R i v er, flod i n.ö.
Nordamerika. Avlopp för Ontariosjön mot
n.ö. till Atlanten (Saint
Lawrenceviken).
1,140 km. Bred o. vattenrik, på flera ställen
vidgande sig till sjöar. Genom forsarnas kringgående med kanaler fulist. segelbar. Bildar fr.
Quebec en väldig mynningsvik. Största bifl.:
Ottawa, St. Maurice o. Saguenay fr. v., Richelieu
fr. h. Viktig trafikled, ehuru tillfrusen 5 mån.
av året ovanför Quebec.
Saint Lawrenceviken [s°nt lårr'°ns-], eng.
Gulf of S a i n t L a w r e n c e , vik av Atlanten vid Nordamerikas n.ö. kust. Flera stora öar.
Saint-LÖ [sän* lå'], huvudstad i dep. Manche
(Normandie), Frankrike, v. om Caen. 12,000 inv.
Staden lades helt i ruiner vid de häftiga strider,
som rasade mellan tyskarna o. de allierade,
innan S. befriades 18 juli 1944.
Saint Louis [s°nt lo'isj, stad i Missouri, mell.
För. Stat., vid Mississippi. 816,000 inv. (1940).
Berömda parker. Bl. monument C. Milles' fontän
Vattnen mötas (1940), som anspelar på de två
nämnda stora flodernas saminanflöde. Kat.
ärkebiskop. 2 univ., gr. 1818 o. 1857 (med resp.
4,830 o. 2,960 stud., 1945). Vetenskapsakademi.
Järnvägsknut o. mycket betyd, industri- o. handelscentrum (boskap, spannmål, bomull, ull,
hudar m. m.). — Grundlagt av fransmän 1764.
Saint Louis [sa"sl°i'j, Huvudstad 1 Senegal,
Franska Vastafrika, vid fl. Senegal nära mynningen. 36,000 inv. (1938). Anlades 1658, den
äldsta franska orten på Afrikas fastland.
Saint Lucia [s°nt lo'!] 0 ], sp. S a n t a L u c i a , britt, ö bl. Små Antillerna (Windward Islands). 614 kvkm, 71,000 inv. (1940). — Område för flottbas uppläts här 1940 åt För. Stat.
på 99 år.
Saint-Malö [sä n «malå'], stad i v. Frankrike
(Bretagne), dep. Ille-et-Vilaine, vid Eng.
kanalen. 13,800 inv. (1936). Ålderdomlig karaktär med talrika byggnadsminnen. Badort.
Svårt krigshärjat under Andra världskr.
Saint Mary ls°nt ma'°rij, britt, ö i Vastafrika, vid fl. Gambias mynning. 10 kvkm,
14,400 inv. Jfr Gambia.
Saint Mary's River [s°nt mä'°ris rivv' 0 ],
flod i n. För. Stat., s. Canada, förbinder övre
sjön med Huronsjön. 96 km. Stora vattenfall
(med kraftstationer), vilka kringgås med kanaler.
Saint-Maur-des-Fossés [sä11* må'r de fåse'],
förstad till Paris, vid Marne. 56,000 inv.
(1946). Industri.
Saint-Maurice [sä n småriss'], ty. S a n k t
Saint-Pierre
M o r i t z , stad i v. Schweiz, kant. Valais, vid
Rhöne. 2,600 inv. Augustinerkloster, grund. 515.
Saint-Mihiel [sa"nmijaH'j, stad i n.o. Frankrike, dep. Meuse, vid fl. Meuse o. Canal de
l'Est. 4,700 inv.
Saint-Nazaire [sä n snasä'r], stad i v. Frankrike (Bretagne), dep. Loirc-Inférieure, vid
Loires mynning. 43,000 inv. (1936). Befäst.
En av Frankrikes viktigaste sjöstäder. Utnämn för Nantes. Badort. Skeppsvarv. S., som
under tyska ockupationen 1940—45 utbyggdes
till en stark ubåtsbas, utsattes för allierade
bombräder av förödande verkan. Mars 1942
gjorde britt, commandos ett landstigningsexpcriment. Tyskarna höllo S. ända till kapitulationen
maj 1945. Stora delar av hamnen förstördes
av dem.
Saint-Nicolas [sä n snikåla'], stad i n. Belgien,
Öst-Flandern. 43,000n inv. (1946). Textilindustri.
Saint-Omer
[sä «tåmä'r], flaml. S i n t
O m a a r s, stad i n. Frankrike, dep. Pas-deCalais. 18,000 inv. (1936). Hamn. Grundades
på 600-t. Var under Första världskr. säte för
britt, högkvarteret okt. 1914—mars 1916.
Saintonge lsänBtan«s)'J, en av Frankrikes
gamla provinser i s.v. Frankrike, kring fl. Charente vid Atlanten. Huvudstad: Saintes.
Saint-Ouen [sä n «toa n s'], industriförstad till
Paris i n., vid Seine. 51.000 inv. (1936).
Saint Paul [s°nt på'l], huvudstad i Minnesota, n. För. Stat., vid Mississippi mittemot
Minneapolis. 288,000 inv. (1940), varav många
av sv. härstamning. Univ., gr. 1854 (530 stud.,
1945). Kat. ärkebiskop o. katedral. Praktfullt
marmorkapitolium. Betyd, industri. Handel
med trävaror, boskap, spannmål.
Saint-Paul [sänKpåH'], hamnstad på franska
ön Réunion, Maskarenerna. 21.000 inv. (1936).
Saint
Paul
[s°nt på'l], Londons näst Westminster Abbey
förnämsta kyrka, till storleken
den 3:e i kristenheten, uppf. av
Wren 1675 —
1710 (se bild).
Något skadad av
flygbomber 1940
o. 1941.
Saintpaulia [sä n epa'ii a ], örtsläkte (fam.
Gesneriaceae), 3 arter (tropiska Östafrika). S.
ionan'tha, usambaraviolen, har ovala, skattade,
köttiga o. tätt finhåriga blad samt blåvioletta
blommor. Omtyckt krukväxt.
S a i n t P e t e r s b u r g [s n nt pi't°sb0g], stad i
Florida, s.ö. För. Stat., vid Tampaviken. 61,000
inv. (1940).
Saint-Pierre [sä n »pjä'r], 1. Fransk ö, 16
km s. om Newfoundland, tills. m. Ile-auxChiens 33 kvkm, 3,400 inv. (1936), bildar
tills. m. ön Miquelon en fransk koloni, 242
kvkm, 4,200 inv. (1936). — 2. Stad på franska ön Martinique, Små Antillerna. 8 / 5 1902
fulist. utplånad med nästan alla inv. (30,000)
genom vulkanen Mont Pelécs utbrott.
Saint-Pierre [sä n epjä'r],
C h a r l e s I r é n é e Ca3 t e l , abbé de S. (1658—
'743), fransk politisk skriftställare, hävdade i Projet
de paix universellt (tillkommen med anl. av Utrechtfreden 1713) tanken på ett
allmänt världsförbund, där
tvister mellan enskilda stater skulle avgöras av en skiljedomstol. (Se bild.) Jfr äv.
Pcrnardin de Saint-Pierre.
Saint-Privat
— 1526 —
Saint-Privat [sä n «priva'], by i n.ö. Frankrike
(Lotkringen),
dep. Moselie, n.v. om Mctz. Stort
slag där I8 / 8 1870, äv. uppkallat efter den närbelägna byn Gravelotte.
Saint-Quentin [sä n ska n stä n *'], stad i n.
Frankrike (Picardie), dep. Aisne, vid fl. Somme.
49,000 inv. (1936). Stadshus fr. 1500-t. o.
gotisk katedral. Betyd, textil- o. annan industri. — Bekant från Fransk-tyska kriget (»slaget vid S.» 19 jan. 1871) o. Första världskr.,
särsk. i aug. 1914 o. i samb. med tyska våroffensiven 1918, varunder staden delvis förstördes.
Saint-Raphaél [sän« rafaäll'], badort på
franska Rivieran, dep. Var, vid Golfe de Fréjus,
23 km s.v. om Cannes.
9,500 inv. Bauxit.
Saint-Saens [sä n ssa' n ss], C a m i 11 e (1835—
1921), fransk tonsättare, skrev symfonier, pianokonserter, oratorier (Syndafloden), operor (Simson och Delila, 1877) m. m.
1 . Saint-Simon [sä n *simå n «']i L o u i s d e
R o u v r o y , hertig de S. (1675—1755). fransk
memoarförfattare o. hovman; tillbragte från
1723 sitt återstående liv på sina gods. Hans
memoarer (i:a fullst. uppl. 1829—40, 21 bd;
ny edition av A. de Boislisle i 41 bd 1879—1930;
i utdrag i sv. övers. 1924) äro glänsande, personligt färgade skildringar från 1'ancien régime.
2 . Saiot-Simon, H e n r i d e R o u v r o y ,
greve de S. (1760—1825), ,™~.
fransk reformivrare, en av
socialismens föregångsmän.
Deltog i Nordamerikanska
frihetskriget. I bl. a. Systems industriel (1821) o.
Nouveau christtanisme(i&25)
riktade han sig mot industrialismens avigsidor samt
framlade ett program till
en av socialekonomiska o.
etiska strävanden bestämd
organisation av samhällslivet i socialistisk anda. S. fick talrika efterföljare, som utvecklade hans lära ( s a i n t s i m o n i s m e n).
Saint T h o m a s [s°nt tåmm'°s], en av de till
För. Stat. hörande Virgin Islands (Jungfruöarna), Västindien. 86 kvkm, 11,000 inv. (1940).
Saint-Valéry-en-Caux [sän« valeri' a n s kå'j,
stad i n.v. Frankrike, dep. Seine-Inférieure, vid
Engelska kanalen, s. om Dieppe. 2,600 inv.
Fiskehamn, badort.
Saint Vincent [s°nt vinn's°nt], britt, ö bland
Små Antillerna (Windward Islands). 389 kvkm,
52,000 inv. (1938). Vulkanisk (förödande utbrott 1902). Huvudstad: Kingstown (4,300
inv., 1931)Saipan, ö bland Marianerna, 185 kvkm, omkr.
5,000 inv. Bas för sjö- o. flygstridskrafter. Huvudstad: Garapan. Erövrades av de allierade
efter 3 veckors hårda strider mot japanerna
»/, 1944- Därefter under amerik. förvaltning.
S a i s , ruinstad i n. Egypten, vid Nilen; blomstrade under 700-t. f.Kr. Nedre Egyptens huvudstad, berömd för kungagravar, ett praktfullt
tempel o. en ännu bevarad konstgjord helig sjö.
Saisa'n-nor, grund, fiskrik sjö i s. Sibirien,
2,382 kvkm; genomflytes av Irtysj.
Saison [säså n «'], fr., säsong.
Saja'nska bergen, namn på ö. delen av Altajbergen, vid gränsen mellan Mongoliet o. Sibirien; några toppar nå 3,490 m (Mungo, Sardyk).
Sak, jur., talan; den väsentliga tvistefrågan i
rättegång (i motsats till proccssuella frågor);
konkret föremål.
Sakai, stad i Japan, på s.v. kusten av Honshu, s. om Osaka. 141,000 inv. (1935). Tidigare landets främsta handelsstad.
S a k a r i ' a s el. S a k a r'j a. 1. En av de
mindre profeterna i GT; återvände med Serubabcl ur fångenskapen o. uppmuntrade till
Salacrou
templets byggande. Profetia om »dottern Sion»
Sak. 9 : 9 . — 2. Johannes döparens fader
(Luk. 1: 5 f.)Saké, en i Japan allm. brukad alkoholhaltig
dryck (intill 15 % ) , som framställes av ris.
Saker, jur., skyldig, förfallen till ansvar för
brott.
Sakförare, person, som för annans talan i
rättegång.
S a k k a ' r a , by i Nedre Egypten, s. om Kairo,
v. om Nilen. I närh. stort gravfält med bl. a.
Gamla rikets förste härskare konung Djosers
märkliga gravanläggning med trappstegspyramid o. rester av tempel, där sten för första
gången använts i ett monumentalt byggnadskomplex (omkr. 2770 f.Kr.). Som arkitekt
verkade där antagligen kungens minister Imhotep, senare dyrkad som gud.
Saklega, upplåtande av nyttjanderätt till
viss egendom (ex. arrende, hyra).
Saklös, jur., fri från straffansvar.
Sakocker, utnyttjande av annans trångmål,
oförstånd, lättsinne el. beroende ställning till a t t
förvärva hans egendom till oskäligt lågt pris.
Dylikt köpeavtal är rättsligt ogiltigt. Den som
gör sig skyldig till s. straffas enl. 21 kap. 5 §
strafflagen.
S a k r a ' l . 1. (Av lat. sa'cer, helig), hörande
till religionen el. gudstjänsten. — 2. (Av lat.
sac'rum, korsbenet), hörande till korsryggstrakten, t.ex. sakrala smärtor.
S a k r a m e n t ' (av lat.), helig handling, i vilken
Guds nåd skänkes genom yttre medel. Lutherska kyrkans sakrament äro dop o. nattvard. I
rom.- o. grek.-kat. kyrkan tillkomma: konfirmation, bot, sista smörj else, prästvigning o.
äktenskap. — Adj.: s a k r a m e n t a l ' .
S a k r a m e n t a ' l i e r (lat. sacramenta'lia, sakramentsliknande), benämning på de magiska o.
symboliska handlingar i rom.-kat. kulten, vilka
icke räknas som sakrament.
S a k r a m e n t a ' l s t r i d e n kallas under reformationen den strid om nattvardsläran, som blev
en av huvudorsakerna till brytningen mellan
lutheraner o. reformerta.
S a k r a m e n t s h u s , ett oftast arkitektoniskt
rikt utformat förvaringsrum för monstransen
o. hostian.
S a k r i s t a ' n , (förr) klockare.
Sa'kristi'a, nylat., avskilt rum i kristna
kyrkor, där kyrkohandlingar o. kultföremål
förvaras, vissa kyrkl. handlingar förrättas o.
prästen vistas efter gudstjänsten.
S a k r o s a n k t ' (av lat.), helig, fridlyst.
S a k r ä t t , den del av förmögenhetsrätten,
som behandlar sakrättigheterna: äganderätt,
panträtt, nyttjanderätt, retentionsrätt, servitut,
avkomsträtt, rätt till elektrisk kraft.
Saks'köbing, stad på Lollands n. kust,
Maribo Amt, Danmark. 2,400 inv. (1945)Sockerfabrik.
Sakägare, jur., part i rättegång.
Saköre (av sak i bet. straff o. öre), böter. —
S a k ö r e s l ä n g d , förteckning å ådömda
böter o. viten.
Sal, kommun i n.v. Västergötland, Skarab. 1.
(past.adr. Salstad); Grästorps landsf.distr., Åse,
Viste, Barne o. Laskc doms. 320 inv. (1947)Sala, stad i 0. Västmanland,
vid Sagan, Västmanl. 1. 8,980 inv.
(1948). Samrealskola. Gruvdrift,
jordbruk, industri (mek. verkstäder, kalkbruk, ullspinneri). Länslasarett. I närh. Sala silvergruva.
— Stadsrättigheter 1624. Namnet
(dativ Salum 1335) innehåller ordet sal, 'fäbod',
som är nära släkt med dalmålets, säl 'fäbod'.
Stadsvapen, se bild. Jfr äv. Sala silvergruva.
Salacrou [-kro'], A r m a n d , f. 1905, fransk
dramatiker. Bl. pjäser La terre est ronde (1938)
Salad
— 1527 —
o. Les fiancés du Havre (Fästmännen i Le Havre,
uppf. i Sthlm 1945).
Sala'd (av fr.), en under 1400-t. brukad hjälm.
Salad'in cl. S a l l a d in (1137—93). sultan
av Egypten o. Syrien, stamfader för ejuhidernas ätt, störtade fatimiderna 1171 o. gjorde sig
till envåldshärskare över länderna mellan Nilen
o. Eufrat (1183). S. intog Jerusalem (n87)
men avslöt efter det 3:e korstagets slut ett
fördrag, enl. vilket de kristna fingo behålla
kuststräckan mellan Jafa o. Antiokia. S.
är det muhammedanska hjälteidealet.
Saladjä'r (av fr.), egentl. sallatsfat, låg
glasskål; äv. ställ för flera dyl.
Sala k o n t r a k t , Västerås stift, Västmanl. 1.,
omfattar 9 församlingar. Kontraktsprostens
adr.: Sala.
Sala l a n d s k o m m u n i ö. Västmanland,
Västmanl. l.j Sala landsf.distr., Västmanl. ö.
doms. 1,115 >nv. (i947)Sala'm a l e ' k u m , arab., »frid vare eder!»,
arab. hälsningsord.
Salaman'ca. 1. Provins i v. Spanien (Leon),
s. om Duero. 12,314 kvkm, 422,000 inv. (1946).
— 2. Huvudstad i S. 1, vid fl. Tormes. 91,000
inv. (1946). 2 katedraler (resp. 1100-t. o.
1500-t.); univ. (grundat 1230), förr vida berömt,
med byggnad fr. 1400-t.
Salaman'der (av grek.). 1. Eld-ande, enl.
medeltida folktro de väsen, som härskade över
elden. — 2. Öppen gratineringsugn. Värmekällan är placerad i taket, varifrån värmen strålar
ned på maträtten, som upplagd på fat skjutits
in på ett galler. — 3. Zool. Se Salamanderdjur o.
Jättesalamandrar.
Salamanderdjur, Salamandri' dae, svansamfibier, vilka som larver leva i vatten men som
fullvuxna i allm. på land, dock med undantag
för fortplantningstiden. Hit höra vattenödlor,
vilka blott vår o. försommar vistas i vatten,
salamandrar, axolotlen m. fl.
Salam'bria el. S a l a m'v r i a s, den största
floden i Tessalien, Grekland, upprinner på n.
Pindos, mynnar i Salonikiviken av Egeiska havet.
Längd 225 km. S. är antikens P e n e i o s.
S a l a m i , italiensk korv av svinkött o. med
stark vitlökssmak.
Sa'lamis. 1. Grek. ö på Ättikas v. kust.
102 kvkm, omkr. 7,000 inv. — 480 f.Kr. vunno
grekerna under Temistokles en stor sjöseger
där över perserna. — 2. Antik stad på Cyperns
ö. kust, grundad av greker. Betydande bysantinska byggnadsrester.
Salam'nius, M a 11 h i a s, d. 1691, finsk
skald, skrev messiasdiktcn Ilolaulu lesuksesta
(Glädjesång över Jesus), den äldre finska litteraturens förnämsta verk.
S a l a m ' v r i a s , dets. som Salambria.
Salan'dra, A n t o n i o (1853—1931), ital.
rättslärd o. konservativ politiker, genomförde
som ministerpresident 1914—16 jämte utrikesministern Sonnino Italiens anslutning till ententemakterna.
Salanga, Siarn tillhörig ö utanför v. kusten av
Malacka. 762 kvkm, 1,200 inv. Tenngruvor.
Salanga'n, Colloca'lia
esculen'ta, tornsvala, som
jämte närstående arter
från de Ostindiska öarna
ger de »ätliga svalbona»,
byggda av ett merendels
genomskinligt, från spottkörtlarna avsöndrat limartat ämne. Häcka kolonivis i djupa berghålor.
Bona exporteras förnämligast till Kina.
S a l a r i u m , lat., urspr.
en fornrom. soldats el.
ämbetsmans saltportion;
Salep
senare förvandlad i penningar, därav betydelsen lön, arvode (fr. salaire, eng. salary).
Sala silvergruva, belägen strax s.v. om
Sala, upptäcktes på 1500-t. o. lämnade i början
rik avkastning (3,200 kg årl.). Staten, som
tidigare ägde huvudandelarna i densamma,
överlät den 1682 till Sala bergslag. Nuv. ägare
AB. Avesta Jernverk. Driften är sed. 1908
nedlagd.
Sala't, den bön, som muhammedanerna skola
förrätta 5 ggr dagligen.
Salazar [ s a ' r ] , A n t o n i o d e O l i v e i r a ,
f. 1889, portug. statsman, son till en småbrukare. Blev 1921 prof. i
nationalekonomi i Coimbra
o. invaldes 1923 i deputeradekammaren. Finansminister fem dagar 1926 o.
ånyo från 1928 (från 1932
tillika konseljpresident) har
S. med stöd av Portugals
president Carmona genomfört en genomgripande sanering av landets finanser
o. politiska organisation
(1933 års korporativa författning). S., som till febr. 1947 av. var utrikesminister, utövar diktatorisk myndighet. (»Portugals starke man»). Ivrig katolik. Hed.dr i
Oxford 1940.
Salazopyrin, ett svenskt sulfonamidpreparat,
som utgör en förening av salicylsyra o. sulfapyridin. Har givit lovande resultat vid behandling av kronisk ledgångsreumatism.
Saibohed, 1753—i9°6 Västmanlands regementes mötesplats. Iyigger i Västerfärnebo
kommun, Västmanl. 1.
Saldanha [-dann'ja], J o ä o C a r l o s (1791
—1876), hertig, portug. militär o. statsman,
från 1825 upprepade gånger minister, tvang
efter erövringen av Lissabon dom Miguel a t t
avgå (1834) o. blev genom en militärrevolt
Portugals egentlige härskare (1851—56).
SaTdo, it., rest, avslutning, skillnaden i ett
handelskonto mellan debet- o. kreditsidan.
— S a 1 d e'r a, utjämna (ett konto), betala.
de la Sale [d° la sall'], A n t o i n e (1390—
1464), fransk författare. S:s främsta arbete är
den märkliga romanen Petit Jean de Saintré.
Saleby, kommun i n. Västergötland. Skarab.
1.; Skånings landsf.distr., Skarabygdens doms.
1,156 inv. (1947).
SaléVjer el. S a 1 a i j e r, ö i Indonesien, s.
om Celebes. 900 kvkm, 76,000 inv., mest muhammedaner. Jordbruk o. hästavel.
Sa'lem. 1. Högtidligt namn på Jerusalem
(»Salems berg»). — 2. En ort (äv. kallad Salim
Joh. 3:23) vid Jordan, där Johannes döpte
Salem, urspr. S l e m , kommun i n.ö. Söder
manland, Sthlms 1. (past.adr. Rönninge); Tum
ba landsf.distr., Södertörns doms. 2,242 inv
(1947), därav i Rönninge municipalsamhälle
1,382. — I kyrkan fanns ett berömt altarskåp,
nu i Stat. hist. mus. (bild, se sid. 41).
Salem [se''l ö m]. 1. Stad i s. Indien, prov.
Madras. 130,000 inv. (1941). Textilindustri.
Handel. — 2. Stad i Massachusetts, n.ö. För.
Stat., vid Atlanten. 43,000 inv. (1931). Vetenskapsakademi. Lädcrindustri. — 3. Huvudstad
i Oregon, n.v. För. Stat., vid fl. Willamette.
31,000 inv. (1940).
Salén, S v e n, f. 7 / n 1890, skeppsredare, ledare
för Salénredcrierna (AB. Banantransport, Rederi AB. Jamaica, m. fl.). Framstående kappseglare.
Sale'nius, A n d e r s
Gustaf
Gotth a r d (1815—96), lexikograf, kyrkoherde i
Kjula, utg. Latinsk-svensk ordbok (1873).
Sa'lep, rotknölar från en del orkidéer. Inne-
Salerno
— 1528 —
hålla stärkelse o. växtslem; användas i medicin
som lenande medel.
Saler'no. 1. Provins i s.v. Italien (Kampanien). 4,924 kvkm, 705,000 inv. (1936). — 2.
Huvudort i S. 1. 88,000 inv. (1947). S. var
under medeltiden berömt för sin medicinska
högskola. Katedral, urspr. fr. 1000-t., med berömda mosaiker. I Salcruobuktcn
verkställde
britter o. amerikanare 8 / 9 1943 en större landstigningsoperation. Efter hårda strider, under
vilka det allierade flyget o. britt, flottan ingrepo
till arméns hjälp, kastades tyskarna tillbaka,
varigenom vägen till Neapel öppnades.
Salford lsa'lf°dj, stad (eget grevsk.) i n.v.
England, sammanbyggd med Manchester.
174,000 inv. (1946). Stor textil-, maskin- o.
livsmedelsindustri.
Salica'ceae, växtfamilj, omfattande c:a 200
arter skildkönade träd o. buskar på n. halvklotet. Blad hela, strödda. Blommor utan
hy lie i enkla bangen, med disk- el. honungsglandler, den honliga best. av en enrummig
pistill. Kapselfrukt, som öppnas med 2 valvler. Frön mycket små med härpensel. Hit höra
släktena Populus o. Salix.
Salicor'nia, växtsläkte (fam. Chenopodiaceae), 9 arter på salthaltig mark. I Sverige S.
herba'cea, glasört, en ettårig, grå- el. brungrön,
glatt ört med korsvis motsatta grenar, köttiga,
fjällika blad o. i grenarna insänkta blommor.
Havsstränder.
Salicy'lsyra, o r t 0-0 x i b e n s o e s y r a , erhålles ur fenol genom behandling med natriumhydroxid o. koldioxid under tryck. Den är antiseptisk o. användes därför till konservering av
matvaror (fär dock ej ingå i köttvaror till avsalu), dessutom till framställning av färgämnen o. läkemedel (acetylsalicylsyra, salipyrin,
salol m. fl.) o. tills, med bensoesyra inblandad i
talg
(salicylsyretalg)
mot skavsår.
Särskilt stor betydelse ha salicylsyra o. dess
derivat som febernedsättande o. smärtstillande
medel vid ledgångsreumatism. — Salter o. estrar
kallas s a 1 i c y 1 a't.
Sa'lier (alt. sa'lii, av saWre, dansa), två
fornrom. prästkollegier om vartdera 12 patriciska medl., som i mars varje är firade en fest
med dans o. sång till krigsguden Mars' ära.
Sa'lier, dets. som saliska Iranker.
Salie'ri, A n t o n i o (1750—1825), ital.
tonsättare, från 1766 verksam i Wien, skrev
operor, oratorier, kantater m. m.
Sali'n (av lat. sal, salt), saltverk, saltsjö.
Salin, B e r n h a r d (1861—1931), arkeolog, styresman för Nord. mus. 1905—13 riksantikvarie 1913—23, utgav epokgörande arbeten
rörande forngermansk konst o. kultur (Vi'- altgermanische Thierornamenlik, 1904, 2:a uppl.
1935)Salina [s°li'n°], stad i Kansas, mell. För.
Stat., vid Saline River. 21,000 inv. (1940).
Univ., gr. 1885 (160 stud., 1945)Sali'na Cruz [-kröp], frihamn i s. Mexico,
Staten Oaxaca, vid Stilla havet (Tchuantepecviken). 6,000 inv. (1933).
Sali'nas, grunda saltsjöar i s. Sydamerika,
ö. om Anderna. Under torra årstiden saltöknar.
Sali'nisk (av lat. sal, salt), salthaltig.
Salinome'ter, dets. som saltprovare.
S a l i p y r i n , salicylsurt fenyldimetylpyrazolon.
Febernedsättande o. smärtstillande medel.
Salisbury [så'l»b°ri]. 1. Stad i grevsk. Wiltshire, mell. England, vid fl. Avon. 31,000 inv.
(1945). Katedral, uppf. huvudsakl. 1220—60,
i unggotik, en av Erglands enhetligaste i denna
stil. I närh. ruiner efter det rom. kastellet o.
angelsachsiska kungaresidenset Old Sarum. —
2. Huvudstad i Syd-Rhodesia. 52,000 inv.
(1940). I omgivningen guldfält.
KortvågsStation.
Sallberg
i. Salisbury [så'lsb°ri],
R o b e r t T a l b o t Gasc o y n e - C e c i l , 3 :e markis
av S. (1830—1903), eng.
statsman, konservativ partiledare 1881—1902, premierminister 1885—86, 1886—
92, 1895—1902. S. ledde
med framgång motståndet
mot Gladstones irländska
hotne rule-politik. S., som
under sammanlagt mer än
ett årtionde även direkt ledde den eng. utrikespolitiken, förde en imperialistisk kolonialpolitik
särsk. i Afrika (Fashoda-affären, Boerkriget),
vilket ledde till upprättandet av Englands stora
afrikanska välde (Kap-Kairo-programmet). S.
åtnjöt stor auktoritet som statsman på grund
av sin fasta o. måttfulla personlighet, klara vidsynthet o. sarkastiska talkonst.
2 . Salisbury, J a m e s E d w a r d G a s c o y n e - C e c i l , 4X markis av S. (1861—1947),
son till R. S., broder till viscount Cecil of Chelwood, eng. politiker, 1924—29 I.ord Privy Seal
i Baldwins kabinett o. 1925—29 ledare för det
konservativa partiet i överhuset.
3 - Salisbury, R o b e r t A r t h u r J a m e s
C e c i l , 5:e markis av S., f. 1893, son till J. S.,
före 1947 viscount Cranbornc, huvudman för
släkten Cecil (se d. o.), eng. konservativ politiker, medl. av underhuset 1929—41, av överhuset
sed. 1941, parlamentarisk understatssekr. i utrikesdep. 1935—38, dominionminister 1940—42
o. 1943—45, Lord Privy Seal 1942—43, ledare
av överhuset 1942—45.
Sa'liska franker, de franker, som i början
av 400-t. bosatte sig i n. Frankrike.
Saliska kejsare, dets. som frankiska kejsare.
Saliska lagen (lat. lex sa'licd), en otnkr. 500
på latin gjord uppteckning av de saliska frankernas rättssedvänjor, av stor betydelse för
kännedomen om den forngermanska rätten.
Sali'v (lat. saWva), spott, den av spottkörtlarna avsöndrade vätskan. Är slemmig genom
sin halt av mucin o. innehåller f. ö. enzym,
främst ptyalin, samt ringa mängd oorganiska
salter.
Salivkörtlar, dets. som spottkörtlar.
S a l i x , s ä l g s l ä k t e (fam. Salicaceae), 170
arter träd o. buskar. Knoppar med ett enda,
tutformat knoppfjäll. Hängen stundom upprätta, utvecklade före el. samtidigt med bladen.
Hängefjäll hela. Ståndare 2, 3 el. 5. Blommor med 1 el. 2 honungsglandler. Frömjölsöverföring genom insekter. Ved finporig med
brun kärna, lös o. föga varaktig. 5. ca'prea,
sälg, allm. över hela landet. Flera storvuxna
arter (pilar), ex. S. elegantiss'ima, S. al'ba o. a.,
omtyckta prydnadsträd.
Sall'a, förr K u o 1 a j ä r v i, f. d. kommun i
n.ö. Finland, TJleåborgs 1., sed. 1944 till hälften
i rysk ägo. 11,854 kvkm, 6,900 inv. (1931).
Skådeplats för häftiga strider under Finskryska kriget 1939—40, avträddes vid den följande freden till Ryssland. Åter i finsk hand
1941—44S a l l a d el. s a l l'a t, maträtt, bestående av
på växlande sätt tillredda friska blad av ett
flertal örter, i främsta
rummet Lactu'ca saWva
(se bild). Äv. användas
blad av Cicho'rium endi'via
(endiviesallat), av maskros,
krasse (Lepi'dium sati'vutn)
samt V alerianeW a olito'ri (vintersallat) o. a.
Sallberg, H a r a l d , f. «/10 1895, grafiker.
Etsningar med motiv från Sthlm o. fantasirika träsnitt med akvariemotiv. Utg. Konstgrafiska metoder (1927).
Sallerup
— 1529 —
Sallerup, namn på tre kommuner (Södra,
Västra o. Östra Sallerup) i Malmön. 1.
SalTinen, T y k o ,
f. 1879, finl. målare
av utpräglat nationell, grovhuggen typ.
Bonddans 1917—20
(se bild). Äv. akvareller.
Sallus'tius, G aj u s S. C r i s p u s
(86—35 f.Kr.), rom.
historieskrivare, ivrig demokrat, anhängare av Caesar, skildrade
med konstnärlig uttrycksfullhet Catilinas sammansvärjning o. krigen mot Jugurtha. En av
Korns främsta stilister.
S a l m a n a s s a r , assyriska konungar. S a 1 m an a s s a r II, konung 859—823 f.Kr., son till
Assarnasirpal, fortsatte dennes erövringar
(Israel, Samarien, Babylonien).
Sal'miak, dets. som ammoniumklorid (jfr
Ammonium).
Salmiaksprit, äldre namn på vattenlösning
av ammoniak.
Sal'mijärvi, gruvsamhälle i n. Ryssland, i
Petsamoområdet. Nickelgruvor.w Avträddes av
Finland vid vapenstilleståndet /» 1944.
S a l m i n e n , S a l l y , f. a6 /j 1906, åländsk författarinna. S. erhöll 1936 pris i en litterär
tävling för romanen Katrina, som ger utmärkta
bilder av åländskt allmogeliv, filmatiserad
1943. Bl. a. arb. Den långa våren (1939) samt
Lars Laurila (1943). G. m. den danske målaren
J o h a n n e s D u r k o p f 1940.
SaTmis, hamn o. lastageplats, vid Bottniska
viken, 10 km s.v. om Haparanda.
Salmson, H u g o F r e d r i k (1843—94),
målare. Hans alstring omfattar företrädesvis
folklivsbilder från Frankrike o. hemlandet.
Sa'lnecke, fideikommiss i mell. Uppland,
Gryta, Fröslunda o. Järlåsa kommuner, Upps. 1.,
nu tillhörigt ätten Gyllenadler. Huvudbyggn.
(1640-t.) hör till de bäst bevarade från den senare
Vasatiden.
Salning, järn- el. träkonstruktion på masttopp för stödjande av ovanför befintlig stång
o. spridande av dennas vant.
Salofe'n,
acetylparaminosalol,
desinfekterande medel, som användes vid blåskatarr.
Salol T-å'1], f e n y l s a l i c y l a t , färglöst
pulver, användes som antiseptiskt medel vid
inflammatoriska tillstånd i urinvägarna.
1. Sa'loman, S i e g f r i d (1816—99), dansk
tonsättare o. violinist, skrev huvudsakl. operor
{Diamantkorset, Leonora Christina).
2. Saloman, G e s k el (182T—1902), broder till S. S., målare, utförde historiska bilder
{Gustav Vasa i Västerås), folklivsbilder (/
vävstolen) samt porträtt. Konsthist. författare.
Salo'me. 1. Sebedeus' hustru, moder till
apostlarna Jakob o. Johannes (Matt. 20: 20).
— 2. Dotter till Herodias o. Herodes Filippus.
Som lön för en dans begärde hon av sin styvfar,
Herodes Antipas, Johannes döparens huvud
(Matt. 14: 6 f.). Huvudpersonen i ett drama av
O. Wilde, tonsatt av R. Strauss; uppf. som
opera i Sthlm i:a ggn 1908.
Sa'Iomo, konung i Israel, Davids son, regerade omkr. 1000 f.Kr., berömd för sina lysande
egenskaper, särsk. för sin vishet o. rättrådighet
S. har givit sitt namn åt 3 böcker i GT: Ordspråksboken, Predikaren o. Höga visan, alla
tillhörande de s. k. Skrifterna.
Salomon, O t t o A r o n (1849—1907), pedagog, grundaren av den sv. skolslöjden, från 1874
föreståndare för Nääs slöjdseminarium, som
under hans ledning förvärvade världsrykte.
Monument avtäckt på Nääs 1936.
Saloniki
Salomo'nisk dom (av Salomo), vist domslut;
uttrycket syftar på en episod i 1 Kon. 3: 16—28.
Sa lomonöarna, ögrupp i Stilla havet, Melanesien, ö. om Nya Guinea, tills. 37,120 kvkm,
130,000 inv. Dels vulkaniska bergöar, dels
korallöar. Största öarna äro Bougainville (upp
till 3,100 m ö. h.) samt Guadalcanal. Urskogar. Vilda kannibaliska invånare. Britt,
protektorat (94,000 inv., 193 r) utom Bougainville o. Buka (austral. förvaltarskap, 49,000
inv., 1940). S. ockuperades delvis av japanerna
jan. 1942. 6—9 aug. s. å. utkämpades vid S.
ett kombinerat sjö—flygslag mellan de allierade
o. japanerna (första slaget vid S.), varvid de
allierade bl. a. förskaffade sig ett brohuvud på
Guadalcanal. I det andra slaget vid S. 23—28
aug. s. å. tillbakaslogo de allierade ett jap. försök att undsätta Guadalcanal. I tredje o. fjärde
slagen vid S. den 25—27 okt. resp. 12—15 nov.
s. å. tillbakaslogos ytterligare japanska undsättningsförsök. Efter femte slaget 30 nov.—1
dec. återerövrades Guadalcanal febr. 1943 o.
striderna fördes norrut bl. a. genom allierade
anfall mot Bougainville. I början av 1944 voro
S. åter i de allierades händer, endast enstaka jap.
truppstyrkor funnos kvar. Utgången betydde
en vändpunkt i Stilla havskriget till de allierades
förmån.
Salomos oden, en religionshist. betydelsefull,
halvt kristen, halvt judisk sångsamling, känd
sedan 200-t. men offentliggjord först 1909.
Salomos psalmer el. S a 1 o m o s p s a 1t a r e, en samling av 18 på grek. skrivna psalmer från tiden omkr. 70—50 f.Kr., uttryckande
fariséernas framtidsförhoppningar.
Salomos tempel i Jerusalem, uppf. under
slutet av 900-t. f. Kr. på den klippa, där Klippmoskén byggdes omkr. 700 e. Kr. Jfr Jerusalem.
S. raserades av Nebukadnesar I I , återuppbyggdes av bl. a. Herodes I men brändes 70 e.Kr. av
romarna.
Salo'nae (ital. Salona, kroat. Solin), antik
stad i Dalmatien, 6 km n.ö. om Spalato (Split),
utgrävd på 1800-t. Betyd, romerska, gammalkristna o. äldre bysantinska byggnadsrester,
bl. a. basilika från 300-t. Förstördes vid slavernas framträngande på 600-t.
Salong' (av fr.), elegant inrett besöks- el.
sällskapsrum; utställningsrum för konstverk;
åskådarrummet i teatrar o. dyl.
Salongen (fr. le Salon), populär benämning
på de utställningar av modern konst, som
Franska konstakademien årligen (vanl. i maj)
anordnar i Paris, sedan 1900 i Grand Palais i
Champs-Élysées. Den första hölls 1673.
Salongsgevär, gevär med fin kaliber, anv.
vid skjutövningar på korta distanser samt äv.
vid jakt på smådjur.
Saloni'ki, gr. Thessalonike (efter Alexander
den stores syster), bulg. Solun, stad i n. Grekland (Makedonien) vid S.-viken. 237,000 inv.
Talrika moskéer, kyrkor o. synagogor. Var jugoslavisk frihamn. Textilindustri o. handel. —
Talrika intressanta fornminnen. Katedralen
(Hagia Sofia) från 400-t. S. var 1430—1913 turkiskt. Kemål Atatiirks födelseort. 1928 överfördes till S. 117,000 greker från Mindre Asien. I S.
landsattes i okt. 1915 franska o. engelska trupper under general Sarrail för Serbiens understöd.
Först i sept. 1918 lyckades dock ententearmén
bryta bulgarernas motstånd. Under S3 Andra
världskr. intogs S. 9/4 1941 av tyskarna. / 4 s. å.
undertecknades i S. vapenstillestånd mellan
axelmakterna o. den grek. överbefälh., varefter
staden besattes av bulg. trupper o. bulg. civilförvaltning infördes. S. utrymdes av Bulgarien
hösten 1944. Den kommunistiska guerillan i
Makedonien sökte 1947 förgäves sätta sig i besittning av staden.
Saloon
— 1530 —
Saloon [s°lo'n], eng., amerikansk krog.
Salopp' (av fr., egentl. slinka), lätt, vanl.
ärmlös sommarkappa under 1700-t.
Sal per, Tkalia'cea el. Salpuefor'mes, ordning
bland manteldjuren. Planktondjur så glasklara,
a t t deras inre organ lysa igenom. Förekomma
dels enstaka, dels sittande i »salpkedjor». Generationsväxling. Varmare hav.
SaTpeter (av lat. sal pe'trae, klippsalt), dets.
som kaliumnitrat; bildas i jorden genom bakterieinverkan på ruttnande organiska ämnen.
Jfr Chilesalpeter o. Kalksalpeter.
Salpeterkriget, benämning på kriget 1879
—83 mellan å ena sidan Chile o. å den andra
Bolivia o. Peru, vilket närmast gällde rätten
till guano- o. salpeterfyndigheterna på Sydamerikas västkust. Genom kriget blev Chile
den ledande sydamerik. Stilla havsmakten, medan Peru gick starkt tillbaka politiskt o. ekonomiskt o. Bolivia avskars från förbindelse
med havet. Jfr Chile o. Tacna-Arica-frågan
Salpetersjuderistaten, sammanfattande benämning pa de personer, som förr omhänderhade
statens för kruttillverkning avsedda förråd av
salpeter. Personalen indrogs 1895, enär salpeter icke längre behövdes för detta ändamål.
Saltö
med M. Spielcr, som antagl. komponerat trädgården. Tillhör (1948) ätten von Essen. (Se bild.)
Salt. 1. I dagligt tal dets. som koksalt.
— 2. Salter äro fasta ämnen, uppbyggda av positiva o. negativa joner (jfr Kristall). Den positiva
jonen är antingen en metall (i dubbclsalter två
metaller, jfr Alun) el. en atomgrupp, t. ex. ammoniumjon, HjN^. Den negativa jonen består
av en halogen (= saltbildare) el. av en atomgrupp, som kan uppträda som neg. jon äv. i en
syra, t. ex. nitratjonen, N0 3 — , i såväl salpetersyra som i dess salter, nitrat. I salter av flerSalpetersyra, H N 0 3 , är en färglös vätska basiska syror kunna jämte metalljon även vätemed svag sur lukt samt sur reaktion o. smak, joner ingå (sura salter), t. ex. av fosforsyra:
kraftigt oxidationsmedel.
Den förekommer natriumdivätefosfat, dinatrium(väte)fosfat o.
vanl. i handeln som en koncentrerad, 65-pro- trinatriumfosfat. Vattcnlösliga salter framställas
centig lösning med spec. vikt 1.4. Inledas i allin. ur motsv. syra genom att däri lösa en
nitrösa gaser i konc. salpetersyra, erhålles metall, metalloxid, -hydroxid el. -karbonat. Jfr
rykande
salpetersyra.
Salpetersy- Komplexa salter.
rans salter kallas nitrat. Syran framställdes
Sal'ta. 1. Provins i n.v. Argentina. 126,577
förr ur salpeter el. chilesalpeter genom behandling med svavelsyra men num. genom oxidation kvkm, 565,000 inv. (1945). Åkerbruk o. boav ammoniak, framställd ur luftens kväve (jfr skapsskötsel. — 2. Huvudstad i S. 1, vid en
Norgesalpeter). Kännetecknande för syran är, biflod till Salado. 4T,ooo inv. (1940). Mineralatt den gulfärgar äggviteämnen. Salpetersyra rikedomar, bl. a. olja.
har fått vidsträckt användning, t. ex. i svavelSalta'to, it., dansande. Musikterm: stackato
syrefabrikationen, till framställning av orga- med hoppande båge på stråkinstrument.
niska färgämnen, läkemedel, sprängämnen, film,
Saltbadugn, härdugn för stål, anordnad som
kollodium, konstsilke m. m. Jfr Kungsvatten. en degelugn. Föremålen doppas i en saltsmälta i
Salpetersyrlighet, H N 0 2 , är i fri form myc- degeln. Beroende på önskad temperatur väljas
ket obeständig o. endast känd i utsp. vattenlös- salter med olika smältp. Jfr Härdning.
ning. Salterna kallas n i t r i t . Natriumnitrit
Saltbildare, dets. som halogener.
användes i färgämnesindustrien till diazotcring.
S a l t e n , a. delen av Nordland fylke, n. Norge.
Jfr Diazoförcningar.
Saltenfjord, fjord i n. Norge, n. Nordland
fylke.
Salpétriére [-triä'r]. I, a, vårdanstalt för
Salter [så'H ö ], sir A r t h u r , f. 1881, eng.
gamla el. sinnessjuka kvinnor i Paris, med c:a
4,oco platser. Byggnaden var på 1600-t. sal- nationalekonom, generalsekr. i skadeståndskommissionen
1920—22 o. till 1930 dir. för
petersjudcri, varav namnet. I S. hade Charcot
o. hans lärjungar (Salpétriéreskolan) sin be- N.F:s ekonom, organisation. Prof. i politisk teori
i Oxford 1934—44. Medl. av underhuset 1937,
römda nervklinik (från 1862).
understatssekr. i marinministerict nov. 1939.
Salpigloss'is, örtsläkte (fam. Solanaceae), 8 Ombud i britt, sjöfartsfrågor i För. Stat. 1941 —
arter (Sydamerika). Stundom nära meterhög, 43, därefter verksam inom TJNRRA. Utgav 1947
glest grenad, klibbhårig stjälk o. stora, brett Personality in poHtics.
trattlika blommor med de 5 kronflikarna
Saltholmen, dansk ö i Öresund, ö. om Amatvåläppigt ordnade. S. sinua'ta (samt dess
hybrider med närstående arter), trumpetblom- ger. 16 kvkm, 16 inv. (1945)- Jfr Flintrännan.
ma, har vita, gula, röda, violetta el. brokiga
Saltillo [-till'jå], huvudstad i staten Coahuila,
blommor. Omtyckt trädgårdsväxt.
mell. Mexico. 50,000 inv. (1940). Textilindustri.
Saltkälla, källa, vars vatten innehåller lösta
Salpingi't (av grek.
saVpinx,
trumpet,
äggledare), inflammation i äggledaren; även salter (koksalt m. fl.) i så pass stor mängd,
inflammation i örontrumpeten.
—
S a l - att de giva vattnet saltsmak. Sveriges enda
p i n g o g r a f i ' , metod a t t genom röntgen naturliga saltkälla finnes vid Torpa nära
konstatera om passagen genom äggledaren är Lilla Edet.
fri eller icke.
Salt Lake City [så'lt le'k sitfi] (»SaltsjöSalsette [sslsett'], ö utanför v. kusten av staden»), huvudstad i Utah, v. För. Stat., s.ö.
Främre Indien, n. om Bombay. 637 kvkm, om Stora Saltsjön. 150,000 inv, (1940). Staden
omkr. 150,000 inv. Talrika buddhistiska grott- grundades 1847 av mormoner, vilkas huvudort
tempel.
den är, med sektens Tabernakel, en egendomlig
SaTsoIa, växtsläkte (fam. Chenopodiaceae), oval jättebyggnad, o, tempel. Univ., gr. 1850
c:a 40 arter örter o. buskar, de flesta på n. (3,600 stud., 1945). Betyd, industri; i omgivhalvklotet. S. ka'li, sodaört, långgrenig med ningen mineralfyndigheter.
smala, tornspetsade blad. Havsstränder i s.
Saltmätare kallades förr de städernas beSverige. Anv. förr till sodaframställning.
tjänte, som voro anställda för reglerande av
Salsta, gods i Lena o. Tensta kommuner, salthandeln o. uppbärande av därmed förenade
Upps>. 1. Huvudbyggn. påbörjades 1675 efter ritn. avgifter.
av Nic. Tessin d. ä. o. fullbordades i samarbete
Saltö, A x e l , f. 1889, dansk konstnär verk-
Saltoluokta
— 1531 —
sain inom keramik (stengods), textil, bokkonst
etc.
Saltoluokta [-loåkta], turiststation i Lappland, nära Stora Sjöfallet. Anlagd 1912, tillhör Svenska turistföreningen.
Saltomorta'l (av it., »dödligt språng»), farligt konstsprång; kullerbytta (äv. i bildlig
betydelse).
Sal'to o r i e n t a l ' , hamnstad i v. Uruguay, vid
fl. Uruguay. 31,000 inv. (1939).
Saltprovare, s a 1 i n o m e't e r, areometer,
direkt graderad i viktprocent för bestämning av
koksaltlösningars halt.
Salträdet, art av trädsläktet Shorea.
Saltsjuderi', äldre benämning på anläggning
för framställning av koksalt (salpeter el. soda)
ur mindre ren råvara genom dennas upprepade
lösning, indunstning o. kristallisation.
Saltsjöbaden, köping o. badort, s.ö. om
Sthlm, Sthlms 1. 3,952 inv. (1947)- Södertörns doms., Nacka landsf.distr. Bl. byggnader Uppenbarelsekyrkan, uppförd efter ritningar av F. Boberg o. invigd 1913. Samskola.
Järnväg (15.3 km) till Sthlm. I S. ligger Sthlms
observatorium, till vars uppförande Knut o.
Alice Wallenberg 1928 donerade 1 mill. kr.
Saltsjö-Duvnäs, villastad i Nacka kommun,
vid Skurusund. 2,031 inv. (1946). Jfr Duvnäs.
Saltsjö-Järla, dets. som Järla.
Saltsjön, Sthlm, benämning på den del av
Östersjön, där Mälaren utfaller genom Norro. Söderström. Jfr äv. Stora Saltsjön.
A B . Saltsjöqvarn, Sthlm. Grundat 1902,
sed. 1930 anslutet till AB. Mårten Pehrssons
Valsqvarn, Kristianstad. Aktiekap. 5 mill. kr.
(1948). Tillverkar mjöl m. m. i kvarnen Saltsjökvarn vid Saltsjön, anlagd 1889.
S a l t s k a t t , skatt på saltförbrukningen, en
fordom viktig inkomstkälla för statskassorna,
ex. »gabellen» i Frankrike.
Saltsleke, saltsten, som kor få slicka på.
S a l t s t r ö m m e n , stark malström i Saltenfjord,
Norge.
Saltsyra el. k l o r v ä t e s y r a , HC1, är en
vattenlösning av den gasformiga föreningen
klorväte. F,n mättad lösning, k o n c e n t r e r a d s a l t s y r a , innehåller 3 7 % klorväte
o. liar spec. vikten 1.19. Framställes sedan gammalt genom att behandla koksalt med svavelsyra o. numera äv. genom att direkt lörena klorgas o. vätgas. Jfr Klor.
Sal'tus, lat., språng. — S a l t u s i n d e m o n s t r a n'd o. Log. »Hopp» el. lucka i
bevisföringen.
Saltverk, anläggning för koksalts framställning.
Saltväxter, dets. som halofyter.
Saltykov [-kåff], M i h a i l
Evgrafov i t j , författarnamn N. S j t j e d r i n' (1826
—89), rysk författare. S. fortsatte Gogols verk
men skapade en självständig satirisk litteraturskola, som kämpade för sociala förbättringar. Bl. arb.: Småstadsliv (1856; sv. övers.
i urval 1890) o. Familjen Golovljov (1872—76;
sv. övers. 1933).
1. von S a l t z a , II u g o H e r m a n (1726—
8s), greve, militär, en av huvudpersonerna vid
1772 års statsvälvning.
2 . von Saltza, E d v a r d F r e d r i k (1775
—1859), brorson till H. H. v. S., greve, skriftställare, ivrig frimurare. Förf. till en i omkr.
50 uppl. spridd Bönebok (1811) o. av fantasirika
Familieanekdoter futg. 1912).
Salubri'n, handelsnamn för en blandning av
etylacetat, ättiksyra, sprit o. vatten. Användes
utspädd på sår o. som munvatten.
Sa'lus, lat., hälsa, välfärd; i rom. myt. sundhetens o. välfärdens gudinna.
Sa'lus po'puli s u p r e ' m a est lex, lat., »folkets välfärd är den högsta lagen» (Cicero).
Salu't (av lat. saluta're, hälsa). 1. Hälsning
Salween
med dragen sabel el. med fana. — 2. Salut
vid marinen: hedersbevisning medelst avlossande av lösa skott, vilkas antal är beroende
av vederbörandes rang (från 21 skott för kungl.
person till 5 skott för vicekonsul).
Salutatio'n (av lat.), hälsning; vid altartjänsten prästens hälsning till församlingen
(»Herren vare med eder»).
Salutdagar, dagar som högtidlighållas med
stor militärparad o. salut (kunga- o. kronprinsparets födelsedagar samt kungaparets namnsdagar).
Salu'tem, lat., hälsa o. välgång, nylat.
hälsningsformel.
Salute'ra, hälsa med salut.
Saluzzo [salotfså], stad i v. Italien, prov.
Cuneo. 18,000 inv. (1931). Biskopssäte. Textilindustri.
Salva (av lat. sal've, var hälsad), samtidigt
avlossande av samtliga gevär inom en infanteriavdelning el. av flera kanoner inom e t t batteri
el. på krigsfartyg (ofta hela fartygets bredsida).
Salva, halvfast massa av vaselin, ullfett el. dyl.
med tillsats av olika ämnen, ss. borsyra el. zinkoxid, till ingnidning av hud cl. slemhinnor. Jfr
Cold-cream o. Fasta.
Salvador [-då'rj, sp. R e p u b l i c a d e E l
S a l v a d o r , republik i Centralamerika, vid
Stilla havet, gränsar i n.v. till Guatemala,
i n. och ö. till Honduras. Jfr kartan till Centralamerika. 34,126 kvkm, 1.9 mill. inv. (1945),
varav huvudparten biandfolk (mestizer). Huvudsakl. jordbruksland (kaffeplantagcr samt
odling av majs, kakao, tobak, socker). Rik tillgång på ädla träslag o. metaller. Huvudstad: San Salvador. — Administrativt indelas
S. i 14 departement. Obligatorisk skolundervisning.
Romersk-katolsk religion.
Språk:
spanska. Myntenhet är colön = 100 centavos.
S. styres enl. 1886 års författning, återinförd
1945, av en president, vald för 4 år. Lagstiftande
makten utövas av en kongress med 42 ledamöter,
3 för varje departement. — Historia. Erövrat
på 1520-t. tillhörde S. spanska Guatemala till
1821, då det slet sig löst; suverän republik 1839.
I.andets utveckling, tidvis mycket orolig, in.yick
1907 i ett lugnare skede (ccntralamerik. skiljedom). En period av inre stabilisering o. socialt
reformarbete inleddes i början av 1930-talet,
sed. general Martinez genom en statskupp tillvallat sig makten. Britt. o. atnerik. kapitalinvesteringar möjliggjorde utbyggnad av industrier o. gruvor. S., som under Martinez anslöt sig
till det panamerik. samarbetet, förklarade axelmakterna krig dec. 1941 o. undertecknade
Washingtondeklarationen 1942. Martinez störtades av en militärjunta 1944. Sed. 1945 deltar
äv. de liberala elementen i regeringen. President
är sed. 1945 general Salvador Castro.
Salvarsa'n (av lat. salva're, rädda, o. arse'nicum, arsenik), diaminodioxiarsenobensol, ett
av P. Ehrlich o. japanen Hata 1910 framställt
läkemedel, som med framgång använts mot syfilis, malaria, framboesia m. fl. sjukdomar. I st.
f. salvarsan användes mim. det ävenledes av
Ehrlich framställda s. k. n e o s a l v a r s a n .
Salvation Army [srelve^ijOn a'mi], eng.,
Frälsningsarmén. — S a l v a t i o n i s t ' , frälsningssoldat.
Sal va't or, lat., räddare, frälsare. — S a 1v a t o'r i u m, lejdebrev.
Sal've, lat., hell, välkommen.
Salween [sa'l°in] el. S a 1 u e n, flod i s.ö.
Asien. Upprinner i mell. Tibet o. flyter genom
kines, provinsen Yiin-nan samt Burma till
Bengaliska viken. Omkr. 2,500 km. På tibetanskt o. kines, område en lång sträcka parallell
med Mekong. Obetydl. segelbar.
Sal
vi
— 1532 —
Saraarra
Sal'vi, N i cc o 1 ö (1699 —
1751), »tal. arkitekt, uppförde
efter utkast av
Bernini
den
praktfulla Forttana di Trevi i
Rom (1735—62).
(Se bild.)
Salvi'a, växtsläkte (fam. Labiatae), över 500 arter örter o. buskar i tempeSalzburg.
rerade o. tropiska trakter, särsk. i Medelhavsområdet o. i Mexico. Foder o. krona tvåläppiga,
Salzkammergut [salts'kammergot], alplandkronans övre läpp ofta skärformigt krökt; stån- skap i n.v. Österrike, naturskönt o. mycket bedare 2. Flera arter genom praktfulla blomfärger sökt av turister. C:a 1,500 kvkm, 50,000 inv.
o. äv. färgade högblad (ex. S. fiWgens, S. spleridens) omtyckta prydnadsväxter. S. officina'lis, Huvudorter: Ischl o. Gmunden.
Salzwedel [salts'-], stad i delstaten Saehsenen i mell. Europa odlad, redan i forntiden känd
läkeväxt. Av de torkade bladen framställes Anhalt, n.v. Tyskland (prov. Sachsen, Preussen).
15,000 inv. S. var medl. av Hansan 1263—•
salvia-te (mot halsfluss).
Sal'vius, L a r s (1706—73), ättling av J. 1514Samain [samä"*'], A l b e r t (1858—1900),
Adler Salvius, skriftställare, förläggare, boktryckare. Startade 1745 den litterära tid- fransk skald. Bl. diktsamlingar Au jardin de
skriften Lärda tidningar o. utgav en ypperlig l'infante (1893) o. Aux jlancs du vase (1898),
som tolkar hans antikbeundran, novellsaml.
Beskrifning öfver Uppland (1741).
Contes (1902) m. m. En saml. av hans brev utSal'vo
hono'ris
gavs 1933 o. hans dagbok, Carnets intimes, 1941.
ti'tulo, lat., »med
S a m a n i d e r n a , iransk (ursleätt, som härskaoförkränkt hedersde över Turkestan o. Chorassan 892—999. Under
titel» (i överskrifderas tid nådde den nypersiska litteraturen
ter till brev). Försin första blomstring.
kortas S. H. T.
Sa'mar, den östligaste ön bland Filippinerna.
Saly [sali'], J a c 13,270 kvkm, 223,000 inv. Huvudstad: Catbaques Francois
logan.
Ockuperad av japanerna 1942—44.
Joseph
(1717—
Sama'ra, stad i s.ö. Ryssland, sed. 1935 kallad
76), fransk bildhugKujbysjev (se d. o.). — S a m a r a e x p e d i gare, 1740—48 verkt i o n e n, en 1921—22 av Röda korset utsänd
sam i Rom o. 1753—
74 i Köpenhamn,
expedition till Samaraområdet i ändamål a t t
där
han
utförde
bispringa den genom missväxt nödlidande beFredrik V:s ryttarfolkningen.
staty (avtäckt 1771
S a m a ' r a n g , S e m a r a n g , hamnstad p å
på Amalienborg, se
n. Java, Indonesien. 218,000 inv. (1930). Öns
bild). Äv. reliefer
tredje hamnstad med livlig utförsel.
o. byster. Da den
Sama'ria, fordom huvudstad i Samarien,
danska konstakademell. Palestina, av Herodes kallad S e b a s t e.
mien 1754 upprätLämningar av S. är nuv. byn S e b a s t i'j e.
tades, blev S. dess förste direktör.
S a m a r i e n , fordom landskap (nu distrikt) i
von Salza [sairtsa], H e r m a n n, d. 1239. mell. Palestina, v. om Jordan.
Samari'ter el. s a m a r i t a'n e r, invånare
Tyska ordens högmästare, inledde 1230 den
strid mot de hedniska preussarna, varigenom i landskapet Samarien, mell. Palestina, ett
biandfolk, som uppstått vid Israels erövring av
dessa underlades ordensstaten.
Salzach [sairtsach], högerbiflod till Inn från assyrierna 720 f.Kr. Av GT antog det blott
Alperna, n.v. om Hohe Tauern. 228 km. Moseböckerna; dess helgedom var Gerissim.
Samariterhemmet, anstalt i Uppsala, driVacker floddal. I nedersta loppet gräns mellan
ven av en stiftelse (från 1899) för utövande
Bayern o. Österrike.
Salzbrunn [saIts'bronn]. badort med natron- av sjukvård o. utbildning av diakonissor.
Samaritföreningar, föreningar för underviskällor i vojevodskapet Wroclaw, s.v. Polen
(till 1945 i prov. Nicder-Schlesien, Preussen). ning om första hjälpen vid olycksfall, uppkallade efter NT:s liknelse om den barmhärtige
Onikr. 10,000 badgäster årligen.
Salzburg [salts'bork]. 1. Riksdel i Öster- samariten. Uppstodo redan under medeltiden
rike, kring fl. Salzach. 7,153 kvkm, 330,000 i England o. Holland. Liknande verksamhet
inv. (1946). Alpland, rikt på skogar, sjöar o. utövas av Röda korset.
varma källor (bl. a. i Gastein). Boskapsskötsel
Sama'rium, en vanl. 3-värd, sällsynt jordo. bergsbruk (salt, koppar, järn). 696 biskops- metall. Kem. tecken Sm, atomn:r 62, atomvikt
döme, 798 ärkebiskopsdöme, 1803 kurfursten- 150.43 (6 stabila o. 1 radioaktiv isotop).
döme, 1814 till Österrike. 1849—1918 kronSamarkand', stad i republiken Usbekistan,
land, 1938—45 riksdel i Tyskland, Ostmark. — Ryssland. 134,000 inv. (1939). Textil- o. metall2. Huvudstad i S. r, vid Salzach. 106,000 inv. industri. — Under äldre medeltiden ett stort
(1946). Vackert läge, omgivet av höga berg o. asiatiskt kulturcentrum förstördes S. 1221 av
uppvuxet kring den på en klippa belägna f. d. Djingis-khan men blomstrade åter från 1369
biskopsborgen Ilohensalzburg (se bild å nästa som residens för Timur-lenk. Från denne härspalt), urspr. anlagd 1077, nu kasern. Dom- stamma flera av S:s praktfulla moskéer, bl. a.
kyrka från 1614—28 (bombskadad under Andra Gur-Emirmoskén med Timur-lenks grav.
världskr.) o. Kollegienkirche av Fiscker von
Samarra', stad i Irak, vid Tigris, n. v. om
Erlach (1696—1707). Teol. fakultet (univ. upphävt 1810). Mozartmuseum (förstört vid en Bagdad. Omkr. 8,000 inv. Sjiitisk vallfartsort.
—
Grundat 835, förstört 87a. Ruiner av märkallierad bombräd okt. 1944). Årliga festspel,
liga byggnadsverk o. lämningar av dekorativ
Turistort.
konst ha framgrävts 1 9 n — 1 3 .
Samarva
— 1533 —
S a m ' a r v a el. s a m a r v i n g a r, de släktingar,
vilka enl. gällande arvsordning samtiiigt inträda
i arv efter avliden person.
Sa'maveda, sanskr., »vetandet om melodierna», indisk religiös urkund, innehållande
sånger (ur Rigveda), vilka användas vid offret.
S a m b a , en brasiliansk dans i «/* takt, lanserad i New York 1938; modedans i Sverige 1948.
Sambe'si, flod i s.ö. Afrika, frän n.v. Rhodesia
till Indiska oceanen (stort delta, 8,000 kvktn).
Flodfarten hindras av sandbankar, forsar o.
vattenfall (bl. de senare de ståtliga Victoriafallen, 119 m höga). S:s hela längd 3,540 km.
S a m b e s k a t t n i n g , det förhållandet att skatt
för äkta makar bestämmes efter deras sammanlagda inkomst.
S a m b o (av sp.),
bastard mellan indian o. neger.
Sambre [sa n *br], vänsterbiflod till Meuse,
från Ardennerna i n. Frankrike. Utfaller vid
Namur i ö. Belgien. 190 km. Till största delen
kanaliserad. S a m b r e k a n a l e n (71 km)
förbinder S. med Seines bifl. Oise.
Sambruksförening, förening med ändamål
att på fastighet, som föreningen förvärvat el.
arrenderat, låta medlemmarna bedriva gemensamt
jordbruk, S. k. föreningsjordbruk. Lag av
S0
/ 4 1948 samt kung. s. d. om registrering av s.
Sam b u ca, antikt grek.-rom. trekantigt stränginstrument. Under medeltiden beteckning för
skilda Instrument, såsom säckpipa, harpa m. fl.
Sambucus,
växtsläkte
(fam. Caprifoliaceae), 20 arter träd, buskar o. örter,
spridda över hela världens
tropiska o. tempererade
trakter utom s. Afrika.
Blad korsvis motsatta, parbladiga. Blommor små, tvåkönade, 3—5-taliga, i rika
samlingar. Frukten
en
svart, röd el. gul bärlik
stenfrukt. Allm. odlade äro
S. ni'gra, fläder (se bild),
o. S. racemo'sa, druvhyll.
Sambyggare sägas väster vara, vilka ha
han- o. honblommor på samma stånd.
Same, lapparnas namn på sig själva.
Samfundet De Nio, samfund i Sthlm, tillkommet 1913 genom testamentarisk bestämmelse av Lotten von Krffimer med syfte att
främja sv. skönlitteratur genom utdelning av
pris samt att utgiva en tidskrift {Vår tid).
Medlemmarna äro nio, valda för livstiden.
Samfundet för byggnadsvård, en T916 grundad riksorganisation för den fria hembygdsrörelsen. Utger sed. 1920 Tidskrift för hembygdsvård
o. sed. 1939 Bygd och natur samt handböcker.
Samfundet för utgifvande af handskrifter r ö r a n d e Skandinaviens h i s t o r i a , K u n g l i g a , urspr. en 1815 bildad kommitté för utg.
av handskrifter, ombildad till samfund 1817
med av K. M:t 1821 stadfästa stadgar. Utger
bl. a. Handlingar rörande Skandinaviens historia
(40 del., 1816—60, register 1865) o. Historiska
handlingar (hittills 33 del., 1861—1946, register 1919).
Samfundet S a n k t Erik stiftades 1901 med
uppgift att sprida kännedom om Sthlms
historia, verka för bevarandet av konstnärliga
o. kulturella minnesmärken i staden m. m. Utger
sed. 1903 Samfundet Sankt Eriks årsbok.
Samfälld egendom, enligt äldre giftermålsbalken makars gemensamma egendom, i vilken
vardera äger giftorätt, i regel: all lös egendom
samt fast egendom, som under äktenskapet förvärvats annorledes än genom arv. Jfr Giftorätt
o. Enskild egendom.
Samgermanska kallas de språkliga o. kulturella företeelser, som kännetecknade germanerna
före deras klyvning i olika folk.
Samojedhalvön
Samhällsfördrag, äldre statsrättsligt begrepp, enl. vilket statsmyndigheten skulle ha
erhållit sin makt av folket genom ett »fördrag»
mellan de ännu i samhällslöst tillstånd levande
urfäderna. Jfr Contrat social.
Sa'mier, invånare på ön Samos.
Sa'mland [-länt], halvö i förvaltningsområdet
Kaliningrad, RSFSR (till 1945 i prov. Ostpreussen, Preussen), mellan Frisches o. Kurisches
Haff, fl. Pregel o. Deinie; bekant för sin rikedom på bärnsten.
Samlaren, t. Litterär tidskrift, utg. 1773
—78 av C. C. Gjörwell. — 2. Tidskrift för
litteraturvetenskaplig forskning, utg. av Sv.
litteratursällskapet sedan 1880.
Samlingslins el. p o s i t i v l i n s samnianbryter parallella ljusstrålar, så a t t de skära varandra i en punkt. Äro till skillnad från spridningslinser tjockast mot mitten (bikonvexa,
plankonvexa el. konkavkonvexa linser).
Samlingsregering, ministär, vari alla el. flertalet riksdagspartier äro företrädda.
S a m m a e l , beteckning för djävulen i judiska
apokalyptiska skrifter.
S a m m a n b r a g t a barn kallas barn, som icke
ha gemensam far el. mor, men av vilka det
enas far är gift med det andras mor. Sammanbragta barn äro rättslägen ej släkt.
S a m m a n t r ä f f a n d e a v brott cl. b r o t t s k o n k u r r e n s föreligger, när någon skall
dömas för flera brott. I regel ådömes enl. svensk
rätt (4 kap. strafflagen) ett gemensamt straff.
S a m m e l s u r i u m (av lty. Sammelsär, sur
maträtt av blandade köttrester), oredig blandning; sammanhangslöst prat.
Sammet, vävnad, på ena sidan försedd med
en rakt uppåtstående lugg, erhållen antingen
genom avskarning av varptrådsöglor, som bildats kring metallnålar, s. k. v a r p s a m m e t
(schagg, plysch, felb), el. genom avskurna grupper av inslagstrådar, s. k. i n s l a g s s a m m e t
(manchestersammet).
Sammetsblomster, art av örtsläktet Tagetes.
(Se färgplansch.)
Samnad h a n d , egendomsgemenskap, där
frågan om varje delägares andel tills vidare är
lämnad öppen.
S a m n i t e r , en fornital. folkstam i s. Italien,
kuvades av romarna i de tre S a m n i t k r i g e n (343—290 f.Kr.) men gjorde flera gånger
uppror o. tillintetgjordes slutl. av Sulla (82—80
f.Kr.). Deras språk var oskiskan. Samniternas
land kallades S a m'n i u m.
Samnordiska kallas de kulturella (särsk. språkliga) företeelser, som kännetecknat de nordiska
folken före klyvningen i öst- o. västnordiska.
Samoa'ner, invånare på Samoaöarna.
S a ' m o a ö a r n a , ögrupp i Stilla havet, Polynesien, tills. 3,131 kvkm, 76,000 inv. Vulkaniska. Yppiga urskogar. Utförsel av kopra,
kakao, bananer m. m. Pe fyra största öarna
Savaii (1,700 kvkm), Upolu, Apolima o. Manono
r9i9—46 mandatområde, sed. 1946 förvaltarskap
(2,934 kvkm, 63,000 inv., huvudstad: Apia)
under Nya Zeeland, de övriga (huvudstad:
Pago-Pagö; viktig flottbas) tillhöra För. Stat.
13,000 inv. (1941).
Samogi'tien, po. i. m u d_4, ty. S c h m u d i e n
el. S c h e m a i t e n, lit. Z e m a i t i j a, landskap i v. Litauen. Tillhörde Tyska orden från
1380. Polen 1411—1705. därefter Tyskland till
Första världskrigets slut.
Samoje'der, en folkstam, tillhörande uralaltajska gruppen, boende i n. delen av europeiska Ryssland o. Sibirien; omkr. 15,000. Tala
med de finsk-ugriska språken besläktade språk.
Samojedhalvön el. J a 1 m a 1, halvö i n.v.
Sibirien, mellan Obviken o. Kariska havet.
Uppfylld av tundror. Bebos av nomadiserande
samojeder.
Samojedhund
— HJ34 —
Samojedhund, en i
de arktiska länderna
såsom dragare använd
spetshund, något mindre än eskimåhunden,
till färgen oftast vit
med svarta el. bruna
fläckar.
Samordnande konjunktioner, konjunktioner, som förbinda likvärdiga satser el. satsdelar.
Man skiljer på k o p u l a t i v a (sammanbindande), t. ex. och, både . . . och, dels . . . dels,
d i s j u n k t i v a (särskiljande), t . ex. eller,
antingen . . . eller, a d v e r s a t i v a (motsättande), t. ex. men, utan, likväl, o. k o n k 1 us i v a, t. ex. alltså, följaktligen. Jfr Underordnande konjunktioner.
Sa'mos, grek. ö i Egeiska havet, vid Mindre
Asiens v. kust. 745 kvkm, 70,000 inv. Bergig
med fruktbara sluttningar o. slätter. Vinodling.
Huvudstad: Vathy. — I forntiden en blomstrande, kulturellt högtstående stat. Många ruiner,
bl. a. ett joniskt Heratempel av väldiga mått.
S a m o t r a ' k e . 1. Grek. ö i n. Egeiska havet.
177 kvkm, 3,800 inv. — 2. Forntida huvudstad
på S. 1, fyndort för en berömd Nikestaty, nu
i I.ouvre (se bild till Nike, sid. 1222).
Samova'r, ryskt tckokningskärl, vars mitt
upptages av en cylinder, som utgör eldstad.
Sampang' el. s a m p a'n, östasiatisk mindre
farkost för lättare transporter. Vrickas el. seglas.
Sam'po, i finsk folkdiktning en lyckobringande tingest, om vilken Pohjola o. Kalevala stredo
Samrealskola, läroanstalt, där manliga o.
kvinnliga elever undervisas gemensamt. De
första statliga samrealskolorna tillkommo genom
1904 års läroverksreform. 1947—48 funnos 135
(inkl. 44 st. komm. mellanskolor, som äro under
förstatligande), varav 15 med kommunalt gymnasium.
Samsa'ra (sanskr., kretslopp), i ind. religiösa
sekter beteckning för själavandringen.
Samslaviska sägas de kulturella o. språkliga företeelser vara, som kännetecknade slaverna före deras klyvning i olika folk.
Samson, dens. som Simson.
Samso'nov, A l e k s a n d r V a s i l j e v i t j
(1859—1914), rysk general, chef för 2:a (Narev-)
armén, som blev tillintetgjord av 8:e tyska
armén under v. Hindenburg i slaget vid Tannenbcrg (1914).
Samsun [-so'n], turk. stad i Mindre Asien,
vid Svarta havet. 38,000 inv. (1945)- Betyd,
hamnstad (tobaksexport). Förstörd vid jordbävning 1939.
Samsö, dansk ö i s.v. delen av Kattegatt,
Holbsek Amt. 112 kvkm, 7.100 inv. (1945).
Samtinget, medeltida landskapsting för Södermanland, avhölls årl. i febr. i Strängnäs.
En i samband därmed uppkommen marknad
ägde bestånd till 1872.
Samtrafik innebär, att biljetter kunna lösas
o. gods befordras direkt mellan stationer vid
olika järnvägar el. busslinjer.
Sa'muel från Rama, profet i GT, omkr. 1100
f.Kr., Israels siste domare, smorde först Saul,
sedan David till konung. Värnade kraftigt
Israels tro mot påträngande hedendom.
Samuel [sa;mm'jo ö l], H e r b e r t , viscount
S. of M o u n t C a r m e l a n d of T ox le t h
(1937), f. 1870, eng. liberal politiker av jud.
börd, underhusled. 1902—18 o. 1929—35, rgi6
o. 193T—32 inrikesminister, 1920—25 den förste
överkommissarien i Palestina. S. var ordf. i liberala partiet 1927—29, dess parlamentsledare
1931—35- Medl. av överhuset sed. 1937- Utg.
Memoirs (194S).
Samuelsböckerna, två böcker i GT, som
skildra Samuels, Sauls o. Davids historia. Till-
Sanctus
kommo trol. på 600-t. f. Kr. på grundval av
äldre källor.
Samuelsson, G u n n a r (1885—1944). botanist, prof. o. intendent vid Riksmuseum 1924.
Utgav växtgcografiska o. systematiska arbeten.
S a m u m , arab., torr o. het ökenstorm i n.
Afrika och s.v. Asien. Blåser särsk. under sommaren, då den virvlar upp massor av fint
damm, som gör den fruktad av karavanerna.
Samurai [-raj'] (jap., egentl. tjänare), benämning på sådan japansk adelsman under
feodaltiden (1200—1867), som tjänade en daimyo.
Samvetsfrihet, vanl. dets. som religionsfrihet.
Samvetsäktenskap, äktenskaplig förbindelse,
ingången utan iakttagande av laga former o.
därför 1 saknad av rättslig giltighet.
Samvetsömma v ä r n p l i k t i g a , sådana värnpliktiga, som på grund av religiösa el. etiska
samvetsbetänkligheter vägra fullgöra sin värnplikt el. bära vapen. Jfr Värnplikt.
Samäganderätt, det förhällande, a t t två el.
flera personer samtidigt äro ägare
till fast el.
lös egendom. Regleras i lag av 80 / 9 1904.
San [sann], s a n't o, fem. s a n't a, it. o.
sp., helig.
San [sann], biflod till Weichsel i Galizien,
Polen. 467 km. Sanlinjen spelade en viktig roll
under Första världskr., särsk. under striderna
om Przemysl.
Såna', huvudstad i Jemen. Omkr. 25,000 inv.
Kaffehandel.
Sa'nae m e n ' t i s , lat., vid sunt förnuft.
San'aga, flod i v. Afrika, Kamerun, från det
inre höglandet till Biafrabukten (stort delta).
750 km. Talrika bifloder. Många vattenfall.
San Angelos borg [-ann'dsjelås]-, it. Castello di Sanf Angelo »Ängelsborgen», byggnad
i Rom, urspr. uppförd av kejsar Hadrianus
som mausoleum (130-t. e.Kr.). Under medeltiden fästning, senare påvlig bostad o. påvligt
statsfängelse. Nu museum. (Se bild vid Rom.)
San Antonio [ssenn äntå°'niå], stad i Texas,
s. För. Stat., vid fl. S. 253,000 inv. (1940).
Kat. katedral. Livlig handel o. betyd, industri.
Militärstation. Vinterkurort.
S a n a t o r i u m (lat., av sana're, göra frisk),
sjukvårdsinrättning för vård av lungtuberkulösa
patienter. I Sverige finnes i regel ett sanatorium
för varje län o. dessutom 4 s. k. jubileumssanatorier för hela landet. Några privata anstalter
finnas av.
S a n Beni to el. s a m b e n i't o (av sp. saco
benito),
botgörardräkt med
djävulsfigurer,
buren av livdömda kättare under inkvisitionen.
Sanoho P a n z a [sann'tijå pann'ba), en knipslug bonde, Don Quijotes vapendragare i Cervantes' roman »Don Quijote».
Sanct (lat. Sanc'tus), äldre skrivform för Sankt.
S a n c ' t a s a n c t o ' r u m , lat., »de heligas heliga»;
påvarnas huskapell i Lateranen, uppfört 1278.
S a n c ' t a s e d e s , lat., den heliga stolen; påvedömet.
Sano'ta simpli'citas, lat., heliga enfald.
Sanoti S p i r i t u s [sann'ti spi'ritos], stad på
Cuba. 92,000 inv. (1938). Sockerutförsel över
hamnstaden Tunas de Zaza på s. kusten.
Sanctiss'imus, lat., den allra heligaste. —
S a n c t i s s'i m e p a't e r, heligaste fader;
tilltalstitel för påven. — S a n c t i s s'i m u m,
benämning på hostian.
Sano'titas, lat., helighet.
S a n c t u a ' r i u m , lat., platsen omkring högaltaret i kat. kyrkor. Äv. förvaringsrum för
reliker. Jfr Ikonostas.
Sanc'tum offi'cium, lat., »heligt ämbete»;
titel som inkvisitionen tillade sig.
Sanc'tus, lat., helig. — Liturgisk benämning
på en hymn (»Helig» e t c ) , som i sv. kyrkan
sjunges efter Fader vår, då nattvard hålles.
— Fjärde delen av Ordinarium missae, se Mässa.
Sand
-
1535
Sand, jordart, bestående av små mineral- el.
bergartskorn med en kornstorlek av 0.2—2 mm.
S. har bildats av förutvarande fasta bergarter
genom att dessas förvittrings- el. krossningsprodukter sorterats o. omlagrats av bränningar,
rinnande vatten el. vind.
Sand [sa n s], G e o r g e , författarnamn för
Aurore
Dudevant.
Sanda, kommun på v. Gotland, Gotl. 1.; Klintehamns landsf.distr., Gotlands doms. 794 inv.
(1947). — Kyrkan från 1200-t. med fasadfris irän
en ännu äldre (1000-t.), nu försvunnen kyrka.
S a n d a k a ' n , huvudstad i Britt. Nord-Borneo,
på n. kusten. 14,000 inv. (1931).
S a n d a l (grek. saridalon), fotbeklädnad, bestående av en sula, fasthållen med remmar
vid foten. I antiken o. bland klosterfolket
vanligt plagg. Num. lätt sommarsko.
S a n ' d a r a k , ett harts, som erhålles ur stammarna av CalWtris quadrivaVvis, ett i Atlasbergen
o. s. Spanien växande barrträd. Ingår i kautschukhäftplåster; användes äv. till fernissa.
Sandarne, församling i Söderhamn. 1,946
inv. (1947)- Sulfitfabrik, tillhörig Bergvik &
Ala Nya A.B.
Sandbakelser, bakverk av mördeg, gräddade i veckade formar.
Sandberg-, G u s t a f (1782—1854), målare
med mångsidig produktion. Huvudarb.: freskomålningar i Uppsala domkyrka med motiv ur
Gustav Vasas historia, vilka utgöra de första
målningar i denna teknik, som utförts i Sverige
Vidare märkas fornnordiska (»götiska») motiv,
folktyper, altartavlor, porträtt osv.
Sandberg, A l g o t (1865—1922), författare.
Utgav romaner (Edit
Vinge, 1907) o. teaterpjäser {33,333, 191 1 . Skepparegatan 40, 1909,
som roman 1913).
Sandberg, A r o n , f. «/i 1873, o. brodern
G u s t a f , f. 12/x 1876, bildhuggare, ha bl. a.
deltagit vid utsmyckningen av Sthlms rådhus
o. stadshus.
Sandberg, R a g n a r , f. M/ S 1902, målare,
professor vid Konsthögskolan sed. 1947, en av
de finaste o. mest egenartade koloristerna bland
de nu verksamma »västkustmälarua».
Sandberg, H e r b e r t , f. 2el2 1902, dirigent. Kapellmästare vid olika tyska teatrar
1919—26, vid Kungl. teatern sed. 1926. Hovkapellmästare 1946.
Sandberg, S v e n-O 1 o f, f. *»/is 1905, operasångare (baryton), vid Kungl. teatern 1940 o.
1943, i För. Stat. 1944—45. Mest känd för sina
grammofouinsjungningar av populära schlagers.
Sandbläster, bläsmaskin, som med stor hastighet blåser fin sand mot föremål (bl. a. vid
grovpolering av sten o. mattslipning av glas).
Sandborg, O l o f , f. 30 / 4 1884, skådespelare,
debuterade 1901, anställd vid Dramatiska
teatern sed. 1933. Av. filmskådespelare.
S a n d b u r g [ssenn'b0g],
Carl,
f. 1878,
amerik. författare o. journalist av sv. härkomst. Har förutom diktsaml. skrivit biografien Abraham Lincoln (6 bd, 1926—39; förkort,
sv. övers. 1944). S. skildrar i sina ursprungliga,
färgrika, ofta humoristiska dikter Amerikas
folk o. natur. E t t urval utkom i sv. övers. 1934.
Sandby, kommun på mell. Öland, Kalm. 1.
(past.adr. Gårdby): Mörbylånga landsf.distr.,
Ölands doms. 296 inv. (1947).
Sandeau [sa n *då'], J u 1 e s (1811—83), fransk
författare; skrev romaner, såsom Marianne
(1839; Marianna, 1842), M:lle de la Seigliére
(1848; Fröken de la Seigliére, 1888) o. Madeleine
(s. å.; sv. övers. 1865).
Sandefjord, stad i s.ö. Norge, Vestfold fylke,
vid Skagerak. 5,930 inv. (1930). Kurort med
salta o. järnhaltiga bad samt gyttjebad.
Sandegren, J o h a n n e s , f. 2 0 / n 1883,
missionär. Verksam i sv. kvrkans mission i
-
Sandemose
Sydindien sed. 1907, biskop för Tamulkyrkan
där sed. 1933.
Sandel, M a r i a (1870—1928), författarinna,
vår första kvinnliga repr. för arbetardiktningen.
Hon skildrade i romaner o. noveller vardagen
i stockholmska verkstäder o. arbetarhem. Vid
svältgränsen (1908), Familjen Vinge (1913) m. fl.
Sandel, C o r a, författarnamn för S a r a
F a b r i c i u s (f. 1880), norsk författarinna.
S. är en utsökt novellist o. har som romanförf.
främst gjort sig ett namn genom Alberte-böckerna (1926, 1931, 1939; äv. i sv. övers.), behandlande en ung kvinnas bildningsväg o. erotiska
upplevelser. Kranes konditori (1946; äv. dramat.,
uppf. i Sthlm 1947) är också en kvinnoskildring.
San'dels, J o h a n A u g u s t (1764—1831), greve,
fältmarskalk (1824). Som
brigadchef under Finska
kriget vann S. betydande
framgångar (slaget vid Virta
bro "/,„ 1808) i Karelen
o. Savolaks. Senare deltog
S. i fälttågen mot Napoleon
(1813) o. Norge (1814) o. var
riksståthållare i Norge 1818
—27. Besjungen av Runeberg i »Fänrik Ståls sägner».
San'dels, G ö s t a
(1887—1919), målare.
Hans arb., omfattande figurer i landskap, porträtt o. stilleben, ge uttryck åt ett utpräglat
färgsinne av romantisk
läggning. Närmast inspirerades han av van
Gogh o. E. Munch.
Självporträtt, se bild.
Sandelträ,
benämning på åtskilliga värdefulla tropiska träslag.
Viktigare sorter: rött
sandelträ, kärnveden av
Pterocar'pus santaWnus,
använd som färgträ el.
till finare snickeri (kaliaturträ), samt vitt o. gult sandelträ, veden av
SaWtalum aVbum, rik på flyktig olja ( s a n d e l o l j a ) o. harts; användes till konstsnickeri,
vid parfymfabrikation o. till rökelse; oljan äv.
som läkemedel.
Sandemar, fideikommiss inom ätten Braunerhielm.
Österhaninge kommun, Sthlms 1.
Huvudbyggnaden med sina flyglar o. trädgård
(se bild) utgör en av de bäst bevarade sv. anläggningarna från r6oo-t:s andra hälft.
Sandemose [sann'e-], A k s e l , f. 1899, dansknorsk författare. S., som är påverkad av modern
amerik. litteratur o. ansluter sig till psykoanalysens själsuppfattning, skildrar företrädesvis
o. ofta med naturalistisk hänsynslöshet primitiva människor, särskilt sjöfolk. E ortcellinger
fra Labrador (1023), En sjömann gdr i land (1931;
sv. öv. 1935), En flykting krysser sitt spor (1933;
sv. övers. 1934), Tjarehandleren (1945; sv. övers.
1946). Tog 1941 sin tillflykt till Sverige, där han
1944 utgav romanen Det gångna är en dröm.
Sander
— 1536 -
Sander, F r e d r i k (1828—1900), skald,
kansliråd. Utgav dikter o. arb. bl. a. om Nationalmuseum, Bidrag till tafvelgalleriets historia (4 dir,
1872—76) samt studier om fornnord. litteratur.
I,ed. av Sv. akad. 1889.
Sandgren, G u s t a v, f. *o/B 1904, författare,
har i romaner o. noveller skildrat de lägre klasserna o. deras problem. S. är en utpräglad stilist, som når högst som stämningsskildrare o.
i sina romantiskt färgade sagor. Bl. arb. Livet är
rikt (1932), Skymningssagor (1936, ny saml.
1946), Människor och drömmar (1939), Att leva
på vinden (1941), David blir människa (1943)1
Sjung, Clary, sjung! (1946). Äv. dikter {Partisan, 1944, Röst, 1947).
S a n d h a m m a r e n , Skånes sydöstligaste udde, i
Löderups kommun, Kristianst. 1. Fyrtorn, livräddningsstation (nedlagd 1945).
S a n d h a m n , tull- o. lotsstation i ö. inloppet
till Sthlms skärgård, Djurö kommun, Sthlms 1.
343 inv. (1946). Segelsportplats (S a n dhamnsregattan).
Sandhem, kommun i n.ö. Västergötland,
Skarab. 1.; Slättängs landsf.distr., Vartofta o.
Frökinds doms. 1,580 inv. (1947).
San'dhi, av sanskr., »sammanfogning», benämning på de förändringar i uttalet av ett
ord, som betingas av dess inordnande i ett satssammanhang. Förekommer i alla språk men
spelar en särskilt framträdande roll i det klassiska sanskrit.
Sandhult ( m e d H e d a r e d), kommun i
mell. Västergötland, Älvsb. 1. (past.adr. Myrekulla); Bollebygds landsf.distr., Borås doms.
3,868 inv. (1947). — Jfr Hedareds kapell.
S a n d h u r s t [sasnd'hostJ, ort i s.ö. England,
grevsk. Berkshire, v. om London. Krigshögskola.
Sandhöns, Ptero'cles, släkte vackra, långstjärtade, duvstora fåglar från s. Europa3, Afrikas o. Asiens stäpp- o. ökenområden. Bilda
tills, med stäpphönsen egen ordning el. föras
ihop med duvorna.
San Diego [ssenn die>'gå°], stad i v. För.
Stat., s. Kalifornien, vid S.-bukten. 203,000
inv. (1940). Flottstation. Marinflygbas. Maskino. annan industri. Utförsel av frukt m. m.
Sanaja k, turk., urspr. fana, baravdelning;
turk. förvaltningsområde, underavdelning av
ett vilajet.
Sandjägare, Cicinde'lidae, familj av medelstora skalbaggar med långa ben, smal halssköld o. stort huvud med utstående ögon o.
trädlika antenner. Gula teckningar på grön el.
brun botten. Vanlig är gröna sandjägaren.
Springer o. flyger väl. Glupskt
rovdjur.
Sandklef, A l b e r t , f. l3 / 6 1893, folklivsforskare. Intendent vid Varbergs museum
sed. 1921. Har i det tills. m. andra förf. utg.
arb. Carl XII:s död (1940) sökt hävda, a t t
Karl XII blev mördad (med en knapp som kula).
Bl. övr. arb. Bockstens mannen och hans olycksbroder (1943)Sandkrypare, Go'bio go'bio, 13—15 cm lång
karpfisk med en skäggtöm i vardera mungipan. Europa o. Asien till Kina. Hos oss i s.
Sverige, helst på sandbotten i klart, rinnande
vatten.
Sandler, R i c k a r d, f.
M
/i 1884, socialdemokr. politiker, folkhögskolelärare, i
AK 1912—17, i FK från
1919. 1926—41 chef för Statistiska centralbyrån, 1941
landshövd. i Gävleb. 1. S.
var konsultativt statsråd
o. senare handelsminister i
Brautings tre ministärer
1920, 1921—23 o. 1924—25.
Sandrör
Vid Brantings död blev S., ehuru ej partiledare,
dennes efterträdare som statsminister. Avgick
maj 1926 efter regeringsnederlag i arbetslöshetsfrågan. Utrikesrain. i P. A. Hanssons regeringar 1932—36 o. 1936—39, då han avgick
på grund av sin från den övriga regeringen avvikande mening i Ålandsfrågan. Därefter til's.
med sin hustru M a r i a ( M a j a ) S., f. L i n d b e r g , f. 1877, verksam för hjälp åt Finland.
Som utrikesminister tog S. en uppmärksammad
del i N.F:s verksamhet o. var 1934 dess president. Delegat i FN 1947 o. 1948.
Sandlilja, art av ortsläktet Anthericum.
Sandloppa, Ryncho'prion pe'netrans, en gulvit, 1 mm lång
loppa, vars befruktade honor borra
sig in i huden på
människor o. varmblodiga djur, särsk.
under naglarna, där
de svälla upp till
en ärtas storlek. Förorsaka svåra plågor. Sydamerika, varifrån de införts till Afrika.
Sandlås, tätning mellan en rörlig del (t. ex.
ett lock) o. en fast del (t. ex. en ugn). Den senare
är försedd med en sandfylld ränna, i vilken en
fläns från den förra tryckes ned.
Sandmask, ArenVcola piscato'rum, en köttröd borstmask med gälknippen på mell. delen
av den långa kroppen. Lever
nedgrävd i sanden vid havsstränderna. Användes som agn.
Allmän på västkusten.
Sandmussla, My'a arena'ria,
en vid vår västkust på grunt
vatten
allm.
förekommande,
gråvit mussla, vilken lever nedgrävd i sanden. Medelst en
lång, av manteln bildad slang
(sifon), vilken räcker upp till
sandens yta, intagas andningsvattnet o. näringen samt avlägsnas exkrementen. (Se bild.)
Sandnes, hamnplats i s.v.
Norge, Rogaland fylke, s. om
Stavanger. 3,000 inv. (1930).
Sandomierz [-då'mjäs3], stad i s.ö. Polen,
vid Weichsel, vojevodskapet Kielce. 10,115 inv.
(1938). S. är känt från Sv.-polska kriget 1655
—56.
San Domin'go, dets. som Santo Domingo.
Sandown [ssenn'da°n], badort på eng. ön
Wight, i Eng. kanalen. 6,000 inv. (1931).
Sandpapper, papper, på vilket ett lager
av fint glaspulver, kvartssand el. dyl. fastlimmats; anv. till polering o. putsning. Jfr
Smärgel.
von S a n d ' r a r t , J o a c h i m (1606—88),
tysk målare, utförde porträtt av samtida härskare {Karl X Gustav till häst m. fl.) o. jättemålningen Fredsbanketten (Nurnbergs rådhus)
med 50 porträtt i helfigur av de westfaliska
fredsunderhandlarna. Konsthistorisk författare
{Teutsche Akademie der edlen Bau-, Bild- und
MahlereikUnste, 1675).
Sandringham [ssend'ring ö m], kungl. lustslott
nära King's Lynn, ö. England, grevsk. Norfolk.
S a n d r ä k a el. r ä kh ä s t, Cran'gon, släkte
av sandfärgade räkor,
vilka förekomma på
sandbotten
utmed
stränderna (skyddande
likhet). Ätas ej hos
oss, men användas
som agn. (Se bild.)
Sandrör el. marhalm, art av grässläktet Ammophila.
Sandseryd
— i$37 —
da Sangallo
Sandseryd, f. d. kommun i n. Småland, Jönk. 1. ögrupp i S. Ishavet. C:a 420 kvkm. Snötäckta,
Inkorporerades 1943 med Norrahammars köping. delvis vulkaniska.
Sandskädda el. s a n d f l u n d r a , PleuSandwichöarna
[siend' 0 itsj-], dets. som
ronec'tes Urnan'da, en intill 30 cm läng, på båda Hawaiiöarna.
sidor slät flundra med sidolinjen framtill starkt
Sandvig, stad på Bornholms n.ö. kust,
böjd. Västkusten o. i s. Östersjön till Gotland. Danmark, förenad med Allinge till en komVälsmakande kött.
mun med 2,200 inv. (1945).
Sandstekel, Ammo'phila sabuSandvik, kommun i v. Småland, Jönk. 1.
lo'sa, en långbent rovstekel med
(past.adr. Smålands Burseryd);
Gislaveds
framtill trådsmal bakkropp; svart,
landsf.distr., Östbo o. Västbo doms. 116 inv.
med bakkroppens främre del röd.
(i947)Gräver hålor i lös sand, i vilka inSandviken, stad (sed. 1943), vid
läggas med gadden förlamade fjäStorsjön i Gävleb. 1.J Gästriklands
rilslarver, på vilka äggen fästas.
ö. doms. 17,514 inv. (1947). SamSandsten, sedimentär (lagrad) bergart, bildad realskola. Järnverk. (Stadsvapen,
av sand, vars korn blivit sammankittade av se bild.)
ett bindemedel. Sandkornen utgöras mestadels
Sandvikens Cellulosa AB., Dyav kvarts, ofta blandade med sådana av fält- näs. Grundat 1869. Aktiekap. 3.5
spat. Alltefter bindemedlets art talar man om mill. kr. (1948). Sulfatfabrik. Skogsbruk. Ansl.
k v a r t s - , k a l k - o . l e r s a n d s t e n . Användes till Graningeverkens AB.
som byggnadssten o. till kvarn- O. slipstenar.
Sandvikens J e r n v e r k s A B . , Sandviken.
Sandström, A n n a (1854—1931)» pedagog, Grundat 1862, bolag 1868. Aktiekap. 35 mill.
grundade 1883 en högre flickskola, S a n d - kr. (1948). Järnverk med jord- o. skogsbruk,
s t r ö m s k a s k o l a n (som 1939 uppgick i sågverksrörelse m. m. Verkst. dir. E. Forsberg
Östermalms komm. flickskola) o. 1900 ett högre (sed. 1948).
lärarinneseminarium i Sthlm (som upphörde
Sandviks Ångsågs A B . , Örnsköldsvik.
1929). Verkade genom läroböcker o. småskrifter Grundat 1876. Aktiekap. 4 mill. kr. (1948).
ideellt o. praktiskt för förbättrad ungdomsun- Äges av Mo o. Domsjö AB.
dervisuing. Utgav tidskr. Verdattdi (från 1883);
Sandy Hook [sa;ndiho'k], en 14 km lång
bl. arb. Natur och arbetsliv i svenska bygder (3 landtunga vid s. inloppet till New Yorkviken
bd, 1908—32).
på För. Stat:s ö. kust. Fyrtorn o. livräddSandström, J o h a n W i l h e l m (1874— ningsstationer.
1947), meteorolog o. oceanograf, byrådirektör
Sandöbron, bro över Ångermanälven vid
vid Statens meteor.-hydrografiska anstalt 1919 Sandö, mellan Härnösand o. Sollefteå, färdig
—39. Fil. hed.dr i Uppsala 1945- Utförde vik- 1943. Med ett brospann på 264 m o. 40 m setiga undersökn. rörande vågrörelserna, luft- gelfri höjd samt total längd av 1,650 m är S.
strömmarna i högre luftlager m. m. samt ut- världens största betongbro.
arbetade en förbättrad metod för väderleksförSandödla, Lacer'ta a'gilis, en omkr. 25 cm
utsägelser o. stormvarningar.
lång i mell. o. s.
Sandström, E m i 1, f. n / x o 1886, jurist, ordf. i Europa allmän ödla,
som äv. finns hos
Arbetsdomstolen 1929—31,
oss, ehuru hennes
justitieråd 1931—33 o. 1935
förekomst här ej är
—43. Sed. 1939 medl. av
utredd.
Förväxlas
Röda korsets överstyrelse o.
lätt med skogsödlan,
1943 chef för Internationella
som dock är mindre.
o. Svenska Röda korsets
hjälpverksamhet i Grekland.
Sane'ra (av lat. sana're), läka; åstadkomma
I,ed. av permanenta skiljesunda o. normala förhållanden.
domstolen i Haag sed. 1946,
San F e r n a n ' d o , stad i s.v. Spanien, prov.
ordf. i FN:s PalestinakomCådiz, på ön S. 99,200 inv. (1940). Sjökrigsmission 1947. (Se bild.)
skola, marinarsenal (La Carraca i n.ö.).
SandstrÖmer
(egentl.
Sanforise'ring, amerik. metod för krympS a n d s t r ö m), A n d e r s
ning av bomullsväv, så att den vid tvättning
P e t e r (1804—57), landshövding, chef för fi- icke krymper ytterligare.
nansdepartementet 1848—50, adlad 1847. En
San Francisco [ssenn fr°nsiss'kå°], förkortat
av sin tids kraftfullaste ämbetsmän.
F r i s c o, stad i Kalifornien, v. För. Stat., på
Sandströms k ö r t l a r , bisköldkörtlarna, vilka en halvö mell. S.-viken o. Stilla havet. 664,000
år 1882 upptäcktes av I. Sandström (1852—89), en inv., med förstäderna Berkeley o. Oakland.
av senare tiders största anatomiska upptäckter. 1,051,000 inv. (1940). Ståtliga offentliga byggS a n d t r ä s k , tuberkulossanatorium i Edefors nader. Kat. ärkebiskop. Teknisk o. konsthögskola.
Statsuniversitet. Vetenskapsakademi.
kommun, Norrb. 1. Öppnades 1913.
Västkustens förnämsta handels- o. sjöfartsSandur, dets. som timglas.
stad.
Äv.
betyd, industri. Starkt befäst örSandusky [saendass'ki], stad i Ohio, ö. För.
Stat., vid Eriesjön. 25,000 inv. (1940). Statl. logshamn. — Grundlagt 1776 av spanjorer;
den egentl. utvecklingen efter 1850. 1906 näsfiskodlingsanstalt.
tan fullst. förstört av jordbävning o. eldsvåda
Sandvall, J o h a n (1814—67), tidningsman, men snabbt återuppbyggt.
förläggare. Redigerade 1843—48 Jönköpingsbladet o. upparbetade 1848—51 Göteborgs handelsSan Franciscokonferensen, en 25 april—
o. sjöfartstidning till ledande radikal tidning. 26 juni 1945 hållen politisk konferens, som på
Sandwich [Sfend'°itsj], stad i s.ö. England, grundval av ett i Dumbarton Oaks (se d. o.)
grevsk. Kent, vid fl. Stour, nära dess mynning upprättat förslag utarbetade stadgan (chartan)
i Pas-de-Calais. 3,287 inv. En av de äldsta bland för den internationella säkerhetsorganisationen
Cinque ports (se d. o.), viktig hamnstad red. Förenta nationerna (se d. o.). I konferensen dcltogo delegater för 50 länder.
under 1000-t.
da Sangall'0, ital. konstnärsfamilj, bl. vars
Sandwich [sa;nd'°itsj], eng., smörgås, bestående av två el. flera brödskivor med smör o. medl. särsk. märkas: G i u 1 i a no (1445—1516),
arkitekt
o. bildhuggare, verksam i Florens o.
kött el. dyl. emellan. — S a n d w i c h m a n ,
plakatbärare, som bär reklamskyltar på bröstet Rom. I Madonna delle Carceri i Prato (1485
—91)
utbildades
den första konsekventa ceno. ryggen (»två skivor med kött emellan»).
Sandwicharkipelagen
[saend'°its3-], britt. tralkyrkan i den anda, som skulle bli utmär97—472771- Norstedts uppslagsbok. Tryckt 23. 9. 48.
Sangay
— 1538 —
Sankt Florian
kände för högrenässansen. Med en villa i Poggio fältet o. som vägledare för blinda. Vanligaste
a Caiano, vid Florens, påbörj. 1485, infördes raser äro collie, airedaleterrier o. schäfer. —
även nya motiv. A n t o n i o d. ä. (1455—1534). S a n i t ä'r, som avser hälsovård.
broder till G. da S., fortsatte som arkitekt i
San Joaquin [-chåaki'n], flod i Kalifornien,
dennes anda. Bl. arb. Madonna di S. Biagia i v. För. Stat., från Sierra Nevada. Förenar sig
Montepulciano o. loggior på Piazza dell'An- före utflödet i San Franciscoviken med Sacranunziata i Florens. A n t o n i o d. y., egentl. mento. 560 km. I nedre loppet segelbar.
C o r d i a n i (1483—1546), systerson till deföreg.,
San José l-chase'l. 1. Huvudstad i Costa
arkitekt, huvudsakl. verksam i Rom. Hans vik- Rica, på en högslätt inuti landet. 80,000 inv.
tigaste arbete var det märkliga Palazzo Farnese (1945). Ofullst. univ. Järnväg till båda kuster(planritningar 1522, byggnad, fullb. av Michel- na. — 2. [s?enn dsjåosc 1 ']. Stad i Kaliforangelo; se bild sid. 464)- 1520—36 ledde han nien, v. För. Stat., vid San Kranciscoviken.
byggandet av Peterskyrkan. Monogr. av G. 68,000 inv. (1940). Metodistuniv. Observatorium.
l^oukumski (1934).
Betyd, odling o. konservering av frukt. —
Sangay 1-gaj'j, vulkan i Eucador. 5,323 m. 3 . S a n J o s é d e C u c u t a , stad i n . CoSan Gimignano [dsjiminja'nå], stad i mell. lombia. 57.000 inv. (1938). Handel. — 4.
Guatemalas främsta hamnstad på Stilla havsItalien,
prov.
kusten. Omkr. 1,500 inv. Skeppsvarv.
Siena.
11,000
inv. Från meSan J u a n [-choann']. 1. Provins i Argendeltiden, då G.
tina. 89,179 kvkm, 243,000 inv. (1945). Jorden tid var själv0. skogsbruk; guld-, silver- o. kopparbrytning.
ständig repub— 2. S. d e la F r o n t e'r a, huvudstad i S.
lik,
kvarstå
1, vid fl. S. 30,000 inv. (1939). Anlagd 1560.
stadsmur o. inHandel. Utsattes 1944 för en förödande jordnanför denna 13
bävning. — 3. Huvudstad på ön Puerto Rico,
gotiska torn (se
Västindien. 169,000 inv. (1940). Befäst krigsbild).
I
den
hamn. Kat. katedral o. biskop. Handel o. sjöfart.
forna katedraSan J u a n de F u c a sö u n d e t [sp.: -choann' de
len
Collegiata
finnas målningar av B. Gozzoli, D. Ghirlandajo fo'ka-, eng.: sann dsjo' n di fo'ka-], sund mellan
ön
Vancouver o. staten Washington, v. För.
m. fl. Då tyskarna i juli 1944 tvungos utrymma
G., plundrade de staden samt utsatte den för Stat. 25 km brett, 150 km långt.
Sankey [sfeng'ki], I r a D a v i d (1840—
kanoneld.
1908), amerik. tonsättare, skrev o. tonsatte ett
Sangisån, å i Norrbotten, mell. Kalix o. Torne stort antal andliga sånger, som han själv föreälvar, mynnar i Bottn. viken. Längd 100 km. drog på Moodys predikoresor o. som vunnit
di San G i u l i a n o l-ds]o-], A n t o n i o (1852 ofantlig spridning (sv. övers t875).
—1914), markis, ital. statsman, utrikesminister
Sankt el. s a n c t (av lat. sanc'lus), helig.
1910—14, varunder Tripoliskriget o. ett för- Förkortas S:i. — S a n k ' t a el. sa ne ta (feminyande av trippelalliansen genomfördes; sökte ninum av sanc'tus), helig (om kvinnor). Förefter Första världskris utbrott bevara neutrali- kortas S:ta.
teten.
S a n k t a A n n a s s j u k h u s , statens sinnessjukSanguisor'ba, växtsläkte (fam. Rosaceae), hus i Nyköping.
30 arter på n. halvklotet. Blad mångpariga med
S a n k t a Gertruds s j u k h u s , statens sinnesuddblad. Blommor små, i ax el. huvud, två- sjukhus i Västervik.
könade el. därtill äv. enkönade. Hylle fyrtaS a n k t a Maria s j u k h u s , statens sinnessjukligt, pistiller 1—3 inom en torr blombotten. hus i Hälsingborg.
S. 0/jicina'lis, blodtopp el. blodstilla, med
_ Sankt Anna, kommun i ö. Östergötland,
mörkröd, cylindrisk blomställning; roten tidi- Östergötl. 1. (past.adr. Börruru); Valdemarsgare använd som blodstillande medel. Den viks laudsf.distr., Hammarkinds, Stegeborgs o.
bittra roten av S. mi'nor, pimpinell, användes Skärkinds doms. 1,461 inv. (1947).
som krydda (»rött vin o. pimpinella»).
S a n k t B e r n h a r d . 1. S t o r a S: t B., pass
Sangvi'nisk (av lat. san'gttis, blod), som i Schweiz. Västalperna (kantonen Wallis), ö.
med lätthet invaggar sig i förhoppningar (jfr om Mont Blanc, med berömt kloster (på 2,472
Temperament). — S a n g v i'n i k e r, sungvinisk m). Napoleons tåg över Alperna 1800 gick
person.
över detta pass. — 2. I, i 11 a S : t B., pass i
Sanhedri'n (grek. syne'drion, rådsförsam- franska Västalperna (Savoien), s. om Mont
ling), judarnas Stora råd i Jerusalem, sannol. Blanc. 2,188 m.
inrättat under den ptolemaiska tiden. Dömde
S a n k t B e r n h a r d s h u n d , en i de schweiz. berJesus till döden (Mark. 14).
gen, särsk. i klostret
Sanhe'rib, konung av Assyrien 705—681 Sankt
Bernhard,
f.Kr., gjorde Nineve till huvudstad o. smyckade uppfödd stor körtdet med palats o. tempel. Förstörde Babylon. el, långhårig vaktSani'cula, örtsläkte (fam. Umbeäiferae), 30 hund, sedan gamarter (Europa, Asien, Afrika, Amerika). Enda malt beryktad för
sin användning till
art i Europa
att i Alperna uppS. europae'a, sårspåra
vilsegångna
läka (se bild),
vandrare. Vanl. vit
med långskaftao.
rödgul.
de, handflikade
jordblad o. rödS a n k t Erik, dens. som Erik den helige. Jfr
lätta blomhuvuäv. Samfundet Sankt Erik.
den, samlade i
S a n k t E r i k s k y r k a , katolsk kyrka vid
gles flock. Hos
Södra Bantorget i Sthlm, färdig 1891.
oss lundväxt.
Sankt Eriks s j u k h u s , upprättat 1926 genom
Sanite't (lat.
omorganisation av Sankt Eriks sjuk- o. vårdhem,
sa'nitas),
sundförut Sthlms stads allmänna försörjningsinrätthet. — S a n i ning. På Kungsholmen i Sthlm beläget sjukhus.
t e't s f 1 a g g a, benämning på Koda korsS a n k t E u g e n ' i a k y r k a n , katolsk kyrka på
flaggan. — S a n i t e't s k u n d, krigshund, Norrmalm i Sthlm, invigd 1837.
som användes för att uppsöka sårade på slagS a n k t F l o r i a n [flå'rian], by i n. Österrike,
Sankt Gallen
— 1539 —
med gammalt augustinerkorherrestift. Dess nuv.
palats uppfördes på 1700-t. av J. Prandauer
(m. fl.) i rik barock.
Sankt Gall'en. 1. Kanton i n.ö. Schweiz,
mellan Bodensjön, Rhen o. Ziirichsjön. Omsluter kant. Appenzell. 2,014 kvkm, 286,000
inv. (1940). Högbergigt i s., lägre i n. Skogrikt
med fruktbara dalar. Jordbruk, boskapsskötsel.
Livlig textilindustri. — 2. Huvudstad i S. 1.
63,000 inv. (1941). Handelshögskola, museer o.
bibliotek. Livlig handel o. industri. Benediktinerkloster med kyrka i rik barock (i7oo-t:s mitt).
Den går tillbaka på en pelarbasilika, av vilken
en planritning från omkr. 820 finnes i stiftsbibi.
Anlagt av en irländsk eremit S:t Gallus 614.
Det var länge en berömd kulturhärd med bl. a.
en miniatyrmålningsskola. •— I S . dog Gustav
IV Adolf »/, 1837.
S a n k t Georgskanalen el. S y d k a n a 1 e n,
sund som förbinder Irländska sjön söderut med
Atlanten.
S a n k t Georgsorden, dets. som Strumpebandsorden.
Sankt Gertruds församling, dets. som Tyska
församlingen.
S a n k t G o t f h a r d , berg i Alperna i s. mell.
Schweiz, på gränsen mellan kantonerna Uri o.
Tessin. Flera toppar, den högsta 3,002 m.
På S. upprinna Rhen, Rhöne o. Ticino m. fl.
betyd, floder. Passet över S. sed. gammalt den
viktigaste trafikvägen mellan Tyskland m o.
Italien. Nuv. vägen anlagd 1832 på 2,114 : s
höjd ö. h. Den 1882 öppnade S.-b a n a u har
32^4 större broar o. 80 tunnlar om tillä. 46 km,
den längsta ( S . - t u n n e l n ) är 15 km lång o.
går på c:a 1,100 m:s höjd från Göschenen i n.
till Airolo i s.
S a n k t Göran, gammalt sv. namn på den helige Georg. Jfr d. o.
Sankt Göran, Sthlms stad tillhörande sjukhus på Kungsholmen.
Sankt Görans församling, Sthlm. 52,770
inv. (1947). Kyrkan i den s. k. Stadshagen,
invigd 191 o.
S a n k t H a n s , gammalt danskt o. norskt
namn på Johannes döparen. — S a n k t
H a n s a f t o n , midsommarafton.
Sankt H e l e n a , eng. S a i n t H e l e n a ,
britt, ö i Atlanten, c:a 1,800 km fr. Afrikas s.v.
kust. 121.7 kvkm, 4,700 inv. (1940) (negerblandfolk). Vulkanisk, brant ur havet uppstigande
klippö. Boskapsskötsel. Huvudstad: Jamestown. Bekant genom Napoleon I:s fångenskap
o. död där 1815—21.
S a n k t Ibb, kommun, omfattande ön Ven i
v. Skåne, Malmön. 1.; Rönnebergs landsf.distr.,
Rönnebergs, Onsjö o. Harjagers doms. 821
inv. (1947)S a n k t i o n (lat. sanctio). 1. Stadfästelse, bekräftelse. — Statsr. Statschefens bifall till folkrepresentationens beslut. — Verb.: s a n k t i on e'r a. — 2. Påföljd vid rättsbrott. — Folkr.
I Folkförbundspaktens art. 16 o. 17 förordades
e k o n o m i s k a o. m i l i t ä r a sanktion e r mot stat, som grep till krig i strid med
paktens föreskrifter. De förra gingo främst ut på
angriparens ekonomiska o. finansiella isolering,
de senare avsågo ett ingripande med vapenmakt.
Sedan sanktionsåtgärderna mot Italien vid detta
lands angrepp på Abessinien 1935 visat sig ineffektiva, förklarade ett stort antal av förbundets
medlemmar, bl. a. Sverige, att de inte längre
ansågo sig bundna av sanktionsbestämmelserna.
— Folkförbundspaktens sanktionsbestämmelser
motsvaras av föreskrifter ang. t v å n g s å t g ä r d e r i kap. VII av FN:s stadga. Vid behandlingen av en internationell tvist kan säkerhetsrådet (se Förenta nationerna) besluta att
fredsbrott, angreppshandling el. hot mot freden
föreligger o. därefter förordna om ekon. el. |
Sankt Per
militära tvångsåtgärder mot endera el. båda
parterna i tvisten. Medlemsstaterna äro skyldiga
att deltaga i åtgärderna, betr. militära åtgärder
dock endast inom ramen för särskilda i förväg
slutna avtal mellan rådet o. resp. medlemsstater.
Säkerhetsrådets befogenheter äro sålunda vidsträckta, men dess handlingskraft hämmas
starkt av stormakternas vetorätt, dvs. av att
alla stormakterna i rådet måste vara ense om
hithörande beslut.
Sankt J o h a n n e s församling, Malmö. 20,246
inv. (1947)Sankt J o h a n n e s församling, Norrköping.
7,191 inv. (1947).
Sankt J ö r g e n s s j u k h u s , statens sinnessjukhus i Göteborg.
S a n k t K n u t s g i l l e n , sammanslutningar för
inbördes hjälp, som först uppstodo i Danmark
vid noo-t:s slut i samband med helgondyrkan
av Knut Lavard o. Knut den helige. Knutsgillen finnas ännu bl. a. i Lund o. Malmö.
Deras årshögtid äger rum 13 jan.
Sankt L a r s församling, Linköping. 16,534
inv. (1947).
Sankt Lars s j u k h u s , statens sinnessjukhus
i Lund.
Sankt Lawrence floden, dens. som Saint
La wrencef loden.
Sankt Michel [-mikk'el], fi. M i k k'e 1 i. 1.
Län i s.ö. Finland, omfattar mell. Savolaks o. en
del av ö. Tavastland. 22,840 kvkm, 204,000
inv. (1944). Städer: S:t Michel, Heinola, Nyslott. — 2. Residensstad i S. 1, vid en vik av
Saima. 12,000 inv. (1945). Stadsrättigheter 1838.
Sankt Michels stift, Finland, bildades 1945
av de efter vapenstilleståndet 1944 kvarvarande
delarna av Viborgs stift.
S a n k t Moritz [mårr'its]. 1. Berömd luftkurort o. sportplats i s.ö. Schweiz, kant. Graubiinden, vid fl. Inn i övre Engadindalen. C:a
1,800 m ö. h., 3,900 inv. (1930). Järnkällor. —
2. Dets. som Saint-Maurice.
S a n k t Olai församling, församling
Norrköping. 25i53' inv. (rg47).
S a n k t Olavsorden, norsk förtjänstorden
instiftad 1847 av Oskar I. Fem
grader: kommendörer med stora
korset, kommendörer av i:a o.
2:a klassen samt riddare av i:a
o. 2:a klassen. Ordenstecknet är
ett vitemaljerat, krönt Georgskors med lejon på röd cirkelbotten i mitten. Bäres i rött
band med vitblå kanter. Utdelas för »förtjänster om fäderneslandet o. mänskligheten». De
förtjänster, för vilka norsk medborgare belönas, skola offentliggöras.
S a n k t Olof, dens. som Olof den helige.
Sankt Olof, kommun i s.ö. Skåne, Kristianst.
1.; Brösarps landsf.distr., Gärds o. Albo doms.
r,6o2 inv. (1947). — I kyrkan en fordom som
undergörande ansedd S:t Olofsbild.
Sankt Olof och Sankt Per, kommun i s.
Uppland, Sthlms 1. (past.adr. Sigtuna); Knivsta
landsf.distr., Sthlms l:s doms. 623 inv. (1947).
S a n k t Olofs församling ingår i Sankt Olofs
o. Sankt Pers kommun, Sthlms 1. 419 inv. (1947).
Sankt Olofs s j u k h u s , statens sinnessjukhus i Visby.
S a n k t Pauli församling, församling i Malmö.
40,876 inv. (1947).
S a n k t Peder, kommun i v. Västergötland,
Älvsb. 1. (past.adr. Lödöse); Ale landsf.distr.,
Vättle, Ale o. Kullings doms. 944 inv. (1947). —
I äldre tid benämnd G a m l a L ö d ö s e . .
Sankt Per. kommun i v, Östergötland, Östergötl. 1. (past.adr. Vadstena); Vadstena landsf.distr., Aska, Dals o. Bobergs doms. 518 inv.
(i947)-
Sankt(e)Pers fisk
— 1540 —
Sansibar
segrar över spanjorerna Chiles o. Perus oberoende (T817—21). S. flyttade kort därefter över
till Frankrike.
Sanmicheli [-mike'li], M i c h e 1 e (1484—
I559)i »tal. arkitekt. Som formalt anslöt sig till
Bramante. Hans märkligaste arb. äro Palazzo
Pompei o. Palazzo Bevilacqua o. några stadsportar i Verona samt Palazzo Grimani i Venedig. Hans stil efterbildades ej sällan under
1800-t. S. hade stor betydelse äv. som fästningsbyggare. Monografi av E. Langenskiöld (1938).
San Miguel [-migell'], stad i Salvador, vid
vulkanen S. 49,000 inv. (1941).
S a n n a hed, förr mötesplats för olika regementen, belägen 3 km n. om Hallsberg.
S a n n a z a ' r o , J a c o p o (1458—153°). Ital.
skald av spansk härkomst. En av renässansens främsta skalder på nylatin. Skrev äv.
på italienska herderomanen Arcadia (1504),
som vann stor popularitet.
Sanne, kommun i n.ö. Bohuslän, Göteb. 1.
(past.adr. Hedekas); Munkedals landsf.distr.,
Sunnervikens doms. 556 inv. (1947).
S a n n e g å r d e n , stadsdel i Göteb., på Hisingen.
Sannolikhetskalkyl, läran om hur man på
matematisk-statistisk väg kan i förväg bedöma
utsikterna för inträffandet av sådana händelser,
som ske på en slump. Ligger till grund för
beräkning av livförsäkringspremier, utarbetandet av skjutregler för artilleri, utjämning av
avvikelserna vid upprepade geodetiska o. fysikaliska mätningar m. m.
S a n n ä s , municipalsamhälle i n. Bohuslän,
Tanums kommun, Göteb. 1. 172 inv. (1947).
Sanokrysi'n, ett komplext guldsalt, som använts mot lungtuberkulos o. kronisk ledgångsreumatism.
San Re'mo, hamnstad o. vinterkurort i n.v.
Italien, prov. Imperia, vid Genuabukten. 32,000
inv. (1936).
San Salvador [-då'r], huvudstad i Salvador,
Centralamerika, vid vulkanen S. 113,000 inv.
(1946). Ärkebiskopssäte med katedral. Univ.
Museer, bibliotek ra. m. Handel. Flygplats
Ipitanga. Flera gånger förstört av jordbävningar. Kortvågsstation.
Sans a t o u t [sa n 8sato'], fr., »utan trumf»;
bud i bridge, vanl. förkortat till »sans» [sang].
Sans comparaison [san* kå n 8paräså n «'], fr.,
utan jämförelse.
Sansculottes [sa n «kylått'], fr., »utan knäbyxor», spenamn på revolutionärerna under
Franska revolutionen, urspr. emedan de, i
motsats mot de högre klasserna, buro långbyxor.
San Sebastian, huvudstad i prov. Guipuzcoa, n. Spanien, vid Biscayabukten. 121,000
inv. (1946). En av Europas förnämsta badorter.
Jfr Gomera.
Sansevie'ria, växtsläkte (fam. Liliaceae), 12
arter (tropiska Afrika o. Indien). Blad tjocka,
nästan cylindriska, uppskjutande ur marken,
stundom intill 2 m långa, tornspetsade. Blommor i lång klase. Bladen innehålla en värdefull fiber, varför flera arter, ss, S. zeyla'nica o.
S. guineen'sis, odlas i tropikerna.
Sans facon [sa n «faså"8'], fr., utan krus; utan
omsvep. Jfr Facon.
Sans géne [sa n ssjä'n], fr., utan blygsel; ogenerad. Jfr Lefebvre.
lägen på klippan Monte Titano (se bild). 2,500
Sansiba'r. 1. Eng. Z a n z i b a r , ö utanför
inv. Enl. författningen av 1847 handhaves den Ö. kusten av Afrika. J ä m t e närliggande mindre
lagstiftande makten av ett råd på 60 medl., valda öarna P e m b a o . M a f i a britt, protektorat
på 9 år; verkställande myndigheten utövas av under infödd sultan. 1,658 kvkm, 138,000 inv.
två capitani reggenti, valda på ett halvt år. — (negrer, araber, hinduer), med Pemba o. Mafia
S. uppstod kring ett efter den helige Marinus 2,642 kvkm, 250,000 inv. (1940). Korallö, täckt
uppkallat kloster o. är med säkerhet känt sedan av lerlager upp till 135 m. V. delen fruktbar
8oo-t:s slut. Står fr. 1862 under ital. beskydd. o. odlad. Utförsel av kryddnejlika (huvudparten
de San Martin, J o s é (1778—r8so), syd- av världsbehovet) o. kopra m. m. — 2. Huvudamerik, frihetshjälte, grundlade genom sina stad på S. 1. 45,000 inv. En av Afrikas bästa
Sankt(e)Pers fisk,annat namn för petersfisk.
Sankt Pers församling ingår i Sankt Olofs
o. Sankt Pers kommun, Sthlms 1. 204 inv. (1947).
Sankt Petersburg, 1712—1914 namn på
Leningrad.
Sankt Peters klosters församling, församling i Lund. 2,641 inv. (1947).
Sankt Petri församling, församling i Malmö.
32,465 inv. (1947).
Sankt Pölten, stad i n. Österrike, vid en
biflod till Donau. 44,000 inv. (1946). Katedral
från 1030. Industri.
Sankt Sigfrid, kommun i s.ö. Småland,
Kalm. 1.; Vassmolösa landsf.distr., S. Möre
doms. 498 inv. (1947).
Sankt Sigfrids sjukbus, statens sinnessjukhus i Växjö.
Sankt Veits dans, under medeltiden uppträdande masspsykos med religiös bakgrund o.
med symtom liknande dem vid danssjuka. Helgonet S:t Veit (Sanct Vitus) ansågs kunna
skydda. Num. utgör i tysk litteratur Veitstanz
beteckning på danssiuka.
Sankt Wolfgang, turistort i Övre Österrike.
Sengotisk vallfartskyrka med berömt altare av
M. Pachcr (se denne).
Sankt Örjan, gammalt sv. namn på den
helige Georg. Jfr Göran. — S a n k t Ö r j a n s
v i s a , dets. som Örjanslåten.
Sanku'ru, flod i Belg. Kongo, högerbifl. till
Kassai, i sin tur bifl. till Kongo. 1,800 km,
varav 1,300 km segelbar.
San Lazzaro [-latfsarå], ö utanför Venedig,
mechitaristernas huvudkvarter.
Jfr Mechitarister.
San Luis [-lo'isl. 1. Provins i n. mell. Argentina, omkr. fl. San Juan. 73,923 kvkm,
167,000 inv. (1947). Åkerbruk o. boskapsskötsel. — 2. Huvudstad i S. 1, vid järnvägen
Över Anderna. 41,000 inv. (1940). Mineraltillgångar (bl. a. onyx).
San Luis Potosi [-lo'is-]. 1. Stat i mell.
Mexico, på högslätten. 63,241 kvkm, 669,000
inv. (1940). Bördig jord i ö. Boskapsskötsel,
jordbruk o. i s.ö. bergsbruk (silver, guld, koppar). — 2. Huvudstad i S. 1. 78,000 inv. (r940).
Järnvägsknut. Katedral. Filosofisk fakultet.
Industri. Livlig handel.
San Mari'no, republik, 10 mil ö. om Florens.
Europas näst minsta självständiga stat. 61
kvkm. r4,688 inv. (1941). Vinodling, boskapsskötsel. Huvudstad: San Marino, pittoreskt be-
Sanskrit
— 1541 —
hamnar. I,ivlig handel. S. erövrades på 1500-t.
av portugiserna men gjorde sig fritt 1698 under
imamen av Oman. Britt, protektorat 1890.
San'skrit el. f o r n i n d i s k a s p r å k e t ,
Främre Indiens förnämsta o. äldsta kända
kulturspråk, num. endast litteraturspråk, talades bland de högre klasserna, till omkr. 1200
e.Kr. I forntiden utbildades på sanskrit en rik
litteratur, som plägar indelas i vediska, episka
o. klassiska perioderna. Som det ålderdomligaste av de nu kända indoeuropeiska språken
spelar sanskrit en betydande roll i den jämförande språkforskningen.
Sansovi'no, A ndrea Contucei
da M o n t e (omkr.
1460—1529), ital. arkitekt o. bildhuggare.
Bl. arb. gravvårdarna över kardinal
Sforza o. kardinal
della Rovere i Santa
Maria del Popolo i
Rom, vilka blevo
förebildliga för ett
stort antal gravmonument, o. Kristi
dop (detalj, se bild) på baptisteriet i Florens.
Sansovi'no, J a c o p o (1486—1570), ital.
arkitekt o. bildhuggare, utbildad hos A. Sanso-
vino, vars namn han övertog. Från 1527 var lian
verksam i Venedig. Huvudarb.: Markusbiblioteket (se bild).
Sans pareil [sa n «paräj'j,
fr., Utan like; makalös.
Sans pédale [sa n s pedall'], fr., utan
pedal.
S a n s peur et sans reproche [sa n s pö'r e
sa n * r°prås3'j, fr., utan fruktan o. utan tadel.
Hederstitel för medeltida riddare, bl. a. för den
franske riddaren Bayard.
Sans p h r a s e [san* fra'ä], fr., utan prat;
rent ut.
Sans rival fsa"s rivall'] (fr. utan rival), tårta
av mandel, maräng, smörkräm m. m.
Sanssouci [sa n «sosi'], fr., utan bekymmer.
Namn på ett f. d. kungligt slott i Potsdam,
uppfört pa 1740-t. i rokoko efter ritn. av Fredrik den store o. dennes arkitekt von Knobelsdorff.
San Ste'fano, by i europeiska Turkiet, vid
Santesson
Marmarasjön, s.v. om Istanbul. I S. slöts 1878
en fred mellan Ryssland o. Turkiet med för det
senare betungande villkor (full frihet åt Rumänien, Serbien o. Montenegro, självstyrelse åt
Bulgarien o. Bosnien-Hercegovina m. m.). Freden reviderades genom Berlinkongressen s. å.
Jfr Berlinkongressen.
San'ta, it., sp., port., helig (om kvinnor).
S a n ' t a An'a, stad i Salvador, Centralamerika.
99,000 inv. (1946).
I omgivningen betyd,
socker- o. kaffeodling.
d e S a n ' t a A n n a , A n t o n i o L ö p e z (1795
—1876), mexik. statsman, med korta avbrott
president o. diktator 1833—55S a n t a B a r b a r a [sa:nn't<> ba'b°r ö ]. 1. ögrupp
utanför s.v. kusten av Kalifornien, v. För.
Stat. Största ön 190 kvkm. Ofruktbara bergöar. — 2. Stad i s. Kalifornien, För. Stat. 34,000
inv. (1930). Hamn. Omtyckt badort.
S a n ' t a C a t h a r i n a [-ri'n°], stat i s. Brasilien,
mellan Argentina o. Atlanten. 53,833 kvkm,
1,267,000 inv. (1946). Jordbruk i ö., boskapsskötsel i v. Huvudstad: Florianopolis på ön S.
San'ta Clara, stad på Cuba. 122,000 inv.
(1943). Grundad 1689, centrum för socker- o.
tobaksodling.
San'ta conversazio'ne, it., dets. som heligt
samtal; motivet upptogs i bildkonsten under
renässansen i Italien.
S a n ' t a Cruz [-kröp]. 1. Territorium i s.
Argentina, s. Patagonien.
243,336 kvkm,
24,500 inv. (1947). Huvudstad: Rio Gallegos. —
2 . S a n t a C r u z d e T e n e r i f e , huvudstad
på Kanarieöarna, på n.ö. ön Teneriffa. 72,000
inv. (1941). Befäst hamn; livlig sjöfart.
S a n ' t a Cruzöarna [-kröp-], britt, ögrupp i
Stilla havet (Melanesien), s.ö. om Salomonöarna. Tills. c:a 940 kvkm, 7,000 inv. De små
korallöar, de större vulkanöar.
San'ta Ele'na, ort i n.ö. Argentina, prov.
Entré Rios, med landets största fabriker för
konservering av kött.
S a n ' t a F é . 1. Provins i n. mell. Argentina,
v. om Paranå. 151,774 kvkm, 1,634,000 inv.
(1945). Mycket fruktbart slättland med jordbruk o. boskapsskötsel. — 2. Huvudstad i S. 1,
vid en bifl. till Paranå. 154,000 inv. (1944).
Katedral. Univ. Livlig handel. Export över
hamnen Colastiné vid Paranå. — 3. Huvudstad i New Mexico, s. För. Stat., vid fl. S. 20,000
inv. (1940). Kat. ärkebiskop. U n i v . — 4 . S. de
B o g o t å, huvudstad i Colombia. Jfr Bogotå.
Santa'ler, folk i Främre Indien, tillhörande
folkgruppen kolarier, 2.5 mill. personer. Jordbrukare. Skandinavisk mission bedrives bland
dem sedan 1867.
S a n ' t a Lucia [lotsji'a], it., Heliga Lucia. 1.
Dets. som Saint Lucia. — 2. Känd ital. sång.
S a n t a l u m , växtsläkte (fam. Santalaceae,
ansluten till fam. Loranthaceae), 9 arter träd o.
buskar (indomalajiska området, Australien).
Halvparasiter på rötter av palmer o. gräs. Blad
hela, läderartade, vanl. motsatta, blommor med
enkelt, sambladigt hylle i klase el. vippa.
S. al'bunt, ett intill 10 m högt träd, lämnar
sandelträ o. sandelolja.
S a n t a Mari'a, vulkan i Guatemala. 7,368 m.
S a n t a Monica [SKnn't° må°'nik°], stad i
Kalifornien, För. Stat. 37.ooo inv. (1930).
Bekant badort. Flygplanstillverkning.
Santande'r. 1. Provins i n.v. Spanien (Gamla
Kastilien), vid Biscayabukten. 5,460 kvkm,
411,000 inv. (1946). Boskapsskötsel; fiske. —
2. Huvudstad i S. 1, vid Biscayabukten. 112,000
inv. (1946). Katedral, ursprunnl. från 1200-t.
Utmärkt hamn. Livlig handel o. sjöfart.
Skeppsvarv, järnindustri m. m. Badort. Svårt
eldhärjat febr. 1941.
1. Santesson, G u s t a f (1862—r939), läkare,
prof. i farmakologi vid Karol. inst. 1895—1927.
Santesson
— 1542 —
2. Santesson, C a r l , f. V12 1885, brorson
till föreg., litteraturhistoriker. Bl. arb. Alterbomsstudier (1932) o. Johan Erik Rydqvist( 1944).
San'ti, R a f f a e l o , målaren Kafaels egentliga namn.
S a n t i a ' g o . 1 . S . d e C h i l e , huvudstad
i Chile, på en högslätt inuti landet. 640,000
inv. (1940). Ärkebiskopssäte; statsuniv. (gr.
1842, 4,000 stud., 1939) o. kat. univ. m. fl. högskolor, observatorium, museum. Livlig handel, industri. — 2. S. d e C o m p o s t e l a ,
stad i n.v. Spanien (Galicien), prov. La Corufia.
51,000 inv. (1946). Univ. (gr. 1501). Ärkebiskopssäte.
Märklig
katedral
(1000—
1200-t.), berömd vallfartsort, då den ansågs
innehålla aposteln Jakobs grav. — 3- S. d e
C u b a , livlig hamn- o. handelsstad på s. kusten av Cuba. 107,000 inv. (1938). Ärkebiskopssäte. — 4. S. d e l E s t e r o , provins i n. Argentina, omkr. fl. Salado.
138,439 kvkm,
603,000 inv. (1945)- Slättland med väldiga urskogar i ö. Boskapsskötsel. — 5. Huvudstad i S.
4. 76,000 inv. (1944). Landets äldsta stad. — 6 .
Dets. som Säo Thiago, en av Kap Verdeöarna.
San'ti Q u a r a n ' t a , alb. S a r a n d a , stad i
s. Albanien, vid Adriat. havet. Omkr. 2,000 inv.
San'to, it., sp., port., helig.
San'to Domin'go. 1. Dets. som Dominikanska republiken. — 2. Huvudstad i Dominikanska republ. Heter sed. 1936 Ciudad Truiillo
(jfr d. o.).
S a n ' t o Espi'ritu [-rito], dets. som Sancti
Spiritus, stad på Cuba.
Santoni'n, ett naftalinderivat, som utgör det
verksamma ämnet i maskfrö, dvs. outvecklade
blomkorgar av Arlemisia cina. Användes i form
av santoninkakor el. upplöst i olja som medel
mot spol- o. springmask i tarmkanalen.
S a n t o r i n , forntidens T e'r a, ö bland s.
Kykladerna. 75 kvkm, 10,000 inv. S:s första
blomstringstid inföll under 800-t. f.Kr. Under
hellenistisk tid utgjorde den en viktig punkt
i ptolemaiernas välde.
San'tos, stad i s. Brasilien, prov. Säo Paulo,
vid Atlanten. 158,000 inv. (1940). Landets
viktigaste kaffeexporthamn.
Bolivia erhöll
1943 frihamn i S.
Santos Damont, flygplats vid Rio de Janeiro.
Santos Dumont [sa n e'tåsj dvmä n «'], A1b e r t o (1873—1932), brasiliansk luftseglare,
konstruerade ett styrbart luftskepp 1901 o. satte
första flygrekordet 1906 (200 m på 21.2 sek.).
Säo [sa on «], port., helig.
SAOB, förkortning för Svenska akademiens
ordbok.
Säo F r a n c i s c o [sa°°« frö n *sisj'ko], flod i
ö. Brasilien, fr. s. staten Minas Geraes i en
båge mot n. och n.ö. till Atlanten. C:a 3,000
km. Endast delvis segelbar på grund av vattenfall (bl. a. Paulo-Affonso, 80 m) o. sandbankar.
Talrika bifloder.
Säo J o a o , flygplats vid Torto Alcgro.
Säo Luiz d e H a r a n h i o [sa on « lo'ib d e
maranjaons'], huvudstad i staten Maranhäo,
n. Brasilien. 89,000 inv, (1939). God hamn.
Flygplats. Export.
Säo Miguel' [sa°"B-], den största ön bland
Azorerna. 770 kvkm, 120,000 inv. Vulkanisk,
väl uppodlad. Huvudstad: Ponta Delgada.
Sadne [så'n], flod i ö. Frankrike, högerbiflod
till Khöne. Upprinner v. om Vogeserna o. utfaller vid Lvon. 482 km, till större delen segelbar el. kanaliserad. Genom kanaler i förbindelse
med Loire, Seine, Meuse, Mosel o. Khen. Största
bifloden: Doubs (fr. v ).
Saöne-et-Loire [sån e l°a'r], departement i ö.
Frankrike. 8,627 kvkm, 507,000 inv. (1946).
Åkerbruk, bergsbruk, vinodling. Betydande
metallindustri (Creusot). Huvudstad: Måcon.
Saporogiska kosacker
Säo Paolo de L o a n ' d a [saon«-]> huvudstad i
Angola, Port. Västafrika (gr. 1575), vid kusten.
61,000 inv. (1940). God hamn. Export av socker,
kaffe o. kokosnötter.
Säo Paulo [sa on « pa°'lå]. 1. Stat i s.ö. Brasilien, mellan fl. Paranå o. Atlanten. 236,409
kvkm, 8 mill. inv. (1946). Bördigt taffelland
med stora grässlätter (campos) o. plantager.
Landets ekonomiskt förnämsta stat.
Åkerbruk o. boskapsskötsel. Utförsel av kaffe (i/ 2
av världsproduktionen), bomull, tobak, fruset
kött m. m. — 2. Huvudstad i S. x, nära kusten
(hamnstad: Santos). 1,323,000 inv. (1939). Jur. o.
teolog, fakultet. Industri. Flygplats Congonhas.
Säo Salvador [sa on « salvadå'r], dets. som
Bahia, stad i Brasilien.
Säo Thia'gO [sa°n*-] el. S a n t i a g o , den
största av Kap Verdeöarna.
1,240 kvkm,
65,000 inv. Huvudstad: Praia.
Säo Thomé [sa°n«-] ( S a n k t T h o m a s ) ,
portug. ö i Guineabukten, på Afrikas v. kust.
825 kvkm, 54,000 inv. Vulkanisk. Urskogsbevuxen. Fruktbar (kakao o. kaffe). Huvudstad: Cidade de S. Bildar jämte den n. därom
liggande ön Principe kolonien S. o. Principe.
Säo Vicente [sa on « - s ä n n 0 ] . 1. En av Kap
Verdeöarna.— 2 . C a b o d e S . ( K a p S a n k t
V i n c e n t ) , Portugals sydvästligaste udde.
S. A. P., förkortning för Sveriges socialdemokratiska arbetarparti.
Sap'fisk kärlek, dets. som lesbisk kärlek.
Sapfisk strof, efter skaldinnan Sapfo uppkallat versslag, bestående av tre n-staviga versrader o. en 5-stavig vers; behandlades mästerligt av bl. a. Horatius.
Sap'fo, omkr. 600 f.Kr., det forna Greklands
främsta skaldinna; levde högt ansedd o. uppskattad i Mytilcne på Lesbos, omgiven av en
krets unga flickor, som hon undervisade i poesi
o. musik. Av S:s diktning, präglad av stark
sinnlig glöd men tillika av sedlig höghet, finnas
två hela oden o. flera brottstycken i behåll.
Sapieha [sapjehh'a], gammal polsk-litauisk
adelsätt. Bl. medl. K a z i e m i e r z S., d. 1720.
furste, litauisk storfältherre, som deltog på
svenskarnas sida i striden mot August I I .
Sapien'ti sat, lat., »för den vise nog»; begripligt för en klok utan förklaring; citat från
Plautus.
S a p i n d u s , trädsläkte (fam. Sapindaceae,
ansluten till fam. Aceraceae), n arter (tropiska
Amerika o. Asien). Blad strödda, parbladiga,
blommor regelbundna, i rika vippor. De
saponinhaltiga frukterna sönderfalla i delfrukter, s. k. såpbär, sedan urminnes tider
brukade som tvättmedel.
Sa'pium, växtsläkte (fam. Euphorbiaceae),
95 arter tropiska träd o. buskar. Blad hela,
blommor i klase el. ax. S. seWferum, talgträdet
(trop. Asien), lämnar ur sina frön fett, s. k.
kinatalg, som anv. till ljus- o. tvålframställning.
Sa'po, lat., såpa.
S a p o n a ' r i a , växtsläkte (fam. Caryophvllaceae), 30 arter i Medelhavsländerna. S. of/icina'lis, såpnejlika, har sedan gammalt odlats o. förekommer ofta förvildad i s. o. mell. Sverige. Rotstocken innehåller saponin o. har därför använts
i medic. o. som tvättmedel.
Saponifikatio'n (av lat. sa'po, såpa), dets.
som förtvålning.
Saponi'ner (av lat. sa'po, såpa), kvävefria
glykoslder, som i vatten ge starkt skummande,
tvålliknande lösningar. Förekomma allmänt i
växtriket, särskilt i stam, rot o. frukter av vissa
växter (»såpväxtcr»), t. ex. Quillaja-, Saponariao. Sa/>tniws-arter. Användas som tvättmedel,
vid skumsläckning o. förr i hostlösande medicin.
En del saponiner äro giftiga, särskilt vid insprutning i blodet (framkalla hemolys).
Saporo'giska kosacker, ukrainska kosacker
Saporosjie
— i<
Sardou
Sara'tov. r. Förvaltningsområde i RSFSR,
s.ö. Ryssland. 102,300 kvkm, 1.8 mill. inv. (1939).
Åkerbruk, boskapsskötsel, fiske, industri. —• 2.
Huvudstad i S. 1, vid Volga. 376,000 inv. (1939).
Hamn, handel med spannmål, fisk o. salt. Universitet (grundat 1909).
Sarauw [sara°'], G e o r g
(1862—1928),
dansk arkeolog, från 1912 intendent vid Göteborgs museum, påträffade o. ledde undersökningarna av fynden vid Mullerup (jfr Maglemosekulturen) o. ledde senare undersökningarna av Götaälvsområdets fornminnen.
S a r a ' w a k , britt, kronkoloni på n.v. Borneo.
108,800 kvkm, 491,000 inv. Produktion av ris,
sockerrör, kautschuk o. petroleum. Betyd, stenkolslager. Huvudstad: Kuching. — 1842 blev
engelsmannen sir James Brooke raja av S. o.
dennes släkt upprätthöll rajatet, som 1888 ställdes under britt, skydd, till 1946.
Sard, gammalt namn på en klarbrun karneol.
Särdag [sjarr'-], bergskedja i s.v. Serbien,
Jugoslavien. Högsta toppen, Ljubeten, 2,510 m.
SAR, förkortning för (medl. av) Svenska
S a r d a n a ' p a l o s , grek. namnet på Assurarkitekters riksförbund.
banipal.
Sara, i GT Abrahams hustru; stundom kallad
Sardell', insaltad äkta ansjovis.
Sarai.
Sar'der, i forntiden namn på Sardiniens inS A R A , förkortning för Stockholmsdistriktets vånare.
Allmänna Restaurang Aktiebolag.
Sar'des, huvudstad i det forna Lydien i
Sarabande [-ba n ^d'], en urspr. spansk dans Mindre Asien. Ruiner med för lydiska språkets
I tretakt o. långsamt tempo, spriddes under utforskande viktiga inskrifter.
1600-t. över Europa o. försvann i början av
Sardi'n, Clu'pea pilchar'dus, en intill 28
1700-t. I sviten hade den sin plats mellan cm lång sillart, allmän i Medelhavet samt
courante o. gigue.
längs Europas västkust till s. England. Hos
Sarace'ner (av arab.), medeltida europeisk oss mycket sällsynt. Fiskas med drivgarn o.
benämning r>å islams anhängare (eg. araberna). snörpvad. Användes mest konserverad.
Saracog'lu, S ti k r ti, f. 1887, turk. politiker,
Sardi'nien, it. S a r d e g n a, italiensk ö
vice ordf. i folkpartiet, undervisningsminister o. landskap, s. om Korsika. 24,090 kvkm,
1924, finansminister 1927, justitieminister 1932, 1,153,000 inv. (1943). Bergig, osund, föga
utrikesminister jan. 1939—aug. 1942, konselj- fruktbar, rik på metaller (zink, bly). Huvudort:
president juli 1942—aug. 1946. S. ledde från Cagliari. S. omfattar prov. Cagliari Nuoro o.
turk. sida befolkningsutbytet med Grekland samt Sassari. — Hist. S., som omkr. 500 f.Kr. tillgenomförde en omfattande rättsreform. Var i hörde Kartago, erövrades av romarna 238 f.Kr.;
sept. 1939 underhandlare i Moskva o. har som tillhörde senare från 500-t. e.Kr. till namnet
utrikesmin. avslutat en rad avtal med England, Östrom. riket. Förlänat av påven till Aragonien
Frankrike, Grekland, Bulgarien o. Tyskland.
i slut. av 1200-t. avträddes S. av Spanien till
S a r a f a ' n , rysk nationell kvinnodräkt, utan Österrike 1713. 1720 ingick S. i det då bildade
ärmar, som användes av alla ryska kvinnor före K o n u n g a r i k e t S a r d i n i e n . I den jan.
Peter I:s tid, sedan på landet o. av gammaltroen- 1948 ikraftträdda republikanska författningen
tillerkännes S. en viss autonomi. F,n autonom
de. Efter sista revolutionen helt försvunnen.
regional församling får beslutanderätt i frågor
Sa'ragat, G i u S e p p e, f. 1897, ital. socialis- rörande den kommunala förvaltningen.
tisk politiker. Motståndare till Nennis samarbetspolitik med kommunisterna bröt sig S. 1947
Sardi'nien, ital. konungarike under huset
ut ur socialistpartiet o. bildade en egen grupp Savojen 1720—1861, omfattade jämte ön S.
samt inträdde i de Gasperis regering som vice regenternas stamland Savojen samt Piemont,
konseljpresident dec. s. å. Sed. maj 1948 äv. Genua, Nizza m. m. Konungariket S. blev
minister för handelsflottan.
redskapet för Italiens enande (Viktor Emanuel
II, Cavour) o. uppgick i det nya italienska
Saragoss'a, dets. som Zaragoza.
Sarajev'o el. S e r a j e v o, turk. B o s n a - konungariket; dock hade det 1860 nödgats till
S e r a j , huvudstad i Bosnien, Jugoslavien, Frankrike avträda Savojen o. Nizza som
vid en biflod till Bosna. 78,000 inv. (1931). ersättning för understöd vid befrielseverket.
Kat. ärkebiskop. Tobaks- o. annan industri.
Sar'diska dialekter på Sardinien, äga en
— I S . mördades 2«/6 1914 ärkehertig Franz Ferdi- ålderdomlig prägel o. likna mera latinet än
nand av Österrike o. hans tnorganatiska gemål, övriga romanska språk.
vilket blev en medverkande orsak till Första
Sardo'nisk (grek. sardo'nios), krampaktig,
världskr. — Ockuperat av tyskarna 1941—44. hånfull, bitter.
Saran'sk, huvudstad i autonoma MordvinSardo'nyx, agat med strikt parallella omväxrepubliken, Ryssland. 24,000 inv. (1933).
lande bruna, vita o. svarta band.
S a r a p i s , dets. som Serapis.
Sardou
[sardo'], V i cSara'pul, stad i förvaltningsomr. Kirov, ö.
(1831—1908),
Ryssland, vid Karna. C:a 25,000 inv. Hamn, t o r i e n
fransk
författare;
skrev ett
Sädeshandel, läderfabriker.
mycket stort antal sceniskt
d e Sarasa'te, P a b l o (1844—1908), spansk irerkningsfulla men ytliga
violinist, vann världsrvkte under vidsträckta äkådespel. såsom La tamille
konsertturnéer (i Sverige 1878 o. 1903). Ut- Benoiton (1865; Familjen
förde violintranskriptioner av sp. danser m. m. Benolton, 1866), Divorpons
Sarasva'ti, i ind. myt. gudinna för vältalig- !i88o; Låtom oss skiljas,
1881) o. (tills, med I.efcbhet, vetenskap o. konst.
Madame
Sans-Géne
S a r a t o g a Springs [S£er"tå0'g0-], stad i staten rre)
1893; uppf. i Sthlm 1895).
New York, ö. För. Stat., n. om staden Albany.
13,000 inv. (1930). Mineralkällor. Elegant badort. tfedl. av Fr. akad. 1877.
från trakten kring nedre Dnjepr; gjorde 1648
uppror mot Polen med stöd av Sverige o. Ryssland. Deras land tillföll 1667 Ryssland. Jfr
Ukraina.
Saporo'sjie, till 1922 A 1 e k s a n d'r o v s k,
stad i Ukraina, nära Dnjepr. 290,000 inv. (1939),
Maskinverkstäder. Stor kraftstation.
Sapp, dets. som löpgrav.
Sapp'an, dets. som brunholts.
Sapporo, huvudstad på Hokkaido, Japan.
197,000 inv. (i935)- Universitet, gr. 1918. Betydande handel o. industri. Hamnstad: Otaru.
' Sappö'r (fr. sappeur, av sape, löpgrav), ingenjörsoldat, företrädesvis övad i belägringsarbeten.
Saprofy'ter (av grek. sapro's, rutten, o. fyto'n,
växt), sådana icke gröna växter, som tillfredsställa sitt kolbehov ur döda organiska ämnen.
Hit höra en mängd bakterier o. svampar men
äv. många högre växter, ex. tallörten (Monotropa
hypopitys), skogsfrun (Epipogon aphyllum) o. a.
S. A. R., förkortning för fr. Son Altesse Royale,
Hans (Hennes) Kungl. Höghet.
Sarekfjällen
— 1544 —
Särs
Sarekfjällen, Sveriges största fjällområde, i
Lule lappmark, Norrb. 1.
Bl. toppar över
2,000 m: Sarektjåkko (2,090 m), Palkattjåkko
(2,021 tn), Akka (2,013 m) o. Pårtetjåkko
(2,021 m). Omkr. 50 glaciärer finnas. S. äro
i huvudsak uppdelade på Sareks nationalpark
o. Stora Sjöfallets nationalpark.
Sareks nationalpark omfattar ett fjällområde (1,900 kvkm) mellan Stora o. Lilla Lule
älv, s. om Stora Sjöfallets nationalpark. Avsattes 1909.
Sarep ta, dets. som Krasnoarmejsk.
Sarg (av ty. Sarge, ram, infattning). Mus.
Trästycken, som förena lådans bottnar på stråkinstrument. — Byggn, Kantlist på en sockel
el. den övre list, som förenar benen på en stol,
en säng cl. ett bord.
Sargass ohavet el. G r ä s h a v e t, del av
Atlanten ö. om Bermudasöarna med stora massor av fritt kringdrivande havstång (Sargassum).
Sargass'um, artrikt brunalgsläkte.
Bålen
rikt grenad, bestående av stammar med bladlika sidogrenar. S. bacct'ferum, med klotrunda,
skaftade flytblåsor, förekommer i oerhörda
massor löst hopdriven i Sargassohavet.
Sargent [sa'dsj°nt], J o h n S i n g e r (1856
—1925), amerik. målare, vann berömmelse
med målningen El jaleo (en dansande zigenerska
le bien-aimé (1927; Den oemotståndlige, 1929).
Chef för Comédie francaise 1944.
Sar nen, huvudstad i kant. Obwalden, mell.
Schweiz, vid Sarnersjön. 5,600 in v. (1941).
Luftkurort. Benediktinerkloster från 1000-t.
Sa ron, fruktbar slätt i Palestina vid Medelhavet, från Karmelberget i n. till Jaffa i s.
S a r o n i s k a viken, dcts. sorn Eginabukten.
Saronn'o, stad i n. Italien (Lornbardiet),
prov. Milano. 27,500 inv. Vallfartskyrka med
fresker av Luini.
Sarosviken el. X e r o s v i k e n, vik av
Egeiska havet på kusten av Europeiska Turkiet,
mellan Gallipolihalvön o. fastlandet.
S a r o t h a m n u s , växtsläkte (fam. Leguminosae). De flesta arterna på Pyreneiska halvön.
S. scopa'rius, harris el. harginst, meterhög buske
med gröna, kantiga grenar, trefingrade o. enkla
blad samt stora, gula blommor. Äv. odlad. Sandig mark i s. Sverige.
Saroyan [sserrå'j n n], W i l l i a m , f. 1908,
amerik. författare av armenisk börd. Noveller o. skådespel; bl. de senare The Hme
of your li/e (1939; Livet är
ju härligt, uppf. i Sthltn
1944) o. Love's old sweet song
(1940) samt romanerna The
adventures of Arain Garoghlanian (1940; Jag heter
Aram, 1944), The human
comedy (1943; Den mänskliga komedien, 1946) o. The
adventures of Wesley Jackson (1946).
Sarp'fossen, ett av Norges största vattenfall,
i Glommens nedre lopp vid Sarpsborg. 22 m
fall på 60—70 m längd. Kraftverk.
S a r p i , P a o l o {1552—1623), ital. historieskrivare, motståndare till påvemakten. Huvudarb.: Istoria del concilio Tridentino (1619).
Sarps'borg, stad i s.ö. Norge, Östfold fylke,
vid nedre Glommen. 13,000 inv. (1946). Betyd,
industri (karbid-, cellulosa- o. trämassefabriker,
Utförde pappersbruk, såg- o. zinkverk). S. anlades på
i fascinerande belysning, se bild).
senare en rad eleganta porträtt (R. L. Stevenson. Roosevelt, Kilen Terry) o. barnbilder.
Sargent [sa'ds5ant], M a l c o l m , f. 1895,
eng. dirigent o. tonsättare, gästdirigcrade i Sverige 1942 o. 1943Sargon el. S j a r r u k e n, assyris/ia o. babyloniska konungar. S a r g o n I, konung av Akad,
grundade omkr. 2850 f.Kr. det babyloniska
riket. — S a r g o n II, konung i Assyrien 722
—705 f.Kr., varunder han framgångsrikt bekämpade egypter o. israeliter. S. byggde det
praktfulla palatset Dur-Sjarrukin vid Nineve.
Sa'ri, A d a , eg. J a d w i g a S z a j e r ö w n a ,
f. 1890, polsk sångerska (sopran). Flera gästspel i Sverige.
Sarkasm' (av grek.), bitande ironi el. hån.
— S a r k a s't i s k, hånfull.
Sarkofa'g (av grek. sarko'fagos, köttätande),
urspr. kalksten, som på grund av sin snabbt
förstörande inverkan på kroppens mjukdelar
användes till likkistor; senare konstnärligt utsmyckad likkista.
Sarkom [-kå'm] (av grek. sarx, kött), blodkräfta, från bindesubstansvävnadcrna utgående elakartad svulst.
Sarma'ter el. s a u r o m a t e r, ett ryttarfolk
från Sydryssland, som på 100-t. f.Kr. angrep
Romerska rikets ö. gräns. — S a r m a't i e n,
äldre namn på delar av s.ö. Europa efter sarmaterna.
Sarment [-man&'], J e a n , f. 1897, fransk
dramatiker, urspr. skådespelare. Bl. hans teaterpjäser märkas Le pécheur d'ombres (1921;
Skuggorna, 1922), Les plus bcaux yeux dumonde
(1925; Världens vackraste ögon, 1929) o. Leopold
1000-t.
Sarrace'nia, örtsläkte (fam. Sarraceniaceae),
7 arter (atlantiska Nordamerika). Sumpväxter,
som fånga och förtära insekter med hjälp av strutlika blad, i vilka avsöndras en slemmig vätska.
Sarrail [saraj'], M a u r i c e (1856—1929).
fransk general, överbefälh. över Salonikiarmén
1915—17, kritiserade arméledningen o. utrikespolitiken ur radikala synpunkter, jan.—okt. 1925
överkommissarie i Syrien, återkallades efter
skarpa angrepp på hans hårdhänta undert a c k a n d e av oroligheterna i Damaskus s. å.
Sarraut [sarå'], A l b e r t , f. 1872, fransk
radikal politiker, generalguvernör i Franska
Indo-Kina 1911—14 o. 1916—19. S. innehade
åren 1920—40 ett flertal olika ministerposter,
bl. a. var han kolonialmin. 1920—24 o. 1932
—33, konseljpresid. 1933 o. 1936 samt inrikesmin. 1938—40.
Sarre, F r i e d r i c h (1865—1945). tysk
konsthistoriker, arkeolog o. samlare med den
islamitiska konsten som specialitet.
Sarre [sa'r], franska namnet på Saar.
Sarrebourg [särbo'r], franska namnet på
Saarburg.
Sarrebruck [sarbrykk'], franska namnet på
Saarbrucken.
Sarrelouis [sarl°i'], franska namnet på Saarlautern.
Särs, glatta siden- el. bomullstyger, använda
till foder.
1. Särs, M i c b a e l (1805—69), norsk zoolog,
först präst, sedan prof. i zoologi; utgav ett stor;
antal banbrytande arbeten över de ryggradslösa havsdjuren, i paleontologi m. m.
Sars
— 154? -
2 . Sars, E r n s t (1835
—1917), son till M. S., norsk
historiker, grundlade genom
sitt huvudverk Udsigt över
den norske historie (4 bd,
1873—91) en norsknationell
historieuppfattning,
som
blev en av inspirationskällorna för den norska oviljan
mot unionen. (Se bild.)
3 . Sars, G e o r g O s s i a n (1837—1927), son till
M. S., norsk zoolog, prof.
1871—1918, ägnade sig särsk. åt studiet av
kräftdjuren o. blötdiuren samt åt fiskeriirågor. Hans förnämsta, jättestora verk är An
account 0/ the Crustacea ot Norway (5 dir, 1880
— i9'i).
Sarter, ett persiskt-turkiskt biandfolk i
Buchara, Khiva o. Fergaua. Köpmän, hantverkare, stundom jordbrukare. Språket är
turkiska, uppblandat med persiska lånord.
Sarthe [sart]. 1. Flod i n.v. Frankrike;
sammanflyter nära staden Ångers med Mayenne
o. utfaller i L,oire. 285 km; halva sträckan
segelbar. Största bifl.: I<oir. — 2. Departement
i n.v. Frankrike, kring S. 1. 6,283 kvkm,
412.000 inv. (1946). Huvudstad: Le Mans.
del Sar'to, A n d r e a , egentl. d e 1 A n g e 1 o
(1486—1531), ital. målare, en av den florentinska
högrenässansens mest typiska repr. Han utf.
flera målningar i al fresco, bl. a. i förhallen till
Santissima Annunziata i Florens. Berömd är
hans Nattvarden i refektorict till det forna klostret S. Salvi utanför Florens. Bl. stafflitavlor:
Bebådehen o. Johannes döparen. Djup, skimrande kolorit o. ljusdunkel.
Sartre [sar'tr a ], J e a n P a u l , f . 1905,
fransk författare o. dramatiker, skapare av existentialismen. Personligheten, plikten, handlingens nödvändighet belysas ur olika synpunkter såväl i S:s noveller
(Le mur, 1939; Muren, 1946)
som i hans skådespel: Les
motiches (1945; Flugorna,
uppf. i Sthlm 1945), Huis
dos (1946; Inför lyckta dörrar, uppf. i Sthlm 1946),
Mörts sans sépulture (1946;
Döda utan gravar, uppf. 1946), La putain
respectueuse (1947; Den respektfulla skökan,
uppf. 1947), Les mains såles (1948). Romanen
Les chemins de la liberté (1—2, 1945; Frihetens
vägar, 1947, 1948) är delvis självbiografisk.
Sarv, 1. Leucis'cus erythrophthal' mus, mörtfisk
med
täml.
hög,
tilltryckt
kroppsform, guldglänsande med klart röda
fenor o. röda ögon.
I växtrika insjöar
samt i bräckvatten
i s. o. mell. Sverige.
Köttet dåligt men utmärkt agn. — 2. Hanen
hos rensläktet.
Sarwat paseha, A b d u l K h a l e k , d .
1928, egypt. politiker, 1922 d e t självständiga
Egyptens förste premierminister, representerade
gentemot nationalisterna en moderat riktning;
utrikesminister juni 1926—april 1927, senare
ånyo premiermiuister.
SAS, förkortning för Scandinavian Airlines
System (se d. o.).
S a s a n i d e r , persisk konungaätt, regerade 226
—651.
S a s a n i d i s k k o n s t , benämning på den nypersiska konst, som blomstrade under sasanidernas ätt (226—651 e.Kr.). Den bygger på
Satin
den fornpersiska konsten o. är starkt påverkad
av hellenismen. Den kännetecknas av högt
utvecklad valv- o. kupolteknik i byggnadskonsten, väldiga klippt eliefer samt konsthantverksalster, främst metallsmide o. sidenväven,
med stiliserade djur- o. växtmotiv.
S a s e b o , stad i s. Japan, på v. kusten av ön
Kyushu. 173,000 inv. (1935). Örlogshamn.
Sase'no, bergig ö i inloppet till Valonaviken,
Albanien. 6 kvkm. Italiensk 1921—45 o. var då
starkt befäst (»Adriatiska havets Gibraltar»).
S a s j e n , ryskt längdmått = 2.134 m.
S a s k a t c h e w a n [s°skeets3'Oo0n]. 1. Flod i v.
Canada; bildas av N o r d - S . (1,241 km) o,
S y d - S. (1,304 km) från Klippiga bergen o.
utfaller i Winnipegsjön, var3 avlopp, Nelson,
kan anses som forts, på S. Segelbar. — 2. Provins i v. mell. Canada, kring S. 1. 651,903
kvkm, 896,000 inv. (1941). Skogsland o. prärie
(i s.). Jordbruk o. boskapsskötsel, skogsbruk.
Huvudstad: Regina.
Saskatoon [s°sk°to'n], stad 1 v. Canada, prov.
Saskatchewan. 43,000 inv. (1941). Univ., gr.
1907.
Sasonov [-så'n-], S e r g e j D m i t r i j e v i t j
(1860—1927), rysk diplomat, minister i Eondon o. Rom, 1910—16 utrikesminister, en av
ententens drivande krafter. Efter revolutionen
flydde S. till »de vita» o. blev representant för
Denikins regering i Paris. S. framlade 1927
i Sechs schwere Jahre sin syn på världskrigspolitiken.
Sass'ari. 1. Italiensk provins på a. Sardinien.
7,519 kvkm, 302,000 inv. (1936). — 2. Huvudstad i S. 1. 67,000 inv. (1947). Zink, bly,
tobak, olja.
Sass'nitz, hamnplats i delstaten Mecklenburg, n. Tyskland (prov. Pommern, Preussen),
på n.ö. kusten av ön Riigen. 4,900 inv. (1933).
Badort.
S a s s o l i n , mineral, bestående av kristalliserad
borsyra, H 3 BO ä .
Sassoon [s(eso'n], S i e g f r i e d, f. 1886, eng.
skald o. författare. I sina Collected war poems
(1919) företräder S. en intensiv pacifism. S.
har bl. a. utg. den självbiogr. romanen Memoirs
of a fox-hunting man (1928; sv. övers. 1948) o.
en romanserie om sina upplevelser före o. under
Första världskr.: The complete memoirs of George
Sherston (1938) samt verkliga memoarer: The
old century (1938), The weald of youth (1942) o.
Siegfrieds journey (1945)S a t a k u n t a [-kon-J, kustlandskap i s.v.
Finland. 24,300 kvkm. Tillhör Åbo o. Björneborgs, Tavastehus o. Vasa 1. Städer: Raumo,
Björneborg o. Tammerfors.
Sa'tan (hebr., »förföljare»), hebr. namnet på
djävulen, framställes i Bibeln som Guds motståndare, åklagaren o. frestaren (Job 1 : 6,
Mark. 8: 33). — S a t a'n i s k, djävulsk.
Satanism', »satansdyrkan», benämning på
dekadenta litterära riktningar under 1800-t.
med förkärlek för det demoniska (Baudelaire,
Barbey d'Aurevilly).
Satelli't (av lat. satelVes, livvakt) el. d r a b a n t , beteckning för planeternas månar. Jfr
Spektrallinje.
Sat'emspråk (av avest. salem, hundra), den
ena huvudgruppen inom den indoeuropeiska
språkstammen, utmärkt av att det urindoeuropeiska k-ljudet övergått till s- el. sje-ljud.
Hit höra indiska, iranska, trakisk-frygiska o.
baltisk-slaviska språken samt albanesiskan o.
armeniskan. Jfr Kcntemspråk.
Sati (eng. suttee), indisk benämning på
hustru, som lät bränna sig tills. m. sin makes
lik. Äv. namn på själva denna sedvänja.
Änkebränningen förbjöds 1829 av engelsmännen men har förekommit också senare.
Satin [-täng'j, dets. som satäng. — S a t i n -
98—472771. Norstedts uppslagsbok. Tryckt 23. 9. 48.
Satinering
— i<546 —
t r y c k , avtryck av graverad el. etsad plåt på
satäng.
Satine'ring (av fr. satin, atlas), glättning av
papper o. tyg genom pressning mellan (uppvärmda) valsar. Jfr Kalander.
Sati'r (av lat. satt'ra, egentl. blandning), förlöjligande, gycklande el. bestraffande framställningssätt, varigenom en förf. påvisar svagheterna hos de personer el. förhållanden han
skildrar. — S a t i r i s e ' r a , förhåna, förlöjliga.
S a t i s , lat., nog.
Satisfaktio'n (av lat.), gottgörelse, upprättelse (genom ursäkt el. duell). — Teol. Vissa
av biktfader föreskrivna handlingar, som biktande skall utföra för att visa uppriktigheten
av sin ånger. Utgör en del av botsakramentet.
S a t i s f i e r a , tillfredsställa. — Mat. Ett värde
på en obekant säges satisfiera en ekvation, om
det gör ekvationens båda led lika.
Satra'p, titel för provinsståthållarna i det
forntida Persien.
Sats. Sprdkv. En i ord uttryckt tanke. En sats
kan vara fullständig, då den åtminstone innehåller subjekt o. predikat (t. ex. elden är lös!),
el. ofullständig el. elliptisk, då den kan utgöras
av ett enda ord (t. ex. eld!). Med avseende på
betydelsen skiljer man på fråge-, påstående- o.
uppmaningssatser. Då satsen ensam kan bilda
en mening, kallas den h u v u d s a t s . Är den beroende (underordnad) av en annan, kallas den
b i s a t s . Bisatsen styres vanl. av en underordnande konjunktion el. ett relativt pronomen.
Likvärdiga satser kunna ha en el. flera satsdelar gemensamt. — Mus. i. En avslutad,
mindre del av ett tonstycke. — 2. Den harmoniska utarbetningen av ett musikstycke.
— 3. Äv. benämning på större självständiga
delar av en sonat, svit el. symfoni. — Doktr.
De samlade typerna i en uppsatt text.
Sat sapien'ti, lat., »tillräckligt för den vise»;
citat från Plautus.
Satslära, dets. som syntax.
Satslösning el. s a t s a n a 1 y s, uppdelning
av satser i satsdelar, som grammatisk övning.
Satsuma, distrikt på Kyushu, Japan, med
berömd fajansindustri.
S a t u r a t i o ' n (av lat. sa'lur, mätt), mättning
av en vätska med en gas i syfte att rena vätskan
el. ur densamma utfälla någon förorening. Så
användas t. ex. i sockerfabriker s. k. s a t u t at o r e r med sockersaft, vari koldioxid inledes
för a t t utfälla i sockerlösningen befintlig kalk.
S a t u r d a y Review, T h e [sictt' ö di riv'jo],
eng. politisk o. litterär veckotidskrift, gr. 1855.
Saturej'a, växtsläkte (fam. Labiatae), 130
arter, de flesta i Medelhavsområdet, några
tropiska o. i Anderna. Foder o. krona tvåläppiga, ståndare dolda av överläppen. S. (Calamin'tha) a'cinos, hartimjan, flera ig med lansettlika, cm-långa blad o. violetta blommor.
Backar. S. horten'sis, kyndel, ettårig, grågrön
med rödlätta blommor; odlad. Soppkrydda.
S a t u r n a l i e r , lat. s a t u r n a'l i a, fornrom.
högtid till Saturnus' ära, firades vid midvinter
med uppsluppna fester, vid vilka herrar o. slavar
en dag bytte roller.
S a t u r n i s k tidsål Jer, gyllene tidsålder.
S a t u r n i s k vers
äldsta latinska versslag,
sammansatt av 2 vershalvor med vardera 4
höjningar. Utträngdes i den rom. epiken omkr.
200 f.Kr. av hexametern men fortlevde länge i
folkpoesien.
S a t u r ' n u s , fornrom. sånings- o. skördegud,
identifierad med den grek. Kronos. I S:s tempel
på Forum romanum förvarades statskassan
{aerarium Saturni). — S a t u r'n i d i'e s, Saturnus' dag, lördag. Därav eng. S a t u r d a y .
S a t u r n u s , den sjätte av planeterna från
solen räknat; till storleken den andra. Medelavståndet från solen är 1,426 mill. km
de Saussure
o. omloppstiden ungefär 29.5 år. Ekvatorsdiametern är 120,800
km, massan är Vssoo av
solens el. 9.5.2 gånger
jordens, tätheten o. = 2
av jordens o. sål. endast / 3 av vattnets täthet.
Dess fysiska beskaflenhet liknar Jupiters. S.
är omgiven av 10 månar samt 3 ringar, de
senare bestående av moln av små kroppar.
Dess ljusstarkaste måne, Titan, upptäcktes av
Huygens 1655, den sista 1904 av W. H. Pickering.
Saty'r, i grek. myt. lägre, sinnlig naturgudomlighet i Dionysos' följe. Avbildades i
konsten vanl. med bocköron, bockhorn o. bockben, svans o. kort hår.
Satyrdrama, en i det forna Grekland förekommande art av skådespel, vars ämnen urspr.
hämtades från Dionysossagan o. vari kören
utgjordes av Dionysos' följeslagare, satyrerna.
Uppfördes vanl. som efterspel till tragedien
med syfte a t t genom sitt burleska skaplynne
skingra den upprörda stämning, denna framkallat.
Satyri'asis, abnormt stegrad könsdrift hos
mannen.
S a t ä n g ' (fr. satin), ett slags slätt, fint, glänsande siden-, ylle- el. bomullstyg.
Sauoe fsås], fr., sås.
Sauokel [sa°'kel], F r i t z (1898—1946), tysk
nazistisk politiker, ståthållare i Thuringen 1933.
Generalfullmäktig för den tyska arbetsinsatsen
1942. Av krigsförbrytelsedomstolen i Nurnberg
dömd till döden o. avrättad 1946.
Saud'i-Arabien, konungarike på Arabiska
halvön. 1.5 mill. kvkm, 5.5 mill. inv. Huvudstad: Riad. I oaserna odlas kaffe, dadlar o. sydfrukter. Betydande oljeutvinnin». Den stora
oljekoncessionen i el-Hasa vid Persiska viken
ledes av ett amerik. bolag, Arabian-American
Oil Company. Armén är modernt utrustad o.
omfattar 13,000 man, vartill kommer en milis
på 12,000 man. — Saudi-Arabiens historia skildras under artiklarna Ibn Saud, Araber o.
Arabien. Se kartan till Asien.
Sauer el. S u r e, vänsterbiflod till Mosel från
s. Ardennerna. Flyter genom storhertigdömet
Luxemburg o. bildar delvis gräns mellan detta
o. Tyskland, no km. Största biflod Our fr. v.
Saugor [så'gå°], eng. namnet på Sågar.
Saul, Israels förste konung, regerade på
1000-t. f.Kr. Enl. 1 Sam. 9 ff. var han en
dugande krigarkonung men förföll snart till
ett sjukligt svårmod, som den unge David
förgäves sökte skingra med sitt harpqspel. S.
föll i strid mot filistéerna.
Sault Sainte M a r i e k a n a l e n [so s°nt mä'°ri-]
o. S o o k a n a l e n , kanaler i För. Stat. o.
Canada förbi forsarna Sault Sainte Marie i
Saint Mary's River mellan Övre sjön o. Huron.
Jordens mest trafikerade kanalvägar.
Saulus, den hebr. namnformen för Paulus.
Saumur fsåmy'r], stad i v. Frankrike, dep.
Maine-et-Loire, vid Loire. T7,ooo inv. Berömd
ridskola. Handel med vin. Slott från medeltiden.
Sauroma'ter, dets. som sarmater.
Sauro ma tum, örtsläkte (fam. Araceae), 6
arter (trop. Afrika, Himalaya). Plattrund stamknöl, vilken äv. fullst. torr låter en bladlös
stängel uppskjuta med en blomkolv, som omges
av ett purpurfärgat, fläckigt hölster o. har ett
långt, trint bihang med stark aslukt. Använd
som »torrblommande» fönsterväxt.
1. de Saussure [d ö såsy'r], N i e o l a s
T h é o d o r e (1767—1845), Schweiz, naturforskare, prof. i mineralogi o. geologi i Geneve,
framstående växtfysiolog.
2. de Saussure, F e r d i n a n d (1857—1913).språkman, prof. i Geneve 1892, genialisk nyskapare inom indoeuropeisk lingvistik. 1922 utkom
Saussurea
— 1547 -
en samlad upplaga av S:s arb. (Recueil des
publicalions scienti/iques de S.).
Saussurea [sasy'rea], örtsläkte (tam. Compositae), 125 arter på n. halvklotet. Närstående
kardborrsläktet men saknar tornar. S. alpVna,
fjällskära, liar smalt lansettlika, undertill ludna
blad o. smala, flocklikt samlade korgar. Blommor blåvioletta, vaniljdoftande.
Ängsmark,
buvudsakl. i n. Sverige.
Sauté [sate'], fr., kött, brynt i smör o. tillsatt med vin el. sky.
Sauternes [såtärr'n], kommun i s.v. Frankrike, dep. Gironde. Berömd vinodling. —
S a u t e r n e s - v i n e r , söta, vita bordeauxviner frän Sauternes. Vissa äro av mycket
hög klass (Chåteau-Yquem).
Sauve qui peut [såv ki pö'], fr., rädde sig
den som kan.
S a u v e r a [så-] (fr. sauver) el. s å v e r a,
rädda.
Sauveur [såvö'r], J o s e p h (1653—17T6),
fransk fysiker, prof. vid College de France
1686. S. mätte tonernas svängningstal o. förklarade uppkomsten av övertoner.
Sav, hos träden den sockerhakiga vätska, som
kan avtappas från stammarna under våren, då
»savningens pågår. Jfr Savring.
Sav'a (1171—1236), Serbiens förste ärkebiskop, var son av konung Stefan Neemani,
skrev en biografi över sin fader, det äldsta
minnesmärket av fornserbisk historisk litteratur {Kejsarkrönikan).
Sa'va el. S a v e, högerbiflod till Donau; upprinner i s.ö. Alperna (Krain) o. utfaller vid
Belgrad. 712 km. Flera betyd, bifloder: Kulpa,
Unna, Bosna, Drina, alla fr. h. Segelbar til!
Kulpas inlopp.
Savage [ssevv'id^J], M i c h a e l J o s e p h
(1872—1940), nyzeeländsk politiker. Ledare för
arbetarpartiet på Nya Zeeland från 1933,
premierminister från 1935.
Saw'aii, den största av Samoaöarna i Stilla
havet. 1,707 kvkm, 20,000 inv.
Savann', en tropisk grässtäpp med enstaka
träd o. buskar.
S a v a n n a b [s°va:nn' 0 ]. 1. Flod i s.ö. För.
Stat., från (Appalacher-) Alleghanybergen till
Atlanten. 720 km. Gräns mellan staterna
Georgia o. Syd-Carolina. Segelbar 325 km. —
2. Stad i Georgia, s.ö. För. Stat., vid S. 1, nära
mynningen. 96,000 inv. (1940). Befäst, utmärkt hamn. I,ivlig handel (särsk. med bomull),
sjöfart o. industri.
Savarin [-rä n *'], fint, poröst bakverk, indränkt med saft el. likör; uppkallat efter
Brillat-Savarin.
Savart [sava'r], F e l i x (1791—1841), fransk
fysiker, prof. vid College de France 1836. Utförde akustiska o. optiska undersökningar o.
upptäckte tills, med J. B. Biot en viktig lag
för elektr. strömmars magnetiska verkningar.
Savary [i'], A i m é J e a n M a r i e R e n é , hertig av Ro vi g o (1774—1833), fransk
general, en av Napoleons trognaste män.
Fouchés efterträdare som polisminister 1810.
von Savigny [-vinji'], F r i e d r i c h K a r l
(1779—1861), tysk rättslärd, prof. i Berlin
1810. S. var en av nyare tidens förnämsta lärare
i romersk rätt. Främste representant för historiska skolan (se d. o.) inom rättsläran. Hans
viktigare arbeten äro: Das Rechl des Besitzes
(1803), Geschichte des römischen Rechts im
Mittelalter (1815—31), System des heutigen römischen Rechts (1840—49) o. dess fortsättning
Das Obligationenrecht (1851—53). Till hugfästande av S:s minne inrättades 1863 i Berlin
ett institut för rättsvetenskap (D i e S av i g n y - S t i f t u n g ) , som sedan 1880 utger
den ansedda publikationen »Zeitschrift der
Savigny-Stiftung fiir Kechtsgeschichte».
Savring
Savile [sa;vv'il], familjenamn för markis
Halifax.
Sa'vinkov, B o r i s V i k t o r o v i t j (1879
—1925), rysk revolutionär, anordnade många
våldsdåd mot tsarregimen, var under marsrevolutionen 1917 Kerenskijs medhjälpare som
biträdande krigsminister, flydde till utlandet
efter Oktoberrevolutionen s. å., bekämpade
bolsjevismen men återvände 1924 till Sovjetryssland, där han dog i fängelse. S. är känd
såsom författare under namnet R o p s j i n.
Savoie [-v°a']. 1. Franska namnet på Savojen. — 2. Departement i ö. Frankrike. 6,188
kvkm, 236,000 inv. (1946). Huvudstad: Chambéry.
Savoir faire [sav°a'r fä'r], fr., konsten att
bandia efter omständigheterna, fintlighet,
gott handlag.
Savoir vivre [sav°a'r vi'vr], fr., levnadsvett;
belevcuhet.
Savoj'en,
S a v o y e n,
fr.
Savoie,
landskap i s.ö. Frankrike, v. om Rhöne. 10,786
kvkm, 505,000 inv. (1946). Naturskönt alpland (i ö. Mont Blanc) med jordbruk, vinodling
o. boskapsskötsel. Uppdelat i dep. Savoie o.
Haute-Savoie (se d. o.). — Hist. Grevskapet S.,
som på 1000-t. kom under tyska kejsardömet,
förenades vid samma tid med Turin o. senare
med Piemont m. fl. områden. Det upphöjdes
1416 till hertigdöme. Under striderna mellan
Frankrike o. Habsburg strävade dess hertigar
a t t utvidga sina besittningar i förbund med än
det förra o. än det senare. Genom Utrechtfreden 1713 vann S. en betydande tillväxt såväl
på fastlandet som genom förvärvet av Sicilien
(med titeln av konungarike). Redan 1720 utbyttes Sicilien mot ön Sardinien, o. S. bar därefter till 1861 namnet k o n u n g a r i k e t
S a r d i n i e n . Avträddes till Frankrike 1860.
Savo j k å l , v i r s i n g, liknar buvudkål
men har gropigt skrynkliga blad.
Sav'olaks, fi. S a v o n m a a, landskap i s.ö.
Finland. 38,400 kvkm. Tillhör Kuopio, S:t
Michels o. Kymmene 1. Städer: Kuopio, Iisalmi,
S:t Michel, Nyslott o. Villmanstrand.
Savolaksbrigaden bildades 1775 m e < i U PPgift a t t försvara östra riksgränsen. I brigaden
ingingo såväl infanteri- som kavalleriförband
samt fr. o. m. 1805 även artilleri. Brigaden
deltog med utmärkelse i Finska kriget (1808
—09).
Savona [savå'-]. 1. Provins i n.v. Italien
(Ligurien). 1,546 kvkm, 219,000 inv. (1936).
— 2. Huvudstad i S. 1, vackert belägen vid
Genuabukten. 72,000 inv. (1947). Tvålen (fr.
savon) lär ha sitt ursprung från S.
Savonarola[savånarå'la], G i r o l a m o ( i 4 5 2
—98), ital. botpredikant o. reformator, prior i
dominikanerklostret San Marco i Florens (1491),
uppträdde med okuvlig lidelse mot renässansens
religiösa förfall o. upprättade
efter Piero de' Medicis fördrivande 1494 en teokratisk
republik i Florens. Illa tåld
på grund av sin sedliga
stränghet, bannlystes S.
1497 o. blev efter ohygglig
tortyr bränd som kättare.
— S. utövade äv. ett starkt
inflytande på konsten.
Sa v onlinna, finska namnet på Nyslott.
S a v o n m a a [-ma], finska namnet på Savolaks.
Savonnerie [savånri'], fr., »såpsjuderi», namn
på en fransk statlig textilfabrik, grundad nära
Paris vid i6oo-t:s början o. benämning på den
kortluggiga flossa, som där tillverkades. Fabriken införlivades på i820-t. med I»es Gobelins.
Savring, ett kambiumskikt mellan ved o.
bark hos många träd. Jfr Sav.
Sax
-
»548 -
Sax. Sjöv. Två i kryss (kors) resta, samniansurrade bommar; anv. till tyngders lyftande. — Jaktv. Fångstredskap, som består
av två skälmar, vilka slå ihop, då djuret försöker ta bytet (bulvansax) el. då det trampar
på en gillerbricka (trampsax). — Tekn. Klippverktyg. — Äv. benämning på ett på en stång
fäst kalsjärn, tidigare använt av nattvakterna
i städerna för att infånga nattliga bråkmakare.
Saxa. Sjöv. Vid vind akterifrån fira ut ett
segel åt vardera sidan för a t t dessa ej skola
taga bort vinden för varandra.
Saxarfjärden, fjärd i Sthlms skärgård, mellan
Trälhavet i v., Ljusterön i ö., Värmdön i s. o.
fastlandet i norr.
Saxi'fråga, örtsläkte (fam.
Saxifragaceae), c:a 250 arter,
de flesta i n. halvklotets bergstrakter, några i Anderna. Blad
flikade el. hela, ofta i täta
rosetter vid stjälkbasen. Kapselfrukt. S. granula'ta, stenbräcka el. mandelblomma (se
bild), vitblommig med groddknoppar i jordbrynet, allm.
i backar. S. cotyWdon, fjällbrud, har bladrosett o. en
hög, gles, rik vippa av vita
blommor. Sällsynt i fjällbranter. S. sarmento'sa, Arons
skägg (Japan, Kina), har skaf tade, runda, håriga rosettblad o. långa trådfina utlöpare med
bladrosetter i spetsarna; vanlig ampelväxt. En
mängd arter odlas i stenpartier.
Saxifraga'ceae, växtfamilj, omfattande c:a
650 arter örter (buskar o. träd) med strödda
blad. Blommor i regel tvåkönade, vanl. femtaliga med fribladigt hylle, 8—10 ståndare.
Fruktblad vanl. färre än hyllebladen, ofta
2, mer el. mindre sammanvuxna. Kapsel- el.
bärfrukt. Hit höra bl. a. släktena Saxifraga,
Parnassia, Philadelphus, Hydrangea o. Ribes.
Saxkran, lyftkran med vanligen tre stödben,
upptill ledbart förenade. Jfr Mastkran.
Saxland, fornnordiskt namn på sachsarnas
land i Nordtyskland.
Saxo G r a m m a f i c u s (»mästaren
latin») (omkr. 1150—omkr. 1220), dansk historieskrivare, verksam som klerk hos
ärkebiskop Absalon i Lund.
Hans Gesta danorum (i:a uppl.
1514) är en ytterst viktig, ehuru
delvis romantiserad, källa till
Danmarks o. Nordens äldre historia. S:s författarskap präglas
livligt av en dansk patriotisk
anda.
Saxofon [-få'n], mässingsblåsinstrument med klarinettmunstycke. Bygges i olika
storlekar. Användes flitigt i
modern dansmusik. S. uppfanns
av den belg. musikinstrumentmakaren Adolphe Sax (1814
—94). (Se bild.)
Saxon, J o h a n L i n d s t r ö m (1859—
1935), författare, publicist, verkade i sin mycket
spridda veckotidning Såningsmannen (från 1905)
för folknykterhet o. vegetarianism samt mot
vaccination m. m. Kulturhistorisk författare. —
Grundade 1929 i Sthlm tillsammans med sina
bröder E d v ar d (f. 1877) o. D a v i d (f. 1882)
L i n d s t r ö m samt sonen L a r s S. (f. 1900)
S a x o n & L i n d s t r ö m s f ö r l a g s AB.
Saxpinne, dets. som saxsprint (se Sprint).
Saxtorp, kommun i v. Skäne, Malmön. 1.
(past.adr. Dagstorp); Kävlinge landsf.distr.,
Rönnebergs, Onsjö o. Harjagers doms. 1,059
inv. (1947). — Sed. 1930 ha i S. hållits Grandprixtävl. för motorcykel på en 15 km lång bana.
Scamozzi
1 . Say [sä], J e a n B a p t i s t e (1767—
1832), fransk nationalekonom, prof. vid College
de France 1830. S. var den klassiska nationalekonomiens banbrytare o. främste malsman
i Frankrike o. över huvud på kontinenten. Bl.
arb. Tratte d'iconomie politique (1803) o. Cours
compllte d'économie politique pratique (6 bd,
1828—29).
Bland hans teoretiska insatser
märkes utbildningen av företagarbegreppet.
2. Say, L e o n (1826—96), sonson till J. B. S.,
fransk statsman, finansminister 1872, ivrig anhängare av frihandelsidéerna, ledde skickligt
betalningen av skadeståndet till Tyskland efter
kriget 1870—71.
Say a n a [sa'j-], d. 1387, ind. lärd, känd genom
sin stora kommentar till Rigveda (utgiven i
Max Mullers uppl. av Rigveda, 1849—74).
Sayaq M ä r k a , »Den otillgängliga staden»,
inka-stad i Peru på 4,000 m:s höjd i Anderna.
Upptäcktes 1940 av Paul Fejos' WennerGrenexpedition. Utgräves.
Sayers [se>'°s], D o r o t h y L-, f. 1893, eng.
författarinna, mest känd genom sina spirituella
o. eleganta detektivromaner, bl. a. The Nine
Tailors (1934; De nio målarna, 1939).
Sb, kem. tecken för en atom antimon.
Sbirr'er, förr benämning på italienska rättstjänare o. polismän, särskilt de påvliga.
S. b. u., förkortning för sorgens beklagande
undanbedes.
S. C, förkortning för Syd-Carolina.
Se, kem. tecken för en atom skandium.
Se., förkortning av lat. scilicet (nämligen)
el. sculpsit (har skulpterat).
Scabi'es (av lat. sca'bere, klia), skabb.
S c a b i o s a [ska-J, örtsläkte (tam. Dipsacaceae),
60 arter (Europa, Asien, Afrika, de flesta i Medelhavsområdet). Blad parflikade, korgar långskaftade, blomfäste fjälligt, krona trattlik,
5-flikad, kantblommor förstorade. S. columba'ria, fältvädd, med blekblåa blommor; ängsbackar i s. Sverige. Andra arter vanliga trädgårdsväxter.
Scafell P i k e [skå'fel pajk], dets. som Scawfell Pike.
Scagliol [skaljå'l] (av it.), eldfast byggnadsmaterial i form av plattor av gips o. koksslagg
el. stenkolsaska, användes till lätta mellanväggar.
Scala [ska'la], it., trappa. — 1. T e a t r o
d e l l a S c a l a , Milano, Italiens största o . förnämsta operascen, grundad 1778. Ramponerades svårt vid de allierades bombräder mot Milano aug. 1943. Åter i bruk 1947. — 2. Teater i
Köpenhamn, öppnad som konsertlokal 1883,
sedermera varieté o. revyteater, riven 1930.
della Scala [ska'-] (lat. S c a'l i g e r), ital.
släkt, härskade i Verona 1260—1387. Berömda
äro släktens gravmonument, S c a l i g e r g r a v a r n a , vid kyrkan Santa Maria antica i Verona.
Sca'la s a n ' t a , ital., heliga trappan, marmortrappa, vilken enligt legenden förts från Pilatus'
palats i Jerusalem till Rom, där den uppförts i
ett kapell nära Lateranen. Troende katoliker
erhålla betydande avlat genom att på knä krypa
uppför alla trappstegen.
1. Scaliger [ska'-j, J u l i u s C j e s a r (1484—
1558), ital. renässanslärd, »fursten inom kritikens värld», författade en namnkunnig, i århundraden använd latinsk poetik.
2 . Scaliger, J o s e p h J u s t u s (1540—
1609), son till J. C. S., prof. i Leyden 1593.
En av alla tiders främsta klassiska filologer,
grundläggare av kronologien o. numismatiken
som vetenskapliga studier.
Scamozzi [skamåtfsi], V i n c e n z o (1552—
1616), ital. arkitekt o. konstskriftställare, efterföljare till Palladio. S. var mest verksam i n.ö.
Italien. Bl. arb. de s. k. Nya Procuraziema vid
Scandia
— 1549 —
San Marcoplatsen i Venedig o. domen i Salzburg. Hans skrift Idea dell' architettura universale (1583) fick avgörande betydelse, särsk.
för barocken n. om Alperna.
Scan'dia [ska-], i. Antikt namn på Norden.
— 2. Historisk tidskrift, grundad 1028 av
I*auritz Wcibull. — 3. 2-motorigt trafikflygplan för 24—32 passagerare (SAAB-90), byggt
vid SAAB. Se plansch sid. 497.
S c a n d i n a v i a n Airlines System, förk. SAS,
sammanslutning mellan AB A, DDI, o. DNI, för
• gemensam interkontinental flygtrafik; bildad
1946.
Scan'dix [ska-], örtsläkte (fam. Utnbelliferae).
45 ettåriga arter (Medelhavsområdet). S. pec'ten
ve'neris, nålkörvel, med rikt delade, smalflikade
blad o. kamliknande samlingar av iåugsprötade
frukter. Åkrar, särsk. på Öland o. Gotland.
Scania [ska-], latiniserat namn på Skåne.
A B . Scania Vabis, Södertälje. Grundat 1891.
Aktiekap. 9 mill. kr. (1948). Mek. verkst., smidesfabr., gjuteri, automobil- o. motorfabr. i Södertälje. Verkst. dir. C. B. Nathorst (sed. 1940).
Scapa Flow |ske''p° flå 0 ], vidsträckt, skyddad
fjärd bland Orkneyöarna, utanför n. Skottland.
Viktigaste eng. flottbas under Första världskr.
Här internerades efter stilleståndet en mängd
tyska örlogsfartyg, vilka sänktes av sina 14besättningar för att ej falla i fiendehand.
/ 10
1939 sänktes i S. vid ett tyskt ubåtsangrepp
eng. slagskeppet Royal Oak, varjämte äv. andra
skador anställdes.
Scapin [skapä n «'], fr. namnet på den ital.
lustspelsfiguren Scappino.
— Scapins
s k ä l m s t y c k e n , fr. I , e s f o u r b e r i e s
d e S c a p i n , fars a v Moliére 1671.
Scappi'no [ska-], it., i den ital. commedia
dell' arte Pantalones sluge betjänt.
Scapula'rium [ska-], lat., brett tygband, som
buret över axlar o. bröst ingår i de flesta
munkdräkterna.
Scaramouohe [skaramosj'] (fr., av it. Scarai
muccia). 1. Storskrävlande figur i den ital.
commedia dell' arte. — 2. Pantomim av P.
Knudsen med musik av J. Sibclius, uppf. i
Sthlm i:a ggn 1924.
Scarborough [ska'brå], stad i n.ö. England,
grevsk. Yorkshire (North Riding), vid Nordsjön.
42,000 inv. (1946). Mycket besökt badort.
Scarf [skaf] (plur. scarves), eng.,ytterhalsduk,
vanligen av ylle el. siden.
S e a r l a t i n a , lat., scharlakansfeber.
1. S e a r l a t t i [skar-], A l e s s a n d r o (1659 —
1725), ital. tonsättare, den förnämste representanten för den tidigare neapolitanska skolan,
skrev 115 operor, 200 mässor o. talr. kantater,
oratorier, motetter m. m.
2. Searlatti, D o m e n i c o (1685—1757), son
till A. S., ital. tonsättare.
Operor, sonater, sviter.
Scarron [skara"*'], P a u l
(1610—60), fransk författare, g. m. Francoise d'Aubigné, efter S:s död känd
som markisinna de Maintenon. S:s främsta verk är
den burleska romanen Roman comique (1651—57;
efterbildad av Blanche i
»En tragedi i Vimmerby»).
(Se bild.)
Scave'nius, E r 1 k, f. 1877, dansk politiker o.
diplomat. Utrikesminister 1909—10, 1913—20
o. 1940. Sändebud i Wien o. Rom 21912—13,
1 Sthlm 1924—32. Undertecknade 5 / u 1941
Danmarks anslutning till Antikominternpakten.
Bildade nov. 1942 regering med bibehållande
av utrikesministerposten. Avgick 30/8 1943.
Scawfell Pike el. S c a f e l l P i k e [skå'fel
Schackra
pajk], bergstopp i n.v. England, Cumbriska bergen. 978 m, den högsta inom egentl. England.
Sceaux [så], stad i n. Frankrike, dep. Seine,
s. om Paris. 7,800 inv. Slottet i S., uppfört för
Colbert, förstördes under Franska revolutionen
(1793) o. ett nytt uppfördes 1856. Vissa partier
av barockträdgården äro bevarade.
Scen [sen] (fr. se ene, av lat. sce'na, grek. skene',
tält), plats där teaterstycken framföras (i motsats mot salongen); skådespelarkonsten; en tilldragelse el. situation i allm.; våldsamt uppträde.
— Se e'n i s k, som avser scenen el. teatern.
S c e n a r i u m [se-] el. s c e n a'r i o (av scen), ett
skrivet exemplar av en teaterpjäs, vari regissören infört anteckningar rörande de anordningar han skall övervaka, ss. scenförändringar,
belysningseffekter. — Äv. ett för filmen bearbetat manuskript.
Sceneri' [se-], den genom dekorationer, belysning m. m. åstadkomna miljö, vari ett skådespel framföres; landskapsbild.
. Soepter [säpp'-] (av lat.), spira, härskarstav.
Scernan'do rsjär-], it., musikterm: avtagande.
Sch, förkortning av Scheiner-grader.
S c h a b l o n . 1. Ett i mönster genombrutet
styvt papper el. mctallbleck, användes till överföring av mönstret, på så sätt att schablonen
lägges på underlaget, varpå man med en pensel
borstar (ströpplar) in färgen. — 2. Vid massfabrikation av metallföremål, som skola ha
noggranna mått, använd modell el. form, mot
vilken dessa antingen formas genom pressning
el. kontrolleras genom inpassning. — S c h a b l o n m ä s s i g , utan originalitet, efterbildad.
Schabra'k (turk. tjaprak), ett vanl. praktfullt dekorerat täcke, som lägges över sadeln på
en ridhäst. Vid sv. husarregementena bortlades
schabraket på 1890-t.
Schacht, H j a l m a r , f. 1877, tysk finansman, riksbankschef 1923. Rekonstruerade den
tyska valutan samt deltog
i skadeståndskonferensen i
Paris o. undertecknade 1929
Young-avtalet. Som protest
mot sättet för dettas genomförande avgick han 1930.
Efter det nationalsocial.
maktövertagandet blev S.
mars 1933 ånyo riksbankschef o. juli 1934 tillika riksekonomiminister.
Genomförde härunder clearingsystemet för Tysklands utrikeshandel. Lämnade posten som riksekonomiminister nov. 1937 o. som riksbankschef dec. 1938.
Ekonomisk författare. Han blev 1944 arresterad
av nazisterna o. T945 omhändertagen av de allierade o. anklagad som krigsförbrytare. Frikändes av Nurnbergdomstolen 1946 men dömdes
1947 av en tysk denazifieringsdomstol till 8
års arbetsläger. Efter en ny rättegång frikändes
S. sept. 1948 från anklagelsen att ha varit nazist.
Schack, H a n s E g e d e (1820—59), dansk författare o. politiker. Ivrig skandinavist. Huvudarb. den satiriska romanen Phantasterne (1857).
Schack (av pers. schah, konung), ett spel
för två personer, utföres med figurer på ett i
64 rutor indelat bräde. Vardera spelaren har 16
pjäser (resp. svarta o. vita), av vilka de förnämsta äro konungen, drottningen, 2 torn, 2 löpare o.
2 hästar. De övriga pjäserna kallas bönder.
Spelets ändamål är a t t göra motståndarens
kung »matt», dvs. placera sina pjäser så, a t t han
måste bli slagen, vare sig han stannar kvar på
sin plats el. flyttas. Ordet »schack» uttalas som
varning, då kungen är hotad.
Schack'el, bygel av järn el. annan metall med
två ögon o. en genom dessa löpande sprint. Användes att fästa el. skarva kätting, stållinor m. m
Schack'ra (ty. schachem, av hebr. sackar
Ord, som saknas på Sch-, torde sökas på Sj- el. Sh-
Schadow
1550 -
handla), driva småhandel med underhaltiga
varor till för högt pris.
i. Soha'dow [-dä],
Gottfried
Johann
(1764—1850), tysk bildhuggare, tecknare och
grafiker,
representant
för en mera realistisk
nyklassicism. Bl. arbeten statyn över Fredrik
II
(Stcttin), prinsessorna Lovisa o. Fredrika
av Preussen (se bild),
tyrspannet på Brandenburgtr Tor (Berlin).
2. von Schadow-Godenhausen, F r i e d r i c h
Wilhelm
(1789 —
1862), broder till G. J.
S., tysk målare av den
nyromantiska skolan (nasarenerna). S. utförde
religiösa målningar, vari han sökte förena symbolism o. naturtrohet.
S o h a f f h a u s e n [-ha°'sen].
1. Kanton i
Schweiz, längst i n. på n. sidan av Rhen. 298
kvkm, 54,000 inv. (1941), övervägande protestanter o. tysktalande. Jordbruk, boskapsskötsel o. industri. — 2. Huvudstad i S. 1, vid
Rhen. 23,000 iuv. (1941). Delvis medeltidsprägel, Livlig industri. — Anlagd på 800-t.;
1264—1501 fri riksstad.
S c h a f f n e r , J a k o b , f. 1875, schweiz. författare. Urspr. skomakare har han efter energiska självstudier skrivit en lång rad realistiska,
delvis självbiografiska romaner, bl. a. Irrfahrten
(1905). Konrad Pilater (1909), Das grosse Erlebnis (1926), Dit Jiinglingszeit des Johannes
Schaltenhold (1930), Ihr Gliick — ihr Elend (1931)
o. Kanipf und Reife (194*)Schagg, egentl. lurvigt hår; ett sammetstyg
med gles lugg, stundom använt som möbeltyg.
S c h a g r ä n g ' , dets. som chagrin.
Schah, persisk konungatitel.
Scha'hinscha'h, pers., konungarnas konung.
Schaka'ler, Thos, undersläkte av hundsläktct
Canis.
Vildhundar,
som i många avseenden likna små
vargar.
Stäpp- o.
ökendjur som nattetid låta höra sina
klagande tjut. I,eva
av allt ätbart o. äro
mycket närgångna o.
tjuvaktiga.
Gamla
världens varma delar.
S c h a k t (av ty.), en genom grävning, sprängning o. dyl. gjord transportväg, vanl. mellan
jordytan o. en gruvas inre.
S c h a k t m ä s t a r e , arbetsledare vid väg- och
vattenbyggnad.
S c h a k t n i n g , undangrävning av lösa jordlager för anläggning av byggnadsgrund, järnvägsbank o. dyl.
S c h a k t u g n , metallurgisk ugn
med högt o. smalt ungsrum
(schakt), vari godset införes
upptill o. möter de varma gaserna från förbränningen i nederdelen, t. ex. masugn.
S c h a k å ' (av ung. csdko), cylindrisk, upptill något vidare,
styv huvudbonad med nedhängande banderoll (snöre med
tofs), använd vid sv. armén 1814
—45. Fransk schakå från i8oo-t:s börj., se
bild.
Schal (eng. skawl, av pers.), urspr. ett fint
Scharlakansfeber
österländskt ylletyg; vävt el. stickat kvinnoplagg till skydd för axlar, rygg o. bröst.
Schalburgkåren, benämning på en dansk
poliskår i tysk sold under ockupationen av
Danmark. Upprättades urspr. av danske officeren von Schalburg o. deltog på östfronten
1941. Kåren, som därefter utförde kontrasabotagc o. clearingmord (schalburgdåd el. schalburgtage) för tyskarnas räkning, upplöstes 1945.
Schalett', egentl. »liten schal»; mindre schal
buren även som huvudbonad.
S c h a l o t t e n l ö k , AWvum ascalo'nicum, en från
Mindre Asien härstammande, sedan gammalt
odlad art, utmärkt av ett stort antal från moderlöken utväxande, gulbruna bilökar.
Schampone'ring (av ind. tjampna, pressa),
ingnidning av håret med tvållösning el. dyl.
samt tvättning, torkning o. massering.
Schamyl (i797—1871), tjerkesshövding, »de
trognas furste», bekämpade 1824—59 lidelsefullt o. tidvis med framgång ryssarna.
Schanche
[skank'e].
I n g o l f , f. 1877, norsk
skådespelare, verksam särsk.
vid Nasjonalteatret i Oslo
sed. 1905. Har med framgång utfört älskar- o. karaktärsroller (Hamlet), äv.
vid gästspel
Sthlm. (Se
bild.)
S c h a n ' d a u [-da°], stad i
delstaten Sachsen, ö. Tyskland, vid Elbe. I.uftkurort
o. turistcentrum, beläget
mitt i Sachsiska Schweiz.
Schan'dorph,
Sophus
(1836—1901),
dansk författare.
Bl. berättelser Uden Midtpunkt (1879; s v - övers. 1885), Smaa/olk (1880;
sv. övers. i88r), Ti Fortallinger (1891).
Schang'hai, dets. som Shanghai.
S c h a n g h a j a (av Shanghai), dets. som shanghaja.
Schan'ker. i ) M j u k s c h a n k c r (lat. til'cus molVe), könssjukdom, som orsakas av en
streptobacill (Ducrey- Unna) o. yttrar sig i sårbildningar på könsdelarna, vanl. åtföljda av
körtelsvullnader i ljumsktrakten, vilka i sin tur
kunna leda till bölder el. buboner. Med lämplig
behandling, bl. a. med ett av svensken J. Reenstierna framställt serum, brukar sjukdomen
läkas ut o. ej giva några för framtiden bestående
men. 2) H å r d s c h a n k c r (lat. uVcus du'rum), det avfsyfilis orsakade sår, som är denna
sjukdoms första symtom.
von der Schardt, J o h a n n G r e g o r , f .
omkr. 1530, nederl.-ital. skulptör o. bronsgjutare. Han var verksam bl. a. i Niirnberg o.
(jämte bronsgjutaren G. Labenwolf) i Kronborg i Danmark. Bl. de fontänskulpturer han
utförde på sistnämnda plats finnas några på
Drottningholm. Repr. i Nat.mus.
Scharff, W i l l i a m , f. 18S6, dansk målare,
en av sitt lands tongivande konstnärer under
genombrottsåren på 1920-t. Människogestalter
är det centrala i hans konst, som bygger på
kubism, italiensk ungrenässans o. Cézanne.
S c h a r i a , muhammedanernas kanoniska lag.
A B . Scharins Söner [-skari'n-], Klemensnäs, Skellefteå landskommun. Grundat 1824,
bolag 1913. Aktiekap. 3 mill. kr. (1948). Sågverk, pappersmasse-, wallboardfabriker o. kolugnsanläggning. Verkst. dir. E. Unander-Scharin (sed. 1937)S c h a r l a k a n (av pers. sakanlat), högröd el.
bjärt orangeröd färg; tyg i dylik färg.
Scharlakansfeber el. s c a r 1 a t i'n a, en av
streptokocker orsakad infektionssjukdom. Inkubationstid 2—6 dygn. Sjukdomen börjar
vanl. med kräkning, halsfluss o. feber. Efter
1—i'/a dygn uppträder det intensivt röda.
Ord, som saknas på Sch-, torde sökas på Sj- el. Sh-.
Scharlakansrött
—
I«I
-
finprickiga hudutslag, som givit sjukdomen dess
uamn. Tungan får ett rodnat, smultronliknande
Btseende. Sjukdomen börjar gå tillbaka efter
4—5 dygn. Senare fjällar huden. Vanligast 1
ildern 6—10 år. Komplikationer från öron,
hjärta, njurar vanliga. Jfr Dick's reaktion.
S c h a r l a k a n s r ö t t , ett azofärgämne, använt
framför allt i histologisk teknik o. i vissa såräalvor.
Scharling, H e n r i k (1836—1920), dansk
författare, teolog skrev under namnet N ic o 1 a i populära berättelser ur prästgårds- o.
småstadslivet, bl. a. Ved Nytaars Tid i Nöddebo
Prtzstegaard (1862; sv. övers. 1868), den historiska Sverre Präst (1888), Jövik (1901; sv. övers.
1902). Av. teolog, förf.
von Scham'horst [-hårst], G e r h a r d J o h a n n D a v i d (1755—1813)» preuss. general,
chef för krigsdepartementet 1807—10, omorganiserade försvarsväsendet o. förberedde därigenom befrielsekriget mot Napoleon, vari han
stupade. S:s namn har burits av en rad tyska
örlogsfartyg. Det senaste var slagskeppct S.
(26,000 ton, sjösatt 1936), som spelade en
framträdande roll i Norgeföretaget o. som
1941 deltog i kampen mot den allierade sjöfarten på Atlanten. Stationerades 1942 i Nordnorge o. sänktes efter en sjöstrid vid Nordkap
*6/ la 1943 av en britt, operationsgrupp ur Home
Fleet under amiralen sir Bruce Fraser.
1. Schar'tau, H e n r i k (i757—1825), präst,
andlig pedagog o. själasörjare av stor betydelse,
Stadskomminister i l<und
1793. S. lade i sin förkunnelse huvudvikten vid läran
om den Helige Ande o.
helgelsen, betonade mot
pietismens framhävande av
den fromma känslan insikten i salighetsläran o.
hävdade i det andliga livets
utveckling en strängt psykologisk uppfattning. Brev
i andliga ämnen (1828—30). (Se bild.)
Scheffel
1. S e h a u m a n [sjå-], J o s e f A u g u s t (1826
—96), finl. publicist, redaktör för Helsingfors
Tidningar o. grundläggare av H u v u d s t a d s bladet; Snellmans motståndare. Av betydelse
för Finlands nyare historia är hans memoarverk Frän sex årtionden t Finland (1892—94,
ny uppl. 1922).
2. S e h a u m a n , G e o r g (1870—1930), son till
J. A. S., finl. historiker, universitetsbibliotekarie i Helsingfors 1914; ledare för en vänsterriktning inom Svenska folkpartiet.
3. Sehauman, E u g e n (1875—1904), finl.
patriot, nedsköt »/„ 1904 generalguvernören
Bobrikov o. begick därefter självmord.
Schaum'burg-Lipp'e, f. d. riksdel i n.v. Tyskland, mellan prov. Wcstfalen o. Hannover. S. ingår sed. 1946 i den nya delstaten Niedersachsen
i britt, ockupationszonen. 340 kvkm, 53,000 inv.
(1939). Huvudstad: Biickeburg. — Furstendöme
1643—1918.
Schaw'li, !it. S i a u 11 a i, ty. S c h a u l e n ,
stad i n. Litauen, SSSR. 31,000 inv. (1939).
Schavott' (fr. echalaud), träställning, på
vilken förbrytare halshöggos. — S c h a v o t t e ' r a , utställas till offentlig vanära.
Scheel [sjel], O t t o , f. 1876, tysk (luthersk)
teolog, professor i Tubingen 1906, i Kiel 1924.
Bl arb. Martin Luther, 2 dir, 1915—17 (skildrar
Luthers utveckling till 1513)- S. tog livlig del
i de tyska strävandena i Slesvig o. blev 1942
ledare av tyska kulturpropagandan i Danmark.
Scheele [sje'le], C a r l W i l h e l m (1742
—86), kemist, en av den organiska kemiens
grundläggare, apotekare i Köping från 1775Trots enkla tekniska hjälpmedel gjorde S. en
rad oftast banbrytande upptäckter.
Bl. a.
upptäckte han grundämnena syre, kväve, klor,
mangan, barium, molybden o. volfram, påvisade klorens blekande förmåga samt utförde undersökningar rörande fosforescerande ämnen, över solljusets inverkan på klorsilver
m. m. Vidare utförde han
för den fysiologiska kemien
betydelsefulla
undersök2. Schartau, F r a n s (1797—1870), bror- ningar av växter o. djur,
son till H. S., affärsman o.
varvid han fann en rad
politiker. Genom S:s enerorganiska syror (urinsyra,
giska ingripande vid den
mjölksyra, citronsyra m. fl.).
stora affärskrisen 1857 räddades e t t antal stora af1 . von Schéele [sje'le], H e n n i n g G e z e färsföretag från bankrutt
l i u s (1838—1920), teolog, prof. i Uppsala
o. S. blev härför bl. a. hed1879, biskop i Visby 1885, representativ kyrkorad med en av Sthlms
man, vältalare.
fondbörs insamlad fond, som
2. von Schéele, F r a n s (1853—1931), kusin
han använde till upprättill H. G. v. S., filosof; pedagog o. skolman, protande a v F r a n s S c h a r fessor,
1905—18 förste folkskolinspektör i Sthlm.
taus
handelsinstiFörutom åt filosofiska spörsmål ägnade S. stort
t u t i Sthlm 1865 (numera:
intresse
åt empirisk psykologi o. var en av de
Sthlms handelsgymnasium).
första representanterna för modern vetenskapl.
pedagogik
i Sverige.
Sohartauanism', en efter H. Schartau uppkallad kyrklig riktning, särsk. företrädd inom
Scheeles g r ö n t , färgpigment av basiskt kopGöteborgs stift; utmärker sig för kärvt fast- pararsenit.
hållande av vissa former för kyrklig lära o. sed
Scheeli't el. t u n g s t e n, mineral av kalsamt för avvisande av »nyheter», bl. a. lek- ciumvolframat, CaW0 4 , som i Sverige föremanna- o. ungdomsverksamhet. Anhängarna kommer ganska rikligt vid Yxsjö koppargruvor
kallas s c h a r t a u a'n e r.
i Ljusnarsbergs kommun. I scheelit från BispSoharwen'ka, X a v e r (1850—1924), tysk berg i Dalarna upptäckte C. W. Scheele volpianist o. tonsättare, skrev bl. a. 4 pianokon- framsyra 1781, o. efter honom har mineralet
blivit uppkallat.
serter, kammarmusik o. en symfoni.
S c h a t t e ' r a (av ty.), avskugga; inlägga skugScheer [sjer], R e i n h a r d (1863—1928),
gor o. dagrar på en målning, teckning, ett tysk amiral, befälhavare för tyska högsjöflotbroderi (s c h a 11 e'r s ö m) osv.
tan i slaget vid Skagerak "/& o. V4 19*6.
Schatull' (av nylat.), mindre kista för förSchéfer [sjefä'r], C h a r l e s (1820—98),
varing av värdesaker el. reseffekter; ofta in- fransk orientalist. Utgav bl. a. Ckrestomathie
delad i fack o. försedd med lås.
persane (2 bd, 1883—85), ett standardverk för
Schau [s]a°] (ty., beskådande), f l a g g a i l studiet av nypersiskan.
s c h a u, nödsignal, bestående av en på mitten
Scheffel, J o h a n H e n r i k (1690—1781),
hopknuten el. upp- o. nedvänd flagga.
porträttmålare. Född i Wismar kom S. till Sthlm
Schaulen [sja"'-], tyska namnet på Schawli. | 1723, där han blev en av sin tids mest anlitade
Ord, som saknas på Sch-, torde sökas på Sj- el. Sh-.
von Scheffel
-
i5?2
porträttörer. Inemot 700 konterfej äro kända.
Han vistades från 1755 till sin död i Västerås.
Monografi av S. Roth (1936).
von Scheffel, J o s e p h V i c t o r (1826—
86), tvsk författare, vann popularitet med versberättelsen Der Trompeter von Säkkingen (1854;
sv. övers. 1901), den historiska romanen Ekkehard (1855; sv. övers. 1905) samt dryckesvisorna
Gaudeamus, Lieder aus dem Engern und Wextern (1868).
1. Scheffer, C a r l F r e d rik
(1715—86),
greve,
statsman, sändebud i Paris
1743—52; en av hattpartiets
mest inflytelserika
medlemmar, ivrade från
1760-t. för kungamaktens
utvidgande o. tog efter
statsvälvningen 1772 som
konungens förtrogne en
verksam del i Gustav III:s
reformsträvanden.
2. Scheffer, U l r i k (1716
—99), broder till C. F. S.,
greve, statsman, sändebud
i Paris 1752—64, riksråd
1769. Förut anhängare av
hattpartiet blev S. efter
1772 en av Gustav III:s
värdefullaste o. mångsidigaste medhjälpare, särsk.
verksam som utrikesminister. Begärde avsked från
sina ämbeten 1783 o. ingrep
sedan ej i det polit. livet.
Scheffer [sjäfä'r], A r y (1795—1858), höll.fransk målare, av romantisk, sentimental läggning, påverkad både av Ingres o. tyskt måleri.
Scheffe'rus, J o h a n n e s (1621—79), lärd,
född i Strassburg, professor i Uppsala 1647,
Sveriges förste vetenskaplige språkforskare, därjämte arkeolog o. litteraturhistoriker. Som klassisk
filolog var S. en av sin
tids yppersta. Av hans stora
o. mångsidiga produktion
märkes
Sveda
literata
(1680), den första svenska
lärdomshistorien. Stamfader
för ätten Scheffer. (Se bild.)
Schef f l e r ,
Karl,
f.
1869, tysk konsthistoriker, har bl. a. utgivit i tal.
resebrev under titeln Italien (1913; sv. övers.
rg2o) samt Lebensbild des Talents (1944). Num.
bosatt i Schweiz.
S c h e f l o , O l a v (1883—1943), norsk kommunistisk politiker, publicist (Norges kommunistblad); bildade T923 Norges kommunistiska
parti, med vilket han bröt 1928 o. anslöt sig till
arbetarpartiet.
Scheidemann [sjaj'de-], P h i l i p p (1865—
1939), tysk socialdem. politiker, till yrket typograf; led. av riksdagen r903, dess vice talman
1912. S. verkade under Första världskr. för samförståndsfred o. inträdde okt. 1918 i prins
Maximilians av Baden ministär, medverkade
aktivt till kejsardömets störtande. Rikskansler
febr.—juni 1919, överborgmästare i Kassel 1920
—25. Flydde 1933 o. var fr. 1934 bosatt i Danmark. Utgav memoarverken Der Zusammenbruch (1920) o. Memoiren eines Sozialdenxokraten
(2 bd, 1928).
Scheik, arab., »gråskägg»; stamhövding;
ledare för en andlig orden. Äv. helgon.
Scheiner [ijaj'-], J u l i u s (1858—1913),
tysk astronom. Utförde betydelsefulla astrofotografiska o. astrofysiska undersökningar;
bl. a. klarlade han algolstjärnomas natur.
Scheinergrader [ijaj'-], förk. "Sen, ett
mått på fotografiska plåtars o. filmers ljus-
-
von ScherfF
känslighet, som bestämmes med en av J.
Scheiner konstruerad sensitometer. En ökning
med i° Sch motsvarar 1.27 gånger större känslighet. Ersattes numera vanl. av DIN-grader.
Jfr Sensitometri.
Schel'de, fr. E s c a u t, flod, som upprinner
i n. Frankrike, genomflyter Belgien o. utfaller
i Nordsjön (inom Holland) med två stora mynningsarmar, Öster-S. o. Väster-S. 400 km. Segelbar till Gent. I kanalförbindelse med Sambre,
Somme, Maas. Största bifl. Lys fr. v. Vid S.
Antwerpen (75 km från mynningen). Att inloppet till denna viktiga belgiska hamnstad går
över holländskt område har givit upphov till
vissa slitningar mellan de båda länderna, den
s. k. S c h e l d e f r å g a r . Kring S. rasade 1944
svåra strider mellan tyskarna o. de allierade.
Sche'Ier, M a x (1875—1928), tysk filosof o.
sociolog, prof. i Köln 1919 (vid Socialvetenskapl.
institutet), i Frankfurt am Main 1928. S:s filosofi, som stod Husseris fenomenologi nära, är
mest känd genom sin värdeteori: värdena äro
av subjektet oberoende egenskaper, vilka erfaras
genom en särskild känsla, den »intentionala».
Bl. arb.: Der Formalismus in der Ethik und die
materiale Werthethik (1913—16) o. Die Wissensformen und die Gesellschajt (1926).
Schell'ack utgöres av gummilacka, som renats
genom smältning o. filtrering. Är vanl. brun
men kan äv. blekas till vit schellack. Ingår som
viktig beståndsdel i sigillack o. grammofonskivor samt i många läcker o. fernissor.
von Schell'ing, F r i e d r i c h W i l h e l m
J o s e p h (1775—1854). tysk filosof; prof. i
Jena 1798, i Munchen 1806, i Berlin 1841. S:s
filosofi, mer präglad av djärva spekulationer
än systematiskt, vetenskapligt tänkande, genomlöper flera utvecklingsstadier. 1. N a t u r o. t r a n s c e n d e n t a l f i 1 o s o f i e n, där S. utgår
från Fichte men i motsats
till denne tillerkänner naturen självständig betydelse
såsom ett förstadium i andens egen utveckling. Skrifter: Erster Versuch eines Systems der Naturphilosophie
(1799), System des transcendentalen Idealismus (1800).
2. I d e n t i t e t s f i l o s o f i e n , med absolut enhet
mellan intelligens o. natur såsom grundprincip.
Skrifter: Bruno öder uber das göltliche und
natiirUche Prinzip der Dinge (1803). 3. D e n
p o s i t i v a f i l o s o f i e n , där S. ( påverkad
av Böhme, övergår till religiös mysticism o.
teosofi. Skrifter: Philosophische Untersuchungen
uber das Wesen der menschlichen Freiheit
(1809). S:s filosofi utövade stort inflytande
på samtid o. eftervärld, framför allt är S.
nyromantikens filosofiske läromästare.
S c h e m a , plur. s c h e'm a t a (grek. ske'ma),
utkast, mönster, timplan, läsordning. — S c h e m a t i s e r a , framställa i stora drag. Adj.:
schematisk.
Schenectady [skenekk't°di], stad 1 staten
New York, ö. För. Stat., vid Eriekanalen.
88,000 inv. (1940). Högskola. Betyd, maskino. annan industri (hl. a. General Electric Companys anläggningar). Radiostation.
Sche'ne r a r i t e ' t e n (av ty.), »vackra märkvärdigheter»; urspr. ett av tyska »marktschrejer»
begagnat uttryck för deras visningsföremål;
underhaltigt kram; löjligt strunt.
Scheol [-å'l] (hebr., »avgrund»), i GT benämning på dödsriket.
Sche'rer,
Wilhelm
(1841—86), tysk
litteraturhistoriker. Bland arb.: Geschichte der
deutschen Literatur (1883).
von Scherff, W i l h e l m (1834—1911),
Ord, som saknas på Sch-, torde sökas på Sj- el. Sh-.
Scherfig
-
'553 -
tysk general, militärskriftställare, särsk. på det
taktiska området.
Seher'fig, H a n s , f. 1905, dansk författare
o. målare. Romaner med samhällssatirisk tendens, bl. a. Det forsömte Foraar (1942).
Schering, A r n o l d (1877—1941), tysk musikhistoriker. Prof. i Berlin 1928. Bl. arb.:
Geschichte des Oratoriums (1911) o. Geschichte der
Musik in Deispielen (1931).
Scherl, A u g u s t (1849—1921), tysk förläggare o. tidningskung, en av det moderna
tyska tidningsväsendets skapare, grundade
1883 Berliner I,okal-Anzciger, 1887 Berliner
Abendzcitung, 1899 Die Woche, 1901 Der Tag
o. inköpte 1908 Deutsche Allgemeine Zeitung.
Scherry, stavningsform för sherry.
Schersmi'n, arter av växtsläktet Philadelphus.
S c h e r z a n d o [sk-], it., musikterm: med lätt,
skämtsamt föredrag.
Scher'zo [sk-], it., musikstycke av skämtsamt uppsluppen art; ofta en sats i sonatformen.
Scheutz [sjöjts], P e r
G e o r g (1785—
—1873), tidningsman, översättare. Som medred. av Anmärkaren, Anmärkarne o. Argus
en av banbrytarna för svensk politisk press.
Utgav bl. a. Den praktiske affärsmannen (1856)
o. Shakspereöversättningar. Uppfann en räknemaskin (1843).
Scheveningen [s-chef-], badort i s.v. Holland, prov. Syd-Holland, vid Nordsjön inom
Haags stadsområde. Utbyggdes av tyskarna under ockupationen 1940—45 som stödjepunkt i
Atlantvallen,
Schiaparelli [skiaparell'i], G i o v a n n i V i rg i n i o (1835—1910), ital. astronom, 1862—
1900 förest, för observ. i Milano, där han
utförde ytterst betydelsefulla undersökningar av
planeterna Venus', Merkurius' o. Mars' yta samt betr.
stjärnfallen. (Se bild.)
Schibbo'let (hebr., »ax»),
igenkänningstecken;
enl.
Dom. 12: 5—6 det ord, på
vars uttal gileaditerna igenkände de fientliga efraimiterna; lösen på olika partier. — Jfr äv. Jesper Svedberg.
Schichau [sjikk'a°], F e r d i n a n d (1814 —
96), tysk industriman, grundade 1837 i Elbing
i liten skala de sedermera omfattande S c h i c h a u v e r k e n , som inbegrepo lokomotiv- o.
ångmaskinsverkstäder samt därjämte skeppsvarv i Danzig.
Schick's r e a k t on, huvudreaktion för a t t
avgöra om mottaglighet mot difteri föreligger.
Sohidone [skidä'ne],
Bartolommeo
(omkr. 1570—1614), ital. målare. Hovmålare i
Par ma. Bl. arb. Clemosina o. Den heliga familjen
i verkstaden (båda i Palazzo Reale, Neapel).
Jfr Et in Arcadia ego.
Schiedam' [s-chid-], stad i s.v. Holland, prov.
Syd-Holland, vid Maas. 66,000 inv. (1946).
Stor bränneri- o. annan industri. Världens
stör->ta torrdocka.
Schiemann [sji'm-], T h e o d o r (1847—1921),
baltisk historiker o. politiker, prof. i Berlin 1892
—1920, en av sin tids främsta auktoriteter på
östeuropeiska förhållanden. Bl. arb. Deutschland und die grosse Politik (14 bd, 1902—15).
Schiemann [sji'm-], P a u l (1876—1944),
lett. politiker, ledare för den tyska parlamentsgruppen, demokrat, verksam för minoritetsskydd, utg. av Rigasche Rundschau 1919—33.
1 . Schild'kneeht, A l b e r t (1833—1919).
musikförläggare, grundade 1859 (ni. N. Elkan)
Elkan & Schildknechts musikförlag i Sthlm.
2. Sohildknecht, M a r i a , f. »Va 1881, dotter
Schinkel
till A. S., skådespelerska, 1910—36 vid Dram.
teatern i Sthlm, sedan 1936 vid Göteborgs
stadsteater. Hon har särsk. framträtt i tragiska
karaktärsroller (bl. a. Strindberg).
Schildt, R u n a r (1888—1925), finl. författare, skrev romaner, noveller o. skådespel med
motiv ur nyländskt folkliv {Regnbågen, 1916),
från Finska inbördeskriget (Den stora rollen,
1923) m. in.
Holger Schildts förlag, grundat 1913 i Borgå,
från 1917 i Helsingfors; 1919 aktiebolag. Hade
en tid en filial i Sthlm. Finlandssvenska förf.,
översättningar.
von Schill'er, J o h a n n
Christoph
F r i e d r i c h (f. ">/ u 1759 i Marbach, d. »/,
1805 i Weimar), tysk skald, studerade från 1773
medicin i Karlsschule i Wtirttemberg o. anställdes 1780 som regementsläkare i Stuttgart men utgav
följ. år sitt frihetsdrama
Die Räuber (Rövarbandet,
1834), varför han råkade i
onåd hos hertigen o. måste
fly från Wurttemberg (1782).
Andan vid de tyska småhoven angrep han öppet i
Kabale und Liebe (1784;
Kabal och kärlek, 1892)
men övergick med Don
Carlos (1787; sv. övers.
1862) från Sturm-und-Drang
till det historiska skådespelet. Genom Goethes
bemedling utnämndes S. 1788 till prof. i historia
i Jena. S., som alltmera övergick till klassicismen (Die Götter Griechenlands, 1788), utgav
under de följ. åren, förutom en historia över
Trettioåriga kriget (1791—93), en rad konstteoretiska arb., bl. a. Briefe iiber die ästhetische
Erziehung des Menschen (1795; Om människans
estetiska fostran, 1915) o. uber naive und sentimentale Dichtung (1795—96), som blevo av
utomordentlig betydelse för estetikens utveckling i börj. av 1800-t. Efter bekantskapen med
Goethe vände sig S. åter till poesien, skrev
tankelyrik o. romanser o. återupptog äv. sitt
dramatiska författarskap: Wallenstein (1798 —
99; sv. övers. 1814), Maria Stuart (1800; sv.
övers. 1875), Die Jung/rau von Orleans (1801;
sv. övers. 1837), Die Braut von Messina (1803)
o. Wilhelm Tell (1804; sv. övers. 1913). — S:s
diktning präglas av en hänförd idealism o. ett
glänsande, ofta retoriskt framställningssätt.
Sohiller [sjill' 0 ], F e r d i n a n d S c o t t ,
{1864—1937), eng. filosof; en av pragmatismens
grundläggare, betecknade själv sin ståndpunkt
såsom humanism.
Schillerkrage, en vid, framtill öppen skjortkrage för män, uppkallad efter F. v. Schiller.
Schill'ing. 1. Äldre tyskt m y n t = 8.4 el.
stundom 6.67 öre. — 2. Österrikisk tnyutenhet = 100 groschen. Jfr Shilling o. Skilling.
von S c h i l l i n g s , M a x (1868—^33), tysk tonsättare, efterföljare till Wagner. Skrev orkesterfantasier,
konserter samt musikdramer
(bl. a. Mona Lisa, 1915; uppf.
i Sthlm 1924).
S c h i m p a n s e r , Pan, släkte
av intill 1.- m höga människoliknande svartaktiga apor
från Väst- o. Ccntralafrika.
Leva både i träden o. på
marken av skott o. frukter.
Talrika arter o. raser. (Se
bild.)
Sehin'kel, K a r l
F r i e d r i c h (1781 —
1841), tysk målare o. arkitekt, en av sitt lands
främsta representanter för ny klassicismen.
Huvudverk: Nya högvakten (1817—18) (se bild å
nästa sida), Schauspielhaus o. Altes Museum i Ber-
Ord, som saknas på Sch-, torde sökas på Sj- el. Sh-.
von Schinkel
— 1554 —
lin. Inredningar o. teaterdekorationer. Äv. genom sina skrifter fick S. avgörande betydelse.
von Schin'kel, B e r n t (1794—1882), överste,
historisk samlare, hette urspr. Bergman (adlad 1840). Som Karl XIV Johans adjutant
samlade S. på uppdrag av denne akter rörande
hans historia (nuv. S c h i n k e l s k a s a m l i n g a r n a i Uppsala univ.bibliotek), vilka
ligga till grund för det viktiga verket Minnen
ur Sveriges nyare historia (12 dir, 1852—81 med
bihang, 3 bd, 1881—83), utarbetat av brorsonen K. V. Bergman.
Schinop'sis, trädsläktc (fam. Anacardiaceae),
i Sydamerika; ger röd kvebracko. Jfr Quebracho.
Schipa [ski'-j, T i t o, f. 1889, ital. sångare
(tenor). S. har sed. 1911 med stor framgång uppträtt vid operor i Europa o. Amerika. Konsertcrade i Sthlm 1947. Såugfilmcr.
Schiphol, flygplats vid Amsterdam.
von S c h i ' r a c h , B a l d u r , f. 1907, tysk
politiker, slöt sig redan som gymnasist i Weimar
till Hitler o. blev som student ledare för
de nationalsoc. studentorganisationerna. Efter
Hitlers makttillträde var S. riksungdomsledare
1933—40- A u S - x 94° riksståthållare o. gauleiter
i Wien. Dömdes 1946 ev krigsförbrytelsedomstolen i Niirnberg till 20 års fängelse.
Schirr'en, C a r l (1826—1910), tysk-baltisk
historiker, prof. i Dorpat 1858—69, i Kiel 1874
—1907. S. är för oss av särsk. intresse genom
sina forskningar över Stora nordiska kriget o.
stora avskriftssamlingar härför, sed. 1922 som
lån i Riksarkivet.
Schism (av grek.), söndring; kyrklig partisplittring, t . ex. s t o r a s c h i s m e n i medeltidens påvedöme 1378—1429, då påvarna i
Rom o. Avignon stodo emot varandra.
Sohizan'thus, örtsläkte (fam. Solanaceae),
11 arter (Chile). Blad vanl. glandelhåriga, pardelade el. hela. Blommor nästan 2-läppiga
med de mest växlande färger. S. pinna'tus o.
andra arter omtvekta trädgårdsväxter.
Schizofreni' [skitså-] (av grek. ski'zein, klyva,
o. fren, sinne), personlighetsklyvning, bristande
sammanhållning i tankeliv o. viljeliv samt rubbningar i känslolivet. Symtom vid sinnessjukdomen dementia praecox. Användes ss. beteckning
för den form av sinnessjukdom, där schizofrena
symtom dominera.
Schizoid [skitsåi'd] (av grek. ski'zein, klyva),
inåtvänd, grubblande. Jfr Kretschmer.
Schizorayce'tes (av grek. ski'zein, klyva, o.
my'kes, svamp), bakteriernas klass bland kryptogamerna.
Schizo'phy ta (av grek. skVzein, kl5"va, o. fylo'n,
växt), k l y v v ä x t e r , avdelning av kryptogamerna, omfattande bakterier o. blågröna alger.
Schiötz, A x e l , f. 1906, dansk operasångare
(tenor); framstående romanssångare.
Schjel'derup, G e r h a r d R o s e n k r o n e
(1859—1933), norsk tonsättare, skrev musikdramer (östenfor sol og vestenfor måne, Et folk
i nöd), orkesterverk, romanser, ballader. Äv.
musikkritiker o. musikhist. författare (Richard
Wagner, 1909).
Schleiermacher
Schjel'derup, H a r a l d , f. 1895, norsk filosof o. psykolog, prof. i Oslo sed. 1922. Bl. arb.
Nevrose og den nevroliske karakter (1940).
Schjerfbeck, H e l e n a (1862—1946). finl.
målarinna; interiörer, genremålningar, stilleben
o. porträtt av en utpräglat personlig, själfull
karaktär. Hennes produktion har under de
sista åren väckt stor uppmärksamhet. Monografi av G. Johansson.
Schlaf, J o h a n n e s (1862—1941), tysk författare, en av den tyska naturalismens banbrytare, genom novellsamlingen Papa Hamlet
(1889) o. skådespelet Die Familie Selicke (1890;
tills. m. A. Holz).
Schla'ger, ty., enklare musikstycke (revykuplett el. dyl.), som förvärvar sig överdriven
men kortvarig popularitet. Äv. i överförd
bemärkelse om uppfinning, bok, beklädnadsvara osv.
S c h l a r a f f e n l a n d , ty., egentl. »dagdrivarelandet», ett fantasiland, där människan utan
besvär njuter alla timliga fröjder. Sagan om
S. uppstod under medeltiden som gyckel med
den antika guldålderssagan.
Schlatters sjukdom, smärtor framtill o.
strax under knäet, där den fyrhövdade lårmuskelns sena fäster på skenbenet. Förekommer
mest hos barn o. orsakas av bristningar el. bencl. benhinneinflammation.
1. von Schlegel, A ug u s t W i l h e l m (1767—
'845), tysk författare, en
av ledarna av den äldre
romantiska skolan, utgav
jämte brodern K. W. F.
v. S. tidskriften Athenäum
(3 bd, 1798—1800), romantikens speciella organ. Genom sina litteraturhistoriska
föreläsningar i Berlin (1801)
grundare av den moderna
litteraturvetenskapen.
2 . von Schle'gel, K a r l W i l h e l m F r i e d r i c h (1772—1829), broder till A. W. v. S.,
tysk författare, romantikens egentlige teoretiker, väckte uppseende med den självbiografiska
romanen Lucinde (1799). Av banbrytande betydelse blevo S;s litteraturhistoriska, historiska
o. filosof, undersökningar: Geschichte der alten
und neuen Literatur (2 bd, 1815; sv. övers.
1838—39), Philosophie der Geschichte (2 bd,
1828; sv. övers. 1841) o. Philosophie des Lebens
(1828; sv. övers. 1834).
von Schleicher [ijlajtj'er], K u r t (1882 —
I
934). tysk general o. politiker. Var under Första
världskr.
chef för gencralkvartermästarens
kansli o. var sedan en av de drivande krafterna
i riksvärnet. Riksvärnsministcr i von Papens
regering 1932, efter vilkens avgång han övertog
rikskanslersposten. Avgick 1933. S-, som rivaliserade med Hitler om makten, nedsköts jämte
sin hustru under razzian mot SA-ledarna 1934.
Jfr Tyska riket, historia.
Schleiden [sjlaj'-], M a t t h i a s J a k o b
(1804—81), tysk botanist, prof. i Jena o. Dorpat.
Hans viktigaste botaniska arbeten behandla
växternas anatomi o. utvecklingshistoria. Läroboksförfattare.
Schleiermacher [sjlaj'-],
Friedrich
Daniel
E r n s t (1768—1834), tysk
protestantisk teolog o. filosof, predikant (1809) o. prof.
(1810) i Berlin. Med sina
båda huvudarb. Reden iiber
die Religion (1799) o. Die
christlicke Glaube (2 bd, 1821
—22, omarb. uppl. 1830—
31), vari religionens väsen
framställes som människans
Ord, som saknas på Sch-, torde sökas på Sj- el. Sh-.
Schlesien
-
1555
känsla av absolut beroende av gudomen, utövade S. ett mäktigt inflyt, på i8oo-t:s teologi
o. religiösa liv.
S c h l e s i e n , lat. S i 1 e's i a. i. Landskap
kring Oders övre lopp, befolkades under folkvandringstiden av slaver o. var från 900-t.
polskt land. Efterhand förtyskat o. uppdelat
i smärre furstendömen kom det 1327—29 delvis under Böhmens överhöghet o. uppgick
1525 i Habsburgs österrik, arvländer. Större
delen erövrades av Preussen genom Österrik,
tronföljdskriget.
Den återstående österrik.
delen delades 1919 mellan Polen o. Tjeckoslovakien, var 1939—45 åter införlivad med Tyskland. — 2. F. d. prov. ä Preussen, omfattande
större delen av S. 1. 37,013 kvkm, 4,864,000 inv.
(1939). Sedan Tjeckoslovakien 1919 erhållit en
remsa av S., uppdelades återstoden på två
provinser: Ober-Schlesien o. Nieder-Schlesien
(jfr d. o.). Dessa ingå sed. 1945 i polska vojevodskapen Wroclaw o. Katowice. — 3. Tyska namnet på élask.
Schle'siska krigen kallas vanligen de krig,
som 1740—42 o. 1744—45 utkämpades mellan
Preussen o. Österrike om besittningen av
Schlesien. Tredje schlesiska kriget kallas S j u å r i g a k r i g e t (1756—63).
Schle'swig-Hol'stein, f. d. provins i ri.v.
Preussen, Tyskland, sed. 1946 en delstat i britt,
ockupationszonen, mellan Östersjön o. Nordsjön. 15,682 kvkm, 2.6 mill. inv. (rg47). Jordbruk, fruktodling, sjöfart o. fiske. Huvudstad:
Kiel. Jfr Slesvig o. Holstein-Gottorp. Vid lantdagsvalen 1947 fingo socialdemokraterna 43
mandat o. kristligt-demokratiska unionen 22.
von Schlieffen [sjli'f], A l f r e d (1833—
I I
9 3)> greve, tysk generalfältmarskalk, chef
för generalstaben 1891—1905, framstående
militärförfattare, särsk. på det strategiska
området. S. var upphovsman till den krigsplan,
som från tysk sida kom till användning vid utbrottet av Första världskr.
(defensiv mot Ryssland,
angrepp på Frankrike genom Belgien).
Schliemann
[ijli'm-],
Heinrich
(1822—90),
tysk arkeolog, urspr. affärsman, tog initiativet till
utgrävningarna av bl. a.
Tröja, Mykene o. Tiryns,
varigenom
den
tidigare
grek. kulturen (den egeiska)
blev känd. (Se bild.)
von S c h l i p p e n b a c h , K r i s t o f e r K a r l
(1624—60), greve, krigare o. diplomat, av kurländsk börd, förde under Karl X Gustavs krig
underhandlingar med Polen o. Brandenburg.
Schlippes salt, se Tiosalter.
Sohlosser [sjläss'-], F r i e d r i c h C h r i s t o p h (1776—1861), tysk historiker, upplysningsman, professor i Frankfurt 1812, utgav
flera vitt spridda världshistoriska verk, som på
den populära meningen utövat stort inflytande.
Sohlumberger [sjlombärs^e'], G u s t a v e
(1844—1929), fransk historiker. Urspr. medicinare övergick han till numismatiken o. blev
en framstående kännare av bysantinsk historia.
Bl. arb. Vépopée byzantine a la fin du X:e
silele (1896—1905). Hans minnen, Mes souvenirs, utg. 1934 i 2 bd.
Sohlumberger [sjlombärsje'], J e a n, f. 1887,
fransk författare.
Hans främsta arbete är
släktromanen Saint-Saturnin (1931; sv. övers.
1933)Sehluss'elburg, tidigare namn på Petrokrepost.
Schliiter, A n d r e a s (1664—1714), tysk
arkitekt
o. bildhuggare.
Påverkad
av
-
Schmidt
den romerska barocken ledde han
slottsbygget i Berlin 1698—1706. Som
skulptör var S. närmast franskt influerad. Med den store
kurfurstens ryttarstaty (1697—1703,
rest på Kurfurstenbriicke i Berlin; se
bild) skapade han
ett av barockens förnämsta arbeten.
1. Schlyter,
C a r l J o h a n (1795
—1888), rättslärd,
prof. i Uppsala 1835
o. i Lund 1838. S.
utgav på offentligt
uppdrag Sveriges gamla medeltidslagar, Corpus
juris sveogothorum antiqui (13 band, 1827—77,
de 2 första tills. m. H. S. Collin), ett bestående
mästerverk av lärdom o. noggrannhet.
2. Schlyter, K a r l , f. 2 l / 1 2 1879, sonson till
C. J. S., jurist o. socialdem. politiker. President
i Skånska hovrätten 1929—46. Led. av FK urt.
1919—20 samt sed. 1926. Konsult, statsråd 1921
—23 o. 1925—26, justitieminister 1932—36.
Sed. 1938 ordf. i strafflagberedningen. J u r .
hed.dr i Sthlm 1927.
3. Schlyter, R a g n a r , ! . 3 / 9 1890, broder
till K. S., avdeln.chef vid Statens provningsanstalt 1917—39, chef för Statens hantverksinstitut sed. 1939.
von Schlöz'er, A u g u s t L u d w i g (i?35
—1809), tysk historieskrivare, prof. i Göttingen
1769, vistades i Sverige 1755—57; utgav bl. a.
Schwedische Biographie (2 bd, 1760—68) samt
Weltgeschichle (2 dir, 1785—89), där han införde
bruket att räkna före o. efter Kristi födelse.
1. v o n Schmalensee, K u r t , f. 8 / 9 1896,
arkitekt, stadsarkitekt i Norrköping sed. 1929,
där han bl. a. uppf. nya museet (1941—45).
2. von Schmalensee, A r t u r , f. 18 /, 1 1900,
broder till föregående, arkitekt. Bl. arb. Kanslihusannexet i Sthlm (1944—48).
S e h m a l k a r d e n , stad i delstaten Thuringen,
mell. Tyskland (prov. Hessen-Nassau, Preussen), vid Thiiringerwald. 11,000 inv. (1933). —
I S. slöts 1530 det Schrnalkaldiska förbundet.
Schmalkal diska a r t i k l a r n a författades av
Luther 1537 på uppdrag av Schrnalkaldiska
förbundet för att till mötet i Mantua fastställa
de läropunkter, från vilka de evangeliska icke
ville ge vika.
Schrnalkaldiska förbundet, ett i Schmalkal den 1530 bildat förbund mellan protestantiska furstar i n. o. mell. Tyskland till försvar
för protestantismen mot kejsar Karl V. Förbundet upplöstes efter den olyckliga utgången
av S c h r n a l k a l d i s k a
k r i g e t (1546
—47).
von Schmerling [ijmärr'-], A n t o n (1805
—93)i österrik, statsman, motståndare till
Metternich, ledare för det stortyska partiet;
statsminister 1860—65.
Schmidt, G e o r g F r i e d r i c h (1712—•
75), tysk kopparstickare, utförde omkr. 300
stick o. raderingar (porträtt av August III av
Polen, Elisabet av Ryssland m. fl.).
Schmidt, C a r l C h r i s t i a n (1792—1872),
rättslärd. Hovrättsråd 1840, justitieråd 1845 —
58. Utgav det mycket beaktade verket Juridiskt arkiv (34 bd, 1830—62, register 1863).
Schmidt, J o h a n n K a s p a r , den tyske
författaren M a x S t i r n e r s verkl. namn.
Schmidt, E d u a r d O s c a r (1823—86),
tysk zoolog, prof. Bland S:s skrifter märkas
främst Handbuch der vergleichenden, Anatomie
Ord, som saknas på Sch-, torde sökas på Sj- el. Sh-.
Schmidt
— 1556 —
(g:e uppl. 1884—94), Lettfaden der Zoologie (1860)
samt talrika arb. över svampdjuren m. m.
Schmidt, E r i c h (1853—1913). tysk litteraturhistoriker, prof. i Wien 1880, i Weimar
1885, i Berlin 1887. Utgav arb. om Lessing o.
Goethe. Upptäckte 1888 »Ur-Faust».
Schmidt, O t t o E r n s t (1862—1926), tysk
författare, utgav under namnet O t t o E r n s t
skådespel (Flachsmann als Erzieher, 1901; uppf.
i Sthlm 1902), humoristiska berättelser [Vom
Strande des Lebens, 1908) o. självbiografiska
romaner [Asmus Sempers J'ugendland, 1904;
Asmus Sempers ungdomsland, 1907).
Schmidt, O t t o , f. 1891, rysk polarforskare.
Har ss. ledare av Arktiska institutet i Leningrad
företagit fartygsexpeditioner längs ryska ishavskusten o. var vetenskaplig chef vid ryska flygexpeditionen till nordpolen 1937.
von Schmidt,
F r i e d r i c h
(1825—9i),frih.,
tysk
arkitekt,
prof. i Wien
1859, huvudrepresentant
för
den tyska nygotiken. Bl. arb.
Rådhuset i Wien
(1872—82;
se
bild). S. var
från 1863 byggmästare vid Stephansdomen i
Wien, vars torn han fullb. 1864.
Schmitt, C a r l , f. 1888, tysk jurist, prof. i
Berlin, nationalsocialist, expert i stats- o. folk.ätt,
Bl. talrika arb.: Vber die drei Arten des rechtsmssenschajtlichen Denkens (1934) o. Völkerrechtliche Grossraumordnung (1939; z:a uppl. 1941).
Schmitz, B r u n o (1858—1916), tysk arkitekt,
skapare av Völkerschlachtdenkmal vid Leipzig.
von Schmoller [sjmåll'-], G u s t a v (1838
—1917), tysk nationalekonom o. historiker,
prof. i statsvetenskap från 1882 i Berlin. S.
var huvudmannen inom den yngre historiskekonomiska riktningen från omkr. 1870. Huvudnrb. Grundriss der allgemeinen Volkswirlschajtslehre (2 bd, 1901—04). Den ansedda Schmolters
Jakrbuch, årsbok i statsvetenskap o. nationalekonomi, grundades av S. 1877.
Schna'bel, A r t h u r, f. 1882, tysk pianist av
judisk börd. Prof. 1919, lärare vid musikhögskolan i Berlin 1925—33, därefter bosatt i England o. För. Stat. Särskilt framstående som
tolkare av Brahms o. Schubert.
S c h n a u z e r el. p i n s c h e r , en till torvspetsarna hörande slät- el. strävhårig hundras. Närmare härstamning oviss. Även dvärgformer förekomma. Allmännast i Tyskland.
Schneekoppe [sjne'k-] el. R i e s e n k o p p e,
högsta toppen i Ricsengebirge, på gränsen
mellan Schlesien o. Böhmen. 1,603 m ft. h.
Schnéevoigt [sjne'fåjkt], G e o r g (1872—
1947), finl. musiker, 1915—24 förste dirigent vid
Konsertföreningen i Sthlm, 1930—47 vid Konserthusstiftelsens orkester i Malmö. Framstående
violoncellist. — Hans hustru S i g r i d S., f.
S u n d g r e n , f. 17/g 1878, har gjort sig känd
som pianist.
Schneidemuhl [sjnaj'-], po. P i l a , stad i
vojevodskapet P«znari, n.v. Polen (prov. PosenWestpreussen, Preussen), vid en biflod till Netze.
10,700 inv. (1946). Järnvägsverkstäder m. m.
Viktig flygstation.
Schneider (sjnädä'r], A d o l p h e (1802—
45) o. E u g é n e (1805—75), bröder, franska industriidkare, grundare av Creusotverken. Ledningen övertogs vid E. S:s död av dennes son
H e n r i (1840—98), som i sin tur efterträddes
av sin son E u g é n e (1868—1942). Jfr Creusot.
Schneiderflygiävlingen [sjnädä'r-], hastighetstävliug om S c h n e i d e r c u p, ett av den
Schongauer
franske flygplanskonstruktören E. s iSchneider
uppsatt pris. Första tävlingen 1913, s t a I 9 3 I i
då England hemförde priset för alltid.
Schnellklops, ty., oxstek med gräddsås.
S c h n i t z e l jakt el. s n i t's e 1 j a k t (av ty.
Schnitzel, papperslapp), jaktritt utan hundar
efter ett med pappersbitar markerat spår.
S c h n i f z e r , E d u a r d (1840—92), tysk upptäcktsresande, mest känd som E m i n p a s c h a .
1876—85 en av Gordons närmaste män, guvernör i Anglo-egyptiska Sudans sydligaste provins
från 1878, varunder han utforskade områdena kring
Nilens övre lopp o. Albertsjön. 1890 i tysk tjänst.
Mördad av infödingar vid Albertsjön 1892. Förf.
viktiga arb. rörande Centralafrikas geografi.
Sohnitz'ler, A r t h u r (1862—1931), österrik, författare. Bl. arb. skådespelet Liebelei
(1895; Älskog, uppf. i Sthlm 1896), komedierna
Zwischenspiel (1905; Intermezzo, uppf. i Sthlm
1914) o. Professor Bemhardi (1912; sv. övers.
1914, uppf. i Sthlm s. å.) samt romanen Der Weg
ins Freie (1908; Vägen ut till livet, 1 9 " ) .
Schnorr von Carolsfeld, J u l i u s (1794—
1872), tysk målare, tillhörande den CorneliusOverbeckska riktningen. Fresker i Munchen
med histor. ämnen. Han illustrerade Bibel in
Bildern (1852—62; sv. uppl. 1864).
Schober [sjå'-], J o h a n n (1874—1932),
österrik, politiker, polispresident i Wien 1918.
1921—22 o. 1929—30 förbundskansler o. chef
för en ämbetsmannaministär.
Schoe'nus, halvgrässläkte (fam. Cyperaceae),
70 arter. 2-könade blommor i småax, gyttrade
till ett sammansatt ax i det trinda stråets topp.
S. ni'gricans, knapp-ag, med svartbrun axsamling, växer i kalkkärr i s. Sverige.
1 . Soholander, F r e d r i k V i l h e l m (1816
—8i), arkitekt, målare o. författare, prof. vid
Konstakad. 1848. Bl. arb. Synagogan o. Barclayska huset (rivet I9t5) i Sthlm. S., som äv.
utförde restaureringar, fick särskilt betydelse
som lärare för en ny generation arkitekter.
2. Scholander, S v e n (1860—1936), son till
F. V. S., vissångare, företog konsertturnéer i
Europa o. För. Stat. Utgav Visan, lutan och jag
(1933)Schola'ris [skå-], (av lat.), skolgosse.
Scholion [skå'-], grek., »liten utläggning», beteckning på en antik el. senantik kommentators
anmärkning till äldre förf:s verk. En författare av scholier kallas s c h o 1 i a s t'.
von Scholtz [ijålts], F r i e d r i c h (1851 —
I 2
9 7 ) . tysk general, armékårchef i slagen vid
Tannenberg o. Masuriska sjöarna (1914). senare
armégruppchef på östfronten o. i Makedonien.
von Scholz, W i l h e l m , f. 1874, tysk författare.
Diktsaml., skådespel [Wettlaut mil
dem Schatten) o. romaner, bl. a. Unrecht der
Liebe (1931; Skuggor falla, 1942).
Schonberg [skå'n-],
T o r s t e n , f. «/? 1882,
tecknare av karikatyrer, affischer, bokomslag o. bokillustrationer; etsare.
Schongauer
[sjå'nga°er], M a r t i n , kallad M a r t i n S c h ö u
(omkr. 1445—91), tysk
konstnär. Bl. hans fåtaliga målningar märks
Madonnan i rosengården
1473 (Colmar; se bild).
Mest känd är S. genom
sina gravyrer med omväxlande religiösa o. humoristiska bilder. De
utgöra en av utgångspunkterna för Durers
konst.
Ord, som saknas på Sch-, torde sökas på Sj- el. Sh-.
Schopenhauer
1557 -
Schulze
(Sthlm), Kalmar domkyrkas altare o. marmorbyst av Karl XI (Uppsala uuiv.).
Schröder [skrö'-], G e o r g E n g e l h a r d
(1684—1750), målare. Starkt påverkad av ital.
måleri, utförde han allegoriska o. bibliska motiv
o. porträtt.
Schröder [skrö'-], J o h a n H e n r i k (1791
—1857), litt.historiker, prof. o. bibliotekarie i
Uppsala 1830, bibliograf. Utgav en rad hist. arbeten samt minnesteckningar.
Schröder [skrö'-], G u s t a f (1824—1912), jägare, författare, urspr. sågverkstjäusteman. Skrev
jakt-, fiske- o. bruksskildringar (En bruksbokhandlares minnen, 1889, m. fl.) samt ungdomsböcker
(Örjan Kajland och hans pojkar, 1893, m. fl.).
Schröder [skrö'-], L u d v i g (1836—1908),
dansk skolman, 1862 föreståndare för Röddings
folkhögskola, vilken efter Slesvigs förlust 1864
förlades till Askov o. under S:s ledning blev
Nordens förnämsta.
Schott [sjått], O t t o (1851—1935), tysk keSchröderheira [skrö'-], E l i s (1747—95).
mist. Undersökte sambandet mell. kemisk sam- ämbetsman,
statssekretemansättning o. fysikaliska egenskaper hos glas. rare 1782, medl. av Sv.
Grundade tills, med E. Abbe 1884 i Jena akad. vid dess stiftande
S c h o t t u n d G e n o s s e n , som tillverkar 1786, Gustav III:s förtrogberömda glassorter, bl. a. för kemiskt bruk ne o. gunstling. S. utövade
(jenaglas).
1775—86 ett stort, icke
1. Schotte [skåtfe], A x e l (1860—1923), helt fördelaktigt inflytande
(»pastoratshandeln»).
Vitämbetsman, liberal politiker, landshövd. i Västerb. 1. 1916. Civilminister 1905—06, 1911—14 terlekare o. sällskapsbroder.
S.
efterlämnade
småo. 1917—19- I,ed. av AK 1909—1910 o. av FK
skrifter till Gustav III:s
1919—21.
historia. — Hans hustru
2. Schotte, G u n n a r (1874—1925), broder A n n a C h a r l o t t a S.,
till A. S., skogsman, 1913 prof. o. chef vid f . v o n S t a p e l m o h r (1754—92), bekant
Statens skogsförsöksanstalt o. förest, för dess för sin skönhet o. sin föga älskvärda kvickhet.
skogsavdelning. Utgav arb. över skogsträden
o. deras avkastningsförmåga.
Schröderstjerna [skrö'-], S a m u e l , före
(1770)
Schröder
(1720—79).
S c h o t f i s c h [i]å-] (ty., »skotsk»), polkaliknan- adlandet
industriidkare, bergsråd 1762, grundare av o.
de dans i 2/« takt, uppkom på 1840-t.
0
dir.
för
»fristaden»
i
Eskilstuna
1771;
verkade
1 . Schou [ska ], i u d v i g A b e l i n (1838
—67), dansk målare o. tecknare; ital. genre- för järnhanteringens höjande o. näringsfrihet.
bilder o. fornnord. kompositioner (Ragnarök).
Schrö'dinger, E r w i n, f. 1887, tysk fysiker,
2 . Schou, P e t e r A l f r e d (1844—1914), prof. i Zurich 1921, i Berlin 1927, i Dublin sed.
broder till I,. A. S., dansk målare, gcnretavlor 1940. Har utvecklat I,, de Broglies hypotes
om materievågor till en ny atomteori, vågmed fin färgkänsla (Allvar i Nat.mus.).
3. Schou, K a r l (1870—1938), dansk im- mekaniken, vars resultat överensstämma med
W. Heisenbergs kvantteori. Erhöll tills, med
pressionistisk landskapsmålare.
Schoutbynacht [s-cha°tbejnacht'j, från Hol- P. Dirac nobelpriset i fysik
land härrörande äldre benämning på konter- 1933amiral.
Schubert [sjo'-], F r a n z
Schouw [ska 0 ], J o a c h i m F r e d e r i k (1797—1828), österrik, ton(1789—1852), dansk naturforskare o. politiker. sättare. S. vann sin största
Prof. i botanik i Köpenhamn 1821. Företog vid- ryktbarhet som viskomposträckta resor, lade grunden till växtgeografien sitör. Han satte musik till
genom arb. Grundtrcek til en almindelig Plante- mer än 600 sånger, varav
geographie (1822) o. bröt väg för den geografiska omkr. 100 av Goethe. Bl.
forskningen: Europa (1832) m. fl. arb. Som po- övr. arb. märkas symfonilitiker ivrade S. för tryckfrihet, danskhetens be- erna i h-tnoll (Den ofullborvarande i Slesvig o. den nord. enhetstanken. dade) o. C-dur, sonater, valser o. stråkkvartetter.
Schouwen [s-cha°'en], ö utanför v. kusten
av Holland, prov. Zeeland. 228 kvkm, omkr.
von der Schulenburg [sjo'lenburk], F r i e d 25,000 inv. Huvudort: Zierikzee.
r i c h W e r n e r (1875—1944). greve, tysk
diplomat.
Sändebud i Teheran 1923, i BukaSchreiner [sjraj'n°], O l i v e (1855—1920),
eng. författarinna, skildrade sydafrikanskt liv: rest 1931, i Moskva 1934—41- Medverkade aktivt
till
tysk-ryska
fördraget aug. 1939. Deltog
The story 0/ an A/rican /arm (1883).
Schre'ker, F r a n z (1878—1934), österrik, i attentatet mot Hitler juli 1944. Avrättad.
Schulthess, F e r d i n a n d P a u l (1847—
tonsättare, ledare för musikhögsk. i Berlin 1920
—32. Skrev körverk, sånger, orkesterstycken 1915), lexikograf av schweiz. börd; utgav fransksamt operor, bl. de senare Der ferne Klang svenska o. svensk-franska ordböcker.
(1909; Klangen i fjärran, uppf. i Sthlm 1927)Schultz, P e t e r , bildhuggare, verksam i
S c h r o d e r u s [skrå-], E r i c u s, d. 1647, Sverige under i6oo-t:s andra hälft. Utförde
boktryckare o. skriftställare, utförde bl. a. ett stort antal gravvårdar (biskop Terserus' i
som »kunglig translator» värdefulla övers, av Linköpings domkyrka) o. två allegoriska kvinnolat. historiska verk. Broder till Johan Skytte. statyer vid ingången till Sthlms Storkyrka.
Schultzberg, A n s h e 1 m (1862—1945)1 MåSchrotblatt [sjrå't-], ett slags metallgravyr
från slutet av r-too-t.; övergångsform mellan lare. Sv. o. ital. landskapsmotiv.
träsnittet o. kopparsticket. Sällsynt o. dyrbart.
Schultze [£]oll'tse], M a x (1825—74). tysk
Schröder [skrö'-] C a s p a r, d. 1710, bild- histolog, prof. i Bonn 1859, cellärans egentlige
huggare, anslöt sig stilistiskt närmast till B. grundare.
Precht. Bl. arb. en dopfunt i Kungsholms kyrka
Schulze [i]oll'tse],
Gottlob
Ernst
Schopenhauer
[ijå'p°nha°er],
Arthur
(1788—1860), tysk filosof, pessimismens huvudrepresentant, 1820 docent i Berlin, levde från
1831 såsom privatman i Frankfurt a. M. Världens o. tillvarons yttersta
grund o. innersta väsen
är enl. S. den blinda, ologiska viljan till liv, en
rastlös, omedveten strävan
mot tillvaro. Denna världen
är den sämsta tänkbara,
ett faktum, som även bekräftas av erfarenheten.
Enda möjligheten till befrielse ur världseländet ligger
i den fullständiga förnekelsen av viljan till liv.
Huvudarb.: Die Welt als Wille und Vorstellung (1819; sv. övers. Världen som vilja o. föreställning, 1916).
Ord, som saknas på Sch-, torde sökas på Sj- el. Sh-.
Schulze-Delitsch
-
1558
(1761—1833), tysk filosof, en av Kants främsta
motståndare, berömd genom skriften Aenesidemus (1792), vari Humes skepticism försvaras.
Schulze-Delitsch [sjoirtse-], H e r m a n n
(1808—83), tysk politiker (framstegspartiet),
led. av preuss. lantdagen från 1861 o. av tyska
riksdagen från 1867. Upphovsman till ett bl.
städernas småföretagare mycket utbrett lånekassesystem, grundat på solidariskt ansvariga
»folkbankSK-föreningar.
von SchuTzenheim, D a v i d (1732—1823),
läkare, införde koppympningen i Sverige pä
i75°-t.
»
Schumacher [ijo'-], K u r t , f. 1895, tysk
politiker, ledare för det socialdem. partiet i
Västtyskland. S., som deltog i Första världskr.,
blev 1920 redaktör för den socialdem. Schwäbische Tagwacht o. var 1930—33 mcdl. av riksdagen. Fiende till nazismen sattes han 1933 i
koncentrationsläger o. frigavs först 1943- S- reorganiserade efter Tysklands kapitulation 1945
det socialdem. partiet » de av västmakterna
ockuperade zonerna o. avvisade kommunisternas inbjudan att bilda ett enhetsparti.
Schuman [sjomann'], R o b e r t , f. 1886,
fransk politiker (folkrepublikan), understalssekr. i Reynauds regering 1940. Arresterades
av tyskarna s. å. men lyckades fly o. var därefter
verksam i motståndsrörelsen. Blev efter befrielsen ordf. i finanskommissionen o. var juni
1946—nov. 1947 finansmin. Därefter till juli
1948 konseljpresident i en av folkrepublikaner,
socialister o. radikaler sammansatt reg. Anförtroddes utrikesministerposten i Maries reg. Var
sept. 1948 ånyo 3 dagar konseljpresident för att
sedan åter bli utrikesmin. i Queuilles min.
1. S c h u m a n n [sjo'-J, R ob e r t (1810—56), tysk tonsättare, en av romantikens
främsta
representanter.
Hans
alstring
omfattar
Stämningsstycken för piano
(Arabeske, Phantasie i Cdur), sånger (till dikter av
Goethe, Heine, Bums m. fl.),
körverk, stråkkvartetter o.
oratorier m. m.
2. S c h u m a n n , C 1 a r a,
f.
Wieck
(1819—96),
hustru till R. S., pianist, företog, framför allt
efter makens död, talrika konsertresor (Tyskland o. England).
Schumann [sjo'-], E l i s a b e t h , f. 1891,
tysk sångerska (sopran), sed. 1919 vid Statsoperan i Wien. Äv. framstående romanssångerska. Gästspel äv. i Sverige.
S c h u m a n n [sjomann'], M a u r i c e, f. igro,
fransk journalist o. politiker, en av ledarna för
MRP.
S c h u m ' r i n g , ett sätt att med pensel o. färg
o. minimum av bindemedel åstadkomma ett
penseldrag, som endast, liksom i punktur delvis
täcker underlaget.
von Schuschnigg [sjoij'nik], K u r t , f. 1897, österrik,
politiker, urspr. advokat,
justitieminister r932—34, efterträdde Dollfuss 1934 som
förbundskansler samt övertog 1935 äv. försvars- o.
undervisningsportföljerna.
Efter Starhembergs avgång
1936 bar S. ensam huvudansvaret för den österrik,
politiken o. främjade planerna på en habsburgsk
restauration. I febr. 1938 gav S., som främst
sökt bevara Österrikes självständighet, vika för
det tyska kravet på politiskt likaberättigande
för austronazisterna men utlyste därvid en
-
von Schwarzenberg
folkomröstning, vilken åtgärd av Hitler stämplades som ett brott mot deras »överenskommelse». Då tyskarna i mars s.å. intågade i
Österrike, avgick S. o. blev arresterad. Han tillbragte därefter 7 år i koncentrationsläger. Prof.
vid St. I,ouis Univers.ty sed. 1948. — S. har
i Ein Requiem in Rot-Weiss-Rot (1947; Natt över
Österrike, s. å.) skildrat förspelet till Anschluss.
Schwab, E i g i 1, f. *8/8 1882. målare,
skämt- o. affischtecknare, illustratör. Professors
namn 1939.
Schvva bach, tryckstil med ett om fraktur
(»tysk stil») erinrande snitt, ex. Sct)u>abacf|.
Schwa'ben, medeltida tyskt stamhertigdöme,
på bägge sidor om Rhen mellan Vogeserna i v.,
Eech i ö., Alperna i s. o. Pfalz i n. Uppkallat
efter sveberna; ägde bestånd från 900- till 1200-t.,
då det sönderföll i smådelar. — S c h w a b i s k a
f ö r b u n d e t (1488—1534) utgjorde ett sista
försök a t t bevara S. som politisk enhet.
Schwabenspiegel [-sjpi'gel], sydtysk samling lagar o. förordningar från tiden omkr.
1275, spridd i en mängd handskrifter, av vilka
över 200 finnas i behåll.
S c h w a n ' d a , säckpipblåsaren, opera av J.
Weiuberger, uppf. i Göteborg 1931.
Schwank (plur. Schwän'ke), ty., den vedertagna benämningen på kort, anekdotartad berättelse (el. lustspel), vanl. med burleskt pornografiskt el. satiriskt innehåll.
Schwann, T h e o d o r (1810—82), tysk
naturforskare, prof. i Eouvain 1839, ' Eiége
1848. Var den förste som påvisade, att djurkroppen liksom växterna är uppbyggd av celler.
Schwartz, B e r t o 1 d,
tysk franciskanermunk, enl.
traditionen uppfinnare av
krutet (omkr. 1330).
Schwartz, M a r i e S o p h i e , f . B i r a t h (1819
—94), författarinna, utgav
en mängd noveller o. romaner, bl. a. Mannen af börd o.
qvinnan af folket (1858),
Positivspelarens son (1863),
i vilka hon vände sig mot
bördsstoltheten. (Se bild.)
Schwartz, S v e n, f. ^/xo ^891, ingenjör,
verkst. direktör i Skånska Cement AB. 1934—
36, i Bolidens Gruv AB. fr. r936, tekn. dir. där
1940—41, därefter verkst. dir. i AB. Stockholms
Bryggerier. Ordf. i Industrikommissionen 1942
—46, vice ordf. i Svenska arbetsgivarefören.
1946, ordf. sed. 47.
Schwarzburg Rudolstadt o. S c h w a r zburg
S o n d e r s h a u s e n , fordom två
efter huvudstäderna benämnda tyska hertigdomen; ingå num. i Thuringen.
1. von Schwar'zenberg, A d a m (1584—
1641), greve, tysk statsman, från 1610 i tjänst
hos kurfursten Georg Vilhelm av Brandenburg,
vilkens politik under Trettioåriga kriget katoliken S.
påverkade i kejserlig anda.
2. von Schwarzenberg,
K a r l P h i l i p p (1771 —
1820), furste, österrik, diplomat o. fältherre, ledare
för den österrik, hjälpkåren
mot Ryssland 1812, förde
1813 befälet över de allierades
huvudarmé
mot
Napoleon i slaget vid Leipzig. (Se bild.)
3. von Schwarzenberg, F e l i x (1800—52),
brorson till K. P. v. S., furste, österrik, statsman, ministerpresident 1848, undertryckte hänsynslöst det ungerska upproret, bekämpade
Preussens unionspolitik o. återställde Österrikes
forna maktställning i Tyskland.
O r d , s o m s a k n a s p å S c h - , t o r d e s ö k a s p å S j - el. S h - .
Schwarzschild
Schweiz
Schweinfurth [sjvajn'fort], G e o r g (1836
Schwarzschild, K a r l (1873— I 9 J 6). tysk
astronom, prof. i Göttingen 1901, i Potsdam —1925), tysk upptäcktsresande, företog resor i
1909. Framstående forskare, utförde värdefulla Arabien, Sudan m. fl. länder 1863—94, utgav
arb. i teoretisk fysik o. på många områden inom reseskildringar (Im Herzen von Afrika, 1874)
astron. Bestämde bl. a. stjärnornas ljusstyrka samt naturvet. arbeten.
på fotografisk väg o. i samband härmed expoSchweitzer [sjvaj'tser], A l b e r t , f. 1875
neringstidens o. ljusstyrkans inflytande på plå- i Elsass, fransk-tysk protestantisk teolog,
tens svärtning.
musiker o. läkare, 1913 med. dr o. teol. prof.
Schwarz'wald [-valt], bergsträcka i s.v. i Strassburg, därefter verksam som läkareTyskland, inom Baden o. Wurttemberg, ö. om missionär i Afrika, där han dock 1914—18 hölls
Rhendalen. C:a 150 km. Delas av fl. Kinzigs internerad. Efter ett besök i Europa återvände
dal i en nordlig, lägre del (medelhöjd c:a S. 1924 till Afrika. S. har lämnat betydelsefulla
600 m) o. en 1sydlig, större o. högre del (Feld- o. uppseendeväckande bidrag till forskningen
berg, 1,493 n )- Skogsbruk, jordbruk o. bo- över Jesus' o. Paulus' liv samt skrivit reseskapsskötsel, hemslöjd. På grund av sin na- skildringar o. musikteoret. arb., bl. a. en banturskönhet o. sina varma mineralkällor (Ba- brytande monografi över J. S. Bach. Hans
den Baden, Wildbad m. fl.) mycket besökt främsta kulturfilosofiska verk äro V er fall und
av turister. På S. upprinna Donau, Neckar Wiederaufbau der Kultur (sv. övers. 1924) o.
Kultur und Eihik (sv. övers. 1947).
m. fl.
Schweiz [sjvajts] el. S c h w e i z i s k a e d s Schwe'den, tyska namnet på Sverige.
Schwedenstein [sjve'densjtajn], ty., »Sveri- f ö r b u n d e t , fr. S u i s s e, it. S v i z z e r a,
gestenen», stenblock nära den plats vid I,utzen, lat. H e 1 v e t i a, förbundsrepublik i mcll.
där Gustav II Adolf stupade. Över detsamma Europa. 41,295 kvkm, 4.6 mill. inv. (1945). S.
är övervägande högland, genomdraget av Jura o.
restes 1837 ett järnmonument i gotisk stil.
Schweidnitz [s]vajt'-l, po. é w i d n i c a, Alperna, av vilka de senare upptaga omkr. 58 %
industristad i vojevodskapet Wroclaw, s.v. av S:s areal. I S. upprinna flera stora floder, bl.
Polen (prov. Nicder-Schlesien, Preussen). 21,000 a. Rhen o. dess biflod Aar, Rhöne, Ticino o. Inn.
Största sjöar äro Genévesjön, Bodensjön,
inv. (1946).
o. Vierwaldstättersjön, samtliga
Schweigaard [s3vej'går], A n t o n M a r - Neuchåtelsjön
mer än 350 m ö. h. Jordbruket är av undert i n (1808—70), norsk rättslärd, prof. i Kris- ordnad
betydelse.
Betyd, boskapsskötsel o.
tiania 1840. Utgav bl. a. Kommentar över den
(»schweizerost»). Salt- o. asfaltnorske kriminallov (1844—46) o. Den norske ostberedning
utvinning.
Textil-,
maskin- o. elektroteknisk
proces (2 bd, 1849—58).
industri, urtillverkning, tillv. av vetenskapliga
Schweinfurt [sjvajn'fort], stad i delstaten instrument samt chokladindustri. Livlig turistBayern, s. Tyskland, vid Main. 49,000 inv. trafik. Befolkningen utgöres till omkr. 72 %
(i939)- Gymnasium, grund, av Gustav II Adolf av tysktalande, 20 % av fransktalande, 6 %
1631. Färgindustri. Kullagerfabriker. Handel av italiensktalande o. 1 % av rätoromaner.
med boskap o. vin. S. utsattes 1943—45 för för- Obligatorisk folkundervisning. 7 univ. samt talr.
ödande allierade bombardemang.
fackhögskolor o. vetenskapl. institutioner. Full
S c h w e i n f u r t e r g r ö n t , dets. som kejsarerönt.
Ord, som saknas på Sch-, torde sökas på Sj- el. Sh-.
Schweizergarde
— 1560 —
religionsfrihet råder.
Befolkningen är till
57 % reformert, till 41 % katolsk. Viktigaste
städer äro Bern (huvudstad), Ztirich, Geneve,
Euzern, Basel, Lausanne o. S:t Gallen. —
Förvaltning o. författning. S. indelas t 22
suveräna kantoner, varav 3 äro uppdelade
i halvkantoner. Statsöverhuvud är förbundspresidenten, som utses på ett år o. är ordf.
i en sjumannaregering (förbundsrådet), vald
för 4 år. Lagstiftande maktea utövas av
den 2 ggr årl. sammanträdande förbundsförsamlingen med 2 kamrar: ständerrådet med 2
led. från varje kanton o. nationalrådet med
1 led. för varje 20,000-tal inv. Allm. manlig
rösträtt. Författningsändring skall underställas
folkomröstning. — Armé. Allmän värnplikt,
omfattande i8:e—6o:e året. Armén har miliskaraktär o. äger endast 200 yrkesofficerare.
Krigsstyrka omkr. 260,000 man. Fasta försvaret utgöres av ett antal spärrfort i Ticinodalen vid Bellinzona, i S:t Gotthardpasset, i
Rhöncdalen vid S:t Maurice o. i Rhendalen
vid I.uzisteig. Flygstridskrafterna jämte luftvärnet ingå som en del i armén o. bestä av 4 reg.,
bl. ä. omfattande 15 jakt- o. 6 spaningsdivisioner. — Hist. S. hade tidigast en övervägande
keltisk befolkning. På 400-t. invandrade germanska stammar, av vilka alcmannerna kommo under tysk, burgunderna under fransk kulturpåverkan, ursprunget till den senare språkgränsen. S:s egentliga historia torde få räknas
från 1291, då Schwyz, Uri o. Unterwalden sammanslö to sig mot habsburgarnas övervälde; med
dessa distrikt förenade sig på 1300-t. andra, o.
Edsförbundet började nu kallas Schweiz (av
Schwyz; namnet blev dock först 1803 officiellt).
1474 erkände huset Habsburg dess oavhängighet,
ehuru den formella samhörigheten med Tyska
riket (från 1000-t.) först 1648 upphävdes. Reformationstiden medförde en skarp religiös splittring, som allt sedan dess varit bestående. Under
Franska revolutionen togs S. i besittning av
fransmännen o. utgjorde som »Helvetiska republiken» (av helvetier, forntida keltisk stam i S.)
en fransk lydstat 1798—1813. S:s ständiga neutralitet proklamerades 1813 o. erkändes av makterna 1S15. Efter ett oblodigt krig mellan protestantiska o. katolska »särförbund», vari det
senare besegrades, genomdrevs 1848 en författning, sorn gjorde S. till förbundsstat. S. upprätthöll under Första världskr. en opartisk neutralitet. 1920 inträdde det i N. F. under förbehåll
för den ständiga neutralitetens bevarande. De
allierades högsta råd hindrade vid fredskonferensen den österrik, provinsen Vorarlbergs genom en folkomröstning uttryckta vilja a t t som
en kanton förena sig med S. Mordet på den sovjetryske delegaten Vorovskij i Lausanne 1923
medförde en långvarig spänning mellan S. o.
Sovjetryssland. De diplomat, förbindelserna
avbrötos o. återupptogos först 1946. Genom
en överenskommelse 1927 beviljade S. Sovjetryssland gottgörelse för själva mordet. En tvist
med Frankrike om de s. k. tullfria zonerna vid
Geneve, som 1923 egenmäktigt avskaffats av
Poincarés regering, löstes genom skiljedom av
Haagdomstolen 1929 till S:s förmån. Nov. 1932
ägde allvarliga kommunistoroligheter rum i
Geneve. G. Motta ledde ända från 1920 till sin
död 1940 den Schweiz, utrikespolitiken. Under
Andra världskr. iakttog S. en på en stark försvarsberedskap stödd neutralitet. 1947 års val
till national- o. ständerråden förändrade endast
obetydligt partiernas inbördes ställning. Progressiva demokratiska partiet, socialdemokraterna o. katolsk-konservativa partiet fingo i
stort sett samma representation i förbundsförsamlingeu som tidigare (socialdemokraterna
fingo i nationalrådet 48 platser mot 54 vid r943
års val, progressiva demokratiska partiet 52 mot
Schyberg
tidigare 47). Förbundspresidenter 1947 o. 1948
voro Philipp Etter o. Knrico Celio (bägge tillh.
katolsk-konservativa partiet).
Schweizergarde, gardesregemente av värvade schweizare i främmande stats tjänst. Förekommo särsk. i Frankrike. 1848 förbjödos dyl.
militärkapitulationer av Schweiz, regeringen.
Påven har dock ännu en dylik livvakt.
Schweizeri' (av ty.), äldre benämning på kafé
med spritutskänkning.
Schweizerost el. e m m e n t a l e r o s t , hård,
storpipig ost med sötaktig smak. Urspr. tillverkad i Schweiz (Emmental), eftergöres num.
på flera håll.
Schweiziska edsförbundet, ty. S c h w e izerische
E i d g e n o s s e n s c h a f t , fr.
C o n f é d é r a t i o n h e l v é t i q u e , det officiella namnet på Schweiz.
von Sehwenck'feld [-fält], K a s p a r (1489
—1561), tysk spiritualist, påverkad av vederdöparna. Smärre församlingar i S:s anda finnas
ännu i Amerika.
Schwen'dener, S i m o n (1829—1919), tysk
botanist, prof. i Basel o. Tubingen samt i Berlin
1878—1909. Utgav bl. a. viktiga arb. över lavarnas natur, stödjevävnadernas anordning hos de
högre växterna samt deras bladställning.
Schweri'n, huvudstad i delstaten Mecklenburg, n. Tyskland, vid S.-sjön. 65,000 inv. (1939).
Gotisk domkyrka.
1 . von Schweri'n, F r e d r i k B o g i s l a u s
(1764—1834), greve,
politiker o. finansman; kyrkoherde i
Sala, kallad »riksprosten». S. tog en
bemärkt del i riddarhusoppositionens
strävanden
under
Karl Johans tidigare år, särsk. vid 1815
års riksdag. S. ivrade för konstitutionellt styrelsesätt i F. B. v. S.
M. v. S.
eng. anda. (Se bild.)
2 . von Scbwerin, M a r t i n a , f . T ö r n g r e n (1789—1875), friherrinna, bekant för
vittra intressen o. sin brevväxling med Tegnér
o, Brinkman. (Se bild.)
3. von Sohwerin, V i l h e l m (1792—1808),
son till F. B. v. S., underlöjtnant, deltog i Finska
kriget, där han dödligt sårades vid Oravais.
Besjungen av Runeberg i »Fänrik Ståls sägner».
Schweri'n von Krosigh [krå'-], L u t z,
f. 1887, greve, egentl. v o n K r o s i g k , tysk
ämbetsman o. politiker, juni 1932—maj 1945
riksfinansminister. S. blev vid Hitlers död utrikesmin. i Dönitz' reg. maj 1945 o. efter kapitulationen krigsfånge hos de allierade. Ställdes
1947 inför allierad domstol.
von Sehwind [-t], M o r i t z (1804—71),
österrik, målare o. tecknare. Bl. hans älskvärt
återgivna sago- o. genremotiv märkas Riibezahl
o. Des Knaben Wunderhorn. Monogr. av F.
Haack (5:e uppl. 1923).
Sehwung, ty., fart, kläm, raskhet.
Sohwyz. 1. Kanton i mell. Schweiz, ö. om
Vierwaldstättersjön. 908 kvkm, 67,000 inv.
(1941). Huvudnäring boskapsskötsel, varjämte turisttrafiken till de många storslagna
topparna (Rigi ra. fl.) o. de vackra dalarna
spelar mycket stor ekonomisk roll. En av
urkantonerna, vars namn blivit hela landets.
— 2. Huvudstad i S. 1. 10,000 inv. (1941). Luftkurort. I<ivlig boskapshandel.
Sohyberg, F r e d e r i k, f. 1905, dansk
litteraturhistoriker o. kritiker (från 1937 i
Politiken). Bl. arb. Walt Whitman (1933),
Ti Åars Teater (1939), Den store Teaterrejse.
Ord, som saknas på Sch-, torde sökas på S j - el. Sh-.
Schybergson
— 1561 —
Michael Rosings Dagbok og Breve jr a Pariserrcjsen i 1788 (1943).
Schybergson, M a g n u s G o t t f r i d (1851
—1925), finl. historiker, prof. i Helsingfors
1883. Huvudarb.: Finlands historia (2 bd,
1887—89).
1. Sohiick, H e n r i k (1855—1947). litteratur- o. kulturhistoriker, prof. i Lund 1890, i
Uppsala 1898—1920, rektor där 1905—18: led.
av Sv. akad. 1913. S. utvecklade ett utomordentligt omfattande o. mångsidigt författarskap med förgreningar äv.
på mytforskningens o. den
polit. historiens områden.
Av S. är behandlingen
av forn-, medel-, reformations- o. stormaktstiden i
Schiick-Warburg, Illustr. sv.
litteraturhistoria (1895—97,
3:e uppl., utg. av S. ensam,
1926—30). Bl. övriga arb.
Världslitteraturens
historia
(2 dir, 1898—1906; antiken
o. den israelitiska litteraturen), Kyrkan o. vetenskapen under medeltiden
(1926; i:a uppl. 1905), Gustaf III (1904),
Studier i Ynglingatal (1905—10), Svenska folkets
historia. I. Forntiden o. medeltiden (1913—15),
Rom, en vandring genom seklerna (1912 —14),
Shakespeare o. hans tid (1916), Allmän litteraturhistoria (1919—26), Vitterhetsakademien, dess
förhistoria och historia (8 bd, 1932—44) o. Svenska akademiens historia (7 bd, 1935—39). E t t
urval av tidigare skrifter utg. under titeln Svenska bilder, I—III (1940), IV—VII (1941). Äv.
flitig urkundsutgivare.
2. Schuck, A d o l f , f. M/j 1897, son till
H. S.. historiker, docent vid Sthlms högskola
o. bibliotekarie vid Vitterhetsakademien sed.
1926.
Sehucking, W a l t e r (1875—1935), tysk
rättslärd o. demokratisk politiker, verksam i
den internationella fredsrörelsen. Ord. domare i Permanenta internationella domstolen i
Haag 1932. Landsflyktig 1933. Bl. arb.: Die
Satzung des Völkerbundes (tills, med H. Wehberg, IQ21).
Schuldt, F r i t i o f , f. 9/„ 1891, målare,
professor vid Konsthögsk. sed. 1939. Landskap, interiörer o. nakctbildcr, stämda i fina
valörer.
Sehymberg, H j ö r d i s , f. 2*/t 1909, operasångerska (sopran), vid Kungl. teatern från
1935, hovsångerska 1943. Gästspel vid Metropolitan i New York 1946.
Sohyn [sjin], bergsklyfta i kantonen Graubiinden, Schweiz, med berömda naturscenerier.
Sehutz, H e i n r i c h (1585—1672), tysk
tonsättare. Hans talrika kompositioner, övervägande kyrkliga verk (passioner, andliga konserter m. m.) kännetecknas av en högt utvecklad karakteriscringskonst o. dramatisk kraft.
Komponerade den första tyska operan, Dafne
(1627).
Sohä'fer, D i c t r i c h (1845 —1929), tysk
historiker, prof. i Jena 1871, i Tubingen 1888,
i Heidelberg 1896, i Berlin 1903—22. Utgav
arb. bl. a. om Hansans historia (Die Hanse,
i9°3)Schä'fer, W i l h e l m , f. 1868, tysk författare. Bl. hans av stark nationalism präglade
verk: Weltgeschichte der Neuzeit (2 bd, 1908)
o. Die dreizehn Diicher der
deutschen Seele (1920).
S c h ä ' f e r h a t t (av ty. Schäfer, herde), damhatt med vida
brätten o. stundom prydd med
blommor o. band, modern i
slutet av 1700-t. (Se bild.)
Schöning
Schä'ferhund el. t y s k v a l l h u n d , e n
vargliknande, långsträckt, stor, kraftig men dock lätt
hund, använd som
vallhund, polis- o.
sjuk värdshund. Äv.
omtvckt sällskapshund. (Se bild.)
Schäferi'
(ty.
Schäferei),
anläggning för fåravel.
Schas (av fr. chaise,
stol), urspr. en mindre, 2-hjulig vagn; äv. större
vagn för 2—4 hästar.
Schäslong [-lång'] (fr. chaise longue, »lång
stol»), vilsoffa med karm vid ena ändan.
Schässburg, tyska namnet på rumänska staden Segesvår.
Schöldström, B i r g e r (1840—1910), författare, tidningsman, utgav bl. a. de personhistoriska samlingarna / kikaren (1890), / tittskäpet
(1891), Vid pulpeten n:r 14 (1908).
von Schön, W i l h e l m (1851—1933), frih.,
tysk diplomat, ambassadör i Paris 1910—14.
Schönbein,
Christian
Friedrich
(1799—1868), tysk kemist, prof. i Basel 1828
Upptäckte ozon o. uppfann bomullskrutet.
Schönberg, A n d e r s (1737—1811), hävdatecknare, rikshistoriograf 176Z; berömd för
sina glänsande, i konungsk anda skrivna Historiska bref om det svenska regeringssättet (1777—
78; fullständigt först 1849—51).
Schönberg, A r n o l d , f. 1874, österrik,
tonsättare, verksam som lärare i Berlin o. från
1934 i För. Stat. Efter ungdomsverken med b', a.
körverket Gunelieder i senromantisk stil har S.
i teori (Harntonielehre, 1911, 3:0 uppl. 1922) o.
praktik (kammarmusik m. m.) sökt göra sig
oberoende av hävdvunna harmoniska o. a. begrepp. Anses som atonalismens lärofader.
Schönbrunn [-bronn'], f. d. kejserligt lustslott, s.v. om Wien, Österrike, uppfört 1696—
1744 efter ritningar av Fischer von Erlach. Monumentala trädgårdsanläggningar. — På S.
slöts 1809 fred mellan Frankrike o. Österrike.
Skadat vid allierat flygangrepp febr. 1945.
Schö'nebeck, stad i delstaten Sachsen-Anhalt, mell. Tyskland (prov. Sachsen, Preussen),
vid Elbe. 40,000 inv. (1939). Saltverk.
S c h ö n e b e r g (B e r 1 i n-S.), stadsdel i s.v.
Berlin.
Schö'ngeist [-gajst], ty., »skön-ande», dilettantisk beundrare av vitterhet o. konst.
Schönhausen r-ha°'sen], by i delstaten Sachsen-Anhalt, n. Tyskland (prov. Sachsen, Preussen), med von Bismarck-Schönhausens stamgods.
Schönherr, K a r l (1869—1943), tysk författare, skrev bl. a. en rad gripande, psykologiska skådespel: Glaube und Heimal (1910; För
hem och tro, uppf. i Sthlm 1912) samt Der Weibsteufel (1915; Kvinnodjävulen, uppf. i Sthlm
1916).
Schöning, G e r h a r d (1722—80), norsk
historiker, prof. i Sorö 1765, utgav bl. a. det
Ord, som saknas på Sch-, torde sökas på Sj- el. Sh-.
Scialoja
— 1562 —
ofullbordade arb. Norges Riges Historie (2 bd,
I77I—73; bd 3, 1783)Scialoj'a [ija-], V i 11 o r i o (1856—1933),
italiensk rättslärd o. politiker, 1919—20 utrikesminister i Nittig ministär. Närmade sig
sedermera fascismen o. represent. Italien i N.F.
Scien'tia, lat., vetenskap.
Sci'lioet [sv. uttal sji'liset], förkortat se. el.
scil., lat., nämligen.
Scill'a [ski-]. örtsläkte (fam. Liliaceaé), 80
arter (Europa, Afrika, Asien). Lökväxter med
smala blad o. stängel med toppställd klase.
Blomkalk fribladig. S. amoe'na, blådruva, med
mörkblå, fåblommiga klasar o. andra arter
ofta odlade, tidiga frilandsväxter. Jfr Sjölök.
Scillyöarna [sill'i-], fr. S o r 1 i n g u e s, britt,
ögrupp i Atlanten, utanför Englands s.v.
udde, tills. c:a 26 kvkm. Endast 5 öar (den
största S:t Mary's) äro bebodda. 1,732 inv.
(1931). Grönsaks- o. blomsterodling, fiske.
Sointillatio'n (av lat. scintVlU, gnista). 1.
AHr. Stjärnornas tindrande, dvs. snabba växlingar i ljusstyrkan. Beror på luftens halt av
fina stoftpartiklar m. m. o. är särskilt tydlig för
stjärnor nära horisonten. För planeterna, som
pa grund av sitt mindre avstånd visa en lysande skiva, utjämnas scmtillationen mellan de
olika delarna av ljuskällan, så att styrkan blir
konstant. — 2. Fys. De punktformiga ljusblixtar, som kunna iakttagas med en lupp, då
partikelstrålning träffar ett fluorescerande
ämne, ex. sidotblände. De enstaka partiklarna
bli sål. synliga o. deras antal kan bestämmas.
Jfr Spintariskoo.
1. Scipio [sji'- el. ski'-], P u b 1 i u s, d. 211
f.Kr., rom. fältherre, konsul 218, föll liksom
brodern G n a e u s S. under strider mot kartagerna i Spanien.
2 . Scipio, P u b l i u s C o r n e l i u s
S.
A f r i c a n u s d. ä. (235—183 f.Kr.), son till
P. S., rom. fältherre o. statsman, erövrade Spanien 206, tillintetgjorde Kartagos maktställning
genom segern över Hannibal vid Zama 202.
3 . Scipio, P u b l i u s C o r n e l i u s S .
A e m i l i a n u s A f r i c a n u s d . y . (185 —
129 f.Kr.), rom. fältherre, överbefälhavare i
Tredje puniska kriget, erövrade Kartago 146.
Scirocoo [sjiråkk'å], varm, fuktig sydlig vind,
vanlig under vinterhalvåret i Italien o. Dalmatien. I sydligaste Italien o. Sicilien är sciroccon
torr o. dammförande, bestående av heta luftmassor från Sahara. Sciroccon medför ofta rubbningar i känsliga personers välbefinnande.
Scirpus [sjirr'-], halvgrässläkte (fam. Cyperaceae),
c:a 200 arter kärr- o.
vattenväxter. Strån fyllda,
stundom bladlösa. Ax ensamt, toppställt el. flera
stundom i rikt grenade
ställningar. Blommor 2-könadc, kalkblad borstlika.
S. lacusfris, kolvass el. säv
(se bild), har trinda, ofta
mer än 3 m höga strån,
avslutade med en samling
rostbruna ax. Allm. i sjöar.
Scleran'thus [skle-], örtsläkte (fam. Caryophyllaceae, underfam. Alsinoideae), 10 arter.
Blad små, tråd- el. syllika, blommor små,
gröna el. vitaktiga. Nötfrukt. S. ann'uus,
grönknavel, gulgrön, lågvuxen, vanlig i åkrar.
Scleroder'ma [skle-], buksvampsläkte. S.
vulga're, rottryffel, knölformad med gul- el.
brunaktigt segt hylle, som omsluter en vitbrokig, vid mognaden svart o. lätt massa (sporer).
I jordbrynet vid vägar osv. Giftig.
Scleroti'nia [skle-], disksvampsläkte (fam.
Helotiaceae), ett 40-tal parasitiska arfer. De
angripna växtdelarna ombildas till s. k. sklero-
Scott
tier, fasta, utvändigt vanl. svarta massor av
svampvävnad, som utgöra vilstadier o. med
tiden låta fruktkroppar utväxa. Många äro
viktiga skadesvampar på kulturväxter, ex.
S. sclerotio'rum, bomullsmögel el. rotfruktsröta
(på rotfrukter), S. fructVgena, kärnfruktmögel,
o. S. cine'rea, stenfruktmögel. Jfr Fruktmögel o.
Rotfruktsröta.
Scondia illustra'ta [skånn'-], lat., »Det skildrade Skandien» (dvs. Sverige), namnet på ett
historiskt arbete av J. Messenius (utg. 1700),
skildrande Sveriges historia från äldsta tid till
Gustav II Adolfs tid.
Scone [skå°n], O 1 d S c o n e, by i mell.
Skottland, grevsk. Perth. De forna skotska
konungarnas kröningsort.
Slott huvudsakl.
från modern tid.
Scones [skå°ns], eng., tekakor av vete- el.
grahamsdeg.
van Scorel, J a n (1495—1562), höll. målare,
vid sidan av sin lärare Gossaert Mabuse den
mest Italienpåverkade konstnären bl. samtidens
nederl. målare. S. var äv. verksam som arkitekt, ingenjör, musiker o. skald.
Scoresby Sund [skå'°sbi-], vik på ö. kusten
av Grönland. Äv. namn på ort vid denna.
Scorzone'ra [skar-], örtsläkte (fam. Compositae), 100 arter (Europa, Medelhavsområdet,
Centralasien). Holkfjäll tegeilagda, korgar med
uteslutande tunglika blommor, frukt med fjäderpensel. S. hu'milis, kornfibla, med lansettlika
rosettblad o. blekgula korgar; ängsväxt. S.
hispa'nica, svartrot, har en ätlig rot o. odlas.
Scotis'ter [skå-], anhängare
av Duns Scotus.
Scotland Yard [skått'l ö nd jad], eng., »Skottlandsgården», benämning på Londonpolisens
huvudstation, num. vid Victoria Embankment.
Det gamla polishuset låg på den plats, där de
skotska konungarnas Londonpalats legat, därav
namnet.
Scotsman, T h e (ö° skåtts'm°n], Skottlands
största tidning (konservativ), utg. i Edinburgh
sed. 1817.
Scott [skatt], familjenamn för hertigen av
Monmouth.
Scott [skatt], sir W a l t e r (1771 —1832),
skotsk författare. Samlade till en början skotsk
folkpoesi o. diktade själv ballader, bl. a.
The lady of the lake (1810; Sjöfröken, 1857).
Sedan emellertid Byron med sina poetiska berättelser utträngt S. ur publikens ynnest, övergick denne till den historiska romanen, o. i snabb
följd tillkommo Waverley
(1814),
Guy
Mannering
(1815), The Antiquary (1816),
The heart of Midlothian
(1818), Ivanhoe (1820), The
abbot (1820) m. fl., som i
ett slag gjorde honom till
samtidens populäraste författare. S. ger i dem en
skildring av Skottlands folk
o. natur; han är den egentlige skaparen av den hist. romanen o. den
förste, som sökt åstadkomma lokalfärg. Hans
inflytande på den europ. litteraturen har varit
utomordentligt stort. Bland hans nordiska lärjungar märkas Ingcmann o. Topelius. I sv.
övers, utkommo S:s samlade romaner första
gången i 26 bd 1853—58.
Scott [skatt], W i n f i e l d (1786—1866),
amerik. militär, överbefälh. i kriget mot Mexico
1846—48. Hans minnen, Memoirs, utg. 1894.
Scott [skatt], sir G e o r g e G i l b e r t
(1811—78), eng. arkitekt, huvudrepresentant
för eng. nygotik. Uppförde bl. a. uuiv. i Glasgow o. restaurerade Westminster Abbey.
Scott [skatt], J a m e s B r o w n (1866—
1943), amerik. folkrättslärd. Efter att ha varit
Scott
— 1563 —
prof. vid olika universitet blev S. 1906 sakkunnig
i folkrätt vid arnerik. utrikesministeriet o. 1910
generalsekreterare för Carncgie endowment for
international peace. Pl. arb. Cases on international late (1902; a:a uppl. 1922), The Hague peace
conierences (2 bd, 1909) o. The Spanish origin
of international law (1934). Grundade tidskriften The American journal 0/ international
law o. var dess redaktör 1907—24.
Scott [skatt], R o b e r t
(1868—1912), eng. upptäcktsresande,
sjöofficer,
företog 1910—12 en sydpolsexpedition, som nådde
Sydpolen en månad efter
Amundsen (i'/j 1912). Omkom under återfärden. S.
utgav The voyage of discovery (2 bd, 1905) o.
postumt utkom S:s The
last expedition (1913).
Scott, G a b r i e 1, f. 1874, norsk fortattare o.
lyriker, har i romaner ofta skildrat Sörlandets
natur o. människor, särskilt dess sjöfolk. Jagtjournalen (1901), Jernbyrden (1915; sv. övers.
1925), Stien (1925; sv. övers. ^ 2 7 ) , Skipper Terkelsens levnedslep (1935), De vergelese (1938).
Självbiografien Én dröm om en urom, I—III, utkom 1940, 1941 O. 1947.
Scout [ska°t], eng., spejare. 1. Deltagare i
scoutrörelsen. — 2. Mellanting mellan kryssare
o. jagare från igoo-tts början i eng. flottan.
Scoutrörelsen [ska°t] (eng. scout, spejare),
en från England utgången ungdomsrörelse,
organiserad 1908 av generalen Baden-Powell- (se
d. o.), med syfte a t t uppfostra pojkar till f\ siskt
o. andligt goda medborgare. Medlemmarna, som
numera indelas i 4 grupper, v a r g u n g a r {9—
1 0 år), s c o u t e r ( n — 1 4 år), n y i n g s c o u t e r (15—17 år) o. v a n d r a r s c o u t e r (över
18 år), avlägga s c o u t l ö f t e t , vari de lova
a t t lyda s c o u t l a g e n , som stadgar fosterlandskärlek, sanningskärlek, plikttrohet, hjälpsamhet, kärlek till naturen, sparsamhet m. m.
Rörelsen infördes i Sverige 1909. 1912 bildades
S v e r i g e s s c o u t f ö r b u n d o. K. F. U.
M:s s c o u t f ö r b u n d . 1931 bildades S v e n s k a s c o u t u n i o n e n , som består a v d e
nämnda förbunden,
IO G T:s s c o u t f ö r bund, Frälsningsarméns scoutförbund
o. N a t i o n a l t e m p l a r o r d e n s
s c o u t f ö r b u n d . Dess samärbetsorgan är
S v e n s k a s c o u t r å d e t . D e olika ländernas förbund äro sed. 1920 sammanslutna till
V ä r l d s s c o u t u n i o n e n i London, som
vart 4:e år anordnar internationella scoutmöten
(jamboréer). Äv. e n f l i c k s c o u t r ö r e l s e
finnes (i Sverige sed. 1913), organiserad på
ungefär samma sätt som pojkscoutrörelsen.
Ser., förkortning av scripsit, har skrivit (det).
Scramble racing- [skrsembl rci'sing]. eng.,
terrängtävling på motorcykel, där motorns hållfasthet o. förarens körteknik sättas på hårda prov.
S c r a n t o n [skrsenn'tn], stad i Pennsylvania,
ö. För. Stat. 140,000 inv. (1040). Betyd, järn-,
maskin-, textil- o. annan industri. Antracitgruvor.
Scratch [skratts]], eng.,
startlinje; den som vid handikaptävling inte får någon
fördel säges s t å s c r a t c h .
Scribe
[skribb], A ug u s t i n E u g é n e (1791
—1861), fransk författare;
skrev, oftast med hjälp av
flera medarbetare, över 400
skickligt konstruerade men
ytliga teaterstycken, som
länge intogo en dominerande
plats på Europas teaterrepertoar. (Se bild.)
s. d.
Scribo'nia [skri-], kejsar Augustus' 2:a gemål
(40—39 f.Kr.), moder till hans dotter Julia.
Scrip'sit [skri-], förkortat ser., lat., har skrivit (det).
Scrip'ta [skri-] (lat., plur. av scrip'tum),
skrifter.
Scrip'ta m a ' n e n t , lat., det skrivna består.
Scriptgirl [-gol], biträde vid filminspelningar,
som sörjer för att kostymeringen o. dekorationerna återställas i samma skick vid olika tagningar av en scenbild.
Scripto'res [skri-] h i s t o r i a e a u g u s ' t a e , lat.,
•Författarna av kejsarhistorien», modern beteckning för en samling antika latinska kejsarbiografier, utgivna på 300-t., omfattande tiden
117—285. S. är en viktig men delvis otillförlitlig historisk källa.
Scripto'res [skri] r e ' r u m d a n i c a ' r u m m e ' d u
ae'vi (lat., »Författare i Danmarks historia
under medeltiden»), en samling källskrifter till
Danmarks medeltidshistoria, som utgavs 1772—•
74, 1776—92, 1834 o. 1878 (8 bd o. registerbd).
Scripto'res
[skri-]
r e ' r u m svecica'rum
me'dii se'vi (lat., »Författare i Sveriges historia
under medeltiden»), benämning på en samling
av källskrifter till Sveriges medeltidshistoria,
som utgavs 1818, 1828 o. 1873—76 (3 bd).
Soriptu'ra [skri-], lat., skrift. — S. sac'ra, den
heliga skrift.
Scri'ver [skri-], C h r i s t i a n (1629—93),
tysk präst, överhovpredikant i Quedlinburg
1690, betecknar övergången från gammalluthcrsk ortodoxi till större innerlighet. S:s Der
Seelenschalz (1675—92; »Själaskatt», 6 dir, 1723
—26, m. fl. i sv. övers.) tillhör den klassiska
uppbyggelselitteraturen.
S c r o p h u l a r i a [skrå-], örtsläkte (fam. Scrophulariaceae), 114 arter på n. halvklotet. Stjälk
fyrkantig, blad motsatta, foder 5-flikat, krona
2-läppig, frukten en mångfröig kapsel. S.
noda'sa, flenört, intill meterhög, med hela blad
o. grönbruna blommor i toppställd samling;
illaluktande. Eundväxt.
Scropbularia'eeae [skrå-], växtfamilj, omfattande omkr. 2,600 arter örter, halvbuskar o.
träd med strödda el. motsatta blad. Blommor
5-taliga, 2-könade, vanl. ensymmetriska o. med
4 el. 2 ståndare. Frukten kapsel el. bär. Hit
höra bl. a. släktena Scrophularia, Digitalis,
Melamphyrum o. Veronica.
Scro tum [skrå'-] lat., pungen, den säckformade utstjälpning (eg. från bukhålan), som innehåller testiklarna.
Scruple [skropl], eng. tröy-vikt = 20 grains
= 1.296 gram.
S c r u t i u i u m [skru-], lat., undersökning, prövning(s-sammankomst).
dö Scudéry [dö skyderi'], M a d e l e i n e
(1607—1701), fransk författarinna, typisk representant för den pretiösa litteraturriktningen;
skrev omfångsrika, heroiskt historiska romaner
såsom Le grand Cyrus (10 bd, 1649—53) o.
Clélie (10 bd.ö 1654—60).
Sculls [sk ll's], eng., årpar, en utriggad kapproddbåt, i vilken varje roddare sköter ett par
korta åror. Man skiljer på single-sculls (1 par
åror), double-sculls (2 par) osv.
Sculp sit, lat., »har graverat»; sättes efter
gravörens namn under bildkanten på ett kopparstick. Förk. sculp. el. se.
Scu tella'ria [sku-], växtsläkte (fam. Labiatae),
r8o arter örter o. buskar. Blommor med hjälmlik
överläpp, ensamma i bladvecken, i ax el. klase.
Delfrukter nästan klotrunda. S. galericula'ta,
frossört, har ensamma, blåa blommor o. långsträckta blad. Allm. på sjöstränder.
Scyll'a [sky-], lat. namn på Skylla.
s. d., förkortning för 1) samma dag, 2) lat.
sine dato, utan datum.
S. Dak.
— 1564 —
S. Dak., förkortning för Syd-Dakota.
S. D. S., förkortning för Sydsvenska Dagbladet
Snällposten.
Se, kem. tecken för en atom selen.
S. E., internationell förkortning för sydöst
(eng. South East).
Seaborg [si'b°r], G l e n n T . , f . 1912, amerik.
kemist och atomforskare, av svensk släkt, prof.
ikcnii vid University of California 1946. Erhöll
John Ericson-medaljen i guld 1948.
Sealskin [si'lskinj, eng., »sälskinn», sammetsartad vävnad, som genom pressning o. färgtryck
fått skinnliknande yta.
Sealyham-terrier [si'l°m-], en i England framkommen, medelstor, låg,
strävhårig terrier, till färgen vanl. helvit. Använde?
vid jakt på utter, kaniner
osv. Intelligent o. trevlig
sällskapshund. (Se bild.)
Seans [seangs'] (av fr.),
»sittning»; föreställning i slutet sällskap; i inskränkt bemärkelse spiritistiskt experiment.
Seapoys el. s e p o y s [si'påjs] (pers. sipaht,
soldat), eng. infödd soldat i britt, armén.
— S e(a)p o y s u p p r o r e t (1857—59). e t t
av religiösa motiv utbrutet farligt uppror i
Indien, ledde till a t t britt, kronan av Ostind.
kompaniet övertog förvaltn. därstädes.
Seattle [si'8etl], största staden i Washington,
n.v. För. Stat., vid Puget Sound. 367,000 inv.
(1940), därav många svenskar. Kat. katedral;
statsuniv. (gr. 1861; 12,000 stud., 1941) o. baptistuniv. Västkustens näst San Francisco förnämsta handels- o. sjöfartsstad. Betyd, industri.
Flottbas. Marin flygbas.
SebaTdus, helgon, enl. legenden en dansk
prins, som levde som eremit i Niirnberg, där
han dog 801; sed. 1425 Niirnbergs skyddhelgon.
S e b a o t (hebr., egentl. »härskaror»),benämning
på Gud i GT (Jes. 34: 4, 1 Kon. 22: 19, Ps. 80: 8).
Sebardt, K a r l V i l h e l m (1841—1918),
apotekare, ordf. i Apotekaresocieteten 1878—
1906, varvid han kraftigt verkade för höjandet
av den farmaceutiska utbildningen.
Sebas'tian, helgon, enl.
traditionen krigshövitsman
o. martyr år 288 under Diocletianus, genomborrad av
bågskyttar i Colosseum.
Hans martyrdöd har varit
ett omtyckt motiv i konsten
(se bild; målning av Andrea Mantcgna omkr. 1460,
Wien).
Sebastian
(1554—78),
konung av Portugal, stupade
i strid med Marocko (vid
Alcazar),
varefter
flera
falska tronpretendenter uppträdde under S:s namn.
Sebasto'pol, dets. som
Sevastopol.
S e b e d e u s , enl. NT fader
till apostlarna Johannes o.
Jakob, gift med Salome,
möjl. syster till jungfru
Maria.
Seberg, K a r l A l b e r t T e o d o r (1849
—1908), tidningsman, vars medarbetarskap i
Dagens Nyheter (från 1878) fick grundläggande
betydelse för denna tidnings publicistiska ton.
Seborré (av lat. se'bum, talg, o. grek. roe,
flytning), stegrad utsöndring av talgkörtelsekrct
i huden, som därigenom blir liksom oljig el.
belagd med feta fjäll.
Uppträder särskilt i
hårbotten o. vållar håravfall.
Sebror, i Afrika företrädesvis på grässlätterna
Sedan
förekommande hästdjur, kännetecknade bl. a. därav att
hela
kroppen är
svart- o. -vitstrimmig. Den först kända,
bergssebran, E'quus
ze'bra, från Kapkolonien, den minsta
av alla,
är nu
nästan utrotad. E.
gre'vyi från n.ö. Afrika är stor som en
häst. Mellan dessa i storlek stå former från
Östafrika (se bild), varieteter av E. quagg"a.
Sebu', flod i n.
Marocko, från mell.
Atlas till Atlanten.
C:a 350 km.
Sebu
el.
i ndisk
puckelo x e , Bos in'dicus,
ett i allm. rödbrunt el. gulbrunt
ostindiskt nötkreatur med en stor fettpuckel över bogarna.
Äv. en del av Östafrikas boskap har pucklar
(afrikansk sebu).
S e b u l o n , enl. 1 Mos. 30: 20 Jakobs son med
I,ea. Stamfader för S:s stam vid Gennesaret.
Seca'le, grässläkte med 3 arter. Småax
2-blommiga, plattade, samlade i ett t ä t t ax
o. med sidan mot den gemensamma axeln.
Kärna utfallande vid mognaden. Viktigaste
art S. cerea'le, råg.
Seca'le c o r n u ' t u m , mjöldryga.
Secc'o, it., torr; musikterm: hårt o. kort
anslag. — Jfr Al secco.
Secento [sctsjänn'tå], it., sexhundra; benämning på 1600-talet i Italiens kulturhistoria.
Secessio'n (av lat.), utbrytning, utträde;
konstnärs el. en grupps utträde ur ett konstnärsförbund.
Secessionis'ter (av secession), benämning på
minoriteter, som lämna en stat el. ett parti;
i inskränkt mening de stater (»slavstaterna»)
i För. Stat., som 1861 lämnade unionen o.
därigenom framkallade Nordamerikanska inbördeskriget.
Secometall, handelsnamn för en hårdmetall.
Jfr Skärmetaller.
S e c o n d a primave'ra, it., andra vår, uttryck
använt om en oväntad återuppblomstring.
Second hand [sekk'°nd hsend], eng., i andra
hand, särsk. om köp av begagnade varor.
Seoon'do, it., den andra; musikterm: andra
stämman; basen.
Secretary of s t a t e [sekk'r a t°ri °v ste't], eng.,
statssekreterare, r. Titel för vissa medlemmar av britt, regeringen, bl. a. utrikes-, inrikes-,
koloni- o. samväldsministrarna. — 2. Titel för
För. Stat:s utrikesminister.
Secret service [si'kr't so'vis], populärt namn
på Englands hemliga underrättelseväsen (I ntelligence service).
Secun'do,lat., i andra rummet, »för det andra».
Secu'res, lat., yxor, som buros instuckna i
de rom. liktorernas fasces (se d. o.).
Secu'ritas, lat., säkerhet; säkerheten framställd som gudinna.
Sedan [s n da n e'], stad i n. Frankrike, dep.
Ardennes, vid fl. Meuse nära belg. gränsen.
19,000 inv. (1936). Textil- o. annan industri.
— Bekant genom tyska segern där 1 / 9 1870.
Vid S. utkämpades under Första världskr. flera
häftiga strider (bl. a. »slaget vid S.» 25—29 aug.
1914), varvid staden till stor del förstördes.
Under Andra världskr. nådde tyskarna S. l,/t
1940. Befriades av de allierade '/» 1944.
Sedan
— 1565 —
n
Sedan [fr. uttal s°da s', engelskt sidsenn',
svenskt sedang'], eng., egentl. täckt bärstol med
glasrutor, härstammande från Sedan i Frankrike; num. karosscrityp för automobil (se d. o.).
Sedati'va (av lat. sedaWvus, rogivande), gemensam benämning på lugnande läkemedel.
Seddi 1-Bahr, turkisk befästning på sydligaste
spetsen av Gallipolihalvön, medelpunkt för
striderna vid ententens landstigningsföretag
under Första världskr. (1915).
Seddon [sedd'°n], R i c h a r d J o h n (1845
—1906), nyzeeländsk radikal statsman, utvecklade som premierminister från 1893 en
genomgripande socialreformatorisk verksamhet
o. bidrog starkt till koloniernas uppslutning
kring moderlandet vid Boerkriget.
Sedel, myntsedel, penningsedel, av penninginstitution utgivet bevis, som enl. påskrift kan
inlösas mot sitt namnvärde i mynt. Sedelutgivning, som kom i allmännare bruk på 1700-t.,
avsåg urspr. främst a t t skapa en praktisk ersättning för de svårhanterliga större mynten.
Under 1800-t. började flerstädes inlösliga men
endast till mindre del täckta sedlar utgivas,
varigenom sedelns största uppgift blev att
spara ädel metall. Äv. förekommer utgivning
av oinlösliga sedlar (»papperspengar»), vilket
giver en under kristider, såsom under o. efter
Första världskr., livligt utnyttjad möjlighet till
finansiering genom inflation.
Sedelbank, bank med huvuduppgift att tillhandahälla betalningsmedel o. upprätthålla
landets valuta. I de flesta länder har rätten
a t t utgiva sedlar förbehållits en enda bank, i
Sverige Riksbanken (sed. 1903).
Sedelreserv, skillnaden mellan det sedelbelopp, som en sedelbank har rätt att utgiva,
o. bankens utelöpande sedelstock.
Sedelstock, beloppet av en sedelbanks utelöpande sedlar.
Sedeltäckning, utelöpande sedelbelopps tryggande medelst guldkassa, utländska tillgodohavanden el. likn. I allm. anses endast en mindre
del av sedelstocken behöva vara täckt för tryggande av förpliktelsen till sedelinlösning. De sedelutgivande bankerna pläga vara underkastade
täckningsbestämmelser. Därvid tillämpas dels
kontingentsystemet med fastställd övre gräns
för den icke täckta delen av sedelstocken, dels
kvottäckningssystemet med föreskriven täckning av en viss kvot. En kombination av båda
systemen kallas indirekta kontingentsystemet.
Sederholm, J o h a n n e s (1863—1934), finl.
geolog, från 1893 chef för Geologiska kommissionen i Finland; utgav ett stort antal skrifter,
huvudsakl. behandlande urberget.
Sederholm, G u s t a f (1868—1939), godsägare, konservativ politiker, led. av FK från
1919, landshövd. i Södermani. 1. 1927—35. S.
gjorde en bemärkt insats inom sv. jordbruk.
S e d e s (av lat. se'decim, sexton), bokformat,
varvid papperet vikits i 16 blad (32 sidor).
Se'des aposto'lica, lat., »det apostoliska
sätet», påvestolen.
Sediment' (av lat. se'di, jag har satt mig),
material, som avsatts genom mekanisk el.
kemisk fällning ur vatten el. luft. Sand o. lerpartiklar föras av vattendragen till sjöar el. hav
o. avsättas på botten som sediment. Stoftpartiklar förflyttas av vinden o. avlagras som
f l y g s a n d el. l ö s s a v l a g r i n g a r . S e d i m e n t ä r a a v l a g r i n g a r äro i regel
lagrade el. skiktade o. uppkomma ur sönderdelade äldre bergarter.
Sedisvakans' (av l a t se'des, stol, o. vaca're, vara
ledig), ledigblivande av påvestolen el. en biskopsstol Genom innehavarens död el. avsättning.
Sedlighetsbrott, brott mot allmän moral o.
anständighet. Brottsbeskrivningar o. straffbestämmelser i 18 kap. strafflagen.
Segelarea
Sedum, örtsläkte (fam. Crassulaceae), 140 arter, de flesta
på n. halvklotet. Blad tjocka,
köttiga, vanl. trinda. Blommor 5-tåliga, ståndare 10, frukt
av 5 baljkapslar. S. a'cre, fetknopp (se bild), lågväxt, gulblommig, allm. på hällmarker,
murar osv. S. teWphium, kärleksört, har platta, breda, trubbade blad o. en rik samling
av grönvita blommor; allm. på
berg, torvtak. Många arter odlas som prydnadsväxter, särsk.
i stenpartier.
Sedvanerätt, icke skriven rätt, som tillämpas av domstolar o. myndigheter. Hade förr
vida större betydelse än nu.
Seebeck [se'-], T h o m a s J o h a n n (1770
—1831), tysk fysiker, termoelektricitetens upptäckare.
Seeck [se'k], O t t o (1850—1921), tysk
historiker, prof. i Greifswald 1881, i Miiuster
1907; utgav viktiga arb. om senantiken, bl. a.
Geschichte des Untergangs der antiken Welt (6
dir, 1895—I92 J )von S e e e k t [ s e ' k t ] , H a n s
(1866—-1936), tvsk general;
stabschef
under
Första
världskr. på flera krigsskådeplatser, turkisk generalstabschef 1917—18. Som
högste befälhavare över
riksvärnet 1920—26 förstod
S. att utveckla dess disciplin
o. hålla det utanför de politiska fejderna. 1933—35 rådgivare åt kinesiska regeringen. (Se bild.)
Seedorff Pedersen, H a n s H a r t v i e , f .
1892, dansk diktare o. journalist, särskilt känd
genom sina sjömansvisor o. nationella dikter,
bl. a. 30 är med Danmarks Konge (1942). Äv.
reseskildringar.
Seeley [si'li], sir J o h n R o b e r t (1834
—95)i eng. historiker, prof. i Cambridge 1869,
väckte uppseende med en biografi över Jesus,
Ecce homo (1865). Hans banbrytande essä
The expansion of England (1883) tecknar den
britt, imperialismens framväxt.
von Seeliger [se'l-], H u g o H a n s (1849—
1924), tysk astronom, utförde betydelsefulla
undersökningar rör. Saturnusringarna, zodiakalljuset o. novor o. fastslog genom mätningar
o. beräkningar Vintergatsystemets begränsning.
Selan'ja, profet 1 GT, Jeremias samtida, profeterade om Herrens stora vredesdag (Sef. 1: 15).
Sefar'der el. s e f a r d i s k a j u d a r , benämning på de spanska o. portugisiska judar,
som fördrivna från sina hemländer bosatte
sig i Västeuropa, Turkiet o. Nordafrika, de
senare särskilt i Holland. Jfr Åskenaser.
Se'fir el. s e f y r, dets. som zefyr.
Seg [s'ekk] el. S e g 0's e r o, sjö i Karelen,
RSFSR, n. om Oncga. r,200 kvkm. Avlopp
till Vita havet genom floden Vyg.
Seganti'ni, G i o v a n n i (1858—99), ital.
målare. S. målade företrädesvis fjällandskap
med djur o. arbetande bönder i en om nyimpressionismen påminnande stil. Äv. allegoriska bilder o. självporträtt.
Segel, dukar, som fyllda av vinden framdriva farkost; vanl. av segelduk, bomulls- el.
linneväv, finare yachtsegel av siden; kantas
med tross el. wire (s. k. lik). Seglen indelas
i rå- o. snedsegel samt benämnas efter master,
rår, gafflar el. stag, vara de föras.
Segelarea, sammanlagda ytan av fartygs
segel (som kunna föras i frisk bramsegelskultje
bidevind).
Segelduk
— IC66 —
Segelduk, fast vävnad av hampa el. linne
(stundom bomull), som auv. till segel, tält,
presenningar m. m.
Segelfartyg och segelbåtar, farkoster, som
framdrivas med segel. Vanligaste typer: 3 el. 4
master: fullriggat skepp el. fregattskepp (rår på
alla masterna), barkskepp (rår utom på aktersta
masten), skonertskepp el. tremastskonare (rår
på främsta masten el. utan rår, den senare s. k.
»ni»); a master: a) aktra masten högst: brigg
(rår på båda masterna), skonare el. skonert
(rår på främsta masten el. utan rår); b) främsta
masten högst: galeas, koff, ketch (aktra masten
för om rodret), yawl (aktra masten akter om
rodret); 1 mast: a) mast i 2 längder: kutter
(skarpbyggd), slup (fyllig); b) mast i ett stycke:
jakt, roslagsskuta (utan bogspröt), koster(båt).
Segel flygning, segling i luften med segelflygplan. Kom under Andra världskr. till användning
i krigföringen för luftlandsättning av trupper. Jfr
Lufttrupper. — I Sverige anlades 1941 vid Alleberg den s. k. Centrala segelflygskolan. Luftfartsmyndigheten utfärdar segel flygcertifikat,
som avses berättiga för flygning utom Sverige.
Segelflygplan, motorlöst flygplan, vars bärkraft är så stor, att det med uppåtgående luftströmmar kan stiga flera tusen meter el. förflyttas flera tiotals mil. S. bogseras i regel upp
av motorflygplan till lämplig höjd, där det
kopplas loss från bogserplanet. Jfr Segelflygning, Glidtal o. Glidflygplan.
Segelgarn, tunt tågvirke, urspr. anv. till
segelsömnad.
Segelled, trafikled på sjön.
Segelordning, fastställda inbördes lägen mel1 an fartygen i en segelflotta.
Segelpunkt, hela segelareans gemensamma
tyngdpunkt.
Segelställ, en omgång segel på ett fartyg.
Segelsällskap, sällskap för främjande av
seglingskonst, båtbyggnad m. m. Kungl. svenska
segelsällskapet (K. S. S. S.), grundat 1830;
Göteborgs kungl. segelsällskap (G. K. S. S.),
grundat 1860. Äldsta segelsällskap i världen
är York yacht club, grundat 1720 i England.
— E t t 50-tal sv. (s. k. erkända) segelsällskap
äro sammanslutna till S v e n s k a s e g l a r f ö r b u n d e t , bildat 1905.
Segeltorp, municipalsamhälle i n.ö. Södermanland, Huddinge kommun, Sthlms 1. 2,584
inv. (1947)Segerhuva, benämning på fosterhinnor, om
de vid ett barns framfödande äro spända över
huvudet. Tillståndet har i folktron ansetts innebära lycka.
Segerkäglor el. s e g e r k o n e r, pyramidformade stycken av en massa, vars smältp. kan
ändras genom variation av sammansättningen.
En serie segerkäglor med olika, kända smältpunkter, som placeras i en ugn, anger den ungef.
temperaturen därigenom att endast de mera
svårsmälta käglorna bibehålla sin form. Ersättas
numera vanl. av pyrometer.
Segersjö, gods i Eännäs kommun, Örebro 1.,
nära Hjälmaren. S. kungsgård donerades 1278
till biskopsstolen i Strängnäs. Bl. senare ägare
märkes Eennart Torstenson. Sedan 1768 fideikommiss, num. inom ätten Montgomery. Fideikommissarien skall foga namnet Cederhielm
till sitt namn.
Segersta, kommun i s. Hälsingland. Gävleb.
1. (past.adr. Eandafors);
Hanebo landsf.distr.,
Bollnäs doms. 1,277 ' n v - ( I 947)Segerstad. 1. Kommun på s. Öland, Kalm.
1. (past.adr. Ölands Gräsgård); Mörbylånga
landsf.distr., Ölands doms. 291 inv. (1947). —
2. Kommun i n. Västergötland, Skarab. 1. (past.adr. Segerby); Gudhems landsf.distr., Skövde
doms. 332 inv. (1947). — 3. Kommun i s.
Segment
Värmland, Värml. 1.; Grums laudsf.distr.,
Mcllansysslets doms. 552 inv. (1947).
1 . Segerstedt, T o r g n y
(1876—1945). religionshistoriker, tidningsman, prof. vid
Sthlms högskola 1913; red.
för Forum 1914—17, därefter för Göteborgs Handelso. Sjöfartstidning, i vilken
han före o. under Andra
världskr. med lidelsefull polemisk skärpa gisslade den
nazistiska ideologien o. den
tyska våldspolitiken i det
ockuperade Europa. Utgav
jämte religionsvetenskapl. arb. bl. a. de politiska essäsaml. Händelser och människor (1926)
0. Ur spalterna (1933).
2. Segerstedt, T o r g n y , f. u / 8 1908, son
till föreg., filosof, prof. i praktisk filosofi i Uppsala 1938, i sociologi sed. 1947. Bl. arb. Moral
Sense-skolan och dess inflytande på. svensk filosofi
(1937) o. Ordens makt (1944).
S e g e s t a , forntida stad på v. Sicilien, s.v. om
Palermo. Ruiner
av ett ofullbordat
doriskt tempel fr.
slutet av 500-t.
f.Kr. (se bild).
Segesvår, ty.
Schässburg,
stad i Transsylvanien, mell. Rumänien, 1940—44
ungersk.
17,000
inv. (1941). Grundad på n o o - t . av
tyska kolonister.
Se'ghers, flaml. målarsläkt, vars mest kända
repr. äro blomstermålaren D a n i e l S. (1590—
1661), som samarbetade bl. a. med P. P. Rubens,
samt G e r h a r d S. (1591—1651), bror till
D. S. Han målade mest religiösa scener o.
genrestycken.
Se'ghers, H e r c u l e s (omkr. 1590—omkr.
1635—39), höll. målare o. etsare, uppfinnare av
färggravyren. Han målade holländska landskap,
ofta i fågelperspektiv. Stundom förväxlas hans
etsningar med Rembrandts. Hans etsningar ha
behandlats av J. Springer (1—3, 1910—12).
S e g h e r s , A n n a , f. 1900, pseudonym för
N e t t y R a d v å n y i , tysk författarinna,
num. bosatt i Mexico. Romaner med realistisk
grundsyn. I Del sjunde korset (sv. övers. 1943)
ger hon en skakande skildring från ett nazistiskt koncentrationsläger.
Seghärdning, härdning av stål med efterföljande anlöpning till hög temperatur (500—
6oo°), har till resultat att sträckgränsen nöjes.
Jfr Härdning.
Seglatio'n, den tid handelsfartyg går i trafik
under året, sjöfart.
Se'glora, kommun i
s. Västergötland, Älvsb.
1. (past.adr. Fritsla);
Kinna
landsf.distr.,
Marks doms. 2,407 inv.
(1947). Folkhögskola. —
S e g l o r a k y r k a av
trä, uppf.
1729—30,
med takmåln. från 1735,
flyttades från sin ursprungsort i Västergötland o. återuppfördes
1917—18 på Skansen
(se bild av kyrkan före
flyttningen). Gudstjänster hållas regelbundet.
Segment' (av lat. seca're, skära). 1. Figur,
bildad av ett stycke av en kurva (vanl. av en
cirkel) o. en körda (jfr bild till Cirkel, sid. 288).
Segno
-
15&7
— 2. En djurkropp säges vara uppdelad i
segment (s e g m e n t e'r a d), då den består av
efter varandra följande, likartade, i stort sett
efter samma plan byggda men dock från varandra skilda delar. Ex. ringmaskar, leddjur.
Segno [sänn'jå], it., musikterm: tecken.
Förk. S. Jfr Dal segno.
Segovia [-gå'-]. 1. Provins i n. rnell. Spanien (Gamla Kastilicn). 6,947 kvkin, 198,000
inv. (1946). — 2. Huvudstad i S. 1, vid en
biflod till Duero. 17,000 inv. Ålderdomligt
utseende. Ståtlig medeltida katedral o. kungl.
slott, grundlagt på 800-t., senare ombyggt.
Från den rom. tiden finnes en berömd akvedukt
av granit. Textilindustri.
Sego'via [-gå'-] A n d r e s , f. 1896, spansk musiker. Har förnyat det konstnärliga gitarrspelet.
Segrave [si'gre'v], sir H e n r y (1896—1930),
eng. motorsportsman. Satte 1929 världsrekord
i hastighet för bilar (372.5 km/tim.) o. 1930 för
motorbåtar (85.6 knop). Utgav The lure of speed
(1928; Fartens tjusning, s. å.). Förolyckades.
Seg're, flod i n.ö. Spanien, vänsterbifl. till
Ebro från 0. Pyrenéerna. 265 km.
So'gring (av ty. seigern), e t t metallurgiskt
förfarande, varigenom två olika hårdsmälta
metaller skiljas från varandra genom utsmältning. — Segring kallas äv. den företeelsen, att
en metallegering stelnar olikformigt, så att olika
delar av densamma erhålla olika procentisk
sammansättning.
Segue [se'gve], it., »följer»; musikterm: vidtager omedelbart.
Seguidilla [-gidilTja], gammal spansk dans i
tretakt, ackompanjerad av gitarr o. kastanjetter.
1 . d e Ségur [d° segy'r], L o u i s P h i l i p p e
d'A u g u e s s c a u (1753—T830), greve, fransk
statsman, historiker o. komediförfattare, utgav
bl. a. Histoire de France (n bd, 1824—30).
2 . d e Ségur, P h i l i p p e P a u l (1780—
'873), son till L. P. S., greve, fransk historiker, berömd genom sitt glänsande arbete Histoire
de Napoleon et de la grande armée 1812 (T824).
Segura [-go'-], flod i s.ö.
Spanien; utfaller s. om
Alicante i Medelhavet. 341
km.
Se'hested,
H a n n ibal
(r6o9—66),
dansk
statsman,
förmäld
med
Kristian IV:s dotter Kristiane, ståthållare i Norge
1642 o. ledare av krigsrörelserna 1643—45 (»Hannibalsfejden»);
spelade en
märklig roll vid den svenskdanska freden r659—60 som
ömsevis sv. o. dansk förhandlare. (Se bild.)
Sehlstedt, E l i a s (180S
—74), skald, tullinspektor,
vann stor popularitet med
sina milt humoristiska visor
(Norrlänningens hemlängtan,
Gör sd gott du kan, m. fl.).
Hans Samlade sånger och
visor utkommo i 5 dir
i86r—76. (Se bild.)
Seiches [säij], fr., kallas de egensvängningar
hos vattenmassan, som stundom uppträda i
sjöar o. fjordar o. som äro likartade med
t. ex. dem, som uppträda i en med vatten fylld
balja, som rubbas ur sitt läge.
Seidel [saj'-], ty., äldre tyskt rymdmått för
våta varor = 0.535 1. Jfr Sejdel.
Seidel [saj'-], I n a, f. 1885, tysk författarinna.
Bl. arb.: diktsaml. Gedichte (1914) o. romanerna
Das Labyrinth (1922), Das Wunschkind (1930)
o. Lenacker (sv. övers. 1940).
Seignettesalt [sänjätt'-] el. r o c h e l l e s a l t
Seismologi
[råsjäll'-], vinsyrans kaliumnatriumsalt. Ingår
i Fehlings lösning o. användes äv. som piezoelektrisk kristall.
Seigneur [sänjö'r], förk. Sieur [siö'r] (fr.,
av lat. se'nior, den äldre), herre, kallades i
Frankrike under feodaltiden varje innehavare
a v ett ärftligt territorium ( s e i g n e u r i e
[sänjöri']). Ordet begagnas num. endast som
titel för suveräna furstar el. i överflyttad bemärkelse.
Seine [sä'n]. 1. Flod i n. Frankrike från
Langres-platån i dep. Göte d'Or till Eng.
kanalen (S.-bukten). 776 km. Segelbar 570
km. Största bifl.: fr. h. Aube, Marne, Oise,
fr. v. Yonne o. Eure. Genom bifloder o. kanaler
i förbindelse med Somme, Schelde, Meuse, Loire,
Saöne, Rhdne o. Rhen. Vid S. ligger Paris.
— 2. Departement i n. Frankrike, omfattande
staden Paris med omgivning. 480 kvkm,
4,776,000 inv. (1946).
Seine-et-Marne [sä'n-e-maru'], departement
i n. Frankrike kring de floder, varefter det
uppkallats. 5,931 kvkm, 407,000 inv. (1946).
Huvudstad: Melun.
Seine-et-Oise [sä'n-e-°a's], departement i n.
Frankrike, kring Seine, Oise o. Marne, omslutande dep. Seine (med Paris). 5,659 kvkm,
1,415,000 inv. (1946). Huvudstad: Versailles.
Seine-Inférieure [sä'u-ä n eferio'r], departement i n. Frankrike, mellan nedersta Seine o.
Eng. kanalen. 6,342 kvkm, 846,000 inv. (1946).
Huvudstad: Rouen.
Seip [sejp], D i d r i k i
A r u p, f. 1884, norsk
språkforskare, prof. i nord.
språkvetenskap vid Oslo
univ. sed. 1916, dess rektor
1937—45- Bl. a r D - N°rsh
språkhislorie til omkring •
1379 (i93i)- S. blev 1941 I
av tyskarna förd till Grini,
hölls därefter april—dec.
1942 i koncentrationsläger
i Tyskland. Kunde återvända till Norge först
1945. Blev juni s. å. hed.dr vid Köpenhamns
univ. för sina insatser under krigsåren. Utgav
1946 Hjemme og i fiendeland 1040—45.
Seipel [saj-], I g n a z (1879—1932), österrik,
teolog o. statsman. Ledare för det kristligtsociala partiet 1921—3°- Sistn. år en kort
tid utrikesminister. Förbundskansler 1922—24
samt 1926—29. S. verkade
med
klokhet
o.
energi för Österrikes ekonomiska återuppbyggande
efter kriget samt genomförde med fasthet den plan
för finansernas sanering,
som
utgjorde
förutsättningen för ett av N. F. garanterat internationellt lån
till Österrike. S. avvecklade även med skicklighet
den kritiska situation, som
uppstod i anledning av ett socialistiskt upplopp
i Wien maj 1927. 1924 svårt särad vid attentat.
Teologisk o. socialpolitisk skriftställare.
Seis'misk (av grek. seismo's, jordskalv),
som avser jordskalv.
Seismograf (av grek. seismo's, jordskalv,
o. gra'fein, skriva), apparat för registrering av
jordbävningsvågor o. dyl. rörelser hos jordskorpan. Den numera vanliga självregistrerand e seismografen, s e i s m o m e t e r n , består
av en tung men lättrörlig pendel (horisontalel. labilt uppställd vertikalpendel), vars rörelser
upptagas av en registreringsapparat.
Seismologi' (av grek. seismo's, jordskalv, o.
lo'gos, lära), läran om jordskalv.
Seite
— 1568 —
Se»te, lapsk avgudabild13av sten el. trä.
Seitz, II e r i b e r t, f. /i 1904, konsthistoriker, docent vid Sthlms högskola 1936, intendent vid Livrustkanimaren 1945. Arb. huvudsakl. om glas o. vapen.
Sej, dets. som gråsej.
Seja, vänsterbiflod till Amur, s.ö. Sibirien.
C:a t, 160 km.
Seja'nus, t u c i u s A e 1 i u s, d. 31 e.Kr.,
rom. storman, kejsar Tiberius' gunstling, sökte
som chef för gardestrupperna genom mord på
flera medlemmar av den kejserliga familjen
bana sig väg till makten men genomskådades
av kejsaren o. avrättades.
Sejd, fornnordisk trolldomsceremoni för utrönande av framtiden el. i förgörande syfte, besläktad med den lapska schamanismen. Utfördes från en träställning av person i extatiskt tillstånd.
Sej'del (av ty.), dryckeskärl för öl, försett
med handtag o. ofta äv. fällbart lock. Jfr Seidel.
Sej'erö, dansk ö i Kattegatt, utanför Själlands n.v. kust. 13 kvkm, 817 inv. (1945).
Sejm, po. seim, benämning på det polska parlamentet.
Sejnfall (av höll. sein, signal), lina för flaggors o. signalers hissande.
Sejour [sv. uttal: seijo'r] (av fr.), vistelse (vid
badort); badsäsong; ett teatersällskaps verksamhet på en plats.
Sejsa, med smäckert tågvirke hopfästa rep.
Sejval, Balaenop'tera borea'lis, mindre bardval, 12—16 m lång, klumpigare än sillvalen.
Planktonätare. Nordatlanten. Mindre värdefull.
Sekant' (av lat. seca're, skära), rät linje, som
skär en kurva (ex. en cirkel) i 2 el. flera punkter.
Jfr Transversal.
Sekatö'r (av lat. seca're, skära), mindre trädgårdssax för klippning av kvistar o. dyl.
Se'kel (lat. se'cttlum), århundrade.
S e W n e r (it. zecchino av secca, myntverk),
äldre, urspr. venetianskt guldmynt (dukat),
präglat 1280—1822; länge betalningsmedel i
Orienten. — Äv. benämning på äldre turk. o.
egypt. guldmynt. Nu slanguttryck för pengar.
Sekond' (av lat. secun'dus, den andre), t.
Fartygschefens närmaste man å örlogsfartyg.
— 2. Biträde åt de tävlande vid boxningsmatch.
S e k r e t (av lat. secre'tus, avskild), hemlig. —
Hist. Gammal benämning på sigill, som åsattes
offentliga urkunder. Förekommer ännu i uttrycket K. M : t s s e k r e t , som numera betecknar sigill (rikssigillet) under Högsta domstolens o. Regeringsrättens expeditioner. —
Bot. Vid ämnesomsättningen avsöndrade ämnen, t. ex. honung. Sekret o. exkret kunna icke
skarpt särskiljas hos växterna. — Zool. Av körtlar avsöndrade produkter, som behövas för ämnesomsättningen o. kroppens övriga funktioner.
Jfr Inre sekretion o. Exkret.
S e k r e ' t a deputationen, riksdagsutskott under Frihetstiden, hade till huvudsaklig uppgift
att granska rådsprotokollen.
Sekreta kommissionen, en för de hemliga
ärendenas behandling vid 1723 års riksdag
beslutad kommitté av rådet o. kanslikollegium.
Sekreta u t s k o t t e t , vårt äldsta riksdagsutskott (det tidigaste 1627), oftast bestående av
representanter från de tre högre stånden, handlade i allm. utrikesfrågorna; innehade under
enväldet o. delvis äv. under Frihetstiden ledningen av riksdagsarbetet.
Sekrete'rare (fr. secrétaire, av lat. secre'tus,
hemlig), person, som ombesörjer en annans
brevväxling el. för protokoll vid sammanträden.
— Äv. titel för vissa tjänstemän. Förekommer
äv. i sammansättningar, såsom stats-, kabinetts-, kansli-, beskickningssekreterare. —
S e k r e t a r i a't, e n sekreterares befattning,
Sekular
tjänstelokal el. expedition; sammanfattande benämning på sekreterarna vid ett företag, en
kongress el. dyl.
Sekreterarefågel, Gypogera'nus
serpenta'rius,
stor tranlik rovfågel med
höga ben; lever företrädesvis av groddjur, ödlor
o. ormar. Afrika. (Se
bild.)
Sekreterarregemente,
en under Karl XI:s regering uppkommen benämning på det inflytande, som det kungl. kansliets lågbördiga sekreterare utövade på styrelsen. Benämningen har sedermera utsträckts
att gälla äv. den äldre Vasatiden.
Sekretess' (av lat. secre'tus, avskild, hemlig),
hemlighetsfullhet.
Sekretesslagen, benämning på lagen 28 / 5
1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar.
Sekreti'n (av lat. secre'tus, avskild), ett hormon, som framkallar avsöndringen av bukspott.
Bildas i tunntarmens översta del, där p r o s e k r e t i n från slemhinnan påverkas av bl.
a. saltsyra från magsäcken, o. föres sedan med
blodet till bukspottkörteln (se d. o.).
S e k r e t i o n (av lat. secre'tus, avskild). Miner.
En genom avsättning av en el. flera mineralsubstanser ur lösningar bildad, fullständig el.
ofullständig utfyllnad av ett tidigare hålrum
i en bergart. Mineralavsättningen börjar vid
hålrummets väggar, o. i motsats till förhållandet hos en konkretion äro därför en sekretions
inre delar de senast bildade o. i densamma förefintliga kristallers spetsar riktade inåt. — Fysiol.
En körtels avsöndrande av sitt sekret. Jfr Inre
sekretion.
Sekretiss'ime beredningen, ett av 4 medlemmar bestående utskott inom sekreta utskottet för de utrikespolitiska hemligheternas
bevarande; förekom vid riksdagarna på 1740-t.
Sekreto'risk, som avser sekretion.
Sekretoriska nerver (av lat. secre'tio, avsöndring), nerver, tillhörande autonoma nervsystemet, vilka påverka körtlarnas avsöndring
av sekret.
Sekretä'r (av fr.), skrivbord; skrivbyrå med
uppfällbar skiva o. smärre draglådor. Tillhörde
i synnerhet rokokons, den gustavianska stilens
o. empirens möbelkonst.
Sekt (av lat. sec'ta, anhang), ett trossamfund,
skilt från en privilegierad landskyrka.
Sekt (av sp. vino seco, torrt vin), tysk benämning på vissa vita, musserande viner. Äldre
benämning på söta starkviner, som framställts
av delvis torkade druvor, såsom spanska muskatviner.
Sekte'r (förk. av sekreterare), k o n g 1 i g
s e k t e r , förr vanlig titel på e. o. tjänstemän
i K. M:ts kansli.
S e k t i o n (av lat. sec'tio), avskuren del, snitt;
avdelning (t. ex. naturvetenskapliga sektionen
o. humanistiska sektionen, av filosofisk fakultet
vid statsuniversiteten i Sverige). — S e c't i o
c a e s a'r e a, kejsarsnitt.
Sek'tor (av lat. seca're, skära), plan figur,
begränsad av två skärande räta linjer o. ett
kurvstycke, ex. en cirkelbåge (jfr bild till
Cirkel, sid. 288).
Sekula'r (av lat. sae'culum, århundrade), som
avser ett århundrade, som sker vart hundrade
år; bestående; världslig. — S e k u l a r a b b o t , världslig abbot. — S e k u l a r i s e r a ,
förvandla kyrkliga egendomar till världsliga;
indraga kyrkogods till kronan; göra världslig.
Sekulär
— 1569 —
Selencell
Sekulä'r (av lat. sae'culum, århundrade) Herres hage (1923), Staden ( r 9 2 6 ) , Sommarnatten
kallas varje förändring i astronomiska el. fy- (1941) m. fl. I n i t i e r a d n a t u r s k i l d r a r e (Den gröna
siska företeelser, som försiggår så långsamt, a t t jorden, 1 9 4 1 , m. fl,).
den gör sig gällande först under seklernas lopp;
S e l a n g o r el. S a 1 o n g o r [ s ° l a n g a å ' 0 ] , en i
som avser ett århundrade hundraårs-.
Malajiska f e d e r a t i o n e n i n g å e n d e m a l a j s t a t , p å v .
Sekund' (av lat. secun'dus,
den
andre),
M a l a c k a . 8,175 k v k m , 702,000 i n v . ( i 9 4 t ) . U t i. Mat. Vinkelmått = Vjo m i n u t . 60 x 60 x 360 försel a v t e n n , k a u t s c h u k m . m . H u v u d s t a d :
= 1,290.000 sekunder uigora ett varv. (Jlr K u a l a - I , u m p u r .
Nygrad.) Tecken för sekund är ". — 2. Astr.
S e l a ö n , ö i M ä l a r e n , m e l l a n P r ä s t f j ä r d e n o.
Tidsmått = i/gp minut, förk. s. 60 x 60 x 24 = T y n n e l s ö f j ä r d e n , Y t t e r s e l ö o. Överselö kom86,400 sekunder utgöra ett medelsoldygn. — m u n e r , S ö d e r m a n i . 1. 100.55 k v k m , 1,876 inv,
3. Mus. Andra tonen uppåt från viss ton räknat.
— 4. I sammansättning liktydigt med andre, (1946). T a l r . f o r n l ä m n i n g a r .
S e l b r u t e n kallas en häst, som s k a d a t s geunder-, t. ex. sekundchef.
n o m o l ä m p l i g s e l n i n g eller s a d l i n g , f e l a k t i g a n Sekun'da (av lat.), »den andra». 1. Handels- s p ä n n i n g , för t u n g t lass m . m .
term som betecknar att en vara är av lägre
S e l d e n [sell'dn], J o h n (1584—1654), e n g .
(ej prima) kvalitet. — 2. Boktr. Den sida av
ett tryckark, som tryckes sist (innersidan). — p o l i t i k e r o . r ä t t s l ä r d , e n a v l e d a r n a för o p p o sitionen m o t K a r l I.
I sin b e r ö m d a s k r i f t
3. Tryckstil: dets. som test.
Mare clausum (1635) h ä v d a d e S. i o p p o s i t i o n
S e k u n d a n t ' (av lat. $ecunda're, gynna), bi- m o t G r o t i u s ' »Mare liberum» E n g l a n d s b e s i t t träde o. vittne åt duellant. Jfr Sekond.
n i n g s r ä t t till d e h a v , s o m o m g i v a l a n d e t .
Sekundaväxel, den andra av i flera exemS e l d s j u ' k e r , en från t r a k t e n kring ö. K a s plar utförd växel. Den första kallas primap i s k a h a v e t u n d e r 1000-t. i M i n d r e Asien
växel, den tredje tertia- osv.
s
e
g
errikt i n b r y t a n d e turkisk folkstam, vars
Sekundchef (av lat. secun'da, andre), den
verklige chefen för ett regemente, över vilket m a k t s t ä l l n i n g u n d e r n o o - t . b ö r j a d e u n d e r g
r
ä
vas genom inre tvister.
Återstoden av
konungen äger det nominella chefskapet.
deras välde, med säte i Ikonium (nuv. Konia),
S e k u n d e r a (av lat. secunda're), gynna, s t ö r t a d e s o m k r . 1250 a v m o n g o l e r n a .
understödja.
Seldte
[säll't°]
F r a n z , f.
r882, tysk
Sekundmeter, missvisande benämning på
politiker, g r u n d a d e 1918 f r o n t k ä m p e f ö r e n i n g e n
meter per sekund (enhet för hastighet).
SeKundpendel, pendel, vars längd så avpassats, S t a h l h e l m o . s l ö t sig s e n a r e till n a t i o n a l s o c i a l i s m e n s a m t blev r i k s a r b e t s m i n i s t e r , r i k s att dess svangningstid är exakt en sekund.
m m i s s a r i e f ö r d e n frivilliga a r b e t s t j ä n s t e n
S e k u n d ä ' r (av sekunda), den andra i ord- ks aom
t SA-Obergruppenfuhrer.
ningen, underordnad; härledd, senare.
Sele, gemensam benämning på remtyg med
S e k u n d ä r b a n a , efter mindre stränga fordt i l l b e h ö r ( s e l d o n ) , a v s e d d a för h ä s t e n s a n ringar byggd järnväg för mindre trafik.
Sekundärelement, galvaniskt element, som v ä n d n i n g s o m d r a g a r e .
S e l e b o h ä r a d . S ö d e r m a n i . 1., o m f a t t a r 8
efter urladdning äter kan användas, sedan ström
(s. k. laddningsström) påsläppts i motsatt rikt- k o m m u n e r : T a x i n g e , K ä r n b o , Y t t e r e n h ö r n a ,
ning mot den förut uttagna. Se vidare Elek- Ö v e r e n h ö r n a , T o r e s u n d , Y t t e r s e l ö , Överselö o.
A s p ö . 5,715 i n v . (1947). W v g e d i n g e t s d o m s a g a .
trisk ackumulator o. Primärelement.
S e l e k t i o n (av l a t . ) , u r v a l . — S e l e k t i o n s Sekundärinfektion, en på e n infektion följande andra infektion av samma el. andra t e o r i e n , d e t s . s o m d a r w i n i s m e n .
S e l e k t i v i t e t (av l a t . selVgere, u t v ä l j a ) h o s
bakterier.
Sekundärlindning, den lindning i en trans- e n r a d i o m o t t a g a r e , u t p r ä g l a d k ä n s l i g h e t för e t t
formator från vilken förbrukningsströmmen m y c k e t l i t e t v å g l ä n g d s o m r å d e , s å a t t v i d ins t ä l l n i n g p å s i g n a l e r från e n s ä n d a r e d e s s a icke
uttages.
Sekundärluft, luft som ej bringats i kontakt s t ö r a s a v a n d r a m e d o b e t y d l i g t a v v i k a n d e
med bränslet före förbränningen. Jfr Primärluft. v å g l ä n g d . U p p n å s bl. a . m e d s u p e r h e t e r o d y n mottagare. För långt driven selektivitet inverkar
Sekundärstadium, andra stadiet i en sjuk- m
e n l i g t p å l j u d k v a l i t e t e n (jfr B a n d f i l t e r ) .
dom, särskilt vid syfilis.
S e l e k t i v s t r å l n i n g (av l a t . seWgere, u t v ä l j a ) ,
Sekurite't (av fr.), säkerhet, trygghet.
s
t
r
ålning, som omfattar blott ett begränsat vågSekva'ner, forntida gallisk folkstam, som på
Caesars tid bebodde trakten omkr. nuv. Besancon. l ä n g d s o m r å d e .
Sekvens', dets. som sequens.
S e l e ' n ( a v g r e k . $ele'ne, m å n e ) , e t t 2-, 4 - o .
Sekves'ter (lat. seques'trum), kvarstad. — 6 - v ä r t g r u n d ä m n e , s o m t i l l h ö r s a m m a g r u p p
som svavel.
K e m . t e c k e n Se, a t o m n : r 34,
S e k v e s t r e'r a, belägga med kvarstad.
Sel, lugnvatten mellan forsarna i norrl. a t o m v i k t 78.96 ( 6 s t a b i l a i s o t o p e r ) , k o k p . 6 8 8 ° .
F i n n e s i t r e m o d i f i k a t i o n e r : t v å m e t a s t a b i l a (glaälvar. Ingår i flera ortsnamn (ex. Mellansel).
S e l a , ett i Psaltaren ofta förekommande sig m a s s a el. r ö t t p u l v e r ; m o n o k l i n a k r i s t a l l e r ) o .
musikaliskt tecken av oviss betydelse (Ps. 9: 21). e n s t a b i l , g r å , m e t0a l l i s k f o r m m e d s p e c . v i k t
Selaginella,
ormbunksläkte (fam. Sela- 4.79 o. s m ä l t p . 2 1 7 . Selen a n v ä n d e s till f r a m ginellaceae, ansluten till fam. Lycopodiaceae) s t ä l l n i n g av r ö t t glas o. i selenceller. F ö r e k o m med omkr. 700, huvudsakl. tropiska arter. mer s p å r v i s i m å n g a s v a v e l m a l m e r , e x . s v a v e l S. selaginoi'des, dvärglummer, lågväxt, gul- kis, m e r a s ä l l a n i s ä r s k i l d a m i n e r a l (jfr S e l e n grön, allm. å fuktig gräsmark i n. Sverige. Flera g l a n s e r ) . U p p t ä c k t e s r 8 r 7 a v B e r z e l i u s i b l y k a m m a r s l a m från en s v a v e l s y r e f a b r i k . — B l a n d
arter odlas som krukväxter.
föreningarna
märkas
selenväte,
HjSe
Selander, S t e n , f. 1I,
(giftig g a s ) , s e l e n s y r l i g h e t , H 2 S e 0 3 , o .
1891, författare, lyriker, kris e l e n s y r a , H2SeC>4, m e d s a l t e r n a s e 1 e n i ' t
tiker. Hans lyrik har en ino . s e l e n a't, d e senare likna motsv. sulfat.
tim, borgerlig präsel o. är inJ f r Selencell o. S e l e n l i k r i k t a r e .
fluerad av angelsachsisk samtidsdikt. Som kritiker (i
Sthlms Dagbl. 1926—28,1 Dag.
Nyh. 1929—35. i Sv. Dagbl.
sed. 1936) företräder han
en balanserad juste-milieuståndpunkt. Diktsamlingar:
Vers och visor (1916), Vdr
99—47277i-
Norstedts uppslagsbok.
S e l e n c e l l . r. Ljuskänslig anordning, s o m
g r u n d a r sig p å m e t a l l i s k s e l e n s e g e n s k a p a t t
öka sin elektr. ledningsförmåga vid belysning.
A n v ä n d e s förr till f o t o m e t r i , bildtelegrafi n i . m .
m e n h a r n u m e r a e r s a t t s a v f o t o e l e k t r i s k a celler
o. f o t o e l e m e n t . — 2. D e t s . s o m f o t o e l e m e n t av
selen. J f r S e l e n l i k r i k t a r e .
Tryckt
23.
g.
48.
Selene
— 1570 —
Sele'ne, i grek. myt. månens gudinna.
Selenga', flod i ö. Asien, från Sajanska bergen
i n. Mongoliet till Bajkalsjön. 1,250 km.
Selenglanser, sådana som glänser betecknade mineral, vilka utgöras av sclenmetaller,
ex. b e r z e l i a n i t el. s e l e n k o p p a r ,
Cu2Se, o. e u k a i r i t, som består av koppar,
silver o. selen.
Selenlikriktare, apparat för omvandling av
växelström till pulserande likström. Består
av ett antal metallplattor, på ena sidan överdragna med ett mycket tunt selenskikt. Gränsytan mellan metall o. selen släpper fram elektrisk ström praktiskt taget endast i ena riktningen (från selen till metall). Äv. kopparoxidul på
kopparplattor (kopparoxidullikriktare) användes. Jfr Fotoelement o. Likriktare.
Selenografi' (av grek. sele'ne, måne, o.
gra'iein, skriva), kartläggning o. topografisk
beskrivning av månens yta. — S e l e n o l o g i ' ,
vetenskapen om månen.
SeleukéVa, namn på flera forntida städer,
bl. a. S. vid Tigris, nära Babylon, anlagd omkr.
310 f.Kr. av Seleukos I o. förstörd av romarna
365 e.Kr. En av antikens viktigaste handelsstäder.
Seleukiderna [-levki'-], en från Seleukos I
Nikator härstammande härskarätt, som regerade i Syrien 312—64 f.Kr.
Seleukos I Nika'tor [-lev'-] (»Segraren»), d.
2S0 f.Kr., konung i Syrien, en av Alexander
den stores främsta fältherrar, efter dennes
död (323) ståthållare i Babylon (321), antog
kouuugatiteln 306, besegrade Antigonos (vid
Ipsos 301) o. Lysimakos (vid Kurupcdion
281), varefter S:s välde omfattade nästan hela
den del av Asien, som tillhört
Alexander.
Self-government [-gavv' ö nm°nt], eng., självstyrelse.
S e l f m a d e [-me ! d], eng., självgjord. — S e l f made
m a n [-meenn], en man som själv
arbetat sig upp.
Selim, turkiska sultaner. — S e l i m I (1467
-^1520), störtade sin broder Bajasid II 1512,
erövrade bl. a. Kurdistan, Syrien, Palestina o.
Egypten. En av Turkiets största härskare;
antog titeln kalif. — S e 1 i m I I I (1761—1808),
son till Mustafa III, sultan 1789, måste genom
freden i Jassy 1792 avträda stora landområden
till Ryssland men organiserade sedan krigshären efter europ. mönster o. reformerade
förvaltningen. S. avsattes dock 1807, sed. reformåtgärderna framkallat ett starkt missnöje.
Se Ii :i us, nu S e l i n u n t e , forngrek. koloni på
s.v. Sicilien, grundlagd 628 f.Kr., förstörd 409
o. omkr. 250 f.Kr. Märkl. ruiner av flera doriska
tempel, smyckade med berömda metopreliefer,
ha framgrävts.
Selkirk [selTkok]. 1. Grevskap i s. Skottland. 691 kvkm, 21,000 inv. (1946). — 2.
Huvudstad i S. 1. 5,700 inv. (1931).
Sell'a euru'lis, lat., stol utan rygg- o. armstöd, j dyrbart utförande. På s. sutto vic alla
offentliga framträdanden de s. k. kuruliska
ämbetsmännen i det antika Rom, såsom konsuln, pretorn m. fl.
Sellén, N i l s (1859—1932), överstelöjtnant
(1914), prof:s namn 1909, förest, för Gymnastiska centralinstitutet 1909—23 o. samtidigt
gymnastikinspektör. Verkade för höjande av
den fysiska fostran vid ungdomsskolorna.
Sellergren, P e t e r l o r e n s (1768—1843),
präst, komminister i Hällebcrga (1811), utövade som väckelsepredikant ett mäktigt inflytande på den småländska allmogen.
Sellergänga, amerikansk gängform med 6o°
spelsvinkel. Jfr Gänga.
Selleri', art av örtsläktet Apium.
Sellerkoppling, fast axelkoppliug med konor
Seminarium
fastkiladc mellan axcländarna o. en över dessa
trädd dubbelkonad muff.
Selling, G ö s t a , f. 28 / 9 1900, konsthistoriker, stadsantikvarie o. chef för Sthlms stadsmuseum 1937, sekr. i samf. S:t Erik sed. 1931.
Bl. arb. Sv. herrgårdshem under lyoo-t. (1937).
Selmer, C h r i s t i a n
A u g u s t (1816
—89), norsk jurist o. politiker, statsminister
1880—84. Därunder kom han i motsättning
till stortinget i »vetostriden» o. dömdes av riksr ä t t till avsättning (1884), vilken dom ogillades av Oskar I, som gjorde S. till generalauditör.
Selmer, J o h a n (1844—1910), norsk tonsättare, programmusiker med kosmopolitisk
stil. Bl. arb. orkesterstycken Scéne funébre o.
Nordisk Festtog.
Sel tersvatten, egentl. mineralvatten från
byn Niederselters, 35 km n.v. om Frankfurt am
Main, i v. Tyskland; framställes num. av koksalt
o. bikarbonat o. användes som läskedryck.
Sel'vas el. B o s q u e s, namn på de vidsträckta, urskogsklädda slätterna i n. Sydamerika kring Amasonfloden o.. dess bifloder
upp till övre Orinoco. C:a 6 mill. kvkm.
Selånger, kommun i ö. Medelpad, Västernorrl. 1.; Tuna8 landsf.distr., Medelpads v. doms.
3,671 inv. (i94 )Selånger (före 1939 Eriksson), S v e n , f. ls>j3
1907, idrottsman, Sveriges genom tiderna
främste backhoppare. Olympisk silvermedaljör
1936, segrare i Holmcnkollen 1939. Mångfaldig
svensk mästare.
Sem, enl. GT Noas äldste son, stamfader för
Israel o. vissa arab. stammar, enl. 1 Mos. 10 äv.
för elamiter, assyrier, araméer m. fl.
Semafor [-få'r] (av grek. se'ma, tecken, o.
/o'ros, bärare), signalapparat med rörliga armar.
— S e m a f o r e'r a, avsända signalmcddelande
med hjälp av i händerna burna flaggor.
Semang', den gren av negritorasen, som är
utbredd i inre Malacka o. på Sumatra.
S e m a n t i k el. s e m a s i o 1 o g i', läran om
ords betydelser.
Sema'rang, dets. som Samarang.
Se'mele, i grek. mytologien dotter av Kadmos o. Harmonia i Tebe, moder till Dionysos
genom Zevs.
S e m e n (plur. se'mina), lat., anat. säd; bet. frö.
S e m e r o e [-ro] el. S m e r o e, vulkan på
ö. Java, öns högsta topp. 3.676 m ö. h.
S e m e s t e r (av lat. semesfris, som räcker sex
månader), den årligen återkommande tid, varunder ämbets- o. tjänstemän o. andra arbetstagare äga rätt att med bibehållen lön erhålla
ledighet. Lagstadgad semester för andra än
statstjänstemän infördes genom lagen •'/„ 1938
( s e m e s t e r l 2a g e n ) . Ny semesterlag av 2»/g
1945 samt lag »/6 1946 om förlängd semester för
vissa arbetstagare (bl. a. gruvarbetare). — I
vissa länder (t. ex. Frankrike, Tyskland,
Schweiz) betecknar semester undervisningstermin.
Se'mi, lat., halv.
Semidiesel, dieselmotor med lägre kompression än normalt o. tandning med tändkula. Jfr
Förbränningsmotor.
Semifinal, »halvfinal», tävlingsomgång närmast före slutomgången, finalen.
Semikolon (av lat. se'mi, halv, o. kolon), ett
skiljetecken, bestående av en punkt över ett
komma (;). Användes för att beteckna längre
uppehåll i en mening.
Seminarist', seminarieelev.
Semina'rium (lat., plantskola). 1. TJtbildningsanstalt för lärare, ss. småskole-, folkskoleo. högre lärarinneseminarium. — 2. I vissa
länder utbildningsanstalt för präster. — 3.
Undervisningsform vid universiteten, varigenom
studerande beredas tillfälle till självverksamhet
Seminering
— 1571 —
Senator
Sem'pre, it., alltid, alltjämt.
uudcr universitetslärarnas ledniug (utarbetande
av mindre avhandlingar, s. k. uppsatser, föreSempro'nius och Ga'jus betecknade hos de
drag o. diskussion). På lägre stadium kallas romerska juristerna de processande parterna;
övningarna
proseminarium.
egentl. namn på två berömda rättslärda.
Semine'ring (av lat. se'mina, frön, könscelSem'stVoinstitutionen, rysk förvaltningsler), dcts. som inscmiuation. Jfr Konstgjord organisation, som infördes 1864 o. avsåg översädesöverföring.
låtande av den lokala ekonomiska förvaltningS e m i n g h u n d r a h ä r a d , Sthltns 1., omfattar en i kretsar o. guvernement på av förvaltningsinvånare
valda
representanter.
7 kommuner: Vidbo, Skepptuna, I,unda, Frö- områdets
sunda, Orkesta, Markim o. Skånela. 3,177 inv. Semstvoema spelade en ytterst betydelsefull
roll som en opposition mot byråkratiens reak(1947). Sthlms l:s v. domsaga.
Seminghundra och Ä r l i n g h u n d r a k o n t r a k t , tionära strävanden samt som medelpunkten för
Uppsala ärkestift, Sthlms 1., omfattar 21 för- de liberala strävandena att på fredlig väg insamlingar. Kontraktsprostens adr.: Rosersbcrg. föra ett konstitutionellt statsskick.
Semipala'tinsk, stad i republiken Kasakstan,
SEN, förkortning för Svenska elektriska norSSSR, vid Irtysj. 110,000 inv. (1939); hamn, mer, utarbetade av Svenska elektriska kommissädeshandel, livsmedelsindustri, viktig station sionen (SEK, grundad 1919). Normerna avse dels
på järnvägen »Turksib».
utförandet av elektriska apparater, ledningar o.
Semipelagianism' (av lat. se'mi, halv), en anläggningar, dels användningen av olika beriktning, som intog en medlande ställning i läro- teckningar m. m.
striden mellan Pelagius o. Augustinus under
Sen, jap. myntenhet = 1/100 v c n medeltiden! betonade att människan äger
sen.,
förkortning av lat. sentor, äldre.
vilja men saknar förmåga till det goda. FrälsSena, platt el. strängformig silverglänsande
ningen beror av en samverkan mellan henne bindvävsbildning,
har till uppgift att fästa
själv o. Guds nåd. Bl. representanter J. Duns muskulaturen vid som
skelettet.
Scotus o. hans anhängare (scotisterna). Eäran
a
n
de
Sénancour
[d
sena
sko'r], É t i e n n e
förkastades på kyrkomötena i Efesos 431 o.
P i v e r t (1770—1846), fransk författare. Hans
Orange 529mest kända arbete är den i brevform skrivna,
Semipermea'bel (av lat. se'mi, halv, o. perme- självbiografiska romanen Obermann (1804).
a're, genomgå), halvgenomtränglig. Jfr Osmos.
Senap, frön av några till fam. Crucijerae
Semi'ramis, assyrisk sagodrottning, maka hörande Örter, använda som krydda. V i ttill konung Ninos, övertog efter mordet på s e n a p fås a v Sina'pis al'ba, s v a r t s e n a p
denne regeringen, gjorde stora erövringar o. av Brass'ica ni'gra. Den skarpa smaken härrör
lät uppföra praktfulla byggnadsverk i Babylon från senapsoljor (se d. o.). Vitsenap odlas äv.
(»de hängande trädgårdarna», dvs. terrassan- som oljeväxt. Frö av svartscnap användes som
läggningar).
hudretande medel (senapsdeg, senapsplåster).
Semi'ter, benämning på den folkgrupp, som — Å k e r s e n a p , se Sinapis.
talar el. talat semitiska språk. Jfr Sem.
Senapsgas,
diklordietylsulfid,
Semi'tiska språk, en grupp inbördes besläk- (ClC2Hj)2S. en färglös, oljig vätska med svag
tade (delvis utdöda) språk, kännetecknad av att senapslukt (varav namnet). Mycket giftig; anvokalernas uppgift är begränsad till att modi- griper hud, ögon o. lungor. Var under Första
fiera konsonantgruppens betydelse. Delas i 2 världskr. den mest använda stridsgasen.
huvudgrupper: 1) Ö s t s e m i t i s k a , omfatSenapsoljor. 1. Estrar av isotiocyansjTa,
tande assyriska o. babyloniska, 2) V ä s t s e- HXCS (jfr Rodanförcningar). De innehålla olika
m i t i s k a, omfattande arameiska, kananeiska kolväterester o. ingå i glykosider, som förekom(uppdelat i moabitiska, hebreiska o. feniciska), ma i korsblommiga växter (fam. Cruciferae).
arabiska o. de abessiniska språken.
Enzymet myrosin avspjälkar i närvaro av vatSemlik'i, flod i Uganda, ö. Ekvatorialafrika; ten fri senapsolja, som ger växterna deras skarpa
smak (senapsfrö, pepparrot etc.). Ex. i svartförenar Edwardsjön med Albertsjön.
SemnVelweiss [se-], I g n a z
P h i l i p p senap linnes glykosiden s i n i g r i'n, som spjäl(1818—65), österrikisk läkare, prof. i Buda- kas till (a 11 y l)s c n a p s o 1 j a, C 3 H 6 NCS. Den
pest 1855, införde aseptiken vid förlossningar, har liksom senapsfrö medicinsk användning.
varigenom fallen av dödlig barnsängsfeber av- Syntetiskt framställda m e t y l - o. e t y 1s e n a p s o l j a ha föreslagits som konservesevärt minskades.
ringsmedel för sylt m. m. — 2. Fet olja i senapsSemm'ering [se-], pass i östligaste Alperna, frö. Utvinnes tekniskt ur vitsenap genom exö. Österrike. Genomskäres av en 1,462 m lång traktion cl. pressning o. användes vid tillverktunnel för S.-b a n a n (färdig 1854, del av järn- ning av tvål o. margarin.
vägen Wien-Venedig). Kurort.
Semno'ner, forngermansk folkstam, under
S e n a t (lat. senatus, av se'nex, gammal).
1. Lagstiftande församling i forntidens Rom,
folkvandrin istiden bosatt kring Elbe.
Sem'per [se-], G o t t f r i e d (1803—79), tysk bestående av patricierätternas förnämsta medarkitekt, skapare av en modifierad renässans- lemmar, främst dem som beklätt vissa högre
stil. Bl. arb.: teatern o. synagogan i Dresden, för- ämbeten. Dessa bildade ett särskilt stånd,
störda under Andra världskr. Som konstskrift- fingo icke ägna sig åt borgerliga sysselsättställare ivrade han för att ett byggnadsverks ningar o. skulle äga stor förmögenhet. Under
arkitektur skulle göras beroende av dess prak- kejsartiden förlorade senaten sin betydelse. —
2. Sedermera benämning på den första kamtiska ändamål.
Sem'per a l i q u i d hae'ret, lat., »alltid stannar maren av vissa länders folkförsamlingar, bl. a.
i Belgien, För. Stat., Egypten o. flertalet sydnågot (av förtalet) kvar».
amerik, republiker. — 3. Benämning på den
Sem'per i'dem, lat., alltid densamme.
SempervTvum, örtsläkte (fam. Crassulaceae), inhemska styrelsen i Finland under ryska tic:a 50 arter (Kanarieöarna, Medelhavsområdet, den; fördelad på ett ekonomidepartement o. ett
Alperna). Jordblad köttiga i t ä t rosett. Hylle justitiedepartement, det senare samtidigt högsta
dubbelt, sambladigt, ståndare o. pistiller i domstol.
obestämt antal. S. tecto'rum, taklök, har ljusSena'tor (av lat. se'nex, gubbe). 1. Medlem
röda blommor i ensidiga ax, samlade i kvast. av rom. senaten. — 2. Under medeltiden Roms
Berg, torvtak i s. Sverige; förvildad.
högste ämbetsman. — 3. Medlem av folkrepreSemplice [-tsje], it., musikterm: enkelt, sentationens första kammare (senaten) i vissa
okonstlat.
länder, t. ex. För. Stat. Äv. skämtsam be-
Senatus populusque romanus
-
'572
-
Sensibel
Sengångare el. l ö v jo r, Btaiypo'diiae, familj av sydamerikanska
taudfattiga
däggdjur.
Långsamma, klumpiga
med runt huvud o. 2
el. 3 mycket kraftiga
hakformiga klor, med
vilkas tillhjälp djuren
klättra i träden, hängande på undersidan av
grenarna (se bild). Leva
av löv. Äro besläktade
med de utdöda jättetrögdjuren.
S e n h i n n a , s k 1 e'r a, den yttre, fasta hinnan
i ögonglobens vägg.
Senhor [senjarj (av lat. se'nior, äldre), port.,
herre, herr. — S e n h o r a [senjå'ra], fru,
s e n h o r i t a [senjåri'ta], fröken.
Seni'l (lat. sentlis), åldrad, ålderdomssvag,
gubbaktig. Subst.: s e n i 1 i t e't.
Se'nior, förk., sen, s:r, lat., äldre; den äldste
inom en krets; fadern i förh. till sonen (j un i o r); idrottsman som i motsats till junior
o. oldboy tillhör huvudklassen vid tävlingar;
hederstitel för vissa medlemmar i en studentnation. Ur ordet ha utvecklats it. signore, sp.
sefior, port. senhor, fr. seigneur m. fl. — S e n i o r s k o l l e g i u m , den av seniorer bestående
styrelsen för en studentnation.
Senior [si'nj ö ], W i l l i a m N a s s a u (1790
—1X64). eng. nationalekonom, 1825—52 (med
avbrott) prof. i Oxford. S. var en av den klassiska
skolans mest renodlade teoretiker o. utbildade
särsk. sparandets, »abstinensens», teori. Bl. arb.
An outline of political economy (1836).
ben jen el. S e n j a, Norges nast största ö, i
S e n e c a k a n a l e n , kanal i ö. Nordamerika,
Troms fylke, n. om Narvik. 1,596 kvkm, 8,600
mellan Eriekanalen o. fl. Susquehanna.
Sene'cio, växtsläkte (fam. Compositae), c:a inv. (1930).
Senklapp, förkortning o. förtjockning av
1,300 arter örter, buskar o. träd, utbredda
över hela jorden. Blad strödda, korgar vanl. senor hos hästar; förorsakas av sensträckning.
gulblommiga med tunglika kantblommor, frukt
Senlis [sa n *liss'l. stad i n. Frankrike, dep.
med hårpensel. Många arter
Oise, n.ö. om Paris. 7,300 inv. Gotisk katedral
omtyckta prydnadsväxter,
(1100—1500-t.) med märkliga, tidigt gotiska
ex. S. cinera'ria, silverek,
reliefer. Rom. ruiner. Svårt skadad under kriget
med starkt flikade, under1940.
till silverhåriga blad (inSenn'ablad erhållas av några Cass'ia-arter
fattnings växt), S. cruen'(fam. Leguminosae), särsk. C. angusti)o'lia (ö.
tus, »cineraria», en storAfrika, Arabien, odlad i Ostindien) o. C. acutibladig ört med stora, röda,
I o'Ha (tropiska Afrika). Drogen användes som
violetta, blåa el. vita blomavförande medel (»sennate»).
mor (vanl. som krukväxt),
Seno'ner, forntida gallisk folkstam, som
S. vulga'ris, korsört (se bild), ettårig med smala delvis
var bosatt omkr. nuv. franska staden
korgar utan strålblommor o. med parflikade Sens, delvis
bosatte sig i Umbrien omkr. 400
blad, allm. som ogräs.
f.Kr.
Se non é vero, é ben trova'to, it., »om det
Se'nefelder [s-], A l o i s (1771—1834), tysk
grafiker, uppfinnare av litografien (1798) o. stål- inte är sant, så är det åtminstone väl funnet».
Senor [senjå'r], sp. (av lat. se'nior, äldre),
pennan (1803).
Se'negal. 1. Flod i Franska Västafrika; upp- herre; titeln användes framför familjenamnet
står vid staden Bufalabe av två källfloder o. ut- el. åtföljd av Don före hela namnet. Jfr Don.
mynnar vid Saint-Louis med stort delta. Oinkr. — S c n o t a [senjå'ra], fru, o. s e f l o r i t a
r,440 km. Segelbar under regntiden. — 2. [senjåri'ta], fröken. Jfr Dofia.
S. el. S e n e g a m'b i e n, fransk koloni i VästSenorans
visittimme
[senjå'rans-]
(fr.
afrika, mell. S. 1 o. Atlanten. 201,317 kvkm, I / h e u r e e s p a g n o l e ) , opera med musik
1.7 mill. inv. (1945). Huvudsakl. slättland, av M. Ravel o. text av France-Nohain; uppf.
bergigt i s. Osunt. Utförsel av jordnötter, i Sthlm i:a ggn 1925.
kautschuk, palmkärnor, hudar m. m. HuvudSens rsa n ss], stad i n. Frankrike (Champagne),
stad: Saint-Louis.
dep. Yonne, vid fl. Yonne. 17,000 inv. ÄrkeSenegam'bien, annat namn på franska kolo- biskopssäte. Gotisk katedral, där n 64 Sveriges
förste ärkebiskop, Stefan, invigdes. Jfr Senoner.
nien Senegal.
Sensatio'n (ir., av lat. senWre, kanna), sinSe'negarot, en drog, som utgöres av roten
o. jordstammen av Poly'gala se'nega (ö. Nord- nesförnimmelse, spänning; uppseende.
Sensationell', uppseendeväckande.
amerika).
Lämnar ett vid luftrörskatarrer
Sens commun [sa n ss kåm 0 n s'], fr., sunt förmycket anlitat upphostningsmedel.
nuft.
Senesce'ns (av lat. sene'scera, åldras), åldrandet.
Sensi'bel (av fr.), känslig, ömtålig. - S e n Sengning (av ty.), avsiktligt avsvedande av S i b i 1 i t e't, känslighet, ömtålighet; graden
iv
en nervs förmåga att leda retningar. — S e n fibrer o. ludd på garner o. tyger.
nämning på led. av sv. riksdagens Första
kammare.
Sena'tus populus'que r o m a ' n u s , lat., senaten o. det romerska folket.
Förkortas
S. P. 0. R.
Sen dai, stad i Japan, på ö. Honshu. 229,000
inv. (1938). Univ., gr. 1907. Sidenindustri ra. m.
Send jirli el. Z e n d j i r 1 i, by i Mindre Asien,
nära Alexandretteviken, i forntiden huvudstad
i hettitriket Chamal. Utgrävningar i S. (sedan
1883) na bragt i dagen märkl. byggnadsverk
med portalskulpturer o. reliefer i kolossalformat
frän 1400—800 f.Kr.
Sendrag, smärtsamma kramper av övergående natur; trol. framkallade av cirkulationsrubbningar.
S e n e c a , L u c i u s A n n a e u s ( 3 f.Kr.—55
e.Kr.), romersk filosof o. förf.; lärare o. rådgivare till Nero, på vars
befallning S. senare tvingades till självmord. S. var en
av de Iräoista romerska
stoikerna; betraktade filosofien såsom praktisk levnadsvisdom.
Påfallande
kristlig prägel bära S:s tankar om ett bättre liv efter
detta, hans tro på Gud som
en god fader o. hans prisande av godhet, medlidande o. mildhet. Bl. skr. märkas: De brevitate vitae (sv. övers. Om livets
korthet), De ira (Om vreden) samt för uppläsning avsedda tragedier (bl. a. Medea), utmärkta
av förkoustlad stil o. överbelastade med våldsamma scener, som bl. a. påverkat renässansens dramatik.
Sensibile
— 1573 —
s i b i l i t e t s r u b b n i n g , rubbning i känselsinnet.
Sensi'bile, it., tnusikterm: känslofullt.
Sensibilise'ring (av lat. $ensi'bilis, känslig),
behandling av fotografiska skikt, så att ljuskänsligheten ökas o. ulsträckes till samtliga färger.
Gelatinhinnan höjer brornsilvrets känslighet för
ultraviolett, violett o. blått ljus. Vissa färgämnen (s e n s i b i 1 i s a t o'r e r), t. ex. erytrosin o. cyaniner, som num. tillsättas emulsionen
före gjutningcn, adsorberas på bromsilverkorncn
o. utsträcka känsligheten till högre våglängder
(ortokromatiska, pankromatiska o. infrarödkänsliga skikt).
Sensitiv (av fr.), överdrivet känslig. —
S e n s i t i v i t e't, överdriven känslighet.
Sensitfva, benämning på Mimo'sa sensiWva,
den känsliga mimosan.
Sensitometri' (av lat. sen'sus, känsla, o.
me'tron, mått), bestämning av ljuskänsligheten
hos fotografiska skikt (plåtar, film o. papper)
genom att variera belysningen (exponeringen) o.
mäta svärtningen. Skilda delar av skiktet belysas ant. olika länge med samma intensitet
(tidsskala) el. samma tid med olika intensitet
(intensitetsskala). I förra fallet får ljuset passera genom en trappstegsformigt avtagande
öppning i en skiva, som roterar framför skiktet
(införd av Hurter o. Driffield, förbättrad i
S c h e i n e r s s e n s i t o m e t e r , jfr Scheinergrader). I senare fallet belyses skiktet en
bestämd, kort tid genom en gråkil, dvs. en glasskiva med parallella, numrerade fält med avtagande genomskinlighet (ökad svärtning). Efter
framkallning o. fixering avläses det nummer,
som ant. nätt o. jämnt kan urskiljas el. (bättre)
visar en bestämd, obetydlig svärtning jämfört
med obelysta delar av skiktet. Det senare
användes i nuv. tyska normer (°DIN). Som
ljuskälla användes en volframglödlampa med
bestämda färgfiltra.
September
Senu'si, en islamitisk orden i Nordafrika,
vilken 1837 grundades av Muhammed ibn Ali
es Senusi från Algeriet o. som hade till ändamål
att återföra islam till dess ursprungliga, rena
form. Orden har av. framträtt som en politisk
maktfaktor o. motsatte sig särsk. den {tal. kolonisationen av Cyrenaica på 1920-talet. Italiens
försök att undertrycka orden ledde till att senusi
under Andra världskr. aktivt stödde engelsmännen. Ordens nuv. ledare är Sayid Idriss,
vilken sökt vinna Englands stöd för sina planer
på ett autonomt Cyrenaica.
Sen'za, it., utan, förekommer i flera musiktermer, t. ex. s e n z a p e d a'l e, utan pedal.
Separa'bel (av lat.), skiljbar.
Separa't (av lat.), avskild. — S e p a r a t f r e d , fred, som någon el. några men ej alla
allierade ingå med fienden. — S e p a r a t (t r y c k), särtryck. — S e p a r a't i m, särskilt,
var för sig. — S e p a r a t i o'n, avsöndring,
skilsmässa. — S e p a r a t i s m', söndring (vanl.
i kyrkligt hänseende). — S e p a r a t i s t ' , vän
av söndring; person som anslutit sig till religiös
sekt utan att utträda ur statskyrkan.
Separa'tor (lat., särskiljare), i allm. anordning för särskiljande av de i en råvara (malm,
mjölk, förorenad smörjolja) ingående beståndsdelarna; i inskränkt bemärkelse mjölkskumningsmaskin, byggd som en centrifug. Jfr De Laval.
A B . Separator, Sthlm. Grundat 1878, bolag
1883. Aktiekap. 81,700,000 kr. (1948). Mek.
verkstäder i Sthlm, Södertälje, Eskilstuna o.
Lund, gjuteri o. mek. verkstad samt Hamra
gård vid Tumba (Sthlms 1.), valsverk, kraftstation o. lantegendom vid Skogstorp (Söderm.
1.). Tillv. av separatorer, centrifuger, turbinmejerier, smörkärnor, mjölknings- o. mejerimaskiner, tackjärnsgjutgods.
Dotterbolag i
Sverige o. i utlandet. Verkst. dir. H. Taulkner.
Separe'ra (av lat.), skilja, skiljas. Skiljer
man åt t. ex. två vätskor, som ej äro blandade,
Senskida, bindvävshinna omkring en sena. säger man, att man separerar dem. På laboraInnehåller vätska, som tjänar som »smörja». toriet användas härför s. k. s e p a r e'r t r a tt a r. I tekniken användas liknande apparater
Kan bli säte för inflammationer.
Senskyddare, damasker, avsedda att skydda fastän av större mått el. också separatorer.
senorna på hästens framben.
S e p i a , släkte av tioSens m o r a l [sanes mårall'], fr., sedelärande armade, tvågälade bläckbetydelse, den moraliska undermeningen i ett fiskar. Av S. officina'lis
(se bild), som lever i Mediktverk.
Senso'risk el. s e n s o r i e 1 i' (av lat. sen'sus, delhavet, användes skalet
sinne), som avser förnimmelsen el. sinnesin- under namn av »valfiskfjäll» o. ges åt småfåglar;
trycken.
Senso'rium, förnimmelseorgan, -centrum, pulveriserat användes det
på
apotek till framställmedvetande.
ning av tandpulver; brukas
Sensträckning, stark uttäujning av en sena, också
—
så att finare sen trådar brista o. inflammation S e p i atillär polermedel.
äv. en brun
uppstår. Jfr Seiiklapp.
färg, som crhålles ur diuSensualism' (av lat. sen'sus, sinne). Kun- rets bläcksäck. Jfr Bläckskapsteor. Åsikten att sinnesförnimmelserna äro fiskar.
vår enda kunskapskälla. Motsats: r a t i o n a l i s m ' , i n t e l l ek t u a l i s m'. — Etik. ÅsikSepiakopiering, ljuskopicringsmetod med
ten att den sinnliga lusten är all handlings o. papper, som jämte j ä r n ( i n ) s a l t (citrat el. oxasträvans enda motiv o. mål. Jfr Eudemonism. lat) o. motsv. fria syra äv. innehåller silverSensuell' (av lat. sen'sus, sinne), sinnlig, nitrat. Vid sköljning med vatten bli de belysta
vällustig. — S e n s u a l i t e't, sinnlighet, väl- ställena bruna av utreducerat silver, de obclustighet.
lysta däremot vita. Jfr Ljuskopieringsmetoder.
Sentens' (av fr.), tänkespråk, levnadsregel.
Sepiatoning av fotografiska kopior innebär,
— S e n t e n t i ö's. undervisande, förmanande. att den svarta silverbilden överföres till brun
S e n t e r a [sang-] (lat. senWre), uppfatta (med silversulfid el. -selenid.
gillande), uppskatta.
SepioITt, dets. som sjöskum.
Sentiment' [fr. uttal: sa n 8tima n s'] (fr., av lat.
Sepp'änen, TJ n t o, f. 15 / 5 1904, finsk försenWre, uppfatta), känsla, känslighet. — S e n - fattare. Som grundlig kännare av de karelska
t i m e n t a'l, känslosam, överdrivet el. spelat gränstrakterna mellan finskt o. ryskt har S. i
känslofull. — S e n t i m e n t a l i t e't, över- åtskilliga verk behandlat folkliga motiv från
driven känslofullhet.
dessa områden. Till sv. ha översatts FlyktingSentimen'to, c o n
s e n t i m e n t o , it., skolan (1930) o. Markku och hans släkt (1941).
musikterm: med känsla.
Sep'sis (grek. förruttnelse), dets. som blodförS e n t i n u m , fornitalisk befäst stad i Umbrien, giftning.
vid fl. Aesis, berömd genom romaren Decius
Septem'ber (lat. septem'bris, av sep'tem, sju),
Mus' offerdöd 29; f.Kr. Nu S a s s o f e r r a t o . | den nionde månaden i gregorianska o. julianska
Septembermorden
— 1574 —
kalendrarna, den sjunde i den äldre rom. kalendern. 30 dagar. Månadens gamla sv. namn var
höstmånad.
Septembermorden kallas de massmord, som
under Franska revolutionen företogos i Paris
2—6 sept. 1792 o. som särsk. drabbade fångna
aristokrater.
Septemberrevolutionen kallas den revolution, som utbröt i Paris 4 sept. 1870 efter underrättelsen om nederlaget vid Sedan. Kejsardömet störtades o. republik upprättades.
Septemvi'r (av lat. sep'tem, sju, o. vir, man),
medlem av myndighet, bestående av sju män.
— S e p t e m v i r a ' t , sjumannaråd.
Septenna't (av lat. sep'tem, sju, o. ann'us, år),
tidrymd av sju år.
Septenn'ium, lat., sjuårsperiod.
Septen'trio, lat., norr, norden. Avser egentligen Karlavagnen. — S e p t e n t r i o n a ' l , nordlig.
Septett', s e p't u o r (it. settetto, av lat.
sep'tem, sju), musikstycke för 7 instrument el.
7 sångstämmor.
Sep'tima, lat., »den sjunde», sjunde tonsteget i diatoniska skalan. Jfr Intervall.
Septimackord (av lat. sep'titnus, den sjunde,
o. ackord), ackord (fyrklang), bestående av
grundton, tcrs, kvint o. septitna, ex. c—e—g—h.
Septima'nien, tidigt medeltida namn på franska
Medclhavskustcn v. om
Rhönc.
Septi'mius Seve'rus (146
—211), rom. kejsare (193),
av tripolitansk börd, grundare av severernas kejsarätt. S. förde en kraftfull
styrelse o. gav provinserna
ökade förmåner.
Septimol [-må'l], dets. som septol.
Septina'1. dets. som sulianilamid.
Septipulmo'n, ett handelsnamn för sulfapyridin.
Sep'tisk (av grek. sep'sis, förruttnelse), som
framkallar el. avser förruttnelse (el. blodförgiftning).
Septisk t a n k (eng. septic tank), förruttnelsebassäng, som användes vid biologisk rening av
kloakvatten. Jfr Rötkammare.
S e p t i z o n i u m , antik fontänbyggnad i Rom,
uppförd av kejsar Septimius Severus såsom
praktfasad för Palatinen emot Via Appia. Dess
bevarade rester förstördes under renässansen.
Septol [-tå'l] el. s e p t i m o l (av lat. sep'tern,
sju), grupp av 7 likvärdiga noter, som skola
utföras på samma tid som 6 el. 8 av samma
slag. Tecknas 7.
Septuage'sima (lat., 7o:e [dagen]), 9:e söndagen före påsk.
Septuagin'ta (lat., sjuttio), de 70 uttolkarna
i Alexandria o. deras grek. översättning av GT
(fr. 200-t. f.Kr.), den äldsta kända bibelöversättningen.
Septum (plur. septa), lat., skiljevägg.
Sep'tuor, dets. som septett.
Sepulch'rum, lat., grav, relikgömma. —
S c p u 1 k r a'l, hörande till grav el. begravning.
Sequens', lat., el. s e k v e n s ' , den el. det
följande. — Mus. 1. E t t slags medeltida kyrkohymn, uppkommen på 800-t. som utsmyckning
av mässans Alleluja, försågs snart med särskild
text. Berömda äro Dies irae o. Stabat mäter.
— 2. Harmonisk cl. melodisk upprepning av
ett motiv stegvis uppåt el. nedåt.
Sequoi'a, barrträdsläkte (fam. Pinaceae), 2
arter (v. Nordamerika). Kottefjäll mot spetsen sköldlikt förtjockade, täckfjäll saknas. S.
sempervi'rens, redwood, samt S. gigante'a, mammutträd, nå jättelika mått. Se bild sid. 1080.
Serbien
Sequoia n a t i o n a l p a r k [sik°åj'° na?sj'°n°l
pa'k], en 1890 avsatt nationalpark i Kalifornien,
För. Stat., på v. sluttningen av Sierra Nevada.
1.565 kvkm. Har ett stort bestånd av sequoia.
Sera'fer (hebr. seraji'm), änglaväsen i Guds
närhet (Jes. 6).
S e r a f i ' m e r l a s a r e t t e t , på Kungsholmen i
Sthlm beläget statsunderstött sjukhus, huvudsakl. avsett för den medicinska undervisningen.
Öppnades 1752- Eti stor del av dess verksamhet,
särskilt undervisningen, överflyttades fr. o. m.
1940 till Karolinska sjukhuset.
Serafimermedaljen, medalj, som utdelas
som belöning för välgörenhet.
Serafimerorden, K u n g l i g M a j e s t ä t s
o r d e n , Sveriges högsta förtjänstorden, grundad 1748 av Fredrik I. Utdelas som belöning
åt sv, män, som beklätt rikets högsta ämbeten
o. förut äro kommendörer med
stora korset av annan sv. orden. 1948 utgjordes scrafimerriddarna, som få vara högst
32, av 7 »riddare o. kommendörers samt 1 »led. av andliga
ståndet».
Tilldelas äv. utländska statschefer, kungl.
personer o. personer av synlierl. framstående förtjänst.
Ordcnsteckuet (se bild) är ett
vitt, krönt Malteserkors. I
stjärnans mitt, omgivna av
patriarkkors omväxlande med
serafhuvuden i guld, finnas på blå cirkelbottcn
tre gyllene kronor samt bokstäverna IHS i vitt,
krönta med ett vitt kors. Serafimerriddares
sköld uppsattes efter hans död i Riddarholmskyrkan (ofrälse erhålla personligt serafimcrvapen), i vilken det ringes på begravningsdagen
(serafi merringning).
Serafimo'vitj, A l e k s a n d r (1863—1938),
rysk författare. Bl. hans rika produktion märkas den realistiska romanen En stad på stäppen
samt bondeskildringen från Kubanområdet
Jämfloden (båda i sv. övers.) som hans bästa.
SeraTisk, änglalik,
himmelsk. Jfr Serafcr.
Seraing fsärä n £'], stad i ö. Belgien, prov.
Liége, vid Meuse. 40,000 inv. (1946). Storartad
järn- o. maskinindustri (Cockerillverken) m. m.
Seralj' (fr. sérail, av pers. serai), de forna
sultanernas förnämsta residens i Istanbul. Åv.
namn på sultanens harem.
Serammir el. S e r a m p o r e [-po'Bl. stad
i ö. Indien, prov. Väst-Bengalen, n. om Calcutta. 79,000 inv.
S e r a n g , dets. som Ceram.
Sera'pis el. S a r a p i s, egypt. dödsgud, dyrkad från 300-t. f.Kr. i Alexandria, varifrån kulten spred sig till Rom. riket. Huvudhelgedomar
(s e r a p e i'o n) i Alexandria o. Memfis.
Serber, slaviskt folk, huvudsakl. bosatt i
Serbien, Montenegro, Hercegovina o. Bosnien.
Jfr Jugoslavien.
Serbien, ett av Jugoslaviens huvudland, bildar sed. 1946 tills, med autonoma provinsen
Vojvodina o. autonoma regionen Kosovo-Metohia en folkrepublik i federativa jugoslaviska
folkrepubliken, före 1918 konungarike på Balkanhalvön. Omkr. 6 mill. inv. Huvudstad:
Belgrad. Jfr Jugoslavien. — Hist. S. togs på
500- o. 600-t. i besittning av de slaviska serberna. Konungarike från omkr. 1200 upplevde
landet under Stefan Dusjan (1331—55) en kort
storhetstid med stora erövringar o. antagandet
av namnet kejsardöme. 1389 erövrat av turkarna o. 1459 omedelbart införlivat med turkiska riket var S. sedan i århundraden berövat
sin nationella självständighet. Kfter upprepade
resningar erhöll landet 1817 en viss självstyrelse;
helt erkändes dess självständighet först så sent
som 1878. Brytningar mellan dynastierna Obre-
Serbokroatiska språket
-— 1575 —
novitj o. Karageorgevitj slöto 1903 med den förras undanröjande o. den Senarea seger. Under
Balkankrigcn förstorades S:s område avsevart,
men den serbiska patriotismens drömmar om utvidgning på Österrike-Ungerns bekostnad fingo
därigenom blott nya eggelscr. Mordet på den
österrikiske tronföljaren Franz Ferdinand i Sarajevo juni 1914 framkallade ett österrikiskt
ultimatum med krav på kontroll över undersökningen om upphovsmännen till mordet, vilket
ultimatum avvisades av S. Under Första världskr. ockuperades S. av centralmakterna (1915) o.
hölls av dem besatt till nov. 1918, då den serbiska styrelsen återställdes efter fiendens avtag
o. det scrbo-kroato-slovenska konungariket
( J u g o s l a v i e n ) proklamerades med det
historiska S. som kärna. — Efter Jugoslaviens
sammanbrott 18 april 1941 i striden mot axelmakterna infördes i maj s. å. tysk regim i S., som
skildes från Kroatien o. kom att omfatta omkr.
57,000 kvkm med omkr. 3.3 mill. inv. eller mindre än före Balkankrigen. I aug. s. å. bildade general M. Neditj en serb. regering, som av tyskarna fick sig anförtrodd den inre förvaltningen
o. upprättandet av en mindre armé. Motståndet
fortsatte dock i S., som befriades 1944.
Serietillverkning
des (originalet i marmor,
återfanns 1941 i England o. skänktes till
Nat.mus., se Skulptur), A mor o. Psyke
(modell omkr. 1774, i
marmor 1789), Mars o.
Venus (se bild). Återkommen till Sverige
var S. mest sysselsatt
med porträttskulptur.
Huvudverket är Gustav
III:s bronsstaty i Sthlm
(avtäckt 1808). S. var
en genial tecknare.
Särskilt i hans karikatyrer flödar hans humor. U t t . bl. a. av G.
Göthe o. O. Antonsson.
Sergelpriset instiftades 1940 av Konstakademien. Det utdelas vart femte år för mest
framstående konstnärlig verksamhet på skulpturens område (f. f. g. 1945 till Carl Eldh).
Sergipe [-sji'-], den minsta staten i Brasilien,
vid Atlanten i ö. 39,080 kvkm, 607,000 inv.
(1946). Jordbruk o. boskapsskötsel. Huvudstad: Aracaju.
Ser'gius (1314—92), ryskt helgon, munk
av bojarsläkt, stor rysk patriot, som vid Moskva
grundade ett kloster (Lavra), vilket spelade en
stor roll under interregnum o. i senare tider
var ett kulturcentrum.
Sergo, tidigare namn på K a d i j e v k a .
Serioi'n, äggviteämne, som i silkesmaskens
kokonger omsluter o. sammanhåller trådar av
fibroin. Scricin löses i hett vatten, fibroin däremot ej.
S e r i e (av lat., rad, följd), den högre matematikens viktigaste hjälpmedel för numeriska
beräkningar o. till lösning av differentialekvationer, utgöres av en rad termer, vilka i obegränsad följd efter varandra kunna beräknas
enl. ett bestämt räkneschema. Ifall summan
av dessa termer mer o. mer närmar sig ett bestämt gränsvärde, säges serien vara konvergent;
i motsatt fall (divergent serie) kan serien
icke direkt användas, enär den icke i och för
sig representerar någon matematisk storhet.
I den s . k . a r i t m e t i s k a s e r i e n ä r
skillnaden mellan två på varandra följande termer alltid densamma. Ex. 1 + 2 + 3 -f . . .
(divergent). I den g e o m e t r i s k a är förhållandet mellan två på varandra följande
termer alltid detsamma. Ex. 1 + V» + V« + • • •
(konvergent). I den h a r m o n i s k a serien
bilda termernas inverterade värden en aritmetisk serie. Ex. 1 + V2 + Vs + • • • (divergent).
Vidare märkas p o t e n s s e r i e r samt F o ur i e r s el. t r i g o n o m e t r i s k a serier, som
användas till framställning av funktioner
inom funktionsteorien o. vid lösning av differentialekvationer.
Serbokroa'tiska s p r å k e t tillhör den slaviska
språkgrenen av den slavisk-baltiska språkfamiljen. Riksspråk i Jugoslavien. Skrives med
slaviskt alfabet av de ortodoxa (»serbiska»),
med latinskt av katolikerna (»kroatiska»),
Sere'n (av lat.), klar, lugn, ren.
Serena'd (sp. serenada, av sereno, aftondagg,
klar natthimmel), sång- el. instrumentstycke,
avsett att utföras nattetid som hvllnine utanför
en dams fönster. Äv. svitartad form för mindre
orkester (t. ex. Mozarts »Eine kleine Nachtmusik»).
Serena'ta, it., ett slags dramatisk kantat
utan scenisk framställning men närstående
pastoralen. Särsk. omtyckt på 1700-t. i Wien.
Sereniss'imus, lat., den fridsammaste; en av
den rom. kejsarens hederstitlar.
Sere'nius, J a k o b (1700—76), legationspredikant i London 1723—35, biskop i Strängnäs 1763, en av de yngre mössornas ledande
män. Starkt påverkad av engelsk kultur, ivrade
han bl. a. för konfirmationens införande i
Sverige. Utgav ett svenskt-engelskt lexikon.
Sere'no, it., musikterm: muntert, glatt.
Seres, stad i Grekland (Makedonien), nära fl.
Struma. 30,000 inv. (1928).
Se'ret(h). 1. Biflod fr. v. till Donau i Moldau,
Rumänien, vid vars nedre del starka befästningar äro anlagda (Serethlinjen). 1917 satte
sig centralmakterna under v. Mackensen efter
hårda strider i besittning av floden. Äv. under
Andra världskr. utkämpades svåra strider vid
S. — 2. Biflod fr. v. till Dnjcstr i Galizicn,
Polen, vilken spelade en viktig roll under Första
världskr.
Sergeant [sv. utt.: särsjant'] (fr. sergent,
av lat. ser'viens, tjänande), lägsta underoffiSeriekoppling av elektriska apparater innecersgraden inom sv. armén o. flygvapnet.
bär, att de kopplas efter varandra, så att strömSergejev-Tsenskij, S e r g e j, f. 1876, rysk men måste passera alla utan att på något ställe
författare, skildrar i sina individualistiska o. delas mellan olika strömbanor. Vid apparater
oftast opolitiska romaner Ryssland under 1800- med oliknämnda poler (ex. likströmskällor o.
o. 1900-talcn. Sevastopol-skörden (1939—40) be- elektrolytiska bad) förenas den förstas negativa
handlar ryska soldater under Krimkriget, liru- pol med den andras positiva pol, dennas negativa
silovs genombrott (1944) är en historisk roman med den tredjes positiva pol osv. Jfr Batteri.
från Första världskr.
Seriemaskin, s e r i e g e n e r a t o r el. s e r i e Sergel (före adlandet 1808 Sergell), J o h a n m o t o r , likströmsmaskin, vid vilken tnagnctT o b i a s (1740—1814), bildhuggare, en av sin o. ankarlindningarna äro seriekopplade.
tids främsta skulptörer. Lärjunge till L'ArcbeSeriemöbler, enstaka möbler cl. mindre mövéque, som han följde till Paris 1758. Under belgrupper (ej hela rumsgarnityr), som serietillstudier i Italien 1767—78 gjorde han sig djupt verkats.
förtrogen med tidens strömningar men gav
Serietillverkning, fabrikation av visst antal
samtidigt i sin produktion uttryck för sin egen- (en serie) exakt lika föremål med utnyttjande
artade, livsbejakande personlighet. Bl. arb.r av specialverktyg i maskiner, som sedan såvitt
Vilande faun (i lera 1770, i marmor 1774), Diome- möjligt användas för andra serier genom erfor-
Serietävling
— 1576 —
derligt utbvte av verktyg. Maskinspecialiscringen är således ej så långt driven som vid löpande masstillverkning av en enda produkt.
Serietävling, en tävlingsform inom idrotten,
som går ut på att samtliga lag el. individuella
deltagare i en tävling skola möta varandra minst
en gång. I Sverige förekomma dvlika tävlingar
i bl. a. fotboll, bandy o. ishockey.
Se'rifos, ö i Egeiska havet, bland Kykladerna. 78 kvkm, omkr. 3,500 inv. Betydande
mineraltillgångar.
Seri'n, /?-oxi-alanin, en aminosyra, som i
mindre mängd ingår i många äggviteämnen, särskilt i kasein, silkelim (sericin) o. en protamin
(salmin).
Serioso [-å'så], it., musikterm: allvarligt.
Seriö's (av fr.), allvarlig, högtidlig.
Ser'lio, S e b a s t i a n o (1475—1552), ital.
arkitekt, en tid verksam i Frankrike på Frans
I:s uppdrag. Skrev ett viktigt arb. om antikens
o. renässansens byggnadskonst (Tutte le opere
di architettura, 1584).
Sermon joyeux [särmå"*' s}°ajö'], fr., »munter predikan», medeltida farser, vari de kyrkliga ceremonierna förlöjligades; hit räknas äv. de
s. k. kalottpredikningarna.
Sernander,
Rutger
(1866—1944), botanist, 1908
—3r prof. i växtbiologi i
Uppsala. Utgav omfattande
arb. över den svenska
växtvärldens utvecklingshistoria o. spridningsbiologi samt skrifter i naturskyddsfrågor. (Se bild.)
Serner, G u n n a r , författaren F r a n k H e l l e r s
egentliga namn.
Serologi' (av lat. se'rum, vätska, o. lo'gos,
lära), den till bakteriologien nära anslutna medicinska vetenskapsgren, som sysslar med
blodserum o. dess egenskaper, företrädesvis i
dess förhållande till bakterierna.
Serov [-råff], V a l e n t i n A l e k s a n d r o v i t j (1865—1911), rysk målare, utförde histor.
målningar (Peter den store) o. porträtt (Nikolaus
II). Äv. djur- o. landskapsbilder.
Sero venien'tibus oss'a, lat., »benen åt dem
som komma för sent», dvs. de som komma för
sent få nöja sig med lämningar.
d e Ser'pa P i n ' t o , A l e x a n d e r A l b e r t
(1846—1900), portug. upptäcktsresande. Genomkorsade Afrika o. tog stora områden i
besittn. för Portugal. Utgav How I crossed Africa
(r88i; Tvärs igenom Afrika, s. å.).
Ser'pens, lat., orm; lat. namnet på stjärnbilden Ormen.
Serpent' (it. serpentone, »ormrör»), träblåsinstrument från 1600-t., ormlikt böjt o. försett
med ljudhål o. klaffar samt mässingsmunstycke.
Rå klang.
Serpenta'rius, annat namn på stjärnbilden
Ophiuchus.
Serpenti'n (av lat. ser'pens, orm). 1. Mineral
av vattenhaltigt magnesiumsilikat.
Växlar
starkt till färgen (gul, grön, grå, brun el. svart),
bildar vanl. täta massor, kan på grund av
ringa hårdhet (3—4) lätt bearbetas o. antager
vacker polityr. Användes till karncer o. för arkitekturändamål, till prydnads- o. husgerådsföremål m . m . Ä d e l s e r p e n t i n utgöres a v d e
ljust o. renare färgade, täta, genomlysande arterna, under det att de mörkt o. orent färgade
kallas v a n l i g s e r p e n t i n . E n fintrådig,
sidenglänsande varietet ä r s e r p e n t i n a s b e s t (jfr Asbest), vilken bildar sprickfyllnader i
vanlig serpentin. — 2. Inånga, smala, färgade
pappersremsor, hårt hoprullade, som under
karnevalsupptåg o. dyl. utkastas bland deltagarna o. omsnärja dessa. — 3. Slingrande väg
Servegin
uppför brant bergssluttning. — 4. Dressyrridning i jämnstora bågar.
Serpentinagruppen el. s e r p e n t i n - o .
t a l k g r u p p e n , mineralgrupp, som omfattar
de aluminiumfria, vattenhaltiga magnesiumsilikaten (serpentin, sjöskum, talk m. fl.).
Serpuoh'ov, stad i förvaltningsomr. Moskva,
Ryssland, mittemellan Moskva o. Tula. gr,000
inv. (1939). Borg från rs 5 6. Textilfabriker. Hårt
omstritt av tyskar o. ryssar 1941.
Serr'a, port., bergskedja; ingår i namn på
port. o. brasil. bergskedjor. Jfr Sierra.
Serr'a da Estrell'a, bergskedja i ö. mell.
Portugal, prov. Beira. Högsta topp Malhäo da
Estrella. 1,993 m.
S e r r a ' n o y Dominguez [-i dåming'geb],
F r a n c i s c o , hertig d e I , a T o r r e (1810—
85), spansk statsman, ledde revolutionen 1868
o. genomförde som president i den provisoriska
regeringen en rad frisinnade reformer. S. stod
1874 i spetsen för republiken o. bekämpade
med kraft carlistupproret.
Serre [sär], biflod t. v. till Oise, n. Frankrike,
dep. Aisne. 112 km.
Serto'rius, Q u i n t u s, d. 72 f.Kr., rom.
politiker, ståthållare i Spanien från 82 f.Kr.,
bekämpades av Pompejus.
Ser'turner, F r i e d r i c h (1783—1841), tysk
apotekare, lyckades 1804 framställa morfin
ur opium.
Serubbabel, en man av Davids släkt, efter
fångenskapens slut en av judarnas ledande män
(Hagg. 1; I, Sak. 4:9 «•)•
Se'rum, lat., dets. som blodserum (se d. o.).
— A n t i t o x ' i s k t s e r u m , ett genom insprutning av bakteriegifter på djur, t. ex. häst,
framställt serum, som utmärkes av en hög halt
antitoxiner o. anv. vid behandling av vissa
sjukdomar. Antitoxiska sera finnas i handeln
mot difteri, stelkramp, epidemisk hjärnhinneinflammation, lunginflammation m. fl. infektionssjukdomar samt mot ormgift (Calmettes
serum). Jfr Konvalescens.
Serumdiagnosti'k, metod att igenkänna
sjukdomar medelst undersökning av blodserum.
Användes vid diagnosen av tyfus, syfilis m. fl.
sjukdomar.
S e r u m j ä r n , dets. som plasmajärn.
Serumsjuka, ett sjukligt tillstånd, som uppkommer, då en för serum överkänslig person
erhåller Sådant insprutat, t. ex. vid difteri.
Serumsjukan yttrar sig vanl. i feber, nässelfeberliknande utslag o. reumatiska ledsymtom.
Sjukdomen uppträder i regel fortare o. starkare
vid förnyad insprutning hos personer, som redan
tidigare fått serum.
Serum terapi', behandling av sjukdomar medelst lämpligt serum.
Jfr Serum.
Serva'l,
Fe'lis
ser'val, ett meterlångt, högbent kattdjur, gulaktigt gråbrunt med svarta
prickar o. fläckar.
Hela Afrika i olika
färgvarieteter.
(Se
bild.)
Servandoni [särva n «dåni'], J e a n J » i c o l a s
( G i o v a n n i N i c c o l ö ) (1695—1766), fransk
målare o. arkitekt av ital. börd, utförde bl. a.
huvudfasaden till kvrkan Saint-Sulpice i Paris
(fullb. 1745)- S. fick betvdelse äv. som teaterdekoratör o. anordnare av festdekorationer.
Serve [sov], eng., slag i tennis o. pingpong,
varigenom bollen bringas i spel.
Servegi'n, smidig tågstropp av en mängd
kabelgarn; användes vid påslagning av föremål, som skola hissas.
Servera
— 1577 —
Serve'ra (lat. servi're), betjäna, passa upp
(vid bordet); duka upp (en lögn).
Serve't, M i g u e l (1511—53). spansk läkare, på grund av kätterska religiösa åsikter
förföljd av inkvisitionen, tillfångatagen i Geneve
o. på Calvins tillskyndan dömd till bålet.
Servett' (fr. serviette), mindre duk, varmed
man under måltid torkar munnen o. skyddar
kläderna. Infördes på 1400-t. i Frankrike.
Service [so'vis], eng., kundbetjäning.
Service [so'vis], R o b e r t , f. 1874, kanad.
författare, liar under inflytande av Kipling
gjort sig känd som en framstående skildrare av
livet i de nordamerikanska nybyggena: romanen
The Irail of 'g8 (1911; Guldgrävartåget anno
98, 1924) m. fl. Äv. dikter, bl. a. Collected poems
(1930).
Servi'I (lat. servi'lis, av ser'vus, slav), krypande, ödmjuk. — S e r v i 1 i t e't, kryperi.
Servi's (fr. service), handräckning. —• 1.
Bordsuppsats för måltid. — 2. Det manskap,
som betjänar en artilleripjäs, kulspruta osv. —
3. Servisledning (se d. o.) jämte den apparatur,
varmed denna avslutas, t. ex. vid elströmleverans s e r v i s a p p a r a t , innehållande säkringar, kopplingsklämnior in. m.
Ser'viska m u r e n , stadsmur i Rom, uppförd
vid mitten av 300-t. o. delvis bevarad. Uppkallad efter Servius Tullius.
Servisledning, den till en enskild grupp
förbrukare (vanl. till källaren i en fastighet)
gående delen av ett större ledningsnät för
distribution av elektrisk energi, gas el. vatten.
Servitri's, uppasserska.
Servitu't (av lat. ser'vitus, slaveri, beroende
ställning), besvär o. last, som till förmån för en
fastighet vilar å annan, t. ex. rätt till bete,
skogsfång, torvtäkt, rätt a t t framdraga ledningar o. dyl. Eag av u/6 1907 med sen. ändr.
Servitö'r (av lr.), kypare, uppassare.
Ser'vius Tull'ius, enl. sagan Roms sjätte
konung (578—534 f.Kr.), mördades av sin
svärson Tarquinius Superbus. Efter S. är
Serviska muren uppkallad.
Ser'vomotor el. m a n ö v e r m o t o r , hjälpmotor, som utför en viss begränsad rörelse, t. ex.
vridning av fartygsroder el. omställning av ventiler i regulatorer etc. Rörelsen åstadkommes oftast
genom att en kolv el. en membran drives i önskad
riktning av tryckluft el. vätska, som ledes genom rör från det ställe, där manövern dirigeras.
Ser'vus, lat., slav, tjänare. — S e r v u s
s e r v o'r u m D e'i, Guds tjänares tjänare,
en av påvens titlar sedan Gregorius I.
Serö's, serumartad, serumhaltig.
Serösa hinnor, hinnor, från vilkas yta avsöndras en blodserumliknande vätska. Hit höra
lungsäcken, hjärtsäcken o. bukhinnan.
Se'samben, benämning på ben (såsom ärtbenet o. knäskålen), vilka uppstått genom senförbeniug.
Se'samum, örtsläkte (fam. Pedaliaceae, ansluten till fam. Bignoniaceae), 16 arter. Blommor snett klocklika med 5-flikad krona o. 4
tvåväldiga ståndare. Klyvfrukt. S. in'dicum
o. S. radia'tum (tropiska Afrika), sesam, sedan
urminnes tider odlade i tropikerna för sina
frön, ur vilka pressas en riklig olja ( s e s a m o l j a ) , använd som matolja, till tvålframställning, i medicinen m. m.
Se'sam, öppna dig, trollformel i sagan om »Ali
Baba och de fyrtio rövarna» (Tusen o. en natt),
varigenom ingången till rövarnas grotta öppnas.
Se'sia, biflod fr. v. till Po, n.v. Italien, Piemont. 138 km.
Seskarö, ö s.v. om Haparanda, Norrb. 1.,
kyrkobokföringsdistrikt i Nedertorneå kommun.
1,091 inv. (1946). På S. sågverkssamhällena
Granvik o. Sandvik.
100—472771. Norstedts uppslagsbok. Tryckt 23.
SevCik
Seskvioxi'd, oxid av trevärda grundämnen.
Sesle'ria, grässläkte. S. coerWlea, alväxing,
har rundad el. äggformad, axlik vippa o. korta,
ovan starkt daggblåa blad. Fuktig ängsmark.
Sesost'ris, tre egypt. konungar av i2:e dynastien (Mellersta riket), framstående krigare, som
erövrade Nubien mellan i:a o. 2:a katarakterna.
Sesshu, O t a (omkr. 1420—1506), jap.
målare, bragte tuschmåleriet till en hög ståndpunkt i landskaps- o. figurmålningar.
Session [säsjo'n] (av lat.), sittning, sammanträde (t. ex. vid domstol), följd av sammanträden (t. ex. parlamentssession). Jfr Cession.
Sester'tie (av lat.), förk. H. S., rom. silvermynt = 2V2 as (från 217 e.Kr. 4 as) = omkr.
17 öre.
Set, enl. 1 Mos. 4:25 Adams o. Evas tredje son.
Set, i egypt. myt. det ondas gud, Osiris' broder o. mördare.
Séte, till 1928 Cettc, hamnstad i s. Frankrike,
dep. Hérault, vid Medelhavet. 37,000 inv. Betydande vinutförsel.
Setesdalen, dalsträcka i s. Norge, AustAgder fylke. Genomflytes av Otteråen. Bekant
för sin ålderdomliga kultur o. sina folkdräkter.
Sétif [-tiff], stad i Algeriet, dep. Constantine.
36,000 inv. (1936). Handel.
Setter, långhårig hönshund. Efter färgen skiljer
man på eng. setter, irl. setter o. gordonsetter.
Settergren, G u s t a f, f. 23 / 2 1890, jurist o.
affärsman, v. verkst. direktör för Sveriges industriförbund 1930, dess verkst. dir. sed. 1941.
Setterqvist,
Erik Adolf
(1809—85),
orgelbyggare i Örebro, där sonen G u s t a f
A d o l f S. (1842—1906) o. dennes son G u nn a r S. (1879—1936) fortsatte hans verksamhet
(E. A. Setterqvist & Son). Rörelsen har num.
övergått i andra händer.
Settlement [setU'm°ut] (eng., av settle, bosätta
sig, slå sig ned), nybygge, koloni; social institution för arbete o. förströelse.
Setubal el. S e t u v a 1 [-to'-], stad i s.v.
Portugal, prov. Estremadura, vid Atlanten.
35,000 inv. (1940). Saltutförsel.
Sefälä, E e m i l
N e s t o r (1864—1935).
finsk språkforskare, prof. i finska språket o.
litteraturen i Helsingfors 1893—1929. S. utgav
arb. rörande finsk-ugrisk språkhistoria, som blivit
av grundläggande betydelse. Mångårig medlem
av lantdagen resp. riksdagen (finska samlingspartiet); chef för senaten 1918, utrikesminister
1925—26 i Kallios regering, envoyé 1927—30.
S. tog livlig del i språklagstiftningen i Finland.
Seurat [söra'], G e o r g e s (1859—9 1 ). fransk
målare, upphovsman till nyimpressionismen.
S:s tavlor (landskap o. figurmålningar) äro utförda med oblandade färger i prickmancr o. ge,
i motsats till det impressionistiska måleriet, uttryck för dekorativa värden. Monografi av J. de
I.aprade (1945)Sevalla, kommun i v. Västmanland, Västmani. 1. (past.adr. Tortuna); Västerås landsf.distr., Västmanl. mell. doms. 466 inv. (1947).
Seward [sjo'°d]. 1. Halvö i Alaska, För.
Stat., vid Berings sund. Guldfyndigheter. — 2.
Stad på S. 1. 850 inv. Kolstation.
Sevasto'pol, stad i republ. Krim, Ryssland,
vid Svarta havet. 112,000 inv. (1939). Huvudhamn för ryska Svarta havsflottan. S. försvarades hjältemodigt av den ryska besättningen
under Krimkriget. Under Första världskr. utgjorde S. operationsbas för de ryska företagen på
Svarta havet o. var 1920 stödjepunkt för general Wrangels vita armé.. Belägrat sed. börj.
av nov. 1941 av tyska trupper intogs S. 1
juli 1942 efter nära fyra veckors hårda strider,
varvid staden till stor del ödelades. Återtogs av
ryssarna 9 maj 1944 efter ett blodigt slag.
Sevöik [sjäfftsjik], O t o k a r (1852—1934).
tjeck, violinlärare, prof. i Kiev 1875—92, i Prag
9. 48.
Seveberget
— 1578 —
1892—1909, då han blev föreståndare för violinmästarskolan vid Wiens musikakademi.
Seveberget, dets. som Kölen.
Sevede h ä r a d , Kalm. 1., omfattar 8 kommuner: Frödinge, Djursdala, Södra Vi, Rumskulla,
Pelarne, Vimmerby landskommun, Vena o.
Hultsfreds köping. 15,085 inv. (1947). Sevede
o. Tunaläns domsaga.
Sevede och T u n a l ä n s domsaga, Kalm. I.,
utgör ett tingslag med tingsställe i Vimmerby
o. omfattar Sevede o. Tunaläns härader samt
Vimmerby stad. 29,351 inv. (1948). Domarens
adr.: Vimmerby.
Sevenbom ( S ä f v e n b o m), J o h a n (omkr.
1721—84), målare, utbildad i Frankrike, där
han tog intryck av Joseph Vernet. S. utförde
på uppdrag av magistraten den första serien
Stockholmsbilder (15 st. i Stlilms rådhus; Lejon-
backen, 1767, se bild) samt utsikter över sv.
slott (bl. a. Ulriksdal, Gripsholm, Ekohund).
Seve'rerna, rom. hejsarätt, regerande 193—
235. Till ätten, som inleddes av Septimius
Severus, hörde Caracalla, Maerinus, Heliogabalus o. Alexander Severus.
S e v e r i e n , gammalt landskap i mell. Ryssland, kring Desnas mell. lopp. Ryskt sedan 1667.
Severn [sevv'°n], flod i v. England, näst
Thames dess mest betydande, från mell. Wales
i en stor östlig båge till Bristolkanalen, där
den bildar en lång havsvik. 338 km. Segelbar i nedersta loppet. Största bifl.: Avon fr. v.
Genom kanaler förbunden med Thames, Trent,
Humber o. Mersey.
Seve'rus, jfr Alexander o.
Septimius Severus.
de Sévigné [d ö sevinje'],
Marie de
Rabutin
Chantal
(1626—96),
markisinna, fransk författarinna, berömd för sina
kulturhistoriskt ytterst värdefulla brev till dottern,
F r a n f o i s e (f.
1646),
g. m. guvernören i Provence greve de Grignan.
Sevilla [-vhTja]. 1. Provins i s. Spanien (Andalusien), kring fl. Guadalquivir. 14,063 kvkm,
1,063,000 inv. (1946). — 2. Huvudstad i S. 1,
vid Guadalquivir. 370,000 inv. (1946). Ärkebiskopssäte. Univ.
(sed. 1502). Rikt
på betydande
byggnadsverk
samt konstsamlingar. Väldig
gotisk katedral
(1400—1500-t.;
klocktornet Giraida, stadens
vårdtecken,
byggdes 1184—
96, se bild) med
Columbus' grav
o. det moriska
Seychellerna
kungl. palatset Alcåzar (1300-talet). — Tobakso. porslinsindustri, järnverk o. artilleriverkstäder m. m. Handel o. sjöfart. — S. hade
sin mest lysande period under arabernas välde,
återerövrades av de kristna 1248 o. blev efter
Amerikas upptäckt Spaniens främsta hamnstad
(till 1700-t).
Sévres [sävr], stad i n. Frankrike, dep.
Seine-et-Oise, mellan Paris o. Versailles. 15,500
inv. (1936). Berömd statlig porslinsfabrik, anlagd 1740 i Vincennes, flyttad till S.10 1756 o.
inköpt av Ludvig XV. — I S . slöts / 8 1920
fred mellan de allierade o. Turkiet, sedermera
upphävd genom Lausannefreden 1923.
Sex'a, egentl. måltid kl. 6 e. m., sedermera enklare kvällsmåltid under sällskaplig
samvaro.
Sexage'sima, lat., den sextionde (dagen före
påsk), oegentlig benämning på 8:e söndagen
före påsk.
S e x a g e s i m a l d e l n i n g (av lat. sexage''simus,
den sextionde), gradindelning av vinklar. R ä t
vinkel = 90 grader (°), i° = 60 minuter ('), f
= 60 sek. ("). Jfr Centesimalskala.
Sex appeal [-°pi'l], eng., egenskapen att verka
tilldragande på det motsatta könet.
Sexdrega, kommun i s. Västergötland, Älvsb.
1.; Svenljunga landsf.distr., Kinds o. Redvägs
doms. 951 inv. (1947).
Sexman el. r o t e m ä s t a r e , före 1862 års
kommunallagstiftning en tjänsteman med uppgift a t t övervaka kyrklig tukt o. ordning
inom en församling; utsågs urspr. på sockenstämma.
Sext (av lat. sex'tus, sjätte), sjätte tonsteget
i diatoniska skalan. Jfr Intervall.
Sext'ackord (av lat. sex'tus, sjätte, o. ackord),
treklangens första ömvändning, t. ex. egc i
st. för ceg.
S e x t a n t ' (av lat. sex'tans, en sjättedel), vinkelmätningsinstrument med båge, upptagande
'/ 8 cirkel; användes vid astronomiska o. nautiska
observationer.
Sextern' (av lat. sexter'ni, sex tillsammans);
handskrift, i vilken varje lägg består av 6
dubbelblad (24 sidor).
Sextett' (av lat. sex, sex), musikstycke för
6 instrument el. 6 sångstämmor.
Sex'tierna, anhängare av den romerske filosofen Q u i n t u s S e x t i u s , f. omkr. 70
f.Kr., eklektiker, bekanta för sin stränga sedlighet.
S e x t i u s , 1, u c i u s, rom. folktribun 376—
367 f.Kr., genomdrev jämte Gajus Licinius
de s. k. licinska lagarna, som åt plebejerna
gåvo en förbättrad ställning.
Sextol [-tå'l] (av lat. sex, sex), grupp
av 6 likvärdiga noter, som skola utföras på
samma tid som 4 noter av samma slag.
Tecknas 6.
Sexua'l el. s e x u e l l ' (av lat. sex'us, kön),
som avser kön el. könsliv. — S e x u a 1 i t e't,
könslighet, könsliv.
Sexualpsykologi' (av lat. sex'us, kön), studiet
av könets o. könslivets inverkan pä själslivet.
Sexualsyste'm (av lat. $ex'us, kön) uppställdes av Linné för växtrikets indelning.
Grundades på ståndarnas o. pistillernas förhållande o. omfattade 24 klasser, av vilka de
23 första med tydliga befruktningsdelar sammanfördes till en avdelning (fanerogamer) o.
den 24:e, som saknade urskiljbara befruktningsorgan, bildade en andra (kryptogamer).
Klasserna delades i ordningar.
Sexuell', dets. som sexual.
Seychellerna [säsjäll'erna] el. M a h é ö a rn a, britt, ögrupp i Ind. oceanen. 404 kvkm,
32,000 inv. (1941). Export av kopra, vegetabiliska oljor, guano, kanel, vanilj m. m., fiske.
SeySisfjörÖur
— 1579 -
Störst är Mahé (144 kvkm, 22,000 inv.) med
huvudstaden Victoria. Fransk besittning 1768
—1814.
Seyöisfjöröur el. S e y d i s f j o r d , stad pi n.ö. Island, vid en fjord med samma namn. 905 inv. (1940).
Centrum
för östkustens
fiske o. handel.
von Seydlitz [sajd'-],
Friedrich Wilhelm
(1721—73). frih., preuss.
kavallerigeneral under Sjuåriga kriget, bidrog särsk.
till segern vid Rossbach
1757. (Se bild.)
von Seydlitz, W a l t e r , f. 1896, tysk general, bcfälh. på östfronten, tillfångatagen vid
Stalingrad 1943 av ryssarna, därefter president
i förbundet av tyska officerare i Ryssland, varifrån han uppmanade tyskarna att kapitulera.
Dömdes av tyskarna till döden in contumaciam
för hösförräderi sept. 1944.
Seyffarth, Å k e, f. "/12 1919, idrottsman, en
av världens bästa hastighetsåkare på skridskor
(världsrekord på 3,000 o. 5,000 m), svenskt mästerskap som cyklist.
Seymour [si'm°J, urspr. S:t M a u r , berömd
eng. adelsätt, känd sedan 1200-t.
1. Seymour, E d w a r d , hertig av S om e r s e t (1506—52), eng. statsman, Henrik VIII:s gunstling o. efter dennes död 1547
lordprotektor. S. styrde under Edvard VI
England nära nog enväldigt i utpräglat protestantisk anda. Avsatt
av de missnöjda stormännen dömdes han
till döden. (Se bild.)
2 . Seymour, J a n e
(1509—37), syster till
E. S., eng. drottning,
g. m. Henrik VIII 1536
o. moder till Edvard VI. (Se bild.)
Seymour-Haden [si'm°, he'dn], sir F r a n c i s
(1818—1910), eng. etsare, en av den moderna
etsningskonstens grundläggare. Landskap.
Seyne-sur-Mer [sä'n-syr-mä'r] el. La S e yn e [la sä'n], hamnstad vid Medelhavet, dep.
Var.s. Frankrike. 27,000 inv. (1931). Skeppsvarv.
Seyss-In'quart [sajs-3, A r t h u r (1892—
1946), tysk politiker, f. i Österrike, advokat i
Wien 1921 o. spelade där en ledande roll i Österreichisches Volksbund. Inträdde juni 1937 i
Schuschniggs ministär o. efter av Hitler framställda krav på austronazisternas
likaberättigande i Österrike blev S. 16 / 2 1938 som en garant
härför inrikes- o. säkerhetsminister. På tillskyndan av S. intågade i mars tyska trupper i Österrike, varvid Schuschuigg demissionerade o. S.
blev förbundskansler, krigsminister o. riksståthållare. Maj 1939 blev S. tysk riksminister o.
maj 1940 rikskommissarie i det ockuperade Nederländerna. Tillfångatogs av de allierade juni
1945. Dömdes okt. 1946 till döden av krigsförbrytelsedomstolen i Nurnberg o. avrättades.
Sf, förkortning av sforzando, sforzato.
S. F., förkortning för Svensk Filmindustri.
SF el. SFS, förkortning för Svensk författningssamling.
Sfaks el. S f a x, hamnstad i Tunis, vid
Gabésviken. 43,000 inv. (1936). Livlig export.
Flygfält.
Slakte'ria, forngrek. namn på mindre ö på
Peloponnesos' s.v. kust (nu Sfagia), utanför
Pylos, berömd genom inneslutningen av de 420
spartiaterna år 425 f.Kr.
S f i n k t e r (av grek. sfin'gein, tillsnörpa), slutmuskel. Ringformig muskel, vars sammandragning leder till slutning av en mynning (omkring ändtarmen, urinröret osv.).
Sfärisk
Sfinx, grek.
benämning
på
fornegypt.
kolossalstatyer av
solguden Horos,
som framställes
med lejonkropp
o. manshuvud.
Mest bekant är
sfinxen vid Gise
(20 m hög, se
bild). S. förekommer äv. i
grek. konst, där
med kvinnohuvud o. vingar.
I grek. folktro var sfinxen ett ont väsen.
Sfor'za, ital. släkt, som 1450—1529 härskade i Milano.
1 . Sforza, F r a n c e s c o
(1401—66), ital. kondottiär, Milanos erövrare 1450
o. Viscontiernas efterträdare som hertig därst. S. skapade därmed för sin ätt
en varaktig maktställning.
(Se bild.)
2 . Sforza, G a l e a z z o
M a r i a (1444—7G)> s o n till
F. S., hertig av Milano,
beryktad genom sin grymma o. lastbara regering.
3 . Sforza, L o d o v i c o
M o r o (1451—1508), broder till G. M. S., hertig av
Milano, betnäktigade sig
148 r regeringen under sin
brorson G i o v a n n i G a l e a z z o s (r4Ö9—94) minderårighet. S. var en typisk renässansfurste o. samlade vid sitt hov konstnärer
o. lärda, bl. a. Lionardo da
Vinci. S. fördrevs av fransmännen 1499.
4. Sforza, C a r l o , f. 1872, greve, ital.
diplomat, 1920—21 utrikesminister i Giolittis
ministär. Efter fascistrevolutionen skild från
statstjänst, därefter bosatt i Belgien o. 1940 i
För. Stat. Återvände okt. 1943 till Italien.
Minister utan portfölj i Bonomis regering juni—
nov. 1944, ordf. i den rådgivande församlingen
1945—46, utrikesminister sed. febr. 1947. Konfererade med britt, utrikesministern Bevin i
London okt. 1947, vilket besök inledde en ny
fas i de eng.-ital. relationerna efter Andra världskr. Äv. politisk förf.; bl. arb. Makers of modern
Europé (1930; sv. övers. 1931), Italiens verkliga
ansikte (sv. övers. 1943)Sforzan'do, s f o r z a ' t o el. f o r z a n d o,
it., musikterm; kraftig, med eftertryck. Förk.
sf, sfz, fz.
Sfragisti'k (av grek. sfragi's, Sigill), läran om
sigillen, historisk hjälpvetenskap.
SFS. 1. Förkortning för Svensk författningssamling (jfr SF). — 2. Förkortning för Sveriges
förenade studentkårer.
Sf urna'to, it., en målningsteknik, som undviker skarpa övergångar mellan ljus o. skugga.
Sfygmogra'f (av grek. sfygmo's, puls, o.
gra'fein, skriva), apparat för pulsregistrering.
Sfygmomanome'ter (av grek. sfygmo's, puls),
apparat för bestämning av blodtrycket.
Sfz, förkortning för sforzando, sforzato.
Sfär (grek. sfdi'ra) el. k l o t, den kropp,
som kan tänkas uppstå, då en cirkel roterar
kring en diameter.
Sfärernas h a r m o n i ' , enl. Pytagoras de för
dödliga ohörbara ljud, som antogos uppkomma
genom planeternas rörelser.
Sfä'risk, klotformig, som avser el. hänför
Sfäroid
— 1580 —
sig till en sfär. — S f ä r i s k t r i a n g e l ,
figur, som bildas av 3 storcirkelbågar på en
sfärs yta. — S f ä r i s k t r i g o n o m e t r i ,
läran om sfäriska trianglar o. förhållandet
mellan deras vinklar o. sidor.
Sfäroi'd (av grek. sfäVra, klot, o. éi'dos,
utseende) el. r o t a t i o n s e l l i p s o i d , den
kropp, som kan tänkas uppstå, då en ellips
roterar kring en av sina axlar.
Sfäroli'ter (av grek. sfäi'ra, klot, o. li'tos,
sten), klotformiga kristallaggregat, äro ofta uppbyggda av nålf ormiga kristaller, som stråla ut 1 rån
medelpunkten; bestå ofta av flera substanser.
Sfärome'ter (av grek. sfaVra, klot, o. me'lron,
mått), mätinstrument för mätning av små
höjder (utbuktningar på linser, tjocklek av
plattor o. dyl.); består av en trefot med mikrometerskruv o. skala.
Sgamba'ti [s-], G i o v a n n i (1843—1914).
ital. tonsättare o. pianist, prov. i Rom 1877,
ivrig anhängare av den klassiska stilen o. den
tyska musiken. Bl. verk 2 pianokvartetter,
stråkkvartett i Dess-dur o. 2 symfonier.
Sganarelle [-räll'], fr., komisk figur i Moliéres
o. senare franska lustspel, en bedragen äkta man.
S. G. D. G., förkortning för fr. sans garantie
du gouvernement (utan regeringens garanti).
Förekommer på patent.
Sgraf fe'ra, rista en teckning på sten, lergods
el. annat hårdare material; inom måleri el.
grafik att skugga genom streckning; inom hcraldiken att ange färgerna genom streckning.
S g r a f f i a t o , ital. teknik för dekorering av
lergods. Uppkom under ungrenässansen. Över
den röda grundfärgen lägges ett tunt lager vit
färg, i vilken orneringen inristas.
S g r a f f i t o , it., metod för smyckning avväggar, golv el. takytor, utbildad i Italien
under renässansen o. bestående i att över ett
svart el. färgat putslager lades ett vitt, vari
sedan utsparningar gjordes, varigenom man
erhöll en dekoration på vit botten. Jfr Graffito.
'sGravenhage [s-chrafenha'che], höll. namnet på staden Haag.
S. G. U., förkortning för Sveriges geologiska
undersökning.
sh., förkortning av eng.
shilling.
Shackleton [sja:kkl't ö n],
sir E r n e s t (1874—1922),
eng. forskningsresande, deltog i R. Scotts sydpolsexpedition 1901—04 o. ledde
egna expeditioner 1907—09
o. 1914—17; avled under
utresan till en ny sydpolsfärd. Bl. arb. The heart 0/
the Antarctic (1909; Antarktis' hjärta, 1909—10).
Shaftesbury [sja'ftsb ö ri], gammal stad i
England, grevsk. Dorsetshire. 3,300 inv. (1942).
Knut den store dog här 1035.
1 . Shaftesbury [sja'ftsb ö ri], A n t h o n y
A s h l e y C o o p e r , i:e earl av S. (1621 —
83), eng. politiker, tillhörde 1670—73 Karl II:s
»cabalministär» men blev sedan han råkat i onåd
häftig oppositionsman som ledare för whigs^o.
genomdrev bl. a. Habeas-corpus-akten. Nödgades 1682 fly till Holland.
2 . Shaftesbury, A n t h o ny
Ashley Cooper,
3:e earl av S. (1671—1713),
sonson till föreg., berömd eng.
moralfilosof; medlem
av
under- o. överhuset, ägnade
sig mest åt resor o. studier.
Moralen grundas enl. S. på
känslan. I harmonien mellan individens egoistiska o.
sociala drifter består hans
Shanghai
sedlighet o. därmed även hans lycka. Huvudarb.: Characteristics of men, manners, opinions,
times (1711).
3 . Shaftesbury,
Anthony
Ashley
C o o p e r , 7:e earl av S. (1801—85), sonsonsson till föreg., eng. filantrop, led. av underhuset
1826, av överhuset 1851, verkade för folkundervisning o. arbetarskyddslagstiftning.
Shah [sja], eng. form för schah.
S h a h i a n p u r [-po°], stad i n. Indien, Fören.
prov. Agra o. Oudh, vid en bifl. till Gangcs.
110,000 inv. (1941).
Shaker [sje''k°],
eng., cocktailblandare.
Shakers [sje^k 0 »], svärmisk, eng.-amerik. sekt
från 1700-1., besläktad med kväkarna, stiftad
av Ann I,ee, som jämte Jesus dyrkades.
Shakspere,
Shakespeare,
Shakes p c a r [ije ! 'kspi ö J, W i l l i a m (1564—1616),
eng. skald, världslitteraturens främste dramatiske författare. Född i Stratford-on-Avon kom
S. 1585 till London, där han trädde i beröring
med teatervärlden. Från 1594 tillhörde han
lordkammarherrens trupp men grundade 1599
en egen teater, Globe, där han verkade till 161 o,
då han lämnade London. S. framträdde som
författare 1592. Hans författarskap plägar
indelas i 5 perioder: U n g d o m s v e r k e n s
t i d till 1595 [Henrik VI, Så tuktas en argbigga, Titus Andronicus, Richard III, Kärt
besvär förgäves, Förvillelser), de
första
mästerverkens
t i d 1595—96 (Romeo
o. Julia, En midsommarnattsdröm), d e s t o r a
k o m e d i e r n a s t i d 1596—99 (Köpmannen i Venedig, Trettondagsafton, Henrik IV o. Muntra
fruarna i Windsor).
D e
stora
tragediernas
t i d inleddes med Julius
Caesar 1599. 1602 skrevs
tragedien Hamlet, som det
antages under en andlig
kris. Den följdes av Othello
(1604),
Macbeth
(1605),
Konung Lear (1606) o. Antonius o. Kleopatra (1608).
Den sista perioden är sa g os p e l e n s t i d (En vintersaga o. Stormen). S.
hämtade sina motiv från äldre krönikor, folksägner o. äldre dramer, men det huvudsakliga
i hans dramatik är karaktärsutvecklingen.
Hans galleri av säkert tecknade människotyper
är också större än någon annan författares.
Intet av S:s dramer finnes bevarat i manuskript, vilket jämte andra omständigheter givit
anledning till tvivelsmål angående hans författarskap till dramerna. Hans liv o. diktning
ha framkallat en vidlyftig litteratur o. hans
dramer äro översatta till alla kulturspråk
(till sv. fullständigt av C. A. Hagberg 1847—51,
av Per Hallström delvis 1922—31).
Shamrock [sjsemm'råkk] (eng., av irl. seamrog, vitklöver), kvist av vitklöver, som irländarna bära i hatten på St. Patricks dag (17
mars). Sinnebild för Irland.
Shan, kin., berg.
Shanghai [sjang'-], stad i ö. Kina, prov. Kiangsu, vid fl. Hoangpu nära dess utlopp i Yangtsl-kiangs mynningsvik. 3.5 mill. inv. (1936).
Univ., tekn. o. andra högskolor m. m. Östasiens förnämsta handelsstad med särsk. stor
import. Det öppnades för uti. handel efter
engelsmännens erövring 1842. Betyd, industri
(textilfabr., kvarnar, pappersbruk, varv, dockor
m. m.). Radiostation. S. är indelat i 4 områden
(om tills. 528 kvkni): ett internationellt settleinent med 48,000 utlänningar o. 1.1 mill. kineser
under konsulskårens överinseende, den franska
koncessionen med 20,000 utlänningar o. 480,000
kineser under franska generalkonsuln samt två
kinesområden med 10,000 utlänningar o. 1.8
Shanghaja
— 1581 —
Shelley
mill. kineser. För trygghetens skull besattes från sengotiken utgående nyare eng. arkitekunder kinesiska inbördeskriget koncessionsorn- turen. Arbetade bl. a. för bostadshusets utrådet av utländska trupper 1927. S. var ockupe- smyckning o. ändamålsenliga inredning. S.
rat av japanerna 1937—45. I aug. 1940 drog uppförde äv. Scotland Yard i London.
England tillbaka sina trupper från koncessionsShaw [ijå], G e o r g e B e r n a r d , f. 1856,
området, som i dec. 1941 äv. togs i besittning av eng. författare, antimilitarist o. socialist, börJapan. Storbritannien o. För. Stat. avstodo ge- jade som kritiker men slog
nom ett fördrag med Kina n jan. 1943 från de först långsamt igenom med
internationella koncessionerna o. utövandet av en följd av dramer, vilka
exterritorialrättcn, som bestått sed. 1843.
han begagnar som språkShanghaja [sjang-], med list föra sjömän rör för sina revolutionära
(vanl. i berusat tillstånd) ombord på svårbe- idéer. Till de mest ommannade fartyg, där de sedan bli nödsakade talade höra Mrs Warren's
profession (1894; uppf. i
taga hyra.
Sthlm 1908), Arms and the
Shan-hai k u a n [sjan-], stad i ö. Kina, prov. man (1894; uppf. 1 Sthlm
Hopei, vid I,iao-tungvikcn. Omkr. 80,000 inv. 1906) o. You never can
Utgångspunkt för Kinesiska muren. Badort. Ull (1896; uppf. i Sthlm
Berömda tempel.
1908), som ingå i samlingen
S h a n k l i n [sjank'-], badort på s.ö. kusten Plays pleasant and unpleasant (1898; Behagliga
av eng. ön Wight iö Eng. kanalen.
stycken och obehagliga, 1907—08), samt
Shannon [sj£enn' n]. 1. Irlands största flod; Man and superman (1903; uppf. i Sthlm
från nordligaste Eirc genom sjöarna Allén, Ree 1908), The doctor's dilemma (1911; uppf. i Sthlm
o. Dearg till Atlanten med en no km lång myn- 1912), Saint Joan (1924; Sankta Johanna,
ningsvik (från Ijmcrick). 360 km. Segelbar till uppf. i Sthlm 1925 o. i Malmö 1946), The äpple
sjön Allén. Genom två kanaler i förbindelse med earl (1929) o. Geneva (1938). S. har även ägnat
Dublin. — 2. Flygplats i v. Eire, grevsk. Clare, sig åt socialpolitisk verksamhet (Socialism for
vid fl. Shannon, nära Limcrick.
millionaires, 1901; sv. övers. 1915, samt EveryShansi (sjann'si], provins i n. Kina, kring body's political whafs what, 1944, vari han framHuang-ho o. dess bifl. 162,000 kvkm, n . 6 mill. lägger sina synpunkter på samhällsproblemen).
inv. (1947). Bergland i avsatser upp mot Bl. romaner Cashel Byron's profession (1882; sv.
Mongoliet. Väldiga stenkolslager, obetydl. ut- övers. 1920) o. Sidney Trefusis Esq. (1917). — S.
nyttjade.
Till större delen täckt av den är närmast lärjunge till Ibsen o. drager liksom
ytterst bördiga gula (löss-)jorden. Huvudstad: denne i härnad mot det konventionella i samhällslivet, vanligen med paradoxen som vapen.
Tai-yuan.
S. erhöll 1926 föregående års nobclpris i litteraShantung [sjann'-]. 1. Provins i n.ö. Kina, vid tur, vilket han avsatte till en fond för spridning
Gula havet kring nedersta Huang-ho; i n.ö. en av kännedomen i England om svensk litteratur.
stor halvö. ^ 6 , 1 9 4 kvkm, 38 mill. inv. (1947).
Kinas tätast befolkade provins. Halvön o. en del
Shaw, T. E., namn antaget av T. E. h a wav fastlandet äro lågt, stenkols- o. malmförande
bergland, begränsat av den stora kines, slätten. r e n c e.
Sheboygan [sjibåj'g°n], stad i Wisconsin, n.
Huvudnäring: jordbruk. Huvudstad: Tsi-nan.
— W e i - h a i - w e i p å n . kusten av halvön För, Stat., vid Michigansjön. 41,000 inv. (1940).
arrenderas av England. — K i a o c h o u - b u k - Hamn.
t e n med staden T s i n g - t a o arrenderades
Sheerness [sji'°-], stad i s.ö. England, grevsk.
av tyskarna 1898—1914; besattes sed. av japa- Kent, på n. kusten av ön Sheppey i Thames.
nerna men återlämnades till Kina 1922; ånyo 19,000 inv. Örlogshamn. Badort. Ostronfiske.
besatt av japanerna 1937—45. — 2. E t t slags
Sheffield [sjeffild], stad (eget grevskap) i
siden.
grevsk. Yorkshire (West Riding), mell. England,
vid fl. Don. 509,000 inv. (1946). Univ., gr. 1908.
Shao-hing [ijaå-], stad i ö. Kina, prov. Che- Gotisk kyrka (1300—1400-t.). Betyd, industri,
kiang, nära kusten. C:a 200,000 inv. Handel. särsk. tillv. av metallvaror. I närh. järn- o. kolShapingmaskin [sje^ping-] (av eng. shape, gruvor. Bombat under Andra världskr.
forma) el. k i p p h y v e 1, mindre hy vel för
Sheffield [sjeffild], J o h n , earl av M u 1metallbearbetning. Arbetsstycket fastspännes g r a v e, hertig av B u c k i n g h a m a n d
på ett rörligt bord, medan det skärande stålet är N o r m a n b y (1648—1721), britt, torypolifästat vid en fram- o. återgående slid. Matningen tiker, gunstling hos drottning Anna, gynnare
sker vinkelrätt mot stålets rörelseriktning.
av Pope o. Dryden.
Shapley [sjaepp'li], H a r 1 o w, f. 1885,
Shelf [sjellf], eng., hylla; benämning på den
amerik. astronom, chef för Harvardobservato- breda, submarina bård eller hylla, vilken med
riet 1921, har på grundval av studier av klot- ringa djup kantar kontinentens kuster o. utgör
formiga stjärnhopar framställt nya teorier ang. den rikaste fångstplatsen för havsfisket. På vissa
världsalltets bysgnad.
ställen, t. ex. utanför Västeuropas o. NordameSharaku el. T o s h u s a i, japansk konstnär, rikas atlantkust, har den en bredd av flera hunddöd 1825. Han utförde ett antal träsnitt i färg ra km.
med ypperlig karakterisering av skådespelare.
Shell'aek, stavningsform för schellack.
Se plansch på Grafik.
Shelley [sjeiri], P e r c y B y s s h e (1792
Sharp [s3a'p], W i l l i a m (1855—1905), —1822), eng. skald, utgav 1819 sorgespelet
skotsk författare, utgav under namnet F i o n a Cenci, som följdes av det
M a c 1 e o d en rad poetiska prosaberättelser lyriska dramat Prometheus
med keltiska ämnen (The sin-ealer, 1895; Synd- unbound (1820; Den befriade
ätaren, 1915).
Prometheus, 1942; övers.
Sha-si [sja-1, stad i mell. Kina, prov. Hupei, A. Österling), en hymn till
vid Yang-tsl-kiang. 114,000 inv. Öppen för ut- den allt besegrande mänländsk handel. Huvudort för bomullsindustrien niskoanden. Hans lyriska
diktning, som hör till det
o. den inre handeln.
yppersta i engelsk poesi,
Shasta [sja:ss't ö ], M o u n t, berg i n. Kali- ger
sublima uttryck särsk.
fornien (Kaskadbergen), v. För. Stat. Utslock- åt hans
hänförelse inför
nad vulkan, c:a 4,000 m ö. h.
naturen: berömda äro hans
Shaw [sjå], N o r m a n (1831—1912), eng. oden [Ode to the west wind,
arkitekt, huvudrepresentant för den nationella,
Shellhuset
— 1582 —
Hymn to intellectual beauty). Både sora människa o. skald var S. en eldsjäl, som helt följde
sina ingivelser; levde från 1818 i landsflykt o.
omkom under en segling på Medelhavet. Biografi av E. Blunden (Shelley, A U/e story, 1946).
Shellhuset, affärskomplex i Köpenhamn,
1943—45 Gestapos högkvarter under tyska ockupationen. Byggnaden, som starkt befästes, demolerades fullständigt 1945 vid ett allierat flyganfall, riktat endast mot S.
Shelterdäck [sjell'-], lätt skyddsdäck över
hela fartyget.
Shenandoah [sjen 0 ndå o 'a], biflod fr. h. till
Potomac i Virginia, ö. För. Stat. 320 km.
Sheng [sjeng], kin., provins.
Shengkiang [i]eng-] el. F e n g - t i e n, prov.
i s. Mandsjuriet, Kina. 150,000 kvkm, 9.8 mill.
inv. (1939). Huvudstad: Mukden (Feng-tien-fu).
Shensi [sjenn'si], prov. i n.v. Kina. 188,860
kvkm, 9.4 mill. inv. (1947). Bergigt, rikt på
lössbildningar. Petroleum- o. stenkolsfyndigheter. Huvudstad: Si-an.
Sheppey [sjepp'i], ö i s.ö. England, grevsk.
Kent, vid Medways utlopp i Thames. 905
kvkm. På S. örlogshamnen Sheerness.
Sheraton rljerr^tnl, T h o m a s (1751—
1806), eng. möbelarkitekt. Han publicerade fr.
1791 en samling möbelritningar (Cabinet-maker
and upholsterer's drawingbook), som väckte stor
uppmärksamhet både inom o. utom landet. Ur
S:s stil ( S h e r a t o n s t y l e ) utvecklades den
amerikanska tcolonial style». Själv tycks S. ej
ha ägnat sig åt utförandet av sina ritningar utan
verkade huvudsakl. som baptistpredikant,
skriftställare, ritlärarc m. m.
Sheridan
lsjerr'id°n],
Richard
(1751—1816),
eng. författare o. politiker,
gisslade i sitt satiriska lustspel The school for scandal
(i777; Skandalskolan) tadelsjukan
hos de högre
klasserna. (.Se bild.)
Sheridan
[sjerr'id°n],
P h i l i p H e n r y (1831 —
88), amerik. general, deltog
med stor utmärkelse på
nordstaternas sida i Inbördeskriget
(1861 — 65).
Överbpfälh. för För. Stat:s
stridskrafter
1883.
(Se
bild.)
•
Sheriff [sjerr'if] (eng., av
forneng. scir-gereja, »shiregreve»), ämbetsman i Storbritannien o. För. Stat.
med under tidernas lopp
mycket växlande befogenhet, i allm. högsta civila myndighet inom visst område.
Sheriff fs]err'if|, R o b e r t C e d r i c . f .
1896, eng. författare, deltog i Första världskr.
O. skildrar skyttegravserfarenhetei i romanen
o. dramat Joumey's end (1929; Resans slut,
1929, uppfört i Sthlm s.å. som Männen vid
fronten).
Sherloek Holmes [sjoMåk hå°'ms], huvud
personen i A. Conan Doyles detektivberättelser
1. Sherman [s]0'm°n], W i l l i a m T e c u m s e h
(1820—91), amerik. general, under Inbördes
kriget i nordstaternas tjänst, tvang efter er
övringen av Raleigh sydstaternas överbefälh
Johnston att kapitulera (april 1865). Överbefälh för För. Stat:s stridskrafter 1869—83
2
Sherman, J o h n (1823—1000), broder
till W. T. S., amerik. republikansk politiker,
senator från 1861. Finansminister 1877—81,
utrikesminister 1897—98; främst verksam inom
den ekonomiska politiken.
Shikapur
Sherrington [sjerr'ingt°n], sir C h a r l e s , f.
1861, läkare, 1914 prof. i Oxford. Erhöll 1932
tills, med Adrian nobelpriset i fysiologi o. medicin för sina undersökn. över nervcellernas arbetssätt.
Sherry [sjerr'i] (eng. namn på den sp. staden
Jerez), ett torrt, brunrött starkvin från s.v.
Spanien; förekommer som oloroso (mörkt, fylligt), fino (ljust, lätt), amontillado (ljust, torrt),
manzanilla (ljust, mycket torrt o. lätt). Alkoholhalt 18—20 %. Det bör serveras vid 13 a 15 0 .
Shertok [i]errtå'k], M o s h e, f. 1894, judisk
socialistisk politiker, medl. av Jewish Agencys
exekutiv o. chef för dess politiska avdelning,
Israels utrikesminister sed. maj 1948.
Sherwood [sj0'°odd], R o b e r t E m m e t ,
f. 1896, amerik. dramatiker, tidigare journalist.
Bl. tidigare arb. The road to Rotne (1027), Reunion in Vienna (1931) o. Idiofs delight (1916;
Mitt i Europa, uppf. i Sthlm 1939), vilka filmatiserats. S. bekämpade under Andra världskr.
i sitt författarskap isolationismen o. deltog äv.
aktivt i politiken. Bl. senare tidsbetonade skådespel: Abe Lincoln in Illinois (1938), There
shall be tio night (1940).
Sherwood forest [sj0'°od fårr'ist], område n.
om Nottingham i England, tidigare kronoskog
o. enl. traditionen tillhåll för Robin Hood.
S h e t e l i g [sje'-], H a a k o n, f. 1877, norsk
arkeolog, prof. vid Bergens mus. 1915—42.
Har bl. a. utg. arb. rör. Norges järnålder
o. var J910—26 medredaktör för Kunst og
Kultur.
Shetlandsponny, eng. dvärghäst från Shetlandsöarna, den minsta
av alla ponnyer (65—
105 cm över manken),
berömd såväl för klokhet o. läraktighet som
för styrka o. härdighet. Har tät, lurvig
vinterpäls. Hålles föi
spjrtändamål samt anvandes som dragdjur
i eng. kolgruvor
S h e t l a n d s ö a r n a [ijett'l°nds-j, britt, ögrupp
(utgör eget grevskap), n.ö. om Skottland- E t t
stort antal i allm. kala klippöar, holmar o.
skär, tills. 1,425 kvkm. E t t 25-tal bebodda.
19,000 inv. {1946). Boskapsskötsel (får o.
små hästar, ponnyer), fiske o. jakt. Huvudstad: Lerwick på största ön Mainland. —
S., av nordmännen kallade Hjaltland, erövrades på 870-t. av Harald Hårfager o. tillhörde,
förenade med Orkneyöarna o. styrda genom
jarlar, Norge till 1469, då de som pant överlämnades till Skottland. Det norska språket
utdog på 1600- o. 1700-t.
Shields [sji'lds]. i. S o u t h S. [sa°b-], stad
(eget grevskap) i n.ö. England, grevsk. Durham,
vid TyneS mynning i Nordsjön. 111,000 inv.
(1937). Stora skeppsvarv o. dockor. En av
landets förnämsta kolesporthamnar. — 2.
N o r t h S. [nå'b-],en del av staden Tynemouth,
mittemot S. 1, på n. sidan av flodmynningen.
S h i g a f s e [i]i-], stad i s. Tibet, vid Tsanpo
(Brahmaputra). Omkr. 14,000 inv. I närh.
klostret Tashilunpo, säte för Tibets näst förnämsta lama.
Shigemitsu [sji'-], M a m o r n, f. 1887, jap.
diplomat. Medl. av jap. delegationen till fredskonferensen i Paris 1919, minister i Kina 1931,
vice utrikesminister 1933, ambassadör i Moskva
1936, i London 1938—41, därefter i Nanking.
April 1943—juli 1944 utrikesminister i Tojos
regering o. aug.—okt.0 1945 i Higashi-Kunis reg.
S h i k a p u r [sjikapo' ], stad i n.v. Indien, prov.
Bombay, v. om fl. Indus. 63,000 inv. Handelsplats med bl. a. textilindustri.
Shikoku
— 1583 —
Siam
Sbikoku [sji'-], stor jap. ö mellan Honshu o. kr. av de allierade vid bombanfall utan marksikt.
Kyushu. 18,773 kvkm, 3.4 mill. inv. (1935).
Shilling [sjiU'-], britt, silvermynt = V M
Shorea [sjå'-], trädsläkte (fam. Dipterocarpapund. Indelas i 12 pence å 4 farthings. Förkortas ceae), 87 ständigt gröna arter (tropiska Asien),
s. el. sh.
Blad hela, läderartade, blommor i ensidiga ax,
Shillong, huvudstad i prov. Assam, n.ö. samlade i rika vippor. S. robus'ta, salträdet, OstIndien. Omkr. 8,000 inv.
indiens viktigaste skogsträd, lämnar ett värdeShimmy [s]imm'i], eng., en foxtrotliknande fullt virke med mörk kärna. Jfr Dammardans, som utfördes under skakning av hela harts.
kroppen. Modern omkr. 1921.
Short story [sjåt stå'ri], eng., kort berättelse,
Shimonoseki [sji'-], förr A k a m a g a s e k i , novell.
stad i s. Japan, på s.v. udden av Honshu.
Shotwell [sjått'°ell], J a m e s T h o m s o n ,
133,000 inv. (1935). En av landets främsta f. 1874, amerik. historiker, prof. vid Columbiahamnstäder. Undervattenstunnel (8 km) mellan univ. 1908—42, red. för samlingsverket Economic
S. o, Moji på Kyushu, färdig 1942. I S. slöto and social history of the world töar (1919—29).
Japan o. Kina fred 1895.
Show [sjåo], eng., utställning, uppvisning, utShingling [sjing'-] (av eng. shingle, tak- styrselrevy,
spån), kortklippning av kvinnohår, så att hårets
Showa [sjå°'a], »strålande fred», japansk belängd avtager nedåt nacken. Modernt på 1920-t. teckning på kejsar Hirohitos regering. S h o w a Shinto [sjinn'-] el. s j i n t o, landarnas väg», r e s t a u r a t i o n e n , e n a v Matsuoka ledd,
den inhemska japanska religionen, är en poly- starkt nationalistisk o. antiparlamentarisk röteistisk o. animistisk hedendom med dyrkan relse i Japan.
av avlidna stormän samt olika gudomligheter,
Shrapnel [ijra;pp'n 0 l], eng. benämning på
främst solgudinnan, som betraktas som kejsarnas granatkartesch.
ättemoder. Dess förnämsta helgedom är templet
Shreveport [sjri'vpåt], stad i Louisiana, s.
i Ise. Statsreligion 1868 har shinto dock färre
anhängare än buddhismen. rg40 inrättades ett För. Stat., vid Red River. 98,000 inv. (1940).
självst. ministerium för religionsfrågor o. shinto- Betyd, handel o. industri.
Shrewsbury [sJro'sb ö ri], huvudstad i grevsk.
prästema blevo samtidigt statsämbetsmän med
officers rang. Genom dekret av de amerik. ocku- Shropshire, v. England, vid fl. Severn. 43,000
pationsmyndigheterna dcc. 1945 upphörde inv. (1945). Industri. — Grundlagd på 400-t.
I slaget vid S. 1403 stupade sir Henry Pcrcy
shinto att vara statsreligion.
i strid mot Henrik IV.
Shinwell [sjinn' 0 ell], E m a n u e l , f. 1884,
Shropshire [sjråpp'sj°], S h r o p el. S a 1 o p,
britt, socialistisk politiker, me-!l. av underhuset grevskap i v. England, omkr. Severn. 3,489
sed. 1922, statssekr. i gruvministeriet 1924, fi- kvkm, 244,000 inv. (1931). Huvudstad: Shrewsnanssekr. i krigsministeriet 1929, bränslemin. bury.
1945—47, krigsmin, sed. okt. 1947S. H. T. 1. Förkortning för lat. saVvo hono'ris
Shiraz, huvudstad i prov. Farsistan, s. Iran. Wtulo, med oförkränkt hederstitel. — 2. Ordens129,000 inv. (1942). Vin- o. trädgårdsodling. sällskap för »egen o. andras trevnad», stiftat i
Industri. — Fordom landets huvudstad.
Uppsala 1850 av K. M. Appelberg. Filialloger
Shire [s]aj'°, i sammansättningar sj° el. sji 0 ], i Sthlm, Göteborg, Linköping o. Kalmar.
benämning för de distrikt, vari England fordom
Shunt [sjant], eng., el. g r e n 1 e d n i n g,
indelades. Kvarlever i namnen på dessa di- elektrisk ledning, som är kopplad parallellt till
strikt, t. ex. Yorkshire, men motsvaras nu av en annan. Strömstyrkorna i grenledningarna
c o u n t y, grevskap.
äro omvänt proportionella mot motstånden.
Shirer [sjaj'r ö ], W i l l i a m I,., f. 1904, Amperemetrar för likström förses ofta med en
amerik. radioreporter, 1934—40 i Berlin, bl. a. el. flera shuntar för mätning av högre strömför Columbia Broadcasting Co. Har bl. a. utgivit styrkor.
Berlin diary (1941; Dagbok från Berlin, s. å.) o.
Shunt maskin [sjant-], likströmsmaskin, vid
End of a Berlin diary (1947).
vilken magnet- o. ankarlindningarna äro paShirting [IjVting], eng., »skjorttyg»; t ä t t , rallellkopplade. Använd som generator kännetvåskaftat bomullstyg, användes till foder, tecknas den av att klämspänningen endast obeskjortor m. m.
tydligt minskas vid ökad belastningsström.
Shizuoka [sji-], stad i Japan, på s.ö. kusten Som motor håller den ett av belastningen nästan
av Honshu. 212,000 inv. (1938). Flygplanfab- oberoende varvtal.
riker. Svårt skadad vid allierade bombräder
Shylock [sjaj'låkk], en judisk ockrare, som
spelar en viktig roll i Shaksperes »Köpmannen
1945_
Shock [sjåkk], eng., dets. som chock. — i Venedig»; typen för en hänsynslös o. listig
girighuk.
S h o c k i n g, uppskakande, anstötlig.
Shoddy [sjådd'i], dets. som konstull.
S.I., förkortning för Systeme International, en
Shogun (sja-J, högste befälhavaren över internationell metrisk gängform, som i Sverige
Japans stridskrafter, 1192—1867 landets verk- delvis tillämpas för konstruktionsgängor. Jfr
lige härskare, med residens i Kamakura, medan Gänga.
keisaren endast ägde den religiösa överhögheten.
Si 1. Kem. tecken för en atom kisel. — a.
Sholapur [sjå°l a po'°], stad i s. Indien, prov. Mus. Ton (h) i solmisationen.
Bombay, vid iärnv. Bombay—Madras. 213,000
Si'al, benämning på jordens yttre lager (ned
inv, (1941). Bomullsindustri.
till c:a 120 km), bildad av atomtecknen för
Shop [sjåpp], eng., bod, butik. — S h o p - huvudbeståndsdelarna kisel (Si) o. aluminium
{Al). Jfr Sima o. Nife.
p i n g , rundvandring i butiker
Shora'n [sjå-], förkortning för short range,
Sialago ga (av grek. si'alon, spott, o. a'g<in,
amerik. system för radionavigering med flyg- driva), gemensam beteckning på medel, som
plan, arbetar på ultrakortvåg, räckvidd beroen- reta till ökad soottavsöndring.
de på flyghöjden (omkr. 11.5 mil på 1,000 m
Sialkot [-kå°'t], stad i n.ö. Pakistan, prov.
höjd o. 25.5 mil på 5,000 m höjd). Från Väst-Punjab. 138,000 inv. (1941). Pappers- o.
flygplanet utsändas korta radioimpulser, som bomullsindustri.
återutsändas av två markstationer. Impulsernas
Si'am el. S a y a m , 1939—45 o. sed. 1948 åter
gångtid mätes i flygplanet, varav läget erhålles. benämnt T h a i l a n d , konungarike p å Bortre
Noggrannheten begränsas endast av kartornas Indiska halvön, mellan Burma i v. och Franska
tillförlitlighet. S. användes under Andra världs- Indo-Kinaiö. 539,036 kvkm, 18 mill. inv. (1946),
Siatnang
— 1584 —
Huvuddelen av S. är ett bördigt slättland, genomflutet av den segelbara floden Menam. I v.
skogklädda bergskedjor med fruktbara dalgångar, i ö. lågt platåland, i s., på Malajiska
halvön, bergland. Tropiskt monsunklimat (regntid maj—okt.). Befolkning:
huvudsakligen siameser o. laos jämte 1f2 mill. kineser o. 400,000
indier o. malajer. Religion: buddhism. Näringar:
4/ s av befolkningen lever av jordbruk. Mest odlas
ris, särskilt i låglandet. På Malajiska halvön utvinnes kautschuk, i skogarna teakträ (av engelska bolag). S. är rikt på tenn (ön Puket på västkusten) o. guld. Export av ris, tenn, kautschuk
o. teak. Enligt förjattningen av 1946 (den tidigare gällde från 1933) är S. en konstitutionell
monarki med ett tvåkammarparlament. Politiska partier äro åter tillåtna. S. indelas i 70
provinser. Huvudstad: Bangkok. Armé: Allmän värnplikt. Fredsstyrka 25,000 man. Örlogsflotta: 1 pansarskepp, 8 kustjagare, 4 ubåtar samt smärre fartyg. Flygvapnets fredsstyrka
1,300 man. — Historia. Siarn räknar sin uppkomst fr. 400-t. På 1800-t. började europeiskt
inflytande göra sig gällande. Under verksamma konungar gick landet då kraftigt framåt.
Genom eng. o. fransk påtryckning tvangs S.
1917 inträda i Första världskr. på ententens sida
o. blev därefter medl. av N. F. En militärrcvolt
juni 1932 medförde införandet av ett konstitutionellt styrelsesätt. På grund av meningsskiljaktigheter med den autoritärt inställda nya regeringen lämnade kon. Prajadhipok (1893—
1941) 1934 landet o. bosatte sig i England, där
han 1935 avsade sig kronan till förmån för sin
systerson Ananda Mahidol (f. 1925). 1936 uppsade S. alla existerande traktater med främmande makter o. avslöt nya, varigenom det erhöll full jur. o. fiskal självständighet. Från 1938
utövade marskalk Luang Pibul Songgram en
personlig diktatur o. genomförde Siarns anslutning till det japanska programmet för Asiens
nyordning. Genom jap. förmedling erhöll S.
mars 1941 från Franska Indo-Kiua, med vilket
öppna fientligheter utbrutit dec. 1940, i huvudsak de delar v. om Mekongfloden, som det förlorat 1893. Dec. 1941 ockuperades S. av jap.
trupper vid den jap. aktionen i Östasien o. ingick en offensiv- o. defensivallians med Japan.
25 jan. 1942 förklarade S. krig mot England o.
För. Stat., varpå en siamesisk armé gick till
anfall mot Burma. Febr. s. å. inryckte kines,
trupper i norra S. 1944 störtades Pibul Songgram, varefter krigsförklaringarna mot västmakterna återtogos. 1946 avled kung Ananda
Mahidol av ett revolverskott under hittills outredda omständigheter o. efterträddes av sin
broder Phumiphon Aduldet (f. 1927). Den nya
författning, som trädde i kraft 1946, syftade
bl. a. till att genom fri partibildning uppmuntra
utvecklingen mot demokrati. Nov. 1947 kunde
dock Pibul Songgram genom en statskupp åter
sätta sig i besittning av statsmakten.
Siamang', Hyloba'tes syndac'tylus, en art
gibbon, till färgen svart o. med lång- o. pekfingrarna till hälften sammanvuxna. Höjd
omkr. 1 m. Ostindiska öarna.
Siame'siska tvillingarna, benämning på 2
siamesiska bröder, Eng o. Chang Bunker (1811
—74), som voro sammanvuxna medelst spetsen
av bröstbenet. Båda gifte sig o. blevo fäder
till flera normala barn. Benämningen har sedan
överförts på sammanväxta tvillingar över huvud
taget.
Si'amviken, vik av S3'dkinesiska havet ö.
om Malacka.
Si-an el. S i-n g a n, huvudstad i prov.
Shensi, n. Kina, nära fl. Hwei-ho. 1 mill. inv.
Handelscentrum. — Fordom i nära 2,000 år
rikets huvudstad.
Siang-tan, stad i ö. Kina, prov. Hunan, vid
Sibirien
järnv. Peking—Kanton. Över 300,000 inv.
Betydande handel. Utmärkt flodhamn.
Siauliai, litauiska namnet på Schawli.
Sibbaldia, örtsläkte (fam. Rosaceae), 8 arter.
S. procum'bens, fjällklöver, lågvuxen ört med
trefingrade blad o. små, blekgula, gyttrade
blommor. Vanlig i fjällen.
Sibbarp, kommun i mell. Halland, Hall. 1.
(past.adr. Risen); Falkenbergs landsf.distr.,
Hall. mell. doms. 924 inv. (1947).
Sibbhult, stations- o. industrisamhälle i
Hjärsås, Emmislövs o. Glimåkra kommuner,
Kristianst. 1., vid järnvägen Kristianstad—
Älmhult. 890 inv. (1946).
Sibeli'n, mjuk, långhårig yllevävnad, randig
el. svagt melerad.
Sibe'lius, J e a n ( J o h a n ) , f. 1865, Finlands störste tonsättare. S:s tonkonst bär en
starkt nationell prägel, o. särsk. hans tidigare
verk bygga ofta på motiv
ur Kalevala: orkesterdikterna Tuonelas svan, Kullervo,
Pohjalas dotter m. fl. Vidare
har han skrivit 7 symfonier,
den symfoniska dikten Finlandia, scenmusik (Kung
Kristian II, Kuolema, med
den mycket kända Valse
triste, Pelléas et Milisande
m. fl.), pantomimen Scaramouche, körverk, sånger o.
pianostycken. Särsk. hans
orkestermusik har vunnit internationell berömmelse genom sin harmoniska o. rytmiska
egenart o. sitt ofta mörkt patetiska tonspråk.
Sibenik [sji'-], ital. S e b e'n i c o, hamnstad
i Dalmatien, Jugoslavien. 37,300 inv. J.ikörtiltv.,
fiske, oliv- o. vinodling, kemisk industri. Katedral från 1400-t. i venetiansk gotik.
Siberi't, rosenröd turmalin; anv. som ädelsten.
Si'bethyena, dets. som jordvarg.
Si'betkattor, Viverr'a, släkte bland
skunkdjuren
med
rätt höga ben, indragna klor o. hårbeklädda
fotsulor.
Mellan
analöppningen o. könsdelarna ha de en mycket stor körtelficka, stinkkörtel, ur vilken erhålles den särsk. förr som läkemedel, nu till parfymer högt skattade, välluktande s i b e to l j a n . Fås särsk. från en afrikansk o. en asiatisk art, som därför äv. hållas i bur.
Si'beträtta, dets. som bisamråtta.
Sibi'rien (ry. S i b i r') omiattar n. delen av
Asien fr. Uralbergen till Stilla havet, tillhörande
Ryssland. 12,267,400 kvkm, 21 mill. inv.
(1939). I v. är S. ett slättland, som i ö. övergår
till bergland; i n. finnes en väldig tundra ända
till N. Ishavet; gräns i s. till Mongoliet utgöres
av förgreningar av Altajbergen, vidare Sajanska
bergen, Stanovoj- o. Jablonojbergen. Genomflytes av Ob, Irtysj, Jenisej, I,ena o. Amur
med bifloder. S. är bebott av storryssar, tatarer,
jakuter, burjäter m. fl. Näringar äro: åkerbruk
(på grund av det hårda klimatet föga utvecklat),
jakt, fiske, bergsbruk (järnmalm, stenkol, guld
m. m.) o. industri. Järnväg byggdes i börj. av
1900-t., går från Tjeljabinsk till Vladivostok,
6,503 km (omkr. 14 dagars resa). S. hör till
RSFSR och delas administrativt i förvaltningsområdena Svcrdlovsk, Tjeljabinsk, Kurgan,
Omsk, Tiumen, Kemerovo, Irkutsk, Novosibirsk
o. Tjita, territorierna Altaj (med autonom, omr.
Ojrot), Krasnojarsk (med Hakassiska autonoma
omr.), Habarovsk (med Amur- o. Katntjatkaomr.) o. Primore samt autonoma republ. Jakut o.
Burjat-Mongoliska republ. — Hist. S., som trol.
Sibiriskt ärtträd
-
1585 ~
varit bebott redan under stenåldern, omnäinnes av Herodotos som ett guldrikt land. E t t
rike, S i b i r , omtalas 1406. Detta kom snart
i konflikt med Ryssland, som starkt utvidgades åt öster under 1500-t. (Kasan 1552,
Astrachan 1554, staden Sibir 1583 samt efter
hand hela tatarriket). Ryssarna framträngde
under 1600-t. längs floderna, grundlade flera
städer i S. (Tomsk 1604, Jenisejsk 1619,
Jakutsk 1632) o. nådde 1639 Ohotska sjön.
Genom en gränsreglering 1680 förklarades
Jablonojbergen som gräns mellan Kina o.
Ryssland. S. användes från 1593 som deportationsort, tidigast för grövre förbrytare, i början av 1700-t. för sv. krigsfångar (Tobolsk) o.
från 1700-t. främst för politiska fångar. Under
de tre senaste decennierna har S. blivit föremål för en betydande exploatering av sina
naturtillgångar jämsides med en omfattande
industrialisering. Jfr Sabirer.
Sibiriskt ä r t t r ä d , art av växtsläktet Caragana.
Sibirja'ker, avkomlingar av utvandrade
Storryssar i Sibirien.
Sibirjak'ov,
Aleksandr
Mihajlov i t j (1849—1933), rysk industriman o. mecenat. S. bekostade Vs av Nordenskiölds Vegaexpedition o. verkade ivrigt för förbättring
av Sibiriens kommunikationer. Sedan han genom ryska revolutionen berövats sin egendom,
beslöt sv. riksdagen 1921 att tilldela honom
en hederspension.
Sibi'u, ty. H e r m a n n s t a d t , stad i mell.
Rumänien, Transsylvanien. 64,000 inv. (1945).
Ylleväverier. — S. anlades av tyskarna på
n o o - t . på platsen för fästet C i b i ' n i u m
från romartiden o. blev stad på 1300-t. Före
Första världskr. var S. ungerskt.
Sibylla, i forntidens Grekland o. Rom benämning på sierska. — S i b y l l i n s k a
b ö c k e r n a , tre böcker, som förvarades i det
kapitolinska Jupitertemplet i Rom under överinseende av 15 (urspr. 2) betrodda män, som
forskade däri efter försoningsmedel, då gudarna
yttrat sin vrede. Enligt sägnen hade de av
konung Tarquinius köpts av sibyllan Cumae.
De förstördes vid templets brand 83 f.Kr.,
varefter nya anskaffades, vilka brändes vid
kristendomens genombrott.
Sibylla, f. 18/i 1908, Sveriges prinsessa, hertiginna av
Västerbotten, äldsta dotter
till hertig Karl Eduard av
Sachsen-Koburg och Gotha
o. hans gemål Victoria Adelaide av Schleswig-HolsteinGliicksburg. Förmäldes 20 / 10
1932 med prins Gustaf
Adolf (se denne).
Sic, lat., så, sålunda.
Sic e'rat in fa'tis, lat.,
»så stod det skrivet i ödet» (Ovidius).
SIchuan [-tsjoan], den folkrikaste provinsen
i Kina, mot gränsen i v. kring Yang-tsl-kiang
o. dess bifloder. 403,634 kvkm, 45,800,000 inv.
(1947). I v. ödsligt högbergland, i ö. lägre
sandstensplatå, det utomordentligt bördiga »röda
bäckenet» (ris, säd, te, tobak, silkes- o. fruktodling) med tät, högtstående befolkning. Rika
men föga utnvttiade tilleångar på malm, stenkol,
petroleum, salt m. m. Huvudstad: Cheng-tu.
Sicilia no [sitsji-] el. s i c i l i e n n e [sisiljänn'], gammal sydital. dans i 6/s e l - la/a takt,
förekommer som andantesats bl. a. hos Bach.
Sicilia'nska aftonsången, ett mot fransmännen 1282 i Palermo utbrutet folkupplopp,
som gav anledning till huset Anjous fördrivande
från Sicilien. Benämningen, som uppkom först
under 1400-t., härledes av upploppets direkta
anledning: a t t en fransman skymfade en siciliansk dam under aftonsången.
Sickla
Sici'lien, ital. S i c i l i a , Medelhavets största
ö. 25,709 kvkm. Italienskt landskap. 4.3 mill.
inv. (1943)- Höglänt, vulkaniskt, yppigt fruktbart, lämnar vin o. sydfrukter samt svavel
i mängd. S. omfattar prov. Agrigento, Caltanisetta, Catania, Enna, Messina, Palermo, Ragusa,
Syrakusa o. Trapani. — Historia. S. har fått sitt
namn av sikulerna, ett icke indoeuropeiskt folk.
Det började på 700-t. f.Kr. koloniseras av grekerna (Syrakusa m. fl. anläggningar). Senare
vunno även kartagerna insteg. Om väldet över
S. fördes många häftiga strider; första puniska
kriget (264—241 f.Kr.) lade större delen av
ön under romarna, för vilka den kom a t t spela
stor roll (»Roms kornbod»). — S. erövrades 440
av vandalarna, 491 av östgoterna, 535 av Bysans, som därefter under århundraden kämpade
med araberna om besittningen av S. Med
900-t. blev S. en av huvudhärdarna för den
arabiska kulturen. Mot slutet av 1000-t. intogs
det av normanderna o. förenades 1130 med
Neapel m. fl. syditalienska områden till ett
välde, k o n u n g a r i k e t S., vars glänsande
kulturskede fortsatte under de tyska hohenstauferna (1194—1266). Efter en kort fransk erövringsepok (»sicilianska aftonsången») övergick S:s
krona till Aragonien. Det förenades 1504 med
Neapel till ett spanskt lydrike, styrt av en vicekonung, avträddes 1713 till Savojen, överlämnades redan 1720 till Österrike men återerövrades
1734 av spanjorerna, som här upprättade k o n u n g a r i k e t B ä g g e S i c i l i e r n a (under en bourbonsk sidogren). S. intogs 1860
under kriget mellan Österrike o. Sardinien av
Garibaldi. varefter det uppgick i konungariket
Italien. S., som under Andra världskr. var bas
för tysk-italienska trupper under Afrikakrigets
skede, invaderas av de allierade 10 juli 1943 o.
besattes efter en månads strider. — S., som i
den nya ital. författningen tillförsäkras viss
kommunal självstyrelse, förrättade 1947 val
till sitt autonoma parlament, varvid vänstern
erhöll 30, kristligt demokratiska partiet 20,
TJomo qualunque 14, monarkisterna 9 o. separatisterna 8 % av rösterna.
Sic i'tur ad a s t ' r a , lat., »så .går man mot
stjärnorna» (Vergilius).
Sick, I n g e b o r g M a r i a , f. 1858, dansk
författarinna.
Bl. romaner
Höjljceldsprasten
(1902), Helligt JEgteskab (1903), Jom/ru Else
(1905), Vaardalen (1924). Elskov (1934).
Sick, pressad upphöjning (vulst) på föremål
av bleckplåt. Jfr Sickmaskin.
S i c k a t i v (av lat. sicc'us, torr), ämnen, som
påskynda linoljans torkning. Utgöras av borat
el. re=inat av mangan, bly el. kobolt.
Sickert
[sikk' ö t],
Walter Richard
(1860—1942), eng. målare av dansk börd.
Landskap, interiörer o. porträtt, starkt påverkade av franskt måleri (Degas, Bonnard o.
VuiUard).
von S i c k i n g e n , F r a n z (1481—1523'. tysk
riksriddare, förde
talrika fejder mot tyska furstar,
understödde reformationen
o. umgicks med planer på
Tyska rikets omorganisation. S. angrep i spetsen för
ett riddarförbund kurfursten-ärkebiskopen av Trier
men angreps själv av de
tyska furstarna o. inneslöts
i sin borg Landstuhl, där
han dödligt sårad tvangs
att kapitulera (1523).
Siok'inger, J o s e p h A n t o n ( 1858—1930),
tysk skolman, upphovsman till ett skolsystem,
»Mannheimsystemet», enl. vilket barnen uppdelas i klasser efter begåvningsgrad.
Sickla, industriort vid Stblm—Saltsjöns
Sickling
— 1586 ~
järrtv., Nacka kommun, Sthlms 1. 1,523 inv.
(1946). I S. ligga AB. Atlas-Diesels verkstäder.
Sickling-, verktyg i form av en plan stålskiva, som användes vid putsning av vissa
plåtslageri- o. snickeriarbeten. Jfr Skavstål.
Sickmaskin el. s i c k- o. b e r t e l m a s k i n
användes vid tillverkning av olika föremål av
bleckplåt för att genom pressning (s i c k n i n g)
erliålla antingen en uppstående vulst (s i c k)
av godtycklig form, som ger erforderlig stadga
o. styvhet, el. en utvikt kant (b e r t e 1) för
fastsättning av en botten el. dyl.
Sicksack (fr. zigzag), i vinklar gående.
Sio t r a n ' s i t glo'ria m u n ' d i , lat-, »så förgår
världens härlighet»; inledningsorden till en lat.
kyrkosång, som tillropas en nyvald påve före
kröningen. Under sången uppbrännas blånor.
STculus (lat., från Sicilien), benämning på
den forngrek. historieskrivaren Diodoros.
Sic (hoo) vo'lo, sic ju'beo, lat., »så vill jag,
så befaller jag» (citat från Juvenalis); uttryck
för oresonlig o. hänsynslös maktutövning.
Siddharta, Buddhas egentliga namn.
Siddons [sidd'°ns], S a r a h , f . K e m b l e
(1755—1831), eng. skådespelerska, berömd för
sin tolkning av tragiska huvudroller såväl som
för sin skönhet. Hennes porträtt, målat av
Gainsborough (se bild sid. 555), är ett av dennes bästa verk.
Sideboard [sajd'båd], eng., lågt, avlångt
matsalsskåp. Som serveringsbord förekom sideboard i England redan under renässansen.
Siden (av kin. st, silkesmask), vävnad, tillverkad av silke.
A B . Sidenhuset, Sthlm. Grundat 1905.
Aktiekap. 350,000 kr. (1948). Varuhus för siden,
manufaktur, damkonfektion.
Sidensjö, kommun i ö. Ångermanland, Västernorrl. 1.; Nätra landsf.distr., Ångermani.
n. doms. 2,253 inv. (1947).
Sidensvans, Am'pelis gar'rulus, en av våra
vackraste tättingar med mjuk, yvig, rödgrå
fjäderdräkt o. tofs på huvudet. Vingar svartgrå
med gula o. vita band. Armpennorna ha lackröda bihang. Stjärten med bred gul spets. Kallare delarna av n. halvklotets skogsområden.
Kommer vintertid i stora flockar söderut. Lever
då av rönnbär m. m. (Se färgplansch.)
Side risk (av lat. si'dus, gen. si'deris, stjärna),
som avser stjärnor. — S i d e r i s k
oml o p p s t i d , den tid en himlakropp behöver
för att från jorden sett återkomma till ett
bestämt utgångsläge på stjärnhimlen.
Jfr
Synodisk.
Sideri't (av grek. si'deros, järn), dets. som
järnspat.
Siderosta't, dets. som heliostat.
Siderurgi, järnets metallurgi.
Sidi, arab., herre, furste.
SidJ-bel-Abbés [-bä's], garnisons- o. handelsstad i Algeriet, dep. Oran, ej långt från kusten.
55,000 inv (1936).
Sid'i-el-Barra'ni, by i Egypten, vid gränsen
till I,ibyen. Jfr Cyrenaica.
Si dis pla'cet, lat., om det behagar gudarna.
Sid'ky pascha, I s m a i I, f. 1870, egypt.
advokat o. politiker, premierminister 1930—33
o. 1946, dir. för Sueskanalbolaget från 1937.
Tillhörde urspr. wafdpartiet, vars inflytande
han dock senare häftigt bekämpat.
Sidlutningsmätare, flyginstrument, som visar flygplanets lutning i girplanet.
Sidmouth [sidd'm°b], badort i s.v. England,
grevsk. Devonshire, vid Eng. kanalen. 6,000 inv.
Sidmouth [sidd'm»b], H e n r y A d d i n g t o n (1757—1844), viscount, britt, statsman,
premierminister 1801—04, sökte som inrikesminister 1812—21 genom en sträng tvångs-
Siegfried
politik undertrycka arbetarbefolkningens missnöjesyttringar.
Sidney [sidd'ni], dets. som Sydney, stad i
Australien.
Sidney [sidd'ni], sir P h i l i p (1554—86),
eng. skald, mest känd genom berderomanen
Arcadia (1590).
Sidoarvinge, arvinge, som är besläktad med
arvlå tåren genom sidosläktskap, t. ex. syskon,
kusiner.
Sidogevär, vapen, som bäres vid sidan
(sabel, faskinkniv o. dyl.).
Sidolanternor el. s i d o 1 j u s, lanternor, som
skola föras av fartyg på väg, lysande från rätt
förut till 2 streck akter om tvärs, grön om styrbord, röd om babord. — Föras äv. på flygplan.
Jfr Lanternor.
Sidolinje, personer, som med en annan stå i
sidosläktskap (syskon, kusiner m. fl.) el. i släktskap grundat på utomäktenskaplig börd.
S i d o n , stad i det forntida Fenicien (nu
Sa i da), efter vilken fenicierna länge benämndes
s i d o'n i e r. Här påträffades 1887 de berömda
s i d o n s k a s a r k o f a g e r n a , välbehållna
grek. mästerverk från 400- o. 300-t. f.Kr., bl. a.
den s. k. Alexandersarkofagen. Jfr Saida.
Sido'nia el. v e n e t i a n, tät, femskaftad
bomullsvävnad med tydlig rätsida. Användes
till kappfoder, enklare sängtäcken m. m.
Sidoroder, ett kring en lodrät axel rörligt
plan, varmed flygplan styras i sidled.
Sidoskepp, de på ömse sidor om mittskeppet
belägna avdelningarna av en kyrka.
Sidotblände [sida'-], kristalliserad zinksulfid, framställd genom att glödga fälld zinksulfid i svavelväte. Vid närvaro av obetydlig
mängd koppar fluorescerar den för röntgen- o.
partikelstrålning, särskilt alfastrålar. Jfr Lysämnen o. Spintariskop.
Sidovecksteorien, zoologisk teori, innebär,
att fiskarnas pariga fenor o. motsvarande extremiteter hos andra ryggradsdjur uppkommit ur
delar av sidoveck, som hos fiskarnas stamformer
sträckt sic utefter kroppens sidor.
Siebenbiirgen [si'b-], dets. som Transsylvanien.
Siebengebir'go [si'b-] (»sjuberg»), bergsgrupp
bland Rhenska skifferbergen i v. Tyskland, på
högra stranden av Rhen. Högsta toppen 464 m.
Sieben Kurfursten, dets. som Churfirsten.
von Siebold (si'balt], K a r l T h e o d o r
E r n s t (1804—85), tysk zoolog o. läkare, prof.
Utgav bl. a. avb. över urdjuren, särsk. deras
fortplantning. S. grundade tills, med Kölliker
Zeitschrift fur wissensckaftliche Zoologie (1849).
Siedloe [sjjädl'tsel, stad i ö. Polen, vojevodskapet Lublin. 25,560 inv. (I94 6 ). Viktig
järnvägsknut. Läderfabriker.
Sieg [si'g], högerbiflod till Rhen. Utfaller
nedanför Bonn. 130 km.
Siegbahn [si'g-], M a nn e , f. «/ia 1886, fysiker,
prof. i Lund 1920, i Uppsala
1923, vid Vetenskapsakadrs
Nobelinstitut för experim.
fysik sed. 1937. Har utfört
grundläggande
arbeten
inom röntgenspektroskopien, för vilka han 1925 erhöll
1924 års nobelpris i fysik.
Tilldelades 1940 av Royal
Society i England Rumfordmedaljen, den förnämsta utmärkelsen för fysikforskning (i:a ggn till en svensk).
Siegesallé [si'ges-), ty., »segerallé»; allé i
Berlin, kantad med marmorstatyer av brandenburgska härskare.
Siegfried [si'gfrid], hjälten i de germanska
nibelungensagorna; motsvarar den nordisk?
Siegfried
-
1587
Sigurd Fafnesbane. — Musikdrama av R.
Wagner; uppf. i Sthlm i:a ggn 1905. Ingår
som tredje ledet i »Nibelungens ring».
Siegfried [sigfridd'], A n d r é, f. 1875. fransk
sociolog. Prof. vid École des sciences politiques
i Paris 19x1, vid College de France 1933- Bl.
arb.
Les
États-Unis
d'aujourd'hui
(1927;
Förenta Staterna av i dag, 1929).
Siegfriedlin jen ]si'gfrid-j el. V ä s t v a l l e n ,
tysk befästningslinje vid västgränsen. Färdig
1939. Genombröts av de allierade febr. 1945.
Siegfriedsställningen [sfgfrids-], tysk försvarsställning under Första världskr. från trakten av Ärras över S:t-Quentin till trakten av
Reims, om vilken utkämpades häftiga strider
vid ententens stora offensiv i okt. 1918.
Siegård, P ä r , f. 29 / ]2 1887, konstnär. Expressionistiska träsnitt, grafik, stilleben, monumentalmålningar: fresker i Grevie (1937) o. Vånga
(1941) kyrkor.
Siemens, förk. S, efter W. von Siemens uppkallad enhet för konduktans
= 1 reciprok ohm.
1. von Siemens [si'm-],
W e r n e r (1816—92), tysk
uppfinnare o. industriman.
Grundade (1847) den stora
clektrotekniska firman Siemens & Ilalske o. gjorde ytterst värdefulla insatser
inom elektrotekniken. (Se
bild.)
2 . Siemens, W i l h e l m
(sir W i l l i a m ) (1823—83),
bror till Werner v. S., tysk, i England naturaliserad industriman, mest bekant genom uppfinningen av regenerativa ugnar, vilka särskilt
kommit till användning vid martinprocessen
(Siemens' martinugn),
3. von Siemens, C a r 1 F r i e d r i c h (1872
—1941), son till Werner v. S., tysk industriman.
Ledare för Siemenskoncernen från 1919. Var
äv. medlem av generalrådet för näringslivet o.
ordf. i de tyska riksbanornas förvaltningsråd.
Siemenskonoernen [si'-], tyskt elektriskt
industriföretag
med dotterbolag över hela
världen, urspr. grundat av Werner von Siemens
o. Georg Halske 1847, S i e m e n s & H a l s k e, vars starkströmsavdelning 1903 sammanslogs med de s. k. Schuckertwerke till S i em e n s-S e h u e k e r t w e r k e ,
koncernens
andra huvudföretag. Fabrikationen, som omfattar alla till elektroindustrien hörande produkter, är huvudsakl. förlagd till området
S e i m e n s s t a d t i Berlin Svsselsätter enbart
i Tyskland 100,000 arb. De britt, ockupationsmyndigheterna övertogo 1947 driften av de till
S. hörande fabrikerna i Tyskland. Dotterbolag
i Sverige: E l e k t r i s k a A B . S i e m e n s .
Gr. 1898 (nuv. namn 1928). Aktiekap. 1.5 mill.
kr. (1948).
-
Sieverts Kabelverk
det inre. Torget
framför fasaden,
Il Campo, är ett
av landets vackrast proportionerade platser.
Universitet,
grundat 1203.
Sie'na, terra
di Siena, dets.
som järnockra.
Siende härad,
Västmanl. L, omfattar 6 kommuner:
Tillberga,
Hubbo, Badelunda, Irsta, Kärrbo o. Kungsåra.
3,828inv. (1947).
Västmanl. mell.
domsaga.
Siene, kommun i v. Västergötland, Älvsb. 1.
(past.adr. Torp); Kullings landsf.distr., Vättle,
Ale o. Kullings doms. 430 inv. (1948).
Sienkiewicz
[sjjenkje'vitsj], H e n r y k (1846—
1916), polsk författare, nobelpristagare 1905. S:s mest
berömda roman är Quo
Vadis (3 dir, 1896; Från
Neros dagar, 1898; Quo vadis?, 1911), behandlande
brytningstiden mellan antiken o. kristendomen i Rom.
Vidare
märkas
trilogien
Ogniem i mieczem (1884;
Med eld o. svärd, 1887,
1900), Potop (1886; Syndafloden, 1901), Pan
Wolodyiowski (1888; Den lilla riddaren, 1902),
bl. a. med ämne från Karl X Gustavs polska
krig.
Sieroszewski
[sjjeråsjäffski],
Wac!aw
(pseud. S i r k o) (1860—1945), polsk författare,
1933 president i Polska Litt.-Akad. Dömd
1878 för konspiratorisk verksamhet vistades S.
15 år i Sibirien. 1914—16 frivillig i Pilsudskis
legioner. Romaner om livet o. förhållandena i
Sibirien, Japan o. Kina.
Sierr'a, sp., bergskedja; ingår i namnet på
spanska, argentinska m. fl. bergskedjor.
Sierr'a Leone [-leå'-]. 1. Kuststräcka i v.
Afrika, Övre Guinea, n. om Pepparkusten. C:a
440 km lång. — 2. Britt, besittning, omfattande
S. 1 med inland. Delat i k o 1 o n i e n S. (kuststräckan o. öarna), 702 kvkm, 121,000 inv. (T940),
o. p r o t e k t o r a t e t S. (det inre landet),
71,660 kvkm, 1.9 mill. inv. (1939). Högland
med ofantliga skogar. Osunt klimat. Export
av diamanter, palmkärnor, palmolja, guld, järnmalm, kolanötter, ingefära, kautschuk m. m.
Huvudstad: Freetown. — Kolonien proklameSiemiradzki [ijiemiratfski], H e n r y k (1843 rades 1808 som brittisk, protektoratet 1896.
—1902), polsk målare. Motiv bl. a. från det
Sierr'a Ma'dre, bergskedjor i mexikanska
neronska Roms historia.
Siem-Reap. 1. Provins i Kambodja, franska centralplatån. Största höjd omkr 3,000 m.
Sierr'a More'na, sydligaste randbergen på
Indo-Kina, vid gränsen till Siarn. 180,000 inv.
— 2. Huvudort i S 1. I närh. av ruinerna av spanska högslätten. Högsta punkt: 1,299 m.
Sierr'a Neva'da. 1. Bergskedja i s. Spanien,
Ongkor (se d. o.).
S i e n a . 1. Provins i v. mell. Italien (Tosca- medelpunkt i Granadas högland. Högsta punkt
na). 3,812 kvkm, 268,000 inv. (1936). — 2. Mulhacén (3,478 m). — 2. Bergskedja i v.
Huvudort i S. 1, den konstnärligt märkligaste För. Stat., Kalifornien. Högsta topp Mount
orten i Toscana efter Florens. 52,000 inv. (1947). Whitney (4,540 m). Storartade naturscenerier
Ärkebiskopssäte. Domen, den äldsta eotiska (Yosemitedalen).
katedralen i Italien, påbörjades 1226. Predikstol
Sies'ta, it. o. sp., middagsvila.
av N. Pisano, beställd 1265, fresker av PinSieur [siö'r], fr., förkortning för seigneur.
turicchio. Det urspr. altarverket av Duccio förSievors [si'f-], G e o r g E d u a r d (1850—
varas i domkyrkomuseet. I dopkyrkan San 1932), tysk språkforskare, prof. i Leipzig 1891.
Giovanni under katedralen en dopfunt av Quer- S. behandlade särsk. de germanska fornspråcia m. fl. Märkligt stadshus, huvudsakl. fr. 1289 kens ljudhistoria o. metrik.
—1305 (se bild å nästa spalt) med fresker i
Sieverts Kabelverk, fabrik i Sundbyberg
Sieyés
—
II
för tillverkning av elektr. kablar m. m. Tillhör Max Sieverts Fabriks AB. (1894) o. är sed.
1938 anslutet till Telefon AB. I<. M. Ericsson.
Aktiekap. 7.5 mill. kr. (1948).
Sieyés [siejä's], E m m a n u e l J o s e p h
(1748—1836), fransk andlig (»abbé S.»), politisk tänkare o. statsman, en av
Franska revol:s mest bemärkta figurer; medlem av
direktoriet 1799. Utan att
vara någon handlingens
man spelade S. en stor
roll som författningsteoretiker. Såväl bollhuseden
1789 som konsulatförfattningen 1799 voro väsentligen hans verk.
Sif ( S i v ) , fornnordisk gudinna, Tors maka;
mycket fager o. med ett av dvärgar förfärdigat hår av guld.
Siffra (av arab. as-si/r, noll), de taltecken,
medelst vilka man (enligt positionsaritmetikens
regler) kan uttrycka varje tal. De r o m e r s ka s i f f r o r n a äro: I = 1, V = 5, X = 10,
X, = 50, C = 100, D = 500, M = 1,000. De
a r a b i s k a s i f f r o r n a äro d e numera
brukliga: o, r, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9.
Sif'nos, mindre ö tillhörande Cy kläderna,
Grekland, i forntiden med rika guld- o. silvergruvor. S. hade i Delfi ett med utsökta arkaiska skulpturer prvtt s k a t t e h u s (jfr d. o.),
vars rester återfunnits o. återuppbyggts.
Sifo'n (grek. si'fon, rör). 1. Dets. som hävert;
särskilt om vattenlds i W.C. Verb: s i f o n e'r a,
suga av med hävert. — 2. Uppåtriktat avloppsrör för vätska i en sluten behållare. Vätskan utströmmar på grund av övertryck, t. ex. i flaskor
med kolsyrade drycker. Andra ex. äro sprut flaskor på kemiska laboratorier, rafraichisseurer o. i
gasledniugar i gator för avtappning av kondensat.
Sigbrit Willums (»mor Sigbrit»), d. pa 1530-t.,
holländska, mor till Kristian II:s av Danmark
älskarinna Dyveke, utövade 1513—23 ett stort
o. icke förkastligt inflytande på styrelsen.
Si'gel (av lat.), förkortning(stecken).
Sigfrid, d e n h e l i g e , eng. missionsbiskop,
verksam i Västergötland o. Småland under
förra hälften av 1000-t., döpte Olof Skötkonung
i Husaby. S. är den egentlige befästaren av kristen mission i vårt land, sedan resultaten av
Ansgars verksamhet gått förlorade. Enl. traditionen död o. begraven i Växjö.
Sighraf, gotl. bildhuggare, verks. omkr. n 7 0
—1215, upphovsman till flera dopfuntar, den
berömdaste i Aakirkeby på Bornholm, vilken
S. signerat i runskrift. Hans stil är västeuropeiskt romansk med nordiska element i slingo. djurornamentiken.
Sightseeing fsajfsiing], eng., rundfärd för
beskådande av sevärdheter.
Sigill (lat. sigiWum, av sig'nunt, tecken),
avtryck i mjukt, snabbt stelnande ämne (vax,
lack) av en stämpel, i vilken ett kännetecken
för ett samfund, en person osv. ingraverats.
Sigilla'ria, trädsläkte, tillhörande lummerväxtcrna. Utdöda, under stenkolsperiodenflevande arter. Stammar intill %c< m höea. vanl
ogrenade. Blad gräslika,
stundom meterlånga, bildande en tät kvast i stamtoppen. Blommor långsträckta,
kottelika.
Sigismund (1566—1632),
konung i Sverige o. Polen.
son till Johan III o. Sigismund I:s av Polen dotter
Katarina Jagiellonica, uppfostrades i den katolska läran, valdes 1587 till konung i
Signalregementet
Polen o. erhöll efter faderns död (1592) äv. den
sv. kronan. S. måste vid sin kröning 1594
erkänna Uppsala mötes beslut. Hans politik
motarbetades under de följ. åren av hertig Karl. 1598 företog S. en väpnad expedition till Sverige men besegrades vid Stångebro
o. måste ge efter för hertigens fordringar. Sedan
S. brutit fördraget, avsattes han 1599. I Polen
befästes under hans regering det österrik, inflytandet. Sina anspråk på Sveriges tron vidhöll
han till det sista, särsk. eggad av en krets
landsflyktiga svenskar, ehuru han 1629 nödgades ingå stilleståndet i Altmark.
Sigismund (po. Z y g m u n t), polska konungar. — S i g i s m u n d
I (1467—1548),
son till Kasimir IV, konung 1506, förde krig
mot Ryssland o. Tyska orden samt bekämpade
reformationen. — S i g i s m u n d I I A u g u s t
(1520—72), son till S. I, dennes efterträdare
1548, införlivade 1569 Litauen med Polen. —
S i g i s m u n d I I I (1566—1632), konung 1587.
Jfr Sigismund, konung i Sverige o. Polen.
Sigluf jördur, stad på n. Island, vid Eyjafjords mynning. 3.000 inv. (1940).
Si'gmaringen, stad i delstaten Sudwiirttemberg-Hohenzollern (f. d. prov. Hohenzollern,
Preussen), Tyskland, vid Donau. 5,300 inv.
Tidigare huvudstad i furstendömet Hohenzollern-Sigmaringen. Hoheuzollernborgen förskriver sig delvis fr. 1500-1. — 1944 tillflyktsort
för de franska samarbetspolitikerna, som där
bildade en fransk regering.
Sigmund el. S i g i s m u n d (1368—1437)1
tysk-rom. kejsare (1433). den siste ättlingen av
huset Luxemburg, son till Karl IV, genom
giftermål Ungerns konung 1387, valdes 1410 till
tysk konung, sammankallade kyrkomötet i Konstanz 1413 men frambesvor genom sin stränghet mot kätteriet i Böhmen Husitkriget (1419
-36).
Signac [sinjakk'], P i e r r e (omkr. 1624—
84), fransk miniatyrmålare, verksam i Sthlm
från 1646, där han bl. a. utförde ett 30-tal
porträtt av drottning Kristina.
Signac [sinjakk'], P a u l (1863—1935), fransk
målare, huvudsakl. hamnbilder. Jämte Scurat
en av de förnämsta repr. för neoimpressionismen. Denna konstriktuings teori framlade S.
i D'Eugéne Delacroix au neoimpressionnisme
(1899). Monografi av I,. Cousturier (1922).
Signalement' (av lat. sig'num, tecken), noggrann beskrivning på en persons yttre, med
särskilt angivande av egenheter el. tecken,
t. ex. vid efterlysning av förbrytare el. å pass.
S i g n a l e r a , giva tecken. 1. Utbyta meddelande på avstånd på optisk, akustisk el.
elektrisk väg. Viktigaste metoder: 1. signalflaggor, olika färgade flaggor; 2. semafor med
flaggor el. armar i olika ställningar; 3. avståndsflaggor på långa håll, där föremåls form men
ej färg kunna urskiljas, med flaggor, vimplar,
kulor o. koner; 4. blänkfyrar med olikfärgade
sken; 5. Morses system med kombinationer
av korta o. långa tecken; användes vid: a) radio,
b) ljussignalering, c) ljudsignalering med ångvissla, siren, undervattenssignalapparat, korta o. långa vinkar med flagga m. m.; 6. raketer,
kanonskott m. m. (nödsignaler). — 2. Utmärka
vissa punkter med stenrös, stänger m. m. i
o. för sjömätning. Jfr Signalväseu.
S i g n a l k o d , internationell signalbok, med
vars hjälp meddelande kan utbytas oberoende
av språkolikhet.
Signalmatros, yrkesgren vid flottans sjömanskår, avsedd för signal- o. strålkastartjänst
ni. m.
Signalmästare, civilmilitär befattningshavare vid flygvapnet av 1. el. 2. klass med fanjunkares resp. sergeants tjänsteställning.
Signalregementet (S i), Solna, uppsattes
Signalpistol
-
1589 -
enl. 1936 års försvarsordning som efterföljare
till fälttelegraftrupperna. S. har ett kompani
förlagt till vartdera Kristianstad (SiK), Skövde
(SiSk) o. Boden (SiB).
Signalpistol, pistol för avskjutande av olika
färgade signalljus.
Signalställ, en omgång signalflaggor.
Signaltelegram, från utevarande fartyg signalerat meddelande till signalstation, som telegraferar det vidare till adressaten.
Signaltrupper ha till uppgift att ordna de
signalförbindelser, vilka fordras för de högre
förbandens staber. De sv. signaltrupperna utgöra
(sed. 1936) ett särsk. truppslag, omfattande ett
signalregemente med tre detacherade kompanier. Jfr Signalregementet.
Signalväsen, anordningar o. anstalter för
signalförbindelser i fält. S i g n a l f ö r b i n d e l s e r n a (signalmedlen) äro elektriska (telegraf, telefon, radio), optiska (signallampa,
heliograf, signalskärm, signalpatron, signalduk)
samt akustiska (visselpipa, signalhorn m. m.).
S i g n a l o r g a n e n , som handhava signalförbindelserna, utgöras vid högre kvarter o. staber av fälttelegraf- o. fältradioavdelningar, vid
lägre staber samt vid truppförband av signalavdelningar (sigualpatruller).
Signatu'r (av lat.), beteckning, påskrift,
namnteckning, författar- el. konstnärsmärke.
Signatä'r (fr. signataire), undertecknare av
ett fördrag.
S i g n e r a (av lat.), beteckna, underteckna.
Signeri' (av lat. sig'num, tecken), besvärjelse
av ont el. fara genom användning av trollformler i förening med vidskepliga bruk, t. ex. rökning el. blystöpning. Förekommer hos alla folk
på lägre kulturstadier. I kristna länder utgöras
formlerna i stor utsträckning av böneramsor
(stundom på latin) o. bibelord.
Signe't (nylat. signe'tum), sigill.
Signeul [sinjöll'], E l o f (1771—1835), diplomat, generalkonsul i Paris, medverkade betydelsefullt vid Bernadottes val till sv. tronföljare (1810) o. arbetade för att denne skulle
erhålla ledningen i Frankrike efter Napoleon.
S i g n i f i k a t i v (av lat.), betecknande, betydelsefull.
Signildsskär, ögrupp i Ålands skärgård,
Finland. Förr av stor betydelse för trafiken
mellan Sverige o. Finland.
Signore [sinjå're], it., herre. — S i g n o'r a,
fru. — S i g n o r i'n a, fröken.
Signorelli [sinjåräll'i], L u c a (trol. 1441
—1523), ital. målare, efterföljare till Piero
della Francesca. Hans mest betydande arbete
är en serie fresker över De yttersta tingen i
domen i Orvieto, 1500—06. Bl. stafflimålningar
Pans uppfostran, Berlin. Hans huvudintresse
var den plastiskt uppfattade nakna människokroppen.
Signori'a [sitijå-], it., herravälde, medeltida
benämning på de ital. städernas råd.
Sig'num, lat., tecken, fälttecken; kännemärke
för biblioteks- el. museiföremål vid katalogisering.
Sigrid (1566—1633), svensk prinsessa, dotter
till Erik XIV o. Karin Månsdotter, förmäld
med lagmannen H. Tott.
Sigrid den fagra, d. 1289, maka till lagmannen Bengt Magnusson i Östergötland,
bekant genom den romantiska senmedeltida
sägnen om striden mellan Bengt lagman o.
Birger Jarl, enl. vilken den senare till slut
avväpnas av S:s skönhet o. klokhet. I verkligheten ingicks äktenskapet först långt efter
jarlens död. Sägnen har dramatiskt behandlats
av Frans Hedberg i »Bröllopet på Ulvåsa» (1865).
Sigrid Storråda, enl. den isländska sagotraditionen en svensk stormansdotter, g. m.
konung Erik Segersäll o. moder till Olof Sköt-
Sigurjönsson
konung, efter Eriks död g. m. Sven Tveskägg
i Danmark. S. skymfades av Olof Tryggvesson
i Norge o. drev fördenskull sin make o. son
till kamp mot denne (slaget vid Svolder år
1000). S:s historiska existens är något osäker.
Sigtuna, stad i s. Uppland, vid ,
-—,
en fjärd av Mälaren, Sthlms 1., g ' f e ^ g !
Stlilms l:s v.doms. .Sigtuna lamlsf.- -Sjg§£|gSp
distr. 2,142 inv. (1948). Stadsva- =japr|slj§|j
pen, se bild. Bl. byggnader kloster- ^ - J T J: Ir I E
kyrkan S:ta Maria frän mitten av
=z^* f -~zl
1200-t., restaur. 1904—05, samt — ^ ^ g ^ ^ ;
rådhuset (vänstra bilden) från
1744. Dessutom märkas ruinerna efter S:t Per
(biskopskyrka), S:t l,ars o. S:t Olof (högra bilden), som höra till de äldsta kyrkirna i Sverige.
I S. finnas Sigtunastirtclsen med folkhögskola o.
humanistiskt internatläroverk (invigt 1927) samt
den självständiga s. k. Sigtunaskolan (realskola
o. gymnasium, äv. med internat). — S. torde
ha grundlagts vid ingången av 1000-t. som
medelpunkt tör den kristna missionen i Svealand. Dess storhetstid, kännetecknad av livliga
förbindelser med Östern, slöt med stadens härjning av ester (kareler?) 1187. Vid grävningar
i stadens centrum sommaren 1927 påträffades
en del märkliga metallföremål o. kam- o. krukmakaralster från vikingatiden. — Namnet S.,
belagt under formerna Sictona, Sictuna redan
hos Adam av Bremen, skrives Sictonia omkr.
1150. Det har ansetts vara bildat efter mönster
av det galliska borgnamnet Segodunum.
Sigtunastiftelsen grundades 1915 som centrum för frivilligt arbete i kyrkligt, uppbyggande syfte. Hospits, lekmannaskola, folkhögskola, humanistiskt läroverk (invigt 1927).
Förestods 1915—42 av grundaren Manfred
Björkquist; nuv. föreståndare docent Gösta
Lindeskog.
Sigurd, författarnamn för A. H e d e n s t i e r n a.
Sigurd Fafnesbane (tel. S i g u r ö r F å f n i s b a n i), germansk sagohjälte, motsv. tyskarnas Siegfried; huvudperson i Volsungasagan
o. flera eddadikter, erhöll sitt binamn emedan
han dödade draken Fafner (Favne).
Sigurd
Jor'salafa're
(»Jerusalemsfarare»)
(1089—1130), norsk konung, son till Magnus
Barfot, jämte bröderna Eystein o. Olof dennes
efterträdare 1103; företog 1107—10 ett korståg
till det Heliga landet o. bidrog efter hemkomsten kraftigt till kyrkans utveckling, bl. a. genom
tiondets införande. S. blev 1123 ensam konung.
Sigurd Ring, svensk sagokonung, medregent
till Harald Hildetand, utmanades av denne till
en kamp på Bråvalla hed, vilken strid slutade med Haralds fall.
Sigurdssagan, benämning på Sigurd Fafnesbanes i Volsungasagan m. fl. skildrade äventyr.
Sigurösson, J 6 n (1811—79). isländsk historiker o. politiker, hävdade i sin för den följande
författningsstriden betydelsefulla skrift Om Islands statsretshge Forhold (1855), att Island blott
genom personalunion vore förenat med Danmark.
Sigurjönsson, J o h a n n (1880—1919), isl.
författare, vann framgång med poesifyllda
sorgespel med motiv från Island, främst Bjarg-
Sigvalde järl
-
1590 -
Ejvind og hans Hustru ( t g r r , uppf. i Sthlm 1913,
senare bearbetat för filmen).
Sigvalde jarl, jomsvikingarnas hövding,
tvang Sven Tveskägg med list a t t erkänna
jomsvikingarnas självständighet.
Sigvat Tordsson (omkr. 995—omkr. 1045),
isl. skald, representant för en naturligare riktning inom den isl. skaldediktningen; vän till
Olof den helige, som han besjöng. Bl. hans
dikter märkes en frisk skildring av en resa
till Sverige (»austrfararvfsun).
Sigyn, i nord. myt. Lokes hustru.
Sih'vo, A ar n e , f. 1889, finsk general, utmärkte sig under Frihetskriget 1918, 1924 chef
för den nyinrättade krigshögskolan, befälhavare
för krigsmakten 1926—33, generalinspektör i
försvarsministeriet 1933, chef för befolkningsskyddet 1938, chef för försvarsmakten 1946.
Siikajoki [si'ka-], socken i v. Finland, vid
mynningen av S. älv, Uleåborgs 1., känd genom
Adlercreutz' seger över ryssarna under Tutjkov
>8/4 1808.
Siilasvuo [si'lasvoå], H j a l m a r (1892—
1947), finsk generalmajor (1940), i kriget mot
Ryssland 1939—40 vann S. segern vid Suomussalmi. Befälh. på Karelska näset 1944. Utgav
Striderna vid Suomussalmi (T940).
Sikan'dra, ort i Indien, 8 km n.v. om Agra.
I S. ligger Akbar den stores väldiga mausoleum,
fullbordat 1613, ett av Indiens märkligaste
byggnadsverk.
Sika ner, urinvånarna på Sicilien, under
antiken smån. undanträngda till öns v. del.
Trol. besläkt. med ibererna.
Si'kang, provins i v. Kina, ingår delvis i Tibet. 373,000 kvkm, 1,756,000 inv. (r947). Huvudstad: Kanting.
Sikar, Corego'nus, ytterst formväxlande släkte
av laxfiskar med förkrympta tänder, täml.
långsträckt, hoptryckt kropp o. stora släta
fjäll. Huvudet litet, ryggfenan kort. Silverglänsande. N. halvklotet i sjöar med klart,
kallt vatten, äv. Östersjön. Talrika arter o.
raser: siklöja, blåsik, gråsik, storsik, vanlig sik
m. fl. Alla viktiga o. utmärkta matfiskar.
Sikar el. S y k a r, biblisk stad i Samarien,
där Jesus talade med den samaritiska kvinnan
(Joh. 4: 5).
Si'kel (hebr. scke'kel), gammalhebr. mynt,
präglat i silver först av Simon Mackabeus.
Sikelia'nos, A n g e 1 o s, f. 1884, grek. skald,
förenar i sin diktning antik panteism med djupt
kristen mystik, bl. a. i diktcyklarna Grekernas
påsk, Prolog till livet o. Guds moder. Under ockupationen var S. ledare för den intellektuella
motståndsrörelsen, o. frihetskänslan får uttryck
i verstragedierna Sibyllan, Dedalos på Kreta o.
Kristus i Rom (1945).
S i k e m , fordom stad i Samarien, en av Palestinas äldsta städer. Nuv. N a b 1 u s. Staden har utgrävts sed. 1913, varvid bl. a. grundmurarna av kungapalatset från 1700-t. f.Kr.
påträffats.
Si'kher (av sanskr. sjiksja, lärjunge), ind.
sekt, stiftad av N a'n a k (1469—1538), vars
lära utgör en sammansmältning av olika religionsåskådningar, bl. a. har under muhammedanskt inflytande tron på en personlig gud utformats. Sekten bildade vid mitten av 1700-t.
ett mäktigt rike i Punjab, som 1849 erövrades
av engelsmännen. Nu omkr. 5.7 mill. anhängare.
Sikherna ha under senare år krävt upprättandet
av ett självständigt S i k h i s t a n. Vid Indiens
delning 1947 togs dock ingen hänsyn till deras
önskemål. Jfr Patiala och Östpunjabiska unionen.
Si-kiang, flod i s. Kina, upprinner i n.ö. prov.
Yiin-nan o. utfaller i Sydkinesiska havet med
stort delta vid o. s. om Kanton. 1,800 km.
Segelbar för större fartyg till staden Wu-chou.
Silarna
Sikk'im, furstestat i n. Indien, i s. Himalaya,
mellan Tibet, Nepal o. Bhutan. 7,300 kvkin,
123,000 inv. (1941). I n. toppar upp till 8,500 m.
Vidsträckta, värdefulla skogar. Åkerbruk o.
boskapsskötsel. Genom mell. S. går huvudvägen
Indien—Tibet. Huvudstad: Gangtok.
Siklöja, Corego'nus
al'bula, liten, intill 30
cm lång sik, vars underkäk skjuter framom nosen. N. Europa
o. Sibirien i sött o.
bräckt vatten. Fiskas med nät o. not. God
matfisk. Av rommen beredes »löjrom».
Sikor'ski,
Wladyslaw
(i88r—1943),
polsk general o. statsman, dec. 1922—maj 1923
konseljpresident o. inrikesminister, febr. 1924—nov.
1925 krigsminister. Efter
Pilsudskis statskupp 1926
tog S. avsked från armén o.
vistades från 1928 i Frankrike, där han skrev flera
historisk-militära
arbeten
med syfte att bidraga till
en närmare fransk-polsk
allians. Efter Polens sammanbrott 1939 bildade S.
en polsk regering i Frankrike o. blev dess konseljpresident o. krigsminister samt överbefälhavare för polska armén
i Frankrike. I maj 1940 flyttade han med hela
regeringen o. resterna av armén (25,000 man) till
London. Omkom vid en flygolycka. Jfr Polen.
Sikt. 1. Föremåls synlighet på avstånd. Sikten minskas av regn, snö, dimma o. solrök. —
2. Anordning för att skilja grövre o. finare partiklar el. stycken från varandra. I p l a n s i k t a r
(såll) användes en perforerad plåt el. siktduk
(gles väv av tagel, metalltråd el. dyl.), där de
fina kornen el. styckena falla igenom vid skakning för hand cl. i regel med maskin (jfr Harpa).
I v i n d s i k t a r användes en luftström, som
rycker med sig små, lätta partiklar, medan de
grövre kornen falla ned. I andra typer utnyttjas
vattenströmning, centrifugalkrafter osv. Jfr
Separator. — Jur. Uppvisande. •— V i d s i k t ,
vid uppvisandet. — S i k t v ä x c l e l . a v i s t a v ä x e l , vid uppvisandet betalbar växel. —
E f t e r s i k t el. a v i s o, viss tid efter uppvisandet. Jfr Datoväxel.
Siku'ler (lat. si'culi), Siciliens urinvånare.
Si'kyon, forngrek. stad på Peloponnesos'
n. kust, v. om Korint. Blomstrade på 600o. 500-t. f. Kr. under envåldshärskare, främst
Kleistenes. Sed. äldsta tid berömt konstcentrum, särsk. för bronsplastik. I S. verkade
bl. a. Polykleitos.
Sil, kommun i n. Västergötland. Skarab. 1.
(past.adr. Götenc); Kinne landsf.distr., Kinnefjardings, Kinne o. Kållands doms. 445 inv.
(1947).
Sila (ital., I, a S.), skogbevuxet bergmassiv
i Kalabrien, Italien, n. om Tarantobukten; utgör
en av Apenninernas naturskönaste partier.
Förser viktiga industrier med vattenkraft.
Högsta h. ö. h. 1,929 m.
SILA, förkortning för Svensk Interkontinental Lufttrafik AB.
Sila'ner, föreningar mellan kisel o. väte.
Sammansättningen motsvarar de lägre kolvätena i metanserien, t. ex. SiH 4 o. Si 2 H 6 . Mycket obeständiga.
Sila nio 11, grek. bildhuggare från slutet av
300-t. f.Kr. Av hans berömda porträttskulp~
turer finnes Platons bevarad i kopior.
Silarna, två sjöar på gränsen mellan Värmland o . Dalsland, ö s t r a S i l e n 2 0 k m
lång, 44 kvkm. V ä s t r a S i l e n 27 km lång,
Silas
— i $91 —
47 kvkm. Förenas genom fallet vid Krokfors
o. avflyta till Lelången.
S i l a s , judekristen följeslagare till Paulus
på a:a missionsresan (Apg. 15—18).
Silbenet, ett mot hjärnskålens botten gränsande ben, liggande mellan de båda ögonhålorna;
tillhör, uppbyggt som det är av små hålrum,
s i l b e n s c e l l e r , näsans s. k. bihålor.
S i l b e r m a n n [si] tysk orgel- o. klaverbyggarsläkt, vars främsta medl. äro G o t t f r i e d S.
(1683—1753), förbättrare av pianots konstruktion, o . J o h a n n A n d r e a s S . (1712—83)
i Strassburg.
Silbodal, kommun i s.v. Värmland, Värml. 1.
(past.adr. Årjäng); Årjängs landsf.distr., Nordmarks doms. 1,407 inv. (1947).
Silbodals församling omfattar Silbodals
kommun o. Årjängs köping.
S i l e n e , örtsläkte (fam. Caryophyllaceae, underfam. Silenoideae), c:a 300 arter på n. halvklotet o. i Afrika. Foder slätt med 5 tänder
el. flikar. Stift 3. Frukten en
nedtill flerrummig kapsel. S.
nu'tan$, backglim, har vita,
djupt tvåkluvna, under dagen
inrullade kronblad; vanl. i
gräsbackar.
S.
noctiflo'ra,
nattglim, har en enda el. några
få, vita, om aftonen öppna,
välluktande blommor. Åkrar.
S. acau'lis, fjällglim (se bild), med ljust rosenröda kronblad är allm. i våra fjälltrakter.
Sile'ner (av Silenus), i grek. myt. feta daimoner med hästsvans o. hästöron i Dionysos' följe.
S i l e n o s , grek. S e i 1 e'n o s, i grek. myt.
följeslagare o. lärare till Dionysos, framställes
som en fet gubbe med hästöron o. hästsvans.
Jfr Silener.
Silen'tium [-tsi-], lat., tystnad, som lystringsord: tyst.
Si'lent le'ges in'ter a r ' m a , lat., »bland vapnen tiga lagarna».
Silo'sia, lat. o. eng. namn på Schlesien.
Sileshår, namn på arter av örtsläktet Drosera.
Silfverstolpe, Sv. adlig ätt av skotsk härstamning; hette urspr. M a S c o 11.
1 . Silfverstolpe ( S i l v e r s t o l p e ) , A x e l
G a b r i e l (1763—1816), skald o. politiker,
riddarhussekreterare, hade som medlem av
konstitutionsutskottet 1809 stort inflytande på
regeringsformens tillblivelse. Frihetsvän o. upplysningsman. Medl. av Sv. akad. 1795.
2 . Silfverstolpe ( S i l v e r s t o l p e ) , F r e d r i k S a m u e l (1769—1851), broder till A. G.
S., diplomat, skriftställare, 1813 överintendent,
preses i Konstakad. o. chef för Kungl. mus.
3 . Silfverstolpe ( S i l v e r s t o l p e ) , G u s t a f A b r a h a m (1772—1824), broder till
F. S. S., skriftställare o. publicist av radikal
läggning, medlem av J u n t a n . S. utgav arb. i
statskunskap (Svenska statsförfattningens historia, 1809) samt estetiska studier.
4 . Silfverstolpe, M a l l a , f . M o n t g o m e ry (1782—1861), g. m. en kusin till G. A. S.,
höll litterär salong i Uppsala, som blev en samlingspunkt för den svenska nyromantikens
män, o. författade kulturhistoriskt intressanta
memoarer (utg. i 4 bd, 1908—n).
5 . Silfverstolpe, G u d m u n d L e o n a r d
(1815—53), brorson till G. A. S., ämbetsman;
författare. Hans harmoniskt präglade lyrik utkom i t saml. Dikter, 1851—52.
6. Silfverstolpe, C a r l (1840—99), historiker o. urkundsgivare, arkivarie, kammarherre; grundlade o. redigerade Historiskt bibliotek (1875—80).
7 . Silfverstolpe ( S i l v e r s t o l p e ) , H e l g e , f. i°/ 7 1881, ingenjör, verkst. direktör för
Surahammars Bruks AB. 1918—47. Ordf. i
Jernkontoret sed. 1944.
Siljestrom
8 . Silfverstolpe ( S i l v e r s t o l p e ) , G u n n a r W e s t i n , f. 83/5 1891, broder till föreg.,
nationalekonom, prof. vid Göteb. handelshögsk.
1923—32. Utg. 1922 Nationalekonomi för alla.
9. Silfverstolpe, G u n n a r M a s c o 1 1 (1893—
1942), konstkritiker, skald,
överintendent o. chef för
Kungl. husgerådskammaren
1936, en av de aderton
1941. I S:S lyrik ställas ofta
barndomsårens herrgårdsminnen i relief mot mannaårens upplevelser av världskrigstiden. Hans dikt präglas av klar form, tacskam
pietet, manlig behärskning
o. fin stämningskonst. Arvet (1919), Dagsljus
(1923), Vardag (1926), Efteråt (1932), Hemland
(r9 4 o). Dessutom övers, av angelsachsisk lyrik,
Vers från väster, 1922, 1924, tills. m. K. Asplund. Som konsthistoriker behandlade S. bl. a.
riddarhusets arkitektur o. svensk bokbindarkonst.
Silhuett' (av fr.), konturbild, avtecknad mot
ljus bakgrund (himmel) el. utförd i svart papper.
Silici'der (av lat. siWcium, kisel), föreningar
av kisel o. någon metall el. metalloid, t. ex.
järnsilicid.
Sili'eium, dets. som kisel.
S H i k a g e l [-gel] el. k i s c 1 s y r e g e 1, utfälld o. torkad kiselsyra. Har stor adsorptionsförmåga o. användes till torkning av luft o. a.
gaser, som underlag för katalysatorer m. m.
S i l i k a t , kiselsyrans el. kiseidioxidens salter.
Ingå i en mängd mineral o. bergarter, ex. fältspat, glimmer, hornblände o. lera, samt i flera
viktiga tekniska produkter, ss. glas, porslin o.
cement. Jfr Vattenglas.
Silikoner [-kå'-]. föreningar mellan kolväteradikaler o. den tvåvärda gruppen SiO (jfr
Ketoner). Polymeriscras lätt till oljor o. konsthartser med mycket hög elektrisk isolationsförmåga. Denna o. a. egenskaper ändras endast
obetydligt med temperaturen. Kitt av vissa
silikoner är stabilt intill 300° o. blir ej sprött
vid — 55°.
Silikos [-kå's] (av lat. siWcium, kisel), form
av s. k. dammlungsjukdom, som förorsakas av
kiselsyrehaltigt damm (kvarts) inom stenindustrien. Sjukdomen invalidiserar l ä t t sina bärare. Undvikes genom lämplig profylax, skyddsmasker etc.
Siliquo'sae, ett annat namn på växtfam.
Cruciferae. Äv. namn på den i:a ordningen i
den i5:e klassen av Linnés sexualsystem,
Silist'ria, stad o. fästning i n. Bulgarien, vid
Donau. 12,000 inv. Före 1878 tillhörde S. Turkiet, därefter till 1913 Bulgarien, sedan Rumänien o. återgick 1940 till Bulgarien.
Sili't, ett material, som liknar silundum o. användes på samma sätt.
S i l i u s Ita'licus, romersk ämbetsman o.
skald, d. 101 e.Kr., konsul 68. Hans främsta
verk är ett epos över Hannibalskriget, Punica,
efter mönster av Vergilius.
Siljan, insjö i mell. Dalarna, omgiven av
Mora, Rättviks, Leksands, Siljansnäs o. Solleröns kommuner. 290 kvkm. Största djup
120 m. Genomflytes av Österdalälven. Största ö Sollerön, i n.v. Den natursköna trakten
kring S. besökes livligt av turister.
Siljansnäs, kommun i mell. Dalarna, Kopp a r t . 1.; Leksands landsf.distr., Nedansiljans
doms. 2,121 inv. (1947)Siljeström, P e r A d a m (1815—92), skolman, politiker, rektor för Nya elementarskolan
i Sthlm 1856—62, under flera perioder riksdagsman. S. ivrade för förbättrad lärarutbildning, för flickskolor o. folkskolans omdaning
till bottenskola.
Silke
— 1592 —
Silke, tråd el. garn av de kring silkesmaskens
puppa spunna kokongtrådarna. Dessa bestå av
två äggviteämnen, fibroin o. sericin. Det senare
löses i blett vatten, varpå fibrointrådarna hasplas
o. torkas till r å s i 1 k e. Genom blekning, färgning o. spinning beredas därav olika slags silke.
Silkesmaskodlingen har sedan gammalt bedrivits av kineserna, som omsorgsfullt bevarade
hemligheten till början av vår tideräkning. I
Sydeuropa infördes silkesmasken under medeltiden (Sicilien på n o o - t . , Frankrike först på
1400-t.). Försök a t t inplantera silkesmasken i
Skandinavien (i Sverige på 1700-t.) ha misslyckats. Jfr Konstfibrer o. Silkesfjäril.
Silkeborg, stad i ö. Jylland, vid Gudenaa,
Aarhus Amt. 14,000 inv. (1940). Industri (pappersbruk, maskinfabrik, spinnerier, väverier).
Silkesapor, CallVthrix, släkte sydamerikanska
kloapor. Små med en mer el. mindre utvecklad
hårtofs framför o. över öronen. Hållas ehuru
ömtåliga ofta i fångenskap.
Silkesfjäril, Bom'byx mo'ri, en spinnare med
gulvita, med ett par mörkare tvärband tecknade vingar, 45—50 mm mellan vingspetsarna.
Larven, s i l k e s m a s k e n , som baktill bär
ett horn, lever av vita mullbärsträdets blad o.
spinner före förpuppningen in sig
i en kokong av fin
silkestråd.
Några
dagar efter det den
fullbildade
honan
lämnat puppan, lägger den omkr. 600
ägg, varefter den
liksom äv. hanen
dör. Silkesmaskens kokonger ge bästa råvaran
för silke. Genom odling ha en mängd olika
raser av silkesfjärilen skapats (jättesilkesfjäril,
se bild). Jfr Silke.
Silkeshårs, dets. som angorakanin.
Silkespapper, tunt papper; vikt i regel 15
(högst 30) gram per kvm.
Silkessnöret, en symbol för hängrepet, som
turk. sultanen fordom tillställde misshagliga
ämbetsmän med underförstådd uppmaning till
självmord; i överförd betydelse: förtäckt uppmaning till ämbetsman att begära avsked.
Sill, Clu'pea haren'gus, en för människan
ytterst viktig benfisk, som i ett flertal raser
finns i n. Atlanten.
Hos oss vid Västkusten o. i Östersjön, där den n. om
Blekinge vanl. förkrymper o. benämnes strömming. Sillen vandrar efter havsströmmarna, med vilka följa de
smådjur, varav den lever. Lektiden för skilda
raser mycket olika: vår-, höst- o. vinterlekande
sill. Rommen lägges på bottnen, ofta bland
tång o. alger.
SilTanpää [ p ä ] , E e m i 1, ?
f. 1888, finsk författare, nobelpristagare 1939- S:s romankonst har sin växtgrund
i hembygdens mark, han är
framför allt en instinktlivets
diktare, skildrar allra bäst
primitiva människor o. söker
sig i sin lyriskt stämda produktion oavlåtligt fram mot
själslivets dolda källsprång.
Elämä ja attrinko (1919;
I,ivet och solen, 1926),
Hurskas kurjuus (1919; Det fromma eländet,
1920), Nuorena nukkunut (1931; Silja, s. å.),
Miehen tie (1932; En mans väg, 1933), Ihmiset
suviyössä (1934; Människor i sommarnatten,
1935)Sillblixt, dets. som kornblixt.
Silrör
af Sillen, G u s t a f (1762—1825), arkitekt,
hovintendent 1796. Inredde bl. a. Rosersberg
i sengustaviansk stil.
Sillen, O s k a r , f. 2 »/a 1883, nationalekonom, prof. vid Handelshögskolan sed. 1915.
Sillerud, kommun i s.v. Värmland, Värml. 1.;
Årjängs landsf.distr., Nordmarks doms. 2,424
inv. (1947)Sillfiskar, Clupei'dae, artrik o. viktig familj
bland benfiskarna, hos oss endast s i 11 s 1 ä kt e t (Clu'pea) med arterna sill (strömming),
skarpsill, staksill samt sällsynt sardin o. stamsill.
Sillgrissla el. s p e t s a 1 k a, U'ria troi'lle, en
smalnäbbad alkfågel, svart
med vit undersida. N. Atlanten o. n. Stilla havet.
Häckar hos oss endast på
Karlsöarna
men
träffas
vintertiden vid västkusten.
(Se bild.)
Sillhövda, kommun i n.ö. Blekinge, Blek. 1.
(past.adr. Holmsjö); Tvings landsf.distr., Östra
o. Medelsta doms. 1,977 inv. (1947).
Sill'iman [-mön], B e n j a m i n (1779—
1864), amerik. geolog., prof. vid Yale; grundade
1818 den naturvetenskapliga tidskriften The
american journal of science.
Föregångsman
inom geologiundervisningen.
Sillimani't, rombiskt mineral av aluminiumsilikatct Al 2 Si0 6 . Jfr 1'olymorfi.
Sillkung, RegaWcus gWsne, en 5—6 m lång
el. längre, bandformig, silvervit j
benfisk med den ]
långa
ryggfenans
främsta,
framme vid huvudet sittande I
strålar förlängda
till en »krona».
Pelagisk
djupvattensfisk, funnen en gång vid Bohuslän, flera gånger vid Norge.
Sillogra'fen, dens. som Timon.
Sillolja, fet olja, som utvinnes ur inälvor o.
andra rester av sill genom kokning el. pressning.
Sillre kraftverk, i Indalsälvens biflöde
S i 11 r e å n i n. Medelpad. Fallhöjden 185.5
—197.5 m. Byggt av staten 1930—33.
Sillsalla't, rätt, bestående av sill, kall stek,
kokt kall potatis, saltgurka, inlagda rödbetor,
hårdkokta ägg o. råa äpplen, allt finhackat o.
smaksatt med socker, peppar, ättika o. senap.
Sillval el. r ö r v a 1, Dalaenop'tera phy'salus,
en intill 24 m lång, smärt byggd bardval från
n. Atlanten o. N. Ishavet. Flera exemplar ha
strandat vid Bohuslän, dit de följt sillstimmen.
Fiskätare. Jagas för späcket o. barderna.
Si'lo (nuv. byn S e 1 u n), forntida ort i mell.
Palestina, mellan Sikem o. Betel. Enl. GT en
tid förvaringsplats för arken.
Silo, sp., stor, tornliknande behållare för
spannmål, mjöl, kol m. m. För pressfoder användes silo av betong el. också träklädd gropsilo.
Si'loa el. S i'l o a m, hälsokälla i Jerusalem
(Joh. 9: 11).
Silo'ne, I g n a z i o , f. 1900, ital. författare, i
landsflykt under fascismen. Hans av humor präglade romaner ha utkommit på tyska o. engelska,
bl. a. Dit Reise nach Paris, Fontamara (1930;
sv. övers.), Bröt und Wein (1935; Bröd och vin,
1944). Der Samen unterm Schnee (1935; Sädeskornet under snön, 1945) skildrar ital. folkets
tragik under fascismen.
Siirör, ledningsbanor av oförvedade celler
i växternas kärlsträngar. Uppstå ur långa, på
varandra radvis ställda celler, vilkas tvärväggar
Silte
— 1593
silformigt genombrytas (silskivor). Leda huvudsakl äggviteämnen.
Silte, kommun på s. Gotland. Gotl. 1. (past.adr. Hablingbo); Klinteliamns landsf.distr., Gotlands doms. 280 inv. (1947).
S i l u m i n , legeringar av aluminium med kisel
(i regel 12.5 % ) ; användas till gjutning. Siluminbeta, som äv. inneh. något magnesium o. mangan
(0.3 o. 0.5 % ) , härdas efter gjutningen till
silumin-gamma genom uppvärmning o. snabb
avkylning. Jfr Duralumin.
Silun'dum, ett material, framställt genom
stark upphettning (omkr. 2,000°) av kol i kiselkarbid el. blandning av koks o. sand. Utgöres
huvudsakl. av kiselkarbid o. användes som motståndsmaterial i elektr. värmeapparater. Jfr
Karborundum o. Silit.
Siiu'rsystemet el. s i 1 u'r f o r m a t i o n e n,
i vidsträckt bemärkelse dets. som k a m b i o s i l u r s y s t e m e t , det äldsta av de p a 1 e oz o i s k a systemen med underavdelningarna
kambrium,
o r d o v i c i u m (el. u n d e r s i l u r ) o . g o t l a n d i u m (el. ö v e r s i 1 u r). I inskränkt bemärkelse avses med
silursystemet dets. som g o t l a n d i u m . Silursystemet uppbygges av sandstenar, skiffrar
0. kalkstenar (s. k. s i 1 u r i s k k a l k s t e n ) ,
de senare vanl. rika på fossil (koraller, trilobiter m. fl.).
SJlva'nus (av lat. siVva, skog), fornitalisk
skogsgud, sammanställd med skogs- o. fruktbarhetsguden Faunus.
Silvberg", kommun i s. Dalarna, Kopparb. 1.
(past.adr. Stora Tuna); Stora
Tuna landsf.distr., Falu doms. 1,104 i n v - ( J 947).
Silvberg:, namn på 2 gruvfält i Dalarna. —
1 . ö s t e r S i l v b e r g , i Silvbergs kommun,
Sveriges äldsta silvergruva, bearbetad från
n o o - t . till 1641. — 2. V ä s t e r ' S i l v b e r g
i Norrbärke kommun, bearbetad från 1480-t.
till början av 1700-t. o. sedan 1890-t. Manganhaltig järnmalm, bly o. zinkmalm.
Silver (lat. argen'tum), en envärd, ädel metall,
kem tecken AR, atomnrr 47. atomvikt 107.880
(stabila isotoper 107 o. 109), spec. vikt io.sn,
srnältp. 960.5°, kokp. r,950°. Silver är en mjuk,
vit, smidig o. tänjbar metall, som kan utvalsas i
mycket tunna blad (bladsilver) o. dragas till
ytterst fin tråd. Oxideras ej i luft men mörknar
dock långsamt, emedan det begärligt förenar
sig med svavelväte, som alltid i mycket små
mängder förekommer därstädes. I naturen förekommer silver dels gediget, dels i förening med
svavel, vanl. tills, med andra svavelmetaller,
SS. blyglans o. vissa kopparmalmer. På grund
av sin mjukhet användes silver oftast legerad
med andra metaller, vanl. koppar. Halten angives i % el. lödighet (sextondelar). Silver löses
endast i oxiderande syror, ex. salpetersyra. Palterna äro mestadels färglösa el. vita o. de flesta
äro svårlösliga i vatten men lösas lätt av tiosulfat o. cyanider under komplexbildning. —
Silvernitrat,
lapis, AgN0 3 , ä r lättlösligt i vatten o. saluföres som kristaller el.
smala vita stänger. Sönderdelas i ljuset av
organiska ämnen, ex. huden, till finfördelat,
svart silver. Användes till frätning av vårtor,
sårbehandling, vid försilvring av spegelglas,
i märkbläck m. m. — S i l v e r k l o r i d ,
klorsilver, AgCl, erhålles som en vit osflik fällning, om ett lösligt silversalt blandas med saltsyra el. en löslig klorid. I ljuset sönderdelas det,
varvid fritt silver bildas. Användes i den fotografiska tekniken vid framställning av kopieringspapper. — S i l v e r b r o m i d , bromsilver, AgBr, har samma egenskaper som silverklorid o. användes i högkänsliga fotografiska
skikt (plåtar, film, bromsilverpapper). — B I l v e r s u 1 f i d, svavelsilver, Ag 2 S, en blåsvart
glänsande massa. — Jfr Cyanider,
—
Simbirsk
Silverbisam, skinnet av desmanråtta.
Silverbröllop, 25-årsdagen av ett äktenskap.
Silverbuske, art av växtsläktet Elaeagnus.
Silverek, art av växtsläktet Senecto.
Silverglans, ett av de rikaste o. viktigaste
silvermalmsmineralcn, består av silversulfid,
Ag2S. med «7.j % silver Svartaktigi blvgrä,
mjuk (hårdhet 2—2.q), ger ett glänsande streck,
är ytterst smidig o. låter skära sig ss. bly.
Silvergran, A'bies al'b a (pectma'ta), ett 1
s. Europas bergstrakter inhemskt, viktigt skogsträd, som äv. hos oss med framgång odlas flerstädes i s. delen av landet. Barr ovan glänsande, mörkgröna, tvåsidigt riktade, knoppar
utan harts. Kottar cylindriska, intill 15 cm
långa med utskjutande täckfjäll. Ved lös, vit,
hos gamla träd med ljust gråbrun kärna, hartsfri, med samma användning som granved.
Silvermyntfot. Silver har i äldre tid haft vidsträckt användning såsom material för huvudmynt men efterträddes under 1800-t. i regel av
guld, på sina håll efter experiment med duhbelmyntfot. I Sverige skedde övergången 1873.
Alltjämt användes silver mycket till skiljemynt.
Silverpoppel, fopulus al'ba, ett högvuxet,
från s. Europa o. Främre Asien härstammande
träd- Krona vanl. rundad, blad rundat hjärtlika, grovtandade, undertill vitludna. Understundom pyramidformad. Vanligt parkträd.
Silverräv, en i nordl. Amerika o. Sibirien
förekommande varietet av vanlig skogsräv.
Svart med i spetsen vita stickelhår. Hålles
num. ofta i rävfarmer.
Silverstolpe, skrivform för Silfverstolpe.
Silverstål, blankdraget kvalitetsstål i stänger
med jämn tjocklek.
Silvertärna, Ster'na paradisae'a, en måsfågel; liknar mycket den vanliga fisktärnan men
har helt röd näbb o. kortare tarser. Allmän vid
Östersjöns kuster.
Silveråldern. 1. Den näst äldsta av de fyra
världsåldrarna i antik mytologi. — 2. Beteckning på den period inom den latinska litteraturen, som följer på den klassiska, »guldåldern».
Främsta representanter äro Seneca o. Tacitus.
Silvester, annan form för Sylvester.
SiTvius, D a v i d (1663—1732), kommerseråd, politiker. Mest känd för sin skrift Påminnelser angående successionsrättigheten till Sveriges
rike samt det s. k. suveräna enväldet (1719, tr.
1 q 20), i vilken han hävdade ständernas rätt att
fritt bestämma om tronföljden efter Karl X I I .
Silvrett'a, berggrupp i Rätiska alperna, ö.
Schweiz, på gränsen till Österrike. Högsta punkt
3,414 m.
Silvåkra, kommun i mell. Skåne, Malmön. 1.;
Dalby landsf.distr., Torna o. Bara doms.
468 inv. (1947).
Si'ma, benämning på ett lager i jordens inre
på c:a 120—1,200 km djup. Jfr Sial o. Nife.
S i m a , grek., rännlist.
Sima, H o r l a . f. 1906, rumänsk politiker.
Ledare i legionärrörclsen, flydde till utlandet
1938, återvände 1940 o. var ett par månader
s. å. understatssekr. i undervisningsministeriet.
Bröt med konung Carol o framtvang genom
Antonescu konungens abdikation sept. 1940,
varpå han ingick som vice konseljpresident i
Antonescus regering o. blev chef för Järngardet.
Jan. 1941 avsattes S. o. flydde utomlands.
Dömdes i maj s. å till döden in contumaciam.
Siman cas, stad i mell. Spanien, prov. Valladolid Omkr 1.000 inv Spanska statsarkivet.
Simberg, H u g o (1873—1917), finl. målare,
utförde kyrkomålningar (Johanneskyrkan i
Tammerfors), porträtt o. fantasikompositioner
av o^ta bisarr karaktär. Äv. akvareller o. etsningar.
Simblrsk', till 1924 namn på T J l j a n o v s k ,
stad i Ryssland.
Simblåsa
— Ii594 —
Sim b låsa, en av gaser utspänd blåsa, som
hos mänga fiskar ligger i kroppshålan närmast
ryggraden. Utgör ett organ, som gör det lättare
för fisken att höja o. sänka sig i vattnet. Dessutom är den ett andningsorgan, ehuru i allra, av
mindre betydelse. Hos lungfiskarna är den
dock utbildad till en verklig lunga.
Simborgarmärket, ett 1934 instiftat propagandamärke för simning. För att erhålla märket
fordras att utan tidsbegränsning simma 200 m
(herrar) el. rso m (damer).
Si'meon I I , f. 1937. exkonung av Bulgarien,
furste av Tirnovo, son till Boris I I I o. Giovanna,
prinsessa av Italien. Konung 1943—46, mim,
bosatt i Egypten.
S i m e o n , en av patriarken Jakobs söner
(1 Mos. 29: 33). S:s stam uppgick i Juda stam.
Jfr äv. .Simon.
Si'meon Styli'ten, omkr. 390—459, det
första o. mest berömda pelarhelgonet. Skall
ha tillbragt 30 år på en pelare utanför Antiokia i Syrien, varifrån han predikade bot o.
bättring.
Sime'to, Siciliens största flod, upprinner i
Monti Nebrodi o. mynnar i Cataniaviken. Omkr.
150 km.
Simfero'pol, tatar. A k m e t j e t, huvudstad
i republ. Krim, Ryssland, vid fl. Salgir. r43,ooo
in v. (1939). Trädgårdsodling, fruktkonserveringsfabriker.
Sim främjandet, förkortning för R i k s f ö r e n i n g e n för s i m n i n g e n s f r ä m j a nd e, bildad 1935 med huvudsaklig uppgift att
ekonomiskt stödja simsporten.
Simfåglar, Natato'res, äldre sammanfattande
benämning för med simfötter försedda fåglar,
vilka i den nyare fågelsystematiken fördelas
på olika, ofta vitt skilda ordningar.
Simfötter, fågelfötter med liten, högre uppfästad baktå o. tre med simhud förenade
framtar.
Simhall, överbyggd bassäng av sådana dimensioner, att simidrott kan bedrivas där.
Simhud, hudflikar mellan tårna hos vissa
vattendjur för underlättande av simningen.
Jfr Simfötter.
Si'mili- (av lat. si'milis, liknande), konstgjord,
ex. similidiamant av starkt ljusbrytande blyglas, strass.
Simi'lia simi'libus ( c u r a n ' t u r ) , lat., »lika
(botas) med lika», grundsats i den homeopatiska
läkedomskonsten.
Similor [-lå'r] el. m a n n h e i m g u l d ,
guldliknande mässing, är smidbart i kallt tillstånd o. anv. inom konstindustrien.
Simkrabbor, Portu'nus m. fl. släkten krabbor,
vilkas bakersta benpar äro årformigt tillplattade
simfötter. Vanliga vid västkusten.
S i m l a , stad i n. Indien, prov. Öst-Punjab,
nedre Himalaya, på e:a 2,200 m ö. h. 39,000
inv. Generalguvernörens sommarresidens.
Simlinge, kommun i s. Skåne, Malmön. 1.
(past.adr.
Fjärdingslöv); Klagstorps landsf.distr., Vemmenhögs, Ejunits o. Herrestads doms.
243 inv. (1947)Simlångsdalen, naturskön dalgång kring
Fylleån o. sjön S i m l å n g e n i Breareds o.
Snöstorps kommuner i Halland.
S i m m e l , G e o r g (1858—1918), tysk filosof,
prof. i Berlin o. Strassburg; behandlade främst
samhälls- o. moralvetenskapliga frågor.
Simmler, J ö z e f (1823—68), polsk historieo. porträttmålare, Katarina Jagiellonica i
Gripsholms fängelse (1858).
Si'mon, bibliska namn: 1. S i m o n P e t r u s , Jesu apostel. (Jfr Petrus.) — 2. S i m o n
S e 1 o t e n (»ivraren»), Jesu apostel (Luk. 6: 15,
Matt. 10:4). — 3. S i m o n f r å n C y r e n e,
som bar Jesu kors. (Matt. 27: 32.) — 4. S im o n M a'g u s, en samaritisk trollkarl (Apg.
Simphcissimus
8: 9, 18), som av Petrus o. Filippus ville köpa
den helige Andes gåva.
Simon [simå"*'], R i c h a r d (1638—1712),
fransk katolsk teolog, en av den nyare bibelforskningens grundare.
Simon [simåns']> F r a n c o i s J u l e s (i8r4
—96), fransk filosof o. politiker, 1876—77
ministerpresident; förf. till bl. a. Le devoir (1S54),
La religion naturelle (1856).
Simon [simå n s'J, M i c h e l , f. 1895, fransk
skådespelare, har framträtt i karaktärsroller i
både komedier o. allvarliga skådespel. Även
uppskattad filmskådespelare: Dimmornas kaj
(1938), Grand Hotell Skumrasket (1939), Det
kommer en vän i kväll (1946).
Simon [saj'm°n], lord J o h n A l l s e e b r o o k , viscount o f S t a c k p o l e E l i d o r
(1940), f. 1873, eng. politiker o. jurist, liberal
underhusled. 1906—18, inrikesminister 1915 —
r6, 1922—40 ledare för de liberala i underhuset;
bildade 1930 en national-liberal grupp. Utrikesmin. i Macdonalds samlingsregering 1931
—35, Baldwins inrikesmin. r935—37, Chamberlains finansmin. t937—40. Maj r94o—juli
1945 I.ord Chancellor i Churchills regering. S.
var ordf. i den ind. författningskommissionen
1927—30 o. deltog i Stresakonfcrcnsen 1935.
Simon Booeane'gra, opera av G. Verdi; uppfördes i Sthlm i:a ggn 1940.
Simoni' (efter S i m o n M a g u s), handel
med kyrkliga ämbeten, ett medeltida missbruk,
som bekämpades av Gregorius VII.
Simonides f r å n K e o s (556—468 f.Kr.),
grek. lyrisk skald; besökte sitt hemlands många
furstehov, vilkas härskare han mot belöning
prisade, o. besjöng de flesta av sitt folks dåtida
bragder. Flera epigram bevarade.
Sim'onov; K o n s t a n t i n , f. r9i5, rysk
författare, krigskorrespondent under Andra
världskr., då han skrev dels frontlyrik, dels den
illusionslösa, skickligt berättade o. verklighetstrogna romanen om Stalingrad, Dagar o. nätter
(1944; sv. övers. 1945).
Simonsson, B i r g e r (1883—1938), målare,
prof. vid Konstakad. 1931; porträtt, genre o.
landskap. S. hörde till sin tids genombrottsmän o. fick särsk. betydelse för västkustmåleriet. Koloristiskt tog han intryck av norskt
måleri.
Simonstorp, kommun i n.ö. Östergötland,
Östergötl. 1.; Bråbo landsf.distr., Bråbygdens
0. Finspånga l:s doms. 572 inv. (1947)Simon's Town [saj'm°ns ta°n], stad i Sydafrika, Kapkolonien. 36 km s.ö. om Kapstaden.
5,000 inv. (1936; omkr. 2,000 vita). Starkt
befäst flottbas. Badort.
Si'movitj, D u s j a n, f. 1882, jugoslav, general, deltog i Serbiens befrielse under Första
världskr. o. blev sedermera generalstabschef.
Efter Jugoslaviens anslutning till Tremaktspakten mars 1941 företog S. en statskupp i syfte
att rädda landets oavhängighet o. blev konseljpresident. Vid Jugoslaviens sammanbrott I 8 /,
i striden mot axelmakterna flydde S. till Eondon, där han blev medl. av regentskapsrådet.
Sim'pel (av lat. simp'lex), enkel, låg, tarvlig,
lumpen. — S i m p e l a d e l s m a n , adelsman, som icke är greve el. friherre. — S i m p e l
s o l d a t , menig soldat.
Simpelkort [-kårrt] el. s i m p e l k o r d [-kård]
(av fr. simple corde, enkelt snöre), ett mycket
hårt tvinnat snöre av lingarn.
Simp'lex, plur. s i m p 1 i'c i a, lat., enkel;
enkelt (osammansatt) ord, ex. hus.
Simpliciss'imus [-mos] (lat., »den enklaste»).
1 . »Der a b e n t e u e r l i c h e S i m p l i c i s s i m u s». berömd, tidsmålande roman från
Trettioåriga krigets Tyskland, av Christoffer von
Grimmelshausen (1625—76). — 2. Tysk skämt-
Simpliciter
— 1595 -
tidning, grundad 1896 av Albert fangen i
Munchen. Länge språkrör för polit. opposition.
Simpliciter, lat., helt enkelt; utan omsvep.
Simplifie'ra (av lat. simp'lex, enkel, o. ta'cere,
göra), förenkla.
Sim'plon, pass i Schweiz. Alperna, i ö. kantonen Wallis. 2,010 m ö. h. Vägen över S. anlades av Napoleon I 1800—06. — S i m p 1 o nb a n a n (färdig 1905) från Brig (685 m ö. h.)
till Iselle (634 m ö. h.) skär genom berget i två
parallelltunnlar (19.8 km lång).
Simpoly'per, grupp av vid havsytan levande
nässeldjur, egentliga kolonier av medusor o.
polyper, starkt tillpassade för särskilda uppgifter. Hit hör bidevindseglaren.
Simpor, CoWidae, familj av taggfeniga fiskar
med stort, nedtryckt, taggigt huvud o. brett
gap samt kroppen naken el. delvis fjällig.
Tänderna kardlika. Särsk. N. Ishavet har
många släkten o. arter; det mest bekanta är
simpsläktct, Cottfus, av vilket 6 arter förekomma i Sveriges vatten. De vanligaste äro
stensitnpan, rötsimpan o. hornsimpan.
Simris, församling i Simris-Nöbbelövs kommun, Kristianstads län. 1,057 ' n v - (I947)> varav
i del av Branteviks municipalsamhäile 326.
Simrishamn, stad pa Skånes o.
kust, Ingelstads o. Järrestads
doms., Kristianst. 1. 3,314 inv.
(1947). Bl. byggnader den romanska S:t Nikolaikyrkan. Samrealskola. Handel, sjöfart, garveri.
Länslasarett. Stad redan i slutet
av 1300-t. — Namnet (Simbarskafnn 1322)
av sockennamnet Simris o. hamn. Simris kallas
på 1130-t. Simbrosa o. i fornisl. litteratur
Svimrarös. Detta namn synes urspr. innehålla
gen. sing. av ett ånamn S(v)imber o. ordet os,
'åmynning'. S(v)imber torde betyda 'ån som
svämmar över'. Stadsvapen, se bild.
Simris-Nöbbelöv, kommun i s.ö. Skåne,
Kristianst. 1. (past.adr. Simrishamn); Järrestads
landsf.distr., Ingelstads o. Järrestads doms.
2,024 inv., därav i Östra Nöbbelövs förs. 967,
varav i del av Branteviks municipalsamhäile
451. Romansk kyrka.
Sims Isimsl. W i l l i a m (1858—1932'. amerik. amiral, befälhavare under Första världskr.
för amerikanska sjöstyrkan i Europa.
Simsnäppor, FhaWropus, snäppsläkte, skiljer sig från övriga snäppor
genom simflikar på tårna.
Simma väl men dyka ej. Hos
oss en art, den smalnäbbade
simsnäppan, som häckar från
Lappland ned till Jämtland.
Hanen ruvar o. sköter ensam
om ungarna. Smalnäbbad simsnäppa, se bild.
Sim'son el. S a m s o n, enl. Dom. 13—19
en domare i Israel av Dans stam, förde förbittrade strider mot filistéerna, tills han av
filistéerkvinnan Delila avlockats hemligheten
med sin jättestyrka: den låg enl. berättelsen i
håret. Hans huvud rakades under sömnen,
varefter S. fängslades o. bländades.
von Simson, M a r t i n E d u a r d (1810
—99)i tysk liberal politiker o. jurist; prof. i
Königsberg 1833; president i riksrätten i Leipzig 1879—91. S. var talman i nationalförsamlingen i Frankfurt 1848 liksom senare i preuss.
kammaren o. i nordtyska o. tyska riksdagarna
(1867—74). Motståndare till Bismarck.
Simson och Delila (fr. S a m s o n et D a1 i 1 a), opera med bibliskt ämne, tonsatt av
Saint-Saéns till libretto av F. Lemaire; uppf.
i Sthlm i:a ggn 1903.
Simsäck, säck av vattentät väv, avsedd
a t t användas vid övergång av vattendrag, ingår i kavalleriets utrustning. Vid användandet
fylles den med halm o. kan bära 6 man.
Sinclair
Simtuna, kommun i v. Uppland, Västmanl.
1. (past.adr. Fjärdhundra); Hcby landsf.distr.,
Västmanl. ö. doms. 1,688 inv. (1947).
Simtuna härad, Västmanl. I., omfattar 7
kommuner: Enäker, Västerlövsta (med Heby
municipalsamhälle), Norrby, Tärna, Altuna,
Simtuna o. Frösthult. 9,3'9 inv. (1947). Västmanl. o. domsaga.
Simula'ker (fr. simulacre), fingerad sammandrabbning.
Simulant', person som simulerar.
Simulatio'n (av lat.), förställning, särsk. om
låtsande av sjukdom.
Simule'ra, låtsa, förställa sig. Jfr Simulation.
Simulta'n (av nylat.), samtidig; gemensam. —
Simultaniakttagelser,
iakttagelser,
som utförts samtidigt på två el. flera orter.
Särsk. för studiet av astronomiska o. meteorologiska företeelser är en dylik samtidighet
hos mätningar el. iakttagelser ofta önskvärd.
— S i m u l t a n s p e l i schack äger rum, då
en stark spelare samtidigt spelar flera partier
mot olika motståndare.
sin, förkortning av sinus.
Sin, babylonisk mån- o. vishetsgud.
Sin el. h s i n, kin., »ny»; förekommer ofta i
geografiska namn.
Si nai, äv. kallat II o r e b, det berg, där
Moses mottog tavlorna med de 10 budorden
(2 Mos. 19), enl. traditionen nuv. D j e b e 1
M u s a , på s. Sinaihalvön, där det berömda
Katarinaklostret nu ligger. — S i n a i h a l v ö n
spelade en viktig roll vid de turkiska anfallsföretagen mot Sueskanalen 1014—16 o. vid
den eng. operationen mot Palestina 1916—17.
Sinaia [-naj'a], stad i niell. Rumänien, i ö.
Transsylvanska alperna. 4,000 inv. (1930).
Vattenkurort. Vid S. klostret S. o. kungl. lustslott.
Si'naiinskrifterna, fragment av inskrifter
med en om semitiska alfabet erinrande skrift,
från tiden i:a årh. f.Kr.—6:e årh. e.Kr., i
o. i närheten av oasen Firan på Sinaihalvön.
Sinaloa [-lå'a], stat i n.v. Mexico, vid Stilla
havet o. Kaliforniska viken. 58,488 kvkm,
486,000 inv. (1940). Högbergigt i ö., lägre o.
fruktbart i v., kustlandet lågt. Åkerbruk, boskapsskötsel, bergsbruk (guld, silver, bly m. m.).
Huvudstad: Culiacan.
Sinan (1489—1578), turk. arkitekt, en av världens främsta
kupolkonstruktörer. S. uppförde
mer än 300 byggnader, bl. dem
Selim II:s moské i Adrianopel
(1567—74) samt Selim I:s, Soliman I:s o. Mihrimas moskéer i
Istanbul.
Sinan'thropus pekinen sis, vetenskaplig beteckning för den s. k.
pekingmänniskan (se d. o.).
Sina'pis, örtsläkte (fam. Cruciterae), 5 arter. S. arven'sis, åkersenap, gulblommig, med långa
skidor, som ha ett 4-kantigt spröt,
vanligt åkerogräs. S. al'ba, vitsenap, har gulvita blommor o. vithåriga skidor med plattat, böjt
spröt samt gula frön, vilka anv. som krydda
(senap). Odlas. (Se bild.)
Sinclair [sing'kl°], urspr. skotsk adelsätt,
känd sedan n o o - t .
Sinclair [sink'lär], M a l c o l m (1691 —
1739), major, sändes 1738 i hemlighet som
svenskt sändebud till Turkiet för att underhandla om krigsförbund men överrumplades
på hemvägen i närh. av Breslau av ryska ryttare o. mördades. Dådet väckte oerhörd för
bittring i Sverige o. blev en av orsakerna
Sinclair
-
1596 -
till 1741 års krig. Den av
Odel diktade S i n c l a i r s v i s a n vann e n oerhörd
spridning o. bidrog att uppegga stamningen. (Se bild.)
Sinclair
[sing'kl°],
U p t o n, f. 1878, amerik.
författare, har utg. uppseendeväckande skildringar
av den amerik. industrialismen, bl. a. The Jungle
(1906; Vildmarken, s. å.),
med avslöjanden från Chicagos svinslakterier. Talrika arb., i regel med
socialistisk tendens, bl. a. den samtidshistoriska
romancykeln: World's end (1940; De sådde vind,
1941), Between two worlds (1941; Mellan två
världar, 1942), Dragon's teeth (1942; Drakens
tänder, 1943), Wide is the gate (1943; Förtappeisens väg, I944)> Presidential agent (1944;
Presidentens agent, 1945). Dragon harvest (1945;
Drakskörd, 1946), A world to win (1946; sv.
övers. 1947) o. Presidential mission (1947).
Sinclair [sing'kl°], sir A r c h i b a 1 d, f.
1890, eng. officer o. politiker. Medl. av parlamentet 1922 o. ledare för den liberala parlamentsgruppen 1935—45. Maj t94o—maj 1945
flygminister i Churchills regering.
Sind el. S i n d h, provins i Pakistan, kring
nedre Indus. 120,114
kvkm, 4.5 mill. inv. (1941).
Nedcrbördsfattig. 8 / 10 av den odlade jorden
konstbevattnad. Textilindustri o. fiske. Huvudstad: Karachi. — S. blev självständig prov.
1936. då prov. Bombay delades.
Sind'bad sjöfararen, huvudpersonen i en
serie äventyr (delvis erinrande om Odyssevs')
i »Tusen och en natt».
Sin'ders, eng. cinders, slagg, avfallskol.
1. S i n d i n g , O t t o D u d v i g (1842—1909).
norsk målare, som i sina bästa landskapsbilder
skildrat Nordlandet. Teaterdekorationer
2. Sinding,
Stephan(i846
—1922), broder
till O. I,. S.
norsk bildhuggare. Bl. han?
formfulländade
o. för sin tid realistiska skulp
turer märkas de
populära Fången moder ger sitt
barn di (1887,
se bild) o. Två människor (1891). Porträtt
(Ibsen, Biörnson).
3 . Sinding, C h r i s t i a n
(1856—r94i). brodeT till S.
S., norsk tonsättare. S. tonsatte i en självständig, nordiskt betonad stil symfonier, pianokvintett i e-moll,
stycken för piano, orkester
o. violin samt ett stort antal
sånger. (Se bild.)
Si'ne ann'o, lat., utan
årtal el. tryckår (om böcker). Jfr Sine loco.
Si'ne d u b i o , lat., utan tvivel.
S i n e i'ra et stu'dio, lat., »utan vrede o. förkärlek», dvs. opartisk (citat från Tacitus).
Sineku'r (av lat. si'ne, utan, o. cu'ra, omsorg), befattning, som ger god inkomst men
fordrar ringa arbete.
Si'ne lo'co, förk. s. 1., lat., utan tryckort (om
böcker). — S i n e l o c o et an n'o, förk. s. /.
e. a., utan tryckort o. tryckår. Jfr Sine anno.
S i n e q u a non (fullst.: c o n d i ' t i o s i n e
q u a n o n ) [kva nånn], lat., »(villkor) utan
vilket icke»; ofrånkomligt villkor.
Sinkiang
Sing., förkortning av singularis.
Singale'ser, benämning på huvudmassan av
Ceylons infödda befolkning; av ariskt ursprung,
trol. invandrade från Indien, äro starkt uppblandade med dravidafolk. Buddhister. Kända
genom sina »djavulsdanser» i sjukdomsfördrivande syfte samt sitt högtstående konsthantverk.
Si-ngan. dets. som Si-an.
Singapore (-g°på'°] (sanskr. Simhapura, Lcjonstaden). 1. Storbritannien tillhörig koloni vid
Malackas s. ände. Med tillh. småöar 562 kvkm,
769,000 inv. (1941), mest kineser. Bördig. —
2. Huvudstad i S. r, på s. kusten. 520,000 inv.
(r937). En av Östasiens främsta handels- o.
sjöfartsstäder (transitohandel). S., som friköptes
av engelsmännen i8r9 (jfr S. Raffles). utbyggdes
1923—38 till örlogs- o. flygbas. En vägbank
förenar ön med fastlandet. Kortvågsrtation.
Under jap. ockupation r942—45. — I samband med författningsreformen för Malajiska
federationen blev S. en från det övriga Malacka
skild kronkoloni.
Singel (eng. smgle), ensam; tennisspel mell.
2 motståndare: i kortspel ensamt kort i viss färg.
Sing'el (eng. shingel), naturligt rullstensgrus
o. sten i storlek mellan 7 0 . 100 mm. Användes
bl. a. till s i n g e l b e t o n g o. vägbanor.
Singer, känt symaskinsmarke, som tillverkas
a v den amerik. firman T h e S i n g e r M a n u f a c t u r i n g C o . Dotterbolag i Sverige: Singer
Co. SymaskinsAB. Grundat 1901. Aktiekap.
1,250,000 kr. (1948). Den första maskinen framställdes i85r av I. M. Singer.
Singeshult, fångkoloni i Vrå kommun,
Kronob. 1., för ett 40-tal fångar.
Single tax (sing'gl tfeks], eng., enda skatt,
vanl. den skatt på jordägarna (jordräntan), som
enl. Henry George (se d. o.) skulle ersätta all
annan beskattning.
Singoalla, roman av V. Rydberg; opera av
G. de Frumerie, premiär i Sthlm 1940.
Sing-sing, officiellt O s s i n i n g, stad i staten New York, n.ö. För. Stat., 50 km n. om New
York, vid Hudson. 12,000 inv. Stort statsfängelse.
Singularis, förk. sing., lat., ental. Språkv.
Entalsform.
Singularism' (av lat. singula'ris, som angår
en enda). Filos. Härledandet av tillvarons
mångfald ur en grundprincip.
Singuljä'r (av fr.), enastående, säregen.
Singulär (av singularis), särskild.
Singö, kommun i n.ö. Uppland, Sthlms 1.;
Väddö landsf.distr., N. Roslags doms. 478 inv.
(1947). Omfattar en rad Öar vid S i n g ö f j ä r d e n , s.ö. om Östhammar. Vid S i n gö n finnes en livräddningsstation.
Sinha, S a t y e n d r a P r a s s a n o , lord
S. (1864—1928), indisk ämbetsman o. politiker,
1920—21 provinsguvernör i Indien, den förste
infödde indier i dvlik befattning.
Sinigri'n, glykosid i svartsenap. Jfr Senapsoljor.
S i n i s k a språk, gemensam benämning på de
siamo-kinesiska o. tibeto-burmanska språkgrupperna.
Sinka (av ty.). 1. Hopfoga bräder med tappar. — 2. Hopfoga porslinsbitar med metallklammer.
Sinkabi'rum, slanguttryck för häkte.
Sinkadu's (av fornfr cinque. fem. o. dous,
två), en tvåa o. en femma i ett slag i tärningsspel (ex. brädspel): äv. örfil. Populärt: slump.
Sinkiang el. S i n-t s i a n g, prov. i Kina,
n. och n.v. om Tibet. I S. ingår Öst-Turkestan
o. Dsungariet. r,64^554 kvkm, 4.3 mill. inv.
(1936). I n. och n.ö. högberglandet Tienshan,
i s. och s.ö. ökenhögslätten Takla-makan.
Huvudstad: Urumchi.
Sinking
-
1597 -
Sinking el. H s i n k i n g, till 1932 C h a n gc h 11 11, stad i Mandsjuriet. 722,000 inv. (1942).
1933—45 huvudstad i Manchukuo. Modernt
byggd storstad (1932 ännu en obetydlig by).
Sinnesanalogier,
sensationsanalog i e r el. s y n e s t e s i'e r. Psyk. Ofta påvisad
frändskap mellan förnimmelser, tillhörande
olika sinnesomräden, varigenom uppfattandet
av det ena sinnesintrycket drar med sig föreställningen om det andra. Så framkallar t. ex.
hos somliga personer hörandet av vissa toner
alltid föreställningen om vissa färger.
Sinnesorgan, organ, innehållande sinnesepitelceller, vilka retas av de yttre kemiska o.
fysikaliska företeelser, som i hjärnan bli medvetna sinnesförnimmelser.
Sinnessjukdom (grek. p s y k o's), en sjukdom, som består i en rubbning av någon el.
några av själslivets sidor: viljelivet, föreställningslivet el. känslolivet. Ehuru en sinnessjukdom icke kan jämställas med en hjärnsjukdom
är det likväl icke ovanligt, att man vid vissa
sinnessjukdomar finner sjukliga förändringar
i hjärnan.
Sinnessjukvård. Regleras genom lag av la/9
1929 o. kungl. stadga s. å. med sen. ändr. Vården av sinnessjuka omhänderhas i Sverige av
staten (med undantag för Sthlm, Malmö o. Göteborg, som ha egna stadshospital). De statliga o.
kommunala sjukvårdsanstalterna kunna mottaga omkr. 24,675 patienter (1944). Äv. enskilda
anstalter o. vårdhem finnas. Antalet sinnessjuka
i riket uppgick 1948 till 27,804. Jfr Familjevård
o. Hjälpbyrå för psykiskt sjuka.
Sinnesslöhel, genom bristande utveckling
av själsförmögenheterna till följd av ärftliga
anlag, infektioner etc. under fosterlivet, skador
under förlossningen uppkomna psykiska defekter. Ur praktisk social synpunkt särskiljer
man bildbara o. obildbara sinnesslöa; till den
förra kategorien höra de imbecilla o. debila, till
den senare idioterna. Antalet sinnesslöa i Sverige
uppgick 1948 till 17,^71.
Sinnesundersökning i b r o t t m å l kan
enl. sinnessjuklagen 1929 förordnas av domstol,
när anledning föreligger till antagande att den,
som är misstänkt för brott, begått brottet under
inflytande av sådan själslig abnormitet el. tillfälligt rubbad själsverksamhet, som avses i 5
kap. 5 § strafflagen.
S i n n e n |sinn'it], A l f r e d P e r c y (1840—
1921), eng. författare o. teosof, gav i Esoteric
Buddhism (1883; De invigdes lära. 1887) den
första systematiska framställningen av modern
teosofi.
S i n n i n g i a , örtsläkte
(fam Gesneriaceae), 20
arter (Brasilien). Underjordisk stamknöl. Blad
stora, blommor stora,
trattlika med vidgat,
5-flikat bräm o. av de
mest växlande färger.
S. specio'sa, gloxiuia,
vanlig som krukväxt.
Si'no, s i n', it., ända
till.
Sinolog [-lå'g] (av nylat. Sina, Kina), forskare i kinesisk kultur, språk o. historia. Vetenskapen härom benämnes S i n o 1 o g i'.
Sinope [-nå'pe], turk. stad i Mindre Asien,
vid Svarta havet. 4,900 inv. (1935). Genom
sjöslaget vid S. inleddes Krimkriget 1853.
Sino'vjev, G r i g o r i j (1883—1936), urspr.
A p f e l b a u m . rysk bolsjevikledare, jude,
samarbetade under år 1917 med T.enin, särsk.
i fråga om den bolsjevik. propagandans organiserande. Ordf. i Petrograds sovjet 1918—26,
i kommunistiska internationalen (Komintern)
1919—26. S:s största inflytande utövades under
Sioöismen
åren 1922—24, då han efter Lenins sjukdom i
hög grad lyckades inrikta sovjetregeringens
verksamhet på propaganda o. revoltförsök i de
europeiska staterna. Etl med hans namn undertecknat brev, åsyftande upprorspropaganda i
eng. armén (»Sinovjevbrevet»), som under eng.
valkampanjen 1924 avslöjades, bidrog, ehuru
det förmodl. var ett falsarium, till arbetarregeringens fall i England. Från 1927 var S. tidvis
utesluten ur bolsjcvikpartiet, o. efter mordet
på Kirov 1934 dömdes han till 10 års deportation. 1936 återupptogs processen o. S. dömdes
för anslag mot Stalin till döden o. avrättades. —
Framstående revolutionär vältalare.
Sint, höll., helig.
S i n t e r , tv., slagg, droppsten. Jfr Kiselsinter o. Sintring.
Sintra, dets. sam Cintra.
Sint'ring (av sinter), sammanklibbning av
pulverformigt material till klumpar genom upphettning utan att hela massan smälter. Användes för att överföra pulverformig järnmalm o.
slig till styckeform ( s i n t e r ) , varvid svavel
samtidigt avlägsnas genom röstning. Sintring
användes äv. för framställning av hårdmetaller
(jfr Skärmetaller). Slaggklumpar vid forcerad
kolelduing bildas genom att bränslet sintrar
med smältande aska som bindmedel. Jfr Järnsvampsmetoden.
Si'nus (lat., vik, bukt), förk. sin, ett slags rätlinjigt vinkelmått. Avsattes längdenheten utefter
vinkelns ena ben frän spetsen o.
drager man från den avsatta
sträckans ändpunkt en linje
vinkelrätt mot det andra benet,
så anger längden av denna linje
sinus för vinkeln. För matematiskt bruk finnas s i n u s t ab e l l e r uppgjorda för direkt
övergång frän gradmått till sinus. Jfr Cosinus.
— Anat. Vissa håligheter som t. ex. näsans bihålor el. grövre blodådror på hjärnbasen.
S i n u s f t , inflammation i en av näsans bihålor.
S i n u s k u r v a el. s i n u s o i'd, jämn våglinje,
vars ekvation är y = sin*, dvs. ordinatan är
lika med sinus för abscissan.
S i n u s l i n j a l , instrument för noggrann uppmätning av vinklar medelst passbitarna i en
normalmåttsats. Består av en stållinjal med
två cylindriska stöd. Avståndet mellan stöden
är exakt längdenheten (100 mm) o. genom
att under ena änden lägga olika passbitar kan
man få fram lutningsvinklar, vilkas sinus direkt
avläses på passbitarna. Till linjalen hör en sinustabell för övergång till vinkelmått i grader o.
minuter.
Si'nusström, växelström, vars med oscillograf upptecknade kurva är en sinuskurva.
Si'nussvängning el. h a r m o n i s k s v ä n g n i n g , svängningsrörelse, där avvikelsen från
jämviktsläget är en sinusfunktion av tiden. Jfr
Sinusström o. Harmonisk analys.
Si 011, Davids klippborg i Jerusalem. Bildlig
beteckning för Guds församling (2 Sam. 5: 7;
Hebr. 12: 22; Sv. Ps. 1: 7)Sionism'en, en rörelse med syfte att i Palestina skapa ett nationellt hem för dot judiska
folket. Tanken på judarnas återvändande till
Palestina väcktes omkr. 1860—80 av flera skriftställare i Tyskland o. Ryssland, bl. a. Moses
Hess (1812—75) o. Asher Ginsberg (1856—1924).
Efter pogromcrna i Ryssland 1881 uppstod en
rörelse, Hovevei Zion (sionsvännerna), vilken
främst inriktade sig på ett praktiskt kolonisationsarbete i Palestina. Fram till Första världskr.
1914 hade omkr. 40 jordbrukskolonier anlagts
där. Det blev dock först med Theodor Herzl,
grundaren av den politiska sionismen, som rörelsen fick internationell betydelse. Den på Hcrzls
Sions sånger
— 1598 —
initiativ 1897 bildade världssionistorganisationen
lyckades under Första världskr. vinna den britt,
regeringens stöd (se lialfourdeklarationcn). Mellan arabledaren Feisal o. sionistorganisationens
främste talesman Weizmann nåddes 1919 en
överenskommelse, enl. vilken araberna på vissa
villkor lovade att ej motsatta sig den judiska
invandringen till Palestina. Denna överenskommelse trädde emellertid aldrig i kraft, o. de politiska förhållandena dominerades under följande
årtionden helt av de arabiska nationalisternas
krav på den judiska invandringens upphörande.
Redan 1921 avskildes Transjordanien från det
område, Som i Balfourdeklarationcn avsägs skola
bli föremål för judisk kolonisation. 1935 utträdde
en revisionistisk grupp (nysionisterna) ur rörelsen, då de ej ville uppge kravet på en helt judisk stat på bägge sidor om Jordan. För utvecklingen efter 1939 se Palestina. Jfr av. Araber, Feisal, Ilerzl, Israel o. Weizmann.
Sions sånger, herrnhutisk sångbok, utg. 1743
—45. Ännu e n samling, S i o n s n y a s å n g e r, utg. av A. C. Rutström 1778.
Sioux [so], förnämsta stammen bl. Dakotas
indianer i Nordamerika.
Sioux City [so' sitt'1], stad i Iowa, mell. För.
Stat., vid Missouri. 82,000 inv. (1940). Betyd,
livsmedelsindustri.
Sioux Falls [so' få'ls], stad i s.ö. Syd-Dakota,
n. mell. För. Stat. 41,000 inv. (1940). Baptisthögskola. Kvarnindustri.
Sir [so(r)] (eng., av lat. se'nior, äldre), eng.
titel, som placerad framför dopnamnet betecknar lågadel (knight, baronet). Utan efterföljande namn användes det som artigt tilltalsord
till äldre o. överordnade samt i brev.
Siracu'sa, i-tal. namnet på Syrakusa.
Sirap (av arab. sjerab, dryck) utgöres av
olika halvflytande sockermassor, vilka till stor
del bestå av rörsocker o. glykos.
Sira't [av ty.), utsirning, prydnad.
Sire [sir] (fr., av lat. se'nior, äldre), Ers
Majestät. Under medeltiden högadlig titel.
Sireköpinge, kommun i v. Skåne. Malmöh.
1. (past.adr. Axclvold); Rönnehergs landsf.distr., ROnnebergs, Onsjö o. Harjagers doms.
948 inv. (1947).
Sire'n, apparat, som avger starka ljudsignaler.
Består av ett hjul med hål, vilket vid hastig
rotation försätter luften i kraftiga svängningar.
Drives vanl. med elektrisk motor men äv. sirener
för tryckluft förekomma. En annan typ innehåller en metallmembran, som försättes i svängningar av en växelströmsmatad elektromagnet.
Sirener användas utomhus till flyglarmsignaler
m. m. Jfr Tyfon.
Siren, O s v a l d , f.*/i 1879, konsthistoriker,
prof. i Sthlm 1908—23, intendent vid Nat.mus.
1926—44,
vittomfattande
produktion, huvudsakl. rörande ital. renässansmåleri,
sv. barockarkitektur samt
kinesisk konst o. skulptur.
S. har sammanfört betyd,
konstsamlingar. Arb. bl. a.
om Giotto, Leonardo da
Vinci samt Gamla Stockholmshus, Nic. Tessin d. y:s
studieresor o. monumentalverket Kinas konst under
tre årtusenden (I—II, 1942—
43). — S:s hustru R o s e S., f. C a r b o n e 1,
f. 8/j 1893, har framträtt med franska föreläsningar o. kurser i radio.
S i r e n d jur el. s j ö k o r, Sire'nia, ordning av
för vattenliv starkt tillpassade däggdjur. Kroppen slutar med en horisontal fena, bakre extremiteter saknas; de främre äro fenlika. Stora,
klumpiga djur med mycket kort hals o. ej av-
Sisymbrium
satt huvud. Hit höra dugongen o. lamantinen
Anses besläktade med elefanterna.
Sire'ner, grek. s e i r e'n e s, i grek. myt.
övernaturliga väsen med fågelkropp o. kvinnohuvud. Lockade med sin sång sjöfarande till
kusten o. söndersleto dem. Äv. uppfattade
som dödsgudinnor.
Si'rius, H u n d s t j ä r n a n , den från jorden
sett ljusstarkaste av alla stjärnor, är belägen i
stjärnbilden Stora Hunden, i förlängningen av
Orions bälte. En svagare stjärna i dess närhet,
S i r i u s d r a b a n t e n , går runt Sirius med
omloppstiden 49 år, varvid äv. Sirius rör sig
kring deras gemensamma tyngdpunkt.
Sirocco, dets. som Scirocco.
Sisa'lhampa, fibrerna ur bladen av Aga've
ri'gida (Yucatan). Användes till bind- o. skördegarn.
Si'sel, CiteWus citeWus, en 22—24 cm lång,
med ekorrarna besläktad, grävande gnagare,
ovan
gulgrå,
oregelbundet flammig
av rostgult, undertill
rostgul. Halsen delvis
vit. Bebor öppna o.
buskbevuxna slätter, där den lever av allehanda
växtämnen. Blir i fångenskap mycket tam. S.ö.
Europa. (Se bild.)
Siskor, Acan'this, släkte bland finkfåglarna
med näbben mot spetsen tunn, hoptryckt,
underkäkens kanter med en avsats på mitten.
Små livliga fåglar, huvudsakligen tecknade i
grått o. brunt (gråsiskan) el. grönt o. gult
(grönsiskan). Talrika arter i Gamla världen
o. i Nordamerika.
Sisley [sila'], A l f r e d (1839—99)> fransk
målare av eng. härkomst, en av huvudrepr.
för impressionismen. Motiv från stränderna av
Seine o. Loire. Monogr. av G. Gcoffroy (1923).
de Sismondi [d° sismånn'-], L e o n a r d Sim o n d e (1773—1842), fransk-schweiz. historiker o. samhällskritiker. Förutom märkliga hist.
verk (bl. a. Histoire des républiques italiennes
du moyen åge, 16 bd, 1807—18, o. Histoire des
francais, 31 bd, 1821—44) skrev han nationalekonomiska arb., först i Smiths anda men sedan i skarp motsats mot klassikerna (Nouveaux
principes d'économie politique, 1819, Études
sur 1'économie politique, 2 bd, 1837—38). I såväl
kritik som positiva reformidéer förebådar han
den historiska skolan o. socialismen.
Sisning, väsande ljud, som ingår i tjädertuppens spel.
Sista dagarnas heliga, det officiella namnet
på mormonerna.
Sista smörjeisen (lat. extre'ma unc'tio), det
katolska dödssakramentet: bestrykandet av
den sjukes ögon, öron, händer osv. med invigd
olja (Mark. 6: 13, Jak. 5: 14, 15).
Sis'trum, lat. skallra, fornegypt. musikinstrument, bestående av en oval metallram med handtag samt genom ramen stuckna, löst sittande
metallstavar, som vid skakning klingade.
Sis'u, fi., förmåga av stark andlig o. kroppslig
anspänning för att trot3 alla hinder nå det föresätta målet.
Si'syfos, i grek. myt. Korints grundläggare.
De mot S. förtörnade gudarna straffade honom
med att han i dödsriket ständigt måste rulla
en stor sten upp till toppen av ett högt
berg, varifrån den genast åter rullar ned.
Därav s i s y f o s a r b e t e , fåfäng o. ändlös
möda.
Sisymb'rium, örtsläkte (fam. Cruciferae),
50 arter. S. so phia, dillsenap, har dubbelt parbladiga, smalflikade blad, små, gula blommor
o. långa, nästan trådsmala skidor. Allm. på
odlade ställen.
Sitasjaure
— J599 -
S i t a s j a u r e , fjällsjö 1 Gällivare kommun i
Norrbotten, vid norska gränsen. 68 kvkm.
Turiststuga o. motorbåtstrafik.
S i f k a c y p r e s s , art av barrträdssläktet Chatnaecyparis.
S i f k a g r a n , Pi'cea sitkain'sis, ett i v. Nordamerika inhemskt, högvuxet, värdefullt skogsträd. Barr sylspetsade med 2 blåvita längsstrimmor på översidan, som dock är vänd nedåt.
Kottar små med tunna, löst hopslutna fjäll.
Hos oss härdia endast i s. Sverige.
Sitosteri'n, en sterin hos olika växter, rikligt
i vetegroddar. Jfr Sterincr.
Sittbad, varma bad, varvid vattnet når
något ovan bäckenet. Brukas vid sjukdomar
inom inre o. yttre könsorganen, ändtarm etc.
Sittben, de bågformiga, klumpiga ben, som
ingå i bäckenet o. där bilda sittknölarna.
Sitting Bull [-boll], »sittande tjuren» (1831—90),
indianhövding från n. Dakota, ledde under Nordamerikanska inbördeskriget
flera indiananfall o. vann
1876 ett fältslag över de
vita men måste fly till
Canada. Erhöll 1880 amnesti men häktades av
försiktighetsskäl 1890; hans
anhängare sökte befria honom, varvid S. dödades.
Sittstrejk, arbetsnedläggelse, varvid de strejkande stanna kvar på arbetsplatsen o. hålla den
besatt.
Situatio'n (av fr.), läge, tillstånd, ställning.
S i t u e r a d , belägen. — V ä l s i t u e r a d ,
välbärgad.
S i t u l a , arkeol. benämning på hamrade el.
nitade bronskärl, huvudsakl. från Hallstattperioden, vanl. prydda med geometer. el. grek.
ornament i relief.
1. Sitwell [sitt'°äll], E d i t h , f. 1887, eng.
författarinna, som föraktar enkelhet i formen
o. i sin poesi uttrycker sig på ett exotiskt språk
i onaturliga vändningar (The song of the cold,
1945). Även biografier.
2. Sitwell, sir O s b e r t, f. 1892, bror till
E. S., eng. författare, kämpar i sina kvicka, personliga dikter, noveller o. romaner rnot konventionalismeu i eng. samhällsliv'. Tre delar av S:s
kulturhist. värdefulla memoarer ha utkommit:
Left hand — right hand (1945), The scarlet tree
(1946), Great morning! (1947). — S:s bror,
S a c h e v e r e l l S. (f. 1S97), har även framträtt som författare, ofta med konsthistoriska
ämnen.
Sit ve'nia ver'bo, lat., »må förlåtelse skänkas
åt ordet», dvs. med förlov sagt (ett från Plinius
d. y. härlett uttryck).
Si'um, örtsläkte (fam. Umbelliferae), 10 arter.
S. latifo'lium, märke, vitblommig med parbladiga blad o. i vattnet nedsänkta 2—3 ggr
parbladigt delade gälblad. Sjöstränder. S. sisa'rum, sockerrot.
Siu't el. A s s i u't, stad i n. Egypten, på v.
Nilstranden. 60,000 inv. (1937). Bomulls-,
ler- o. läderindustri.
Siva, dets. som Sjiva.
Siwaoasen, oas i Libyska öknen, omkr. 480
km s.v. om Alexandria. Omkr. 5,000 inv. av
berbisk stam. Hör sed. 1820 till Egypten.
Här fanns under antiken det berömda Ammonsoraklet, besökt av Alexander den store.
Siva's, turk. stad i mell. Mindre Asien, vid
fl. Kisil-Irmak. 45,000 inv. (1945). Handel.
Svårt skadat vid jordbävning 1939.
Si've, lat., eller.
Si'wertz, S i g f r i d , f. «/i 1882, författare,
en av de aderton 1932, fil. hed.dr i Sthlm 1947.
Sixtus
S. har skrivit lyrik (Vindros,
1919, m. fl. diktsamlingar)
o. skådespel (bl. a. dramerna
Ett brott, 1933, o. Brutus,
1943, samt komedien Medelålders herre, 1940) men är
framför allt känd genom sin
av psykologisk analys kännetecknade roman- o. novclldiktning, vari han äv.
framträtt som skildrare av
Sthlmsnaturen. Bl. arb.: utvecklingsromanen En flanör
(1914), den brett anlagda släktskildringcn Selambs (1920), Det stora varuhuset (1926), Jonas
och draken (1928), med motiv från den akademiska o. tidningsvärlden, konstnärsromanerna
Lågan (r932) o. Sex fribiljetter (1943) samt novellsamlingarna En hand/ull dun (1922), Jag
fattig syndig (1939), Förtroenden (1945) o. Spegeln
med amorinerna (1947). S. har äv. framträtt med
exotiska reseskildringar (Lata latituder, 1924)
samt sammanställt antologier (All världens berättare, 1942, All världens äventyr, 1944).
Si vis pa'cem, pa'ra b e l l u m , lat., »om du
vill fred, så bered dig för krig».
S i x t i n s k a kapellet, kapell i Vatikanen, uppfört (under Sixtus IV) av G. de Dolci 1473—83.
S. är världsberömt till följd av sina freskomålningar,
främst,
Michelangelos,
som pryda taket
(Världens skapelse, profeter,
sibyllor o. dekorativa figurer
i målad skenarkitektur, 1508
—12) o. altarväggen (Yttersta domen, 1534
—41).
Övriga
väggar
äro
smyckade med
tidigare fresker
av bl. a. Ghirlandajo, Botticelli, Perugino,
Pinturicchio o.
Signorelli.
För
väggarnas nedre
partier komponerade Rafael en serie tapeter
(10 st.), som vävdes i Bryssel (nu i Galleria
degli Arazzi i Vatikanen; kartonger i Victoria
and Albert Museum, London).
S i x t i n s k a mad o n n a n , världsberömd målning av
Rafael, urspr. (omkring 1515) utförd
för kyrkan San
Sisto i Piacenza;
från 1754 i Dresdengalleriet. Efter
Andra
världskr.
förd till Moskva.
(Se bild.)
Sixtus, namn pd
5 påvar. S i x t u s
IV (1414—84), urspr. franciskanernas ordensgeneral,
påve 1471; lät uppföra Sixtinska kapellet i Rom; beryktad för simoni o. trolöshet. —
S i x t u s V (1521—90), påve 1505, begåvad,
sedesträng o. kraftig regent; främjade ordning,
rättskipning o. kultur.
Sixtus (1886—1934), prins av Bourbon-Par ma,
broder till kejsarinnan Zita av Österrike, upp-
S. J.
—1600 —
trädde 1917 som mellanhand mellan kejsar
Karl av Österrike o. franska regeringen vid en
fredstrevare.
S. J., förkortning för Statens järnvägar.
S. J., förkortning för lat. Societas Jesu, Jesu
sällskap (Jesuitorden).
Sjach'ty, tidigare A 1 e k s a n d'r o v s kG r u's j e v s k, stad i förvaltningsområdet
Rostov, RSFSR. 155,000 inv. (1939). Centrum
för antracitproduktion.
Sjaljap in, F j o d o r I v a n o v i t j (1873
—1938), världsberömd rysk operasångare (bas),
uppträdde från 1892 först i Ryssland o. senare
i utlandet (i Sthlm 1922 o. 1931).
Sjamanism', benämning på en bland de
arktiska folken i Europa, Asien o. Amerika
utbredd religionsform, främst kännetecknad
av tron pä makten att behärska o. begagna
andevärlden.
Denna makt handhaves av
s j a m a'n e r, trollpräster, som med hjälp av
trummor el. narkotiska medel sätta sig i förbindelse med »andarna».
S j a m m a ' r , dets. som Djebel Sjammar.
Sjang eli, gruvfält (kopparmalm) i Jukkasjärvi kommun, Norrb. 1., bearbetat sedan 1696;
under senare år har brytningen på grund av
transportsvårigheter nästan upphört.
Sjaposj'nikov, B o r i s M i h a j 1 o v i t j
(1882—1945), rysk militär. Gcneralstabsöverste
i tsararmén inträdde S. 1910 i Röda armén
o. blev 1930 medl. av kommunistiska partiet.
Han var bl. a. generalstabschef 1937—40 o.
okt. 1941—1943. Blev marskalk r940 o. var
till febr. 1941 vice folkkommissarie för försvaret.
Ledde febr. 1940 de ryska operationerna på
Karelska näset o. planlade T941 kontraoffensiven
vid Moskva. Chef för krigsakademien 1943.
Sjari, flod i Franska Ekvatorialafrika, tillflöde till Tsadsjön från s.ö. Uppstår av de
stora källfloderna Uam o. Bamingi. Nära utloppet (stort delta) infaller bifl. Logone.
Sjatt-el-A'rab, Eufrats o. Tigris' gemensamma nedre lopp.
Sjdanov, A n d r e j A l e k s a n d r o v i t j
(1896—1948^, rysk politiker, kommunistiska partiets generalsekr. 1934—46, guvernör i Leningraddistr. 1945. Medl. av högsta rådet samt
ordf. i dess utrikesutskott. S., som undertecknade vapenstilleståndet med Finland i Moskva
19
/ 9 1944, blev därefter chef för den ryska kontrollkommissionen i Helsingfors. Ordf. i högsta
rådet 1946—47, chef för Kominforms central
J
947—4 8 SjeTmatjåkko, fjällmassiv i Torne lappmark,
Norrb. 1., omkr. 20 km n. om Kebnekaise.
Högsta topp mer än 2,000 m.
Sjeremefjev, B o r i s P e t r o v i t j (r652
—1719), rysk fältmarskalk, stred mot svenskarna i Östersjöprovinserna 1700—05, som han
erövrade; var överbefälh. i slaget vid Poltava.
Sjevtjen'ko,
Taras
Grigorjevitj
(1814—61), ukrainsk skald, mest känd genom
sin av fosterlandskärlek o. varm medkänsla
genomandade diktsamling Kobsar (1840).
S jiiter, muhammedansk sekt, som håller koran
som enda rättesnöre o. icke erkänner kaliferna
före Muhammeds måg Ali, inom vilkens ätt imamatet anses vara ärftligt o. medföra ofelbarhet i
liv o. lära. Talrika anhängare bl. araberna;
sed. 1502 är deras lära statsreligion i Iran.
S j i l k a , den norra av Amurs två stora källflodcr. 555 km. Segelbar i nedre loppet.
Sjinto, dets. som shinto.
Sjip'ka, bergspass i mell. Bulgarien, 1,333 m
ö. h.; av stor kommersiell o. strategisk betydelse.
Betyd, rysk seger över turkarna där 9 / x 1878.
Jfr Allt lugnt i Sjipkapasset.
Sjira's, dets. som Shiraz.
Sjito'mir, stad i Ukraina, vid fl. Teterev.
95,000 inv. (1939). Fabriker.
Sjukov
Sji'va el. S i v a, sanskr., »den hulde», i hinduismen bredvid Visjnu den förnämste guden,
vetenskapernas, vapenhantverkets o. skadespelens gud; avbildas vanl. som en vild dansare.
Sjo'a, it. S c i o a, provins i s. Etiopien.
65,500 kvkm, omkr. i. 9 niill. inv. Urspruugl.
ett självst. konungarike. Dess konung Menelik
gjorde sig 1889 till Abessiniens herre, o. S. är
sedan dess den viktigaste landsdelen med huvudStaden Addis-Abeba.
Sjogerstad, kommun i n. Västergötland,
Skarab. 1. (past.adr. Skultorp); Gudhems landsf.distr., Skövde doms. 405 inv. (1947).
Sjolochov [sjå'lahaffj, M i h a i 1 f. 1905,
rysk författare. Hans främsta arb. är Stilla
flyter Don (4 bd, 1928—40).
Sjonhem, kommun pa mell. Gotland, Gotl. 1.
(past.adr. Romakloster); Roma landsf.distr.,
Gotlands doms. 277 inv. (1947).
Sjostako'vUj, D i m i t r i j
Dimitrijev i t j, f. 1906, rysk tonsättare. Har komponerat
operan Jekaterina Ismailova (uppf. i Leningrad
1934, i Sthlm 1935). baletter, filmmusik samt 9
uppmärksammade symfonier, utmärkta av en
ursprunglig, melodisk o. rytmisk slagkraft.
SjoH-el-Djeri'd, saltträsk i Tunis, nära Gabesviken, c:a 15 m lägre än havet, omkr. 5,000
kvkm.
S jt jedrin', författarnamn för M. S a 11 y k o v,
Sjuarmade ljusstaken, kultföremål hos judarna. Den från Jerusalems tempel rövade s.
är återgiven i relief på Titus' triumfbåge i Rom.
SjuOb, annat namn tor tvättbjörn.
Sjudsällskap (av sjuda, koka), under forntiden offersallskap på Gotland, vilka upprätthöllo den hedniska kulten.
Sjuglasvagnen, en med sju fönster försedd
kaross. Användes bl. a. då utländska sändebud
skola föras till sv. statsöverhuvudet för överlämnande av sina kreditivbrev.
S j u h u n d r a h ä r a d , Sthlms 1., omfattar 4
kommuner: Skederid, Rö, Rimbo o. Fasterna.
4,584 inv. (1947). Mellersta Roslags domsaga.
S j u h u n d r a k o n t r a k t , Uppsala ärkestift,
Sthlms 1., omfattar 12 församlingar. Kontraktsprostens adr.: Penningby.
Sjuhäradsbygden, häradena Gäsene, Ås,
Veden, Bollebygd, Mark, Kind o. Redväg i
Älvsb. 1. Bekant för sin hemslöjd. Äv. kallad
Knallebygden.
Sjukförsäkring, försäkring till skydd mot
de ekonomiska påfrestningar, som drabba den
enskilde på grund av sjukdom. Är i Sverige f. n.
frivillig men fr. '/, 1950 kommer äv. en allmän,
obligatorisk s. a t t införas. Den frivilliga s. sker
främst genom sj u k k a s s o r , organiserade ss.
understödsföreningar enl. lag av 24/3 1938. De
äro dels s. k. fria sjukkassor, vilka ej åtnjuta
statsunderstöd, dels s. k. erkända sjukkassor,
som äro statsunderstödda
o. vilkas verksamhet
regleras av förordn. av 26 / 8 1931. Dessutom äger
s. i begränsad omfattning rum i försäkringsbolag
o. dyl. Den nya obligatoriska s., som regleras av
en lag av 3/, 1947, omfattar praktiskt taget rikets
hela befolkning. Den sker i allmänna sjukkassor
(central- resp. lokalsjukkassor) o. de erkända
sjukkassorna ombildas till dyl. kassor. Försäkringen gäller dels ersättning för sjukvårdsutgifter, dels sjukpenning till visst belopp per dag.
Därutöver kan frivillig tilläggsförsäkring tagas.
Avgifterna för den obligatoriska försäkringen
uttagas i samband med skattcuppbörden.
S j u k g y m n a s t i k , metod a t t genom bl. a. systematiska rörelser (aktiva o. passiva) o. massage
söka påverka sjukdomstillstånd o. abnormiteter
i rörelseapparaten.
Sjukkassa, anstalt för sjukförsäkring (se d. o.).
Sju'kov,
Georgij
K o n s t a n t i n ov i t j, f. 1894, rysk militär, marskalk (1943)
Deltog i Första världskr. o. revolutionen samt
Ord, som saknas på Sj=, torde sökas på Sh= el. Sch=
Sjumen
— 1601 —
striderna mot japanerna 1938—39. Blev 1940
armégeneral o. var febr.—okt. 1941 gcneralstabschef o. vice folkkommissarie för försvaret. Efter
tyska angreppet 1941 överbefälh. i Bessarabien o. i
okt. 1941 chef för de västra
stridskrafterna (bl. a. de
i Moskvaområdet). Ledde
försvaret
av
Stalingrad
o. den stora offensiven vid
Rsjev samt var senare överbefälb. på alla avsnitt av
sydfronten 1942. Ledde därefter offensiverna mot tyskarna i Ukraina, Rumänien o. Polen. Intog tills,
med Konjevs armé Berlin 2/5 1945. Repr. i den
allierade kontrollkommissionen i Berlin 1945—
46, chef för Odessas militärdistrikt sed. 1946.
Sjumen, stad i n.ö. Bulgarien. 25,000 inv.
(1934). Fordom turkarnas starkaste fästning,
efter Balkankrigen (1912—13) nedlagd.
Sjunde himmel en, i judisk teologi den yttersta himmelen, den högsta salighetens plats. Därav
uttrycket v a r a i s j u n d e h i m m e l n .
Sjungom studentens lyckliga dag, studentsång, tonsatt 1851 av prins Gustav till ord
av H. Sätherberg.
Sjunkbomb el. s j u n k m i n a, mina, som
exploderar då den sjunkit ett visst stycke. Användes för att bekämpa ubåtar.
Sjunkbombfällare, bordvarts på örlogsfartygs däck placerad anordning innehållande
ett antal sjunkbomber, som kunna fällas i snabb
följd.
S j u n k b o m b k a s t a r e , på örlogsfartygs däck
placerad mörsarliknande pjäs, från vilken sjunkbomber kunna utskjutas med hjälp av krutladdningar.
S junkbox, värmeisolerad ram, placerad ovanpå kokill vid gjutuing för a t t taga emot det
överskott av metall, som behövs på grund av
sammandragningen, då metallen stelnar. I vanliga gjutformar anordnas av samma skäl ofta
en öppning, s j u n k g j u t , för erforderligt metallöverskott. Sedan metallen stelnat, kvarstår i
regel ett utskjutande s j u n k h u v u d .
A B . Sjuntorp, Sjuntorp. Grundat 1813,
bolag 1Ö82. Aktiekap. 1,200,000 kr. (1948).
Bomullsspinneri o. väveri. Omkr. 800 arbetare.
Sjurygg, annat namn för stenbit.
Sjusovare, grupp bland sovmössen. Allätande, i träden levande nattdjur. Sova om
dagen o. ligga i dvala om vintern. Mest känd
är vanliga sjusovaren, Glis glis, från s. o. mell.
Europa (13—16 cm), ovan askgrå med mörkare
el. ljusare brun anstrykning.
Sjusovaredag, gammal benämning på 27 juli
efter legenden om 7 fromma män, som under kejsar Decius' förföljelser mot de kristna insomnade
i en grotta för att vakna 200 år därefter.
S j u s t j ä r n o r n a , dets. som Plejaderna.
Sjuttonde m a j , Norges nationaldag (till
minne av Eidsvoldsförfattningen 1814).
Sjuva'lov, P j o t r A n d r e j c v i t j (1827
—89), greve, rysk diplomat, ambassadör i London 1874—79i ombud vid Berlinkongressen 1878.
Sjuåriga kriget kallas det krig, som 1756—
63 utkämpades mellan Preussen o. England å
ena sidan samt Österrike, Frankrike, Spanien
o. Sverige å den andra. Kriget benämnes
stundom av. T r e d j e s c h l e s i s k a k r i g e t . I Sverige ä r benämningen P o m m e r s k a k r i g e t vanligast. Kriget fördes med
växlande framgång, trots Preussens underlägsenhet, o. sedan Ryssland o. Sverige slutit
enskilda freder med Preussen, kunde det senare
utan landavträdelse sluta fred med Österrike
(1763). England vann genom freden med
Frankrike i Paris s. å. Canada, Louisiana ö. om
Självinduktion
Mississippi, några Västindiska öar samt Senegal. Spanien måste avträda Florida men erhöll
av Frankrike Louisiana v. om Mississippi.
S j å ' a r e (av ty. Schauer, åskådare). 1. Lossnings- o. lastningsarbetare i hamnar. — 2. E t t
slags taljerepsknop.
Själabus, medeltida härbärgen för vägfarande, särsk. i de norrl. skogarna.
Själamässa, dets. som rekviem.
Själaringning, klockringning för en avliden.
S j ä l a v a n d r i n g el. m e t e m p s y k o's, urgammal religiös föreställning, särsk. framträdande i ind. religion, att själen efter döden
återfödes i en annan kropp (event. djurkropp),
vars högre el. lägre art är beroende av människans moraliska vandel under jordelivet. Läran
har i moderniserad form upptagits av teosofien.
Själevad, kommun i n.ö. Ångermanland,
Västernorrl. 1.; Själevads landsf.distr., Ångermani, n. doms. 13,773 inv. (1947).
Själevadsån el. M o å n, vattendrag i Västernorrl. 1., avlopp för Anundsjön; mynnar i
Örnsköldsviksfjärden. Stor timmerflottning.
Själland, Danmarks största ö. 7,017 kvkm,
1,482,000 inv. (1945), Delas i 5 Amt: Köpenhamns, Frederiksborgs, Holbrek, Sorö o. Preestö,
samt huvudstaden Köpenhamn. En bro, Europas största, mellan S. o. Falster invigdes
1937 samt en bro (Danmarks tredje) mellan S.
o. Möen 1943.
Själsblindhet, form av afasi med förstöring
av optiska minnescentrum. Den sjuke ser föremålen, men han kan ej identifiera dem. Jfr Ordblindhet.
S j ä l v a n t ä n d n i n g , antändning utan värmetillförsel utifrån. Beror vanl. på att ämnet
i fråga oxideras o. det därvid utvecklade värmet icke tillräckligt snabbt bortledes. Så kan
ett kollager, en gödselhög, med linolja indränkt trassel osv. självantända, om de fa ligga
längre tid.
Självavläggare, skördemaskin med ett efter
marken strykande, bakom skärknivarna fastsatt bord, på vilket säden faller ned för a t t
med jämna mellanrum avstjälpas medelst ett
av vagnen drivet, vingförsett hjul.
Självbefläckelse, dets. som onani.
Självbindare, en vanl. av 3 hästar el. traktor
dragen skördemaskin med en bakom skärknivarna placerad plattform, från vilken den avmejade
säden medelst en elevator (duk på rullar) föres
upp o. samlas till kärvar, kring vilka en särskild mekanism, bindaren, knyter ett hampsnöre, varefter snöret automatiskt avskäres o.
kärven utkastas på marken. Jfr Skördetröska.
Självbiografi', skildring av egen levnad.
Självdeklaratio'n, uppgift å fastställt formulär om inkomst o. förmögenhet, som skattskyldig på heder o. samvete skall lämna till
upplysning för taxcringsarbetet. Närmare bestämmelser i taxeringsförordningen av 2S/s 1928.
Självdigestio'n el. a u t o d i g e s t i o n , ett
organs söndcrdelning genom sina egna enzym
(ex. i bukspottkörteln). Jfr Autolys.
Självferti'la sägas växter vara, om de kunna
bilda
frukt efter
självbefruktning
( s j ä l v p o l l i n a t i o n , autogami). Jfr Pollination.
Självförgiftning, dets. som autointoxikation.
Självhämnd, i primitivt samhällsliv vanlig
form av vedergällning, vid vilken den kränkte
o. hans ätt på egen hand hämnas en oförrätt
på gärningsmannen el. hans familj.
Självinduktio'n, det förhållandet att en
elektrisk ström, som med växlande styrka genomflyter en ledare, framkallar (inducerar) en
elektromotorisk kraft i samma ledare o. därigenom motverkar sina förändringar. Självinduktionen, vars styrka beror på ledarens i n d u kt a n s (förr kallad s j ä l v i n d u k t i o n s-
Ord, som saknas på Sj-, t< rde sökas på Sh- el. Sch-.
101 -472771. Norstedts uppslagsbok. Tryckt 20. 9. 48.
Självinfektion
— 1602 —
koefficient),
är utpräglad
i spolar
( s j ä l v i n d u k t i o n s s p o l a r ) , som därför användas i svängningskretsar o. med järnkärna som dämpspolar (drosslar) för växelström.
Jfr Induktion, Reaktans o. Reaktor.
Självinfektion, dets. som autoinfektion.
Självrening av avloppsvatten, se Vattenrening.
Självspilling, dets. som självmördare.
S jälvsteri'la sägas växter vara, som ej kunna
befruktas av sitt eget frömjöl, t. ex. många
frukt- o. bärsorter, råg m. m.
Självsuggestio'n el. a u t o s u g g e s t i o n ,
en avsiktlig el. oavsiktlig påverkan av tänkandet el. handlandet, som utgår från den påverkade själv.
Självtäkt el. s j ä l v h j ä l p kallas det förfarande, då någon själv tager sig r ä t t utan att
anlita vederbörande myndighets biträde. Förfarandet är i regel straffbart men är undantagsvis medgivet, t. ex. a t t återtaga stulet gods
från tjuv, som anträffas å bar gärning.
Sjö el. S j ö ö, fideikommiss (inom frih. ätten
Baner) i Holms kommun, Upps. 1., säteri redan
under medeltiden. Ståtlig huvudbyggnad från
omkr. 1670, ritad av Nic. Tessin d. ä. Flera rum
med rikt utbildad stuckdekorering. Trädgården
av M. Spieler. Se bild.
Sjöanemo'ner
el. s j ö rosor,
Actinia'ria,
vanl.
betydligt stora, ej kolonibildande koralldjur utan skelett.
Med utbredda tentakler likna
de en ofta vackert färgad
blomma
(därav
namnet).
Alla hav. (Se bild.)
Sjöartiklar, i äldre tid bestämmelser rörande tjänsten
inom örlogsflottan.
Sjöartilleri', artilleripjäser på fartyg. Indelas
i svårt (över 20 cm), medelsvårt (20—12 cm) o.
lätt (under 12 cm). Det sistnämnda utgöres
huvudsakl. av automatiskt luftvärnsartilleri.
Pjäser på 15 cm o. mindre kaliber äro ofta
ordnade för eldgivning mot mål såväl på vattnet
som i luften (allmålspjäser).
Sjöassurans [-ängs'], försäkring av fartyg
o. last.
Sjöberg, E r i k (1794
—1828), skald under författarnamnet
Vitalis.
Ehuru romantiker höll sig
S. fjärran från fosforisterna. I hans diktning för.
enas svärmeri med världsförakt o. kärv stridbar
humor. Bland hans poem
märkas Enslingens säng i
den stora öknen, Promotionen
1824 o. Komiska fantasier.
Hans skrifter utgåvos efter hans död av Geijer.
Sjöberg, C a r l (1861 —1900), läkare. Komponerade den bekanta sången Tonerna till ord
av E. G. Geijer.
Sjöberg, A x e l , f. 6 /ii 1866, målare med
motiv i allm. från havsbandets natur o. fågelliv, återgivna i mustig färg med kraftig faktuf
Sjöborrar
(Begravning i skärgården, Notdragning). Äv. kolteckningar.
1. Sjöberg, G ö s t a , f. a«/12 1880, tidningsman,
romanförfattare, har i Träbiåsarna sätta in (1938)
givit en bred skildring av sv. borgerlig vardag samt i Svarta baken (1940) fängslats av
stämningarna i Sverige under Finsk-ryska kriget
1939—40.
2. Sjöberg, B i r g e r (1885—1929),broder till
G. S., författare, red.sekr. i Helsingborgs-Posten
1909—24. S. slog igenom
med Fridas bok (1922), en
samling av honom själv
tonsatta visor, delvis grundade på självironisk omdiktn. av egen, allvarlig
ungdomslyrik o. med älskvärd humor tolkande den
sv. landsortsstadens idyll.
Uppfattad enbart som komisk vissångare sökte han
visa sitt allvarliga uppsåt
med Kvartetten, som sprängdes (1924), en löst komponerad roman om medelklasslivet under i92o-t:s ekon. krisår, vars
drag av allvarlig, personlig bikt dock undanskymdes av dess underhållande sidor. S:s sista o.
främsta verk, diktsamlingen Kriser och kransar
(ro29), har inte minst formellt varit av stor betydelse för den lyriska utvecklingen. Postumt
ha utgivits Fridas andra bok (1929) o. Minnen
från jorden (1940). — Biografi (Birger Sjöberg
den okände) av August Peterson, 1944.
Sjöberg, Alf, f. "/e 1903. regissör vid Dramat, teatern. S. är en framstående Shakspereregissör men har även iscensatt moderna, psykologiska pjäser av bl. a. Sartre o. Garcia Lorca.
Som filmregissör är S. en djärv experimentator
(Med livet som insats, 1940.)
Sjöbjörn el. p ä 1 s s a 1, Arctoce'phalus ursi'nus, den viktigaste bland öronsälarna.
Mindre än sjölejonen, 2—2.57™ lång.
Den mörkbruna pälsen är enastående
mjuk o. fin. Pälssälen är på grund
härav
utsatt för
ivrig jakt o. av de
förr talrika kolonierna återstår nu endast den på Pribylovöarna vid Alaska. Äv. den sydamerik. arten,
A. austra'lis, har starkt minskats.
Sjöblad, en i heraldiken förekommande
hjärtlik figur, som bl. a. fördes i (de äldre)
Sturarnas vapen.
Sjöbo, municipalsamhälle i s. Skåne, Södra
Åsums kommun, Malmöh. 1. 1,502 inv. (1947).
Sjöborg, N i l s
H e n r i k (1767—1838),
fornforskare, prof. i Lund 1799. grundare av
Lunds univ:s hist. museum. Flitig fornminncssamlare; utgav bl. a. Inledning till kännedomen
om fäderneslandets antiquiteter (1797).
Sjöborg, E r i k , f. 2 °/ a 1878, diplomat,
kabinettssekreterare 1922—28, envoyé i Rom
1928—37, i Haag (äv. vid exilreg. i London) 1937—44; har vid flera tillfällen företrätt
Sverige i N.F. o. vid internationella konferenser.
Sjöborrar, Echinoi'dea, klass bland tagghudingarna, av mestadels mer el. mindre
klotrund
kroppsform.
De äro omgivna av ett
taggbärande kalkskal.
Munnen ligger på undersidan o. från denna
utstråla 5 rader fötter
(ambulakralfötter), med
vilkas tillhjälp djuren
krypa. Havsbottnen. Några arter äro ätliga.
Ord, som saknas på Sj-, torde sökas på Sh. el. Sch-.
Sjöelefanter
— 1603 —
Sjöelefanter, Macrorhi'nus, ett släkte 5—6.7
m långa salar, vilkas
hanar ha nosen förlängd
till en i utsträckt tillstånd omkr. 40 cm lång
snabel. Högt värderade
späckdjur o. hänsynslöst
jagade; 2 arter, en kalifornisk, nästan utrotad,
o. en från Sydhavet, äv.
den stadd i utdöende.
Sjöfartsbok, av sjömanshusombudsman utfärdad bok till vid sjömanshuset inskriven
sjöman, i vilken bok anteckning skall göras
bl. a. om på- o. avmönstringar.
Sjöfartsbyrån i Kommerskollegium handlägger ärenden rörande Sveriges sjöfart. Äv.
inom utrikesdepartementets handelsavdelning
finnes en sjöfartsbyrå.
Sjöfartsmuseum, samling fartygsmodeller,
nautiska instrument m. m., utvisande sjöfartens
historiska utveckling. Finnes bl. a. i Göteborg.
Stockholms sjöfartsmuscum sammanslogs 1938
med Sjöhistoriska museet.
Sjöflygplan, gemensam benämning på hydroplan o. flygbåtar.
Sjöförhör, undersökning inför rätta med
anledning av sjöolycka av svårare art.
Sjöförklaring, av fartygs befälhavare inför
domstol (rådhusrätt i stapelstad samt vissa häradsrätter) avgiven förklaring rörande olyckshändelse, som drabbat fartyget, person el. last.
Utom landet avgives sjöförklaring inför utländsk
myndighet el. svensk konsul.
Sjö försvarsdepartementet,
statsdepartement, som 1840—1920 handlade ärenden angående försvaret till sjöss. Sammanslogs 1920 med
lantförsvarsdep. till försvarsdepartementet.
Sjögestad, kommun i mell. Östergötland,
Östergötl. 1. (past.adr. Vikingstad); Valkebo
landsf.distr., Linköpings doms. 629 inv. (1947).
Sjögren,
Andreas
Johan
(1794—
'855), finl. språkforskare, chef för ryska vetenskapsakad:s etnogr. museum 1845. Företog
forskningsresor i n.ö. Ryssland o. Kaukasien o.
utgav ordböcker o. grammatikor över osseternas samt flera finsk-ugriska språk.
Sjögren, O t t o (1844—
1917), historiker, utgav bl. a.
Sveriges historia (5 bd, 1902
—03) o. Allmän världshistoria (4 bd, 1908—10).
Sjögren, E m i l (1853—
1918), tonsättare, särsk.
framstående som romanskompositör (Bergmanden, I
seraljens lustgård). S. skrev
äv. omtyckta pianostycken
o. violinsonater. (Se bild.)
Sjögren,
Vilhelm
(1866—1929), rättslärd, prof. i rättshistoria
1898, i civilrätt 1907,
justitieråd 1909—18,
ordf. i Lagberedningen
1918—27. Bland S:s
arbeten märkes det
efter offentligt uppdrag utgivna verket
Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686 —
1736 (8 bd, 1900—09).
Sjögren, A r t h u r ,
f. *ll0 1874, konstnär,
företrädesvis verksam
som illustratör. Även
bokhistorisk o. stadstopografisk författare.
Sjögren, N i l s , f.
" / , 1894, skulptör, prof.
Sjökrigskonst
vid Konsthögsk. 1931—4*- S:s arb. präglas av
fantasi o. monumental formgivning: Vasabrunnen i Kalmar (1925—1928), Finn Malmgrenstatyn i Uppsala (1931), Reformationsmonumentet i Örebro (1934), Krönikebrunnen i Skara
(i939). Systrarna, marmorskulptur (1945), Mosebacketorg, Sthlm (se bild å föreg. spalt).
Sjögräs, gräsliknande vattenväxter.
Sjögurkor,
Holothu'ria,
klass bland tagghudingarna.
Ha mer cl. mindre långsträckt
form. Munnen, som är omgiven med en krans av tentakler, ligger i ena ändan av
kroppen. Djuren krypa med
tillhjälp av 2—3 rader ambulakralfötter. Havsbottnen.
(Se bild.)
Sjögång, vågrörelse i havet
under blåst.
Sjöhistoriska museet, sed. 1945 S t a t e n s
S. m., beläget på Djurgården i Stockholm, ritat
av Ragnar Östberg, invigdes 1938. Det rymmer
en sjöfarts- o. en marinavdelning.
S j ö h ä s t a r el. n ä s t f i s k a r, Hippocam'pus,
med kantnålarna besläktade, små,
taggiga, kantiga, med benplåtar
klädda fiskar med vanl. åt buksidan hoprullad gripstjärt. Huvudet bäres liksom på en böjd
hals. Varma hav. (Se bild.)
Sjöhävning, dyning, sjö utan
vind (ordet användes ofta i st.
f. sjögång).
Sjöjungfru, i folktron ett
kvinnligt naturväsen, som har
fiskliknande underkropp o. lever
i havet o. i sjöar. Jfr Najader.
Sjökadett, under utbildning till
sjöofficer varande elev.
Sjökapten, person, som avlagt
sjökaptensexamen
vid navigationsskola; befälhavare å handelsfartyg.
Sjökaptensexamen, högsta examen inom
navigationsskolornas navigationsavdelning.
Sjökaptenssocieteten, ett 1732 grundat sällskap för nytta o. nöje; utdelar understöd åt sjömäns änkor o. barn (förut kallat »skepparlåda»).
Sjökarteverket, ämbetsverk under försvarsdepartementet, som utger sjökort o. seglingsbeskrivningar över svenska farvatten. 1644
kommo de första egentliga sjökorten (Johan
Månssons »sjöbok»). 1748 reviderades dessa
(s. k. »Johan Månssons upplivade aska»).
Sjökarteverket utgiver veckotidskriften »Underrättelser
för sjöfarande». Instruktion av
18
/« J 937 B^d senare ändr.
Sjöklar, fullt rustad att gå till sjöss.
Sjökock, Callio'nymus ly'ra, taggfenig benfisk. Hanen är under fortplantningstiden en av våra
grannaste
fiskar
med höga, brokigt
färgade rygg- o.
analfenor. Huvudet
nedtryckt, med liten utskj utbar mun
o. appåtriktade ögon. Bottenfisk. Västkusten,
täml. allmän.
Sjökommende'ring,
kommendering
till
tjänstgöring å K. flottans rustade fartyg.
Sjökor, annat namn för sirendjur.
Sjökort, för navigering avsedd karta.
Sjökrigshögskolan, år 1898 inrättad högre
utbildningsanstalt för marinens officerare. Förlagd till Sthlm.
Sjökrigskonst, läran om krigföring till sjöss
(sjöstrategi) o. strid till sjöss (sjötaktik).
Ord, som saknas på Sj-, torde sökas på Sh. el. Sch-.
Sjökrigsrätt
— 1604 —
Sjöröveri
Sjökrigsrätt, folkrättsliga regler rörande
Sjömansmission, missions- o. hjälpverksamkrigförande o. neutrala staters uppträdande vid het för sjömän i hamnarna, bl. a. genom utkrig till sjöss. Ehuru ett antal skrivna regler sändande a v s j ö m a n s p r ä s t e r o . inrätfinnas, bl. a. Parisdeklarationen 1856, vissa tande av predikolokaler, läsrum m. m. BeHaagkonventioner av 1899 o. 1907 samt London- drives av sv. kyrkan sedan 1876.
deklarationen 1909 (ej slutgiltigt godkänd), äro
Sjömansrulla, förteckning över handelsfarmeningsskiljaktigheterna på detta område tygs besättning, utfärdad av sjömanshus, magimycket stora.
strat, tullanstalt el. svensk konsul.
Sjömil, geografisk mil, 1 / 15 av jordekvatorsSjökrigsskolan, utbildningsanstalt för marinens blivande officerare. Organiserades 1867 o. graden = 7,420.4 m (ej att förblanda med
var till 1943 förlagd till Skeppsholmen i Sthlm, nautisk mil = 1,852 m).
då den förflyttades till Näsby slott, Sthlms 1.
Sjömärke, för sjöfarandes vägledning lämpat
Sjökrigsspel, metoder att teoretiskt lösa föremål, antingen naturligt såsom bergstoppar,
Sjöstrategiska o. sjötaktiska problem samt öva säregna byggnader, el. konstgjort, vilket kan
strategiskt o. taktiskt tänkande. Tillmätas myc- vara fast såsom fyrar, bakar, målade fläckar,
ket stor betydelse särskilt i England o. Japan, el. flytande såsom fyrskepp, bojar m. m.
där lokaler inretts speciellt för detta ändamål.
Sjömätning, mätning av vattendjupet o.
Sjökräfta, annat namn för kejsarhummer. kartläggning av farvatten o. omgivande land.
Sjönöt, art av örtsläktet Trapa.
Sjölag, lag angående privaträttsliga förhållanden rörande sjöfarten. Gällande sjölag är
Sjöoffice'r, officer vid örlogsflottan. Graderutfärdad '*/, 1891 med senare ändr.
na i sv. flottan äro: fänrik, löjtnant, kapten (benämnas kompaniofficerare), kommendörkapten
Sjölejon, m a n - el.
av 2:a o. i:a graden, kommendör (benämnas
h å r s ä 1 a r, stora öronregementsofficerare),
kontersälar utan bottenull,
amiral, viceamiral, amiral (bevarför
skinnet
har
nämnas flaggmän).
mindre värde, men späcket är dyrbart.
De
Sjöorre, Oide'mia ni'gra, en
gamla
hanarna med
helt svart el. svartbrun dykman. Flera arter vid
and. Europas nordligaste delar
Stilla
havets kuster
o. i v. Sibirien, hos oss vid
både i n. och s. Jagas ivrigt.
fjällsjöar söderut till Jämtland.
Sjölord (eng. s e a l o r d el. n a v a 1 l o r d ) , (Se bild.)
medlem av engelska amiralitetet: r:e s j ö S j ö p a n t r ä t t , panträtt i fartyg, frakt o. last,
l o r d , marinstabschef, leder sjökrigsopera- som enl. sjölagen galler till förmån för vissa fordtioner i stort; 2:e s j ö 1 o r d, personalchef; 3:e ringar.
s j ö 1 o r d, kontrollör, inseende över materiel
Sjöpennor,
Pennatu'lidae, 8-stråliga
m. m.; 4:e s j ö l o r d , inseende över sjö- koralldjur, som bilda kolonier, till utseentransporter, förråd m. m.
det liknande en fjäderpenna. Dessa »penSjölök el. h a v s 1 ö k, lökväxten UrgVnea nor» sitta nedstuckna i havsbottnen.
(cl. Scilla) mari'tima. Lökfjällen innehålla gly- Djuren utstråla, då de oroas, ett starkt
kosidcr (scillai'n o. scillare'n) med digitalislikn. gnistrande ljus. Västkusten. (Se bild.)
verkan. Sjölök användes som hjärtstärkande o.
Sjöpungar, AscVdiae, ordning bland
uriudrivande medel samt i råttgift. Jfr TJrginca. manteldjuren. Oformliga, vanl. fastSjömalm, avlagringar pä sjöars botten av sittande, av en cellulosamantel omoren limonit, allt efter form o. storlek kallad givna havsdjur, på vilka man kan urk r u t - , h a g e l - , ä r t - , b ö n - , p e n n i n g - el. skilja en införs- o. en utförsöppning.
s k r a g g m a l m . Jfr Myrmalm, Järnmalmer Införsöppningen leder in i en gältarm,
erinrande om lansettfiskens. De fritt
o. Limouit.
kringsimmande larverna ha en ryggSjömaning (av höll. mannen, langa från man sträng
denna en ryggmärg,
till man), arbete med tågvirke, järn- o. stål- visande o.på över
släktskap med ryggradsdjuren.
tross för fartygsbehov.
Sjömansbiff, maträtt, som består av varv1. Sjöqvist, J o h n (1863—1934), läkare,
tals med oxkött, lök o. potatis.
prof. i kemi o. farmaci vid Karol. inst. 1918
Sjömansgarn, av kabelgarn spunnet smäc- —28. Påvisade äggviteämnenas egenskap att
kert tågvirke, anv. mest till klädsel av tågvirke. I reagera både som baser o. syror.
Sjömanshem, härbärge för sjömän, som där
2. Sjöqvist, E r i k, f. ^I7 1903, son till J. S.,
erhålla kost o. logi gratis el. mot billig avgift samt j docent vid Sthlms högskola 1940, föreståndare
råd o. upplysningar. Finnes i de flesta svenska för Svenska institutet i Rom 1940—48, visiting
o. i flera stora utländska sjöstäder såsom Ham- prof. v. Princeton, USA, sed. T948. Arb. rörande
burg, Rotterdam, Antwerpen, Hull, Liverpool. cyprisk o. romersk arkeologi.
Sjöreserv, å svenska flottans varv i beredskap
Sjömanshus, statlig under Kommerskollegium lydande institution för bokföring av in- varande personal o. materiel, avsedda för hastigt
påkommande
göromål vid alla tider på dygnet.
hemskt handelssjöfolk, verkställande av på- o.
avmönstring av sjömän, utdelande av underSjörosor, annat namn för sjöanemoner.
stöd m. m. Finnes i de flesta svenska sjöstäder.
Sjörup, kommun i s. Skåne, Malmöh. 1.
Förvaltas av direktion o. ombudsman. Kungl. (past.adr. Rynge); Herrestads landsf.distr.,
kung. av =/8 1939 med sen. ändr.
V einincnhögs, Ljunits o. Herrestads doms. 806
Sjömanskap, läran om fartygs handhavande inv. (1947). Ödekyrka, antagl. fr. n o o - t .
(med undantag av navigation).
Sjörutin, för örlogsfartyg under gång fastSjömanskår, personalorganisation för flottans ställd arbetsordning.
manskap vid en örlogsstation. Sjömanskår finSjöräkning, navigering utan hjälp av landnes vid Stockholms, Karlskrona o. Göteborgs märken genom beräkning av seglade kurser o.
örlogsstation. Kårerna indelas i matros- o. distanser.
yrkesavdelning.
Avdelningarna äro sammanS j ö r ä t t , de rättsliga reglerna för sjöfarten o.
satta av kompanier.
rederinäringen.
Sjömanslag, en ur sjölagen utbruten lag, inSjöröveri, enskildas överfall på sjöfarande
nehållande bestämmelser angående befälhava- i syfte att beröva dem gods el. fartyg, förekom
rens o. besättningens tjänsteavtal, om skepps- redan under antiken, då det bl. a. med kiaft
tjänsten, disciplinstraff
m. m. Gällande sjö- bekämpades av Rom under Pompejus' ledning.
manslag är av 15 /, 1922.
Vikingatågen (omkr. 800—1050) voro äv. sjö-
Ord, som saknas på Sj-, torde sökas på Sh. el. Sch-.
Sjösa
— 1605 —
röverier. Under hela medeltiden o. fram till
1800-t. fördes ett omfattande sjöröveri av bl. a.
muhammedanerna. Jfr Barbareskstaterna.
Sjösa, gods i Svärta kommun, Södermani. L,
känt sedan 1300-t. Nuv, huvudbyggnad från
1700-t.. delar därav från äldre tid.
Sjösjuka, tillstånd med yrsel, illamående o.
kräkningar, vilket kan uppträda vid sjögång
genom den starka retningen av balanssinnets
sinnesorgan i innerörat. Ytterst olika disposition
hos skilda individer. Motsv. tillstånd kan uppträda vid flygning, f 1 y g s j u k a, bilåkning,
b i l s j u k a , etc. Symtomen kunna i många fall
effektivt förebyggas el. lindras med sjösjukemedel innehållande barbitursyrederivat o. skopolamin. Ä V . bromnatrium, vcronal, atropin,
kloreton användas.
Sjöskolan, eng. L a k e S c h o o l , grupp
av romantiska skalder i England vid i8oo-t:s
början, uppkallad efter sjöarna i Cumberland,
där de främsta av dem (Wordsworth, Southey
o. Coleridge) en tid höllo till o. vilka Wordsworth besjungit.
Sjöskum cl. s e p i o 1 i t, gul- el. gråaktigt
vitt mineral av ett vattcnhaltigt magncsiumsilikat. Låter lätt tälja sig (hårdhet 2—2.5) o.
är starkt poröst, så att det häftar vid tungan o.
flyter på vatten. Har matt, jordartat brott men
blir vid gnidning glänsande. Erhålles huvudsakl.
från Eski-Sjehr i Turkiet, där sjöskum förekommer i form av täml. små klumpar tills, med
serpentin. Användes till piphuvuden, cigarrmunstycken o. prydnadsföremål. S. k. o ä k t a
s j ö s k u m erhålles genom blandning av sjöskumsavfall med lämpliga bindemedel. Av
magnesit o. gips med vattenglas bestående förfalskningar av sjöskum finnas också.
Sjöstedt, Y n g v e (1866—1948), entomolog,
prof. o. intendent vid Naturhistoriska riksmuseum 1902—33, företog ett flertal forskningsresor, bl. a. till Kamerun 1890—92 o. till
Kilimandjaro rgos—06. Utgav reseskildringar
o. entomologiska skrifter.
Sjöstjärnor, Astri'dia, klass bland tagghudingarna.
Kroppen med väl utvecklade
men ej sammanväxta kalkskivor, typiskt med 5 strålar el. armar. Munnen på
undersidan med därifrån
utgående fält av sug(ambulakral-)fötter,
som
fortsätta ut på armarna.
Den mittställda magsäcken skickar ut 2 tarmblindsäckar till varje arm.
E t t flertal arter i alla
hav, äv. vid västkusten,
Bottendjur från
stranden till djupet.
Sjöstrand, K a r l E n e a s (1828—1906), finl.
bildhuggare av svensk börd. S. införde finska
folkdiktsmotiv i bildhuggarkousten {Kullervo talar till sitt svärd, 1868). Bl. övr. arbeten: byster
av T L. Runeberg o. Prins Gustav (Haga, Sthlm).
Sjöström, V i c t o r , f. 20 / 9 1879, regissör o.
skådespelare. S. framträdde först som skådespelare men är sed. 1912 främst filmregissör, bl. a.
i För. Stat. 1923—30. Hans betydelse för filmens
konstnärliga utveckling har varit avgörande, o.
med filmer som Terje Vigen (1916), Ingmarssönerna (1918) o. Körkarlen (1920) vann han
världsrykte åt svensk stumfilm. S. har gästspelat på olika scener o. är sed. 1943 produktionsledare vid Svensk filmindustri. r922 g. m. skådespelerskan E d i t h E r a s t o f f (1887—1945).
Sjösäs, kommun i niell. Smaland, Kroiiwb. 1.
(past.adr. Braås); Åseda landsf.distr., Ö. Värends doms. 1,298 inv. (1947).
Sjösättning:, fartygs förande ned i vattnet,
vanl. genom glidning utför en slip. Jfr Stapelbädd.
S j ö t e r r i t o r i u m , ett lands havsområde,
Skadeståndsfrågan
sträcker sig vanl. 3 distansminuter utanför
yttersta skär, som ej ständigt överspolas av
havet, i Sverige o. Norge 4 distansminuter.
Sjötofta, kommun i s.v. Västergötland,
Älvsb. 1.; Tranemo landsf.distr., Kinds o. Redvägs doms. 666 inv. (1947).
Sjötorp, industrisamhälle i Lyrestads kommun, Skarab. 1,, vid Vänern; utgångspunkt för
Göta kanal. 449 inv. (1946).
Sjötunga, So'lea so'lea, långsträckt flundrefisk, vars nosspets
sträcker sig framför
underkäken. Medelhavet upp till vår
västkust.
Särdeles
gott kött. Den »sjötunga», som saluhålles uppe i landet, är i regel mareflundra
med betydligt sämre kött.
Sjövakt, vaktgöring på örlogsfartyg under
gång, varvid dygnet indelas i 7 vakter: kl.
4—8, dag-; 8—12, förmiddags-; 12—16, middags-; 16—18, i:a platt-; 18—20, 2:a plattvakten; 20—24, i:a vakten; o—4, hundvakten.
Sjövall, E i n a r , f. '/ 8 1879, läkare, prof. i
patologisk anatomi o. rättsmedicin vid Lunds
univ. 1914—44, dess prorektor 1939—44. Jur.
hed.dr i Lund 1944.
Sjövärdig, duglig för sjöfart. Best. i förordn.
31
/i2 I 9 I 4 (med sen. ändr.) om tillsyn å fartyg.
Sjövärnskåren, statlig organisation, ingående
i marinen, ersatte l / n 1941 f. d. Frivilliga motorbåtskåren. Har till syfte a t t befrämja rekrytering o. utbildning av värnpliktigt befäl vid
flottan o. av frivilliga för uppgifter vid flottan
o. lokalt sjövärn. Ledn. består av en under chefen för marinen ställd kårchef med stab. Kåren
är uppdelad på 17 flottiljer över hela Sverige.
Personalen utgöres av värnpliktiga (befäl o.
meniga) samt aspiranter (16—19 år), som efter
genomgången utbildning tilldelas flottan. Till
de större flottiljerna äro anslutna civila intresseföreningar, s. k. sjövärnsföreningar.
Sjöåklagare, tjänsteman i Kommerskollegium med uppdrag bl. a. att övervaka fartygs
sjövärdighet o. säkerhet till sjöss samt utföra
åtal vid brott mot gällande bestämmelser härom.
sk., förkortning av skilling.
s. k., förkortning för så kallad(e).
Skabb (av lat. sca'bies, av sca'bere, riva), en
av skabbdjuret orsakad hudåkomma, som yttrar sig i ett särsk. under natten intensivt
kliande hudutslag. Med lämplig behandling
brukar åkomman snart gå över. Egentlig skabb,
orsakad av med skabbdjuret närbesläktade
parasiter, uppträder särsk. hos hundar o. hästar.
Äv. andra parasiter orsaka skabb,
Skabbdjur,
Sarcop'tes
scabie'i,
ett nästan mikroskopiskt kvalsterdjur, som lever parasitiskt på
varmblodiga djur. Gräver gångar
i överhuden, förorsakande inflammationer o. svår kläda, särskilt mellan fingrarna, runt handlederna, i
axelhålorna o. ljumskarna (skabb).
Skabersjö.
1. Kommun i s.v. Skåne,
Malmöh. 1.; Klåeerups landsf.distr., Torna o.
Bara doms. 652 inv. (1947). Absidkyrka från
slutet av iroo-t., senare tillbyggd. — 2. Gods i
S. 1, från 1600 i ätten Thotts ägo (fideikommiss sedan 1805). Slottet upprördes o. befästes på 1500-1.,
ombyggdes 1775 — 82. Trädgården anlades vid
slutet av 1700-t. av ark. A. Barnekow.
Skabrö's (fr. scabreux), oanständig, slipprig.
Skade, i nord. myt. en jättekvinna, som blev
fjords maka o. moder till Fröj o. Fröja. Äv.
skildrad som Odens frilla.
Skadeståndsfrågan. Genom Versaillestraktaten av 28 juni 1919 pålades Tyskland en allmän förpliktelse att ersätta all den skada, som
Ord, som saknas på Sj-, torde sökas på Sh. el. Sch-.
Skadligt rum
— 1606 —
vållats de allierade regeringarnas civilbefolkningar genom Första världskr. I detta begrepp
inneslötos äv. krigspensioner till invalider o.
stupades efterlevande. Skadeståndsskyldighetens belopp fixerades april 1921 till 132 milliarder guldmark, vilket belopp jämte en fastställd
betalningsplan Tyskland efter det s. k. Londonultimatum av 5 maj s. å. tvangs att godtaga. —
Tysklands första likvidcr efter denna plan inflöto
till
skadeståndskommission e n , men redan mot slutet av 1921 såg sig
tyska regeringen tvungen att begära revision
av betalningsplanen. Frågan ledde till motsättningar mellan de allierade o. till att franska
regeringen (jan. 1923) som påtryckning på
Tyskland på egen hand företog Ruhrockupationen (jfr d. o.). — Aug. 1924 godtogs emellertid
en plan [Dawesplanen), som förutsatte ett internationellt lån för återupprättande av tyska valutan (vilket äv. omedelbart efter planens antagande genomfördes) samt gradvis stigande skadeståndsbetalningar till 1928—29, från vilken
tidpunkt dessa skulle uppgå till ett årligt minimum av 2,500 millioner guldmark. Dawesplanen
avsåg äv. Ruhrockupationens avveckling, vilket
skedde under 1925. Den fungerade enl. schemat
till 1929, dock endast genom stora utländska
lån, främst av För. Stat. Då Tyskland krävde
en fixering av skadeståndets slutsumma, enades
man 1929—30 om den s. k. Youngplanen (jfr O.
Young), enl. vilken skadeståndet skulle erläggas
i 59 annuiteter (på 1,500—1,700 mill. guldmark)
åren 1929—88. Ett stort lån (Youngldnet) placerades i olika länder. Skadeståndskommissionen
avvecklades; för betalningarnas överförande
inrättades Internationella regleringsbanken i
Basel. Rhenlandet utrymdes slutgiltigt 30 juni
1930. Juni 1931 proklamerades av amerik. presidenten Hoover ett allmänt moratorium på 1
år för alla skadestånds- o. krigsskuldbetalningar.
En skadeståndskonferens i Eausanne juli 1932
beslöt, att Tyskland skulle erlägga en slutlikvid
på 3 milliarder guldmark. Denna kom emellertid aldrig att betalas. — Om skadeståndsfrågan
efter Andra världskr., se Världskrig 2.
Skadligt rum, det minsta rum i en med kolv
försedd cylinder (vid pump, ångmaskin o. dyl.),
som kolven avspärrar, innan ventilerna öppnas.
Skaft, på vävstol anordningar för att dela
varptrådarna, består av vågräta ribbor (solvkäppar), mellan vilka ett antal lodräta trådar
(solv) fastspänts. Vid trådarna äro fastade små
öglor, genom vilka varptrådarna löpa.
Skaf tö. z. S. el. S k a f t ö 1 a n d e t, bohusländsk ö, nära Lysekil, Skaftö kommun.
25 kvkm. — 2. Kommun i mell. Bohuslän,
Göteb. 1. (past.adr. Fiskebäckskil); Orusts
landsf.distr., Orusts o. Tjörns doms. 931 in v.
(1947), därav 172 i Östersidans municipalsamh.
Skaftö församling omfattar Skaftö, Fiskebäckskils o. Grundsunds kommuner, Göteb. 1.
Skag, fyr o. lotsplats, s.ö. om Örnsköldsvik.
Ska'gen, stad på Jyllands nordligaste udde,
Hjörring Amt, Danmark. 6,400 inv. (194S).
Betyd, fiske. Badort; konstnärskoloni. Svensk
kyrka, invigd 1925. Stad sedan 1413.
Skagerak el. S k a g e r a c k , del av Nordsjön, mellan Norge o. Sverige i n. o. Jylland i s.
Omkr. 45,000 kvkm.
Skagerakslaget,
största
sjöslaget
under
Första världskr. 31/6—Va I Q l 6 ( a v engelsmännen
kallat slaget vid Jutland el. Horns rev), mellan
eng. flottan (över 1 mill. ton) under amiral
Jellicoe o. tyska (omkr. 700,000 ton) under
amiral Scheer. Den eng. spaningsstyrkan leddes
av amiral Beatty, den tyska av amiral von
Hipper. Slaget medförde ingen förändring i
det strategiska läget; de engelska förlusterna
voro dock avsevärt större än de tyska (115,000
ton mot 61,000 ton).
Skalmeja
Skagern, sjö på gränsen mellan Värmland,
Närke o. Västergötland, avrinner genom Gullspångsälven till Vänern. 133 kvkm.
Skagershult, kommun i v. Närke, Örebro 1.
(past.adr. Hasselfors); Edsbergs landsf.distr.,
Västernärkes doms.
1,126 inv. (1947). Träkyrkan, uppförd 1649, övergavs 1878 men togs
åter i bruk 1927.
Skagway [skaägg'°e'], hamnstad i s. Alaska,
För. Stat. 900 inv.
Ska'la (av it. scala, stege), måttstock, indelningsgrund. 1. En med numrerade tvärstreck
försedd linje, uppritad på papper, trä, metall el. dyl. Äro avstånden mellan strecken,
s k a l d e l a r n a , lika långa, säges den vara
t n l i k f o r m i g s k a l a , i motsatt fall o l i k f o r m i g s k a l a . Jfr Nonie. — 2. Förhållandet
mellan bildens o. föremålets dimensioner vid
avbildning (ex. kartor). — 3. Mus. Stegvis ordnad följd av tonerna inom en oktav. Skalan är
antingen d i a t o n i s k (dur: c d e f g a h, moll:
a h c d e f giss) el. k r o m a t i s k (uppåt: c ciss
d diss osv., nedåt: c h b a osv.).
Skala'r, varje fysikalisk storhet, som är fullt
bestämd genom ett tal o. tillhörande måttenhet utan angivande av riktning, ex. tid, temperatur, massa o. volym. Jfr Vektor.
Skalbaggar, Coleop'tera, ordning bland insekterna. I regel två par vingar, det främre
hårda eller läderartade täckvingar, det bakre
hinnartade flygvingar. Fullständig förvandling,
puppan utan kokong; bitande mundelar. En
mängd arter över hela jorden.
Skalbank el. s n ä c k b a n k, dets. som skalgrusbank (jfr Skalgrus).
Skaldepoesi, fornnorska o. fornisl. kväden,
som tillskrivas bestämda författare på 800—>
n o o - t . De äro författade på konstfulla versmått o. språket är belastat med omskrivningar
(kenningar).
Skaldjur, vardaglig benämning på skalbärande djur (kräftdjur, blötdjur).
Skalgrus el. s n ä c k g r u s, jordart, som
huvudsakl. består av krossade skal av musslor
o. snäckor med inblandning av grus, sand el.
lera. Hopas genom vågornas sorterande verksamhet till s. k. s k a l g r u s b a n k a r , vilka
särskilt i Bohuslän (Uddevalla) förekomma i
stort antal o. ofta nå betydande mäktighet. Användes som jordförbättringsmedel o. som mineralfoder till höns.
Skålholt Lska°l-], gård på s.v. Island, fordom betydande ort med flera kulturella institutioner. Biskopssäte 1056—1796.
Skalka (av lty. schalken), spänna presenning
över lastlucka på fartyg.
Skallerormar, Cro'talus, ett släkte intill 2
—2.5 m långa,
mycket
giftiga
ormar med en av
hornringar bildad »skallra* i
stjärtspetsen.
Flera svårskilda
arter i Nord- o.
Centralamerika, en i Sydamerika.
Skallgång, som jaktform dets. som drev;
metod att genomsöka ett område medelst manskap, som går fram på linje med större el. mindre
luckor.
Skallmeja, kommun i n. Västergötland,
Skarab. 1. (past.adr. Synnerby); Skånings
landsf.distr., Skarabygdens doms. 391 inv.
(1947)Skallsjö, kommun i v. Västergötland, Alvsb.
1. (past.adr. Flöda); Vättlc landsf.distr., Vättle,
Ale o. Kullings doms. 2,940 inv. (1947).
Skalmej'a (fr. chalumeau, av lat. ca'lamus,
rör), gammalt träblåsinstrument, ur vilket oboen
utvecklat sig.
Skalpasta
— 1607 —
Skansenföreningen
o. Norge alltjämt bestående suspensionen av
guldmyntfoten genomfördes, har myntunionen
varit i praktiken upphävd. 1924 avskaffades
skiljemyntens interskandinaviska gångbarhet.
Skandinavism', rörelse, som söker närma de
nord. folken till varandra i såväl polit. som
kulturellt avseende. I inskränkt mening avses
med skandinavismen den urspr. huvudsakl.
litterära rörelse, som fick sitt första symboliska
uttryck i Tegnérs hälsningstal till Oehlenschläger vid magisterpromotionen i I,und 1829
o. sedermera leddes av svenskarna C. V. A.
1100-1.
Strandberg o. O. P. Sturzen-Becker samt
Skaman'der (grek. Skaman'dros), av Ho- danskarna O. I,ehmann o. C. Ploug. Danskarnas
meros besjungen flod vid Tröja.
anhållan om svenskt-norskt stöd i slesvigSkampall, pall i vapenhuset till en kyrka, holsteinska tvisten (1848 o. 1863—64) gav
avsedd för vissa förbrytare, som fingo ligga på skandinavismen politisk anstrykning, men då
knä där under gudstjänsten, tills de återupp- detta stöd praktiskt taget uteblev, domnade
togos i församlingen. Avskaffades 1855.
rörelsen av. Som en ny skandinavism kunna
Skampåle el. k å k , på offentlig plats upp- anses de svensk-norsk-danska strävandena för
rest pelare av sten el. trä, vid vilken brotts- kulturellt samarbete (gemensamt lagstiftningslingar bundos för undergående av spöstraff el. arbete, myntkonvention m. m.), som framträtt
för skymfande. Jfr Kopparmatte.
sed. slutet av 1800-t. Som ett uttryck i denna
Skamstraff, straff, som innebär skymflig riktning kunna äv. trekonungamötena i Malmö
behandling av en person, ex. stockstraff o. 1914 o. i Kristiania 1917 betraktas, ävensom
bildandet av föreningarna Norden 1919.
utställande vid skampåle el. på skampall.
Skanda'1 (fr. scandale, av grek. skaridalon,
snara), anstöt, obehagligt uppseende, förargelse.
Skandium, 3-värd, sällsynt jordmetall, upp— S k a n d a l i s e r a , utsätta för skandal. — täckt 1879 av I,. F. Nilson. Kem. tecken Se,
atomn:r 31, atomvikt 45-io. Renelement (se d. o.)
S k a n d a l ö's, skamlig, anstötlig.
Skänk, delen mellan knäet o. hasen pa bakS k a n d e ' r a (av lat.), uppläsa vers med bebenen hos husdjuren (ruotsv. underbenet hos
tonande av varje versfot.
Skan'derborg, stad i ö. Jylland, Aarhus människa).
Amt, Danmark. 4,170 inv. (1945). Har byggts
S k a n s . r. Besättningens bostad på hankring ett slott från n o o - t . , av vilket endast delsfartyg; på örlogsfartyg dess aktersta del.
kapellet återstår. Stad sedan 1583.
— 2. Slutet befästningsverk.
A B . Skandia-Verken, Lysekil. Grundat 1899,
Skansen, friluftsmuseum med zoologisk trädbolag 1905, nuv. namn 1920. Aktiekap. 600,000 gård (främst Nordens djurvärld) på s. Djurgårkr. (1948). Mek. verkst. o. båtvarv. Verkst. dir. den i Sthlm, grundat av A. Hazelius 1891 o.
P. O. Nilsson.
utgörande en del av Nordiska museet. Omkr.
S k a n d i e n , poetiskt namn på Skandinavien. 125 kulturhistoriska byggnader, oftast ingående
— Adj.: s k a n ' d i s k .
Skandina'vien, lat. S c a n d i n a'v i a el.
S k a n'd i a, dets. som Skandinaviska halvön,
stundom dets. som Norden.
S k a n d i n a v i s k a B a n k e n A B . , grundat 1863
i Göteborg av A. O. Wallenberg, C. F. Wsern
m. fl. o. urspr. avsett att vara en internationell
bank.
Centralkontor i Göteborg, Sthlm o.
Malmö. Styrelsens säte: Göteborg. Kallades
t . o . m . 1938 S k a n d i n a v i s k a K r e d i t
AB. Med S. ha Sammanslagits Industrikredit
AB. i Sthlm 1907, Skånes ensk. bank 1910, AB.
Sveriges privata centralbank 1917, Örebro ensk.
bank 1918, AB. Skånska handelsbanken 1919,
Loftahammars lån- och sparkassa 1939, AB.
Borås bank 1942, AB. Dalslands Bank 1942,
Bankirfirman C. G. Cervins bankrörelse 1944
o. Södermanlands Ensk. Bank 1945. Aktiekap.
95,708,000 kr. (1948). 130 avd.kontor. Verkst.
dir.: i Göteborg E. I,undli (sed. 1946), i Sthlm
G. Söderlund (sed. 1946), i Malmö I. Åkerman
(sed. 1933)Skalpasta, mycket tjock, torkande pasta,
använd mot vissa hudsjukdomar.
Skalpell' (lat. scalpeWum), kirurgkniv med
tunn klinga.
Skalpe'ra (av lat. scafpere, utskära), indiansk
sed att avskära skinnet med vidsittande hår
( s k a l p e n ) på besegrade fienders hjässa.
S k a l u n d a , kommun i n. Västergötland,
Skarab. 1. (past.adr. Rackeby); Läckö landsf.distr., Kinneijardings, Kinne o. Kallands doms.
aio inv. (1947). — Kyrka, delvis fr. början av
Skandinaviska
Gummi-AB.,
Viskafors.
Grundat i8qo. Aktiekap. 430,000 kr. (1948).
Verkst. dir. G. Österman (sed. 1948).
S k a n d i n a v i s k a halvön, den halvö, som
upptages av Sverige. Norge o. n.v. Finland.
S k a n d i n a v i s k a J u t e - , Spinneri- & VäfveriAB., Oskarström. Grundat 1880. Aktiekap.
Fala Nordiska mus.
4.5 mill. kr. (1948). Verkst. dir. G. Blum (sed.
1944).
i gårdsanläggningar, åskådliggöra sv. allmoge-,
S k a n d i n a v i s k a m y n t k o n v e n t i o n e n ingicks högre stånds- o. stadsborgarliv. Jfr Skogaholm.
mellan Sverige o. Danmark 1873 samt mellan S. är också en nationell opolitisk mötesplats.
dessa länder o. Norge 1875. Därigenom upp- — Äv. finnas friluftsteater, restauranger (Solrättades den ännu bestående S k a n d i n a - liden, Högloftet m. fl.), dansbanor m. m. (Se
v i s k a m y n t u n i o n e n med till samman- bilder, 1. Motiv från Dalagården, 2. Håsjöstasättning o. värde likadana, till namnen snar- peln, 3. Totalvy.) —• A. lindblom, En bok om
lika samt interskandinaviskt gångbara mynt. Skansen (1933); Trettiotalets Skansen (1939)Skansenföreningen, namn p å S a m f u n d e t
Sedan Första världskris början, då den i Danmark
Skanör med Falsterbo
— 1608 —
Skarstedt
f ö r N o r d i s k a m u s e e t s f r ä m j a n d e 254 landskommuner, landsbygden indelas i 8
sed. 1930. Har till uppgift att ekonomiskt stödja fögderier.
Nordiska museets o. Skansens verksamhet.
Skaraborgs p a n s a r r e g e m e n t e (P 4), Skövde,
leder sitt ursprung'från fänikor, uppsatta inom
S k a n ö r med F a l s t e r b o , två
Skaraborgs 1. under Gustav Vasa, organiserades
till en kommun förenade småstäsåsom regemente 1624. S. organiserades som
der, på s.v. udden av Skåne,
pansarregemente enl. 1942 års försvarsbeslut.
Malmöh. 1., Oxie o. Skytts doms.
1,063 inv. (1948), varav i S k a Skara Brae, förhistorisk byanläggning på
n ö r förs. 630 o . F a l s t e r b o
Orkneyöarna (Mainland), tillhörande järnåldern
förs. 433. — De två städerna voro
men med efterbliven kultur av stenålderskarakflera århundraden av medeltiden
tär. Utgrävdes 1928.
medelpunkter för det tyska sillfisket vid SkåneSkarabygdens domsaga, Skarab. 1., utgör
kusten men gingo sedan tillbaka. Fasterbo har 1 tingslag o. omfattar Valle, Skånings o. Vilske
på senare år utvecklats till en mondän badort. härader med tingsställe i Skara. 28,720 inv.
Bägge städernas vapen, se bild. Namnet Skanör, (1948). Domarens adress: Skara.
som är känt sed. i2oo-t:s mitt, hör samman med
S k a r a d o m p r o s t e n , kontrakt i Skara stift,
landskapsnamnet Skåne o. senare leden är sam- Skarab.
16 församlingar. Kontraktsma ör 'sandgrund', som ingår i Öresund o. i prostens 1.,(=omfattar
domprostens) adr.: Skara.
stadsnamnet Helsingör.
Skara stift omfattar Västergötland utom
Skåp, hudveck, som omsluter penis hos sydligaste delen samt huvuddelen av Mo härad
i Småland. 12,106 kvkm, 418,843 inv. (i946)husdjuren.
S. har anor från 1000-t. 1580 avträddes
Ska'pula (av lat.), skulderbladet.
S K A R , förkortning för SAånes allmänna Värmland till Karlstads stift o. 1620 Västergötlands sydl. del till Göteborgs stift.
Bcstaurang AB.
Skare, den hårda skorpa, som bildas på snön,
Skara, stad i n. Västergötland, Skarab. 1.,
Skarabygdens doms. 8,100 inv. (1948). Biskops- om dess yta först smälter under töväder, varsäte. Bl. byggnader märkes domkyrkan, urspr. vid mellanrummet mellan kristallerna fylles
med vatten, o. det vattenhaltiga ytskiktet
från n o o - t . , ombyggdärefter tillfryser.
des på 1200- o. 1300-t.
i eng.-fransk gotik. EfS k a r g a , P i o t r (1536—1612), polsk jesuit,
ter danskarnas härjPolens främste politiske predikant.
Hans
ningar 1566 delv. förKazania Sejmowe (1597; Riksdagspredikningar)
ändrad, undergick kyrbeteckna den polska politiska predikolitteratukan reparationer o. tillrens höjdpunkt.
byggnader, bl. a. i baSkarhult.
1.
rockstil på 1760-t. (av
Kommun i mell.
Cronstedt).
1886—94
Skåne, Malmön.
ombyggd i höggotisk
1.; Eslövs landsf.stil av H. Zettervall. Gedistr., Frosta o.
nomgående restaurering
Eslövs doms. 377
sed. 1945- (Se bild.)
inv. (1947)- — 2Domkapitelshuset
(v.
Gods i S. 1 (sed.
delen från i70o-t:s mitt,
1844 inom frih.
ö. delen från 1914), högre allm. läroverk med ätten von Sekwegamla anor, kommunal flickskola, seminarier för rin). Huvudbyggsmåskollärarinnor, lantmannaskola; stiftsbiblio- naden är en av Skånes märkligaste o. till det
tek o. rikt länsmuseum. Vid Stortorget Krönike- yttre bäst bevarade borgar fr. 1500-t. (se bild).
brunnen (1939) av N. Sjögren. Någon industri. —
S. är en av Sveriges äldsta städer, redan på 1000-t.
S k a r n , egentl. smuts, träck; sammanfattande
huvudort för den kristna missionen o. under benämning på bergarter, som närmast omsluta
medeltiden ett andligt centrum med en av lan- malmer o. avvika från omgivande bergart. Bedets främsta biskopsstolar. Efter reformationen stå av pyroxen, amfibol, granat, epidot m. fl.
främst märklig som lärdomsstad.
S k a r n d ä c k , plankbeklädnad ovanpå spantSlottet S k a r a b o r g s. om S.,
timrets övre ändar.
anlagt under Johan III, ödelades
Skarp, fartygskroppen mellan köl o. stävar
r6i2. Stadsvapen, se bild. — Namunder vattnet längst för- o. akterut.
net (känt från 1000-t.) synes inneS k a r p n ä c k , flygfält i södra delen av Stockhålla ett till verbet skära bildat ord
holm.
skar, 'skåra, inskärning', o. syftar
S
k a r p r ä t t a r e el. m ä s t e r m a n , den som
väl urspr. på någon nedskuren dalgång i stadens
närhet. — Skara domkyrka, monografi av A. I*. hade att verkställa dödsstraff. Före 1858 fanns
en
skarprättare
i varje län; så smån. minskades
Romdahl o. S. Dahlgren (1928).
antalet till en riksskarprättare (den siste dog
1920).
Skarabé, egypt. avbildning av solguden
Kefers heliga skalbagge (Scarabaeus aegyptiorum), vanligen i blåglaserad fajans. Förekommer
sed. omkr. 2000 f.Kr. såsom amulett eller
sigillsten. Den flata undersidan bär heliga
tecken el. ägarens namn. Jfr Pillerbagge.
Skaraborgs flygflottilj (F 7), attackflottilj,
förlagd till Såtenäs i Tuns förs., Skaraborgs 1.,
uppsatt 1940.
Skaraborgs län omfattar n.ö. delen av Västergötland. 8,466 kvkm, varav 8,087 kvkm land,
245,062 inv. (1947). Av länets landareal utgöra
åker 3,171 kvkm (39.2 %) o. skogsmark 3,361
kvkm (4T.6 %). Länet indelas i 6 domsagor o.
7 tingslag, lydande under Göta hovrätt. I S.
finnas 7 städer (Lidköping, Skara, Skövde, Hjo,
Falköping, Tidaholm o. residensstaden MarieStad), 4 köpingar, 13 municipalsamhällen o.
Skarpsill el. v a s s b u k , Clu'pea spratfus,
en liten, högst 17
cm lång sillart med
vass, sågtandad bukkant. Allmän utefter Europas västkust. Hos oss även i Östersjön. Fiskas vid
västkusten med snörp vad o. användes inlagd
som »ansjovis».
Skarpskytterörelsen, frivillig skyttcrörclse
med militär organisation, bildad på 1860-t.,
upphörde omkr. 1878. Bl. dess ledare voro
A. Sohlman, A. Blanche o. V. Rydberg.
Skärstad, kommun i n. Västergötland, Skarab. 1. (past.adr. Bya); Vara landsf.distr., Åse,
Viste, Barne o. I,aske doms. 591 inv. (1947)1. Skarstedt, C a r l W i l h e l m (1815 —
1908), teolog, prof. i I,und (1865), känd för sin
Skarstedt
— 16C9 —
fyndighet o. originalitet; praktisk kyrkoman o.
psalmförfattare (Sv. Ps. 245).
2 . Skarstedt, W a l d e m a r (1861—1931),
son till C. W. S., tidningsman o. frisinnad
politiker, red. av Falukuriren från 1894. I,ed.
av 1"K 1912—14. Bl. arb. Nykterhetsrörelsens
banerförare (1903—05).
3. Skarstedt, S i g f r i d , f. "/g 1867, halvbror till föreg., jurist, led. av Lagberedningen
1903—08, juStitieråd 1908—37. Har av trycket
utgivit bl. a. Om straf/processuella tvångsmedel (1895—96) o. Om återförvisning af mål
(1896). 1910—34 medutgivare av Nytt juridiskt
arkiv samt sed. 1927 utg. av Sveriges rikes lag.
Skarvar, Car'bo, släkte bland pelikanfåglarna
med många arter i alla länder.
Häcka kolonivis i klippor el. träd.
Vingar korta, stjärt viggformig.
lång o. styv, näbb lång, smal
med kraftig hake. Simdykare o.
glupska fiskätare. Tama skarvar
användas till fiskfångst. Storskarven el. ålkråkan, C. car'bo
(se bild), är ej sällsynt vid våra
kuster om vintern. Vackert blåsvart.
Skarvyxa, timmermansyxa med eggen vinkelrät mot skaftet.
Skat (av fornfr. escartér, lägga bort), i Tyskland omtyckt kortspel för tre spelare, liknar vira.
Skata, Pi'ca pi'ca, längstj artad, vit
o. svartgrönblå kråkfågel; hela Europa
(utom
Pyreneiska
halvön)
o. Västasien. Uppehåller sig
helst i närheten av
människoboningar;
allätande stannfågel.
Skatelöv, kommun i s. Småland, Kronob. 1.
(past.adr. Grimslöv); Alvesta o. Kinncvalds
landsf.distr., V. Värends doms. o. Mell. Värends
doms. 2,080 inv. (1947).
Skatnäva, art av öitaläktet Erodium.
Skatol [-tå'l] el. m e t y 1 i n d o 1, sönderdelningsprodukt av aminosyran tryptofan, som
ingår i proteinämnen. Illaluktande kristaller.
Förekommer jämte indol i exkrement.
Skatte, det slags jordnatur, som utmärkte,
a t t skattskyldighet vilade å jorden till skillnad
från krono o. frälse. — S k a t t e b o n d e ,
jordbrukare, som innehade skattejord. —
S k a t t e b r e v , den handling, varigenom
vid skatteköp köparen tillförsäkrades skattemannarätt till fastigheten. — S k a t t e h e m m a n , hemman a v skattenatur. — S k a t t e k ö p , avtal, varigenom äganderätten till kronojord övergick till enskild person o. jorden
ikläddes skattenatur.
Skattebetalarnas förening', sammanslutning
med ändamål a t t verka för sparsamhet med
allm. medel. Tillkom 1921 på initiativ av
M. Wallenberg. Utger tidskriften Sunt förnuft.
Skattedirektör, chefen för skatteavd. inom
Överståthållarämbetet i Sthlm.
Skatteenhet, en enhet av skatteobjektet, t.
ex. 1 1 brännvin, 100 kr. inkomst.
Skattefot, förhållandet mellan skatt o. skatteenhet, ex. 5 % på 1,000 kr. inkomst.
Skattehus, grek. thesauröi', smärre tempelliknande byggnader, i vilka de hellenska staterna
förvarade de votivgåvor, som ägnades gudomen
på större kultorter. Resterna av dylika skattehus ha framgrävts, bl. a. i Delfi o. Olympia.
Skatteincidens', skattens övervältring från
s k a t t e b e t a l a r e n till annan person, som
sålunda blir den verklige s k a t t e d r a g a r e n .
Ex. omsättningsskatt, som erlägges av säljaren
men genom prisförhöjning får bäras av köparen.
Skatteutjämning
Skattekrona,
etthundra
s k a t t e ö r e n .
S o m u n d e r l a g för a l l m ä n k o m m u n a l s k a t t p å föres d e n s k a t t s k y l d i g e 5 s k a t t e ö r e n för v a r j e
100 k r . a v f a s t i g h e t s t a x e r i n g s v ä r d e (dock b l o t t
4 för s k o g s v ä r d e , efter Vi 1950 5 ä v e n d ä r ) s a m t
1 s k a t t e ö r e för v a r j e k r o n a b e s k a t t n i n g s b a r ink o m s t . S e d a n u t t a x e r a s e t t visst b e l o p p p e r
skattekrona.
S k a t t e o b j e k t , det som skattlägges (fastighet,
inkomst, nöjestillställningar e t c ) .
S k a t t e s t r a f f l a g e n , lag a v n / 0 1943 m e d b e s t ä m m e l s e r o m straff för f a l s k d e k l a r a t i o n o .
vårdslös deklaration.
S k a t t e s u b j e k t , den som är skattskyldig.
S k a t t e u p p b ö r d . D e t fr. 1/1 1947 i n f ö r d a n y a
f ö r f a r a n d e t för u p p b ö r d a v s k a t t , r e g l e r a t i u p p b ö r d s f ö r o r d n i n g e n a v s i / 1 2 1945, v i l a r p å g r u n d satsen, a t t u t s k y l d c r n a skola u t t a g a s i så n ä r a
s a m b a n d med inkomstens förvärvande som möjligt (»källskatt»). U n d e r d e t år, d å i n k o m s t e n
förvärvas (inkomståret), uttages därför en ungefärligt beräknad, p r e l i m i n ä r skatt, som
sedermera avräknas p å den s l u t l i g a skatt,
som påföres efter vanlig taxering följande år.
Visar d e t sig, a t t d e n s k a t t s k y l d i g e b e t a l t för
l i t e t , u t t a g e s d e t felande s k a t t e b e l o p p e t , k v a r s t å e n d e s k a t t , u n d e r å r e t efter t a x e r i n g s å r e t . H a r h a n å t e r e r l a g t för m y c k e t , å t e r b e t a l a r
länsstyrelsen det överskjutande beloppet, om
d e t u p p g å r till m i n s t 5 k r . I v i s s a fall, d å t a x e r i n g
h ö j t s (t. e x . a v p r ö v n i n g s n ä m n d ) , u t t a g e s t i l l k o m m a n d e skatt. De skatter, som ingå i
preliminär skatt, äro: statlig i n k o m s t s k a t t , s t a t lig f ö r m ö g e n h e t s s k a t t , a l l m ä n k o m m u n a l s k a t t
landstingsmedel, tingshusmedel o. pensionsavgifter, d o c k e j f a s t i g h e t s s k a t t ( d e n n a u p p b ä r e s
därför s o m k v a r s t å e n d e skatt).
D e t finns t r e
f o r m e r a v p r e l i m i n ä r s k a t t : A-, B - o . C - s k a t t .
Preliminär A-skatt uttages av det övervägande
f l e r t a l e t l ö n t a g a r e o. a v s e r i regel b l o t t de u t skylder, som belöpa på den huvudsakliga lönei n k o m s t e n . A - s k a t t e n b e r ä k n a s enl. s k a t t e t a b e l ler el. i v i s s a fall till viss p r o c e n t (10 el. 15 %)
a v i n k o m s t e n o . i n n e h å l l e s a v a r b e t s g i v a r e n ss.
löneavdrag. Preliminär B-skatt, som avser den
skattskyldiges samtliga inkomster o. förmögenhet, erlägges f r ä m s t av rörelseidkare (äv. a k t i e bolag o. ekonomiska föreningar) s a m t j o r d b r u kare o. i n b e t a l a s av d e m själva. Ä v . vissa lönt a g a r e (t. e x . s å d a n a m e d s t o r a b i i n k o m s t e r )
k u n n a i s t . f. A - s k a t t få e r l ä g g a B - s k a t t , s o m då
a n t i n g e n u t t a g e s i form av l ö n e a v d r a g cl. i v i s s a
fall i n b e t a l a s a v d e n s k a t t s k y l d i g e s j ä l v . P r e l i minär C-skatt erlägges j ä m t e A-skatt av s å d a n a
löntagare, s o m ha större i n k o m s t äv. av kapital,
r ö r e l s e el. f a s t i g h e t . D e n i n b e t a l a s a v d e n s k a t t skyldigc själv. B- o. C-skatt beräknas på g r u n d v a l a v s e n a s t f a s t s t ä l l d a t a x e r i n g el. e n s ä r s k i l d
p r e l i m i n ä r t a x e r i n g , för v i l k e n d e n s k a t t s k y l d i g e
avger en preliminär självdeklaration. Den lokala
skattemyndigheten (häradsskrivare resp. kronokamrerare) upplägger u p p b ö r d s k o r t över
de skattskyldiga. Där antecknas beträffande As k a t t tillämplig skattetabell o. k o l u m n i tabellen
s a m t d e b i t e r a s B - o . C - s k a t t , slutlig, k v a r s t å e n d e
o . t i l l k o m m a n d e s k a t t . Med l e d n i n g a v u p p bördskorten utfärdas debetsedlar. Preliminär,
k v a r s t å e n d e o . t i l l k o m m a n d e s k a t t förfaller till
betalning under ett u p p b ö r d s å r (mars e t t
år—februari å r e t därpå) vid särskilda u p p b ö r d s t e r m i n e r . Inbetalning sker genom
postverket o. vissa penninginrättningar. S k a t t e belopp, s o m icke vederbörligen inbetalas, u p p föres p å r e s t l ä n g d o . i n d r i v e s g e n o m u t mätningsman.
Skatteutjämning,
lindring
i
synnerligen
skattetyngda kommuners skattebörda.
Sker
n u m e r a s ä r s k i l t g e n o m u n d e r s t ö d av s k a 11 eu t j ä m n i n g s m e d e l
enligt
k u n g l . föro r d n . J s / j , 1927 s a m t k u n g l . k u n g . iä/ 1 0 1946.
102—472771. Norstedts uppslagsbok. Tryckt 20. 9.
4S.
Skattfynd
— 1610 —
Skattfynd, kallas inom arkeol. fynd av dyrbarheter, som gömts i jorden för a t t vid tillfälle
återtagas eller som avsetts att kamma ägarens
arvingar till godo efter hans död. Betydande
skattfynd finnas från såväl brons- som järnåldern samt vikingatiden.
S k a t t k a m m a r k a n s l e r , eng. C h a n c e l l o r
of
t h e E x c h e q u e r , titeln för britt,
finansministern.
S k a t t k a m m a r v ä x e l , av stat utfärdad skuldförbindelse med kort löptid (till skillnad från
obligation). Anv. huvudsakl. för att tylla under
löpande år uppkommen brist i statskassan.
S k a t t k ä r r , stationssamhälle i s. Värmland. Ö.
Fågelviks kommun. 960 inv. (1946). Småindustri.
S k a t t l ä g g n i n g , tidigare förrättning, varigenom ränta o. mantal åsattes fastighet.
Skaugum [ska°'-], norska kronprinsparets
residens, 25 km v. om Oslo. Gården är känd sed.
1300-1.
S k a v g r ä s , art av fräkensläktet Equisetum.
Skavlan, E i n a r , f. 1882, norsk tidningsman, politiskt tillhörande den radikala vänstern;
särsk. känd som litteratur- o. teaterkritiker,
redaktör för Dagbladet 1915—27 o. från T930;
chef för Nasjonalteatret 1928—30. Under ockupationen fängslad på Grini.
Skavsta, förläggningsort för Södermanlands
flygflottilj (E n ) , V. om Nyköping, Nikolai
kommun.
Skavs tål, ett skärande handverktyg, som användes vid planing av slider, inskavning av
lager o. dyl.
Skeat [skit], W a l t e r W i l l i a m (1835
—1912), eng. språkforskare, prof. i angelsachsiska i Cambridge 1878. Utgav bl. a. upplagor av äldre eng. litteratur samt en eng.
etymologisk ordbok (4 bd, 1879—82).
Skeby, kommun i n. Västergötland, Skarab.
1. (past.adr. Källby); Kinnefjärdings landsf.distr., Kinnefjärdings, Kinne o. Kållands doms.
259 inv. (1948). — Kyrka från n o o - t .
Skebäck, hamnplats i Örebro, vid Svartåns
nedersta sluss; utgångspunkt för kanalen till
Hjälmaren.
Skeda, medelst salpetersyra utlösa silvret ur
legeringar av guld o. silver.
Skeda, kommun i mell. Östergötland, Östergötl. 1. (past.adr. Skedaborg); Valkcbo landsf.distr., Linköpings
doms.
1,227 > nv - (i947)Skedand,
Spa'tula
clypea'ta, till andsläktet
hörande andfågel med
mot spetsen starkt utbredd näbb. Grön vingspegel. Hela n. halvklotet; hos oss sparsamt
över hela n. landet.
Skedbog, på yachter vanlig stävform infallande mot vattenlinjen; giver minsta vattenlinje på
rät köl o. största då båten kränger, varigenom
större bärighet ernås.
Skede, kommun i n. Småland, Jönk. 1.; Alseda
landsf.distr., Njudungs doms. 1,145 inv. (1947).
Skederid, kommun i ö. Uppland. Sthlms 1.
(past.adr. Syninge); Frötuna landsf.distr., Mell.
Koslags doms. 678 inv. (1947). — I S . ligger
Finsta, heliga Birgittas födelsegård.
Skedevi, kommun
i n. Östergötland,
Östergötl. 1.; Finspångs landsf.distr.,
Bråbygdens o. Finspånga l:s doms.
2,573 inv. (1947).
Skedjärn,
bildhuggarjärn.
Skedstork, Pia-
Skellefteå landskommun
ta'lea leucoro'dia, vit, storkliknande fågel, med
mot spetsen utbredd näbb. S. o. mell. Europa,
funnen i Norge o. Danmark men ej hos oss.
(Se bild å föreg. spalt.)
Skedvatten, dets. som salpetersyra. Jfr Skeda.
Skee, kommun i n. Bohuslän, Göteb. 1.;
Strömstads landsf.distr., Norrvikens doms.
4,192 inv. (1947), därav i Björneröds o. Krokens
municipalsamhälle 572.
Skeglinge, kommun i mell. Skåne, Malinöh.
1. (past.adr. Skarhult); Eslövs landsf.distr.,
Frosta o. Eslövs doms. 103 inv. (1947).
Skegrie, kommun i s.v. Skåne, Malmön. 1.
(past.adr. Skytts Tommarp); Vellinge landsf.distr., Oxie o. Skytts doms. 479 inv. (1947).
Skel'eton, eng., låg, tung järnkälke för tävlingar.
Skelett' (av grek. skeleto'n, uttorkad), stödjeorgan i djurkroppen. Man skiljer pä yttre o.
inre skelett. Vttre skelett är t. ex. kitinlagret
hos insekter o. kalkskalen hos kräftdjur. Inre
skelett kan bestå av mer el. mindre starkt med
varandra förbundna kalk- el. kiselkroppar el.
horntrådar el. också av brosk o. benvävnad ss.
hos ryggradsdjuren.
Skelette'ring (av skelett), avlägsnande av
muskler o. dyl. från ett djurskelett o. dettas
torkning samt montering.
Skelleftefältet, malmfält kring Skellefteälven i Skellefteå, Jörns, Norsjö, Mala o. Lycksele kommuner, Västerb. 1., innehållande bl. a.
koppar-, svavel-, arsenik- o. magnetkis, blyglans,
zinkblände, antimon, guld, silver, platina, kobolt o. vismut. Bland de många malmförekomsterna märkas Boliden, Bjurvattnet, Långsele,
Bjurfors, Åsen, Kristineberg, Adak o. Kävliden.
Malmerna i S. ha upptäckts efter 1918.
Skelleftehamn,
kyrkobokföringsdistrikt i
Skellefteå stad, Västerb. 1. 3,829 inv. (1947).
I S. ligger Skellefteå stads uthamn.
Skelleftestrand, municipalsamhälle i mell.
Västerbotten, Skellefteå landskommun. 4,747
inv. (1947)Skellefteå, stad i mell. Västerbotten, Västerb. 1., vid Skellefte
älv, 14 km från utloppet i Bottniska viken. 13,173 inv. (1948),
därav
i Skellefteå kyrk obokföri n gsdistrikt
9,272 o . i S k e l l e f t e h a m u s
kyr kobokföringsdistrikt
3,901.
Kyrka från 1795—1800, Norrlands största
(rymmer 3,000
personer). Högre
allm. läroverk,
högre tekniskt
läroverk. Elektr.
kraftstation.
Länslasarett. På
stadens område,
18—20 km utanför den cg. staden, ligga vid
älvviken uthamnen S k e 11 e fhamn
samt
Bolidenbolagets
Skelle/led landskyrka.
smältverk
o.
hamn. Rönnskär. —
S. tillkom på grund av
rivaliteten mellan Umeå o. Piteå o. var urspr.
avsett att bli köping men erhöll redan 1844
stadsrättigheter, innan ännu någon bebyggelse
fanns. Stadsvapen, se bild. — Namnet (Skeldepth
1327) är ej tillfredsställande förklarat.
Skellefteå landskommun i mell. Västerbotten, Västerb. 1.; Skellefteå n. och s. landsf.distr., Västerb. n. doms. 24,841 inv. (1947), därav i S k e l l e f t e å l a n d s f ö r s a m l i n g
20,355, varav i S k e l l e f t e s t r a n d s m u n i c i p a l s a m h ä l l e 4,747 o. i Sunnanå mu-
Skellefteå tingslag
— 1611 —
nicipalsamhälle 2,059, samt i Kågedalens församling 4,486, varav i Kåge municipalsamhälle 1,341.
Skellefteå tingslag, Västerb. 1., omfattar
kommunerna Bureå, Skellefteå landskommun,
Byske o. Jörn. 45.374 inv. (1947). Västerb. O.
domsaga.
Skellefte älv, älv i Norrland, upprinner i
Lappland nära norska gränsen, flyter åt s.ö.
genom Hornavan, Uddjaur o. Storavan samt
genom Västerbotten till Bottniska viken. 330
km. Många forsar. Betyd, timmerflottning.
Skelskör, stad i Sorö Amt, Danmark, på
Själland, vid Stora Balt. 3,160 inv. (1915).
Skelört, art av örtsläktet Chelidonium.
S k e n b a r effekt, produkten av effektivvärdena av ström o. spänning vid växelström. Den
verkliga ( a k t i v a ) effekten erhålles därur genom multiplikation med effektfaktorn, cos cp.
Multipliceras skenbara effekten i stället med
sin ip, erhålles en icke verksam, s. k. r e a k t i v,
cffeKt. Jfr Kilovoltampere.
Skenben, det större benet i underbenets skelett.
Skendöd, det om död påminnande dvalliknande tillstånd efter vissa förgiftningar, elektriska skador, värmeslag e t c , vilket understundom uppfattas som verklig död. Spelar 1 folkpsyket en mycket större roll än vad den förtjänar. På vissa håll hyser man vid varje dödsfall en vidskeplig rädsla för att skendöd skall
föreligga, ett förhållande som ger anledning till
öppnande av pulsåder på den avlidne osv.
Skene, municipalsamhälle i Örby kommun,
Älvsborgs 1. 3.153 l n v - (i947).
Skenfrukt, en fruktlik bildning, i vilken
utom fruktblad ingå äv. andra delar, som bli
köttiga o. saftiga, ex. blombottnen hos smultron.
En del skenfrukter äro hela fruktställningar,
ex. mullbär, vars saftiga kött utgöres av hylleblad, ananas, som består av en massa bär,
sammanvuxna med de uppsvällda högbladen o.
den köttiga axeln, samt fikon, som är en ihålig,
päronformad, köttig stamdel, på vars insida
de små frukterna sitta.
Skenas. 1. Gods i V. Vingåkers kommun. Södermani. 1. Har
bl. a. tillhört Erik
Dahlbergh. Nuv.
huvudbyggnaden från 1800-t.
—;'2. Kungsgård
i Ö. Husby kommun, Östergötlands 1. Johan
Kasimir uppförde d ä r p å 1620-t.
ett slott o. anlade en trädgård, vilka båda
fingo förebildlig betydelse. Huset brändes av
ryssarna 1719. (Se bild.) — 3. Ungdomsanstalt för män (uppf. 1938) i Ö. Husby kommun, Östcrgötl. 1. Sveriges modernaste.
Skephult, annan stavform för Skepphult.
Skepp. Sjöv. I allmänhet större fartyg,
segelfartyg med 3 el. flera master. — Byggn.
Den del av en kyrka, som är avsedd för församlingen. — Boktr. En plan skiva, på 3 sidor omgiven av stödjeskenor, avsedd för förvaring
av uppsatt text.
Skeppare. 1. Person som avlagt skepparexamen; befälhavare på mindre handelsfartyg.
— 2. Förr underofficer vid flottan med speciell
sjömansutbildning.
Skepparexamen, lägsta examen vid navigationsskolornas navigationsavdelning; berättigar
att föra fartyg.
Skepparpipa, signalpipa av särskild modell
för flottans underofficerare.
Skepparslöv, kommun i n.ö. Skåne, Kristianst. 1.; Äsphults landsf.distr., Gärds o. Albo
doms. 1,111 inv. (1947).
Skeppsmäklare
Skepperstad, kommun i n. Småland, Jönk.
1. (past.adr. Hultsjö); Sävsjö landsf.distr.
Njudungs doms. 526 inv. (1947).
Skeppet Argo, lat. Argo Navis, stjärnbild på
s. stjärnhimmeln. Ljusstarkaste stjärna är
Canopus.
Skepphult, kommun i s.v. Västergötland,
Älvsb. 1. (past.adr. Fritsla); Kinna landsf.distr.,
Marks doms. 405 inv. (1947).
Skepplanda, kommun i v. Västergötland,
Älvsb. 1. (past.adr. Älvängen); Ale landsf.distr.,
Vättle, Ale o. Kullings doms. i,686 inv. (1947).
Skeppsdagbok, se Dagbok.
Skeppsgosse, tidigare benämning på en under
utbildning till örlogsmatros varande yngling
(i Sverige 15—18 år).
Skeppsgrav, dets. som båtgrav.
Skeppsgärd, äldre benämning på örlogsvarv.
Skeppshandeln, en försäljning genom mellanhänder av äldre sv. krigsfartyg till Colombia o.
Mexico 1824 under dessa staters frihetskrig mot
Spanien. Saken blev dock avslöjad o. köpet
återgick efter spansk protest o. ryska påtryckningar. Gav anledning till våldsamma angrepp
från oppositionen vid 1827 års statsrevision.
Skeppshandlingar, som skola medföras av
fartygsbefälhavare, äro bl. a.: registrerings-,
säkerhets-, fribords- o. passagerarfartygscertifikat, mätbrev, sjömansrulla, pass, skeppsdagbok.
Skeppsholmen, holme vid inloppet till Sthlru,
vilken
jämte
Kastellholmen,
Fjäder-, Bergo. Björnholmarna, Galärvarvet
(å Djurgården)
samt Beckholmen tillh. Sthlms
örlogsstation.
»Långa raden»,
på S., se bild.
Skeppsholms
församling, kungl. flottans församl. i Sthlm
(icke-territoriell). 6,918 inv. (1947). S k e p p s h o l m s k y r k a n a v centralkyrkotyp uppfördes 1824—42 efter ritn. av Fredrik Blom.
Monogr. av N. G. Wollin (1942).
Skeppshövitsman kallades i äldre tider
chefen på krigsfartyg.
Skeppsjärnväg, spårväg för transport över
land av fartyg o. båtar: 1) på slipvagnar, 2) på
hjul, drivna av fartygets eget maskineri, 3)
flytande i på rullvagnar placerade bassänger
med in- o. utslussningsanordningar.
S k e p p s k a t a l o ' g e n , vanl. beteckning för det
parti av Iliadens andra sång, som redogör för
storleken av de flottor, som deltogo på grekernas sida i Trojanska kriget.
S k e p p s k l a r e ' r a r e , person som ombesörjer
ingivande resp. uttagande av handlingar för
fartygs in- o. utklarering.
Skeppsklocka, ringklocka på fartyg, varmed
tiden varje halvtimme anges genom slag (glas),
varjämte fartyg, liggande till ankars under
tjocka, därmed ge mistsignaler.
Skeppslag, indelning av landets kustprovinser under medeltiden för utrustning av fartyg.
Skeppslista, förteckning över ett lands fartyg (av minst 20 nettoton), upptagande igenkänningssignaler, maskinstyrka, tackling, lastdryghet, hemort, redare m. m. Utgives för
Sverige av Kommerskollegium.
Skeppsmask, Tere'do nava'lis, masklik mussla
med starkt förkrympta skal.
Borrar
långa
gångar i trä, befintligt i saltvatten, o. är därigenom mycket
skadlig för bryggor, träfartyg m. m.
Skeppsmäklare, person som förmedlar frakt-
Skeppsmätning
— 1612 —
avtal, avtal om försäljning, reparation, utrustning, försäkring ni. m. av fartyg.
Skeppsmätning, mätning enl. vissa regler av
handelsfartygs invändiga rymd genom under
Kommerskollegium lydande skeppsmätare, som
finnas i viktigare sjöfartsstäder. Mätning utföres
enl. engelska (vanligast), tyska el. Donauregeln
samt enl. särskilda regler för fartyg trafikerande
Sues- o. Panamakanalerna.
S k e p p s p e n n i n g a r n a , medeltida eng. skatt
på kustbefolkningen, urspr. skyldighet a t t utrusta krigsskepp. Utsträcktes 1634 av Karl I
att gälla hela landet men blev såsom olaglig
föremål för häftig opposition.
Skeppsregister, dets. som fartygsregister.
Skeppssättning, forntid, minnesmärke över
avlidna
(ej
grav),
vanl.
från
järnåldern, bestående av stenar
som placerats så, a t t de bilda formen av ett
skepp (se bild).
Skeppsvisitatio'n, granskning av handelsfartygs skeppshandlingar av befälhavare å örlogsfartyg.
Skeppsås, kommun i mell. Östergötland,
Östcrgötl. 1. (past.adr. Fornåsa); Borensbergs
landsf.diätr., Aska, Dals o. Bobergs doms. 361
inv. (1947).
Skepptuna, kommun i mell. Uppland, Sthlms
1.; Knivsta landsf.distr., Sthlms l:s v. doms.
522 inv. (1947). Romansk gråstensk5*rka från 1200-t., ombyggd på 1300-t., välvd o. försedd med västtorn på 1400-t.
1907 framtogos kalkmälnnigar
i koret. Altarskåp av Jan Borman. Träskulptur i övernaturlig storlek, föreställande det eng.
biskopskclgonet Thomas a Becket (num. i Stat. hist. mus.).
Den utfördes troligen på 1470-1.
i Bernt Notkes ateljé i Liibeck
(se bild).
Skeppund (Sktt), äldre nordeuropeiskt viktmått för större
laster, i Sverige = 400 skålpund
= 170 kg (till 1855). Indelades
vanl. i 20 lispund.
Skep'sis [sk-], grek., tvivel.
Jfr Skepticism.
Skepticism' [sk-] (av grek. skeptiko's, tvivlare). Filos. Den kunskapsteoretiska åsikt, som
förnekar möjligheten av objektiv, allmängiltig
kunskap. Motsats: d o g m a t i s ni', k r i t ic i s m ' o . o b j e k t i v i s m'.
S k e p t i k e r [sk-], tvivlare, anhängare av
skepticismen. — S k e p t i s k , tvivlande.
Skerike, kommun i ö. Västmanland, Västmani. 1. (past.adr. Västerås); Västerås landsf.distr., Västmanl. mell. doms. 310 inv. (1947).
S k e r n a a [skärn'å], vattendrag på Jylland,
upprinner v. om Vejle o. mynnar i Ringköbingsfjorden. Omkr. 90 km.
Sketch [skettsj], eng., skiss; kortare dramatiskt inlägg i revy, radioprogram osv.
S k e v i k a r n a , en grupp radikala mystiker,
som från 1746 till början av 1800-t. levde i
klosterlik gemenskap på gården Skevik i Bo
kommun, Värmdö.
Skevningsroder, ett på vardera vingen kring
en vågrät axel rörligt plan, varmed flygplan
styres kring längdaxeln.
Skevra. 1 . S k e v r a s e g e l , brassa rår
längs vinden, så att denna ej verkar på seglen.
— 2 . S k e v r a å r o r n a , vrida dem med
bladen vågrätt för a t t minska vindfånget.
SKF, förkortning för Svenska A'ullager
Fabriken.
Skiljedom
Ski'atos, grek. ö bland Norra Sporaderna,
Egeiska havet.
Skibord el. f 1 ö d b o r d, överfall vid en
damm för avledande av överflödsvatten.
Skida. Bot. Den för de korsblommiga växterna (fam. Cruciferae) utmärkande frukttypen.
Är egentligen en av 2 fruktblad bildad, genom
falsk skiljevägg 2-rummig kapsel, som öppnar
sig med 2 valvler. — Sportv. Urgammalt nord.
fortskaffningsmedel på snö. upptaget i modern
idrott på 1870-t. Användes stundom äv. av
mindre flygplan.
Skidbladner, i nord. myt. namn på guden
Frejs skepp, som alltid hade medvind o. kunde
segla på hav o. land o. hopvecklas o. bäras i
pung.
Skidfrämjandet, förkortat namn på F ö r e n i n g e n för
s k i d l ö p n i n g e n s bef r ä m j a n d e i S v e r i g e , bildad 1892. Egna
turiststationer o. skidmuseum. Utger sed. 1892
årsskriften Pä skidor.
Skien [s3e'önj, stad i s.ö. Norge, Telemark
fylke. 15,000 inv. (1946). Sågverk, cellulosao. pappersfabriker m. m. Stad sedan 1346.
Skienselven [sje'0ns-], älv mellan Skicn o.
Porsgrunn, Telemark fylke, Norge.
Bildar
avlopp för Telemarkens vattensystem. 8 km.
Skierniewice [skjärnjevitfse], stad i vojcvodskapet Lödz, mell. Polen. 18,000 inv. (1946).
Vackert slott, som tidigare varit residens för
Polens primas, ärkebiskopen av Gniezno, senare
högre lantbruksskola.
Skiffer, bergarter, som äro klyvbara i mer el.
mindre tunna skivor. Jfr Alunskiffer, Glimmerskiffer o. I.erskiffcr.
Skifferlera, mellanform mellan lerskiffer o.
vanlig lera. Visar mindre stark sammanhållning
o. mindre regelb. skiffrighet än lerskiffer.
Skifferolja bildas vid destination av bituminösa skiffrar, t. ex. alunskiffer. Skifferoljan
omdestilleras o. lämnar härvid bensin- o. fotogenliknande produkter samt smörjoljor. Framställes bl. a. på Kinnekulle o. i Kvarntorp.
Skifte, lantmäteriförrättning, varigenom jord
delas mellan två el. flera ägare. I Sverige har
skifte av jord varit av fyra slag: sol- el. tegskifte
(i äldsta tider forn- el. hammarskiftc), storskifte,
enskifte o. laga skifte.
Skifteslag, områden, som kunna bli föremål
för skifte, t. ex. byar (urspr. el. primära s.), hemman i by (sekundära s.), oskiftade samfälligheter m. m.
Skiftesstadga, namn på stadgan 8 / n 1866
om skiftesverket i riket, från Vi 1928 upphävd
genom lag om delning av jord å landet 1 8 / 8 1926.
Skiftet, namn på Östersjön mellan Åland o.
Finlands skärgård.
Skiftnyokel, ställbar skruvnyckel.
Skiktgrävning, beteckning för modern arkeologisk utgrävningsmetod, varvid den fyndförande jorden successivt utgräves i horisontala
skikt, varigenom en fast grundval för fyndens
relativa tidsbestämning o. boplatsens kulturutveckling erhålles.
Skiljeavtal, överenskommelse mellan enskilda
personer, att tvist, varom förlikning ej kan
träffas, skall hänskjutas till skiljemän o. ej
instämmas till domstol.
Skiljedom. 1. Folkr. MeUanfolkliga tvisters
avgörande genom skiljedomare, vilkas utslag de
tvistande staterna förbundit sig att följa.
S k i l j e d o m s f ö r d r a g , internationellt avtal om skiljedom, kan avse endast en viss,
redan uppkommen tvist el. gälla framtida
tvister, alla el. bestämda slag av sådana.
Skiljedom
förekom
redan
under
antiken,
särskilt i Grekland, o. var äv. vanlig under
medeltiden. Dess nyare utveckling började med
den s. k. Jay-traktaten mellan För. Stat. o.
England 1794 o. kulminerade under årtiondet
Skiljemynt
— 1613 —
efter Första världskr., då särskilt talrika o. omfattande skiljcdomsfördrag avslötos. — 2. Jur.
Beslut i tvistefråga, som hånskjutits till skiljemän. Sådant hänskjutande kan ske på grund
av lagstadgande
el. efter avtal mellan parterna
enligt lagen 14 /, 1929 om skiljemän.
Skiljemynt, mynt av lägre valör än myntenhetens. De utgöras vid guldmyntfot vanl. av
silver, oädla metaller el. legeringar samt äro
underhaltiga, dvs. motsvara ej metallernas
marknadsvärde i förhållande till penningvärdet,
men bevara sitt namnvärde, emedan de obegränsat få inväxlas i huvudmyntet. De äro
lagligt betalningsmedel endast till smärre belopp. Svenska skiljemynt äro: av silver 2- o.
i-kronor samt 50-, 25- o. 10-öringar; av brons
(95 % koppar) 5-, 2- o. i-öringar.
Skillerkvarts, dets. som kattöga.
Skilling, sv. kopparmynt 1776—1855, motsvarade V«g riksdaler (omkr. 2 öre). Kvarlever
i uttryck som »köpeskilling» o. »tolvskilling»
(25-öring). Jfr Shilling.
Skillingaryd, municipalsamhälle (sedan 1920)
i n.v. Småland, Tofteryds kommun, Jönk. 1.
1,947 inv. (1947). Vagnfabriker. Artilleriets
skjutskola. Mötesplats för Jönköpings regemente 1777—1914.
Skillinge, municipalsamhälle o. fiskläge i
s.ö. Skåne, Östra Hoby kommun, Kristianst. 1.
780 inv. (1947).
Skillingmark, kom tu'in i v. Värmland.
Värml. 1. (past.adr. Skillingsfors); Järnskogs
landsf.distr., Nordmarks doms. 1,011 inv. (1947).
Skillingtryok, småtryck med visor, folksagor m. m., som fordom spredos bland allmogen
genom vandrande »bokförare».
De kostade
några få skilling o. saknade oftast tryckort o.
tryckår (»Tryckt i år»).
Skilsmässa, dets. som äktenskapsskillnad.
Skiltvakt, äldre benämning på vaktpost.
Skimmel, häst med vit bottenfärg o. insprängda gråa el. rödaktiga hår. Ljusnar med
åldern o. blir stundom slutligen helt vit.
Skineffekt [ski'nn-] (av eng. skin, hud) el.
s t r ö m f ö r t r ä n g n i n g , det förhållandet,
att högfrekvent växelström huvudsakl. följer
en ledningstråds ytskikt. Medför att resistansen
blir större vid högre frekvens. Jfr Resistans.
S k i n f a x e (»skinande man»), i fornisl. mytologi en häst, som drar dagen över himlavalvet.
Jfr Rimfaxe.
Skingringsförbud, av myndighet utfärdat
förbud för ägare el. innehavare av egendom att
sälja el. skingra denna.
Skink, Sctn'cus olficina'lis, liten i sanden
grävande ödla med
gul
svartbandad,
glänsande kropp o.
kort o. tjock svans.
N. Afrika. Torkad o.
pulveriserad var den
förr o. är ännu i
hemlandet ett mot olika sjukdomar mycket
använt läkemedel.
Skinketåget, dets. som korvtåget.
Skinkompass, folkdans från Skåne o. Blekinge, som dansas i ett på golvet ritat kors,
varvid man kastar benen i kors o. sjunger en
kort strof.
Skinn. Sjöv. Plåtbeläggning innanför pansaret å fartyg.
Skinnare, SiVpha, släkte av 9—25 mm långa,
mestadels svarta el. bruna asbaggar med platt
kropp o. täckvingar, som vanligen täcka hela
kroppen. Hos oss 14 arter.
Skinnbaggar, Hemip'tera, insektordning med
ofullständig förvandling, sugande mundelar o.
oftast 2 par vingar. Hit höra: stinkflyn, stritar
o. växtlöss.
Skjutmotstånd
Skinnskatteberg. 1. Kommun i mell. Västmanland, Västmanl. I.; Hedströmmens landsf.distr., Västmanl. v. doms. 3,766 inv. (1947). —
2. Bruksegendom i S. 1, grundad på 1600-t.
Järnbruket nedlades 1909. Nuv. huvudbyggnad från 1779 efter ritningar av E. Palmstedt.
Några urspr. inredningar äro bevarade. Äges
av staten; sed. 1944 säte för Statens skogsmästareskola.
Skinnskattebergs h ä r a d , Västmanl. 1., omfattar 3 kommuner: Hed, Gunnilbo o. Skinnskatteberg. 5,756 inv. (1947). Västmanlands v.
domsaga.
Skioptikon [sjiåpp'-] (av grek. skia', skugga,
o. optiko's. som avser ljuset), proiektionsapparat
för glasbilder ( s k i o p t i k o n b i l d e r ) .
Jfr
Episkop.
Skirner [ski'r-], i nord. myt. Fröjs tjänare.
Eddadikten S k i r n i s m å 1 beskriver, hur S.
på sin herres vägnar friar till jättedottern Gerd.
Skirort [ski'-], i grek. myt. en attisk jätte,
som störtade vägfarande i havet; dödades av
Tesevs.
Skirr (av grek. ski'rrhos, hård kropp), hård,
bindvävsrik kräftsvulst.
Skirö, kommun i n. Småland, Jönk. 1.; Alseda
landsf.distr., Njudungs doms. 613 inv. (1947).
Skiss [sk-] (it. schizzo, av lat., sche'dium,
hastverk), utkast, ett hastigt, i stora drag utfört konstnärligt arbete. — S k i s s e'r a, göra ett
utkast, ange huvuddragen av (ex. en terräng).
Skivarp, kommun i s. Skåne, Malmöh. 1.;
Klagstorps landsf.distr., Vemmenhögs, Ejunits
o. Herrestads doms. 1,835 inv. (1947)Skive [ski'-], stad i mell. Jylland, vid en arm
av Limfjorden, Viborg Amt, Danmark. 12,300
inv. (1945). Handel, industri. Stad sedan 1300-t.
Skivgatt, avlångt hål med rörlig skiva i fartycssida el. rnndhiilt.
Skivkoppling, fast axelkoppliug, bestående
av en på vardera axeln fastsatt skiva jämte bultar för hopdragning.
Skivlingar el. s k i v s v a m p a r , arter a v
svampfamilj en A garicaceae.
Skivyxor, arkeol. beteckning för grovt tillslagna flintyxor, i bruk från ancylustiden till
yngre stenåldern.
Skjalf. 1. I nord. sagor en finsk hövdingedotter, som bortfördes o. äktades av konung
Agne men mördade denne efter ett gästabud. —
2. Binamn på Fröja.
Skjalm Hvide, d. 1113, dansk storman, jarl
på Själland, stamfader för Hvideätten.
Skjegte [ijekk'-], liten öppen norsk båt med
spetsig stäv.
Skjoldborg, J o h a n (1861—1936), dansk
författare.
Skildrade jylländskt allmogeliv,
bl. a. i En stridsman (1896), Gyldholm (1902; sv.
övers. 1903), Bjeerregaarden (1904; sv. övers,
s. å.). Deltog ivrigt i småbrukarrörelsen.
Skjoldungarna
el.
Sköldungarna,
forntida dansk kungaätt, som enl. sagan härstammade från Odens son Skjold. Några av
dess medl. äro historiska (såsom Rolf Krake).
Skjutbagge
el.
bombarderbagge,
Bra'chinus cre'pitans, 7—10 mm lång jordlöpare, vilken som försvarsmedel ur sina analkörtlar utsprutar en vätska, som exploderar
med en tydlig puff. Sällsynt i Sverige.
Skjutbana, anläggning för skarpskjutning
med eldhaudvapen o. kulspruta.
Skjutfält, anläggning för skarpskjutning med
artilleripjäser.
Skjutmask, slaktapparat, som fastspännes
över djurets panna o. är försedd med skjutapparat med kort kullopp.
Skjutmotstånd, variabelt elmotstånd med
motståndstråden lindad t ä t t i ett enkelt lager
' p å ett porslinsrör el. dyl., utefter vilket en kontakt kan förskjutas.
Skjutmatt
— 1614 —
S k j u t m å t t el. k o l u m b u s m å t t , mätinstrument med en fast o. en förskjutbar käft,
vars rörelse kan avläsas på en skala, vanl. försedd med nonie.
Skjuttid, tiden för projektilens rörelse från
mynningen till nedslagspunkten.
Skjuvning, formförändring i ett tvärsnitt av
en kropp på grund av krafter, som verka i tvärsnittets plan, t. ex. vid avskärning, klippning o.
vridning. Kraften per ytenhet kallas i allra..
s k j u v s p ä n n i n g o. speciellt s k j u vh å l l f a s t h e t vid det värde, för vilket tvärsnittet brister. S k j u v m o d u l el. glidmodul
för ett elastiskt ämne är en materialkonstant,
som tills, med skjuvspänningen bestämmer
formförändringens storlek.
i. Skjöldebrand, E r i k (1720 el. 1722—
1814), ämbetsman, numismatiker, vitterlekare.
Förf. bl. a. tragedien Habor och Signild (1767),
vars svagheter genom O. Bergklints kritik föranledde vår första större litterära strid.
z . Skjöldebrand, A n d e r s F r e d r i k
(1757—1834), son till E.
S., greve, general, politiker o. författare, medl.
av
konstitutionsutskottet
1809 o. en av Sveriges
förhandlare vid Fredrikshamnsfreden; statsråd 1815
—28. S:s författarskap omfattar historiska arb. o.
skådespel,
reseskildringar
o. memoarer, de sistnämnda
utgivna av H. Schtick (5
dir. 1903—04).
Skle'ra (av grek. sklero's, hård), ögats senhinna. — S k 1 c r i't, inflammation i senhinnan.
Sklerei'd, dets. som stencell.
Sklerenky'm (av grek. sklero's, hård, o
en'kyma, ingjutning), beteckning för växternas
bastvävnad.
Sklerome'ter (av grek. sklero's, hård, o.
mr.irét'n, mäta), instrument för mätning av
minerals hårdhet; består av en liten vagn, på
vilken ämnet lägges o. som framföres med
viss hastighet. Därvid får en diamant- el.
stålspets repa mot mineralet, vilkets hårdhet
bestämmes efter den kraft, varmed spetsen
måste belastas, för a t t en repa skall uppstå.
Sklero'n (av grek. sklero's, härd), smidbar,
hård aluminiumlegerins, som innehåller 12 %
zink. ^ % kont'ttr o. små mängder magnesium,
kisel, järn o. litium. Jfr Duralumin.
Skle'roproteiner (av grek. sklcro's, hård) el.
a 1 b u m o i'd e r, äggviteämnen i djurens skelett, stödjevävnader o. hud, t. ex. keratin, kollagen, fibroin o. elastin.
Skleros [-rå's] (av grek. sklero's, hård), förhårdnad a v kroppsvävnader.
Multipel
s k l e r o s , sjukdom i centrala nervsystemet
med inflammatoriska förhårdnader, tal- o. reflexrubbningar, spasticitet.
Skleroskop [-skå'p| (av grek. sk!ero's, hård,
o. skopéi'n, se), instrument för bestämning av
ett materials hårdhet. Består av en liten hammare av stål, ofta försedd med diamantspets,
vilken får falla mot föremålet från en given
höjd. Återstudsningen avläses på en skala o.
står i ett visst förhållande till hårdhetssraden.
Sklerotier [-rå'-] (av grek. sklero's, hård), hårda, mörka knölar på av vissa svampar angripna
växter. Utgöra ett vilstadium, som lätt sprides
o. övervintrar. Ex. mjöldryga. Jfr Sclerotinia.
Sko, dets. som Skokloster.
Skobelev [skå'-], M i h a i l D m i t r i j e v i t j
(1843—82), rysk general, deltog med utmärkelse i Rysk-turk. kriget 1877—-78 (stormningen av Lovec 1877). Ivrig panslavist.
Skock, stycketal =• 60 stycken.
Skoczylas [skåti]i'las], W 1 a d y s 1 a w (1882
Skogsduva
—1934). framstående polsk grafiker (särsk.
träsnitt). Företrädesvis folkliga motiv.
Skoda [skå'da], J o s e p h (1805—81), österrik, läkare, prof. i Wien 1846, skapare av den
moderna fysikaliska diagnostiken. Huvudarb.
Abhandlung äber Perkussion und Auskultation
(1839).
Skodaverken [skå'-], järn- o. stålverk i
Pilsen, Tjeckoslovakien, grundade 1868 av
E m i l v o n S k o d a (1839—1900)0.1909—19
ledda av sonen K a r l v o n S. (f. 1878). Tillv.
av lokomotiv, kanoner m. m.
Skods'borg, badort på ö. Själland, vid Öresund. 14 km n. om Köpenhamn. 800 inv.
Sanatorium.
Skog. 1. Kommun i s. Hälsingland, Gävleb. 1.
(past.adr. Strå tjära); Skogs landsf.distr., S.ö.
Hälsingl. doms. 3,273 inv. (1947), därav i
Skogs
f ö r s a m l i n g 2,342 inv. o . i
Lingbo församling 931 inv. Jfr Skogstapeten.
— 2. Kommun i s. Ångermanland, Västernorrl.
1.; Bjärtrå landsf.distr., Ångermani. s. doms.
1,051 inv. (1947)Skogaholm,
gods i Svennevads kommun,
Örebro 1. Huvudbyggnaden,
som 1929 skänktes till Skansen,
uppfördes
där
1931. Den med säteritak täckta byggnaden
är från 1680-t. men restaurerades 1794. Huset
är nu försett med samtida inventarier. (Se bild.)
Skogekär Bärgbo, författarnamn, under
vilket två samlingar kärleksdikter (Fyrtio små
visor o. Venerid) utkommo 1680 resp. 1682; trol.
identisk med Gustaf Rosenhane.
Skogens Kol-A B., Kilafors. Grundat 1877.
Aktiekap. 1,570,800 kr. (1948). Kolugnar, hyvleri o. sågverk 1 Si ho o. Ornäs. Skogsbruk.
Verkst. dir. S. Höglund.
Skoghall, kyrkobokföringsdistrikt o. fabrikssamhälle i Hammarö kommun, Värml. 1, 4,593
inv. (1947). Kommunal mellanskola. S k o g h a l l s v e r k e n , omfattande elektrisk såg,
hyvleri m. m., sulfit- o. sulfatfabrik, pappersbruk, sprit- o. elektrokemisk fabrik, äges av
Uddeholms AB.
Skoglund, M a r 11 B, f. ! / j 1892, lantbrukare
(Doverstorp), politiker. I,ed. av AK sed. 1928,
i:e vice ordf. i Högerns riksorganisation sed.
1935. ledare för högern i AK s. å.
Skogman, C a r l
D a v i d (1786—1856),
friherre, ämbetsman; statssekreterare 1821—38
president i Kommerskollegium 1838; led. av Sv
akad. 1847. Anhängare av friare åsikter i närings
politiken har S. icke obetydligt påverkat Sve
riges inre utveckling. Vitter o. polit. författare
Skogsaccfs, avgift, som enligt lag 28/9 1938
med tillägg 12/4 1940 skall vid avverkning av
skog erläggas av avverkaren till den kommun,
där skogen är belägen. Skogsaccis utgår i förhållande till det avverkade virkets genom taxering fastställda rotvärde. Lagarna om skogsaccis
skola upphöra a t t gälla med utgången av 1948.
Skogsbygden, kommun i v. Västergötl.. Älvsb.
1. (past.adr. Nårunga); Kullings landsf.distr.,
Vättle, Ale o. Kullings doms. 342 inv. (1947).
Skogsduva el. b 1 åd u v a, Colum'ba ae'nas,
duvfågel av en tamduvas
storlek, blågrå med mörka vingspetsar o. grön- o.
rödglänsande hals. Europa, s.v. Asien o. n. Afrika. Allmän till s. Hälsingland. Flyttfågel. Häckar
i ihåliga träd m. m.
Skogsfru
— 1615 —
Skogsfru. 1. Art av örtsläktet Epipogon. —
2. Dets. som skogsrå.
Skogs forskningsinstitut, S t a t e n s , vid
StUlm (Experiincntalfältet), bildat 1902 (till
1945 Statens skogsförsöksanstalt), består av 4
avd.: skogsavd., statistiska avd., genetiska avd.
o. zoologiska avd. Instr. av 22/6 1945 med senare
ändr. Jfr Skogshögskolan.
Skogsförvaltning, S t a t e n s , handhar vården av de allmänna skogarna i riket, vilket i
förvaltningshänseende indelas i 10 distrikt, vart
o. ett under chefskap av en överjägmästare.
Distrikten indelas i revir, vart o. ett med en
jägmästare som chef. Jfr Skogsstaten.
Skogshögskolan, högskola vid Sthlm (Experimentalfältet) för skogsundervisning, grundad
1915. Huvudkursen för till civiljägmästarexamen. Vid högskolan finnas 6 professurer. Stadgar
av 3i/7 1943.
Skogsinstitutet, 1825—1915 namn på Skogshögskolan.
Skogslilja, art av örtsläktet Cephalanthera.
Skogslönn, A'cer platanoi'des, ett högvuxet,
som fristående tät- o. rundkronigt träd. Blad
handflikade med långspetsade flikar. Blommor
i kvast, gulgröna, honungsdoftande o. utvecklade
samtidigt med bladen. Vildväxande i s. o. mell.
Sveriges lunder o. lövängar, ofta odlad som prydnadsträd, av. i rödbladiga former (»blodlönn»).
Skogsmästarskola, S t a t e n s , sed. 1944
förlagd till Skinnskatteberg. Utbildar s k o g s mästare.
Skogsmöss, vanl. utanför människoboningarna levande möss. Hos oss 2 arter, lilla skogsmusen o. stora skogsmuscn, Mus (Apodemus)
sylva'ticus o. flavi'coblis, av vilka den senare
förekommer längre norrut än den förra.
Skogsnoppa, art av örtsläktet Gnaphaliutn.
Skogsnäva, art av växtsläktet Geranium.
Skogsruss, dets. som gotlandsruss.
Skogsrå, s k o g s f r u el. s k o g s s n u v a ,
i nord. folktro ett kvinnligt naturväsen, som
söker dåra el. vilseleda vandrare i skogarna.
Föreställes vanl. som framifrån sedd skön men
bakifrån sedd ihålig som ett tråg o. försedd
med svans.
Skogsskola, undervisningsanstalt för utbildning av lägre skogstjänstemän. 1048 funnos
5, därav 4 ordinarie statliga (Bispgårdens, Järn ti.
1., Hällnäs, Västerb. 1., Bjurfors, Västmanl.
1.,
Kolleberga, Kristianst. 1.; stadga av 23/a 1945)
o. en inrättad av Jernkontoret. Ettårig kurs.
Skogssnuva, dets. som skogsrå.
Skogssnäppa, To'tanus achro'pus, en raknäbbad, gråbent snäppa med svartbrun översida, vit stjärtrot o. mörka handpennspolar.
N. o. mell. Europa o. Asien, hos oss i skogstrakter inom hela landet. Sitter gärna i träd.
Häckar i övergivna trastbon o. dyl.
Skogssork el. ä n g s s o r k, Evo'tomys glare'olus, liten (9.2—it.5 cm) sorkart, som hos oss
uppträder i en större, nordlig, o. en mindre,
sydlig, ras.
Skogsstaten, den under Domänstyrelsen
lydande personal, som handhar förvaltningen o.
vården av de allmänna skogarna i riket. Jfr
Skogsförvaltning o. Skogsstyrelsen.
Skogsstjärna el. d u v k u l l a , art av örtsläktet Trientalis.
Skogsstyrelsen. 1. 1859— 82 namn på nuv.
Domänstyrelsen. — 2. Ämbetsverk, inrättat
1941, med uppgift att ha överinseendet över
vården av de enskilda skogarna i riket. Består
av en överdirektör
o. fvra ledamöter. Instruktion av 3 /, 1942 med ändr. */it 1944. Lyder under
jordbruksdepartementet. Jfr Skogsvårdsstyrelsen o. Skogsförvaltning.
Skogssällskapet, sammanslutning för att tillvarataga vanvårdade el. skövlade skogsmarker
o. göra dem skogbärande, bildat i Göteborg
Skogsö
1912; hette till 1919 Sydvästra Sveriges skogssällskap. Samarbetar med kommuner o. landsting i syfte att upprätta skogsallmänningar.
Skogstapeten, benämning på en förr i Skogs
kyrka i Hälsingland bevarad, 1912 uppmärk-
sammad vävd bonad från 1100. Den är utförd
i ylle i snärjvävnad på linnebotten. — Monografi
av E. Salvén (1923). Nu i Stat. hist. mus.
Detalj, se bild.
Skogs-Tibble, kommun i mell. Uppland,
Upps. 1. (past.adr. Ålandsdal); Ulleråkers
landsf.distr., Upps. l:s s. doms. 557 inv. (i947).
Skogstorp, station i Fors kommun, 5 km
v. om Eskilstuna, bekant genom ett i närheten
1864 gjort fynd av 2 praktfulla votivyxor från
mellersta bronsåldern.
Skogstyper. Efter växttäcket på marken
fördelas skogarna på olika serier: 1 a v r i k a
skogar, vilkas markbetäckning utgöres av en
gråvit lavmatta (huvudsakl. renlavar), ex.
tallhedar; m o s s r i k a skogar, i vilka marken
täckes av ett sammanhängande skikt skogsmossor (Hylocomium-a.ti.cr) såsom i större delen
av våra tall- o. granskogar; ö r t r i k a skogar,
vanligast inom kalkområden, i vilkas markbetäckning ingå storbladiga örter o. bredbladiga
gräs, ex. s. Skånes bokskogar; s u m p s k o g a r
på vattenrik mark o. med kärr- el. mossvegetation (huvudsakl. vit- o. björnmossor) i bottenskiktet, ex. sumpgranskogar. De örtrika typerna lämna den högsta virkesavkastningen.
Skogsundervisning äger rum vid skogsskolor (se d. o.), Statens skogsmästarskola vid
Skinnskatteberg, kolarskolor samt Skogshögskolan. Undervisning i skogsskötsel meddelas
äv. i mindre utsträckning vid lantmanna- o.
folkhögskolor, lantbruksskolor o. lantbruksinstitut.
Skogsvårdsavgift skall, enl. kungl. förordn.
28
/6 1946, erläggas för jordbruksfastighet, vilken
vid fastighetstaxering åsatts särskilda värden
för skogsmark
o. växande skog, med högst i i / 2
°/oo av dessa värden, dock ej om de understiga
2,000 kr. Erlägges av den som är skyldig betala
fastighetsskatt; medlen tillfalla staten. För 1948
uttages i»/ 2 °/ooSkogsvårdsstyrelse skall enl. skogsvårdslagen av s l / 5 1948 finnas för uppsikt över lagens
efterlevnad. S. skall bestå inom vart o. ett av
Västerb. o. Norrb. l:s landstingsområden av fem
samt inom annat landstingsområde med endast
ett hushållningssällskap av tre i skogsbruk förfarna o. med skogsförhållandena i orten väl
förtrogna män, utsedda för tre år i sänder,
en som ordf. av K. M:t samt de övriga till
halva antalet av landstinget o. halva antalet
av hushållningssällskapet. Styrelsen biträdes
av en länsjägmästare samt i mån av behov av
länsskoevaktare 3 0 och skogsvårdskommittéer.
Kungl. förordn. / 5 1941 med sen. ändr.
Skogsö, halvö i Saltsjöbadens köping, Sthlms
1., mellan Baggensfjärden o. Baggensstäket.
Vid S. besegrades 1719 en rysk styrka, som
Skogsödla
— 1616 —
sökte framtränga till Sthlm. Tilldragelsen hugfästes 1905 med ett minnesmärke vid S.
Skogsödla,
Lacer'ta vivVpara, en
hos oss över hela
landet allmänt förekommande
liten,
högst 15 cm lång
ödla. Träffas företrädesvis i skogar.
Föder levande ungar. (Se bild.)
Skokloster. 1. Kommun i s. Uppland, Upps.
1. (past.adr. Häggeby); Ilåbo landsf.distr.,
Upps. l:s s. doms. 290 inv. (1947). — 2. ( S k o
kloster.)
Medeltida nunnekloster (cistercienserorden) i S. 1. Klosterkyrkan, nutn, församlingens kyrka, uppfördes som tegelbasilika
i romansk stil på 1200-t. o. invigdes år 1300.
Altare o. predikstol av snidat rikt polykromerat
trä från Oliva kloster i Westpreussen. —
3. Slott i S. 1,
uppfört av K. G.
Wrangel,
trol.
efter ritning av
J. De la Vallée.
Byggnadsarbetena
började
1654 o. voro i
stort sett avslutade 1671. Inredningen avslutades 1677 i delvis ofullbordat skick. Det sällsynt väl bevarade
slottet, som består av fyra lika stora längor med
åttkantiga hörntorn, är ett av Sveriges märkligaste från denna tid, särsk. med tanke på de väl
bevarade interiörerna. Det innehåller betyd,
samlingar av målningar o. konstslöjd. Rustkammare o. bibliotek. Fideikommiss inom ätten
von lissen sed. 1930, dessförinnan inom ätten
Brahe. Monografi av E. Andrén (1948). (Se bild.)
Skokräm, en blandning av karnaubavax,
gult vax o. paraffin, upplöst i terpentin el. i
en alkalisk tvållösning.
Skol el. s k ä r v , småstenar, som infogas i
tomrum i fogarna i murar av obearbetad sten.
Skolark' (av grek.), ledare för en filosofisk
skola under antiken.
Skolasticism' (av skolastik), behandlandet
av sakliga problem medelst ordklyverier o.
logiska spetsfundigheter, ett förfarande, som
ofta utmärkte skolastiken.
Skolasti'k (av grek. skolastiko's, skollärare),
den teologisk-filosofiska vetenskapen i Västeuropa under medeltiden, sysselsatte sig främst
med att systematisera de kristna troslärorna
med hjälp av Aristoteles' logik o. dialektik. Bl.
företrädare Anselm av Canterbury, Tomas av
Aquino o. Duns Scotus. Mot skolastiken uppträdde den medeltida mystiken som en motsats
Skolas tiker. 1. Anhängare av skolastiken.
— 2. Person som förfaller till skolasticism.
Skoldrama, drama, som författats för att
uppföras av skolungdom; förekom redan under
medeltiden o. spelades fram till omkr. 1700. I
Sverige omnämnes det första gången i 1575 års
undervisningsordinantia.
Skolfartyg el. s k o 1 s k e p p, fartyg, avsett
för utbildning av såväl örlogs- som handelsflottans personal.
Skolflygplan användas för utbildning i flygning o. äro lätta, en- cl. tvåmotoriga.
Skolhem, en typ av skolor tillhörande barnao. ungdomsvården. Avsedd för skolpliktiga barn.
Jfr Skyddsuppfostran.
S k o l i e r (plur. av grek. sko'Hon) o. s k o l i a s t ' ,
dets. som scholion o. scholiast.
Skolios [-ås'] (av grek. skoWosis, krökning),
krökning av ryggraden från sida till sida. Normalt förekommer en svag skoliotisk krökning
Skoplje
(vanl. ined konvexiteten riktad åt höger inom
bröstryggraden o. åt vänster inom landryggraden). Kliniskt användes skolios ofta om abnorm krökning av ryggraden från sida till sida,
snedrygg.
Skoll, i fornnordisk mytologi en varg, som
förföljer solen för att sluka henne.
Skolning, utbildning; utplantering av plantor på större avstånd för befordrande av kraftigare växt.
Skolridning, utförande av vissa rörelseformer, som avse att bringa hästen i jämvikt o.
upparbeta hans naturliga gångarter.
Skolskepp, dets. som skolfartyg.
Skolter el. s k o 1 11 a p p a r, de grekisk-ortodoxa fiskar- o. nomadlapparna i 1'etsamoområdet.
Skoläst, Coryphaenoi''des rupesfris, en torskartad fisk, med stort
klumpigt
huvud
(»skoläst») o. avsmalnande
stjärt.
Djup vattensfisk i n.
Atlanten o. Bohuslän. I,ever av räkor. Oduglig
till föda.
Skolöverstyrelsen, under ecklesiastikdepartementet lydande myndighet, som har överinseendet över den högre allmänna skolundervisningen o. folkundervisningen i riket ävensom
beträffande de till densamma hörande anstalterna. Chef: generaldirektör. .Styrelsen är delad
i 3 avdelningar: läroverksavd. o. folkskolavd.
med undervisningsråd som ledamöter, administrativa avd. under
en byråchef samt statistiska
avd. Instr. av 31 / 13 1943 med sen. ändr.
Skomakarbeck utgores vanl. av trabeck.
S k o n a r e el. s k o n e r t ' , 2-mastat segelfartyg med aktra masten högst, rår på
främre masten el.
utan rår. (Se bild.)
Skonertbrigg,
mellanting
mellan
brigg o. skonert,
lätta råsegel på båda masterna.
Skonertskepp,
segelfartyg med 3
el. flera master, r å r '
på främsta masten
(se bild) el. helt
utan rår. Tremastat
skonertskepp utan
rår kallas i dagligt
tal i n (»etthundraelva»).
S k o n t r e ' r a (av it.
scontrare, granska),
utjämna ett konto,
likvidera.
Sko'pas, grekisk konstnär under 300-t. f. Kr.,
verksam i Aten o. Mindre Asien, vid sidan
av Praxiteles sin tids
främste skulptör. Hans
arbeten utmärkas av en
patetisk, dramatisk uttrycksfullhet (se bild).
S. var verksam både
som arkitekt o. skulptör vid uppförandet av
Atena Aleas tempel i
Tcgea o. Mausoleum (se
detta ord).
Sko'pelos, grek. ö
bland N. Sporaderna.
Skop'lje, turk. V sk u b, stad i s. Serbien,
Jugoslavien, vid fl.7 Värdar. 65,000 inv. (1943).
Intogs av tyskarna / 4 1941, besattes därefter av
bulg. trupper, varpå S. i maj s.i. blev residens-
Skopolamin
— 1617 —
stad i ett nytt bulg. regeringsområde, distriktet S. Befriades av jugoslaverna nov. 1944.
Skopolami'n, dcts. som hyoscin.
Skop'tser (iy. skoptsy, kastrater), sekt i Ryssland, vars medlemmar genom självstympning
(med åberopande av Matt. 19: 12 m. fl.) anse
sig nå en hösre grad av kristlig fullkomlichet.
Skorbu't (lat. scorbuHus), dets. somskörbjugg.
Skorped, kommun i mell. Ångermanland,
Västernorrl. 1.; Nätra landsf.distr., Ångermani.
n. doms. 1,815 inv. (1947).
Skorpio'nen, lat. S c o r'p i u s, stjärnbild på
s.
himmeln i djurkretsen.
Ijusstarkaste stjärna: Antares.
Skorpio'ner,
Scorpio'nidae,
underordning av spindeldjuren.
Käkarna ha kräftklolika bihang (palper) o. den ledade
bakkroppen ar utdragen till en
svanslik del, som slutar med
en gifttagg. Varmare länder,
endast få arter i Sydeuropa.
Giftet farligt även för människor.
Skorv. Bot- Beteckning för åtskilliga växtsjukdomar. Skorviga, avfjällande fläckar på
potatis (potatisskorv) förorsakas av strålsvampar (släktet Actmomyces). Jfr Fruktskorv. —
Med. Populärt namn på en hos spädbarn uppträdande hudåkomma, som beror dels på en
viss medfödd disposition, dels på olämplig uppfödning.
Skot, rep för uthalande el. spridande av segel;
benämnes efter resp. segel, t. ex. bramskot,
store skot osv.
Sko'ter el. s c o t e r, en omkr. 350 sannolikt
från Irland till n. Britannien utvandrad keltisk
folkstam, som givit Skottland dess namn.
Skothorn, hörn av segel, där skotet fästes.
Skotism', medeltidsfilosofen J. Duns Scotus'
lärosystem.
Skotom [-tå'm] (av grek. sko'tos, mörker)
kallas vissa på grund av sjukliga förändringar
i näthinnan el. i hjärnan förekommande »blinda
fläckart i synfälten.
Skotska skolan, av skotska tänkare företrädd filosofisk riktning; reagerade mot Humes
subjektivism o. förkunnade det »sunda människoförståndets» (»common sense») filosofi.
Skotska tyger, olika slags tyger med rutmönster, liknande dem i den skotska höglandsdräkten.
Skotsk höglandsbo'skap, kraftig, rödbrun,
bcliornad nötkreatursras. God slaktras.
Skotsk setter, annat
namn på gordonsetter.
Skotsk terrier, lång,
relativt lågbent, strävhårig, mörk, oftast svart
terrier, med mycket små,
uppstående öron.
(Se
bild.)
Skots tek, sätt att fästa
skot till seglet el. att förena 2 rep. Användes
även vid flaegas fästande till sejnfall (flaeulina).
Skott. Bot. Stamdel med blad; utvecklas ur
en knopp (se d. o.). Jfr Blad o. Blomma. —
Tekn. 1. Eldvapens avfj'randc ( s k o t t l o s s n i n g ) . — 2. Skiljeväggar på fartyg; göras ofta
vattentäta för att minska risken för sänkning. —
3. Inom tcxtiltekniken beteckning för inslag i
väven. Jfr Skyttel.
Skottdag, dag som inskjutes i varje skottår
(24 febr.).
Skottdäok, översta vattentäta däck, till
vilket de vattentäta skotten nå upp.
Skottglugg, öppning i en skyddsmur el. dyl.
för ett eldvapen.
Skottland, n. delen av ön Storbritannien;
skiljes från England genom Solway Firth,
Skovelhjul
Cheviot Hills o. Tweed. Jämte 787 öar (Hebriderna, Orkney- o. Shetlandsöarna) 77,171
kvkrn, 4,990,000 inv. (1947). Indelas i 33 grevskap. Huvudstad: Edinburgh. Sönderfaller i
tre skarpt avgränsade delar: högländerna i n.
(eng. Highlands), vidsträckta, glest bebyggda
högslätter, genomdragna av bergskedjor (Grampianbergen i s. med toppen Ben Nevis, 1,343 m)
o. fyllda av hedar, skogar o. sumpmarker samt
fiskrika, naturskönt belägna sjöar (I,och Ness
m. fl.); låglandet i mitten (eng. Lowlands), det
skotska näringslivets o. den skotska kulturens
centralbärd, med rika kol- o. järnmalmsfyndigheter; berglandet i s. (eng. Southern Uplands)
med en rad långa bergskedjor (Cheviot Hills
m. fl.), vilkas utmärkta betesmarker möjliggöra
en högt driven fåravel. Kusten, som i n. och ö.
är låg o. odlingsbar, i v. högre, är sönderskuren
av djupt inträngande vikar (i v. Eoch I,innhe o.
Firth of Clyde, i ö. Firth of Forth o. Moray
Firth), vari utfalla vanl. föga segelbara floder,
bl. a. Tweed, Forth, Tay till Nordsjön samt
Clyde till Atlanten. E t t vitt utgrenat kanalnät (295 km) tjänar den inre samfärdseln. —
Kustklimat med regnrika somrar o. milda
vintrar. — Historia. Tidigast bebott av keltiska stammar fick S. efter hand i s. en angelsachsisk o. på öarna en nordisk befolkning.
Ett skotskt rike framträdde fullt utbildat
på n o o - t . De engelska konungarnas anspråk
på överhöghet medförde i fortsättningen häftiga
strider. Under ätten Stuart (1371—1707) kom
S. likaledes långa tider att förete svåra inre
skakningar, som nådde sin höjdpunkt i kampen
mellan den av kungahuset i förbund med Frankrike förfäktade katolicismen o. den inom
folket tillväxande protestantismen, ur vilken
kamp den från England understödda protestantismen utgick som slutlig segTare (Maria
Stuarts flykt 1568). Under Jakob VI Stuart
(i England Jakob I) förenades S. i personalunion med England. Skottarna togo livlig
del i i6oo-t:s engelska fejder. Genom ett
unionsfördrag 1707 sammansmälte de två rikena
till k o n u n g a r i k e t S t o r b r i t a n n i e n .
Skottmånad, 29 dagars månad, som inskjutes
vart 5:e år i kinesernas tideräkning (manår
= 354 el. 355 dagar).
Skottorp, gods i Skummeslövs kommun,
Hall. 1. I en på 1670-t. uppförd huvudbyggnad
firade Karl XI sitt bröllop 1680. Nu v. slott uppfördes 1816—28 efter ritningar av C. F. Sundvall.
Skottpengar, belöning av allmänna medel
för dödande av vissa skadedjur.
Skottsberg:. C a r 1, f. i/«
1880, botanist, sed. 1919
prof. o. förest, för Göteborgs
botaniska trädgård, därjämte prof. vid Göteborgs högskola 1931—47- Deltog i sv.
sydpolsexpeditioncn 1901—
03 o. har dessutom företagit
vidsträckta forskningsresor,
bl. a. till Sydamerika. Utg.
arb. rör. algernas o. fanerogarnernas systematik samt
över växtgeografiska frågor.
Red. den biolog, världsfloran Växternas liv (5
dir, 1932—40).
Skottspole, dets. som skyttel.
Skottar. Då året i verkligheten omfattar
365 dygn, 5 timmar, 48 min. o. 46 sek., inskjutes en dag i de år, vilkas årtal äro delbara
med 4 (»skottår») utom i de hundratal år, vilkas
2 första siffror icke äro delbara med 4. Jfr
Gregorianska kalendern.
Skovel, redskap för jord m. m., liknar en
spade men har uppåtböjda bak- o. sidokanter.
Jfr Skovelhjul.
Skovelhjul. Den roterande huvuddelen i
Skovgaard
— 1618 —
centrifugalpumpar, centrifugalfläktar, turbiner
m . m . Ä r r u n t n a v e t f ö r s e t t i n e d e t t a n t a l sinsemellan lika detaljer ( s k ö v l a r ) , utefter vilka
m e d i e t glider o . d ä r v i d e r h å l l e r rörelse r e s p . d r i v e r h j u l e t . D e n e n k l a s t e s k o v e l t y p e n (på fläktar) k a n b e s t å a v p l a n a , r a d i e l l t s t ä l l d a p l å t a r ,
m e n i allin. ä r o d e b ö j d a till m e r el. m i n d r e inv e c k l a d e f o r m e r , s o m b ä t t r e a n s l u t a sig till
Strömningen.
i . S k o v g a a r d [ska°'går], P e t e r C h r i s t i a n ( 1 8 1 7 — 7 5 ) , d a n s k m å l a r e , s k i l d r a d e föret r ä d e s v i s d e n d a n s k a b o k s k o g e n (Skogsparti i
Jmgerspris, 1843). Å v . i n t e r i ö r e r o. p o r t r ä t t .
2 . S k o v g a a r d , J o a k i m ( 1 8 5 6 — 1 9 3 3 ) , son
till P . C . S., d a n s k m å l a r e . S:s a l s t r i n g o m f a t t a r i h u v u d s a k b i b l i s k a m o t i v (stafflimål-
ningen Eva i paradiset, se bild), vanligen utförda al fresco i en dekorativt förenklad stil.
Märkligast är dekoreringen av danska staden
Viborgs domkyrka. Mosaiker i Lunds domkyrkas kor (1924—27).
3. Skovgaard, N i e l s (1858—1938), broder
till J. S., dansk målare, grafiker, illustratör, bildhuggare o. keramiker.
Skovgaard-Petersen
[ska°'går-],
Carl
A x e l , f. 1886, dansk präst, berömd andlig
talare o. skriftställare. Har bl. a. utg. Landet,
hvor Kildeme sprang (2 bd, 1923—24), reseskildring från Palestina.
Skraf fe'ra, dels. som sgraffera.
Skragge, Olof Hermelins namn före adlandet
1703.
Skraggmalm, ett slags sjömalm (se d. o.).
S k r a k a r , Mer'gmae, underfamilj bland andfåglarna. Smal näbb med tandlika lameller på
käkarnas kanter.
Näbbnageln hakformig.
Lång kals o. långsträckt kropp. Leva av fisk.
Hos oss: storskraken, småskraken o. salskraken.
Skralna säges vinden göra, då den drar sig
förligare (motsatsen »rymma»).
Skräm, P e d e r (omkr. 1500—81), dansk
sjöhjälte, medföljde den flotta, som Gustav
Vasa 1535 sände till Kristian 111:3 hjälp mot
lybeckarna, o. deltog i sjöslaget vid Svendborg,
som bröt hanseaternas maktställning i Norden.
S. har kallats »Danmarks våghals».
1. Skräm, E r i k (1847—1923), dansk författare, tidningsman. Skildrade unga flickor,
bl. a. i Hellen Vige (1898).
2. Skräm, A m a l i e , f. A l v e r (1847—
1905), hustru till E. S., norsk-dansk författarinna. Behandlade äktenskapsfrågan, bl. a. i
Kicerlighed i nord og syd (1891), o. ärftlighejsfrågan i romanserien Hellemyrstolkene (1887— 98).
Skrapning, operativt ingrepp, som användes
vid en del livmoderlidanden i undersökningsel. behandlingssyfte. Härvid bortskrapas livmoderns slemhinna.
S k r a t t m å s , La'rus ridibun'dus, liten mås med
svartbrunt huvud o. strupe, askblå rygg o. vingar,
röd näbb o. röda fötter.
Allmän i s. Sverige, stadd
Skrofler
på spridning norrut. Häckar kolonivis. Lever
av insekter o. andra smådjur.
Skravelsjuka, sjukdom hos nötkreatur o.
får, utmärkes av bristande aptit, som leder till
utmärgling, ringa fruktsamhet o. ofta skelettförändringar (halta m. m.). Beror på a t t vissa
mikroorganismer, som äro nödvändiga för
digestionen i våtnmen, dö av brist på fosforsyra
i fodret. Skravelsjuka förekommer därför i
trakter med fosforsyrefattiga jordar, ex. vissa
delar av Dalarna, Hälsingland, Närke, Småland
o. Gotland (»trånsjuka»). Förebygges genom att
inblanda fosfat i fodret (jfr Foderfosfat), fosfatgödsling av vallarna o. betesgång på områden
med bättre fosfattillgång, ex. fäbodvallarna i
Dalarna.
Skrea, kommun i mell. Halland, Hall. 1.
(past.adr. Falkenberg); Årstads landsf.distr.,
Hall. mell. doms. 1,003 inv. (1947).
Skrea strand, Falkenbergs havsbad.
Skreboån, Ivösjöns avlopp till Östersjön.
Skre'dsvig,
Christian
(1854 —1924),
norsk målare. Utförde norska o. franska landskapsbilder.
Skredsvik, kommun i mell. Bohuslän, Göteb.
1.; I.ane landsf.distr., Suuncrvikens doms.
1,370 inv. (194».
Skrefs'rud, L a r s
O i s e n (1840—1910),
norsk missionär, språkman, skapade en hel
litteratur på santal-språket, grundlade tills. m.
H. P. Börresen santalmissionen i Främre Indien.
Skribent' (av lat.), skriftställare.
S k r i d f i n n a r el. s k r i t f i n n a r, ett av
senare antika o. äldre medeltida författare
omtalat folk, bosatt i n. Sverige, antagl.
lappar.
Skriftermål, kyrklig akt, varvid syndabekännelsen avlägges o. avlösning (absolution)
meddelas; innebär en förberedelse till nattvarden.
Skriftexperti's, sakkunnig granskning av
skrift för identifiering av handstil. Har stor
betydelse vid rättsliga utredningar.
Skriftgrani't, en mineralsammanväxning, i
vilken en fältspatkristall genomtränges av
parallellställda kvartsstänglar, som i tvärsnitt
bilda figurer erinrande om hebreiska bokstäver.
Skriftlärda kallas i Bibeln de män, som
befattade sig med den jud. lagens uttolkning
som lärare o. som bisittare i domstolarna;
buro hederstiteln rabbi.
Skrikörnar.
Större
skrikörnen,
A'quila
macnla'ta, o.
m i n d'r e
s k r i k ö r n e n , A. pomari'na, två med kungsörnen
nära besläktade örnar från
resp. Östeuropa o. mell.
Asien samt mell. och s.ö.
Europa. Av båda ha vilseflugna ex. tillvaratagits i
Sverige. Mindre skrikörn, se bild.
Skrip'tum, dets. som scriptum.
Skritt, hästens gångartade rörelse, varunder
alltid någon fot befinner sig på marken.
Skrivarsjuka, en kramp i den med skrivning
överansträngda handens muskler, som leder till
oförmåga att hålla i en penna för skrivning.
Åkomman brukar gå över efter en tids vila.
Skrivkrita framställes antingen av krita
(kalciumkarbonat) el. numera vanl. av gips
(kalciumsulfat).
Skrivmaskin, maskin för texts direkta nedskrivning med tryckstil. — Skrivmaskinen uppfanns 1867 av amerik. Latham Sholes (d. 1890).
Skrjab'in,
Aleksandr
Nikolajev i t j (1872—1915), rysk tonsättare, skrev
bl. a. piano- o. orkestermusik samt Prometevs
(för orkester o. kör).
Skrock, vidskeplig föreställning.
Skrofler, gemensamt, särskilt förr använt,
Skromberga
— 1619 —
Skrän tärna
namn på en del inflammatoriska förändringar i pressa arbetsstycken mot varandra, ex. trähud, slemhinnor, lymfkörtlar, bensystem, ögon stycken vid limning (kallas då äv. limknekt).
osv. Bero i stor utsträckning på tuberkulos.
Skruvväxel, dets. som snäckväxel.
Skromberga, gruvsamhälle i n.v. Skåne,
Skrzynski
[sksjinj'ski], A l e k s a n d e r (1882
J
Ekeby kommun. Med det närbelägna Valle- — 93i)> greve, polsk diplomat o. politiker, utriberga o. Truedstorp 2,778 inv. (1946). Stenkols- kesminister 1922—23 samt 1924—26, konseljgruva.
president nov. 1925—maj 1926. Som Polens
Skrot. 1. De i granatkartescher inneslutna representant vid I,ocarnoförhandlingarna lycsmå blykulorna. — 2. Metallföremål, som endast kades S. uppnå flera för Polen betydelsefulla
resultat.
äga metallvärde. Jfr Skrot och korn.
Skrå. Skeppsb. Ställning för båtar (på farSkrota ned, hugga sönder, bryta ned.
Skrota sig säges vinden göra, då den små- tyg). — Sjöv. Äldre projektilslag, kulor inslutna i omhölje, som spränges vid skottlossningom ändrar riktning.
ningen. — Jfr Skråväsendet.
Skrotblad, dets. som schrotblatt.
Skråpuk (av fornsv. skrå, torrt skinn, o.
Skrotmejsel, mejselformat verktyg för avpu'ke, ond ande), skräckinjagande ansiktsmask.
huggning av metallstycken.
Skråsocialism'
el. g i l l e s s o c i a l i s m
Skrot och korn. Vid guld- o. silvermynt
betecknar skrot myntets bruttovikt till skill- (eng. guild socialism), en form av praktisk
socialism,
vars
grundtanke
är att företagen
nad från korn, som betyder vikten av den
i myntet innehållna ädla metallen. Förhållan- skola ägas o. drivas av organisationer, påminnande
om
äldre
tiders
skrän
el. gillen samt
det mellan korn o. skrot benämnes h a l t .
omfattande såväl arbetare som tjänstemän
Skrot t, flådd o. vanligen värdelös djurkropp; o. ledare. Rörelsen uppkom i börj. av 1900-t.
äv. mera allmänt: (gammal el. eländig) kropp. i Storbritannien o. har endast där nått någon
Skrov, fartyg utan rigg, inredning m. m.
större utveckling. Särsk. framgångsrik har den
Skrubb'er, en apparat, som användes i gas- varit inom byggnadsfacket.
Ett genomfört
verken för tvättning av den bildade gasen. skråsocialistiskt näringsliv förutsattes skola
Skrubb flundra el. s k r u b b , Pleuronec'tes undanröja olägenheterna såväl av statsdrift
fle'sus, en intill 40 cm lång flundra med rak som av fri konkurrens o. även av motsättningen
sidolinje o. skrovlig översida. Västkusten o. mellan »kapitalister» o. arbetare.
Östersjön. Gott kött.
Skråväsendet (av skrå, skrå, skrapat skinn,
Skrubbhyvel, hyvel för avskrubbning av
pergamentsurkund, »skråstadga»), sammanfattbark från trä.
ningen av hantverkets organisation före den
Skrumpnjure,
genom
sjukdomsprocesser moderna näringsfrihetens genomförande. Det
starkt minskad njure med omfattande föränd- enskilda
skrået utgjorde en yrkesförening
ringar av njurvävnaden o. blodcirkulationen ge- (skräddarnas, skomakarnas osv.), som med tiden
nom njuren.
fick ensamrätt till arbetet inom resp. områden,
Skrupens', snubbor, uppsträckning.
rätt a t t kontrollera tillverkningen o. rätt att
Skrup'ler (av lat. scru'pulus, liten). 1. Förr antaga lärlingar o. utbilda dem i viss ordning
medicinalvikt = 20 gran = 1.237 gram.
Av- (»gesällprov», »mästerskap»). Till en början utskaffad i Sverige 1862. — 2. Samvetsbetänklig- gjorde också den inbördes hjälpverksamheten
en viktig uppgift. Skråväsendets blorustringsheter. — S k r u p u 1 ö's, samvetsgrann.
Skruv, stationssamhälle i mell. Småland, period i Europa var medeltiden o. 1500-t.; hos
Ljuders kommun. 648 inv. (1946). Glasbruk. oss 1700-talet. Första sv. skråhandling är från
Skruv. 1. Gängad bult. Vanligaste gängformer 1356. Skråväsendet i Sverige upphävdes 1846.
äro Whitworth's för grövre o. metrisk gänga för
Skräcka, honan av storskraken.
klenare dimensioner, men äv. specialgängor, t.
Skräckväldet, fr. la Terreur, tiden»3/,-, 1793—
ex. plattgängor, förekomma (jfr Gänga). Bero- 3 I / 1794 av Franska revolutionen, då under
5
ende på skallens form särskiljas ett stort antal Robespierres
ledning samhällsförhållandena
typer, t. ex. sexkantskruvar (= fransk skruv) radikalt omstörtades o. en mängd verkliga o.
o. spdrskruvar med kullrigt el. försänkt huvud. föregivna fiender till republiken avrättades.
Beteckningarna äro förkortningar av typen
Skräcködlor, de utdöda grupperna (ordK. S. = kullrig spårskruv. — 2. Äldre benämningarna) Dinosauria o. Omitischia bland krälning på propeller.
Skruvankare, skruvformad förankringspjäs,
användes vid fyrskepp, bojar m. m.
Skruvget el. m a r k h u r, Ca'pra falcone'ri,
en get från Kashmir o. angränsande länder, 80
cm hög över marken. Hornen hos bocken äro
mycket långa, skruvformade. De tama skruvgetterna, dit bl. a. angorageten bör, anses härstamma från en utdöd art, C. pris'ca.
Skruvis, is, som pressats upp i vallar el. högar.
Skruvlinje, den kurva, som en på ett papper
uppritad rät linje bildar, om papperet upplindas
på en cirkulär cylinder.
Skruvmejsel, mejsel med slö egg, vilken
insattes i skåran på ett skruvhuvud, varefter
skruven kan vridas runt för hand.
Skruvnyckel, verktsTg för åtdragning (o.
lossande) av muttrar o. bultar. Kan vara fast
el. ställbar (s k i f t n y c k e 1).
Skruvpalm, arter av växtsläktet Pandanus.
Skruvstäd el. s k r u v s t y c k e , verktyg för
fasthållande av ett arbetsstycke under dess
bearbetning med fil. Består av en vid en bänk
el. dyl. fastskruvad järnklump, försedd med en
fast o. en rörlig käft, skruvbackarna, vilkas avstånd inställes med en skruv.
Skruv tving, verktyg, som användes för att
djuren, storleken växlande mellan några decimeter o. omkr. 30 m. Viktigaste släkten:
Atlantosaurus,
Brachiosaurus,
Brontosaurus,
Stegosaurus o. Tyranosaurus.
Skräddarfågel,
Ortho'totnus
longicau'da, en 13—17
cm lång, långstjärtad tätting från s.
Asien, berömd genom de av fågeln
själv av blad hopsydda
hängande
bona (se bild).
Skräddarmuskeln, den snett över lårets framsida, från den främre övre bäckennabben till
skenbenets insida gående bandformiga muskeln.
Skrälåt, svensk folkdans, urspr. komponerad
av balettmästare A. Selinder 1846 till Dahlgrens »Värmlänningarna».
Skranka (av ty. schränken, lägga i kors),
böja ut tänderna på sågblad, varannan åt
höger, varannan åt vänster, varigenom bladet
gör bredare skär.
Skräntärna, Ster'na aschegrava, vår största
tärna, vit, på huvudets översida svart Q. vingar
Skröja
— 1620 —
askblå. Näbben röd,
grov, fötterna svarta.
Vidsträckt
utbredning, hos oss häckande på spridda ställen i Södermanlands
o. Sthlms skärgårdar.
Fiskar genom störtdykning.
Skröja, benämning på fjolårshonor av ejder
el. sådana ejderhonor, som berövats sina ägg.
Skuggboxning, boxning mot fingerad motståndare.
Skuggspel, ett dramatiskt upptåg, där rörliga
dockor kasta sina skuggbilder på en genomskinlig skärm, bakom vilken åskådarna befinna
sig. Nådde hög utveckling bl. a. på Java.
Skuld, i nord. myt. en av nornorna.
Skuldebrev cl. r e v e r s, skriftlig förbindelse
att 2erlägga ett penningbelopp. Rättsregler i lag
av "/3 1936. S. äro av två slag: l ö p a n d e
s k u l d e b r e v , som antingen äro innehavarskuldebrev el. orderskuldebrev, samt e n k l a
s k u l d e b r e v . Specialformer av s. äro växel
O. check, vilka gjorts till föremål för särsk. lagstiftning.
Skulderblad, trekantigt ben i skulderregionen, utgörande ett centrum, till vilket skuldermuskulaturen till stor del strålar samman o. från
vilket en del av överarmsmuskulaturen utgår.
Överarmsbenet ledar mot en ledpanna vid skulderbladets yttre övre vinkel.
Skuldergördel, gemensam benämning på
skulderbladen o. nyckelbenen.
Skuldoffer, i GT offer som utfördes för a t t
sona vissa förseelser (3 Mos. 5: 15—6: 7).
Skule Baardssön [bård-], S k u l e J a r l
(1189—1240), norsk tronpretendent, började
uppror mot sin måg konung Håkan Håkansson
men besegrades o. dödades. S. är en av huvudpersonerna i Ibsens drama »Kongsemnerne».
Skullning, ojämn nedsjunkning av det i
masugnspipan beskickade godset. Gasanhopningar i det därvid uppkommande tomrummet
kunna förorsaka explosioner.
Skulptu'r
(lat.
sculptu'ra,
av scuVpere,
mejsla), bildhuggarkonst, bildhuggcrialster. (Se
planscher.) — S k u 1 p t e'r a, utföra bildhuggcriarbete. — S k u 1 p t ö'r, fem. s k u l p t r i's,
bildhuggare.
S k u l t u n a . 1. Kommun i ö. Västmanland,
Västmanl. 1.; Ramnäs landsf.distr., Västmanl.
mell. doms. 2,148 inv. (1947). — 2. Koppar- o.
mässingsverk m. m. i S. 1, anlagt 1607. Ägare:
AB. Svenska Metallverken, Västerås.
Skulu'dis, S t e f a n o s (1836—1928), grek.
bankir o. politiker, konseljpresident o. utrikesminister 1915—16, nödgades, ehuru ententevänlig, avgå inför de allierades påtryckningar.
Skum består av gas- el. luftblåsor, åtskilda
av tunna vätskehinnor, o. bildas då gas utvecklas
el. inblandas (genom vispning el. dyl.) i lösningar, som innehålla vissa skumbildande ämnen, ss. gummi, äggvita, såpa, tvål el. saponin.
Skum användes i matlagning (vispad äggvita el.
grädde), vid rengöring (såp- el. kvilajalödder),
vid malmanrikning genom flotation o. vid skumsläckning.
Skummeslöv. kommun i s. Halland, Hall. 1.
(past.adr. Ö. Karup); Skottorps landsf.distr.,
Hall. s. doms. 973 inv. (1947).
Skummjölk, mjölk, som berövats större delen
av fettet genom bortskurnning av grädde för
hand el. med separator. Återstående fetthalten
utgör c:a o.^ % resp. 0.04 %. Användes till utfodring o. vid framställning av kasern.
Skumplog användes för plöjning till ringa
djup, vanl. 8—10 cm, vid nedbrukning av gödsel,
ogräsbekämpning m. m.
Skumsläckning, brandsläckning med skum,
som framställes ant. genom a t t karbonat
Skyddskolloider
blandas med svavelsyra el. aluminiumsulfat o.
saponin (kemiskt skum) el. genom att skumvätska (ex. saponinlösning) piskas till skum el.
blandas med tryckluft (mekaniskt skum). Är
särskilt lämplig vid eld i oljor, som täckas med
det lätta skummet men flyta ovanpå vid vattenbegjutning. Mekaniskt skum har fördelen a t t
icke skada genom kemikalier el. vatten.
Skunk, annat namn för stinkdjuret.
Skunkdjur, Viverr'idae, familj bland rovdjuren med långsträckt kropp, förlängt huvud
o. lång svans. Vid analöppningen stinkkörtlar.
Gamla världen. Hit höra Madagaskars fossa,
de afrikanska o. asiatiska sibetkattorna, genetterna el. ginstkattorna (Sydeuropa o. Nordafrika), de afrik. o. indiska mangusterna m. fl.
Skup'sjtina, officiellt N a r o d n a S k u p å t i n a, jugoslaviska nationalförsamlingen.
S k u r a , i heraldiken benämning på linjer,
som dela en vapensköld i mindre delar el. fält.
Skurdalshöjden, fjäll 1 Jämtland, n. om
Storlien, vid gränsen till Norge. 839 m ö. h.
Skurpulver, en blandning av kvartsmjöl
med något soda o. såpa.
S k u r r s å g , handsåg för metallarbete, är till
hela sin längd fastklämd mellan skenor.
Skurup. 1. Kommun i s. Skåne, Malmön. 1.;
Skurups landsf.distr., Vemmenhögs,
I,junits o.
Herrestads doms. 2,007 > nv - (i947)- — 2. Köping i S . 1; Skurups landsf.distr. 2,334 inv.
(1947). Samrealskola, folkhögskola. Stenhuggerl,
mek. verkstad, ångkvarn, tegelbruk m. m.
— 3- Församling, omfattar Skurups kommun
o. köping.
Skurusund, sund i Sthlms s. skärgård, mellan
Värmdön o. fastlandet. Över sundet går sedan
1915 en landsvägsbro i betong (se bild) med
72 m:s mittspann o. 30 m segelfri höjd.
S k u t a r i . 1. Näst största staden i Albanien,
vid Skutarisjön i n.v. 29,000 inv. (i93°)> varav
över hälften muhammedaner. Kat. ärkebiskop.
— 2. Turk. U s k ii d a r, den del av Istanbul,
som ligger på Bosporens asiatiska sida. S. därom förstaden Haidar Pascha, utgångspunkt för
Anatoliska banan (till Bagdadbanan).
Sku'tarisjön, största insjön på Balkanhalvön, på gränsen mellan Montenegro o. Albanien
nära kusten. 350 kvkm. Avlopp: Bojana.
S k u t s k ä r . 1. Församling i Älvkarleby kommun, Upps. 1. 4,929 inv. (rg47). — 2. Sågverk, pappersbruk o. cellulosafabriker m. m.
i S. 1, anlagda 1869. Nuv. ägare Stora Kopparbergs Bergslags AB. (sedan 1885).
S k u t t u n g e , kommun i mell. Uppland, TJpps.
1.; Ulleråkers landsf.distr., Upps. l:s s. doms.
970 inv. (1947).
Skvadron, underavdelning av (i fred) regemente el. bataljon, i regel indelad i stab, 3—4
plutoner o. skvadrontross. Kan vara bil-, cykel-,
pansarbil- o. ryttarskvadron.
Skvalbank, vågrät avsats i höjd med vattenytan längs kanal till skydd mot vågorna.
Skvaltkvarn (av skvalta, stänka), gammal
benämning på mindre vattenkvarn.
S k v a t t r a m , art av busksläktet Ledum.
Sky (fr ius), köttextrakt i geléform.
Skyddshem, äldre benämning på anstalter för
skyddsuppfostran (se d. o.).
Skyddskolloi'der, stabila kolloider, ss. gelatin, som användas i blandning med obeständiga
(lyofoba) kolloider, t. ex. metallsoler, för att
hindra deras utflockning.
— i6zi —
RELIEFEREgyptisk 1. Nya riket, i8:e dynastien, Beir-elBahri. Grekisk 2. Medusas död, Selinunt, 6:e årh. f. Kr., Palermo.
3. Nike, 5:e årh. f. Kr., Aten. Romersk 4. Soldater, i:a årh. e. Kr.,
Rom. Romansk 5. 'fympanon, S:te-Madeleine, Vézelay (detalj),
omkr. 1132. Gotisk 6. Naumburgmästaren: Judas mottager silverpengarna (detalj), 1250-t., Naumburg. R e n ä s s a n s 7. Donatello:
Salomes dans, 1425, Siena. 8. Michelangelo: Madonna Pitti, omkr.
1504, Florens. Barock 9. Girardon: Badande nymfer (detalj),
1675, Versailles. Rokoko 10. E. Bouchardon: Vintern (detalj av
Kontaine de Grenelle), i700-t:s mitt, Paris. Romantiken 11.
Rude: Marseljäsen, 1836, Paris. Nutida 12. Maillol: Le désir,
omkr. 1904, Rotterdam. 13. Bourdelle: Dansande par, 1912, Paris.
Skulptur I
— 1622 —
FRISKULPTUR: Egyptisk 1. »Byfogden», Gamla riket, 5:e dynastien, Kairo. 2. Amenemhet I I I
(detalj), Mellersta riket, i2:e dynastien, Kairo. Grekisk 3. Huvud av attisk yngling, omkr. 530
f. Kr., Köpenhamn. 4. Polykleitos: Diadumenos, kopia av original från omkr. 430 f. Kr., New York.
5. Myron: Atcna, kopia av original från omkr. 450 f. Kr., Frankfurt a. M. 6. Praxiteles: Afrodite
från Knidos (detalj), kopia av original från mitten av 300-t. f. Kr., Rom. Romersk 7, Trajanus
(död 117), Ostia. 8. Gallienus (död 26S), Köpenhamn. Romansk 9. Judakonungar, omkr. noo-t:s
mitt, Chartres. Gotisk 10. Josefmästaren: Ängel, omkr. 1200-t.s mitt, Reims. Renässans 1 1 .
Donatello: Jeremias, r423—26, Florens. 12. Michelangelo: David, 1501—03, Florens. Barock 13.
Bcrnini: David, 1619, Rom. Rokoko 14. Falconet: Badande flicka, 1757. Paris. Nyklassicism 15.
Sergel: Diomedes (detaljl, 1774, Nat.mus Nutida 16. Rodin: Johannes döparen, 1879. 17. Milles:
Folke Filbyter, 1927, Linköping.
Skulptur II
Skyddskonsulent
— 1623 —
Skyddskonsulent', tjänsteman, som utövar
tillsyn o. eftervård av villkorligt dömda o. villkorligt frigivna samt andra frigivna fångar.
Riket är indelat i 13 s k y d d s k o n s u l e n t d i s t r i k t . I några distrikt biträdes s. av
skyddsassistenter.
Skyddskoppsympning, vanl. kallad v a c c i n a t i o n , skall enl. lagen av a / 6 1916 företagas
senast det kalenderår barnet fyller 6 år. Om
hälsotillståndet så kräver, kan uppskov beviljas
för ett år i taget.
Skyddskårer, frivilliga trupper i Finland
från tiden närmast före Inbördeskriget 1918.
De spelade en stor roll under detta o. intogo
därefter en betydelsefull plats i Finlands krigsväsen. Överbefälhavaren var direkt underställd
presidenten.
Organisationen, som räknade
100,000 medl., upplöstes 1944 i enl. med vapenstilleståndsvillkoren i Moskva 19 / 9 s. å.
Skyddsläkemedel, beteckning på vitamin- el.
mineralämnespreparat, som avse att förebygga
el. bota sjukdomstillstånd till följd av bristfällig näring. Sådana medel tillhandahållas
i vissa fall (barn, havande o. ammande kvinnor)
kostnadsfritt efter anvisning av läkare.
Skyddsmakt, stat, som tillvaratar en annan
stats intressen i ett land, med vilket sistnämnda
stat avbrutit de diplomatiska förbindelserna.
Skyddsmask, gemensam beteckning för masker, som avse att skydda luftvägar o. ögon mot
skadliga gaser (jfr Gasmask) el. i vissa yrken
(bergsborrning, sandblästring, inom textilindustri etc.) mot finfördelade kroppar, vilka
genom mekanisk el. kemisk retning kunna framkalla sjukdomar (jfr Silikos). För brandmän
gäller det skydd mot en i båda dessa bemärkelser skadlig luft. Jfr Syrgasmask.
Skyddsof licer, oificer pa orlogsiart3'g, vilken
direkt under fartygschefen ansvarar för fartygets
skyddstjänst (eldsläckning, läcktätning m. m.).
Skyddsombud, av arbetarna vid en arbetsplats valda ombud för tillvaratagande av deras
intressen beträffande arbetarskyddet.
Skyddsområde, det område närmast omkr.
en fästning, för vilket gälla särsk. av K. M:t
fastställda kontrollbestäm melser.
Skyddsrum indelas i f u l l t r ä f f s ä k r a ,
n o r m a l - samt
splitterskyddsrum
(lag av Vs 1940). Full träffsäkra skyddsrum lämna
skydd mot fullträffar av tyngre bomber samt
mot stridsgaser. Normalskyddsrum skydda mot
instörtade o. kringkastade byggnadsdelar, bombsplitter samt stridsgaser. Splitterskyddsrum
kunna anordnas som skyddsvärn, skärmskydd
el. skyddskurar.
Skyddsskogar, enligt skogsvårdslagen § 18
i lydelse av a/4 1937 skogar, om vilka K. M:t
förordnat, att de äro nödvändiga som skydd
mot flygsandsfält el. fjällgränsens nedgående.
Rätten till avverkning är här noga begränsad
o. även betesrätten kan inskränkas.
Skyddstull, tull, som pålägges från utlandet
införd vara för att höja dess pris o. därigenom
skydda o. främja motsv. inhemska tillverkning.
Skyddsuppfostran, barnavårdsnämnds omhändertagande av barn o. ungdom oberoende av
föräldrarnas vilja för a t t bereda vederbörande
en efter egenskaper o. utveckling lämpad behandling.
Anstalterna benämndes tidigare
skyddshem, num. skolor tillhörande barna- o.
ungdomsvården. Närmare bestämmelser i barnavårdslagen «/g 1924 med sen. ändr.
Skyddsvärn, efter samma grunder som skyttevärn anordnade skydd för reserver m. m. Från
skyddsvärnen, som om möjligt läggas undandragna fientlig beskjutning, avges i regel icke eld.
Skyddsvärnet, förening iSthlm, stiftad 1910,
med ändamål att befrämja räddningsarbetet
bland frigivna fångar o. dyl. Filialer finnas i
Göteborg o. Malmö.
Skytte
Skyddsåtgärder, benämning på vissa åtgärder, som i stället för straff användas för att återföra brottslingar till normp.lt samhällsliv el., när
detta ej synes möjligt, oskadliggöra dem. Ex.:
villkorlig dom, förvaring o. internering.
Skyarag, dets. som tromb.
Skyo [skaj], en av de större öarna bland
Hebriderna, utanför Skottlands v. kust. Tillh.
grevsk. Inverness. 1,665 kvkm, 13,000 inv.
Huvudstad: Portree.
Skyeterrier [skaj'-],
från Skottland härstammande lång, lågbent
terrier med långt, mjukt
utefter kroppens sidor
o. över ansiktet nedhängande hår. (Se bild.)
Skygglappar, läderplattor, fastsatta på en
sele vid hästens ögon för att hindra djuret att
se åt sidan.
Skyl, på en påle uppträdda sädeskärvar för
lufttorkning.
Skyldra gevär, den ställning med geväret —
i regel lodrätt framför vänstra låret — som
intages vid hedersbevisning för kungliga personer o. för fana.
Skyldskap, dcts. som släktskap. Jfr Halvskylda o. Helskylda.
Skylight [skaj'lajt], eng., »himmelsljus»,
glastäckt taköppning i salong, maskinrum o.
dyl. på fartyg.
Skylla LSk-] o c h K a r y b d i s , i grek. sagor
två havsodjur i Messinasundet, av vilka det förra
hade sex gap o. det senare var en vattenvirvel.
E t t av Odyssevs' äventyr utspelades vid dem.
Skyllbergs Bruks AB., Skyllberg. Grundat
1876. Aktiekap. 3 mill. kr. (1948). Snickerifabrik
o. mek. verkstad, sågverk, hyvleri, spikfabriker,
torvströfabriker m m. Jord- o skogsbruk, kvarnrörelse. Verkst. dir. I. Svensson (sed. 1927).
Skyilersta, äldre namn pa Skollersta.
Skyllinge, annat namn på Sköldinge.
Skylning, uppsättning av sädeskärvar i skyl.
Skyltläder, dets. som rossläder.
Skymaster [skaj'-], annat namn på DC-4.
Skymning, dagsljusets successiva försvagande efter solnedgången, räcker tills solen befinner
sig 18» under horisonten o. förorsakas av ljusstrålarnas spridning, böjning o. brytning i
atmosfären. Åtföljes ofta av vackra färgfenomen (aftonrodnad o. alpglöd).
Skymningsfjärilar, fjärilar, som flyga i
skymningen, t. ex. svärmarna.
Sky'ros [sk-], grek. ö, tillh. N. Sporaderna i
Egeiska havet. 204 kvkm, 3,200 inv. (1928).
Bergig o. i allm. ofruktbar. Huvudstad: Skyros.
Skyskrapa (eng. skyscraper, himmelsskrapare), benämning på höga hus (mer än 10 våningar). Förekomma främst i amerik. storstäder såsom New York o. Chicago m. fl.
Skyter [sky'-], under antiken benämning på
tvenne folk, som bebodde stäpptrakterna n. om
Svarta havet (S k y t i e n), det ena nomadiskt
o. mongoliskt, det andra jordbrukande o. ariskt.
Deras makt bröts under 2:a årh. f. Kr.
Skytte, barrsjukdomar hos barrträden, oftast
förorsakade av parasitsvampar o. med en snar
barrfällning som följd. Den mest Ödeläggande
förekommer på unga tallar
o. framkallas av Lophoder'mium pinasfri. — Jfr äv.
Skytteväsen.
1. Skytte, J o h a n (1577
—1645), statsman o. diplomat (hette urspr. S c h r od e r u s); Gustav II Adolfs
lärare; riksråd 1617, generalguvernör över Eivland 1629
o. president i Göta hovrätt
1634. Lärd o. vältalig nit-
Skytte
— 1624 —
älskade S. för bildningens höjande o. donerade
till Uppsala universitet den S k y t t e a n s k a
p r o f e s s u r e n . Som politiker stod han i
viss motsats till Axel Oxenstierna. Morfader till
Johan Gyllenstierna.
2. Skytte, B e n g t (1614—83), son till J. S.,
statsman, språkforskare, riksråd 1648, framträdde under Karl XI:s förmyndarregering som
hertig Adolf Johans anhängare o. avlägsnades därför 1664 ur rådet, varefter han bosatte
sig i utlandet, sysslande med lärda arbeten o.
vittsvävande planer.
Skyttea'nska professu'ren, professur i vältalighet o. statskunskap i Uppsala, inrättad
1622 genom donation av Johan Skytte. Innehas sed. 1947 av C. A. Hessler.
S k y t t e a ' n s k a skolan, skola för lapparnas
barn (num. statsfolkskola), grundad 1630 i
Lycksele av Johan Skytte. Nu i Tärna.
Skyttea'num, ämbetsbostad för skytteanska
professurens innehavare i Uppsala, belägen s.ö.
om domkyrkan. Invigdes 1626.
Skytte bank, det plan, varpå skytten står i
ett skyttevärn cl. dyl.
Skyttegrav, äldre benämning på skyttevärn.
Skyttegravsfeber,
femdagarsfebcr,
sjukdom, som sprides av löss, yttrande sig i upprepade kortare feberperioder o. under första anfallet röda fläckar på buken: muskelsmärtor.
Observerades först under Första världskr.
Skyttokolonn', form i spridd ordning vid
grupp. Soldaterna befinna sig i denna form
bakom varandra.
Skyttel el. s k o t t s p o l e , ett båtformigt
redskap av trä, som uppbär inslagsgarnet vid
vävning.
Skyttelinje, stridsformation, varvid soldaterna befinna sig bredvid varandra.
Skytten, lat. S a g i 11 a'r i u s, stjärnbild på
s. himmeln i djurkretsen.
Skytterörelsen, vanlig benämning på det frivilliga skytteväsendet i Sverige. Jfr Skytteväsen.
Skyttevärn, inom en befäst ställning anordnade sammanhängande skydd för skyttar (gevärs-, kulsprutegevärs- o. kulsprute-) i eldställning.
Skytteväsen. Frivilligt skytteväsen bildades
i Sverige omkr. 1860. De då stiftade till hälften
militära s. k. skarpskytteföreningarna ombildades från 1878 till frivilliga skytteföreningar.
Från 1894 hava dessa fått enhetlig organisation o. äro länsvis förenade till a k y t t e f ö r b u n d (T947 funnos 27 omfattande 2,432 skytteföreningar med c:a 236,000 medl.). Högsta ledningen utövas a v S k y t t e f ö r b u n d e n s
ö v e r s t y r e l s e i Sthlin. Skytteväsendet åtnjuter statsunderstöd (1,440,000 kr. 1947—48).
Skytts h ä r a d , Malmöh. 1. omfattar 21 kom
muner: Andcrslöv, Fru Alstad, V. Alstad, Lilla
Slågarp, Stora Slågarp, Fuglie, Vellinge, Stora
Hammar, Rang, Håslöv, Bodarp, Skegrie,
Maglarp, V. Tommarp, Hammarlöv, V. Vemmerlöv, Gylle, Kyrkoköpinge, Dalköpinge, Gislöv o. Bösarp. 12,936 inv. (1947). Oxie o.
Skytts doms.
Skytts kontrakt, Lunds stift, Malmöh. 1.,
omfattar 24 församlingar. Kontraktsprostens
adr.: Håslöv.
Skywriting [skaj'rajting], dets. som flygskrift. Se d. o. 3.
Skå, kommun i s. Uppland, Sthlms 1. (past.adr. Svartsjö); Färentuna landsf.distr., Sollentuna o. Färentuna doms. 644 inv. (1947). I
kyrkan, som till sina äldsta delar härrör från
romansk tid, fanns förr en märklig korkåpa
från omkr. 1325 med eng. broderier. Nu i Stat.
hist. mus.
Skådebanan, sammanslutning för skapande
av god scenisk konst för mindre bemedlade,
verkar främst genom förhyrande av teatrar
Skåne
el. föreställningar, till vilka medlemmarna äga
tillträde till betydligt nedsatta priser, samt
genom friluftsteatrar. Grund. 1910 på initiativ
av W. Stenström. Fungerar numera som lokalavdelning i Sthlm av Riksteaterns publikorganisation.
Skådebröd, 12 offerbröd, som förvarades på
ett särskilt bord i det jud. templet (2 Mos. 25: 30).
Skådepenning, dets. som medalj.
Skådespel, dets. som drama; anblick, svn.
Skå-Edeby, flygfält, tillhörigt Stockholms
stad, inom Skå kommun, Stockholms 1.
Skålankare,
skålformad
förankringspjäs;
användes av fyrskepp.
Skålgropar, runda urholkningar av 5—10
cm diam. på hällar till förhistoriska gravar el.
tills, med hällristningar; folklig benämning
»älvkvarnar». S. ha tjänat dödskulten o. vissa
fruktbarhetsriter.
Skålknalle, dets. som knalle (västgötaknalle).
Skålkoppling, fast axelkoppling med i längdriktningen tudelad muff, vars halvor (skalar)
dragas fast omkring axcländarna med skruvar.
Skållerud, kommun i ö Dalsland. Alvsb. 1.
(past.adr. Åsensbruk); Nordals landsf.distr., Nordals, Sundals o. Valbo doms. 2,726 inv. (1947).
Skalning, vid valvkonstruktion en stomme
av trä, varpå valvet vilar tills det erhållit
tillräcklig bärighet.
Skålpund, äldre sv. viktmått = 425 gram.
Jfr Skeppund.
Skålrost, lat. a e c i d i u m, ett av rostsvamparnas sporstadier.
Skålsnäcka, PatelVa vulga'ris, snäcka med
skålformigt, ej spiralvridet skal. Allm. vid
västkusten på klippor vid vattenbrynet.
Skålvirke, avfallsvirke vid ett bygge.
Skån berg, C a r l
(1850—83), målare, utförde trädgårds-, strand- o.
stadsbilder
från
bl. a. Sverige o.
Italien, i klangfulla färger med
bred penselföring
(Vintermotiv från
Eriksbergsområdet i Stockholm, se bild). Monografi av V. I,oos (1947).
Skåne, Sveriges sydligaste landskap, kringflutet av Öresund o. Östersjön. 11,283 kvkm,
824,058 inv. (1948). S. är delat mellan
Malmöh. o. Kristianst. 1. o. ingår i
Lunds stift. Landskapsvapen, se
bild. — Skåne är i huvudsak slättland men genomdrages i n.v.—s.ö.
riktning av låga utlöpare av små-
Skånela
— 1625 —
ländska höglandet (Söderåsen, Linderödsåsen,
Romeleåsen). Gräns mot Halland bildas av
Hallandsås. Viktigare sjöar: Ivösjön, Finjasjön,
Ringsjön o. Vombsjön; vattendrag: Helgeå,
Kävlingeå el. Löddeå, Rönneå o. Skreboån. S.
är Sveriges tätast befolkade landskap, dess s.v.
del (»Söderslätt») är landets förnämsta jordbruksområde. — Hist. S. tillhörde Danmark fram
till 1658 med undantag av åren 1332—60, då
det var förenat med Sverige.
Skånela. kommun i s. Uppland, Sthlms 1.
(past.adr. Rosersbcrg); Vallentuna landsf.distr.,
Sthlms 1:3 v. doms. 355 inv. (1947). Romansk
kyrka fr. n o o - t . , välvd o. tillbyggd på 1400-t.
— S k å n e l a h o l m , gods i Skånela kommun
med huvudbyggnad från 1643. S. har tillhört
Magnus Ladulås o. Sko kloster.
Skånelag-en, uppteckning på danska från
början av 1200-t. av rättssedvänjor i Skåne,
Halland o. Blekinge.
Skånes stenkolsförande formation, till
yngre rät o. äldsta lias hörande avlagringar av
sandstenar, skiffrar, skifferleror, stenkol, eldfasta leror m. m., som uppträda inom trenne
olika områden i Skåne. Brytning sker num.
endast inom det nordligaste av dessa (vid
Höganäs, Billesholm, Bjuv, Skromberga, Hyllinge o. Ormastorp).
Skånings h ä r a d , Skarab. 1., omfattar 17
kommuner: Skånings-Åsaka, Händene, Härlunda, Marum, Vinköl, Västra Gerum, Synnerby,
Skallmeja, Trässberg, Härjevad, Saleby, Öttum,
Jung, Fyrunga, Kvänum, Norra Vånga. o. Edsvära. 10,934 inv. (1947). Skarabygdens domsaga.
Skånings-Åsaka, kommun i n. Västergötland, Skarab. 1. (past.adr. Skara); Axvalls
landsf.distr., Skarabygdens doms. 746 inv.
(1947)S k å n s k a Aftonbladet, konservativ aftontidning i Malmö, grund. 1880. Red. sed. 1925
E. R. Hagberg.
A B . S k å n s k a B a n k e n , Malmö, bankaktiebolag, som utgör en sammanslagning (1935) av
AB. Sydsvenska Banken (grundad 1922 genom
övertagande av Sydsvenska Kredit AB:s sed.
1896 bedrivna rörelse) o. det 1920 grundade
AB. Skånska Banken. Aktiekap. 20,400,000 kr.
(1948). Avdelningskontor i Malmö o. Sthlm
samt i Skåne o. Blekinge (32 1 st.), Småland
(29 st.) o. Östergötland (2 st.). / 1 1942 övertog S. äv. AB. Kreditbanken i Malmö (grundad
1918, aktiekap. 3 mill. kr.). Verkst. dir. E- Beskow (sed. 1937)S k å n s k a Cement AB., Malmö. Grundat 1871.
Aktiekap. 28 mill. kr. (1948). Cementfabr. i
Köping, Limhamn o. Hellekis, tegelbruk i
Lomma, kalkstensbrytning o. -brännins» i Limhamn o. Hellekis. Verkst. dir. E. Wehtje (sed.
1929).
A B . S k å n s k a Cementgjuteriet, Sthlm. Grundat 1887. Aktiekap. 9 mill. kr. (1948). Entreprenadfirma för hus-, industri-, väg- o. vattenbyggnader. Egna betongvarufabriker o. mar
niorstenshuggeri. Ansl. t. Skånska Cement AB.
Verkst. dir. A. Sandberg (sed. 1933).
Skånska Dagbladet, daglig Malmötidning,
grundad 1888, urspr. liberal, sedan 1919 språkrör för jordbrukarintressen, från 1928 organ för
Bondeförbundet. Red. sed. 1928 B. Hj. Berlin.
S k å n s k a flygflottiljen (F 10), jaktflottilj,
förlagd till Barkåkra utanför Ängelholm, uppsatt 1940 (intill 1945 förlagd till Bulltofta civila
flygplats vid Malmö).
Skånska hovrätten el. H o v r ä t t e n ö v e r
S k å n e o c h B l e k i n g e , överdomstol med
säte i Malmö. Jfr Hovrätt.
Skånska kavalleriregementet (K 2), Hälsingborg, bildades 1925 genom sammanslagning
av de skånska kavalleriregementena: Skånska
husarregementet, Skånska dragonregementet
Skäktning
o. Kronprinsens husarregemente. Indrogs genom 1942 års försvarsbeslut. Ånyo uppsatt 1946.
S k å n s k a kriget, krig mellan Sverige o.
Danmark, som började 1675 o. slutade med freden 1 Lund *'/9 1679.
Skånska l u f t v ä r n s k å r e n (I,v 4), Malmö,
uppsatt enl. 1942 års försvarsbeslut.
Skånska p a n s a r r e g e m e n t e t (P 2), Hässleholm* uppsatt enl. 1942 års försvarsbeslut.
S k å n s k a Social-Demokraten, daglig tidning
i Hälsingborg, grundad 1907. Redaktör till 1917
A. Christiernson o. sed. 1921 K, Bergström.
S k å n s k a t r ä n g k ä r e n (T 4), Hässleholm,
uppsattes 1894 under namnet Wendes träng bataljon, kallades från 1901 Wendes trängkår
0. erhöll 1904 sitt nu v. namn.
Skårby, kommun i s. Skåne, Malmöh. 1.
(past.adr. Marsvinsholm}; Herrestads landsf.
distr., Vemmenhögs, Ljunits o. Herrestads doms.
912 inv. (1947)Skåre. 1. Fiskläge o. hamnplats i Maglarps
kommun, Malmöh. 1., v. om Trelleborg. Omkr.
200 inv. — 2. Sågverksort i s. Värmland, Grava
kommun. 1,211 inv. (1947).
Skata, skjuta fram en båt med åror, varvid
roddaren är vänd föröver (gondoljärerna i
Venedig).
Skäek, nötkreatur el. häst med stora vita,
sammanhängande fält omväxlande med mörkare.
Skädda. Skeppsb. Skyddsplät under propellern; tvärstycke på rorhuvudet för rodrets
manövrerande. — Sjöv. Trekantig träbit i logglinans ända för att hålla kvar denna i vattnet;
skruvformat metallstycke på släplogglinan för
att tvinga denna till rotation; bågformig platta
i övre hörnet av trekantiga lättvindsegel för a t t
få större verksam segelarea. Jfr Logg.
Skäddor, annat namn för flundrefiskar.
Skafthammar, kommun i n. Uppland, Upps.
1. (past.adr. Gimo); n Olands
landsf.distr., Upps.
l:s n. doms. 1,259 > v . ('947). Kalkmålningar i
S:s kyrka från Gustav Vasas tid.
Skägg. Tekn. Det material som vid gjutning,
pressning, sänksmide etc. trängt ut i skarven mellan formens delar o. sitter fast vid arbetsstycket.
Avlägsnas efteråt (t. ex. med mejsel el. fil).
Skäggam, annat namn för lammgam.
Skåggdopping, Po'diceps crista'tus, vår allmännaste o. största dopping. Ovan mörkt
brungrå, under vit, huvudet med en vanl.
2-delad tofs, halsen med en yvig svartröd krage
(se bild sid. 373). Allmän vid sötvatten till
Dalarna o. Värmland.
Skägglavar, trädlavar med trådlik, rikt grenad, vanl. hängande bål, tillhörande släktena
Usnea o. Alectoria,
Skäggsimpa, A'gonus cataphrac'tus, en simpliknande benfisk med 4 kraftiga taggar på
nosen
o.
talrika
skäggtömmar. Ovan
gråbrun med mörkare tvärband, undertill vitaktig. Längd till omkr. 20 cm. Hos
oss längs västkusten.
Skäggsvamp, hudsjukdom, förorsakad av en
svamp (l'richophy'ton), som ofta sprider sig från
person till person (på rakstugor med dålig hygien, särskilt förr). Jfr Revorm.
Skäggtömmar, vid munnen hos en del fiskar
i olika antal sittande nervrika o. med smaklökar försedda känseltrådar.
Skäggyxa, långskaftad yxa med månskäreformig klinga. Föregångare till hillebarden.
Skäkta, annat namn för vägglus.
S k ä k t n i n g . 1. Förfaringssätt vid linberedning, bestående i avlägsnande av avfall med
en särskild maskin el. för hand med s k ä k tk n i v. — 2. Slaktmetod enl. judisk ritual,
bestående i djurets nedstickande utan föregående bedövning. Enligt svensk lag (av 4/«
Skäl
— 1626 —
1937) skall vid slakt av husdjur detta bedövas
omedelbart före blodets avtappande.
Skäl. 1. Vid vävning öppningen mellan
trådlagren, där skytteln går fram. — 2. Äldre
Spannmålsmått = 4 kappar = 18.32 liter.
Skälderviken. t. Vik av Kattegatt, i n.v.
Skåne. — 2. Municipalsamhälle o. badort vid
S. 1, i Barkåkra kommun, Kristianst. 1., nära
Ängelholm. 600 inv. (1947).
Skällinge, kommun i n. Halland, Hall. 1.;
Himle landsf.distr., Hall. mell. doms. 688 inv.
(i947).
Skällnora el. S k ö 1 d n o r a, kungsgård i
Fresta kommun, Sthlms 1., vid sjön Norrviken,
Känd sed. 1200-t.
Skällvik, kommun i n.ö. Östergötland, Östergötl. 1. (past.adr. Stegeborg); Söderköpings
landsf.distr., Hammarkinds, Stegeborgs o. Skärkinds doms. 791 inv. (1947).
Skälmroman, dets. som pikareskroman.
Skälsland, åkermått i Norr- o. Västerbotten
= i/ 8 tunnland = 617 kvm.
Skälvum, kommun i n. Västergötland, Skarab. 1. (past.adr. Husaby); Kinnefjärdings
landsf.distr., Kinnefjärdings, Kinne o. Kållands
doms. 424 inv. (1947), därav 152 i del av
Lundsbrunns municipalsamh.
Kyrka från
1100-t.
S k ä n k el. g j u t s k ä n k, plåtbehållare med
infodring av eldfast tegel, i vilken smält metall
tappas från ugnen för transport till gj utformarna.
S k ä n k e l , ben, särsk. ryttarens. Genom
skänklarna inverkar ryttaren framåtdrivande,
sidförande o. samlande på hästen.
S k ä n k l i n g , rep med ena ändan fäst till rundhult, andra försedd med block för ett halande rep.
Skänninge, stad i v. Östergötland, Östergötl. 1.; Boxholms landsf.distr.,
Äska, Dals o. Bobergs doms. 2,117
inv. (1948)- Samrealskola. Vårfrukyrkan från 1200-t. Stad redan
under tidig medeltid var S. ett
centrum i v. Östergötland med
ett munk- o. ett nunnekloster,
grund, på 1200-t., men i tävlan
med det närbelägna Vadstena gick S. tillbaka o.
förlorade sina stadsrättigheter 1543; återfick
dem 1570. Stadsvapen, se bild. — Namnet
(Skeningam 1178, Skisninghe 1215) är urspr.
pluralis av ett inbyggarnamn skening (skåning),
'person som bor vid Skenaån'.
S k ä n n i n g e möte, kyrkomöte i Skänninge
1248 under ledning av påvl. legaten Vilhelm
av Sabina, varvid celibat infördes för sv.
prästerskapet o. den sv. kyrkans inre organisation fastställdes.
S k ä n n i n g e stadga, benämning på en av
Magnus Ladulås på herremöte i Skänninge 1284
utfärdad förordning, innehållande bestämmelserna om kouungsfrid, om konungens o. stormännens följe (hird) m. m.
Skäppa, äldre danskt o. skånskt rymdmått,
vanl. l / 4 el. 1I9 tunna.
Skäppland, gammalt åkermått = '/ a tunnland = 823 kvm. Jfr Kappland.
Skär. 1. Skärande del av ett verktyg. — 2.
Konståkning på skridskor, bestående i att man
på ett ben åker på skridskoskenans yttre el.
inre kant ( y t t e r - resp. i n n e r s k ä r).
Skär, mindre, vanl. ej skogbeväxt holme i
yttre kustområde.
S k ä r a , halvcirkelformig kniv, som förr användes för sädesskörd.
S k ä r a i (ut), draga ett rep genom (ut ur)
block el. dylikt.
Skäralid, för sin naturskönhet berömd dalgång
i Söderåsen, Riseberga kommun, Kristianst. 1.
Skärblacka, brukssamhälle i mell. Östergötland, Kullerstads kommun. Med det närbelägna
Skärpedjup
Ljusfors 2,376 inv. (1946). Pappersbruk, sulfato. sulfitfabriker samt träsliperi, ägda av Fiskeby
Fabriks AB.
Skärböna, art av örtsläktet Phaseolus.
Skärfläcka,
Recurvirost'ra avocctfa, svart o. vit
stor snäppfågel med höga
styltben o. lång, starkt
uppåtböjd, smal näbb. S.
o. mell. Europa, Asien o.
Afrika. Förekommer på Falsterbonäset. (Se bild.)
Skärgård,
kustområde
med många öar, holmar o.
vikar.
Skärgårdsflottan, på segel- o. roddflottornas
tid en del av krigsflottan, avsedd till strid i
skärgård; kallades i Sverige äv. arméns flotta,
lilla flottan o. skärgårdsartilleriet o. förde
tidtals särskild flagga (tretungad, enfärgat blå).
S k ä r g å r d s k r y s s a r e , segelyacht, konstruerad
enl. speciella regler, som avse få fram för kappo. långfärdssegling lämpade, sjövärdiga, billiga,
lättbyggda, likvärdiga, relativt snabbgående
båtar med visst minimibostadsutrymme.
S k ä r h a m n , ruunicipalsamhälle i s. Bohuslän,
Stenkyrka kommun, Göteb. 1. 1,036 inv. (1947).
Fiske. Sillsalterier.
Skärkind, kommun i n. Östergötland, Östergötl. 1.; Söderköpings landsf.distr., Hammarkinds, Stegeborgs o. Skärkinds doms. 1,182
inv. (1947).
S k ä r k i n d s h ä r a d , Ostergötl. 1., omfattar 5
kommuner: Yxnerum, östra Ryd, Gårdeby,
Skärkind o. Gistad. 4,117 inv. (1947). Hammarkinds, Stegeborgs o. Skärkinds domsaga.
Skärlinor, smäckra linor, som uppbära en
hängkoj (hängmatta); wirar, som användas för
a t t skära av minors ankartrossar.
Skärlångor, Gaidrop'sarus, ett släkte medelstora torskfiskar med växlande antal skäggtömmar på nos o.
underkäk. Många arter i n. Atlanten o.
Medelhavet, hos oss
4- (se bild) o. 5-tömmade skärlångan.
Skärmbildsundersökning, fotografering med
vanlig kamera av genomlysningsbilden på en
röntgenskärm. På grund av kamerans avstånd
från skärmen erhålles en betydligt mindre bild
än om röntgenstrålarna direkt få påverka en
fotografisk film (jfr Röntgenbild). Skärmbildsundersökning kan göras snabbt o. täml. billigt o.
användes därför vid massundersökning av lungor,
t. ex. hos hela befolkningen i en stad el. ett län,
för att påvisa tuberkulos i tidigt stadium.
Skärmetaller, mycket hårda legeringar, som
användas till skärverktyg, särskilt för snabb
bearbetning o. för hårda material, ex. glas.
Jämte stellit användas
hårdmetaller,
som framställas genom sintring av en pulverformig blandning av volframkarbid, kobolt m. m.
Aro så hårda, att de kunna slipas endast med
diamantpulver. Jfr Snabbstål o. Stellit.
Skärmgaller, elektrod mellan det vanl.
gallret (styrgaller) o. anoden i elektronrör. Anslutes till en rel. hög, positiv spänning o, har
bl. a. till uppgift att minska kapacitansen mellan styrgaller o. anod. Särskilt vid högfrekvensförstärkning kallades därför pentoder o. de
äldre tetroderna förr ofta s k ä r m g a l l e r r ö r . I hexoder o. oktoder ingå två skärmgaller.
S k ä r m v e r k a n , ihåliga järnföremåls inverkan
på kraftlinjernas gång i ett magnetfält, så att
kraftlinjerna icke intränga i håligheten.
Skä'rmytsling (av it. scara, skara, o. muccia,
bakhåll), strid av mindre omfång.
Skärpedjup el. d j j p s k ä r p a , mått p å ett
fotografiskt objektivs förmåga att med tillräcklig skärpa samtidigt avbilda föremål på olika
Skärpiplätka
— 1627 —
avstånd från kameran. Skärpedjupet ändras med
avståndsinställningen (dvs. objektivets avstånd
från filmen) o. ökas vid avbländning. Småbildskameror ha stort skärpedjup på grund av objektivets korta brännvidd.
Skärpiplärka, An'thus spinoletfa littora'lis,
en liten brungråspräcklig ärleartad fågel, allmän på de kala skären utmed våra kuster.
Skärr fåglar, Striso'res, grupp av olikartade
fågelfamiljer, ofta sammanförda till en ordning; synas delvis ej besläktade med varandra.
Företrädas hos oss av blåkråkor, biätare, kungsfiskare, härfåglar, tornsvalor o. nattskärror.
Skärselden (av fsv. skara, rena), lat. p u r g a t o r i u m , enl. katolsk tro ett reningsbad
genom eld i den eviga världen för dem, som
icke gjort fullkomlig bot. Kvalen kunna lindras o. förkortas genom själamässor.
Skärsnäppa, Trin'ga mari'tima, högnordisk
snäppa med gulaktiga tarser, kortare än mellantån med klo. Häckar i Sverige i Jämtland.
Förekommer vintertid i Bohuslän.
Skärstad, kommun i n. Småland, Jönk. 1.
(past.adr. Lyckas gård); Gränna landsf.distr.,
Tveta, Vista o. Mo doms. 2,071 inv. (1947).
Skärsten, mellanprodukt vid (bly- el.) kopparframställning i form av en smälta av svaveljärn o. (svavelbly el.) svavelkoppar.
Skärstock, stöd över öppningar för luckor
på fartyg.
Skärtorsdag (av fsv. skatta, rena), benämning på torsdagen i påskveckan, emedan förr
alla offentliga botgörare ansågos renade från
sina synder efter fastan o. kunde återupptagas
i församlingen. På skärtorsdagsnatten färdades
enl. folktron alla häxor o. gastar till Blåkulla.
Skärv, kommun i n. Västergötland, Skarab.
1. (past.adr. Axvall); Axvalls landsf.distr., Skarabygdens doms. 556 inv. (1947), därav i del av
Axvalls municipalsamhälle 72.
Skärva cl. S k ä r f a, gods i Nättraby kommun, Blek. 1. Huvudbyggnaden uppfördes av
F. H. af Chapman. Tillhör grevl. ätten Wachtmeister.
Skärvel, flat lerskål, som användes vid probering av ädel malm.
Skärvfrö, art av örtsläktet Thlaspi.
Sköld, skyddsvapen, avsett att bäras av
enskild man, ingick före eldvapnens tillkomst
i stridsrustningen. Skölden bestod av trä,
läder el. metall, av växlande storlek o. form,
vanl. rektangulär, rund el. triangulär. Sköldarna försågos vanl. med utsmyckningar, såsom
ornamentsprydda sköldbucklor, heraldiska tecken o. figurframställningar. Riddartidens sköldar voro försedda med ägarnas personliga igenkänningstecken, vilka senare blevo ärftliga
ättemärken (vapensköldar). Jfr Heraldik o.
Vapen. — I modern tid anv. sköldar som
skydd för servisen vid artilleripjäser samt ibland
vid kulsprutor ävensom för enskilda skvttar.
Sköld, P e r E d v i n . f .
2S
/s 1891, socialdem. politiker. Led. av AK sed. 1918,
riksbanksfullmäktig
1931
—32 o. under 1936, jordbruksminister
1932—36,
handelsminister 1936—38,
försvarsminister 1938—45,
sed. all7 s. å. jordbruksminister. (Se bild.)
Sköld, 0 1 1 e, f. " / T
1894, målare, tf. prof.
vid Konsthögskolan 1932, ordinarie 1938—42,
dess direktör sed. 1941. Har utfört stilleben,
restauranginteriörer o. landskap med realistisk-naivistisk uppfattning. Bl. dekorativa arb.
märkas en fresk i Göteborgs konserthus o. en
mosaik i Stockholm (Skogskyrkogården). Teaterdekorationer.
Sköna Helena
Sköldborg, forngermansk försvarsställning,
bestående i att krigarna bildade en krets med
utåtvända sköldar.
Sköldbrosk, sköldliknande brosk, bildande
större delen av struphuvudets broskskelett.
Sköldbuckla, buckla
av metall el. dyl., fästad
på sköldens utsida som
prydnad o. skydd. Stundom utdragen i en
spets. Fornnord. sköldbuckla, se bild.
Sköldbåge, begränsningsbåge mellan valv
o. sköldmur vid vissa valvformer, t. ex. kryssvalv (4) o. tunnvalv (2).
Skölddrapa, fornisl. dikt, som besjöng figurutsmyckningen på en sköld.
Sköldebrev, av ett lands regent utfärdat brev,
vari någon förlänas en andlig värdighet o. tilldelas
ett heraldiskt vapen. Det första i Skandinavien
kända utfärdades av Erik av Pommern 1420.
Sköldemärke, på vapensköld anbragt bild.
Sköldbållare, människo- el. djurfigur, som
håller el. stödjer vapensköld.
Sköldinge (S k y 11 i n g e), kommun i v.
Södermanland, Södermani. 1.; Valla landsf.distr., Oppunda o. Villåttinge doms. 3,187
inv. (1047), därav i Valla municipalsamh. 1,073.
Sköldkörtel, t y r e o i d e'a, en på halsens
framsida belägen körtel med inre sekretion, avsöndrar tyroxin o. har stor betydelse under uppväxtåren för den andliga o. kroppsliga utvecklingen. Jfr Struma o. Tyroxin.
Sköldlöss, Cocc'idae, familj av växtlöss.
Hanarna äro små, vanl. med ett utvecklat
vingpar. Bakkroppen slutar med ett nålfint,
rätt långt bihang. Honorna däremot utvecklas
ofta till välvda, orörliga skivor, under vilkas
skydd äggen utvecklas. Hit hör t. ex. gumm ilackasköldlusen.
Sköldmö, i nord. myt. ung kvinna, som
väpnad deltog i strid.
Sköldnora, annat namn för Skällnora.
Sköldpaddor, Chelo'nia, ordning bland kräldjuren, utmärkta genom ett av hornplåtar täckt
pansar, bestående av ryggsköld o. buksköld,
mellan vilka huvud, ben o. svans kunna mer el.
mindre fullständigt indragas. Huvudet litet med
tandlösa men med en hornslida beklädda käkar.
Ryggskölden består huvudsakl. av de utbredda
0. hopvuxna revbenen, bukskölden av delar av
skuldergördeln o. bukrevbenen. Viktigaste
grupper äro landsköldpaddor o. havssköldpaddor. Jfr Havssköldpadda.
Sköldungarna, dets. som Skjoldungarna.
Sköllersta (S k y 11 e r s t a), kommun i ö.
Närke, Örebro 1.; Sköllersta landsf.distr., Östernärkes doms. 3,144 inv. (1947), därav i Pålsboda municipalsamhälle 980. Romansk treskeppig hallkyrka, en av de största på sv. landsbygden. Predikstol från 1597. Folkhögskola.
Sköllersta h ä r a d , Örebro 1., omfattar 6
kommuner: Norrbyås, Gällersta, Ekeby, Sköllersta, Svennevad o. Bo. 8,735 inv. (1947).
Östernärkes domsaga.
Skölp, eggverktyg för urholkning av trä.
Skölvene, kommun i mell. Västergötland,
Älvsb. 1.; Gäsene landsf.distr., Borås doms.
303 inv. (1948).
Skön, köping i ö. Medelpad, Västernorrl.
1. (past.adr. Sundsbruk); Sköns landsf.distr.,
Medelpads ö. doms. 10,481 inv. (1948); därav
1947 i Skönsmons församl. o. municipalsam kalle
3,612, i S k ö n s f ö r s a m l i n g 10,317, varav i Skönsbergs municipalsamhälle 4,799 samt
i Gångvikens municipalsamhälle 731. Stora
sågverk.
Sköna Helena, operett av J. Offenbach, text
av Meilhac o. Halévy. Uppf. i:a ggn i Paris
1864, i Sthlm 1865.
Skönande
— [628 —
Skönande, sv. övers, av ty. Schöngeist.
S k ö n a stilen, konsthist. beteckning på den
mjuka linjerytm, som i måleri o. skulptur under
i30o-t:s slut efterträdde eu tung, monumental
realism. Den ägde bestånd fram till mitten av
1400-t. Jfr bild av Birgitta, s. 166.
Skönberga, kommun
n.ö. Östergötland,
Östcrgötl. 1-, Söderköpings landsf.distr., Hammarkinds, Stegeborgs o. Skärkinds doms. 946
inv. (1947)Skönhetsrådet, nämnd i Sthltn (sed. 1918)
med uppgift att lämna de kommunala myndigheterna råd i fråga om stadens konstverk o.
kulturminnesmärken, bevarandet av dess skönhetsvärden etc.
Skönsberg, f. d. municipalsambälle i ö. Medelpad, Sköns kommun. 4,799 inv. (1947).
Skönsmon, församling o. municipalsamhälle
i ö. Medelpad, Sköns kommun. 3,612 inv. (1947).
J/j 1948 inkorporerad med Sundsvalls stad.
Skönvik, industriort i ö. Medelpad, Sköns
kommun. Omkr. 790 inv. Sågverk o. hyvleri,
äg. S k ö n v i k s A B . , Sundsvall (grundat
1861, aktiekap. 19.6 mill. kr. 1948), som även
äger träsliperi o. pappersbruk i Matfors, sulfitfabrik i Ortviken, sågverk i Tunadal o. elektrisk
vattenkraftstation i Nedansjö, samtl. i Västernorrl. 1. Aktiemajoriteten i bolaget innehaves av
Svenska Cellulosa AB, Sthlm. Verkst. dir. A.
Enström (sed. 1947).
Sköra, slita sönder (ett segel o. d.).
Skörbjugg el. s k o r b u t, en åkomma,
som beror på bristande C-vitaminhalt i födan.
Drabbar understundom sjöfarare på långresor,
sjuka, som hålla för sträng diet, o. matsäcksätare, som leva på ensidig kost (smörgås e t c ) .
Möller-Barlows sjukdom är en form av skörbjugg hos barn, som uppfödas med för intensivt
kokad flaskmjölk. Symtom: sårigheter på tandköttet, deprimerad sinnesstämning samt blödningar i hud- o. slemhinnor.
Skörbjuggsört, art av örtsläktet Cochlearia.
Skördemaskin, slåttermaskin med särskilda
anordningar för den mejade sädens hopsamling i kärvar. Den första moderna skördemaskinen konstruerades av amerik. C. H. Mc
Cormick 1834. Jfr Självavläggare o. Självbindare.
Skördemånad, gammalt namn på augusti.
Skördetröska el. s k ö r d e t r ö s k m a s k i n ,
en skördemaskin som samtidigt skär säden o.
tröskar den. Den tröskade säden samlas i säckar
el. i en tank, medan halmen däremot faller på
marken. Skördetröskan, som dragés av en trak
tor, lämpar sig endast för större jordbruk.
Skörl, en gammal mineralbeuämning, som
mim. endast användes som beteckning för
svart turmalin men under 1700-t. hade en mycket vidsträckt betydelse.
Skörlevnad, otuktigt levnadssätt.
Skörstorp,
kommun i ö.
Västergötland,
Skarab. 1. (past.adr.
Hångsdala); Slättangs
landsf.distr.,
Vartofta o. Frökinds doms. 237
inv. (1947). S:s
kyrka, från slutet av noo-t.,
är
Västergötlands enda bevarade
rundkyrka.
Koret
från 1899. (Se
bild.)
Sköt, strömmingsfisknät.
Skötbåt, vid strömmingsfiske använd båt.
I
Slagfjäder
Skövde, stad i n. Västergötland,
Skarab. 1., Skövde doms., ö. om
Billingen.
16,737 inv. (1948).
Högre allm. läroverk, kommunal
flickskola. Mek. verkstäder, kalkstensbrott, stenhuggerier, tegelbruk m. m. Garnisonsort för Skaraborgs pansarregemente (P 4),
Livregementets husarer (K 3), Göta trängkår
(T 2) o. Skövde signalkompani (S 1 Sk). Bl.
byggnader S:ta Helenas kyrka, urspr. från
n o o - t . , ombyggd 1888—89, o. rådhuset, urspr.
från 1770-t. Stadens äldsta bevarade privilegiebrev är från 1526. Under medeltiden var S. en
vallfartsort på grund av sina minnen av västgötahelgonet S:ta Helena (S:ta Elin). Stadsvapen, se bild. — Namnet, som på 1200-t. skrives
Sködwe, har som senare led urspr. ordet vä, vi,
'helig plats, offerplats'. Förra leden är av omtvistat ursprung.
Skövde domsaga, Skarab. 1., omfattar Gudhems o. Kåkinds tingslag samt Skövde tingslag,
båda med tingsställe i Skövde. 44,247 inv. (1947).
Domarens adr.: Skövde.
Skövde tingslag, Skarab. 1., omfattar Skövde stad. 16,718 inv. (1947)s. 1., förkortning för si'ne lo'co, utan (tryck) ort.
S. L„ förkortning för strafflagen.
Slabbkista, förråd på handelsfartyg av kläder,
tobak m. m., som mot ersättning utlämnas till
besättningen.
Sla'by, A d o l f (1849—I9 r 3), tysk ingenjör,
prof. i Berlin 1882—1912, tills. m. G e o r g
v o n A r c o (f. 1869) upphovsman till ett
trådlöst telegrafisystem. Förf. i fysiska o.
tekniska ämnen.
Sladd. 1. Åkerbruksredskap för utjämning
av den plöjda jordens yta, består av 2 el. 3
släta (s 1 ä t s 1 a d d) el. pinnförsedda (p i n ns l a d d ) trästockar, som släpas över marken.
— 2. Sjöv, Ändan av ett rep, äv. hela repet.
— På s l a d d e n , sist. — 3. El. tekn.
Kort, böjlig ledningstråd.
Sladdrund, inlärande av repens namn, ändamål o. plats ombord på fartyg; även orientering ombord.
Slag. Geol. Öppna sprickor i en bergart. —
Med. Dets. som hjärnblödning el. hjärtslag. —
Sjöv. E t t kryssande fartygs väg mellan 2 vändningar. — Skeppsb. Övergången mellan fartygs
botten o. sida. — Tekn. Rörelsen i en riktning
mellan ändlägena vid fram- o. återgående rörelse,
t. ex. av en kolv i en förbränningsmotor. Jfr
Slagtäljare.
Slaga, äldre tröskningsredskap, består av ett
omkr. 1.2 m långt träskaft, vid vilket en avlång
träklots (s 1 ä ri a) fästats med en läderrem.
Slagbog el. s t r ä c k b o g, långt slag vid
bidevindsegling.
Sla'gelse, stad på v. Själland, Sorö Amt,
Danmark. 18,000 inv. (1945). Stad redan
1280 var S. intill 1600-t. en av Danmarks
främsta städer.
Slagfartyg, efter ångans införande den i en
örlogsflotta ingående tyngsta fartygskategorien.
Slagfartygen delades under perioden 1907—
20 i s l a g s k e p p o. s l a g k r y s s a r e ,
av vilka de senare voro lättare pansrade o.
förde färre svåra kanoner än slagskeppen men
i stället gjorde avsevärt högre fart. Sed. maskinteknikens framsteg möjliggjort konstruktionen
av snabba slagfartyg utan eftersättande av övriga egenskaper, upphörde byggandet av slagkryssare under 20 år. Under de sista åren har
USA ånyo börjat bygga slagkryssare, vilka göra
utomordentligt höga farter o. äro bestyckade
med svåra pjäser av något mindre kaliber än
slagskeppens.
Slagfjäder, vid ur med slagverk en spiral-
Slagg
— 1629 —
böjd grövre metalltråd, mot vilken hammaren
slår klockslagen.
Slagg. 1. Vid framställning av metaller ur
malmer avskilda föroreningar. Utgöras av gångart, som vid hög temperatur, t. ex. i masugnar,
smälter till en glasartad massa. Består huvudsakl. av olika silikat. Vid tappning från masugnen gjutes slaggen mim. ofta *ill s l a g g t e g e l ,
ett hållbart men föga värmeisolerande byggnadsmaterial, el. sönderblåses med vattenånga
till s 1 a g g u 11, som liknar glasull o. användes
till värmeisolering. — 2. Klumpar el. kakor, som
kunna bildas vid forcerad eldning med kol o.
koks. Jfr Sintring.
Slaggfärskning, gemensamt namn på de
järnfärskningsmetoder, där det för färskningen
erforderliga syret erhålles genom tillsatser a*
järnoxidhaltigt slagg.
Slaggång, gång utmed fartygssidan under
vattenlinjen.
Slagheok, D i d r i k, d. 1522, dansk andlig
av tysk börd, åtföljde Kristian II till Sverige
1520, styrkte konungen till Sthlms blodbad.
S. blev biskop i Skara s. å. o. ärkebiskop i
Lund 1521 men avrättades följ. år som försoningsoffer för de mördade sv. biskoparna.
Slaginstrument, musikinstrument, som trakteras genom anslag, ss. puka, klockspel, trummor, kastanjetter, tamburin, bäcken o. triangel.
Slagkryssare, med svårt artilleri bestyckat,
mycket snabbgående större örlogsfartyg. Ex.
amerikanska Alaska: 27,000 ton, 6 st. 35.6 cm
kanoner, fart 35 knop.
Slagköl, dets. som slingerköl.
Slaglod el. h å r d l o d , benämning på hårdsmälta lödningsmetaller (guld, koppar m. fl.).
Slaglås, lås på handeldvapen, där krutet
antändes genom explosion av tändhatt vid
slag av en hane; uppfanns i början av 1800-1.
0. förekommer i alla moderna handeldvapen.
Slaglärft, hårt klistrad, grov linneväv, som
användes till mellanlägg i kläder.
Slagord. 1. Uppslagsord. — 2. Kort o.
träffande uttryck, ibland med viss tendentiös
tillspetsning. Ofta karakteristik för en viss
åskådning el. politiskt program, ex. »försvaret
främst», »fred till varje pris», »blod o. järn».
Slagruta, grenklyka av vide el. annat träslag, avsedd att hållas i bägge händerna, när
man söker efter källådror. Klykan påstås, åtminstone i händerna på känsliga personer,
genom vridning ge utslag för källådrorna o.
deras korsningspunkter.
Slagsida, fartygs lutning åt ena sidan till
följd av ojämn lastning el. vindens åverkan.
Slagskatt, avdrag, som vid utmyntning åt
enskilda av därtill inlämnad metall beräknas
som ersättning för myntningskostnaden.
Slagskepp, den tyngsta fartygskategorien
i en örlogsflotta. Förenar största såväl offensiva som defensiva styrka. De modernaste
slagskeppen mäta 50,000—60,000 ton, föra 9—
12 40.6 cm kanoner. Pansaret över de vitala
delarna uppnår en tjocklek av 450 mm.
Slagsta, uppfostrings- o. vårdanstalt för
bildbara sinnesslöa, Botkyrka kommun, Sthlms
1. Förenat med seminarium för
utbildande av lärarinnor vid
sinnesslöanstalt.
Slagtäljare, en liten snackväxel med räkneverk, som angiver antalet varv. Jfr Takometer.
Slaguggla, Syr'nium uralen'se, en stor, kraftig uggla med
lång, tillspetsad stjärt o. med
mörka längsstreck tecknad, ljus
undersida. Hos oss sällsynt från
Norrland till Svealand. Lever
av gnagare men tar äv. fåglar.
Slangmatning
Slagvatten, för länspumpar oåtkomligt (ruttet) vatten i fartygsbottnen.
Slagverk. 1. Den av fjäder el. lod drivna
mekanism i ett ur, som slår klockslagen med en
hammare mot en klocka el. slagfjäder. — 2. Mus.
Sammanfattande namn på slaginstrumenten i
en orkester. — 3. Bägare med tärningar.
Slagvidd. El. tekn. Det största avstånd mellan
två elektroder, på vilket en elektrisk gnista kan
slå igenom ett mellanliggande isolationsmaterial.
Ökas med spänningen o. beror äv. av elektrodernas form.
Slagvolym. 1. Den blodmängd, som vid varje
hjärtsammandragning pressas ut i stora kroppspulsådern. Utgör 50—160 kbcm vid vila resp.
tungt arbete. Jfr Minutvolym. — 2. I kolvmaskiner produkten av kolvarean o. längden av ett
slag. Summan av samtliga cylindrars slagvolym
kallas maskinens cylindcrvolym.
Slaka, kommun i mell. Östergötland, Östergötl. 1. (past.adr. Skedaborg); Valkebo landsf.distr., Linköpings doms. 850 inv. (194,7).
Slaktmask, ett slags huvudkåpa för bedövning av slaktdjur. I s l a g m a s k e n drives en
sprint in i hjärnan, i s k j u t m a s k e n fås
en kula att intränga genom ett lätt slag på en
patron.
Slaktmånad, gammalt namn på oktober.
Slaktoffer el. t a c k o f f e r , djuroffer i
GT, bestående i förbränning av en del av djuret,
som i övrigt anrättades till festmåltid. Jfr
Brännoffer.
Slaktvikt, vikten av en djurkropp, sedan
blodet avtappats, inälvorna borttagits samt
(utom i fråga om svin) hud, huvud o. underben avskilts.
Slalom (av no. sia, backe, o. Idm, spår), utförslöpning i skidåkning längs en med flaggor
utmärkt, slingrande bana.
Slam. 1. Partiklar, som sväva i vatten o. på
grund av sin ytterst ringa storlek endast långsamt sjunka till botten. Bestå av fina mineralkorn (lera) el. lämningar av växter o. djur, t. ex.
gyttja o. kloakslam. Jfr Slamma. — 2. I vissa
kortspel betecknar s t o r a s l a m , att man
tagit hem alla stick, o. l i l l a s l a m alla
utom ett.
Slam fluga, Eris'talis Wnax, biliknande fluga,
vars larv lever i slam o. orenlighet o. är försedd med ett ut- o. indragbart svansliknande
andningsrör.
Slam färg, målarfärg med förklistrad stärkelse (rågmjöl) som bindemedel. Jfr Limfärger.
Slamgas, dets. som rötgas. Jfr Rötkammare.
Slamkrypare, Periophthai mus, ett smörbukarna närstående artrikt fisksläkte, särskilt
tillhörande tropikernas mangrovestränder, där
de med hjälp av de armlikt förlängda bröstfenorna likt grodor vid ebbtiden hoppa omkring i slammet o. bland trädens rötter.
Slamma innebär a t t uppdela ett pulverformigt ämne, t. ex. krita el. jord, i grupper med
olika kornstorlek genom att blanda provet med
vatten o.låta de grövre kornen sjunka till botten.
Slamregn, regn, uppblandat med stoftpartiklar. Särsk. bekant från Kanarieöarna.
Slana, klen spira, anv. till stängsel o. dyl.
Slang el. s l a n g s p r å k , inom vissa kretsar el. yrken använda ogenerade språkuttryck;
ibland liktydigt med vulgärt språk, ex. Stockholms »söderamerikanska».
Slang (av mlty. Slange, orm), böjligt rör, antingen av hampa med gummibeläggning el. av
gummi, polyvinylklorid el. dyl.
Slänga, mindre jarnkanon frän 1400—1600-t.
med långt eldrör.
Slangmatning, tillförsel av flytande föda till
magsäcken genom slang (införd genom näsa el.
mun) hos patienter, som på grund av sinnes-
Slantning
— 1630 —
sjukdom el. annan anledning vägra el. ha svårt
för att intaga föda. Jfr Näringsvägran.
Slantning el. s 1 a n t f i s k e, fiske med
slantstång o. huggkrok.
Slapstick [slsepp'-], eng., urspr. Harlekins
spö, numera beteckning på fars med enklare
komiska effekter.
Slargan'do, it., musikterm: långsammare o.
starkare.
Slask [s3lån*sk] (ty. S c h 1 e s i e n), vojevodskap i s.v. Polen, äv. benämnt K a t o w i c e.
15,369 kvkm, 2,823,000 inv. (1946). Stora fyndigheter av stenkol, järn, zink, tenn o. silver,
é. var en gammal polsk provins; 1742 övergick
é. till Preussen, som innehade det t. o. m.
1919, då enl. Versaillestraktaten en del av S.
lämnades till Tjeckoslovakien o. en del till
Polen. Efter folkomröstningen 1921 erhöll
Polen ännu en del av é. 1939—45 införlivat
med Tyskland. Jfr Schlesien.
Slatoust [-ost'], stad i ö. Ryssland, förvaltningsområdet Tjeljabinsk, i Uralbergen. 99,000
inv. (1939). Stål-, maskin- o. lervaruindustri.
Slawek,
Walery
(1879—1939), polsk
överste o. politiker, före Första världskr. Pitsudskis intime medarbetare, 1905—06 ledare
för en revolutionär rörelse i ryska Polen, 1914
legionär. S. skapade 1928 regeringsblocket, som
i valet till sejtnen 1930 fick absolut majoritet.
1930—3i o. 1935 konseljpresident. S. var äv. en
av de främsta upphovsmännen till 1934 års
författning. Begick självmord.
Sla'ver, en folkgrupp av indoeuropeisk stam,
som bebor nästan hela ö. Europa o. n. Asien.
Delas i ö s t s l a v e r (storryssar, vitryssar o.
ukrainare el. lillryssar), s y d s l a v e r (bulgarer,
serber, kroater, slovener) o. v ä s t s l a v e r
(polacker, kaschuber, tjecker, slovaker, sorberna
i Lausitz samt de försvunna polaberna).
Slaveri', ett tillstånd av fullständig personlig
rättslöshet. I forntiden var det brukligt, att
besegrade folk gjordes till slavar. Behovet av
slavar täcktes äv. genom sjöröveri el. genom
a t t förbrytare o. gäldenärer dömdes till slaveri.
I Europa försvann slaveriet i början av medeltiden, men i andra världsdelar (bl. a. i Nordamerika) fortfor det fram till i8oo-t:s mitt.
Negerslaveriet avskaffades i För. Stat. först
genom Nordamerikanska inbördeskriget 1861 —
65, i Brasilien 1871—88. Fortlever ännu flerstädes bland negrerna i Afrika samt i Arabien.
Jfr Vita slavhandeln.
Slavfloden, S t o r a (eng. G r e a t S l a v e
R i v e r ) , flod i v. Canada, från Athabascasjön
till Stora Slavsjön. 425 km. Mottager Fredsfloden (Peace River, 1,800 km). S. utgör egentligen forts, av fl. Athabasca o. fortsattes i sin
tur av fl. Mackenzie.
Slav'gorod, stad i Altaj, RSFSR, vid gränsen
till Kasakstan. 20,000 inv. Saltproduktion.
Slaviska språk, gren av den slavisk-baltiska
språkfamiljen, talas i ö. Europa. Indelas i 3
huvudgrupper: den ö s t s l a v i s k a (ryska,
lillryska el. ukrainska o. vitryska), den s y d slaviska
(fornkyrkslaviska,
bulgariska,
serbo-kroatiska, slovenska) o. den v ä s t s 1 av i s k a (tjeckiska, sorbiska, polska o. kaschubiska samt den utdöda polabiskan).
Slavisk-baltiska språkfamiljen omfattar
slaviska språk o. baltiska språk.
Sia vis t', person, som studerar s 1 a v i s t i'k,
vetenskapen om slaviska språk o. språkliga
vittnesbörd (slaviska litteraturer, inskriptioner,
namnformer ra. m.).
Slavjansk', stad i ö. Ukraina, nära fl. Donets
76,000 inv. (1939). Grafit- o. maskinindustri.
Slavkriget, dets. som Nordamerikanska inbördeskriget.
Slavkusten, del av Guineakusten, mellan
mynningarna av floderna Volta i v. o. Benin i ö.
Slesvig
Slavmyror, myror, som hållas av andra myror
som slavar, ex. den svartbruna myran, For'mica fus'ca, som är slav åt den blodröda myran
o. åt amasonmyran.
Slavofi'ler (av slaver o. grek. fi'los, vän),
anhängare av en teori, som utvecklades från
1830-t. om alla slaviska folks enhet. De mest
kända representanterna voro bröderna Aksakov samt Homjakov o. Samarin.
Slavo'nien, ö. delen av folkrepubliken Kroatien, Jugoslavien. — Hist. S. förenades 1699
med Österrike, bildade fr. 1778 ett särskilt
konungarike under det habsburgska kejsarhuset men lades 1814 tillsammans med Kroatien
under ungerska kronan, ehuru med egen förvaltning. Uppgick i Jugoslavien 1918, tillhörde
konungariket Kroatien 1941—45.
Slavsjön. 1 . S t o r a S . (eng. G r e a t
S l a v e L a k e ) , insjö i Canada i Nordvästterritorierna. 27,800 kvkm. Rik på öar. Mottager Stora Slavfloden o. avrinner till N. Ishavet genom Mackenzie. — 2. L i l l a S. (eng.
L e s s e t S l a v e L a k e ) , insjö i v . Canada,
prov. Alberta, s. om S. 1. 1,240 kvkm. Avrinner
(genom Lilla Slavfloden) till fl. Athabasca.
Slavstaterna, benämning på de nordamerik.
stater, som ännu på 1800-t. fasthöllo vid slaveriet.
S. 1. e. a., förkortning för lat. si'ne lo'co
et ann'o, utan (tryck)ort o. (tryck)år.
Sleeping p a r t n e r [sli'ping pa'tn°], eng. »sovande kompanjon», förlagsman, person som
utan a t t själv deltaga i ett affärsföretags skötsel tillskjuter detta rörelsekapital.
S l e i d a n u s , J o h a n n e s (1506—56), tysk
diplomat o. historieskrivare, skrev en skildring
av reformationstidens historia (1555), vari han
försvarade de protestantiska ständernas politik.
Sleipner, i nord. myt. Odens åttafotade häst.
Slejf (av ty.), band, snöre, rem som knäppes över vristcn.
Slemhinna, av epitelceller o. bindväv bestående hinna. Slemhinnor bekläda kroppens
hålorgan ss. luftrör, matsmältningskanalen,
urinblåsan.
Slemkanaler, kanaler el. rännor i huden, som
hos fiskar o. vissa groddjur bilda det s. k.
sidolinjesystemet. I kanalerna ligga sinnesorgan, vilkas uppgift dock ej är utredd.
Slemsvampar, avdelningen Myxomycetes bland
kryptogamerna.
Slemsäck el. b u r s a , springformigt rum,
begränsat av en bindvävsvägg, innehållande
vätska, till sammansättningen liknande ledvätska, o. lokaliserat till platser, där större
förskjutningar äga rum mellan olika vävnadsdelar invid muskler, senor, hud.
Slentan'do, it., musikterm: långsammare o.
utslocknande.
Slentria'n (av ty.), mekanisk vanemässighet.
Slesvig
el.
S ö n d e r j y 11 a n d,
ty.
S c h l e s w i g , s. delen av Jylland, delad
mellan Danmark (Nord-Slesvig, 3,933 kvkm)
o. Tyskland (Syd-Slesvig, 4,801 kvkm). Jfr
Schleswig-Holstein. — Hist. S. tillhörde från
urminnes tid Danmark. Sedan danska kungasöner på 1200-t. fått landet i län som hertigdöme,
började emellertid bandet lösas, i det a t t hertigarna sökte stöd i det tyska Holstein. Vid
den hertigliga linjens utslocknande 1376 intogs
S. av de holsteinska grevarna, varefter Danmark länge förgäves sökte återvinna det. Kristian I av Danmark förmådde 1460 holsteinarna
att taga honom till konung mot löfte a t t S. o.
Holstein alltid skulle vara förenade odelade.
Dock följde nya delningar, särskilt 1544. då
hertigdömet Holstein-Gottorp uppkom. Detta
gjordes 1658 helt självständigt i förhållande
till Danmark o. spelade därefter rollen av
Sveriges skyddsling. 1720 knöts S. ånyo till
Slesvigska krigen
— 1631 —
Danmark o. styrdes från 1773 tillsammans med
Holstein. Tyskt språk hade, gynnat av ämbetsmännen, fått allt större insteg även i S.,
o. sedan 1834 en gemensam regering för de
båda hertigdömena inrättats (i Gottorp), stärktes den tyska uppfattningen om deras oskiljaktighet. E t t uppror utbröt 1848 i hela Syd-S.
i syfte att lösrycka landet från Danmark; det
nedslogs 1850. Den gemensamma regeringen
för S. o. Holstein upphävdes nu, o. ett arbete
för danskheten upptogs. Genom novemberförfattningen 1863 sökte Danmark knyta S.
närmare till sig, vilket i Tyskland uppfattades
som början till inkorporering o. ledde till det
krig, som genom freden i Wien 1864 löste S.
från Danmark; några år därefter blev S. jämte
Holstein införlivat med Preussen (provinsen
Schleswig-Holstein). Danskarna hade tidigare
avvisat varje delning av S. efter språkgränsen.
E t t löfte om återgivande av Nord-S. efter
folkomröstning, som 1866 avgavs av Preussen,
förverkligades icke. Efter Tysklands nederlag
hösten 1918 framställdes från dansk sida anspråk på delning i enlighet med nationalitetsprincipen, o. efter omröstning våren 1920,
verkställd i särskilda zoner, återförenades den
nordligaste av dessa eller Nord-S. med Danmark.— Okt. 1946 klargjorde danska regeringen
sin hållning till de efter Tysklands nederlag i
Andra världskr. ändrade förhållandena i S.
Danmark förklarade sig inte ämna föreslå någon ändring i Syd-Slesvigs statsrättsliga status
men önskade tillvarataga de i Syd-Slesvig boende danskarnas medborgerliga rättigheter.
Syd-Slesvig o. Holstein borde skiljas i administrativt avseende o. de tyska flyktingarna så
snart som möjligt flyttas från S.
Slesvigska krigen kallas de två krig, som
Danmark utkämpade 1) 1848—50 mot det
upproriska tyska partiet i Schleswig-Holstein o.
2) 1864 mot Preussen o. Österrike. Jfr Slesvig.
Sle'vogt [-fåcht], M a x (1868—1932), tysk
målare, grafiker av impressionistisk läggning.
Utförde jaktbilder, porträtt m. m.
Siick, mycket lös mudderbotten.
Slid, den del på en kolvmaskin, som av en
excenter drives fram o. åter i takt med kolven
o. härvid släpper fram drivmedlet (ånga el.
gasblandning) till cylindern. Jfr Slidskåp o.
Slidmotor.
Slidan el. v a g i'n a, det slemhinnebeklädda
muskelrör, som hos kvinnan förbinder de yttre
könsdelarna med livmodern.
Slidhornsdjur, idisslare med enkla, av en
hornslida klädda horn: oxdjur, får, getter o.
antiloper.
Slidmotor, förbränningsmotor, vid vilken
såväl tillförseln av gasblandningen från förgasaren som utströmningen av förbränningsgaserna regleras av en slid i st. f. ventiler.
Slidskåp, utbyggnad, fästad vid cylindern
till en ångmaskin o. omslutande den slid, varmed ångtilloppet växelvis öppnas på vardera
sidan om kolven.
Slien, ty. S c h 1 e i, vik på Schleswig-Holsteins ö. kust.
Slig, den för bearbetning lämpliga, pulverformiga produkten vid malmens anrikning.
Sligo fslaj'gå°j. r. Grevskap i n. Eire, prov.
Connaught. 1,789 kvkm, 63,000 inv. (1943).
Boskapsskötsel o. fiske. — 2. Huvudstad i S. 1,
vid S l i g o b u k t e n av Atlanten. 12,600 inv.
(1936). Livlig sjöfart.
Slimminge, kommun i s. Skåne, Malmön. 1.
(past.adr.
Slimmingeby); Skurups
landsf.distr., Vemmenhögs, Ljunits o. Herrestads
doms. 1,513 inv. (1947).
Slingerbord och slingerribbor, ramar på
matbord på fartyg för att i sjögång hindra servisen att gå i däck.
Slite
Slingerköl el. S 1 a g k ö 1, längsgående
konstruktion på fartygs utsida under vattenlinjen för att minska rullning.
S l i n g e r t a n k a r , anordning att minska fartygs rullning, bestående av cisterner, fyllda med
vatten, som till följd av rullningen ger fartyget
en stötimpuls motverkande vågens stöt.
Slingerväxter, sådana växter, vilkas smala
stammar slingra i spiral kring ett stöd, antingen
åt vänster (motsois), ex. störbönan, el. åt höger
(medsols), ex. humle. Slingerväxter förekomma särsk. talrikt i tropikerna.
Slingra säges fartyg göra, då det i sjögång
rör sig häftigt fram o. åter kring både längd- o.
tväraxeln. Jfr Rulla o. Stampa.
Slinkled, tillstånd, där en led till följd av
inflammatoriska förändr., förlamning i omgivande muskler etc. får abnorm rörlighet.
Slinnon, annat namn på blåbär o. odon.
Slintyta el. g 1 i d y t a, i berggrunden uppträdande, glatt, ofta polerad o. rafflad sprickyta, efter vilken glidningar mellan bergpartier
ägt rum.
Slip, upphalningsbana för fartyg.
Detta
halas över på bottnen liggande, på räls löpande
vagnar, vilka med maskin el. handkraft uppdragas på land, medtagande fartyget.
Slipers (eng. sleepers, sovare) el. s y 11 a r,
de mot spårriktningen vinkelräta bjälkar, på
vilka rälsen är fästad. Vanl. av furuträ, stundom av järn el. betong.
Slipmassa, m e k a n i s k m a s s a el. t r ä m a s s a , sönderslipad ved, som användes till
framställning av s. k. trähaltigt papper. Användes äv. för framställning av träkol samt
hydrauliskt pressad till gengasved. Jfr Pappersmassa.
Slipning, metallföremåls avsiktliga nötning
mot därtill avsett material för framställning
av släta ytor, skarpa eggar, slipprov o. vid
noggrann inpassning av maskindelar m. m.
Slipover [slippå'v ö ], eng., ärmlös, stickad
tröja. Jfr Pullover.
Slippapper, papper, framställt av slipmassa.
Slipprov el. s 1 i p s n i 11, små, på glasplattor (objektglas) med kanadabalsam fastade o. för
undersökning under mikroskopet avsedda, vanl.
endast c:a 0.03 mm tjocka plattor av mineral o.
bergarter. Framställas genom plan- o. nedslipning av mineral- o. bergartsskärvor.
Slips (plur. av eng. slip), lång herrhalsduk.
Slipsnitt, dets. som slipprov.
Slipsten, rund, tämligen tjock skiva av sandsten med fyrkantigt hål i mitten för fastsättning på roterande axel o. avsedd till slipning,
varvid stenen fuktas med vatten.
Slirkoppling, axelkoppling, vid vilken överbelastning förhindras genom att det vridande
momentet överföres av friktionskrafter med
begränsad storlek. Vid igångsättning av ett
tungt maskineri med slirkoppling uppnår den
drivna axeln icke omedelbart samma varvtal
som den drivande utan »slirar» efter. Ex. se
Pulviskoppling.
Slirmetoden, metod för undersökning av
ojämnheter, »sliror», i genomskinliga ämnen,
med hjälp av den därav orsakade ojämnheten
i ljusbrytningen. Härvid belyses ämnet med
ljusstrålar, som sammanbrytas mot ögat el. en
fotografikamera. Vid lämplig avbländning röjas
slirorna då som mörkare områden. Metoden,
med vilken man bl. a. direkt kan se vågrörelser
i luften, har fått användning vid kinematografisk kontroll av skjutvapen.
Slitage [-ta'sj], värdeminskning genom nötning.
Slite, köping i Gotl. 1., på östkusten. Slite
landsf.distr., Gotlands doms. 2,188 inv. (1947)Kommunal mellanskola. Cementfabrik, äg. Slite
Cement- och Kalk-AB., Slite, grundat I 9 r 7 ,
Slits
— 1632 —
aktiekap. 3,057,500 kr. (1948). Anslutet till
Skånska Cenient-AB.
Slits (ty. Schlitz), skåra, vanligen tvärs
igenom, t. ex. en plåt. Jfr Slitsa.
Slitsa, förse trästycke med tappar o. urtagningar ( s l i t s a r ) , som passa i vinkel mot
varandra (ex. kopfogning av takstolar).
Sliven el. S 1 i v n o, stad i ö. Bulgarien.
31,000 inv. (1934). Textilindustri.
Slog, naturlig slåttermark i n. Sverige.
Slogan (slå'-), eng., paroll, slagord.
Slonun ski, A n t o n i , f. 1S95, polsk skald
o. dramatiker. Bl. arb. det satirisk-politiska
lustspelet Rodzina (1934; Familjen).
Sloop [slo'p], mindre örlogsfartyg för sekundära uppgifter, såsom bevakning, anfall på
ubåtar m. m. (ej a t t förblanda med slup).
Slooprigg [slo'p-], ett slags yachtrigg; en
mast, gaffelsegel o. fock.
Slosill, ännu ej för året lekmogen sill (»storsill»). Är föremål för ett stort drivgarnsfiske
ute i öppna havet från nov. till febr. Följ. vår
går denna sill mot kusten för att leka o. kallas
då norsk vårsill.
Slöts, M a r g a r e t a (födelse- o. dödsår
okända), holländska, moder till Gustav II Adolfs
son, greven av Vasaborg. Har tidigare ansetts
vara dotter till A. Cabiljau (jfr denne).
Slott, under senare medeltiden benämning
på en kunglig el. staten tillhörig byggnad,
senare äv. på större, enskilda byggnader.
Slott-Möller, H a r a l d (1864—1938), dansk
målare. Bl. arb.: / Italien o. Flyttfåglar, porträtt
av G. Brändes i talarstolen. Äv. konstslöjd.
— Hans hustru, A g n e s S. (1862—1937), målade historiska bilder o. landskap, ofta av symbolisk karaktär.
Slottsarkitekt, en vid ett el. flera kungl. sv.
slott anställd arkitekt, som lyder under ståthållaren på Sthlms slott.
Slottsarkivet, inrymt i n.v. flygeln av Sthlms
slott, bildades 1893. Det omfattar handlingar,
som mer el. mindre stå i samband med hovets
förvaltning.
Slottsbron, industrisamhälle 1 Eds o. Grums'
kommuner i Värml. 1., vid Bergslagsbanan o.
Slottsbrosundet, mellan sjön Grumsfjorden o.
Vänern. 937 inv. (1946).
Slottsloven, medeltida beteckning för slottsbefäl.
Slottsmuseet, museum på Stockholms slott
(1 arkaden under Lejonbacken), öppnat 1936,
innehåller fynd från kulturhistoriska undersökningar av slottet.
Slottsrätt, domstol på konungens slott för
brott, begångna av slottets betjäning. Upphörde 1844.
Slottsstek, oxstek, beredd med lök, peppar,
ansjovis, lagerblad, ättika o konjak.
Slottstappning, ädlare viner (särskilt bordeauxviner), som tappats på buteljer av odlaren.
Slottsväbel, tjänsteman vid Sthlms slott,
som svarar för ordning, säkerhet o. brandskydd
vid slottet.
Slough [slå 0 ], stad i s. England, grevsk.
Buckinghamshirc. 60,000 inv. (1945).
Slowaoki
[slåvatfski],
J u l j u s z ( J u l i u s ) (1809
—49), polsk skald, näst
Mickiewicz Polens främste,
skrev färgrika, fosterländska, historiska samt karaktärsdramer, vilka fingo stor
betydelse för den polska
litteraturens utveckling. S.
levde större delen av sitt
liv som emigrant i Paris.
Hans stoft överfördes 1927
till domkyrkan i Kraköw.
Sluring
Slova'ker, slav. folk, huvudsakl. bosatt i
Slovakien.
Slova'kien, del av Tjeckoslovakien, mellan
Karpaterna o. mellersta Donau. 49,015 kvkm,
3,402,000 inv. (1947). Tillhörde före 1919
Ungern. — Övervägande bergland (Tatra)
med fastlandsklimat. Högsta topp: Gerlach,
2,663 m ö. h. Befolkningen består huvudsakl.
av slovaker, 155,000 tyskar. Näringar: jordbruk (korn, råg, havre, potatis, lin, humle,
sockerbetor o. frukt) o. boskapsskötsel, bergsbruk (järnmalm, brunkol, salt, olja), kvarn-,
socker-, trä-, cellulosa-, pappers- o. läderindustri, hemslöjd. Utförsel av ägg, smör,
frukt, trä, cellulosa o. papper. Huvudstad:
Bratislava (ty. Pressburg). — Hist. Efter de
Sudettyska områdenas avträdande till Tyskland
genom Miinchenkonferensen o. Beneä' avgång
från presidentposten beviljades S. okt. 1938
autonomi inom Tjeckoslovakien med en egen
regering under Tiso. I samband med den kris,
som ledde till Tjeckoslovakiens (jfr d. o.) undergång som självständig stat, proklamerade
den slovakiska lantdagen i Bratislava 14 mars
1939 S:s oavhängighet. Genom ett fördrag s. m.
ställde sig S. under Tysklands beskydd. Detta
erhöll rätt att förlägga garnisoner på vissa
platser inom S. En slovakisk armé deltog på
Tysklands sida i fälttåget mot Polen sept. s. å.
Nov. s. ä. erhöll S. en del gränsområden från
det forna Polen. Till statspresident valdes
okt. s. å. Tiso; ministerpresident blev professor
Tuka. Juni 1941 inträdde S. vid Tysklands
sida i kriget mot Ryssland. Ryssarna4 inträngde
mars 1945 i S. o. besatte Bratislava / 4 , varefter
motståndsstyrkor medverkade till S:s frigörelse
från tyskarna. De inre förhållandena i S. präglades efter 1945 av motsättningen mellan de slovakiska demokraterna o. kommunisterna. Efter
den kommunistiska statskuppen febr. 1948 avlägsnades ur regeringen de ministrar, som tillhörde slovakiska demokratiska partiet.
Slova'kiska s p r å k e t tillhör den västslaviska
grenen av de slaviska språken. Det talas av
2.7 mill. slovaker.
Slove'ner, slaviskt folk, bosatt 1 Slovenlen.
S l o v e n i e n , slov. S 1 o v e n i j a, ty. K r a i n,
landskap i Jugoslavien (före 1918 österrik, kronland), sed. 1946 folkrepublik i federativa jugosl.
republiken. Jfr Krain.
SLR, förkortning för Svetiska Lantmännens
riksförbund.
SLU, förkortning för Svenska landsbygdens
ungdo msförbund.
Slugger [slagg' 0 ], eng., boxare, som äger
föga teknisk skicklighet men stor hårdhet,
tålighet o. anfallslust.
Sluka el. s 1 u k h å 1, hål el. spricka i marken, varigenom vatten rinner ned. Förekommer
oftast i kalkbcrggrund, där hålrum uppstått
genom a t t partier av kalken bortlösts.
Slumverksamhet [eng. uttal slamm] (eng.
slum, gränd), benämning på Frälsningsarméns
verksamhet i storstädernas fattigkvarter, bedrives med särskilt utbildad personal ( s l u m systrar).
Slunga. 1. Gammalt kastvapen för stenar
el. kulor, bestående av en skål el. skinnpåse,
fästad vid snören el. en trästav. — 2. Dets.
som honungsslungare.
Slungboll, kastlek, som utföres med stor
stoppad boll av två lag, med vartdera högst 10
deltagare, vilka försöka slunga bollen genom
motståndarens målport.
Slup (av höll. sloepen, glida fram). 1. Enmastat fartyg med stång, bogspröt, klyvarbom, fylligt skrov. — 2. Rodd- o. segelbåt
med dubbelrodd.
Sluring, soppa på rötter, gryn o. salt fläskel. köttspad, redd med mjöl o. mjölk.
Sluss
— 1633 —
Sluss, anordning för förmedlande av sjötrafik mellan vattenområden med olika vattennivå; består av en bassäng (slusskammare), som
medelst slussportar kan vattentätt stängas åt
båda hållen o. vars vattenyta kan höjas o.
sänkas från den ena nivån till den andra, medan
fartyg befinna sig i slussen. — S l u s s a , förflytta fartyg genom sluss. — S l u s s m ä s t a r e , tillsyningsman vid sluss. — S l u s s t r ö s k e l , tröskel till portarna vid en sluss.
Slutare el. m o m e n t s l u t a r e , anordning på kameror för begränsning av exponeringstiden, vanl. till en i förväg inställd, kort
tid. Ofta användas i objektivfattningen inbyggda c e n t r a l s l u t a r e med tre lameller, som röra sig i ett plan framför irisbländaren o. vid exponering lämna en fri öppning i
centrum. Mycket kortvarig exponering (ned
till 1/3,000 sek.) erhålles med r i d å s l u t a r e ,
där en ridå av svart tyg el. böjlig metall vid exponeringen hastigt rullas omedelbart framför
plåten, så att en ställbar springa i ridån släpper fram ljuset. I filmkameror består slutaren
av en roterande skiva med sektorformiga hål
(sektorslutare).
Sluten depositio'n, dets. som slutet förvar.
Sluter [sly'ter], C l a u s ,
d. 1405 el. 1406, nederl.burgundisk skulptör med
massivt uppbyggda figurer av en betvingande
monumentalitet.
Verksam hos Filip den djärve
i Dijon skapade han den
mäktiga
Mosesbrunnen
(detalj, se bild) o. flera
friskulpturer. Senare påbörjade han Filips gravmonument (nu i museet i Dijon). Monografi
av G. Troescher (1932).
Släppnings vinkel
Slyland, norrl. sumpmark med förtvinad
ungskog.
Slån, Pru'nus
spino'sa (fam. Rosaceae), en
vanl. lågvuxen buske
med grentornar o. en
rikedom av vita blommor (i början på bar
kvist). Stenfrukt klotrund, daggblå med kärv
smak. Backar, skogsbryn i s. och mell. Sverige. (Se bild.)
Slåtterblomma, art
av örtsläktet Pamassia.
Slåtterfibla, art av örtsläktet Hypochaeris.
Slåttergubbe el. h ä s t f i b 1 a, art av
örtsläktet Arnica.
S l å t t e r m a s k i n . tvåhjulig järnvagn med en
utmed marken släpande skärmaskin för växtlighetens avskärande. Skärmaskinen liknar en
stor kam med hornformade tänder, s. k. fingrar,
vilka ha en gemensam långsgående skåra, i
vilken en rad knivblad, skärknivarna, hållas
i fram- o. återgående rörelse medelst en från
hjulaxeln driven vevstake. Jfr Skördemaskin.
Slå under (ifrån) segel, fästa (losstaga) dessa.
Släcka. Sjöv. Lossa på ett fastgjort rep
utan a t t kasta loss.
Slädene, kommun i n.v. Västergötland,
Skarab. 1. (past.adr. Ulvstorp): Vara landsf.distr., Ase, Viste, Barne o. Laske doms. 175
inv. (1947)Slägga, slagverktyg, liknande en hammare
men betydligt tyngre, användes vid smide,
bergborrning, mejsling av järnbalkar o. dyl.
Släggkastning, idrottsgren, som utföres från
en cirkel (2.135 m ' diameter) med ett järnklot,
fastsatt vid ett med 2 handtag försett skaft
av ståltråd. Vikt 7.257 kg. 1948 gällande rekord: E. Blask, Tyskland (1938), 59.00.
S l ä k t n a m n , e f t e r n a m n el. f a m i l j e n a m n . Best. om s. finnas dels inom familjerätten rörande gift kvinnas, barns o. adoptivbarns namn, dels i kungl. förordn. 1901 ang.
antagande av släktnamn, den s. k. n a m n l a g e n , som gäller rätten att i övriga fall byta
el. ändra namn; syftet är framför allt att ge
namnskydd åt redan existerande namn. Ansökan
härom ställes sed. 1946 till statistiska centralbyrån.
Slända, ett urgammalt spinnredskap, bestående av en mot ändarna avsmalnande trästav
( s p i n d e l ) , på vilken tågorna erhöllo snodd
o. upplindades.
Sländor, dets. som nätvingar.
Slänt, sidolutning hos en bankfyllnad, måste
vara mindre än jordmassans lutning vid tippning (vanl. 1 : 1.5).
Släp, kommun i n. Halland, Hall. 1. (past.adr. Norrbyvalla); Kungsbacka landsf.distr.,
Hall. n. doms. 1,566 inv. (1947).
Släpboj, akter om fartyg släpande boj, användes vid gång i formering under tjocka o.
mörker (utan lanternor), då efterföljande fartyg tager bojen vid stäven.
Släplogg, fartmätare, består av en akter om
ett fartyg släpande propeller, kopplad till ett
visarinstrument ombord, vilket angiver den
distans fartyget förflyttat sig genom vattnet.
Släpmunde'ring,
uniformsmundering, använd till dagligt bruk.
Släppning, obetydlig lutning hos vertikala
ytor på gjutmodell, för att formen ej skall
trasas sönder, då modellen tages bort.
Släppningsvinkel, vinkeln mellan arbetsstyckets yta o. den däremot vända ytan av ett
skärverktyg, t. ex. svarvstål.
Slutet förvar el. sluten
deposition,
affärsbanks omhändertagande av låsta el.
förseglade skrin, koffertar, paket, konvolut etc.
Banken åtager sig mot avgift att förvara föremålen o. återställa dem till kunden i obrutet
skick. Jfr Öppet förvar.
Slutet gott, allting gott, bevingat ord, hämtat från titeln på ett skådespel av Shakspere.
Slutet hav, dets. som mare clausum.
Slutet verk, en befästning, som medgiver
eldgivning åt alla sidor.
Sluthult, lös järnbalk, som trädd genom hål
i stångfot uppbär stången, stödjande med utskjutande ändar på (lång)salningen.
Slutledning. Log. Den tankeakt, varigenom ett omdöme härledes ur ett el. flera givna
omdömen. Göres slutledningen ur ett omdöme
är den omedelbar, eljest medelbar el. s. k.
s y 11 o g i s m, t. ex. »alla växter äro organismer; trädet är en växt; alltså är trädet en organism». i:a satsen i slutledningen kallas här
översats, 2:a undersats, 3:e slutsats; över- o.
undersats benämnas gemensamt p r e m i s s e r . Slutledningarna pläga bl. a. indelas i
kategoriska hypotetiska o. disjunktiva.
Slutlig s k a t t , det skattebelopp, som debiteras
efter taxering. Se Skatteuppbörd.
Slutljud, språkljud sist i ett ord.
Slutsedel, skriltlig handling, som utfärdas
till bekräftelse av ingånget avtal om försäljning av varor o. dyl.
Slutsk, till 1944 namn på Pavlovsk.
Slutsten, översta stenen i en valvbåge.
Slutstycke, den mekanismdel på ett eldvapen, som efter skottets införande tillsluter
pipans (eldrörets) bakre del (patronläget).
Slutvärn, innersta befästningsverket vid
äldre fästningar.
103—472771. Norstedts uppslagsbok. Tryckt 20. 9. 48.
Släppor
— 1634 —
Släppor, i en bergart el. på gränsen mellan
olika bergarter ofta förefintliga ytor, efter
vilka sammanhållningen är synnerligen svag,
så att de angränsande bergpartierna lätt lossna
från varandra.
Släpringar, runt axeln till vissa elmaskiner
fastsatta, isolerade metallringar, som stå i
elektrisk kontakt med vissa punkter på rotorlindningen, o. mot vilka kolborstar släpa. De
användas dels för att tillföra ström till en roterande magnetiseringslindning, dels (vid s l ä p ringade
a s y n k r o n m o t o r e r ) för att
möjliggöra inkoppling av startmotstånd (se
Växelströmsmotor). Jfr Kommutator.
Släpärter, kokta äkerärtbaljor, som ätas med
smält smör p å så sätt, att de dragas el. »släpasi
mellan tänderna.
Slätbaken, vik av Östersjön på Östergötlands kust, mellan Vikbolandet (Björkekinds
h:d) i n. o. Hammarkinds h:d i s. Längd 15
km, största bredd 3 km.
Slätlöpning, kapplöpning på jämn mark
utan hinder.
Slätpriok, flytande sjömärke, bestående av
en svart o. vit stång; utmärker (i Sverige)
farleds s. och v. sida.
Slätrocka, Raj'a ba'tis, intill 230 cm lång
rocka. Saknar taggar, nosen spetsig. Längs
Europas o. vår västkust, äv. i s. Östersjön. På
jämförelsevis djupt vatten. Köttet särskilt i
Frankrike mycket omtyckt. Hos oss användes
den huvudsakligen som hummerbete.
Slättbo h ä r a d , Kalmar 1., omfattar 4 kommuner: Alböke, Köping, Räpplinge o. Högs
rum. 2,662 inv. (1947). Ölands domsaga.
Slätthög, kommun i mell. Småland, Kronob
1.; Moheda landsf.distr., V. Värends doms
1,253 inv. (1947)
Slättoppat, s l ä t t a c k l a t el. s l ä t r i g
g a t säges segelfartyg vara, då rår saknas.
S l ä t t å k r a , kommun i mell. Halland, Hall.
1.; Oskarströms landsf.distr., Hall. s. doms. 1,295
inv. (1947), därav i del av Oskarströms muni
cipalsamhälle 1,153.
Slätvar,
Bo'thus
rhom'bus, en omkr.
60—68 cm lång, bred
flundrefisk med slät
översida. Från Medelhavet t. Bergen i Norge o. s. Östersjön.
Utmärkt matfisk.
Slöinge, kommun i mell. Halland, Hall. 1.;
Årstads landsf.distr., Hall. mell. doms. 1,261
inv. (1947).
Slöja. Fotogr. Täml. jämn svärtning av ett
fotografiskt skikt (plåt, film el. papper), som
erhålles vid framkallning. Kan bero på oavsiktlig belysning, alltför långvarig el. olämplig
lagring el. olämplig framkallning.
Slökorn, sädeskorn, som blivit mindervärdiga (omatade el. svagt matade) genom bristsjukdomar el. härjningar av fritflugans el.
slökornsflyets larver. Frånskiljas efter tröskningen o. anv. till kreatursfoder.
Slör, akterlig vind.
Slöta, kommun i ö. Västergötland, Skarab.
1. (past.adr. Vartofta): Vartofta landsf.distr.,
Vartofta o. Frökinds doms. 944 inv. (1947).
Sm, kem. tecken för en atom samarium.
S. M., förkortning för Sa Majesté, fr., Hans
(Hennes) Majestät.
SM, förkortning för svenskt mästerskap el.
tävling om sådant.
S. m., förkortning för it. sinistra ma.no, med
vänster hand.
Smaok, fiskefartyg, ofta ketchriggat.
S m a k l ö k a r , små lökformiga bildningar i
papillerna på tungan, vilka innehålla sinnesepitelceller för smaken.
Smetana
Smaknerver, de nerver, som förmedla smakintrycken, äro framför allt det femte o. sjunde
paret hjärnnerver.
S m a k o r g a n , de bl. a. i tungan o. gommens
slemhinna förekommande smaklökarna, vilkas
retning med kemiska retmedcl ger upphov till
nervimpulser till hjärnan, där smakförnimmelserna uppstå.
Smaldjur, icke könsmogen hjortdjurshona.
Smal film, kinofilm med mindre bredd än
normalfilm (35 mm). Flera olika ha förekommit; numera användes främst 16 mm (standardsmalfilm), vidare 9.5 mm o. 8 mm (genom delning av 16 mm:s film). Smalfilmskameror o. -projektionsapparater användas av
amatörer samt till skol- o. föreningsbruk. Smalfilm består av cellulosaacetat o. är därför icke
eldfarlig. Framkallas vanl. direkt till positiv
bild (omvändningsfilm), varigenom särskild
positivfilm inbesparas. Kan äv. erhållas som
färgfilm.
Smalnäsapor el. s m a 1 n ä s o r, CatarrkVna,
namn för Gamla världens apor. Ha smal skiljevägg mellan näsborrarna, samma antal tänder
som människan.
Smalt el. s a c h s i s k t b 1 å 1 1 , blå färg,
som utgöres av finmalt koboltglas, dvs. kaliumkoboltsilikat. Framställes genom att smälta en
blandning av rostad koboltmalm, pottaska o.
kvarts.
Smalti'n, dets. som speiskobolt.
Smanioso [-ä'så], it., musiKterm: vilt.
Smaragd (av grek.), en vackert grön (smaragdgrön), genomskinlig varietet av mineralet
beryll, utgör en högt värderad ädelsten. Andra
mineral benämnas felaktigt smaragd som t. ex.
b r a s i l i a n s k s m a r a g d , som ä r e n grön
turmalin. En ljusgrön beryll kan också kallas
akvamarin. Den distinkta grönfärgade stenen är bland de fem värdefullaste ädelstenarna.
(Se färgplansch.)
Smaragdgrönt el. G u i g n e t s
grönt,
djupgrönt färgpigment av kromoxidhydrat. Jfr
Kromgrönt o. Permanentgrönt.
S m a r t , eng., skarp; slug, slipad; hänsynslös.
Subst.: s m a r t n e s s .
Smart [sma't], J o h n (omkr. 1740—1811),
eng. miniatyrmålare, någon tid verksam i Indien. Utförde porträtt med noggrant detaljarbete o. slående porträttlikhet.
Smash fsmtesj], eng., tennisslag, som med
kraft slås uppifrån.
Smeaton [smi'tn], J o h n (1724—92), eng.
ingenjör, anlade Forth-Clydckanalen o. återuppförde fyrtornet på Eddystone.
Smedby, kommun på s. Öland, Kalm. 1.
(past.adr. Kastlösa); Mörbylånga landsf.distr.,
Ölands doms. 272 inv. (1947).
Sme'derevo, stad i Jugoslavien, vid Donau.
10,500 inv. Väldig borg från 1430-t.
Smedjebacken, köping i s. Dalarna, vid N.
Barken, Kopparb. 1., Smedjebackens landsf.distr. 2,995 inv. (1947). Kommunal mellanskola. Länslasarett. Industri (Smedjebackens
valsverk).
Smedjebackens Valsverks A B . , Smedjebacken. Grundat 1854- Aktiekap. 4 mill kr.
(1948). Järnverk. Verkst. dir. R. Wijkander
(sed. 1939)Smedslätten, villastad i Bromma församling, Sthlm, vid Äppelviken.
Smedstorp, kommun 1 s.ö. Skåne, Kristianst.
1.; Tryde landsf.distr., Ingelstads o. Järrestads
doms. 1,704 inv. (1947). därav i S m e d s t o r p s m u n i c i p a l s a m h ä l l e 385.
S m e f a n a , B e d f i c h (1824—84), böhm.
tonsättare, 1856—62 dirigent i Göteborg, 1862
—74 i Prag. S. skapade den nationella böhmiska
operan [Brudköpet, 1866, Sthlm 1894) samt
skrev symfoniska dikter {Moldau) m. m.
Smeterlin
— 1635 —
Smeter'lin, J a n , f. 1892, polsk pianist.
Framstående Cbopintolkare.
Smethwick [smeö'ik], stad (eget grevskap)
i mell. England, v. om Birmingham. 76,000
inv. (1946). Glas-, metall- o. kem. industri.
Sme'tona, A ta n a s (1874—1944), litauisk
politiker, statschef dec. 1926—nov. 1938. Flydde
vid den ryska ockupationen 1940 till Tyskland
o. begav sig sedermera till För. Stat.
Smide. t. Kalla el. glödgade metallstyckens
omformning genom hamring för hand el. medelst smidesmaskiner. Härvid utgöres underlaget av ett städ, vilket stundom utrustas med
Sänken. Jfr Sänksmide. — 2. Framställning
av smidesjärn ur tackjärn. Jfr Järn.
Smidesjärn, järn, innehållande mindre än
0.5 % kol. Smältpunkt vid omkr. 1,450°.
Smideskol, feta, kortflammiga stenkol, som
mjukna vid upphettning (bakande kokskol).
Smidesmaskin, pneumatiskt, hydrauliskt el.
motordrivet hammarverk el. stötvis arbetande
valsverk, användes till massproduktion av smidesjärnsdelar, vid nitningsarbeten o. vid smidni 11 g av större arbetsstycken.
SmigJy-Rydz [sjmigg'li-rits], E d w a r d (1886
—1942?), polsk militär o. politiker. Före Första
världskr. organiserade é. tills, med Pilsudski
militära förband o. avancerade under kriget
som legionär snabbt till brigadchef. Då tyskarna 1917 häktade Pilsudski, övertog é. ledningen
av den hemliga militärorganisationen POW
(Polska Organizacja Woiskowa). 1 april 1919
intog han Wilno, i maj 1920 ledde han offensiven mot Kiev o. s. å. vinterfälttåget mot
bolsjevikerna i Lettland. Efter statskuppen
1 maj 1926 blev é. en av Pilsudskis intimaste
medarbetare vid arméns organisation. Vid
Pilsudskis död 1935 utnämndes han till arméns
generalinspektörl 0 o. överbefälhavare för hela
krigsmakten.
/ n 1936 marskalk av Polen.
Efter nederlaget 1939 internerades S. i Rumänien men lyckades därifrån fly till Palestina
1941.
Smink, preparat, avsett att läggas på huden
för att förändra dennas färg, består vanl. av
en med cinnober, saffran el. dyl. färgad massa
av rent fett. uppblandad med olivolja o. vax.
Sminkpalett kallas i arkeologien rutformig
el. oval skifferplatta, vanligen skulpterad med
figurframställningar, vilken utgör en vanlig
gravgåva i förhistoriska egyptiska gravar. På
sminkpaletten revs det oumbärliga ögonsminket.
Smirke [smo'k], sir R o b e r t (1780—1867),
eng. arkitekt, representant för eng. klassicism;
uppförde British Museum i London med dess
joniska peristyl (1823—45). Byggnaden fullbordades 1855 av hans bror S y d n e y S. (d.
1877).
Smirnoff, K a r i n , f. «8/8 1880, författarinna (dotter till Aug. Strindberg), bar utg.
skådespel o. noveller med psykopatiska motiv
samt biografien Strindbergs
första hustru (1925).
Smith, L a r s O l s s o n
(1836—1913)1
affärsman,
»brännvinskungen», grundade
1859
Reymersholms
spritförädlingsverk i Sthlm
o. behärskade för en tid
spritbranschen. Led. av
FK 1885—91- Initiativtagare till bildandet av s. k.
arbetarringar. (Se bild.)
Smith, S a l o m o n (r853
—1938), musiker o. musikfrämjare, apotekare
i Ystad, verkade bl. a. som oratoriesångare.
Erhöll t92i titeln professor musices.
Smith, V i l h e l m , f. »6/4 1867, målare,
prof. vid Konsthögskolan 1913—32, har före-
Smittkoppor
trädesvis hämtat sina motiv från sv. natur o.
folkliv. Av. porträtt.
Smith, E j n a r (1878—1928), författare,
förlagschef hos Åhlén & Åkerlunds förlag från
1924. Utgav romaner {Britt Marie Colstrup,
1916, Kate Ranke, 1921), dramer (Royal Suédois, 1921) o. dikter (Kust, 1909).
Smith [smip], A d a m (1723—90), skotsk
filosof, prof. i Glasgow 1751—64, levde länge i
utlandet, främst i Paris, 1778 tulldirektör i
Edinburgh. S. vann högt anseende genom sitt
moralfilosofiska arb. Theory
of moral sentiments (1759),
men framför allt är han
ryktbar som den klassiska
nationalekonomiens
grundläggare, vilket han
blev genom det enda mästerverket An inquiry into the
nature and causes of the
wealth 0/ nations (t776; förkortad övers. Folkens välstånd, 2 bd, 1909—xx). S:s
åskådning, delvis en utveckling av fysiokraternas, är genomgående frihetsbetonad. Han har givit nationalekonomien den
prägel, som kom den att under sitt klassiska
skede gå nära samman med liberalismen o. som
den alltjämt i grunden bevarar.
Smith [smip], J o h n R a p h a e l (1752—
1812), eng. mezzotintgravör, utförde gravyrer
efter arb. av Gainsborough, Reynolds m. fl.
Smith [smip], J a m e s E d w a r d (1759—
1828), eng. botanist. Inköpte 1784 Linnés
herbarium o. bibliotek o. stiftade 1788 Linnean
Society of London (se d. o.).
Smith [smip], W i l l i a m (1769—1839),
eng. geolog, den förste som med ledning av
fossil bestämde sedimentära bergarters geologiska ålder.
Smith [smip], J o e ( J o s e p h ) (1805—44),
mormonsektens stiftare.
Smith Lsmip], W i l l i a m R o b e r t s o n
(1846—94), skotsk religionsfilosof o. orientalist,
banbrytare för den historisk-kritiska bibelforskningen i England; prof. i hebreiska 1870 vid
skotska frikyrkans college i Aberdeen, avsatt
1881. Prof. i arabiska i Cambridge 1883.
Smith [smip], A l ( f r e d ) (1873—1944), amerik.
politiker, guvernör i staten New York
T
9i9—20 o. 1923—28. Presidentkand. 1928.
Smith, D o d i e, eng. författarinna, tidigare
äv. skådespelerska. Skrev till 1935 under namnet C. L- A n t h o n y . Har bl. a. skrivit komedierna C all it a day (1935; En sån dag) o.
Dear Octopus (1938; Guldbröllop), uppförda på
Dram. teat. rg37 resp. rg39.
Smith [smip], lord Birkenheads familjenamn.
Smithsonian Institution [smibså°'ni°n institjo'sj°n], vetenskaplig institution i Washington, grundad 1846 genom donation av eng.
kemisten J. S m i t h s o n (r76s—1829); omfattar bl. a. astrofysikaliskt observatorium, zoologisk trädgård, naturhistoriskt, etnografiskt o.
konstmuseum. Understöder vetenskapl. forskning.
Smitt, J o h a n W i l h e l m (1821—1904),
affärsman, hopbragte en stor förmögenhet genom egendomsaffärer i Argentina o. Sthlm
(»Kungsholmskungen»). Donator, bl. a. till
Sthlms högskola.
Smitt, F r e d r i k ( F r i t s ) A d a m (1839
—1904). zoolog, professor, forskningsresande.
Studier över havets mossdjur samt stora arb.
över fiskar, främst Skandinaviens fiskar (2:a
uppl., 2 bd. 1892—95).
Smittkoppor, k o p p o r , v a r i'o 1 a, en av
de sedan länge mest fruktade epidemiska sjukdomar man känner. Smittämne ej säkert känt.
Inkubationstid
10—14
dagar. Symtom: i
Smittsam kastning
— 1636 —
början huvudvärk, feber o. smärtor i korsryggen. Efter 3—4 dagar hudutslag, som i början
är rött småprickigt o. sedan övergår i knappt
ärtstora, halvrunda blåsor, som snart fä ett varigt innehåll. Dessa torka senare småningom in.
I en del fall är blåsinnehållet blodigt o. man
talar då om »svarta koppor». Dödsprocentcn är
mycket hög. Det säkraste förebyggande medlet mot sjukdomen är skyddskoppympning
(vaccinering), som, tidigt utförd, äv. ger ett
lindrigare förlopp åt redan smittade
fall.
Smittsam k a s t n i n g , dets. som
kastsjuka.
Smoking [små'k-], eng., egentl. rökrock; svart kavajkostym med sidenslag o. djup väst; till smoking bäres
svart fluga. Eng. namnet är d i nn e r j a c k e t . (Se bild.)
Smolensk'. 1. Förvaltningsområde
i RSFSR, v. om Moskva. 79,000
kvkm, genomflytes av Dnjepr med
bifloder. — 2. Huvudstad i S. 1,
vid Dnjepr. 157,000 inv. (1939). Univ.
Handel. Flyghamn. S. är känt sed. 800-t. Intogs
av tyskarna aug. 1941 efter våldsamma strider.
Staden, som utgjorde en av tyskarnas viktigaste baser på centralfronten, utrymdes, sedan
alla militära anläggningar förstörts, 25 sept.
1943 o. intogs av ryssarna utan strid.
Smollett [smäint],
Tobias George
(1721—71), skotsk författare, föregångare till
Dickens, skrev efter Le Sages mönster en rad
humorist, skälmromaner (Roderick Random,
1748).
Smorläder, grövre oxläder, insmort med fett.
Smorzan'do el. s m o r z a't o, it., musikterm: bortdöende. Förk. smorz,
smt, förkortning för silvermynt.
Smuggling, in- o. utförsel av varor mot
gällande förbud el. utan att erlägga tull. Straffbestämmelser äro givna, bl.
a. i lag om straff
för olovlig varuinförsel 8/e l 923 samt
betr.
olovlig varuutförsel i kungl. förordn. 3 / s 1916.
Smula, kommun i ö. Västergötland, Älvsb.
1. (past.adr. Åsarp); Redvägs landsf.distr.,
Kinds o. Redvägs doms. 185 inv. (1947).
Smul sjö, lugnt vatten.
Smultning, förfarande vid garvning, bestående i överhudens uppluckring genom att
den utsattes för fuktig luft el. lägges i svag
kalkmjölk före hårbeklädnadens borttagande.
Smultron, arter av örtsläktet Fragaria.
S m u l t r o n t u n g a , beteckning för tungans
smultronliknande utseende vid scharlakansfeber, betingad av att de ansvällda, starkt röda
papillerna kontrastera mot den f. ö. något
gråbelagda tungan.
Smuts fsmatts], J a n C h r i s t i a a n , f. 1870,
sydafrikansk statsman av
höll. börd, utmärkte sig som
transvaalsk general i Boerkriget; anslöt sig efter
fredsslutet till Bothas försoningspolitik o. var 1917—
19 Sydafrikas representant
i britt, krigskabinettet. Som
delegerad vid Pariskonferensen 1919 övade S. inflytande på utformningen av
N. F:s förbundsakt, särskilt mandatssystemet. Premierminister 1919—24. S. kvarstod som ledare
för det för samverkan med det Britt, riket arbetande United party samt åtnjöt stort internationellt anseende. 1933 inträdde S. i Hertzogs
regering som vice premierminister o. justitieminister, men vid krigsutbrottet 1939 ställde
han sig avvisande till dennes neutralitetspolitik
o. framtvang hans avgång. S. blev därefter
Smaland
ånyo premierminister (o. samtidigt utrikes- o.
försvarsminister), varpå Sydafrik. unionen slöt
upp vid Englands sida i kriget mot axelmakterna. 1941 utnämndes S. till fältmarskalk i
britt, armén. Deltog i Pariskonferensen 1946.
S. avgick som premierminister efter sitt partis
nederlag i parlamentsvalet 1948.
Smutsgam, annat namn på asgam.
Smutstitel, ett yttre titelblad med bokens
titel, ofta återgiven i sammandrag.
Smygebuk, Sveriges sydligaste udde, i Ö.
Torps kommun, Malmöh. 1. Fyrtorn. Fiskläge.
Smygvinkel, vinkelmätningsinstrument, bestående av två vridbara skänklar jämte gradskiva, på vilken man kan avläsa vinkeln mellan
skänklarnas yttre ytor. Dessa passas in utmed
de två ytor, vilkas inbördes lutning skall mätas.
Smyr'na, annat namn på Izmir.
Smyth [smip], J o h n (1570—1612), eng.
puritansk predikant, baptismens grundläggare;
utvandrade till Holland 1608 o. grundade där
en frikyrka.
Småborre, art av örtsläktet Agrimonia.
Småbruk, mindre jordbruk (högst 10—15
hektar), som kan skötas utan lejd arbetskraft.
Småbrukarpartiet,
ungerskt
bondeparti,
grundat 1930. Som samlingspunkt för antimarxistiska väljare ur alla samhällslager fick
partiet vid 1945 års val absolut majoritet i nationalförsamlingen. Trycket från kommunisterna i förening med inre motsättningar mellan
vänster- o. högergrupper undergrävde partiet,
som vid 1947 års val kom i minoritet. Jfr Nagy
o. Ungern.
Småfoder, benämning på agnar, gröpe o. dyl.
Småland, Götalands största landskap, begränsat av Blekinge o. Skåne
i s., av Halland o. Västergötland i
v., av Väster- o. Östergötland i
n., av Östersjön o. Kalmarsund i
ö. 31,626 kvkm (29,143 kvkm land),
626,264 inv. (1948).
Delat mellan
Jönk., Kronob. o. Kalm. 1. samt Växjö, Linköpings o. Skara stift. Landskapsvapen, se bild. —
Småland är nästan helt uppfyllt av Sydsvenska
höglandet. Högsta toppar äro Tomtabacken (377
m) o. Taberg (343 m). Talrika sjöar: Bolmen,
Möckeln, Åsnen, Rottnen, Helgasjön m. fl. Viktigaste vattendrag: Nissan, Lagan, Helgeån, Mörrumsån, Ronnebyån, Lyckebyån, Emån o. Stångån. Huvudnäringar äro jordbruk, boskapsskötsel,
skogshantering, möbel-, tändsticks- o. pappersindustri. Städer: Jönköping, Huskvarna,
Kalmar Västervik. Vimmerby, Växjö, Nässjö,
Oskarshamn, Eksjö, Tranås, Värnamo, Vetlanda, Gränna, Nybro, Sävsjö o. Ljungby. —
»Smålanden» är en gammal sv. provins. Dess
kulturcentrum utgjordes i äldre tid av Krono-
Smålands Allehanda
— 1637 —
berg (Växjö), som blev biskopssäte omkr. 1170.
Sorti gränsprovins fram till mitten av 1600-t. var
Småland skådeplats för talrika svensk-danska
fejder. Under Gustav Vasas tid yttrade sig
landskapets missnöje i Dackefejden. Jfr Finnveden o. Varend.
Smalands Allehanda, konservativ Jönköpingstidning, grundad 1879. Redaktör: E. G.
Ekberg (sed. 1944)Smålands artilleriregemente (A 6), Jönköping, uppsattes 1895 o. kallades intill 1904
Andra Göta artilleriregemente. S. organiserades
enl. 1925 års härordning som armcartilleriregemente.
Smålands Folkblad, socialdemokratisk tidning i Jönköping, grundad 1901; daglig 1919.
Redaktör: E- G. V. Ståhl (sed. 1935)Smålands husarregemente ledde sitt ursprung från ryttarfanor, uppsatta i Småland
under Gustav Vasa, organiserades som regemente
1628 under namn av Smålands
kavalleriregemente (Smålands ryttare). 1813
förändrades en bataljon till infanteri (Smålands
genadjärkår, som 1902 uppgick i Karlskrona
grenadjärreg.). Indrogs enl. 1925 års härordning
Smålandslagen, uppteckning fråfl omkr.
1300 av rättssedvänjor i Värend.
Smålandsstenar, stationssamhälle i v. Småland, Villstads kommun. 1,228 inv. (1941). Småindustrier. Kommunal mellanskola.
Smålands Taberg, industriort i Månsarps
kommun, Jönk. 1., vid Taberg o. Jönköping—
Vaggeryds järnväg. 1,693 inv. (i947)Smålenene, Norge ö. om Oslofjorden.
Småplaneter, dets. som asteroider.
Småprotokoll, gemensam benämning på särskilda protokoll vid underrätt, ss. lagfarts-,
intecknings- o. förmynderskapsprotokoll m. fl.
Småskola, folkskolans två lägsta klasser.
Småskoleseminarium, utbildningsanstalt för
lärare vid småskola o. mindre folkskola m. fl.
2—3 åriga kurser. F. n. (1948) finnas seminarier i Falun, Haparanda, Härnösand, Landskrona, Lycksele, Norrköping, Skara, Sthlm,
Strängnäs o. Växjö. Stadga av 21/1 1938 med
sen. ändr.
Smäspov, Nume'nius phae'opus, en 42—50
cm läng vadare av spovsläktet. Grå grundfärg, huvudet
ovan svartaktigt med ett gråvitt band längs mitten, lång
nedböjd näbb. Flyttfågel; häckar vanl. i fjälltrakterna. (Se
bild.)
Småvessla, Muste'la niva'lis,
en liten, 16.5—21 cm lång, kortsvansad vessla
utan svart svansspets. Sparsamt över hela
landet. Förekommer ofta kolonivis. Vit vinterdräkt i n. Sverige men är i s. provinserna
brun året om.
Smäck, mössa till kvinnlig sorgdräkt; litet
förkläde.
Smälta, vätska, som erhålles genom smältning av ett vid vanlig temperatur fast ämne.
Smältfärger, oxider av kobolt, krom, mangan
m. m„ blandade med flussmedel, ss. kiselsyra el.
borax, användas vid keramik- o. glastillverkning.
Smälthammare, hammare för hopslagning
av järnsmältor vid laticashiresmide.
S m ä l t k o n t a k t , två mot varandra böjda o.
hoplödda kontaktfjädrar, som sprätta isär, när
lödningen smälter, varvid kontakten brytes.
Användes t. ex. i vissa signalanordningar.
Smältning, ett ämnes förvandling frän fast
till flvtande form genom värmetillförsel.
Smältost, mjuk ostsort, framställd genom
upphettning av vanlig ost med vatten o. salter
(citrat o. fosfat) till en plastisk massa.
Smältpunkt för ett kristalliniskt ämne är den
Smörjmedel
temperatur, vid vilken det övergår i vätskeform; är samtidigt i regel denna vätskas fryspunkt
(stelningspunkt). Amorfa ämnen, ex. glas, ha
vanl. ingen bestämd smältp. utan mjukna o.
smälta inom ett visst temperaturområde. Blandningar av olika ämnen ha i allm. lägre smältp.
än beståndsdelarna (jfr Eutektisk blandning).
Smältskydd cl. s m ä 1 t s ä k r i n g, elcktr.
säkerhetsapparater med smältmetall. Jfr Säkerhetsapparater.
Smältvärme, den för varje ämne fullt bestämda värmemängd, som behöves för att vid
smältpunkten förvandla 1 kg av ämnet från fast
till flytande form. Samma värmemängd avges,
då ämnet från vätska stelnar till fast form.
Smärgel, en mörk, av magnetit el. järnglans
m. m. förorenad art av korund. Förekommer
bl. a. i kornig kalksten på grekiska ön Naxos
o. användes som slipmedel, dels i form av
löst pulver av olika finkornighetsgrad, dels
fäst med lim vid papper el. väv, s m ä r g e l p a p p e r o.
smärgelduk,
dels som
s m ä r g e l s k i v o r , vilka senare beredas av
en blandning av kornig smärgel o. ett bindemedel genom upphettning el. pressning under
starkt tryck.
S-märke på elektriska installationsmaterial
o. apparater anger, att fabrikatet i fråga prövats
o. godkänts av Svenska elektr. materielkontrollanstalten (bildad 1928 av repr. för elektricitetsverk o. brandförsäkringsbolag). Enl. k.
kung. av 2«/4 1935 (med ändr. »/s 1945) få vissa
apparater icke säljas el. användas utan Smärke.
Smärting, ett slags segelduk, som användes
till att kläda tågvirke m. m. o. till grövre
sommar- o. gymnastikskor.
Smögen, kommun i rnell. Bohuslän. Göteb. 1.
(past.adr.
Gravarne); Sotenäs landsf.distr.,
Sunnervikens doms. 1,665 inv. (1947), därav i
S m ö g e n s m u n i c i p a l s a m h ä l l e 1,408
o. i Hasselösunds municipalsamhälle 252.
Smör erhälles genom kärning av surgjord
grädde o. består huvudsakl. av smörfett samt
därjämte vatten med salter o. äggviteämnen,
något mjölksyra m. m. Färgas stundom med
orleana. Jfr Runmärket, Smörfett o. Smörkärna.
Smörblomma, arter av örtsläktet Ranunculus.
Smörbultar Go'bius, ytterst artrikt släkte
av smärre taggfeniga fiskar med strutformigt
sammanvuxna bukfenor. Av
våra både vid västo. östkusten förekommande arter är den svarta smörbulten,
G. ni'ger (se bild), störst, omkr. 15 cm.
Smördeg, bladig deg av smör, mjöl o. vatten.
Smörfett, en blekgul, salvartad, vid 31—35 0
smältande massa av angenäm egenartad smak
o. lukt. Det utgöres av glycerider av främst
palmitin- o. oljesyra samt av smör-, kapron-,
myristin- o. stearinsyra m. fl. fettsyror.
Smörjelse, magisk handling, bestående i
bestrykning med invigd olja; en från judarna
stammande sed, som ännu förekommer vid kröningar Jfr Sista smörjeisen.
Smörjkur, en i syfilisbehandlingen tidigare
mycket använd metod att smörja in en kroppsdel med kvicksilverhaltig salva.
Smörjmedel utgöras av smörjoljor, konsistensfett o. med finfördelad grafit uppblandad olja,
vilka användas mellan mot varandra glidande
maskindelar för a t t minska friktionen, så att
arbete sparas o. ytornas nötning blir mindre.
Nu användas så gott som uteslutande de
billiga mineraloljorna, vilka ha den fördelen
att ej som fetterna härskna o. avspjälka syror,
Smörjoljor
— 1638 —
vilka angripa maskinernas metalldelar. ÅngCylinderoljorna för lokomotiv o. fartygsmaskiner försättas dock ofta med c:a 10 %
växtoljor (rov- el. ricinolja). De feta oljorna
ha nämligen den fördelen framför mineraloljorna att äv. vid högre temperatur vara något
så när tjockflytande.
Smörjoljor el. m i n e r a l s m ö r j o l j o r
erhållas ur de tjockflytande, först vid högre
temperatur kokande delarna av bergoljan. Spec.
vikt 0.86—o.96, flampunkt över 150».
S m ö r k ä r n a , apparat för framställning av
smör ur grädde, består i sin enklaste form av
ett tunnformigt kärl, vari grädden piskas med
vingarna av en roterande kärnstav mot slagor,
som äro fastade på kärlets väggar. I större
mejerier förekomma liggande, roterande kärnor,
S. k. k ä r n ä 1 t a r e.
Smörpapper, dets. som pergamynpapper.
Smörsopp, art av rörsvampsläktet Boletus.
Smörsyra, C 3 H, . C0 2 H, förekommer bunden
vid glycerin i smör. Den frigöres i små mängder
vid smörets bärsknande o. har obehaglig lukt o.
smak. Smörsyra förekommer äv. i ost. Salter o.
estrar kallas b u t y r a't. Jfr Fettsyror.
Smörsyrejäsning, bildniug av smörsyra genom jäsning av mjölksyra, socker el. dyl. under
påverkan av vissa anaeroba bakterier ( s m ö r Syrebakterier).
Sn, kem. tecken för en atom tenn.
Snabbskrift, dets. som stenografi.
Snabbstål, s n a b b s v a r v s t å l el. s j ä l v h ä r d a n d e s t å l ä r stål med mycket stor
värmehårdbet, så att verktyg därav ej bli
slöa, även om de gå varma vid mycket snabb
materialbearbetniug. Denna för snabbsvarvar
o. automatmaskincr betydelsefulla egenskap
får stål genom tillsats av 16—24 % volfram o.
3—6 % krom. Ersättas num. ofta av hårdmetaller. Jfr Skärmetaller o. Stellit.
Snabbvingar, en grupp fjärilar, tillhörande
fam. Lycaeni'dae. Vingarna ovan mörkbruna,
hos honan stundom med gula teckningar.
Snabb flykt. Vingbredd 27—35 mm. Allmännast är hallonsnabbvingen, Thecla ru'bi,
med bakvingarnas undersida vackert grön.
Snabeldjur, annat namn för elefantdjur.
Snabelskor, skor med överdrivat långa tåspetsar, vilka under gående vanl. höllos upplastade invid smalbenet. Brukliga uoo—1300-t.
Snabelsvärmare, a l l m ä n , Perge'sa elpe'nor, en 50—65 mm lång svärmare; olivgröna framvingar
med rödaktiga snedstreck, bakvingar rosenröda med svarl
bas o. vita fransar i kanten.
Larven lever på Epilobiumo. Galium-aiteT.
Snake River [sne'k r i w ' ° ] , vänsterbifl. till
Columbia, n.v. Kör. Stat., från Yellowstone
Park (Wyoming). C:a 1,500 km. Genombryter
högplatålandet sträckvis i ända till 1,200 m
djupa o. 100 km långa kanjons samt bildar
höga vattenfall (upp till 65 m).
S n a p p b a n a r (ty. Schnapphahn, av schnappen, uppsnappa), benämning på de irreguljära
beväpnade skaror, »friskyttar», som bekämpade
de sv. trupperna under de skånska krigen 1644
—45 o. 1676—79. Benämningen förekommer
ibland äv. i fråga om andra tillfällen.
Snapphanelås, lås på handeldvapen, där antandningen skedde genom slag av flinta mot
stål. Uppfanns i början av 1500-t. o. användes
ända in på 1800-t.
Snaps (av ty.), brännvinssup.
Snapshot [snapp'sj°tt], eng., slängskott;
hastigt uppfångad bild (skiss, fotografi).
S n a s a h ö g a r n a , fjäll i v. Jämtland, s.v. om
Ånnsjön. Högsta punkt: Storsnaseu (1,463 m).
S n a t t e r a n d , A'nas strtfpera, andfågel, något
Snoilsky
mindre än gräsanden, vingspegeln vit o. sam.
metssvart. N. halvklotet; på spridda ställen i
s. o. tnell. Sverige.
Snatteri, stöld, som med hänsyn till det tillgripnas värde o. övriga omständigheter är a t t
anse som ringa. Straffas med böter eller fängelse.
Snaumast (av Ity. snau, nos), stång akter om
undermast för gaffelsegel.
Snavlunda, kommun i s. Närke, Örebro 1.;
Askersunds landsf.distr., Västernärkes doms.
1,450 inv. (1947)Snedrygg, dets. som skolios.
Snedsegel, stag-, gaffel-, gaffeltopp-, loggert-,
bermuda-, latinsegel m. fl.
Snehcetta, högsta toppen i Dovre, Norge.
2,246 m.
von Sneidern, A x el, f. 8 / , 1875, liberal politiker o. ämbetsman. Landshövd. i Ålvsb. 1.
1922—41. Led. av AK 1912—20, av EK 1921
—27. Preses i Lantbruksakad. 1938—43.
Snell, J o h a n n, d. efter 1519, tysk boktryckare, verksam i Sthlm 1483—85, där han
tryckte den första boken i Sverige (en lat.
grammatika) 1483.
S n e l l i u s , egentl. S n e l l ' v a n R o i j e n ,
W i l l e b r o r d (1591—1626), höll. matematiker o. fysiker, prof. i Leyden 1615, den förste
som utförde gradmätning med triangulering.
Upptäckte lagen för ljusets brvtning.
Snellman, J o h a n
V i l h e l m (1806—
81), finl. publicist, filosof o.
statsman, finskhctsrörelsens
banbrytare; ledamot
av
senaten 1863—68. Anhäugare av Hegels filosofi betonade S. nationalmedvetandets betvdelse o. ivrade i
sina skrifter för Finlands
så smån. skeende omdaning
till en rent finskspråkig
nationalstat. S. vistades
flera år i Sverige o. skrev
huvudsakligen på svenska.
Snes, sädesskyl, där de flesta kärvarna äro
uppträdda på en stör, kring vilkens fot några
kärvar äro ställda. Jfr Krakning.
Snesland, arealmått i Dalarna (= 1.27 ar).
Jfr Spann land.
Snevringe härad oeh tingslag, Västmanl. 1.,
omfattar 8 kommuner: Ramnäs, Sura, Hallstahammars köping, Berg, nvMunktorp, Kolbäck,
Säby o. Ryttern. 22,557 » - (1948). Västmanl.
v. domsaga.
Sniglar,
Limaci'dae, masklika lungsnäckor, utan el. med
förkrympt, av manteln övervuxet skal. Flera arter hos oss. Allätare; skadliga i trädgårdar, åkrar o. källare.
Snilj (fr. chenille, insektslarv).
1. Fint
silkessnöre. — 2. Vävda o. klippta remsor,
som utgöra inslag i s n i l j e f l o s s a , en
vävnad, som är lika på båda sidor.
Snille (av isl. snilli, mästerskap, dådkraft).
Psyk. i. Den högsta graden av andlig begåvning. — 2. Person med sådan begåvning.
Snille oeh smak, Svenska akademiens devis.
Snip, dets. som rots.
Snipa, i båda ändarna spetsig båt.
Snifsel (av ty.), skivor el. strimlor, vari
sockerbetor skäras före sockrets utlakning.
Snitseljakt, dets. som schnitzeljakt.
Snittblommor, beteckning för sådana blommor, som försäljas lösa o. avskurna.
Snobb (eng. snob, kälkborgare), person som
vill väcka uppseende genom klädedräkt el. inbillade egenskaper.
Snoilsky, C a r l (1841—1903), greve, skald.
Kansliråd i utrikesdepartementet 1878 levde S.
från 1879 i utlandet som privatman, huvudsakl.
Snokar
— 1639 —
1 Dresden, men återvände till Sverige 1890 o.
blev s. å. överbibliotekarie vid Kungl. biblioteket. Led. av Sv. akad. 1876. Under sin
Uppsalatid var S. tnedl. av Namnlösa sällskapet
o. framträdde under sign. S v e n T r ö s t i dess
kalendrar med fribetsdlktcr o. kärlekslyrik.
Efter en resa till södern
1864—66 utgav han en sa ml.
Italienska bilder, förhärligande skönheten o. livsnjutningen. Det bästa av hans
ungdomsalstring finnes samlat i Dikter (1869). som 1871
följdes av ett band formfulländade Sonetter. Hans
följande produktion, som
omfattar 4 saml. Dikter
(1881, 1883, 1887, 1897),
tolkar ett varmt intresse
för tidens sociala frågor
(/ porslinsfabriken, Den tjänande brodern) o.
en stark kärlek till fosterlandet o. dess minnen
(Svenska bilder, utgiven som särsk. saml. 1886).
Snokar, ColWbridae, familj bland ormarna.
Indelas i Agly'pha med solida tänder, ej giftiga;
ex. vanliga snoken (se bild), släta snoken.
Opisthogiypha med
en el. flera rännformiga bakre överkäktänder, de flesta
äro giftiga, ehuru få
av dem äro farliga,
ex. pisk -trädormarna. Proterogly'pha
med
de
främre
överkäktänderna
rännformiga, giftiga, somliga ytterst farliga, ex. glasögonormen,
korallormen, havsormar m. fl.
Snopp, vit fläck på hästs nos el. överläpp.
Snorsrärs, annat namn på gärs.
Snorkel, anordning på en ubåt, som gör det
möjligt för den att ladda sina ackumulatorbatterier äv. i undervattensläge. S., som är nödvändig för att förhindra att ubåten upptäckes
med radar, består av två grova höj- o. sänkbara rör, varav det ena leder luften till dieselmotorerna o. det andra bortleder avgaserna.
Snorre Sturlasson (1179—1241). det gamla
Islands största hävdatecknare, tillhörde Sturlungaätten o. var flera gånger lagsagoman. S.
låg ofta i strid med andra hövdingar o. dräptes av anhängare till konung Håkan Håkansson i Norge på anstiftan av sin måg Gissur
Tor valdson. Vistades en del av 1219 i Sverige.
Hans huvudverk äro en fornnordisk poetik,
kallad Edda (»yngre Eddan»), vari ingår ett
ytterst viktigt mytologiskt parti, samt Norges
konungasagor el. Heimskringla (efter begynnelseorden), en episkt glänsande, kring konungarna grupperad skildring av Norges historia från äldsta tider fram till n 7 7 (sv. övers.
av E. Olson, 3 bd, 1919—26).
Snow [snå 0 '], E d g a r , f. r905, amerik. journalist, internationellt känd reporter. S. har i
ypperliga reportage skildrat det senaste årtiondets omvälvningar i Asien, bl. a. i Red
står över Ckina (1937), The battle for Asia
(1941), Red glorv and broton bondage (1945; Röd
ära och brunt slaveri, s. å.). Äv. Rysslandsreportage: The pattern of soviet power (1945) o.
Stalin must have peace (1947).
Snow-b00ts [snå°'bots], eng., egentl. snöstövlar, pampuscher.
Snowden [snå°'du], P h i l i p , viscount S. o f
L e k h o r n s h a w 1931 (1864—1937), eng.
arbetarpolitiker, ursprungl. textilarbetare, medl.
av underhuset 1906—18 o. 1922—31, därefter
av överhuset. S. var motståndare till Englands inträde i Första världskr. o. motarbetade
Snäckdjur
sedan Versaillespolitiken.
Finansminister 1924
samt 1929—32 (jfr R. Macdonald).
Snowdon [snä°'dn], berg i n.v. Wales, det
högsta i England o. Wales. 1,088 m. Kugghjulsbana till toppen.
Snultror, beteckning för en del i regel mindre
arter av läppfiskar, fam. Labridae: skärsnultra,
stensnultra, grässnultra osv.
Snurrevad, fiskredskap, bestående av ett
stort (omkr. 70 m långt) säckformat nät, som
dragés till förankrat fartyg.
S n u r r v e r k a n , den rörelsetendens en snurra
har, så snart yttre krafter verka vridande på
densamma.
Härvid följer snurraxeln icke
kraftens riktning utan avviker i riktning vinkelrätt mot kraften o. sig själv. Denna vridning, som sker långsammare ju större rotationshastighet snurran har o. ju längre snurrans massa ligger från rotationsaxeln (större
tröghetsmoment), utnyttjas till stabilisering i
gyrokompassen,
rullningsgyron, torpedgyron
m. m. Jfr Precession.
Snus, pulveriserad, särskilt behandlad (»såsad») tobak; användes som njutningsmedel
genom inläggning i näsan el. munnen.
Snuspulver, pulverformigt medikament, som
med andningsluften dragés upp i näsan. Brukar
innehålla borsyra, mentol, kokain m. m.
Snuva, akut el. kronisk inflammation i
näsans slemhinna, beroende på Infektion (oftast)
el. överkänslighet (allergisk snuva). Ofta smittsam i akut stadium.
Snyder [snaj'd°], J o h n , f. 1895, amerik.
bankman o. politiker, finansminister sed. juni
1946.
Snyders [snej'-], F r a n s (1579—1657),
flaml. målare, utförde monumentala stilleben o.
djurscener, de senare ofta i samarbete med
Rubens. Repr. i Nat.mus.
Snyltbin, s n y l t g e t i n g a r ,
snylth u m l o r , släkten o. arter av bin, getingar o.
humlor, som ej själva bygga bon utan smussla
in äggen hos andra former, där larverna leva
av det förråd dessa samlat åt sin avkomma o.
i vissa fall även av denna.
Snyltrot, arter av örtsläktet
Orobanche.
Snytbaggar, Hylo'bius, släkte
av täml. stora vivlar med långsträckt ovala, starkt kullriga,
grovt punktstrimmiga täckvingar.
Svarta el. svartbruna med otydliga ljusa band. Svåra skadedjur på unga barrträdsplantor. H.
abie'tis 9—14 tnm lång. (Se bild.)
Snårestad, kommun i s. Skåne, Malmöh. 1.
(past.adr. Marsvinsholm); Herrestads landsf.distr., Vemmenhögs, Ljunits o. Herrestads
doms. 578 inv. (1947). — Ödekyrka med
märkliga kalkmålningar från 1347, som givit
namn åt en typ av unggotiska kyrkomålningar
i Skåne ( S n å r e s t a d s g r u p p e n ) .
Snårvinda, art av växtsläktet Convolvulus.
Snäcka. Zool. Det spiralvridna skalet hos
snäckdjur (se d. o.). — Anat. Del av inncrörat.
Jfr Hörselorgan. — Mus. På stråkinstrument
den snäckformigt böjda övre delen med stämskruvarna. — Sjöv. Mindre, vanl. klinkbyggd
segelyacht (skärgårdssnäeka). Äv. benämning
för de mindre av vikingatidens långskepp. —
Tekn. Skruven i en snäckväxel.
Snäckbank, dets. som skalgrusbank (jfr
Skalgrus).
Snäckdjur, Gastro'poda, klass bland blötdjuren, vanl. med spiralvridet skal (se bild).
Huvud med 1 el. 2 par tentakler o. 1 par ögon, långsträckt
bål med en muskulös krypsula
(»fot») samt på översidan en oftast spiralvriden inälvssäck, om-
Snäckgärdsbaden
— 1640 —
given av ett enda mantelveck o. en mantelhåla,
hos flertalet havssnäckor försedd med gälar, hos
länt- o. sötvattensformer omändrad till lunga.
Snäckgärdsbaden, badort n. om Visby.
Snäckmärgel, snack- o. musselskal, som
hopats på skalgrusbankar.
Snäckväxel el. s k r u v v ä z e l , anordning
för kraftöverföring mell. två mot varandra
vinkelräta axlar. Består av en skruv, s n ä c k a n , som griper in i ett s n ä c k h j u l , vars
tänder utgöra delar av motsv. gängor. Användes särskilt till stor nedväxling av höga
varvtal, ex. vid motorer till hissar. Härvid är
snäckväxeln i regel självhämmande, dvs. den på
snäckhjulet verkande lasten förmår ej vrida
skruven (på grund av friktionen o. den stora
utväxlingen). Jir Slagtäljare.
Snäll- (tv. schnell), snabb-. Ex. snäll t å g .
S n ä l l o d e l . m j u k 1 o d, lättsmälta legeringar
för lödning (lödtenn).
Snällpress, tryckmaskin, i vilken papperet
under tryckningen vilar på en cylinder, som
får rulla över tryckformen. Automatisk avläggning. Trycker i allra. 800—1,200 ex. 1
timmen o. användes för bokarbeten o. större
accidenstryck.
Snälltåg, snabbgående persontåg, som endast
gör uppehåll vid större stationer. För resa med
snälltåg erfordras särskild tilläggsbiljett, s n ä l l tågsbiljett.
Snäpp fåglar, Scolopa'cidar, familj bland vadarna, ha lång, smal, böjlig näbb, oftast längre
än huvudet. Talrika arter över hela jorden.
Leva vid vatten el. på fuktiga ställen. Flera
underfamiljer: hos oss snäppor o. beckasiner.
Snäppfältet, ry. K a 1 i'k o v o p o 1 j e, slätt
vid fl. Don, Ryssland, där Dimitrij Donskoj
1320 besegrade tatarerna.
Snärjsrräs, art av örtsläktet Galium.
Snärjvävnad, ett slags broscherad, uråldrig
vävnad med mönstergarnct snärjt mot tuskaftsbotten. Jfr Skogstapeten.
Snärpor, den grövsta hagelsorten (n:r 14).
Snättringe, f. d. municipalsamhällc, fr. 1I1
1947 del av Huddinge municipalsamhälle,
Sthlms 1. 1,923 inv. (1947).
Snö, nederbörd i form av iskristaller av växlande form o. storlek, beroende på de betingelser, under vilka snön faller. Kristallerna tillhöra det hexagonala systemet. De filta ihop
sig till flingor, särskilt vid temperaturer obetydligt under o°, under det att de vid låga temperaturer upnträda i form av nålar.
Snöblindhet, akut inflammation i ögats
bindehinna genom intensiv bestrålning med
ultraviolett ljus. Den smärtsamma inflammationen medför krarnpartad tillslutning av ögonlocken. Vanligast förekommande i det intensiva ljuset i snölandskap på högre höjder, där
ultraviolettintensiteteten är hög. Motsvarande
tillstånd kan framkallas genom oförsiktigt bruk
av kvartslampa.
Snöbollsbuske, en form av olvonbusken,
Vibur'num o'pulus, med bollformade samlingar
av uteslutande vita, storkroniga blommor.
Vanlig prydnadsbuske.
Snöbärsbuske, arter av busksläktet Symphoricarpus.
Snödroppe, art av örtsläktet Galanthus.
Snöget, Oteam'nos america'nus, ett stort
snö vitt, getliknande, långhårigt gemsdjur, över
manken omkr. 1 m. V. Nordamerikas otillgängligaste bergstrakter.
Snögränsen, den höjd, ovanför vilken snön
ligger kvar hela året om. Ligger vid ekvatorn på
omkr. 4,900 m höjd, vid 46:e breddgraden (Alperna) på omkr. 2,700 m höjd, i inre Norge
på omkr. 1,000 m. På s. halvklotet ligger snögränsen på havsytans nivå vid omkr. 700 s.
br., på n. halvklotet går den aldrig ned så lågt.
Sobel
S n ö h ä t t a n , sv. form för Sneheetta.
Snökedja, sammankopplade järnkedjor, som
läggas om luftfyllda gummiringar (bilringar) för
att hindra slirning.
Snökloeka, art av örtsläktet Leucojum.
Snökryssare, tankliknande fordon, konstruerat för amiral Byrds expedition till Antarktis.
Hjulen 3 m i diameter.
Snökåpa, mot
upptäckt i snölandskap
skyddande överdragskläder av vitt tyg, som
först särsk. kommo till användning under Finskryska kriget 1939—40.
Snömaskar, svarta, sammetsludna, livliga
larver av flugbaggar, Cantha'ridae, som övervintra o. vid töväder krypa ut på snön.
Snömögel, en kärnsvamp, Calonec'tria gramini'cola, o. särsk. dess konidiestadium Fusa'rium mi' nimum. Uppträder som ett lätt, spindelvävsliknande överdrag på höstsäd, i första
hand råg, vid snösmältningen på våren o. dödar
plantorna. Medför betydande förluster för lantbruket. Bekämpas genom utsädets betning.
Snörkeramik, beteckning för en lerkärlsgrupp från slutet av den yngre stenåldern, dekorerad med geometriska mönster, som intryckts
i leran med ett tvinnat snöre. Snörkeramiken
tillhör enligt somliga en tidig indoeuropeisk
kulturvåg över Europa.
Snörlever, lever med en tvärgående fåra,
framkallad genom kraftig åtsnörning av midjan med snörliv.
Snörpvad, fiskredskap, bestående av djupa
garn, som läggas i ring omkring ett fiskstim,
varefter undre delen hopsnörpes.
Snöskata, annat namn på björktrast.
Snösko, med flätverk försedd, vanl. oval
träram, som anbringas under foten för att öka
stödytan vid gång i djup snö.
Snöskytte, en sjukdom på tallen, förorsakad
av en sporsäcksvamp Phaci'dium infes'tans.
Denna angriper barr o. spädare grenar, som
varit översnöade under vintern; smärre plantor
dödas därför lätt. De dödade barren fällas icke.
Utgör ett av de allvarligaste hindren för tallkulturer i n. Sverige. Jfr Skytte.
Snöslungare, snöplog i form av en järnvägsvagn med i framändan ett motordrivet skovelhjul,
som under gången kastar snön åt sidorna.
Snöslända, Bo'reus hiema'li$, en i det närmaste vinglös kloslända, som endast anträffas
på vintern, vanl. på snön.
Snösparv, Plectro'phenax
niva'lis, en vacker svart o.
vit flnkfågel med högnordisk utbredning. Häckar i
våra fjälltrakter.
Flyttar
vintertiden söder ut.
Snöstorp, kommun i s.
Halland, Hall. 1. (past.adr.
Halmstad); Harplinge landsf.distr., Hall. s.
doms. a,357 inv. (1947).
So, dets. som sugga.
S. O., förkortning för Successionsordningen.
S.O., förkortning för sydost.
s. o,, förkortning för som ovan.
Soane [så°n], sir J o h n (1753—1837), eng.
arkitekt o. konstsamlare, ombyggde Hank of
England l London 1788—1833. Hans konstsaml.
o. hus äro genom donation statsegendom
(Soane
M u s e n m).
Soaré (fr. soirée), musikafton, musikalisk
aftonunderhållning.
Soa've el. s o a v e m e n't e, it., musikterm:
ljuvt, älskligt.
Soba't. flod i n.ö. Afrika, högerbifl. till Nilen
från Etiopien. Källflod: Baro. 740 km. Dess
mjölkfärgade vatten ger Nilen efter inloppet
namnet Vita Nilen. Segelbar vid högvatten.
Sobel, Mar'tes iibelWna, i Nordöstasiens sko-
Sober
— 1641 —
gar levande nära
släkting till tnården.
Känd o. ivrigt förföljd för sitt dyrbara
silkeslena,
mörkt
rödbruna
skinn.
Den nordamerikanska sobeln (Af. america'na)
är mindre värdefull.
Sober [så'-] (av fr.), nykter, måttfull.
Sobies'ki, familjenamn för Johan III av Polen.
So'bolev, A r k a d i j, f. 1903, rysk diplomat,
bitr. generalsekr. i FN sed. 1946.
Sobran'je, bulg. folkförsamlingen.
Socia'bel (av fr.), sällskaplig.
Socia I (av lat. sofcius. Kamrat), samhällelig,
samfunds-; som avser att förbättra särskilt
sämre lottades ställning.
Sociala meddelanden, av Socialstyrelsen sed.
1908 utgiven publikation med redogörelse för
frågor av socialt intresse. Utgavs urspr. (under
annan titel) av Kommerskollegium (1903).
Socialattaché, tjänsteman vid en beskickning med uppgift att biträda i sociala angelägenheter. Har Ibland tilldelats titeln s oc 1 a 1 r å d. Sedan 1932 har emellertid ingen
beskickning haft socialattaché.
Social-Demokraten. 1. Till 1944 namn på
Morgon-Tidningen (se d. o.). — 2. Daglig
dansk tidning, numera en av landets inflytelserikaste, grund. 1874. — 3. Stor daglig
norsk tidning 1886—1923, sistnämnda år kommunistorgan o. omdöpt till Arbeiderbladet.
Tidn. Arbeiderpolitikken antog därvid namnet
Den nye Socialdemokraten.
Socialdemokrati', benämning för politiska
partibildningar pä grundvalen av socialistisk
åskådning Dessa ha alltid i stor utsträckning
stött sig på o. delvis varit identiska med de
organiserade arbetarrörelserna. De socialdemokratiska partierna ha sålunda i praktiken
utgjort arbetarklassens klasspartier i de särsk.
länderna men även framträtt som Internationella partibildningar med gemensamma internationella kongresser o. internationell ledning.
Socialdemokratien har alltså åtminstone i
teorien eftersträvat ett övervinnande av de
nationella motsättningarna genom partibildning på internationell (klass)grund. — I Europas flesta länder bildades socialdemokratiska
partier under 1860- o. 1870-talen. I begynnelsen
erkändes de ofta icke som legala partibildningar
men vunno så smån. på de flesta håll en med
de iborgerliga partierna» likaberättigad ställning. Med den allmänna rösträttens tillämpning i de flesta västerländska stater gick partiet
raskt framåt, utan att dock före Första världskr.
någonstädes komma att utöva regeringsmakten.
— Första världskr:s utbrott 1914 försvagade
socialdemokratien genom att ådagalägga dess
oförmåga att förhindra krig samt genom att
spränga dess internationella organisation. Under
1920- o. 1930-talen kom socialdemokratien i
regeringsställning i flera västeuropeiska länder, medan den i Tyskland, Österrike o. Italien
undertrycktes med våld. Efter Andra världskr.
ha de socialdem. partierna i Östeuropa uppgått
i de kommunistiska partierna. I Västeuropa,
särsk. i Belgien o. Frankrike, har socialdemokratien närmat sig de borgerliga partierna
för att skydda demokratien mot angrepp från
olika diktaturriktningar. — Sveriges socialdemokratiska arbetarparti bildades 1889. Dess
riksdagsrepresentanter stego från en i AK 1896
till 134 år 1940 men sjönko 1944 o. 1948 till
resp. 115 o. 112. Dess främsta ledare ha varit
Hj. Branting o. efter dennes död P. A. Hansson.
Partiet deltog första gången i regeringsbildning
1917 o. bildade regering på egen grund första
gången 1920. Den fackliga sv. landsorganisa-
Socialism
tionen är i sin helhet ansluten till det socialdemokratiska arbetarpartiet.
Socialdepartementet, statsdepartement (tillkommet 1920) för ärenden rörande förhållandet
mellan arbetsgivare o. arbetare, arbetarskydd,
arbetsmarknaden, arbetsförmedling, socialförsäkring, åtgärder mot arbetslöshet, socialstatistik, bostadsväsendet, fattigvård, barnavård m. m. Departementschefen kallas i dagligt tal socialminister. Hälsovård, polisväsendet,
lantregeringen m. m., som tidigare handlagts
av s., lades fr. 1/7 1947 under det nyinrättade
inrikesdepartementet. Jfr Socialstyrelsen.
Socialekonomi', i allm. dets. som nationalekonomi.
Socialförsäkring, av staten föreskriven el.
understödd försäkring, som tillkommit för a t t
höja de svagare befolkningslagrens ställning.
Hit höra sjukförsäkringen, försäkringen för
olycksfall i arbete, folkpensioneringen m. m.
Socialhygie n, utforskandet o. tillgodoseendet
av samhällets behov av hälso o sumihetsvärd.
Socialinstitut. 1. S o c i a l i n s t i t u t e t i
S t o c k h o l m , egentl. I n s t i t u t e t
för
s o c i a l p o l i t i s k och k o m m u n a l utb i l d n i n g o c h f o r s k n i n g , högskolemässig läroanstalt i Sthlm, grundad 1920 (började jan. 1921) på initiativ av Centralföreningen för socialt arbete. Stadgar av *»/8 1945.
De därifrån diplomerade bruka betecknas DSI.
— 2. S o c i a l i n s t i t u t e t i G ö t e b o r g ,
statsunderstödd läroanstalt, inrättad 1944. Meddelar undervisning i socialpolitiska o. kommunala ämnen. — 3 . S y d s v e n s k a s o c i a l i n s t i t u t e t , statsunderstödd läroanstalt, inrättad
1947 i Lund. Meddelar undervisning o. praktisk
utbildning i socialpolitiska o. kommunala ämnen.
Socialise ra, torstatliga, ställa under samhällelig, enl. socialistisk åskådning ledd förvaltning. Subst.: s o c i a 1 i s e'r i n g.
Socialism', sammanfattande namn på en
grupp närstående samhällsåskådningar, vilkas
kärnpunkt är förkastandet av enskild äganderätt till produktionsmedlen o. vilka uppbäras
av strävan till allmän jämlikhet, förmögenhetsutjämning, demokrati o. internationalism. De
teorier om egendomens förstatligande o. statens ledning av näringslivet, vilka i äldre tider
framkommit o. äv. delvis tillämpats, äro snarare
kommunistiska än socialistiska, i det de förutsätta hel egendomsgemenskap. På grundval
av den först inom den klassiska nationalekonomien gjorda åtskillnaden mellan produktions- o. konsumtionsmedel inskränker socialismen däremot förstatligandet till de förra.
Socialismen har emellertid vuxit fram tills. m.
den äldre kommunismen, o. först under senare
hälften av 1800-t. drogos gränserna klara.
Dessförinnan hade dock namnet socialism
slagit igenom, trol. främst tack vare R. Owen.
Dennes o. C. Fouriers reformidéer ha betecknats som a s s o c i a t i o n i s t i s k s o c i a l i s m , i det de ej ville göra staten utan fria
sammanslutningar till ägare o. ledare. Proudhon sköt förstatligandet i förgrunden o. gjorde
socialismen till en mäktig o. för det bestående
samhället farlig folkrörelse. Genom K. Marx
fick den en konsekvent teoretisk utformning
( m a r x i s m e n ) samt blev en internationell
o. revolutionär jätterörelse, delvis under namn
av k o l l e k t i v i s m . Sedermera har den
flerstädes inriktats på klasspolitik inom det
bestående samhällets ram o. under namn som
s o c i a l d e m o k r a t i m. fl. blivit ett i
många länder härskande, främst arbetarnas
intressen representerande parti. Därvid har det
revolutionära i åskådningen mer eller mindre
ställts tillbaka för en allmän social radikalism.
Med utvecklingen till Europas mäktigaste
polit. riktning har följt en splittring av socialis-
104—472J71. Norstedts uppslagsbok. Tryckt 20. 9. 48.
Socialist
— 1642 —
men i många partier o. teoretiska skiftningar:
revisionismen, neomarxismen, kristlig (katolsk
o. protestantisk) socialism, stats- el. katedersocialism, georgism, syndikalism, skråsocialism,
höger- o. vänstersocialism m. fl.
Socialist', anhängare av socialismen.
Socialistiska s o v j e t r e p u b l i k e r n a s förbund,
ry. 5 o j u s s o v j e t s k i c h s o t s i a M s ti'tjeskich
r e s p u b l i k , förk.
SSSR,
officiella namnet på Sovjetryssland.
Social k u r a ' t o r , tjänsteman, numera anställd
vid flera av våra större sjukvårdsanstalter med
uppgift a t t gå patienterna tillhanda 1 försäkringsfrågor, vid anskaffande av proteser, arbetstillfällen e t c ; äv. benämning på befattningshavare vid militärförläggning med uppgift att ordna
med sociala problem, som uppstå genom sjukdom el. på annat sätt.
Socialminister, i dagligt tal benämning på
statsrådet o. chefen för socialdepartementet.
Socialpolitik, den del av samhällsverksamheten, som avser att främja folkets timliga
välfärd genom att hindra sådana missbruk
inom näringslivet, vilka Skada folkhälsan o.
moralen, att bereda skydd mot yrkesfara, motarbeta arbetslöshet, trygga den materiella tillvaron, genom offentlig försäkringsverksamhet
el. främjande av enskild sådan m. m. Gentemot den gamla liberalismens förnekande av
statens välfärdsvårdande uppgifter framträdde
i Tyskland på 1870-t, den s o c i a l p o l i tiska
s k o l a n med krav p å omfattande
statsverksamhet i denna anda. Socialpolitiken
har sedan blivit ett huvudområde av offentlig
verksamhet i civiliserade länder.
Socialpsykologi', vetenskapen om själslivet
såsom led i samhällslivet. Behandlar bl. a.
själslivets utveckling i dess samband med samhällsutvecklingen o. den sociala omgivningens
inverkan på den enskildes känslo-, vilje- o.
tankeliv.
Socialregister, förteckning, som i varje kommun föres (vanligen av fattigvårdsstyrelsen)
över personer, vilka erhålla understöd el. hjälp
av det allmänna. Närmare bestämmelser i lag
ao
/ 3 1936.
Socialråd, titel för vissa socialattachéer.
Socialstatistfk, siffermässiga framställningar av olika samhällsgruppers ekonomiska o. sociala förhållanden (arbets- o. arbetarförhållanden,
levnadskostnader, bostadsförhållanden m. m.).
Socialstyrelsen, ett under socialdepartementet lydande centralt ämbetsverk (tillkommet
1912) för handläggning av vissa sociala förvaltningsärenden, ss. ärenden ang. förhållandet
mellan arbetsgivare o. arbetare (föreningsrätt,
förhandlingsväsen,
arbetsavtal,
kollektivavtal, arbetstvister), in- o. utvandring o. åtgärder
för social omvårdnad (fattigvård, barnavård,
ungdomsvård, nykterhetsverksamhet, alkoholistvård, allmänna barnbidrag, husmoderssemester, bostadsväsen, levnadskostnader m. m.).
Chef: generaldirektör. Instr. av 23/12 1937 med
sen. ändr.
S o c i e t a s , lat., samfund, bolag. — S o c i et a s J e s u , Jesu sällskap, officiellt namn på
jesuitorden.
Sociétö [-te'], fr., sällskap,, societet. —
S o c i é t é a n o n y m e [-nimm'], bolag, vars
delägare äro utan personlig ansvarighet för
dess förbindelser, ex. aktiebolag. — S o c i é t é
d e s N a t i o n s [-de nas-jå n «'], Nationernas
förbund.
Societe't (fr. société), bolag, samfund, högre
sällskapkretsar. — B r u n n s s o c i e t e t , inskrivna o. betalande gäster vid hälsobrunn. —
S o c i e t e t s h u s , byggnad för sällskaplig
samvaro vid brunns- o. badort.
Society [s°saj'iti], eng., sällskap, samfund,
societet.
Sockerrot
Soeietä'r (fr. sociétaire), medlem av ett samfund, delägare; skådespelare som deltar i en
teaters ledning.
Socinia'ner, unitarisk sekt, uppkommen
under 1500-t. i Polen o. uppkallad efter Hal.
teologen F a u s t u s S o c i ' n u s (1539—1604),
ledare av den unitariska kyrkan i Siebenburgen
o. Polen. Sekten, vars symboliska bok var den
s. k. Rakaukatekesen, förkastade dop o. nattvard som nådemedel samt dogmerna om treenigheten o. Kristi gudom. Upplöstes efter 1658.
Jfr Unitarism.
Sociologi' (av lat. so'cius, kamrat, o. grek.
lo'gos, lära), samhällslära, samhällsvetenskap,
som söker giva syntesen av de särskilda samhällsvetenskaperna. En modern vetenskaplig
sociologi har utbildats sed. mitten av 1800-t.,
främst av A. Comte o. hans positivistiska skola
samt än mer av H. Spencer. I fråga om den
närmare utformningen av metoder o. mål ha
olika forskarriktningar utbildat sig.
Goda
forskningsresultat ha bl. a. uppnåtts vid studiet
av primitivt samhällsliv.
Sock'el. 1. Ett framspringande underlag till
ett byggnadsverk. — 2. Fotställning till ett
skulpturverk.
Socken ( k y r k s o c k e n ) , från omkr. 1000-t.
enheten i Sveriges kyrkliga indelning. Två el.
flera socknar kunna bilda ett pastorat. — När
socknen
sammanfaller med den borgerliga
kommunen, har endast den senare medtagits
i denna uppslagsbok. I motsatt fall ha däremot
båda medtagits.
Socker, vanlig benämning på rörsocker.
Sockerarter, kristalliserande kolhydrat med
söt smak, äro ant. enkla (monosackarider) el.
sammansatta (di- o. trisackarider). De senare
upptaga vatten o. övergå i enkla under inverkan
av vissa enzym el. vid kokning med utspädda
syror. De viktigaste monosackariderna innehålla
5 el. 6 kolatomer (jfr Pentoser o. Hexoser).
Bland disackariderna äro rörsocker, mjölksocker
o. maltsocker viktigast. Jfr Kolhydrat, Fehlingslösning, Osazoner o. Glykosider.
Sockerbeta, Be'ta vulga'ris
sacchart'fera, en genom odling
frambringad betsort med hög
sockerhalt (16—20 %) i sin rot.
Odlas i stor utsträckning för
sockerframställning, hos oss till
största delen i Skåne. Jfr Rörsocker.
Sockerdricka, en läskedryck, bestående även 5—6 %-ig sockerlösning, tillsatt med litet
essenser o. komprimerad kolsyra. I stället för
socker ingår ofta sackarin el. krystallos.
Sockerkist, ett lätt, ljusbrunt, välluktande
virke av Cedre'la odora'ta (Antillerna). Användes till cigarr- o. sockerlådor.
S o c k e r k u l ö r , en sockerlösning, som brunfärgats genom upphettning med litet soda.
Sockerlönn, namn på ett par nordamerikanska lönnarter, A'cer sacch'arum o. A. sacchari'num, vilkas sav innehåller 3 % rörsocker o.
utnyttjas för sockerframställning.
S o c k e r n ä m n d , S t a t e n s , nämnd av 3;
ledamöter, förordnade av K. M:t, med uppgift,
att öva viss tillsyn över Svenska SockerfabriksAB:s verksamhet o. handlägga vissa tvister om
betarbetarlöner.
Har sitt säte i Malmö. Instruktion av 1C*/S 1940 med sen. ändr.
Sockerpalm, namn pä Aren'ga sacchari'f erao. andra palmarter, ur vilka socker utvinnes.
Sockerrot, Si'um sisa'rum (fam. Umbelliferae), en flerårig, från Centralasien härstammande ört, med ett knippe långsträckta, tjocka,
buktade, vita, sockerhaltiga rötter, som ätas.
Allm. odlad. — Sockerrot är äv. ehuru oriktigt
namn på Scorzonera hispanica.
Sockerrör
— 1643 —
Sockerrör, SaccWarum officina'rum, ett intill
7 m, vanl. 3—4 m högt gräs
med ett tjockt, fyllt strå, t ä t t
besatt med meterlånga, platta
blad o. avslutat med en stor
blomvippa. Märgens saft innehåller vanl. 13—15 % rörsocker. Uråldrig, trol. från Ostindien härstammande kulturväxt; ej känd vildväxande.
Odlas i alla tropiska länder
för sockerframställning. (Se
bild.)
Sockersjuka, diabetes melWtus, ämnesomsättningsrubbning med minskad
koncentration av insulin i blodet. Detta medför
ökad halt glykos i blodet med utsöndring av
socker genom njurarna, g l y k o s u r i (socker i urinen), o. minskat utnyttjande av kolhydrater i ämnesomsättningen. Fett kommer
a t t utnyttjas i större utsträckning 33. energikälla o. vid den ökade fettförbränningen kan
abnorm mängd av s. k. k e t o n k r o p p a r ,
/S-oxismörsyra, acetättiksyra o. aceton, uppträda i blodet, vilket kan leda till en rubbning av
blodets syra-basjämvikt. Acidos kan inträda o.
i svåra fall kan tillståndet leda till medvetslöshet, k o m a , o. till döden. Symtomen kunna
hävas el. förebyggas genom injektion av insulin. — Orsaken till den minskade halten insulin i blodet kan vara en rubbning av bukspottkörtelns förmåga a t t producera insulin,
t. ex. vid skador på bukspottkörteln el. på
rubbningar i hypofysens reglering av insulinmekanismen, dvs. av bukspottkörtelns levererande av insulin till blodet. Övriga symtom: glykosutsöndringen genom njurarna förlöper med utsöndring av stora urinmängder,
varvid förlusten av vatten medför ökat behov
av vattentillförsel, törst. Förlusten av socker
medför avmagring o. ökad hungerkänsla. Behandling: diet o. insulintillförsel.
Sockersyra, en tetraoxi-adipinsyra, som bildas vid oxidation av glykos med salpetersyra.
Jfr Glykonsyra.
Sockerärt, en odlad form av Pi'sum saWvum
med i omoget tillstånd spröda, ätliga baljor.
Soda el. n a t r i u m k a r b o n a t förekommer i handeln dels vattenfri (k a 1 c i n e'r a d
s o d a ) som ett vitt pulver, dels som k r i s t a l l s o d a , N a 2 C 0 3 - f i o H 2 0 , stora klara kristaller. Dess vattenlösning har alkalisk reaktion på grund av hydrolys o. användes som
tvätt- o. rengöringsmedel. Framställes numera
enl. ammoniak-sodametoden genom att inleda
ammoniak o. koldioxid i nära mättad koksaltlösning, då natriumbikarbonat faller ut, vilket
efter avfiltrering överföres till soda genom upphettning. Jfr E. Solvay.
Sodali'tium, lat., sammanslutning, »kollegium», i det antika Rom, vanligen tjänande en
viss kult, särskilt kejsarkulten. Under medeltiden beteckning för gille.
Sodankylä [så'-], kommun i Uleåborgs län i
Finland. 12,259 kvkm, 6,500 inv. (1933). Magnetiskt observatorium.
Sodavatten, kolsyrat vatten med tillsats av
natriumkarbonat, koksalt o. kalciumklorid.
läskedryck.
Sodaört, art av örtsläktet Salsola.
Soddy [sådd'i], F r e d e r i c k, f. 1877, eng.
kemist, prof. i Aberdeen 1914, i Oxford 1919
—36. S. erhöll 1922 föreg. års nobelpris i kemi
för sina undersökningar över de radioaktiva
ämnena samt påvisandet av isotopa grundämnen.
So'dium, det engelska o. franska namnet på
metallen natrium.
So'dom, forntida stad i Palestina, enl. 1 Mos.
Sofia
19 förstörd jämte Gomorra av en jordbävning
på grund av invånarnas gudlöshet.
Sodorna [så'-], eg. G i o v a n n i A n t o n i o
B a z z i (r477—1551), ital. målare, verksam
mest i Siena o. Rom. S. utförde både stafflitavlor o. fresker med sensuellt känsliga stämningar. Bl. arb. fresker i San Domenico i Siena
o. i Villa Farnesina i Rom {Alexander den stores
bröllop).
Sodomi', dets. som tidelag.
Soelaoarna el. S u 1 a ö a r 11 a [so'la-], ögrupp
i Indonesien, ö. om Celebes. 5,529 kvkm,
omkr. 20,000 inv.
Soemba [so'm-], S u m b a el. T j e n d an a, en av Små Sundaöarna, Indonesien.
11,082 kvkm, 180,000 inv. Utförsel av sandclträ m. m. Huvudstad: Waingapoe.
S o e m b a w a el. S u m b a w a [som-], en av
Små Sundaöarna, Indonesien. 14,740 kvkm,
300,000 inv. Vulkanisk. Utförsel av sandelträ
m. m. Huvudstad: Bima.
Soeraba j ' a el. S u r a b a j a [sora-], stad
på n. kusten av ön Java. 342,000 inv. (1930).
Indonesiens förnämsta handelsstad. Skeppsvarv o. dockor. Flott- o. flygbas, bombat av
japanerna 1942. 1942—45 ockuperat av japanerna.
Soerakar'ta el. S u r a k a r t a [sora-], stad
på mell. Java, vid fl. Solo. 165,000 inv.
Soest [så'st], industristad i delstaten -STordrhein-Westfalen, v. Tyskland (prov. Westfalcn, Preussen). 23,000 inv. (1933). I den
ålderdomliga staden
finnas flera medeltida hus. Patroclusdomen, grundad 955,
har väggmålningar
från 1160-t. Det senromanska Nicolauskapellet fick betydelse för den gotländska
kyrkliga
byggnadskonsten.
Den ståtliga kapellkyrkan S:ta Maria
zur Wiese påbörjades 1331 (se bild).
En del av den äldre
bebyggelsen förstördes vid allierade bombräder
1943- — S. var under medeltiden en av de
främsta hanscstäderna, bekant för sin stadsrätt.
Soffi't (av fr.), från taket nedhängande
kulisser (tak, lövverk o. dyl.) på en teaterscen.
Sofia [så'-], huvudstad i Bulgarien, nära
Donaus bifl. Isker. 401,000 inv. (1942). Har
under de sista 50 åren fått ett modernt europ.
utseende med många ståtliga offentl. byggnader (slottet, nationalteatern, riksdagshuset, flera
katedraler). 2 univ. Handel o. någon industri.
Sofi'a, svenska o. svensk-norska drottningar.
— S o f i a M a g d a l e n a (1746—1813), dotter till Fredrik V av Danmark, g. m. Gustav I I I
1766 o. moder till Gustav IV Adolf. Äktenskapet var föga
lyckligt. (Vänstra
bilden.) — S o f i a (S o p h i e)
Vilhelmina
M a r i a n a Henr i e t t a (1836—
1913), dotter till
hertig Vilhelm av
Nassau, gemål till
Oskar II (1857).
Varmt religiös utövade drottning
S. en omfattande välgörenhet o. ivrade för
sjukvårdens höjande (S o p h i a h e m m e t).
(Högra bilden.)
Sofia Albertina
— 1644 —
Sofi'a A l b e r t i n a (i753
—1829), svensk prinsessa,
dotter till Adolf Fredrik o.
Lovisa Ulrika, abbedissa
för jungfrustiftet Quedlinburg. Hon testamenterade
sitt palats i Sthlm (f. d.
Torstensonska huset, nuv.
»Arvfurstens palats») till
kungafamiljen. (Se bild.)
Sofi'a A l e k s e j e v n a
(1657—1704),
rysk furstinna,
dotter
till
tsar
Aleksej Mihajlovitj, lät välja sig till riksföreståndare under sin broders minderårighet men
avsattes av streltserna.
Sofiaflickorna, kvinnlig gymnastiktrupp 1
Sthlm, urspr. bestående av flickor från Sofia
folkskola. Truppen, som ledes av fru Maja
Carlquist (se denna) o. först framträdde på
Berlinolympiaden 1936, bygger på t i n g s gymnastik rytmiskt utformad, b e n har vunnit stor
popularitet. M. C. utgav 1942 Sofiaflickornas
gymnastik.
Sofi'a församling. 1.Församling i Jönköping.
25,820 inv. (1947). — Församling i Sthlm.
26,260 inv. (1947).
Sofiaförsamlingen, sed. 1914 namn på
svenska församlingen i Paris. Bildades 1877,
dess första kyrka, S o f i a k a p e l l e t , invigdes 1878, dess nuv., S o f i a k y r k a n , 1913.
Soffahemmet, se Sophiahemmet.
S o f f a k ä l l a n , källa vid brunnsanstalten Hälsan i Hälsingborg. Sveriges enda koksaltkälla.
Soffamoskén, H a g i a
S o f i a , »heliga
visheten», moské i Konstantinopel, uppförd som
kristen kyrka 532—37 av Antemios från Tralles
o. Isodoros från Miletos, till Konstantinopels
fall 1453 den ortodoxa kristenhetens huvudkyrka o. ett av Europas märkligaste byggnadsverk. S. är en kvadratisk ceutralkyrka, krönt
av en mittkupol med 32 m diameter. Praktfulla mosaiker. Tvärgenomskärning, se bild. Se
äv. plansch till Byggnadskonst.
S o f f a s y s t e r , se Sophiasyster.
Soffero, sommarresidens nära Hälsingborg,
uppfört 1864—65, äges sedan 1905 av kronprins
Gustaf Adolf. Parkanläggningar.
Sofism' (grek. so'Hsma). 1. Log. Avsiktligt felslut. Motsats: p a r a l o g i s m. — 2. E t t resonemang, som är falskt men har sken av sanning.
Sofis'ter (av grek. sofiste's, vishetslärare). 1.
Benämning på kringvandrande grekiska vishetslärare under 400-t. f.Kr., vilka oftast mot
betalning meddelade undervisning i praktisk
levnadsvishet, spec. vältalighet. Genom a t t
inom sistnämnda, för dåtidens politiska liv o.
rättsprocesser ytterst viktiga konst alltmer lägga
huvudvikten på spetsfundig argumentering, ordvrängningar o. dyl. kommo sofisterna i vanrykte. Härtill bidrogo även deras nedrivande
kritik av hävdvunnen moral o. religion samt
deras filosofiska skepticism, mot vilken sistnämnda bl. a. Sokrates ivrigt vände sig. Bl.
sofisterna märkas Protagoras o. Gorgias. — 2.
Smädenamn för person, som begagnar sofismer.
Sohlman
Sofistf k. 1. De grekiska sofisternas läror. —
2. Bruket av spetsfundiga argument.
So'fokles (496—4°6 f.Kr.), den mellerste o.
främste av de tre stora grek. tragediförfattarna.
I motsats mot Aiskylos' religiösa o. Euripides'
filosofiska intresse är drivkraften i S:s författarskap
alltigenom estetisk. Hans
dramer präglas av måttfullhet o. humanitet; hans
karaktärer äro i motsats
till Aiskylos' övermänniskor
alltid mänskliga o. utmärkas av en själens o. sinnets
adel, som starkt skiljer dem
från Euripidesdramats vardagsmänniskor. Av S. äro
7 fullständiga tragedier bevarade: Elektra, Trakinskorna, AJas, Anligone,
Kung Oidipus, Filoktetes, Oidipus på Kolonos.
Sofonis'be (S o f o n i b e), forntida numidisk
drottning, dotter till den kartagiske härföraren
Hasdrubal, gift med den numidiske kungen
Syfax, senare med Masinissa (203 f.Kr.). Utrustad med lysande skönhet o. intelligens spelade S. en viktig roll i Kartagos strid med Rom.
Sofrosy'ne, grek., måttfullhet, självbehärskning, räknades av grekerna till kardinaldygderna o. har behandlats av Platon i en särskild
dialog (»Karmides»).
Sogdia'na, gränsprovins i n.ö. i det fornpersiska riket, mellan floderna Oxus (AmuDarja) o. Jaxartes (Syr-Darja). Erövrades av
Alexander den store 329—27 f.Kr., tillföll
senare seleukiderna.
Sogn, dansk o. norsk motsvarighet till socken.
Sogn, trakten kring Sognefjorden, v. Norge.
För sin naturskönhet mycket besökt av turister.
Sognefjorden, Norges längsta (180 km), mest
förgrenade fjord i v. Norge. Största djupet
1,244 m. Berömd för sin skönhet.
Sogneprsest, dansk o. norsk motsvarighet till
kyrkoherde.
Sogn og F j o ' r d a n e fylke, fylke i v. Norge, omfattande Sogn, Nordfjord o. Söndfjord. 18,499
kvkm, 96,000 inv. (1946).
Sohag, stad i s. Egypten, vid Nilen. 32,000
inv. (1937).
1 . Sohlman,
August
(1824—74), liberal tidningsman o. politiker, huvudredaktör för Aftonbladet
från 1857. S. verkade för
representationsreformen o.
förordade 1864 Sveriges aktiva inträde i Danmarks
strid mot Preussen. Vän av
skarpskytte- o. folkhögskolerörelsen. (Se bild.)
2 . Sohlman,
Harald
(1858—1927), son till A. S., tidningsman, 1890—
1921 huvudred, för Aftonbladet, som under
hans ledning i samband med försvarsstriderna
övergick till högern; märkesman inom skytterörelsen.
3. Sohlman, A r v i d , f. 80 / 9 1866, son till
A. S., förläggare, dir. i Aftonbladet 1922—30,
i Nordisk Familjeboks Förlags AB. (num, FörlagsAB. Arvid Sohlman & Co.) 1916—42.
4- Sohlman, R a g n a r (1870—1948), son
till S. 1, industri- o. ämbetsman. Disponent
för AB. Bofors Nobelkrut 1898—1919, kommerseråd 1920—35, tf. generaldirektör i Kommerskollegium 1935—36, verkst. dir. i Nobelstiftelsen 1936—46. Uppfinnare på sprängämnes- o.
kolningsteknikens områden.
5- Sohlman, R o l f , f. 2*/10 1900, son till
S. 4, diplomat, ambassadör i Moskva sed.
1947-
Sohlman
— 1645 —
6. Sohlman, S v e r r e , f. s/i 1902. son till
S. 4, industriman, kapten, vice verkst. direktör vid AB. Bofors Nobelkrut 1935 o. vid
AB. Bofors 1937. Vice ordf. i Exportföreningen
1945Sohm [såm], R u d o l p h (1841—1917),
tysk rättslärd, prof. i Leipzig 1887. Hans lärobok i romersk rätt, Institutionen des römischen
Rechts (1883; i7:e uppl. 1931), har stort anseende. Äv. uppmärksammade arbeten i kyrkorätt, bl. a. Kirckenrecht (2 bd, 1892—1923).
Soho [såliå»']. 1. Distrikt i Westend, London. Konstnärscentrum. Främlingskvarter.. —
2. Förstad till Birmingham.
Soignerad [s°anje'-] (av fr.), vårdad.
Soirée [s°are'], fr., soaré. — S o i r é e d a n s a n t e [-da n «sa n «t'], fr., aftonunderhållning
med dans. — S o i r é e m u s i c a l e [mysikall'], fr., musikalisk aftonunderhållning.
Soissons [s°aså n 8'], stad i n. Frankrike, dep.
Aisne, vid fl. Aisne. so,000 inv. (1936). Berömd
gotisk katedral (1200-t.), kloster från 1000-t.
m. fl medeltida byggnader. Handel o. industri.
— Under Första världskr. kom S. tidvis a t t
ligga mitt i stridslinjen o. särsk. under 1918 utkämpades häftiga strider omkr. staden. En
stor del av densamma jämte katedralen lades
i ruiner. — Äv. juni 1940 ägde svåra strider
rum kring S.
S o j a , en sås, som framställes ur fröna av
GlycVne soj'a (fam. Legutninosae), s o j a b ö n o r , vilka kokas o. blandas med rostat vete.
Massan förjäses därefter genom en mögelsvamp,
AspergiWus ory'sae, överföres i salt vatten, o.
då den mognat, utpressas saften (soja). t Användes till allehanda maträtter.
Sojabönolja, en svagt torkande
olja, som erhålles genom pressning
av sojabönor. Användes i tvålfabrikation, medan
pressåterstoden
an v. som fodermedel ( s o j a k a k o r ) .
Sokar, egyptisk dödsgud, dyrkad
iMemfis. Framställes med sparvhökshuvud el. som sparvhök. (Se bild.)
Soke of Peterborough [så°k åvv
pi't°b°rå], grevskap i ö. mell. England, inom grevsk. Northamptonshire, bestående av staden Peterborough med landsbygd. 52,000 inv. (1931)Sokol [så'-] (tjeck., egentl. falk, hjälte),
namn på idrotts- o. framför allt gymnastikklubbar i Tjeckoslovakien. Sokolklubbarna,
som ha anor från i8oo-t:s början, bildades för
att höja folket fysiskt o. moraliskt. De ha
senare spelat stor politisk roll o. upplöstes för
sin propagandas skull 1915. Efter Första världskr. återupptogo de sin verksamhet, o. Sokolfesterna i Prag voro före 1939 världens största
gymnastikfester med grupper på över 10,000
medlemmar. Upplöstes under tyska ockupationen men återuppstodo 1945. Sed. vid Sokolfesterna 1948 kraftiga demonstrationer förekommit mot den kommunistiska regimen, gav
regeringen order om utrensning av borgerliga
medlemmar ur S.
Sokolov'skij, V a s s i 1 i j, f. 1900, rysk general. Tjänstgjorde under Andra världskr. som
stabschef under generalerna Sjukov o. Konjev
samt planlade motanfallen mot tyskarna vintern 1942. S. efterträdde april 1946 Sjukov
som rysk militärguvernör i Tyskland.
So'k o to. 1. Flod i Nigeria, v, Afrika, vänsterbifl. till Niger. — 2. Stad i n.v. Nigeria,
vid S. 1. 20,000 inv. (1931). Huvudstad i negerstaten (nuv. prov.) S.
So ko't ra, britt, ö i Indiska oceanen, ö. om
Adenviken. 3,579 kvkm, 12,000 inv., mest araber. Bergigt; boskapsskötsel o. fiske. Smörutförsel.
Solarkonstanten
So'krates (omkr. 470—399 f.Kr.), grek.
filosof, av atenarna anklagad för gudlöshet o.
dömd att tömma giftbägaren. S. efterlämnade
inga skrifter, varför vi beträffande hans person
o. lära äro hänvisade till Platons dialoger o.
Xenofons »Memorabilia». Enl. dessa var S. en
man kännetecknad av omutlig rättskänsla o. höga etiska
krav, men dels genom sin
ironiska kritik av tidslytena, dels därigenom att han
ofta förväxlades med samtidens sofister blev han utsatt för mångas ovilja. S:s
filosofi synes väsentligen ha
varit praktisk, ett sökande
efter ngt i sig gott, sant o.
rätt, med satsen, att riktigt
handlande grundar sig på
riktig insikt, som kärnpunkt. I Platons filosofi,
följd o. utvecklad av Aristoteles, vidgade sig
de sokratiska tankarna till världshistorisk betydenhet. Andra från S. utgående skolor: den
kyniska, kyrenaiska, megariska o. eliska.
Sokra'tiker, lärjungar till Sokrates.
Sol, it., musikterm: ton (g) i solmisationen.
Sol [sål] (av lat. solu'tio, lösning), varje kolloid i finfördelad, dvs. icke koagulerad, form,
t. ex. hydrosoler = kolloida vattenlösningar o.
aerosoler = gaskolloider. Jfr Gel.
Sola, stor flygplats vid Stavanger, Norge.
S o l a f i d e , iat., allenast genom tron (sker
rättfärdiggörelsen).
So'la gra'tia, lat., allenast genom nåd.
Solana'ceae, växtfamilj, omfattande omkr.
1,700 arter örter, buskar o. träd med strödda
blad o. vanl. 5-taliga, 2-könade, regelbundna
blommor. Många arter innehålla starka gifter
o. ha användning som njutnings- o. läkemedel.
Hit höra bl. a. släktena Atropa, Datura, Hyoscyamus, Nicotiana o. Solanum.
Solander, D a n i e 1 C a r 1 (i735—82), naturforskare, Linnés lärjunge, bibliotekarie vid
British Museum i London, deltagare i Cooks
första resa till Söderhavet 1768—71.
Solani'n, en giftig, kvävehaltig glykosid, förekommer i frukterna av Solanumarter.
Sola'no, sp., östanvind,
varm, sydöstlig vind i s.
Spanien sommartid.
Sola'num,
växtsläkte
(fam. Solanaceae), över
1,200 arter örter, buskar
o. träd, de flesta tropiska.
Kronbräm plattat, hjulformat, ståndarknapparna
öppnas genom 2 hål i
spetsen, frukten bär. S.
dulcama'ra, besksöta (se bild), slingrande, med
mörkvioletta blommor o. klarröda bär, växer
i strandsnår i s. o. mell. Sverige. S. lycoper'sicum, tomat, S. tubero'sutn, potatis, viktiga
kulturväxter.
Sola'r el. s o l a'r i s k (av lat.), som avser
el. hör till solen.
Solarisatio'n, det förhållandet a t t svärtningen av ett fotografiskt skikt vid mycket stor
överexponering minskas i st. f. ökas vid ytterligare belysning.
Sola'rium, dets. som solur; äv. rum för solljusbehandling.
Sola r k o n s t a n t e n , ett mått på solens strålning, utgör den värmemängd, som per tidsenhet
tillföres en mot strålningen vinkelrät yta vid
jordatmosfärens gräns (är sål. oberoende av
atmosfärens absorberande o. reflekterande verkan). Har medelvärdet 1-94 kalorier per
Solarolja
— 1646 —
kvadratcentimeter o. minut men växlar med
jordens avstånd från solen mellan 1.87 o. 1.99.
Sola'rolja, tung olja för motordrift, spec.
vikt 0.86—0.89, flampunkt 6o°—1300, värmevärde 10,000 kilokalorier per kg.
S o l a r p l e x u s (av lat. sola'ris, solliknande,
o. plex'us, fläta), namn på 2 sinsemellan förbundna, halvmånformiga ganglier på båda
sidor om aorta i höjd med maggropen; förgrenar
nerver till magsäcken, tarmkanalen, njurarna
0. binjurarna.
Solarplexusslag, i boxning benämning på
stötar mot maggropen.
Sola-växel, växel, som är utställd i ett exemplar.
Solbacka l ä r o v e r k , internatskola i Stjärnhov, Södermani. L, grundad 1901 av redaktör
A. É. Jeurling. 5-årig realskola o. 3-årigt gymnasium. Äges av A.B. Lantläroverk.
Solberg, kyrkobokföringsdistrikt 1 Anundsjö
kommun, Västernorrl. 1. 1,812 Inv. (1947).
Solberga. 1. Kommun i s. Bohuslän, Göteb.
1. (past.adr. Jäger); Stenungsunds landsf.distr.,
Inlands doms. I , 6 6 I inv. (1947). — 2. Kommun i s. Skåne, Malmön. 1. (past.adr. Skurup);
Skurups landsf.distr., Vemmenhögs, I»junits
o. Herrestads doms. 246 inv. (1947). — 3.
Kommun i ö. Västergötland. Alvsb. 1, (past.adr. Åsarp); Redvägs landsf.distr., Kinds o.
Redvägs doms. 139 inv. (1947).
Solberga kloster, nunnekloster av cistercienserorden, som var beläget strax utanför
Visby på Korsbetningen (se d. o.). Grundades
omkr. 1233, indrogs under reformationen.
Solblindhet, blandning vid seende rakt in i
solen, t. ex. vid betraktande av solförmörkelser.
Ger ofta kvarstående skada med synnedsättning inom begränsad del av svnfältet. Jfr Snöblindhet.
Solbränd, dets. som barkbrand.
Solcirkel el. s o 1 c y k e 1, tidrymd av 28
år, efter vilken ett visst datum åter infaller på
samma veckodag. Gäller blott enl. gamla stilen, varvid skottår inträffar vart fjärde år,
men kan äv. tillämpas inom varje århundrade
enl. nya stilen, med en dags förskjutning vid de
sekelskiften, då skottår utelämnas. Jfr Söndagsbokstav.
Sold (av lat. so'lidus, romerskt mynt), avlöning i forna tider till krigsmän (soldnärer,
soldater).
Soldanell'a, örtsläkte (fam. Primulaceae), 6
arter i Europas alper. Blommor på en stundom
genom snön uppskjutande stängel, lutande,
krona vanl. blå, trattlik, fint uppfransad. Blad
vid marken, rundade.
Soldatesk' (av it.), sammanrafsat, tygellöst
krigsfolk.
Soldathem, byggnad el. lokal på förläggningsplats med läs- o. skrivrum för militärmanskapet. De flesta soldathemmen ha tillkommit
på privat väg o. ha religiös karaktär.
Soldatkejsartiden, benämning på det tidevarv i Romerska rikets historia (193—284 e.Kr.),
då soldaterna till- o. avsatte kejsare. Under
dess sista skede rasade bittra inbördeskrig
mellan rivaliserande kejsarämnen, o. kejsarmakten försvagades. Perioden avslöts genom
Diocletianus' tronbestigning.
Soldatråd, revolutionär representation efter
mönster från revolutionerna i Ryssland 1917
(»arbetar- och soldatråd»), avsedd att kontrollera verksamheten inom en truppavdelning.
Soldattorp. I den indelta soldatens (båtsmannens) förmåner ingick bl. a. ett torp
(soldat-, grenadjär-, husar-, båtsmanstorp).
Soldenä/r, dets. som soldnär.
Soldjur, Heliozo'a, ordning av lågt organiserade encelliga djur. Vanl. äro de klotrunda
celler, försedda med strålformigt ordnade proto-
Solfläckar
plasmautskott (pseudopodier), stödda av en fastare
axeltråd. Vissa arter ha
ett strålformigt kiselskelett.
Fortplantning vanl. genom
delning, stundom efter föregående inkapsling, el. genom knoppning. Stundom
kolonibildande. Förekomma
mestadels i sött vatten.
Soldnä'r, soldat, som uppbär sold.
SoTdo, av lat so'lidus, i tal. namn för schillingen. Num. folklig benämning för 5 ecntesimi.
Soldygn, tiden mellan två solkulminationer.
Soldyrkan, dyrkan av solen som gudomlighet,
i urminnes tider allmän bland öster- o. västerländska folk. Rester av soldyrkan finnas ännu,
t. ex. i påsk- o. valborgsmässoeldar, i korset,
som uppstått ur solhjulet, i kristna högtider
vid vårdagjämning o. midvintersolstånd osv.
Solen är ett glödande gasklot med en yttemperatur av c:a 6,ooo°. Spektralklass G (gula
stjärnor). Diametern är 1,391,000 km el. 109
ggr jordens, massan 333,400 gånger o. tätheten
0.256 ggr jordens (1.4 ggr vattnets), tyngden
vid ytan 28 ggr tyngden vid jordytan. Rotationstiden är omkr. 25 dygn,
o. ekvatorplanets
lutning mot ekliptikan 7 0 10'. Över solens lysande yta, f o t o s f ä r e n , befinner sig en atmosfär av nästan genomskinliga, glödande gaser,
vilkens övre del, k r o m o s f ä r e n , främst består av väte o. helium. P r o t u b e r a n s e r n a äro eruptioner från gashöljet. Dess yttersta
o. tunnaste del är k o r o n a n, synlig endast
vid total solförmörkelse. Jfr Solarkonstanten,
Solfläckar o. Solspektrum.
Solenn' (av lat. sollenn'is, årlig), högtidlig.
— S o 1 e n n i t e't, högtidlighet.
Solenoi'd, cylindrisk spole, använd som självinduktionsspole el. elektromagnct.
Solent, T h e (ö<> så 0 'l'nt], sund, som i n.v.
skiljer ön Wight från engelska fastlandet. Dess
ö. fortsättning är Spithead.
Soleure [sålö'r], fr. namnet på Solothurn.
Solfametoden jsåll'-] (eng. tonic solfa, av
it. solfa, skala), en av eng. prästen J. Curwen
(1816—80) utbildad metod för notering o. sångundervisning. Skalans toner benämnas do re mi
fa sol la si. Vid övergång från en tonart till en
annan får övergångstonen dubbelt namn (t. ex.
latni). Metoden infördes i Sverige av organisten
B. V. Hallberg. Jfr Solmisation.
Sol la t a'ra, vulkan på Phlegreiska fälten,
s. Italien, v. om Neapel. Har givit namn åt en
typ vulkaner, ur vilka svavelväte, svaveldioxid
o. svavelångor framtränga (s o 1 f a t a'r e r).
Solfeggio [sålfädsj'å] (it., av solfa, tonskala),
sångövning i tonträffning.
Solferi'no, by i n. Italien, prov. Mantua, känd
genom den fransk-sardinska arméns avgörande
seger över den österrikiska **/6 1859.
Sol fisk, annat namn för klumpfisk.
Solfjäder var hos forntidens kulturfolk tecken
på hög värdighet.
Under medeltiden var den
nästan helt - ur bruk i Europa men infördes dit
i sin nuv. form från Östasien vid slutet av
1500-t., sedan vilken tid den till våra dagar
varit attribut till den kvinnliga festdräkten o.
som sådan blivit föremål för konstnärlig utsmyckning.
Solfjäderspalmer, beteckning för sådana
palmer, vilkas bladskivor äro mer el. mindre
rundade, från skaftet veckade o. i kanten uppdelade i solfjäderlikt ordnade flikar. Fx. släktet
Borasstis.
Solfläckar, virvlar i solens gashölje, i viss
mån analoga med jordens cykloner. Uppträda oftast i par el. grupper, omgivna av
glänsande f a c k l o r . Fläckarnas antal växlar inom en tidrymd av omkr. n år (perioden
Solförmörkelse
— 1647 —
varierar från 7 till 17 år). Efter ett minimum
uppträda de först 25—30" norr o. söder från
solekvatorn men närma sig sedan denna. Utsända elektr. laddade partiklar, som vid inträdet i jordens atmosfär orsaka magnetstörningar, »jordströmmar» o. norrsken.
Solförmörkelse inträder, då månen vid
nyet träder mellan solen o. jorden. Enär mån-0
banan lutar 5
mot jordens bana
(ekliptikan), kan
detta endast ske,
då månen står
nära
banornas
skärningslinje.
Modell av total
solförmörkelse, se bild.
Solglas, sotat el. mörkfärgat glas till skydd
för ögonen vid iakttagelse av solen. Mörkfärgade glasögon användas även vid vistelse
i starkt solbelysta trakter, snölandskap o. dyl.,
samt som skydd mot ljuskällor med rik ultraviolett strålning, såsom kvartslampor, svctsningslågor o. dyl.
Solgård, brytningsfenomen vid solstrålningens gång genom luftskikt, som innehålla iskristaller. Solgården visar sig som en el. flera
ringar kring solen; vanl. befinner sig solen i
ringens medelpunkt.
De vanligaste solgårdarna0 ha ett vinkelavstånd från solen av 2 2°
o. 46 . De äro färgade rött på den inre, blått
på den yttre sidan. Jfr Solring o. Halo.
Solhem, municipalsamhälle i s. Uppland,
Spånga kommun, Sthlms 1.. n.ö. om Sthlm.
3,296 inv. (1947). Inkorporerat med Sthlm fr.
Vi 1949Solhjul, dets. som hjulkors.
So'li (S o'l o i), antik stad på Cyperns n. kust
med bl. a. romersk teater, utgrävd av Svenska
Cypernexpeditionen ö(1927—30).
Solicitor [s°liss'it ], engelsk advokat, som
tillhandagår allmänheten med råd i juridiska
o. ekonomiska frågor, uppsätter handlingar o.
förbereder rättegångar, men ej utför sin uppdragsgivares talan inför domstol. Jfr Barrister.
Solicitor general [s ö liss'it° dsjenn'°r°l], eng.,
generaladvokat; titel för den ene av Englands
kronjurister. Jfr Attorney-general.
Soli'd (av lat. so'lum, mark), rumfyllande;
äv. vederhäftig, tillförlitlig; gedigen.
Solida'go, örtsläkte (fam. Compositae), 80
huvudsakl. nordamerik. arter. Korgar små,
gula, samlade i talrika klasar i stjälkens topp
Holk cylindrisk med tunglika kantblommor.
S. virgau'rea, gullris, en halvmeterhög ört med
bortvissnande, äggrunda jordblad, allm. på
ängsbackar. S. canaden'sis, stundom manshög,
med ytterst rika samlingar av små guldgula
korgar, en vanlig trädgårdsväxt.
S o l i d a r i s k (fr. solidaire), gemensamt ansvarig, en för alla o. alla för en; kamratlig.
S o l i d a r i t e t , sammanhållning, kamratskap,
kamratlighet.
So'li De'o glo'ria, lat., åt Gud allena ära.
Soiidite't (av solid), gedigenhet, vederhäftighet. — S o l i d i t e t s u p p l y s n i n g , upplysning om en firmas el. privatpersons ekonomiska ställning, som mot avgift men utan ansvar meddelas av särskilda byråer, s o 1 i d it e t s u p p l y s n i n g s b y r å e r , samt äv.
av köpmannaföreningar o. banker.
S o l i d u s (jfr fr. SOM), rom. guldmynt, som i
Konstantin I:s myntreform angav guldenheten
(Vja rom. skålpund). Massor av solidi ha anträffats i Skandinavien, de flesta från tiden
305—401. Kallades tidigare d e n a'r.
Solifluktio'n, dets. som jordflytning.
Sollentuna o. Färentuna doms.
Solima'n, S u 1 e i m a'n, turk. sultaner,
S o 1 i m a n I, d. 1410, sultan 1402 efter fadern Bajasid I, besegrad av brodern Musa o.
mördad 1410. — S o l i m a n II (I) (1495 —
1566), sultan 1520 efter fadern Selim I. Under
S. inföll turk. väldets storhetstid. S. uppförde
Soliman I:s moské i Istanbul. Äv. skald.
— S o l i m a n I I I (II) (1647—91), sultan
1687 efter fadern Ibrahim I, förde långvariga
krig med österrikarna, som han slutl. lyckades
utdriva ur sitt rike.
Solimanbergen, dets. som Suleimanbergen.
Solimena, F r a n c e s c o (1657—1747), ital.
målare; sin tids ledande konstnär i Neapel.
Sen barock prakt.
Solingen [så-'], stad i delstaten NordrheinWestfalcn, v. Tyskland (Rhenprovinsen, Preussen), nära fl. Wupper. 132,000 inv. (1946). Sed.
gammalt berömd tillverkning av järn- o. stålvaror (knivar, gafflar, klingor, instrument
m. m.).
Sol i n v i c t u s , lat., »den obesegrade solen»,
epitet, som i den rom. religionen tillades solguden i olika gestalter, särskilt Mithra.
Solipsism' (av lat. so'lus, ensam, o. ip'se, själv)
el. t e o r e t i s k e g o i s m . K u n s k a p s t e o r e t i s k s. hävdar, a t t allt vet bar t utgöres
antingen av jaget självt el. dess tillstånd.
M e t a f y s i s k s . förklarar, att intet annat
är verkligt än jaget. E t i s k s. är detsamma
som extrem egoism.
Solist' (av solo), person, som utför soloparti i
musikaliskt verk.
Solitä'r (av fr. solitaire, ensling), ensamt för
sig infattad, ovanligt stor o. vacker diamant;
ensamt levande djur; ensamt stående träd el.
buske i park.
Solitärbin, s o l i t ä r g e t i n g a r , ej i samhällen levande bin el. getingar. Varje hona
borrar i väggar, lera el. dyl. ett rör, i vilket
lägges ett ägg med passande proviant åt larven
(honung, frömjöl el. hos getingarna förlamade
insektslarver); ex. väggbin, tapetserarbin, vägggetingar, lergetingar m. fl.
Solkungen, K u n g S o l , fr. L e R o i
S o 1 e i 1, binamn på Ludvig XIV av Frankrike.
Solkurvor, utböjningar, som på grund av
utvidgning vid temperaturstegring uppstå på
järnvägsskenor, om avstånden mellan skenändarna äro för små.
Sollefteå, stad i s. Ångermanland, Västernorrl. 1.; Sollefteå landsf.distr., Ångermani.
mell. doms., vid Ångermanälven omkr. IOO km från utloppet. 8,115 i n v . (1948). Högre
allmänt läroverk. Samrealskola.
Länslasarett.
Förläggningsort
för Västernorrlands regemente
(I 21) o. Norrlands trängkår (T 3). Handel, hantverk, småindustri. Köping 1899, stadsrättigheter
1917. Stadsvapen, se bild. — Namnet (Solatum
1314) är dunkelt. Möjligen är förra leden ordet
sol o. senare leden böjningsform av laut, löt,
'sluttning, äng'.
Sollefteå Kontrakt, Härnösands stift, Västernorrl. 1., omfattar n församlingar. Kontraktsprostens adr.: Kvarnån.
Sollentuna, köping (sed. 1944) i S. Uppland,
Sthlms 1.; Sollentuna landsf.distr., Sollentuna
o. Färentuna doms. 16,359 inv. (1947).
Sollentuna härad, Sthlms 1., omfattar 5 kommuner, Ed. Sollentuna köping, Järfälla, Spånga
(med Duvbo. Solhems, Bromstens o. Flysta
municipalsamhällen) o. Hässelby villastads
köping. 40,232 inv. (1947). Sollentuna o. Färentuna domsaga.
Sollentuna och F ä r e n t u n a domsaga, Sthlms
1., utgör ett tingslag med tingsställe vid Haga o.
omfattar Sollentuna härad o. Färentuna härad
Sollerön
— 1648 —
med Sundbybergs stad. 63,440 inv. (1947)Domarens adr.: Sthlm.
Sollerön, kommun i mell. Dalarna, Kopparb.
l.j Mora landsf.distr., Ovansiljans doms. 1,816
inv. (1947)Sollicite'ra (av lat.), enträget anhålla.
Solliden. drottning
Victorias
sommarresidens
vid Borgholm, Öland, uppf. i början av 1900-1, av
T. Grut. Tillhör
nu konung Gustaf V.
Solljuslampa,
lysämneslampa, vars ljus har samma färg som solljus. Jfr Gasurladdningslampor o. Kvartslampa.
Soll'um, beläst ort i Egypten, vid gränsen till
Libyen. Häftigt omstridd under Andra världskr.
Solmaskin, värmemotor med spegelanordningar för utnyttjande av solstrålning som
värmekälla. Har konstruerats av bl. a. John
Ericsson o. anses kunna i tropikerna giva iJM
hästkraft per kvm spegelyta.
Solmisatio'n, en metod att inlära de olika
tonernas avstånd från varandra, uppfunnen av
Guido av Arezzo. Denne införde en skala på
6 toner (hexakord), vilka han benämnde ut, re,
mi, fa, sol, la efter begynnelsestavelserna i en
lat. hymn. På 1600-t. ersattes ut med do o. tilllades en sjunde ton med namnet si. Jfr Solfametoden.
Solms-LaiTbach, H e r m a n n (1842—1915),
ereve. tysk botanist, prof. i Göttingen 187Q o. i
Strassburg 1888—1908, forskningsresande (Java).
Utgav viktiga organografiska o. systematiska
arb. samt undersökningar över fossila växter.
Solna, stad (sed. 1943) i s . Uppland. Sthlms 1.; Solna landsf.distr.,
S. Roslags doms. 36,768 inv. (1948).
Förläggningsort för Signalregementet (S 1) O. Svea ingenjörkår (Ing
1) samt krigsskola (Karlberg). Samrealskola. — Solna rundkyrka är
från noo-t:s förra hälft, senare
flera ggr tillbyggd, bl. a. av M. G. De la Gardie.
I vapenhuset kalkmålningar från omkr. 1450.
S o l o (it.; plur. so/t, av lat. so'lus, ensam),
»ensam», tonstycke el. del därav, som utföres av
en enda person.
Sol och vårman, populärt namn på person,
som med falska förespeglingar om äktenskap
bedrar kvinnor på pengar el. värdesaker. Namnet sammanhänger med att i äktenskapsannonser svar stundom utbedes till »Sol och vår».
Sologub',
Vladimir
Aleksandrov i t j (1814—82), greve, rysk författare, bekämpade livegenskapen.
Bl. arb. Tarantas
(Vagnen),
Sologub', F j o d o r K u s m i t j (egentl.
T e t e r'n i k o v) (1863—1927), rysk författare,
den främste repr. för de ryska dekadenterna.
So'lon, atensk statsman omkr. 600 f.Kr.,
en av Greklands sju vise. Som arkont 594 införde S. en ny författning, som bl. a. indelade
medborgarna i 4 förmögenhetsklasser med olika
rättigheter o. plikter. Skildrade sin idealstat i
ett antal delvis ännu bevarade dikter.
Solothurn [så'låtorn], fr. S o l e u r e . I.
Kanton i n.v. Schweiz, omkr. fl. Aar. 791 kvkm,
155.000 inv. (1941). Genomskäres fr. s.v. till
n.ö. av Schweiz. Jura. Jordbruk, boskapsskötsel o. trädgårdsodling. Livlig industri. — 2.
Huvudstad i S. 1, vid Aar. 15,000 inv. {1941).
Väl bevarade stadsmurar från 1500-t. Katedral
i barock från 1760-t. Klockindustri m. m.
S o l o v j e f s k i j - ö a r n a , rysk ögrupp utanför
Onegas utlopp i Vita havet. Omkr. 5,000 inv.
På huvudön ett på i42o-t- grundat kloster,
Solsystem
som av bolsjevikerna a n v ä n t s som k o n c e n t r a tionsläger.
Solovjov
[salavjåff],
Sergej
Mi ha jl o v i t j (1820—79), rysk historiker. Skrev e n
Stor Rvsk historia (29 dir, 1851—7q).
S o l o x i d e r a d l i n o l j a erhålles genom a t t r å
linolja
utsattes
u n d e r t i d v i s o m r ö r i n g för
s t a r k sol u t e i d e t fria. Oljan t j o c k n a r t ä m ligen s n a r t .
O x i d e r i n g e n bör e j f o r t s ä t t a s
längre än a t t oljan fått färsk h o n u n g s konsistens.
S o l r i n g , b r y t n i n g s f e n o m e n vid s o l s t r å l n i n g e n s
gäng genom luftlager, som innehålla s m å
v a t t e n d r o p p a r a v lika s t o r l e k .
Ringarna ha
betydligt mindre radie än solgårdarna, o. radien
är
beroende
av
vattendropparnas storlek.
R i n g a r n a ä r o p å d e n n ä r m a s t solen l i g g a n d e
sidan blåaktiga, på den y t t r e sidan röda.
S o l r o s , a r t a v v ä x t s l ä k t e t Helianthus.
Ur
d e s s f r u k t e r e r h å l l a s s o l r o s o l j a o . fodermedlet s o l r o s k a k o r
S o l r ö k el. t o r r d i s, u p p k o m m e r då a t m o s f ä r e n ä r s t a r k t g r u m l i g a v d a m m el. s t o f t ,
s o m v a n l i g e n p å e t t el. a n n a t s ä t t t i l l f ö r t s
l u f t e n från j o r d y t a n , t . e x . g e n o m s k o g s b r a n d ,
u p p v i r v l i n g a v d a m m g e n o m s t a r k s t o r m eller
g e n o m v u l k a n u t b r o t t . Solen s y n e s h ä r v i d s t a r k t
röd, särskilt då d e n s t å r lågt på himlen, o. dess
strålning är avsevärt nedsatt.
S o l s k i f t e el. t e g s k i f t e, skifte av j o r d ,
varigenom
varje
b y a m a n skulle erhålla en
remsa av varje skiftat jordstycke, som skulle
s t å i s a m m a v ä d e r s t r e c k i f ö r h å l l a n d e till de
a n d r a s som hans t o m t i byn (därav n a m n e t ) .
S o l s p e k t r u m , solens s t r å l n i n g , u p p d e l a d i
s p e k t r a l a p p a r a t , så a t t de olika v å g l ä n g d e r n a
särskiljas.
S t r ä c k e r sig från c:a 5,300 mpi i
i n f r a r ö t t till 290 mfi i u l t r a v i o l e t t o. h a r s i n
s t ö r s t a i n t e n s i t e t i b l å g r ö n t vid 475 mt*- u t göres a v e t t k o n t i n u e r l i g t s p e k t r u m , a v b r u t e t
a v dels s m a l a , m ö r k a b a n d , s ä r s k i l t i i n f r a r ö t t ,
som bero på absorption i jordens a t m o s f ä r
genom dess halt av v a t t e n å n g a , koldioxid, syre
m. m . , dels också e t t s t o r t a n t a l m ö r k a F r a u nh o f e r s k a
linjer,
vilka u p p s t å g e n o m
a b s o r p t i o n i solens k r o m o s f ä r .
Av l i n j e r n a s
v å g l ä n g d e r f r a m g å r , a t t d e flesta g r u n d ä m n e n
f i n n a s i solen. J f r H e l i u m , K o r o n a , S p e k t r a l analys o. Spektrum.
S o l s t e n el. a v a n t u r i'n f ä 1 t s p a t, s o m
p r y d n a d s s t e n a n v ä n d ljus f ä l t s p a t m e d r e g e l bundet inlagrade, talrika, mikroskopiskt små
järnglansfjäll, som å s t a d k o m m a en röd glans,
när stenen kringvrides.
S o l s t i c k a n , stiftelse, b i l d a d i S t h l m 1936,
m e d ä n d a m å l a t t sälja t ä n d s t i c k o r m e d s ä r skild e t i k e t t , »solstickan», t i l l e t t ö v e r p r i s , s o m
går till v ä l g ö r a n d e ä n d a m å l .
S o l s t i n g , i n s o 1 a t i o n, ö v e r h e t t n i n g av
k r o p p e n vid s t a r k v ä r m e , m e d f ö r a n d e h u d r o d n a d , h u v u d v ä r k , oro, k r a m p e r o . m e d v e t s l ö s het. H u r u v i d a den direkta solbestrålningen av
h u v u d e t m e d f ö r n å g o n lokal v e r k a n el. e n d a s t
b i d r a g e r till den a l l m ä n n a ö v e r h e t t n i n g e n ä r
oklart. Jfr Värmeslag.
S o l s t å n d el. s o 1 s t i ' t i e r, de b ä g g e t i d p u n k t e r (av. de p u n k t e r på stjärnhimlen), då
solen b e f i n n e r sig h ö g s t ö v e r ( s o m m a r s o l s t å n d )
el. l ä g s t u n d e r ( v i n t e r s o l s t å n d ) h i m m e l s e k v a t o r n . I n t r ä f f a r u n g e f ä r 22 j u n i , r e s p . 22 d e c .
Jfr V ä n d k r e t s a r .
S o l s y s t e m . Solen o m k r e t s a s a v 9 s t o r a p l a n e t e r (jfr t a b . å n ä s t a s i d a ) o. m i n s t 1,600 s m å
(planetoider, asteroider) jämte ett obekant antal
k o m e t e r o. m e t e o r s v ä r m a r , vilka alla r ö r a sig i
e l l i p t i s k a b a n o r m e d solen i en av b r ä n n p u n k t e r n a . H u v u d p l a n e t e r n a r ö r a sig i n ä r a nog s a m m a
p l a n , e k 1 i p t i k a n, o. åt s a m m a håll ( m o t sols) s a m t a n t a g a s h a u p p s t å t t g e n o m a v s n ö r n i n g a r från e n g a s n e b u l o s a . S y s t e m e t r ö r sig
Soltid
— 1649 —
genom rymden mot en punkt på himlen, a p e x,
i stjärnbilden Herkules med en hastighet av
nära 20 km i sek. Denna rörelse ät mätt i
förh. till för blotta ögat synliga stjärnor.
Soltid, tid, bestämd ur solens ställning (timvinkel) i förhållande till ortens meridian, med
middag i det ögonblick solen står rätt i söder
(meridianpassage). Tiden frän middag till middag andras med årstiderna, varför man i stället
infört medelsoltid. Jfr Tidsekvation.
Solur, s o l v i s a r e el. s o 1 a'r i u m, anger
sann tid (solens timvinkel) medelst skuggan av
en solbelyst stav. Num. endast som prydnad.
S o l u t i o , lat., lösning, i farmakopen enkla
lösningar i vatten el. sprit.
Solutio'n (av lat. solu'tio, lösning), en lösning
av kautschuk i bensin, användes som bindemedel vid lappning av kautschukföremål.
Solutréen, beteckning för den 2:a av den
yngre europeiska paleolUiska stenålderns perioder, uppkallad efter fyndplatsen Solutré, dep.
Saöne-et-L,oire, Frankrike. S. kännetecknas
av högtstående flintteknik o. hade ännu istidsklimat med ren, mammut o. vildhäst.
Solv, benämning på de med öga försedda
trådarna i ett skaft vid vävning.
Solvalla, travtävlingsbana i n. v. Sthlm, invigd 1927.
Solvay [sålvä'], E r n e s t (1838—1922), belg
industriman o. uppfinnare, uppfann ammoniaksodametoden (jfr Soda) o. grundade därmed
en storindustri. Donator till vetenskapl. o.
filantropiska ändamål.
Solway F i r t h [såir°e' 10'p], vik av Irländska
sjön mellan England o. Skottland. C:a 90 km.
Solvens' (av lat. soVvere, lösa, betala), betalningsförmåga. — S o 1 v e n t', i stånd att
betala sina skulder.
Solventi'l el. A ga s o l v e n t il, anordning,
varigenom gasen till en ljuskälla avstänges
under dagen o. påsläppes under natten. Dess
viktigaste delar äro 4 stavar av samma metall,
av vilka 3 äro blanka o. den fjärde svart. Den
senare uppvärmes o. utvidgas genom ljusets inverkan mer än de andra o. påverkar därvid en
ventil. Uppfanns av Dalen o. fick revolutionerande betydelse, särskilt för fyrväsendet.
S o l v e n t n a f ta (av lat. soVvere, lösa), en
blandning av högre bensolkolväten; erhålles
bl. a. ur stenkolstjära. Den är lösningsmedel
för hartser, fernissor o. kautschuk.
S o l v e r a (av lat. soVvere, lösa), lösa (en
ekvation).
Solvisare, dets. som solur.
Solvända, art av växtsläktet Helianthetnum.
Somersetshire
Solör, trakten kring Glommen, Hedmark
fylke, Norge, mellan Kongsvinger o. Elverum.
Soma, i ind. relig. en offerdryck.
Soma'lilanHet, landområde i ö. Afrika, utgörande en halvö mellan Adenviken i n. o.
fl. Jubas mynning i s., bebott av det hamitiska somalifolket. Stäpphögplatå, begränsad av
högre bergsträckor i n. och v. Rikt på högvilt.
Boskapsskötsel. Uppdelat mellan Frankrike
o. England. Jfr Brittiska Somalilandet, Franska
Somalilandet o. Italienska
Somalilandet. Etiopien krävde 1947 a t t få övertaga den tidigare
Italien tillhöriga delen av S. men stormakterna
enades 1948 i princip om ital. förvaltarskap över
området.
Somatisk [såma'-] (grek. somatiko's, till soma,
kropp), kroppslig, till kroppen hörande.
Somatologi' (av grek. so'ma, kropp, o. lo'gos,
lära), läran om (människo-)kroppen.
Sombart [såmm'-], W e r n e r (1863—1941),
tysk nationalekonom, prof. vid Berlins univ.
1917. S., som var en av den historiska skolans
främsta efterföljare, skrev socialhistoriska o.
teoretiska verk, främst Sozialismus und soziale
Bewegung im to.. Jahrhundert (1896; Socialism och
social rörelse, 1898 o. 1911), Der möderne Kapitalismus (senaste uppl. 1928) samt Grundlagen
und Kritik des Sozialismus (2 bd, 1919 —2i). Urspr. starkt påverkad av marxismen intog S. sedermera eu kritisk ståndpunkt till denna, o. hans
arb. Deutschet Sozialismus (1934) röjer frändskap
med nationalsocialistiska tankegångar.
Som'bor, ung. o. ty. Z o m b o r, stad i Jugoslavien, vid Donau. 32,000 inv. Kvarnar, tändsticksfabriker, spannmålshandel.
Sombre'ro, sp., bredskyggig, mjuk hatt.
1 . Some, M å n s S v e n s s o n , d . omkr.
1570, sjöhjälte, överbefälh. för den flotta, som
Gustav Vasa 1535 avsände till Kristian III:s
hjälp mot lybeckarna, Peder Skräms medhjälpare i sjöslaget vid Svendborg.
2. Some, K r i s t e r , d. 1618, krigare. Som
ståthållare på Kalmar slott 1611 uppgav han
detta till danskarna.
Somerset [samm'°s°t], eng. earl- o. hertigtitel, tillkom 1397—1471 släkten Beaufort, från
1547 släkten Seymour.
Somerset [ s a m m V t ] , F i t z r o y J a m e s
Henry
(1788—1855), eng. fältmarskalk,
överbefälh. över de eng. trupperna under
Krimkriget 1854—55 (segern vid Alma 1854).
Somersetshire [samm'°s°tsj ö ], grevskap i
s.v. England, vid Bristolkanalen. 4,185 kvkm,
475,000 inv. (1931). Boskapsskötsel o. bergsbruk
(kol, järn, bly). Huvudstad: Taunton.
Tabell över solsystemets planeter.
Med.OmD i a m e t e r Massa
avst. fr.
loppstid, ( J o r d e n (Jorden
soleo,
= 1)
= 1)
111i.ll. km
Merkurius
Venus .
Jorden .
Mars . .
58
108
149
228
778
1,426
2,870
4,500
Jupiter .
Satumus
Uranus .
Neptunus
Pluto . .
IP
5,900
0.24
O.62
1.00
1.88
11.86
29.46
84.02
164.79
Z48.43 I
0.38
O.96
l.oo
°-53
II.2
9-5
3-9
3-9
okänd
O.04
O.82
l.oo
0.11
318.4
95.2
14.6
»7-3
I.o
Täthet
(Jorden
= 1)
Rotationstid
0.8
O.93
l.oo
O.71
O.24
O.12
0.26
0.29
okänd
okänd
>
23 t. 56 m.
24 t. 37 m.
9 t. 50 m.
IO t. 14 m.
10 t. 45 m.
15 t. 50 m.
okänd
Månar
Somerville
— 1650 —
Somerville [samm'°vill], förstad till Boston,
Massachusetts, n.ö. För. Stat. 102,000 inv.
(1940). Livlig industri (slakterier m. m.).
Somerville [såmm' ö vill], sir J a m e s , f.
1882. eng. sjömilitär, amiral (1942). Deltog i
Första världskr. vid Dardanellerna. överbefälh. för Gibraltareskadern 1940—42 (anfallet
mot Oran s/7 1940), för den britt. Östasienflottan 1942—44, därefter chef för den britt, amiralitetsdelegationen i Washington; utn. 1945 til]
Admiral of the Fleet.
Something i s r o t t e n ( i n t h e s t a t e o f
D e n m a r k) [samru't>ing is r ä t f n in ö° ste't
°v denn'mak], eng., »någonting är ruttet (i
staten Danmark) » Marcellus' replik till Horatio i
Shaksperes »Hamlet» efter det att vålnaden för
första gången hade visat sig. Bevingat ord
för att ange, att någonting är misstänkt el.
»sjukt» i ett företags el. en stats angelägenheter.
Sommar, M a g n u s, f. omkr. 1480, d. senast
1556, den siste katolske biskopen i Strängnäs,
fängslad 1536; levde sedan i Krokeks kloster.
Sommar-diarré, mag- o. tarmsjukdom, som
förorsakas av i födoämnen särskilt sommartid
förekommande bakterier. Yttrar sig i illamående, kräkningar, diarré, feber o. matthet.
Uppträder ofta med flera samtidiga fall.
Sommargyllen, art av örtsläktet Barbaraea.
Sommari'n, E m i l , f. l s /j 1874, nationalekonom, 1919—39 prof. i nationalekonomi o.
finansrätt i Lund. Bl. arb. Vår ekonomi och
politik (1912), Det skånska jordbrukets utveckling
1801—1914 (1917), Ekonomilära (3 bd, 1915 —
17), Teoretisk och praktisk nationalekonomi (1923).
Äv. hist. författare; publicistiskt verksam.
Sommarsjuka, en på vissa orter stationär,
sommartid uppträdande nötkreaturssjukdom.
Som yttrar sig i sönderdelning av de röda blodkropparna genom påverkan av en blodparasit.
Dödlighet omkr. 25 %. Smittan överföres vanl.
genom fästingar.
Sommarsolstånd inträffar omkr. 22 juni.
Jfr Solstånd o. Vändkretsar.
Somme [såmm']. 1. Flod i n. Frankrike till
Eng. kanalen. 245 km. Segelbar el. kanaliserad (S.-kanalen 156 km). I kanalförbindelse
med Schelde o. Oise. Vid S. utkämpades under
Första världskr. flera fältslag,
bl. a. 1/7—15/n
1916 (»i:a slaget vid25S.»),x 21 /l 38—«/* 1918 (»2:a slaget vid S.») o. */8— A> 9 (»3:c slaget vid S.»).
— 2. Departement i n. Frankrike (Picardie o.
Artois), kring S. 1, vid Eng. kanalen. 6,277 kvkm,
441,000 inv. (1946). Huvudstad: Amiens.
Somme'lius, G u s t a f L o r e n t z (1811 —
48). skald. Utgav under namnet B e p p o 1846
Vallmoknoppar o. Silhouetter klippta i papp,
vari han besjöng det fria äventyrarlivet. Stupade
i dansk krigstjänst utanför Dybböl
Sömmen. 1. Sjö i s. Östergötland, vid o. på
gränsen till Småland. 126 kvkm. Avrinner
genom Svartån till Roxen. Vid S. ligger Romanäs sanatorium på småländskt område. —
2. Stationssamhälle i n. Småland, Säby kommun. 966 inv. (1941). Småindustrier.
Somme-Py rsåmpi'1, by i dep. Marne, n.
Frankrike, omkr. vilken utkämpades häftiga
strider under Första världskr., särsk. under
ententens stora offensiv 1918 (»slaget vid S.»
a6
/,- 4 / 10 >-
Somnambulism (av lat. som'nus, sömn, o.
ambula're, gå omkring), benägenhet att gå i
sömnen. — S o m n a m b u'l, sömngångare.
Somni'fera (av lat. som'nus, sömn, o. ferr'e,
brinaa). sömnmedel.
S o m n o l e n s ' (av lat. som'nus, sömn), dvalliknande tillstånd, ur vilket man lätt kan väckas. En djupare form av medvetslöshet kallas
so'por. Jfr Koma. — Somnolent', dåsig.
Som'nus, lat., sömn, sömnguden.
Sonan'ter (av lat. so'nans, ljudande), språk-
Sonora
vetenskapl. benämning på ljud, som kunna
utgöra kärnan i en stavelse. Sonanter äro alla
vokaler samt vissa konsonanter (/, m, n, r).
Sona't (it. sonata, av lat. sona're, ljuda),
större instrumental komposition i flera satser,
vanl. 3—4 med olika karaktär o. tempo. Uppkom i början av 1600-t. — S o n a t i'n, mindre,
enklare sonat i 2—3 satser.
Son'chus, växtsläkte (fam. Compositae), 45
arter i Gamla världen, rika på mjölksaft, de
flesta örter. Korgarnas blommor gula, tunglika, holkfjäll tegeilagda, frukt med hårpensel.
S. olera'ceus, mjölktistel, ettårig, glatt, med
blågröna, parflikade blad. Allm. på odlad mark.
Sonck, L a r s , f. 1870, finl. arkitekt, en av
huvudrepresentanterna för finl. byggnadskonst
omkr. 1900. Bl. arb. Berghälls kyrka (1908) o.
börshuset (1911) i Helsingfors.
Sond [sån*dj (av fr., urspr. »sänklod»). r. Av
metall el. gummi tillverkat stavformat instrument, avsett för undersökning av fistelgångar
osv. Kan också vara ihålig, t, ex. magsond;
kallas då äv. ibland kateter, t. ex. för urinvägarna. — 2. Ballong med meteorologiska instrument för undersökning av de högre luftlagren. Jfr Radiosond.
1. Sondén, P e r A d o 1 f (1792—1837), präst,
litteraturhistoriker. Utgav en omarb. uppl. av
Hammarskölds »Sv. vitterheten» (1833) o. flera
skalders arb., särsk. Bellmans (6 bd, 1835—36).
Medgrundare av o. medarb. i Biographiskt
lexicon.
2 . Sondén, C a r l U l r i k (1802—75), broder till P. A. S., överläkare vid Danviks hospital 1847—62, medicinalråd 1858—74, genomförde en moderniserad sinnessjukvård i Sverige.
S o n d e r a (av sond), undersöka med sond;
utforska, höra sig för.
Sond'rio. 1. Provins i n. Italien (Lombardiet),
vid schweiziska gränsen. 3,198 kvkm, 143,000
inv. (1936). — 2. Huvudstad i S. 1, n. om
Maleros utlopp i Adda. 12,000 inv. (1936). Lufto. druvkurort.
Sonett' (it. sonetto, klangdikt), versform,
bestående av fjorton n-staviga, jambiska versrader, uppdelade på 2 fyraradiga (kvadernarer)
o. 2 treradiga strofer (terziner), vanl. rimmade
efter schemat abba abba, cde cde. Uppstod på
1200-t. i Italien. Huvudrepresentanter: Dante o.
Petrarca, i Sverige Snoilsky o. Frans G. Bengtsson.
Sonfjället, fjällgrupp i mell. Härjedalen.
Högsta toppen 1,249 m. — S o n f j ä l l e t s
n a t i o n a l p a r k omfattar ett område (omkr.
27 kvkm) av S.
Song-koi, flod i s.ö. Asien, från mell. kin.
prov. Yiin-nan till Tonkingbukten (stort, sumpigt delta). C:a 1,200 km. Största bifl.: Songbo fr. h. Segelbar till in i Yiin-nan.
So'nika (av fr.), helt enkelt.
Sonne [sånn'e], tysk benämning på Consolmctoden.
Sonne, J ö r g e n (1801—90), dansk målare;
mest bekant genom frisen på Thorvaldsens
museums yttermur; utförde även bataljmålningar o. folklivsbilder.
Sonneberg [sånn'e-], stad i delstaten Thiiringen, s. Tyskland. 20,000 inv. (1933). Stor tillv.
av o. handel med leksaker (Sonnebergvaror).
Sonni'no, S i d n e y (1847—1922), baron,
ital. statsman, ministerpresident 1906 o. 1909
— 10, hade som utrikesminister 1914—19 ledningen av Italiens politik under Första världskr.
Sonor [sänå'r] (av lat.), klangfull.
Sonora [såna'-], stat i n.v. Mexico, vid Kaliforniska viken. 198,496 kvkm, 364,000 inv.
(1940). Högbergigt i ö., stäpphögslätt i v.
(i allm. bördig), sumpig kust. Jordbruk, boskapsskötsel.
De stora mineraltillgångarna
(guld, silver, koppar) föga utnyttjade. Huvudstad: Hermosillo.
Sonoritet
— 1651 —
Sonorite't (av lat.), klangfullhet; ett ljuds
hörbarhet i förhållande till andra. Högsta
sonoritet ha vokalerna (högst bl. dem a, lägst
»'), därefter l, r, n o. m. Lägsta ha de tonlösa
explosivorna [k, p, t).
Sookanalen [so'-], dets. som Sault Sainte
Mariekanalen.
Soop,
Erik
(1592—
1632), överste, avgjorde till
svenskarnas förmån slaget
vid Dirschau 1627 o. skall
enl. traditionen ha räddat
Gustav II Adolfs liv i slaget
vid Stuhm 1629. (Se bild.)
Sophi'ahemmet, enskilt
sjukhus med sjuksköterskeskola i Sthlm, grundat 18S9
som fortsättning på det av
drottning Sofia 1884 inrättade »Hemmet för sjuksköterskor». Sjukhuset
står öppet för varje sv. läkare, som där önskar
behandla sina patienter.
Sophi'asyster, vid Sophiahemmet utbildad
el. anställd siukskötcrska.
Sopor [så'pår], lat., dvala; medvetslöshet,
mindre djup än koma. Jfr Somnolens.
Sopra [så'-], it., »över», vid pianospel beteckning för den hand, som skall spela över den
andra, då händerna skola korsas. Jfr Sotto.
Sopra'n (it. soprano, av lat. supre'mus,
överst) 1 den
högsta kvinnorösten med omfånget
c —c3 el. g—c3 för hög sopran o. /—/» el.
a—a3 för låg sopran el. mezzosopran.
Sopron [sjåpp'rån], ungerska namnet på
Oedenburg.
Sora'nos f r å n E f e s o s , grek. läkare p å
100-t. e.Kr., skrev bl. a. en avhandl. om kvinnosjukdomar, som fram till 1700-t. var huvudkällan för kunskapen om dessa.
Sorata, annat namn på bergstoppen Illampu
i Anderna.
Sor'ber, rest av en slavisk folkstam, som
under 700- o. 800-t. var spridd över ö. Tyskland. Underkuvades på 700-t. av Karl den
store, tillhörde senare det stormähriska riket o.
lydde 1 början av 1000-t. under Polen. Blev
därefter föremål för germanisering, o. till vår
tid ha endast två sorbiska land- o. språkområden bevarats: 1 Nieder-Lausitz kring Kottbus
o. Spremberg samt 1 Ober-Lausitz kring Bautzen.
Omkr. 100,000 personer. Deras språk kallas
s o r'b i s k a.
Sorbe't, dryck av vin, likör el. fruktsaft med
krossad is o. ibland äv. grädde.
1 Sorbi't, C 8 H 8 (OH) 6 , sexvärd alkohol med söt
smak; förekommer i många frukter o. bär,
först påvisad i rönnbär (Sorbus). Framställes
tekniskt genom elektrolytisk reduktion av glykos. De mot sorbit svarande enkla sockerarterna äro glykos samt en ketos, s o r b o's. Den
senare framställes tekniskt ur sorbit genom oxidativ jäsning med vissa bakterier o. användes
som utgångsmaterial vid syntetisk framställning
av askorbinsyra (C-vitamin). Jfr Mannit.
Sorbonne [sårbånn'], gemensam benämning
på de humanistiska o. naturvetenskapliga fakulteterna vid Paris' univ. samt École pratique
des hautes études o. Écoles des chartes, inrymda
i samma byggnadskomplex, i nuv. skick uppfört 1884—89 av H. P. Néaot. Urspr. en teolog,
kommunitet, grundad 1253 av Ludvig den
heliges biktfader Robert de Sorbon o. senare
omfattande hela teolog, fakulteten i Paris,
stängdes 1792 men återupprättades 1808 i
ungefärl. nuv. form. Teol. fakult. indrogs 1905.
Sor'bus, trädsläkte (fara. Rosaceae), närstående släktet Pyrus, med vilket det ofta
förenas. Blad hela, flikade el. parbladiga.
Blommor i rik kvast, foderblad avfallande vid
fruktmognaden. Frukt bärlik med hinnaktigt
Sorption
kärnhus. Vanligast hithörande arter äro S.
aucupa'ria, rönn, o. S. sue'cica, oxel.
Sorby [sä'bi], H e n r y (1826—1908), eng.
geolog, skapare av den mikroskopiska tekniken
vid petrografiska o. metallografiska undersökningar.
Sordavala [sårr'-], fi. S o r t a v a l a, stad i
Karelsk-finska sovjetrepubliken, vid Ladogas n.
strand. 4,600 inv. (1938). Anlades 1643. Tillföll Ryssland 1721, finskt 1812—1940 o. 1941
—44. Svårt krigshärjat.
Sordi'n (it. sordino), dets. som dämmare vid
stråk- o. blåsinstrument.
S o r d o , s o r d a m e n't e, it., musikterm:
dämpat.
Sore'dier, stoft, som frigöres från lavar o. ger upphov till nya individer genom vegetativ förökning.
Jfr Lavar.
Sorel [såräll'], A g n e s
(omkr. 1422—50), adelsdam, älskarinna till Karl
VII av Frankrike, utövade
ett gynnsamt inflytande på
rikets styrelse. (Se bild, an- _
tagl. hennes porträtt, av J. Fouquet.) Sorel [saräll'], A l b e r t (1842—1906), fransk
historiker, prof. i Paris 1872. Hans huvudarbete L'Europé et la revolution (ranfaise (8 bd,
1885—1904) betonar med styrka sammanhanget
mellan revolutionens utrikespolitik o. den tidigare franska traditionen.
Sorel [såräll'], G e o r g e s (1847—1922),
fransk publicist, syndikalismens förnämste
teoretiske utformare genom arb. La décomposition du marxisme (1908). Utövade främst genom
sin bok Reflexions sur la violence (1908) inflytande på Mussolini o. fascismen.
Sorel [såräll'], C é c i 1 e, gift grevinna d e
S é g u r, f. 1875, fransk skådespelerska, anställd
vid Théåtre francais 1901—32.
Soreloement
el.
magnesiacement,
blandning av magnesiumoxid ' o. magnesiumkloridlösning. Stelnar till en hård massa, äv.
med sågspån el._dyl._som fyllnadsämne. Jfr
Stenträ.
r
S o r e n s k r i v e r , norsk underdomare på landet,
motsvarande den svenske häradshövdingen.
Sorgen fri, danskt kungl. lustslott n. om
Köpenhamn, uppfört 1705 av F. Dieussart.
Sorgespel, dets. som tragedi.
Sor'ghum, grässläkte, num. sammanslaget
med släktet Andropogon. Jfr Durra.
Sorgmantel, Vaness'a antio'pa, stor dagfjäril med violettsvarta vingar
med vitgul utkant o. därinnanför ett svart, blåfläckigt band. Larven, vilken
lever i kolonier på björk m. fl.
trädslag, är borstig, svart
med röda fläckar. Allmän.
Soria [så'-]. 1. Provins i n. Spanien (Gamla
Kastilien). 10,318 kvkm, 162,000 inv. (1946).
Ödslig högslätt, outvecklad, folkfattig. Boskapsskötsel. — a. Huvudstad i S. 1, vid Duero.
Sorkar, råttdjur med strecktecknade kindtänder med öppna rötter. Växtätande gravare
med klumpig kroppsform, små ögon, korta
öron o. kort svans. Svåra skadedjur. Flera
arter hos oss, num. fördelade på 3 släkten; vanligast äro vattensork o. åkersork (se dessa).
Sorlingues [sårlä n *g'], franska namnet på
Scillyöarna.
Sor'ma, A g n e s (1865—1927). tysk skådespelerska, berömd framställarinna av Ibsenroller (Nnra i »Ett dockhem»).
Sorptio'n (av lat. sorbe're, suga), gemensam
benämning på sådana fenomen som kapillär
kondensation o. adsorption.
Sorrento
— 1652 —
Sorren'to, stad i s. Italien, härligt belägen
vid Ncapclbukten. 26,000 inv.
Sorsele, kommun i mell. Lappland, Västerb.
1.; Sorsele landsf.distr., Västerb. v. doms. 6,126
inv. (1947), därav i S o r s e l e m u n i c i p a l s a r a h ä l l e 857 o. i Gargnäs kyrkobokföringsdistrikt 2,042 inv.
Sorte'rverk, maskindrivna siktar o. dyl. för
särskiljande av olikstora stycken i en krossad
rävaia. Jfr Sikt.
Sortie [-ti'], fr., utgång, utträde (från scenen).
Sortiment' (av it.), urval; varulager. —
Sorti mentsbokhandel,
bokhandel,
som bedriver minutförsäljning av olika bokförlags alster.
Sorunda, kommun i ö. Södermanland, Sthlms
1.; Sorunda landsf.distr., Södertörns doms.
2,488 inv. (1947). — Medeltida gråstenskyrka
med altarskåp från senare medeltiden samt gravmonument över Erik Fleming (av N. Millich).
Sorö. 1. Amt i Danmark, omfattar s.ö. Själland samt några småöar. 1,480 kvkm, 122,000
inv. (1945)- Städer: Ringsted, Sorö, Slagelse,
Korsör, Skjelskör. — 2. Huvudstad i S. 1.
3,200 inv. (1945). S. har vuxit upp kring ett
kloster, som grundades på noo-t. o. 1586
ombildades till en skola, ur vilken S o r ö
A k a d e m i uppstod. I S. kyrka vila bl. a.
Absalon, Valdemar Atterdag samt Holberg.
Sorö Akademi, högre undervisningsanstalt
i Sorö, Danmark, grundad 1586 o. utvidgad
till en »ridderlig akademii 1623, som efter en
nedgångsperiod omorganiserades 1747 o. ägde
bestånd till 1795. Nu namn på ett högt ansett
internatläroverk, vars nuv. byggnad uppfördes
1822—27.
SOS, internationell nödsignal per radio,
omväxl. 3 punkter o. 3 streck. Stundom tolkat
Som save nur souls eng., rädda våra själar.
Sosjtjen'ko, M i c h a i 1, f. 1895, rysk författare, humorist, har huvudsakl. skrivit satiriska noveller från Sovjetrysslands medelklass.
Sosnkow'ski. K a z i m i e r z, f. 1885, polsk
general, krigsminister 1920—23 o. 1924, under
kriget 1939 befälh. för den polska armén på
sydsektorn. Från sept. 1940 vice konseljpresident i polska regeringen i London, vice president o. överbefälh. för de polska styrkorna
i utlandet 1943—44.
Sosno'wiec [-vjets], stad i s. Polen, vojevodskapet
Katowice.
78,000 inv.
(1946).
Stora järnbruk, stenkolsgruvor, maskinfabriker.
Sospiran'do, it., musikterm: suckande.
Sospi'ro, it., egentl. suck, en halv taktpaus.
Sost., förkortning av sostenu'to, it., musikterm: uthållande. — A n d a n t e s o s t e n u t o, ett utdraget andante.
Sot. 1. Äldre ord för sjukdom, fortf. använt
i sammansättningar, t. ex. gulsot, rödsot. —
S o t d ö d, död på sjukbädden. — 2. Växtsjukdomar, särskilt på sädesslag, förorsakade av
brandsvampar (se d. o.), t. ex. stinkbrand el.
stinksot på vete. — 3. Finfördelat kol, bildat
vid ofullständig förbränning av organiska ämnen. Avsätter sig i eldstäder o. rökgångar. Finare sorter framställas genom avkylning av en
lysande låga av brännolja (lamp- el. oljesot).
Användes under namn av kimrök som svart färg
o. i tusch.
Sötare, färsk el. saltad strömming, halstrad
över öppen eld el. på spis.
Sotdagg, ett sotliknande, sprött, lätt lossnande överdrag på blad, särsk. på sådana,
som blivit belagda med »honungsdagg» (bladlusavsöndringar). Består av mörkfärgade, tätt
hopbakade svamptrådar.
Sotenkanalen, kanal genom yttersta delen
av Sotenäset i Bohusläns skärgård. Invigd 1935.
Sotenäs härad, Göteb. 1., omfattar 6 kommuner: Malmön, Kungshamn, Smögen, Askum,
Sousse
Tossetie o. Bärfeudal. 12,240 inv. (1947). Sunnervikens domsaga.
Sote'r f grek., frälsare, kallades av forntidens
greker en gud el. människa, som räddat staten
i yttersta nöd. Som ett slags gudomlig titel
gavs namnet åt kejsar Augustus. Kyrkan hyllade Kristus som soter.
Soteriologi' (av grek. soteri'a, frälsning, o.
lo'gos, lära), läran om frälsningen genom Kristus.
Sotholms bärad, Sthlms 1., omfattar 12 kommuner: Sorunda, Västerhaninge, Österhaninee,
Tyresö. Dalarö. Näradö, Ornö, Utö. Muskö,
Ösmo, Torö o. Nynäshamns stad. 16,453 inv.
(1947). Södertörns domsaga.
Sothöna, Fu'hca a'tra, en
art sumphöns, svart med vit
pannplåt. Något större än
en kråka. Tår med simflikar. Simmar o. dyker väl;
lever till stor del av växtämnen. Boet oftast flytande.
Allmän i s. o. mell. Sverige
o. stadd i utbredning norrut.
Sotisperioden, hos egypterna den period
om 1,460 år, efter vilken årstiderna åter begynte med samma datum, emedan en förskjutning på 365 dagar därunder ägt rum (egypterna
använde icke skottår).
de Soto Major [såtå m°jå'r], A n t o n i o
(1812—94), vicomte, portug. diplomat, ministerresident i Sthlm från 1856. Genom sin exotiska typ o. sin elegans en av Sthlms mest
kända figurer.
Sotsvampar, dets. som brandsvampar.
Sotsäng, sjukbädd,
dödsbädd.
Sottens [såta n *'(s)] t by i Schweiz, kantonen
Vand, 17 km från Lausanne. Radiostation.
Sotti' (fr sotie). franskt allegoriskt el. satiriskt medeltidsdrama, vari de spelande uppträdde i narrdräkter.
Sotti's (fr. sottise), dumt yttrande.
Sotto [såtfå], it., »under», vid pianospel beteckning för den hand, som skall spela under den
andra, då händerna skola korsas. Jfr Sopra.
Sotto voce [såtfå våtsj'e], it., med svag,
dämpad röst.
Sou [so] (fr., av solidus), äldre franskt guld-,
senare silver- o. från Ludvig XIV:s tid kopparmynt. Num. benämning på 5-centimesmynt.
Soubise [sobi's], C h a r l e s d e R o h a n ,
prins av S. (1715—87), marskalk av Frankrike,
genom m:me de Pompadours inflytande befälhavare i Sjuåriga kriget, där han i grund besegrades vid Rossbach 1757.
Soufflot [sofflå'], J a c q u e s G e r m a i n
(1713—80), fransk arkitekt, uppförde bl. a.
kyrkan S:te-Geneviéve {Panthéon) 1 Paris, den
franska nyklassicismens främsta verk (se bild
på Panteon).
Soulagera [-s]e'ra] (av fr.), lätta bördan för,
förtrösta; ge ersättning. — S o u l a g e m e n t
[sv. uttal: solasjemang'], lindring, ersättning.
Soult [soltj, N i c o 1 a s
J e a n d e D i e u , hertig
a v D a l m a t i e n (1769—
1851), fransk marskalk, den
som härförare mest självständige av Napoleons fältherrar, överbefälh. i Spanien 1808—13. Som krigsminister 1830—34 genomförde han Paris' befästande;
ministerpresident 1840—47.
(Se bild.)
Sousa [so'sa], J o h n P h i l i p (1856—1932), amerik. tonsättare, känd för
sina många populära militärmarscher.
Sous-chef [sv. utt.: so's]ef], fr., chefens närmaste man, avdelningschef.
Sousse [soss] el. S u's a, hamnstad i Tuni-
Souterrain
— 1653 —
sien, vid Medelhavet. 28,000 inv. (1936), därav
1/3 européer. Export av olivolja o. fosfat. —
S. var urspr. en fenicisk koloni, antikens
H a d r u m e't u m.
S o u t e r r a i n isoterä"»']. fr., källarvåning.
Southall [sa°b'ål], stad i s. ö. England, grevsk. Middlesex. 50,000 inv. (1945)Southampton lsa°bhiemm't 0 n]. 1. Stad (eget
grevskapl i s. England vid Eng. kanalen, mittemot ön Wight. 176,000 inv. (1946). Den fjärde
i ordningen av Storbritanniens hamnstäder med
stor transatlantisk sjöfart, förmedlande betyd,
trafik på London. Dockor, skeppsvarv o. maskinverkstäder. Grundlagd redan på 400-t.
Utsatt för våldsamma flygbombardemang under
Andra världskr. — 2. Annat namn på eng.
grevsk. Hampshire. — 3- ö vid inloppet till
Hudson Bay i Canada. 73iOoo kvkm.
South Bend [sa°b-], stad i Indiana, ö. För.
Stat. 101,000 inv. (1940). Univ. Betyd, industri.
South Carolina [sa°t> kaer°laj'n°], eng. namnet pä Syd-Carolina, en av Förenta Staterna.
South D a k o t a [sa°b d°kå°'t°], eng. namnet
på Syd-Dakota, en av Förenta Staterna.
Southend-on-Sea [sa°bend'-ånn-si'], hamnstad (eget grevskap) i s.v. England, vid Thames'
mynning. 142,000 inv. (1946). Stor badort.
Southern Pacific Railroad [sa°ö'°n p°siff'ik
re''lrå°d], pacifikbana i För. Stat., mellan Los
Angeles o. New Orleans, fullb. 1883.
Southey [sa°ö'i], R o b e r t (1774—1843),
eng. författare, en av den s. k. sjöskolaus skalder, angrep i A vision of judgement (1821) lord
Byron. Skrev även en berömd biografi över
lord Nelson.
S o u t h g a t e [sa°b'ge't], stad i grevsk. Middlesex, England, förstad i n. till London. 65,000
inv. (1945)_
_
South Georgia [sa°p dsjå'dsjia], dets. som
Syd-Georgien.
Southport [sa°'bpåt], stad (eget grevskap) i
v. England vid Irländska sjön, n. om Liverpool.
89,000 inv. (1946). Betvd bad- o. kurort.
South Shields [sa°b ijilds], stad (eget grevskap) i n. England, grevsk. Durhamshire.
102,000 inv. (rg46).
Southwark [•?aO'°k], stadsdel i London på
högra Thamesstranden, mittemot City. 71,000
inv. (1945)Sovereign [såvv'rinl, eng., suverän; eng.
guldmynt = 1 pund sterling. Präglas äv. i
dubbel- o. halvsovereign.
Sovjet [savjätf], ry., råd. Jfr Arbetarråd o.
Ryssland.
Sovpre'n, rysk konstgjord kautschuk av
neoprentyp. Jfr Svedopren.
SP, förkortning för strafflagens promulgations för ordning.
Spa el. S p a a, kurort i ö. Belgien, prov.
Liége. 9,000 inv. (1936). Mycket besökt för
sina starka järnkällor. Jfr Spakonferensen.
Spaak [spak], P a u l , f. 1899, belg. politiker.
S. var ursprungl. ledare för den ungsocialistiska rörelsen o. har efter sitt inval i deputeradekammaren 1935 varit en av de mest framträdande politikerna i Belgiens parlamentariska
liv. Han var bl. a. utrikes- o. handelsmin.
1936—38, konseljpresident 1938—39, utrikesmin. 1939—46 o. efter ett par veckor som konseljpresident mars 1946 åter utrikesmin. april
1946—mars 1947. Sed. mars 1947 är S. konseljpresident o. utrikesmin. i en koalitionsreg. President i FN:s generalförsamling 1946, ordf.
i permanenta rådet i organisationen för europeiskt ekon. samarbete 1948 o. i FN:s generalförsaml. polit. utskott s. å.
Spaatz, C a t l A n d r e w , f. 1891, amerik.
flygt;eneral. Överbefälh. för För. Stat:s arméflygkår i Europa under Andra världskr. Chef
för amerik. arméflyget 1946—48.
Spanien
Spackelfärg, kitt av linolja, krita o. vetemjölsklister, som användes till utfyllning
(s p a c k 1 i n g) av ojämnheter i en yta, som
skall oljemålas. Utomhus spacklas med vanligt
oljekitt (jfr Kitt). Påstrykes med ett spadliknande verktyg, s p a c k e l .
Spader, en färg i kortspel.
S p a g h e t f i , smala makaroner.
Spahi, franskt kavalleri, uppsatt i Afrika
med infött folk.
Spakonferensen, konferens juli 1920 i Spa
mellan Tyskland o. de allierade, varvid Tyskland tvangs godtaga de allierades plan för
genomförandet av Tysklands avväpning.
Spalatin [sjpa'-], G e o r g (1484—1545), tysk
reformator, sekreterare o. hovpredikant hos
Fredrik den vise i Sachsen, främjare av den
lutherska reformationen.
S p a l a t o , kroat. S p l i t el. S p 1 j e t, stad
i Dalmatien, Jugoslavien, på en halvö i Adriatiska havet, med Diocletianus' vidsträckta
palats, vari en stor del av staden är inbyggd.
Viktig handelsstad. 44,000 inv. (1931). Införlivat med Italien 1941—44 såsom del av en ny
ital. provins S. i Dalmatien.
Spalje (fr. espaher, av ital. spalla, axel),
ställning till fäste för växter, särsk. träd, vilka
genom uppbindniug vid ställningen kunna
tvingas att utbilda sin grenkrona i ett plan. För
en sådan behandling lämpa sig fruktträd, särsk.
päron; spaljén anordnas för dem bäst mot en
söder vägg. Enklaste formen av spaljé är kordongen, varvid trädet får växa vågrätt fram
rakt som ett snöre (fr. cordon). Jfr äv. Palmett.
Spallanzani [-tsa'ni], L a z a r o (1729—99),
ital. präst o. naturforskare, prof. i Reggio 1756,
i Modena 1700, « Pavia 1769. S. påvisade
genom experiment bl. a. uralstringens orimlighet o. utförde banbrytande undersökningar
rörande blodomloppet, andningen o. fortplantningen. Framstående experimentator o. iakttagare hopbragte S. äv. stora naturvetenskapl.
samlingar, num. i Pavias museum.
Spalt. Fys. Bländare i form av smal springa
med noggrant inställbar bredd. Användes i
spektralapparater.
Spa! t ning. Kem. Dets. som spjälkning.
Spandau [ijpanu'da°], stadsdel i v. Berlin,
vid Sprees utlopp i Havel. Före 1920 självständig stad. Betyd, maskin- o. annan industri. I v. delen S i e m e n s s t a d t med
firman Siemens-Schuckerts elektr. industrianläggningar. I det på 1500-t. uppförda citadellet med Juliustornet förvarades en del av
franska krigsskadeersättningen efter 1870—71
års krig som reserv vid framtida behov.
Spangenberg [sjpang'-], A u g u s t G o t t l i e b (1704—92), tysk herrnhutisk biskop,
Zinzendorfs efterträdare 1762, genomförde en
fast organisation o. rensade samfundet från
svärmiska inslag; grundade brödraförsamlingen
i Amerika. Bl. arb. Leben Zinzendorfs (8 dir,
1772—75)Spanheim
[sjpann'hajm],
Friedrich
(1600—49), tysk teolog, utgav som prof. i
Geneve 1633 i samarbete med den tysk-sv.
diplomaten Chr. L. Rasche en populär skildring
från Trettioåriga kriget, Le soldat suédois, vari
ingår en karakteristik av Gustav II Adolf.
Span'iel, en mycket gammal hundras, av
vilken flera underraser finnas, indelade i två
huvudgrupper: l a n d s p a n i e l , vanl. lågbent
o. långhårig (jfr Coeker spaniel), samt v a t t e n s p a n i e l , krushårig o. mera högbent. Användes vid jakt, varvid hunden söker omedelbart framför jägaren. Spaniel har givit upphov
till flera dvärghundsraser, bl. a. till KingCharleshunden.
Spanien, sp. L a E s p a f i a [espann'ja],
autoritär stat i s.v. Europa, omfattande större
Spanien
— 1654 —
delen av Pyreneiska halvön, ögrupperna Balearerna o. Pityuserna i Medelhavet samt Kanarieöarna i Atlanten. 506,351 kvkm, 27.3 mill. inv.
(1947). Med samtliga kolonier i Afrika 855,256
kvkm, 29 mill. inv. Kusten är i allm. brant o.
rik på vikar i n. och s. men lag o. sandig i ö.
Fastlandet uppfylles i huvudsak av spanska högslätten o. genomdrages i v.—ö. riktning av flera
bergskedjor: Kantabriska bergen o. Pyrenéerna
längst i n., Iberiska bergen. Sierra de Gredos,
Sierra Morena, Sierra Nevada m. fl. Högsta
topp: Mulhacén i Sierra Nevada (3,478 m).
Större sjöar finnas ej. Viktigare floder äro Ebro,
Guadalquivir, Guadiana, Tajo o. Duero. Fastlandsklimat är förhärskande utom i n.v. och s.v.
Befolkningens huvudmassa härstammar från
ibererna men har starkt uppblandats med
andra folk. Språket är spanska utom i Galicien
(portugisiska) o. Katalonien (katalanska). Kom.
katolicismen är statsreligion. Primas är ärkebiskopen av Toledo. Viktigaste näringar äro
jordbruk (spannmål, vin, dadelpalm, sockerröi, ris, apelsiner o. sydfrukter), boskapsskötsel,
fiske (sardiner), skogsskötsel (korkek), bergsbruk (järn-, zink- o. blymalm, kopparhaltig
svavelkis). Industrien är obetydlig: tobaks-,
läder-, pappers-, textil- o. kem. industri. Folkundervisningen är obligatorisk, men nära hälften
av befolkningen kan icke läsa o. skriva. Den
högre undervisningen meddelas vid 12 universitet. I Madrid finnas betyd, vetenskapliga
institutioner (Biblioteca y Museos Nacionales,
Pradomuseet m. fl.). Författning. Sedan den
republikanska författningen av 1931 satts ur
kraft genom general Francos seger i Inbördeskriget, har ingen ny författning utarbetats.
Franco utropades som S:s ledare, »el Caudillo»,
o. styr med diktatorisk makt. Genom dekret
bildades 1942 en ny cortes, som får föreslå lagändringar men vars beslut kan omintetgöras
Spanien
genom statschefens veto. 1947 antogs en successionsordning, som ger Franco rätt att vid
en av honom själv vald tidpunkt utse konung
el. regent. I händelse statschefen avlider utan
att ha utsett sin efterträdare, skall denne
väljas av ett regentskapsråd på 14 medl. Administrativt indelas S. i 50 provinser, styrda av
guvernörer. Dessutom finnes en historisk indelning i landskap (Galicien, Asturien, Leon,
Estremadura, Baskiska provinserna, Navarra,
Nya Kastilien, Gamla Kastilien, Aragonien,
Katalonien, Valencia, Andalusien, Murcia o.
Granada). Huvudstad: Madrid. — Armé. Allmän värnplikt med 18 års tjänstetid o. 2 års
tjänstgöringstid. Fredsstyrkan (1940) omkr.
120,000 man, vartill komma gendarmeri på
32,000 man o. trupper i Marocko på omkr.
38,500 man. — Örlogsflottan (194S); 6 kryssare,
16 jagare, 8 ubåtar m. m. — Flygvapnet består,
förutom av flygförband, bl. a. äv. av lufttrupper o. luftvärn. — Handelsflottan (1947): omkr.
1,100,000 bruttoton. — Hist. S:s urbefolkning
utgjordes av iberer o. basker. Föremål för fenicisk kolonisation (från omkr. 1100 f.Kr.) o. senare för kartagisk maktutveckling (omkr. 500
f.Kr.) erövrades landet 200 f.Kr. av romarna,
vilka det tillhörde till 409 e.Kr. S. blev under
denna tid delat i flera provinser, romaniserades
fullständigt (latinet folkspråk) o. var säte för
en hög kultur. Västgöterna behärskade landet
från 409 till 711; av blandningen mellan germanska o. romaniserade element uppkom den
spanska nationen. 711 intogs S. av invandrande araber, morerna, vilka här grundade ett välde med glänsande odling (kalifatet Cördoba 755),
ined tiden under tilltagande pressning från framväxande kristna stater, särsk. de från 1000-t.
åtskilda Kastilien o. Aragonien. Dessas återförening till konungariket S. (1479) ledde till utplånandet av morernas sista besittning (Gråna-
Spaningsflygplan
— 1655 —
das intagande 1492). De stora upptäckterna
med besittningstagande av delar av Nya världen, erövringar i Italien o. föreningen med Österrike under huset Habsburg (1516—55) gjorde
S. till samtidens mäktigaste rike o. spansk kultur till den ledande i Europa. Höjdpunkten
nåddes under Karl V; tillbakagången började
redan under Filip II, vars katolska nit kostade
S. Nederländerna. 1600-t. medförde för S. flera
landförluster till Frankrike o. Spanska tronföljdskriget (1701—14) nya minskningar; dock
lyckades huset Bourbon, som nu uppsteg på
tronen, skapa sekundogeniturer i Italien (Neapel, Parma). Ytterligare nedgång i makt följde
under 1700-t.; 1808 —13 var S. franskt lydrike
under Josef Bonaparte men bidrog genom sin
folkresning i hög grad till Napoleons störtande.
Åren omkr. 1820 gjorde sig större delen av det
spanska Amerika fritt; genom Spansk-amerik.
kriget 1898 gick återstoden av S:s kolonialvälde
i Amerika förlorat till För. Stat. o. 1899 försåldes besittningarna i Stilla havet till Tyskland,
varpå endast de afrik. kolonierna återstodo.
Täta partifejder o. svåra Inre slitningar kännetecknade S.s utveckling under 1800- o. börj. av
1900-t. 1868 utbröt revolution, 1870—73 regerade Amadeus av Savojen, 1873—74 var S. republik, 1875 återvände bourbonerna. — Genom
en statskupp sept. 1923 grep general Primo de
Rivera makten o. bildade en ren militärregering,
medan parlamentet hemskickades. En rensning
av statsförvaltningen o. finanserna genomfördes
o. 1 samarbete med Frankrike fördes Marockofälttåget mot Abd el-Krim 1926 till ett lyckligt slut. 1925 ombildades diktaturen delvis
till civil utan att dock styrelsesättet undergick
någon större förändring, p. d. R:s försök att
vinna ett fast underlag för diktaturen misslyckades emellertid o. mot slutet av 1920-t.
framträdde en allt starkare opposition. Då
även armén vägrade sitt stöd, lät konung
Alfonso jan. 1930 P. d. R. falla o. utnämnde
general Berenguer till hans efterträdare, vilken
utlovade återgång till konstitutionella förhållanden. Febr. 1931 efterträddes han av amiral
Aznar, som april s. å. föranstaltade kommunalval, till följd av vilkas utgång konung Alfonso
14 s. m. lämnade landet, varpå republiken
utropades. A. Zamora blev chef för den provisoriska regeringen o. efter den nya författningens antagande dec. s. å. republikens förste
president. Med Azafia som konseljpresident
innehade vänsterpartierna makten till hösten
'933> då cortesvalen medförde en stark högerförskjutning. Okt. 1934 utbröt en anarkistisk
revolt i Asturien o. Katalonien, vilket sistnämnda proklamerade sin självständighet.
Kabinettet Lerroux lyckades dock bli herre
över situationen, varpå en stark reaktion inträdde. Vid cortesvalen febr. 1936 segrade
den nybildade folkfronten, varpå Azafia åter
blev konseljpresident.
Sedan Zamora april
s. å. tvungits lämna presidentposten, valdes
Azafia till hans efterträdare. Den tilltagande
anarkien o. närmast mordet på monarkistledaren C. Sotelo 13 juli 1936 gåvo upphov till
militärrevolten 18 s. m., vilken utmynnade i
ett nära 3 år långt inbördeskrig. Detta antog
snart karaktären av en ideologisk kraftmätning
mellan stormakterna, i det Tyskland o. Italien
med frivilliga o. vapen stödde Franco, medan
Ryssland hjälpte republikanerna. Mars 1939
stod general Franco som segrare o. sökte därefter, stödd på falangistpartiet, uppbygga en
korporativ stat. S. undvek att definitivt engagera sig på axelmakternas sida i Andra
världskr. men sökte — bl. a. genom insättande
av den s. k. Blå divisionen på östfronten 1941
— stödja dessas krigsansträngningar. Den 1940
besatta internat. Tangerzonen utrymdes efter
Spanska trappan
amerik., eng. o. franska påtryckningar 1945Aug. 1945 bildades i Mexico en republikansk
exilregering (senare flyttad till Paris), men dess
möjligheter att påverka utvecklingen i S. ha
varit ringa. Motståndet mot regimen har
främst emanerat från olika monarkistiska o.
republikanska grupper inom S. Tronpretendenten Don Juan besökte Lissabon febr. 1946 o.
överlade med de monarkistiska ledarna. Juans
vägran att bestiga tronen på Francos villkor har
dock omöjliggjort en monarkisk restauration.
Aug. 1948 ägde ett möte rum mellan Franco o.
Don Juan.
Spaningsflygplan användas för fjärr-, arméel. marinspaning. De äro utrustade med ett
mindre antal automatvapen o. mindre bomber
el. raket vapen samt omfattande fotografiutrustning. De äro i regel flersitsiga utom en del
arméspaningsplan.
Spanioler, egentl. spanjorer; benämning på
de frän Spanien 1492 utdrivna judarna (sefarder), vilka slogo sig ned i Turkiet.
Spankulera
(förvrängning av spekulera),
driva omkring, promenera.
Spann. 1. Hästar spända framför de egentliga draghästarna. — 2. Dets. som spännvidd.
— 3. Äldre spannmålsmått = V2 tunna =
28 kannor = 73.5 liter.
Spannarp, kommun i mell. Halland, Hall. 1.
(past.adr. Tvååker); Himle landsf.distr., Hall:s
mell. doms. 691 inv. (1947).
Spannland, gammalt åkermått i Dalarna
m. fl. trakter = 20 snesland
= 25.39 ar.
Spannmål, tröskad säd.
Spanska fiolen, straffredskap, liknande en stor fiol,
som förr användes bl. a. mot
kvinnor, som varit i slagsmål.
(Se bild.)
Spanska Guinea, ett område på v. Afrikas kust, vid
Guineabukten. 26,659 kvkm,
170,000 inv. (1940).
Huvudstad: Santa Isabel.
Spanska Marocko, se artikeln Marocko.
Spansk-amerikanska kriget, det krig, som
1898 fördes mellan Spanien o. För. Stat. (fred
i Paris i dec.) o. som ledde till att Puerto Rico
o. övriga spanska Antillerna, Guam o. Filippinerna avträddes till Förenta Staterna, medan
Cuba förklarades fritt.
Spanska Nederländerna, de södra, katolska
provinserna av de burgundiska länder, som
1555 övergått till huset Habsburgs spanska
gren o. från vilka de norra, protestantiska 1579
aysöndrade sig. De tillföllo 1713 Österrike
(Österrikiska Nederländerna). Motsvarade ungefär nuv. Belgien. Jfr Burgund.
Spanska s j u k a n kallas vanl. den influensaepidemi, som 1918—20 härjade i Europa med
början i Spanien. Enligt den officiella statistiken sjuknade under dessa år enbart i Sverige
647,72a människor, varav 9,889 avledo till
följd av sjukdomen. Att epidemien dessa år var
så svårartad berodde på den stora benägenheten för komplikationer, särskilt i form av lunginflammation.
Spanska språket tillhör de romanska språken. Det har utvecklats under stark påverkan
av arabiskan (från 700-t.). Äldsta urkund från
1145. Det är riksspråk i Spanien o. dess kolonier, i Argentina, Mexico, Filippinerna samt alla
syd- o. centralamerikanska smålepubliker.
Spanska stöveln, tortyrinstrument, bestående av två halvcylindriska järnplattor, som fastskruvades omkring offrets ben o. krossade dem.
Spanska trappan, monumental trappan-
Spanska tronföljdskriget
-
1656 -
läggning från 1700-t. vid Piazza di Spagna i
Rom, förr samlingsplats för konstnärsmodeller na, nu med sitt pittoreska folkliv en världsbekant turistisk sevärdhet.
Spanska tron följdskriget, det stora krig,
som 1701 —14 utkämpades mellan Frankrike,
Bayern m. fl. makter å ena sidan samt England,
Holland, Österrike o. Preussen å den andra.
Kriget, som närmast framkallades av frågan
om arvsrätten till den spanska kronan, bottnade
i de skarpa motsättningarna Inom europ. storpolitik, som vuxit fram till följd av Ludvig XIV:s
expanslonsstravanden. Det medförde ett upplösande av den tidigare förbindelsen mellan
Spanien o. Österrike (under huset Habsburgl,
samtidigt med att Frankrikes strävan efter
europeiskt herravälde misslyckades (främst genom Englands av Vilhelm I I I o. Marlborough
dirigerade ställningstagande).
Spansk fluga, LyWa vesicato'ria, en långsträckt (i2—21 mm), glänsande grön, mjuk
skalbagge. Lever på blad av
ask, syren, fläder m. m. Användes förr på apoteken till beredning av blåsdragande plåster.
Förekommer hos oss i Skåne,
Småland, på Öland o. Gotland. (Se bild.)
Spansk peppar el. p a'p r i k a , krydda, som
utgöres av frukterna av Cap'sicum ann'uutn o.
Cap'sicum lon'sum.
S p a n s k t grönt, s p a n s k g r ö n a , färgpigment av kopparacetat.
Spanskt rör, •stammen av arter av palmsläktet
Ca'lamus, särsk. C. ro'tang, rottingpalmen.
Spant. Skeppsb. Balkar, som (vanl. i ett vertikalplan) sträcka sig tvärskepps från fartygets
köl upp utmed dess sidor innanför bordläggningen o. giva fartyget form o. styrka. Användas
ofta tills, med l å n g s k e p p s s p a n t , dvs.
längsgående förbindningar mellan spanten. —
Sjöv. E t t enkelt vant (masts sidostöttning).
Sparbanksinspektionen, ämbetsverk för tillsyn över sparbankernas verksamhet, inrättat
1929. Chef: s p a r b a n k s i n s p e k t ö r e n .
Instruktion av l3/» 1929 med sen. ändr.
SpardäcK (eng. spardeck, egentl. däck av
spärrar), lättare däck.
Sparfwenfeldt, J o h a n G a b r i e l (1655
—1727), språklärd, fornforskare, insamlade under långvariga resor, bl. a. i Ryssland o. Spanien,
en dyrbar samling av gamla handskrifter.
Sparga'nium,
igelknoppsläktet
(fam. Sparganiaceae), c:a 15 arter enhjärtbladiga, örtartade vattenväxter i tempererade
o. kalla trakter. Blad bandlika, tvåradigt ordnade. Blommor enkönade i klotrunda huvud,
av vilka de övre innehålla han- o. de undre
honblommor. Stenfrukt. Flera arter hos oss
vanliga i sjöar o. åar.
S p a r k a s s e r ä k n i n g , bankräkning för mottagande av smärre belopp, som icke annorledes
än genom upplupen räntas läggande till kapitalet får ökas utöver 8,000 kr.
Sparks
[spa'ks],
J a r e d (1789—1866),
amerik. historieskrivare. Utgav bl. a. Life and
terttings ol George Washington (12 bd, 1834—37).
S p a r l a k a n (av ty.), sängförhänge. — S p a r l a k a n s l ä x a , uppsträckning (egentl. bakom
sängförhängen).
Sparlösa, kommun i n.v. Västergötland,
Skarab. 1. (past.adr. Ulvstorp); Vara landsf.distr., Åse, Viste, Barne o. Laske doms. 808
inv. (T947). Vid kyrkan märklig runsten, antag!, från omkr. 800, med c:a 280 runor.
Sparobligationer, statsobligationer, som i
Sverige utsläpptes 1940 i valörerna 20, 40 o. 80
kr. o. som efter sex år inlöstes med resp. 25, 50
o. 100 kr. En ny serie utbjöds 1942 lydande
å inlösningsvärdena 12.50, 25, 50, 100 o. 500 kr.
(efter 6V2 år).
Sparre
Sparre. 1. Fyrhugget virke med 3—8 3 / 4 tums
kant. — 2. Heraldisk figur, bildas av två
parallella spetsar (ex. i ätten Sparres vapen).
Sparre, sv. adelsätt, känd sed. 1300-t. En
gren (S. t i l l K r o n o b e r g ) blev friherrlig
1647, en annan (F r a n c-S p a r r e) friherrlig
1815, grevlig 1833. Från den förra stammar
den nu levande grenen S. af S ö f d e b o r g ,
grevlig 17x91. Sparre, L a r s Si g g e s s o n (1490—1554).
riksråd, en av de svenskar som Kristian II
bortförde i dansk fångenskap 1518, blev sedermera en av Gustav I:s mest anlitade medhjälpare.
2 . Sparre, E r i k L a r s s o n (1550—1600),
son till L. S. S., statsman, riksråd, medverkade till Sigismunds val till konung i Polen
1587, bröt 1596 med hertig Karl o. styrkte
slutligen Sigismund till att med vapenmakt
inskrida mot denne; efter nederlaget vid Stångebro (1598) utlämnad till
hertigen o. avrättad i Linköping.
Lärd o. vältalig
var S. i tal o. skrift verksam för återställandet av
adelns forna maktställning.
I arb. Pro lege, rege et grege
(omkr. 1585; utg. 1924)
hävdade han Johan 111 :s
politiska överhöghet över
hertigdömena. (Se bild.)
3 . Sparre, J o h a n L a r s s o n (1551—99), broder till
E. L. S., krigare, insattes 1598 av Sigismund
som ståthållare på Kalmar slott men måste
följ. år kapitulera o. avrättades som landsförrädare.
4 . Sparre, P e r
L a r s s o n (1628—92),
sonson till E. L. S., frih., krigare o. diplomat,
framstod under riksdagarna 1678—82 som högadelns ledare i kampen mot reduktionen men
måste vika för övermakten.
5. Sparre, A x e l (1652—1728), sonsonsson
till E. L- S., greve, fältmarskalk 1721, en av
Karl XII:s ryktbaraste underbefälhavare, förde
befälet i Bender efter Karls avfärd.
6. Sparre, E r i k (1665—1726), greve, krigare o. diplomat, förde under Stora nordiska
kriget flera underhandlingar med främmande
makter om förbund till Sveriges hjälp.
7 . Sparre, C a r l G u s t a f (1688—1741),
sonsons sonson till E. L. S., frih., krigare o.
diplomat, envoyé i London 1719—36, riksråd
1739, en av hattpartiets ledare, ivrig förespråkare för krigspolitiken.
8. Sparre, C a r l (1723
—91), frih., riksråd 1775;
tidigare en av hattpartiets
mest ansedda ledare. Som
överståthållare i Sthlm (från
• 773) strävade S. i samarbete med Gustav III
framgångsrikt att genom
monumentala byggnadsverk
m. m. giva huvudstaden en
prägel av storstad. S. hade
som högste chef för krigsväsendet under Gustav III:s tidigare regering
stor andel i försvarsväsendets upphjälpande.
9. Sparre, F r e d r i k (1731—18°3). greve,
riksråd 1781 o. guvernör för kronprins Gustav
Adolf (till 1788); rikskansler 1792. S. var en
kunnig, ehuru något pedantisk byråkrat.
10. Sparre, P e r (1790—1871), greve, militär, författare, skrev omtyckta historiska
romaner, bl. a. Den siste friseglaren (1832).
n . Sparre, G u s t a f A d o l f (1802—86),
greve, ämbetsman, politiker (urspr. liberal,
senare konservativ), justitieråd 1840, justitiestatsminister 1847—56, därefter president i
Sparre
— 1657 —
Svea hovrätt till 1867, riksmarskalk från 1864;
universitetskansler 1859—71. Släktforskare.
12. Sparre, E r i k J o s i a s (18 J6—86),
greve, konservativ politiker, landshövding i
Älvsb. 1. 1858, led. av FK 1866—69, av AK
1870—86. S. utvecklade som landshövding en
enastående energi. En självständig, frispråkig
personlighet.
13. Sparre, N i l s G u s t a f A l e x a n d e r
(1834—1914), greve, politiker, godsägare; riksdagsman 1862, FK:s talman 1896—1908, ägnade sig främst åt finans- o. skattefrågor.
14. Sparre, I, o a i s, f. 8 / 8 1863, greve, målare o. etsare; porträtt o. landskap.
Sparreholm. 1. Municipalsamhälle 1 mell.
Södermanland, Hyltinge kommun, Södermani.
1. 631 inv. (1947). Sågverk o. snickerifabrik.
— 2. Gods i Hyltinge kommun, Södermani. 1.
Huvudbyggnaden från i7oo-t:s mitt.
Sparrgren, l o r e n s S v e n s s o n (1763—
1828), miniatyrmålare, prof. vid Konstakad.
1805. S:s porträtt visa mjuk formgivning o.
ypperlig ljusbehandling.
Sparrhorn, verktyg för plåtvikning etc. Ser
ut som ett litet städ men saknar fot. Benet
stickes i stället ned i ett hål i något fast underlag. — Äv. utskjutande del (horn) på större
städ.
Spa'rring p a ' r t n e r [eng. uttal: sparr'ing
pa'tn°], eng., egentl. deltagare i boxning; person
som är (vanl. avlönad) motståndare till boxare
under träningsboxningar.
Sparris, art av örtsläktet Asparagus.
S p a r r m a n , A n d e r s (1748—1820), naturforskare, Linnés lärjunge, forskningsresande,
bl. a. deltagare i Cooks andra Söderhavsresa
1772—75. 1790 prof. i naturalhistoria, 1803
assessor i Collegium medicum.
S p a r r m a ' n i a , växtsläkte (fam. Tiliaceae),
3 arter o. buskar (Etiopien till Kaplandet).
Blad hjärtlika el. flikade, mjukhåriga. Blommor 4-taliga med talrika ståndare i 4 grupper.
S. africa'na (Kaplandet), vitblommig med röda
o. gula ståndare, som vid beröring böja sig
utåt. Omtyckt rums växt.
S p a r r s ä t r a , kommun i s.v. Uppland, Upps. 1.;
Enköpings landsf.distr., Upps. l:s s. doms. 575
inv. (1947).
S p a r ' t a , nygrek. S p a r t i, stad i s. Grekland, Peloponnesos, vid fl. Eurotas. 6,000 inv.
(1928). Arkeol. museum. — Forntidens S. var
en aristokratisk krigarstat, styrd av konungar,
vilka ägde en starkt begränsad makt. Dess
härskande klass, av invandrad dorisk stam,
ägnade sig helt åt militära värv o. förbereddes
därtill genom en ytterst sträng, metodisk uppfostran. Borgerliga näringsfång handhades av
skattskyldiga undersåtar, de s. k. perioikerna
(egentl. kringboende), liksom de livegna heloterna
avkomliugar av landets fördoriska befolkning.
S. var tidigt den mest betydande staten på
Peloponnesos o. framstod på 500-t. f.Kr. som
Greklands förnämsta landmakt.
Rivaliteten
med sjömakten Aten ledde efter några brytningar till seger för S. (Peloponnesiska kriget).
Dess ställning som stormakt var emellertid
redan bruten, när den makedoniska erövringsperioden började. Omkr. 220 f.Kr. upphörde
S. att föra självständig politik.
Spar'taous, d. 71 f.Kr., rom. deserterad
soldat av trakisk börd, ledare för ett stort
slavuppror mot Rom (73—71 f.Kr.), stupade i
fältslag mot romarna vid Messinasundet.
S p a r ' t a k u s , revolutionär grupp inom den
tyska socialdemokratien 1918—19, ledd av
K. Liebknecht o. Rosa Luxemburg o. uppkallad efter av Liebknecht använd signatur
(härledd ur namnet på romerska slavupprorets
ledare). Spartakisterna samverkade efter bolsjevikrevolutionen i Ryssland på det närmaste
Specialisera
med det ryska kommunistiska partiet samt
igångsatte flera väpnade uppror. Den betydelsefullaste resningen ägde rum jan. 1919 i Berlin
men nedslogs fullständigt, varefter gruppen
efter de båda ledarnas våldsamma undanröjande småningom upplöstes.
S p a r t a ' n , invånare i det gamla Sparta. Ordet användes num. ofta i överflyttad bemärkelse om en person med stränga (»spartanska»)
levnadsvanor.
Spartia't, medlem av den i Sparta härskande
doriska klassen, som bildade en sluten krigarkast med sträng disciplin.
Sparvar, namn pä flera, numera i skilda
släkten fördelade finkfåglar. Gråsparv o. pilfink (släktet Pass'er) räknas till de egentl.
sparvarna, då åter gulsparv, snösparv, kornsparv, ortolan m. fl. (3 släkten) bilda en särskild
underfamilj fältsparvar (Emberizi' nae), karakteriserade genom en långsträckt knöl i gommen.
Sparvhök, Acci'piter ni'sus, liten men ytterligt djärv o. rovgirig dagrovfågel.
Översidan mörkt skiffergrå, undersidan vit med mörka o. rödaktiga
streck. Allin. i hela landet. Småfåglarnas värsta fiende. Äldre
fåglar stanna året om, andra flytta.
Sparvuggla,
Glauci'dium passeri'num, vår
minsta uggleart (längd till
19 cm). Översidan mörkbrun
med små, gulvita fläckar
N. o. mell. Europa. Hos oss
mindre allmän i hela landet.
Fångar möss, sorkar, småfåglar tn ra. Boet i ihåliga träd.
(Se bild.)
Spasm' (av grek. spasmo's,
kramp), bestående kramp
i en muskel. — S p a s m o'd i s k, krampaktig.
Spasmofili' (av grek. spasmo's, kramp),
»tandslag», tillstånd med kramper hos barn i
6—14 mån. ålder, särskilt hos flaskbarn, som
även ofta lida av engelska sjukan. Infektioner
gynna uppträdandet.
Spa'tel (av lat. spa'tula, liten spade), ett platt,
spadformigt instrument av trä el. metall, som
användes på laboratorier, för undersökning av
munhålan m. m. Äv. beteckning för av målare
använda spadformiga verktyg.
Spa'tie (av lat. spa'tium, mellanrum), inom
boktryckarkonsten benämning på den smalaste
sorten »utslutning».
Spa'tium, plur. s p a't i e r, lat., tidrymd,
sträcka, mellanrum. — Mus. Mellanrummet
mellan två linjer i notsystemet.
Spatiö'8 [-ts-1 (av fr.), med stora mellanrum,
rymlig.
Spätt, kronisk inflammation i hasleden hos
häst.
Speak-easy [spik i'si], eng., »tala lågt», benämning på lokal, där spritdrycker olagligen
serveras.
Speaker [spi'k 6 ], eng., talare; det engelska
underhusets talman.
Speceri'er (av lat. spe'cies, kryddor), sammanfattande benämning på kryddor, kaffe,
te, socker m. m.
Speoia'l- el. s p e c i e l l ' (av lat. specia'lis),
särskild, hörande till något visst område.
Specialdomstol, domstol för endast vissa slag
av mål, t. ex. vattendomstol.
Specialise'ra (av special), tillämpa på enskilda
fall, uttrycka i enskildheter. Motsats: g e n e r a l i s e r a . — S p e c i a l i s e r a s i g , ägna
sig åt ett begränsat verksamhetsområde. —
S p e c i a l i s t ' , fackman. — S p e c i a'l i t e r,
särskilt. — S p e c i a 1 i t e't, område, inom vilket en person är särskilt bevandrad; utmärkande egenskap.
Specialprevention
— 1658 —
Speoialpreventio'n, straffteori, som innebär
att man vid straffets bestämmande skall taga
sikte på brottslighetens bekämpande hos den
enskilde förbrytaren. Jfr Generalprevention.
Specialstål, stål med tillsats av andra metaller, vilka förläna det utpräglade kemiska o.
fysiska egenskaper. Ex. kromstål, kromnickelstål, manganstål, nickelstål, snabbstäl.
Spe'cie (av lat.), mynt. — R i k s d a l e r
s p e c i e, riksdaler silvermynt. Jfr Banko o.
Riksdaler.
Speciell', dets. som special-.
Spe'ciesköp (av lat. spe'cies, art, sort), köp
av bestämt löst gods. Motsats: g e'n u s k ö p.
Specifice'ra (av lat. spe'cies, art, o. ja'cere,
göra), ange i detalj.
Specifi'k (av species), särskild, utmärkande
ett visst förhållande i motsats till alla andra.
Soecifikatio'n (av specificera), angivande i
detalj. — ii Noggrann förteckning. — 2. Äganderättsförvärv genom förarbetande, förfärdigande
av något nytt av annan tillhörigt material.
Specifik laddning, förhållandet mellan en
partikels elektriska laddning o. massa.
Specifikt motstånd el. r e s i s t i v i t e t,
materialkonstant, som anger ett ämnes elektriska motstånd. Jfr Motstånd 1.
Specifikt värme el. e g e n t l i g t v ä r m e ,
den värmemängd, uttryckt i kalorier, som åtgår
för att höja temperaturen hos 1 gram av ett
ämne i°. Specifika värmet utgör för vatten 1,
is 0.50. järn c:a o.n o. bly 0.032Specifik vikt el. e g e n t l i g v i k t för ett
ämne är förhållandet mellan vikten av en viss
volym av ämnet
o. vikten av en lika stor volym
vatten vid 40. Då vikten av 1 kbcm 4-gradigt
vatten är mycket nära 1 gram, har specifika
vikten samma siffervärde som tätheten. I
dagligt tal betecknar specifik vikt därför ofta
dets. som täthet, dvs. vikt per volymenhet.
Specifik volym, volymen av en viktenhet
av ett ämne. omvända värdet av dess täthet.
Specimen, plur. s p e c i'm i n a, lat., lärdomsprov (som åberopas vid ansökan); exemplar. — S p e c i m i n e ' r a , avlägga lärdomsprov.
Spectator [spekte''t°], berömd eng. tidskrift,
utgiven 1711 —12 o. 1714 av J. Addison o. R.
Stcele. Efterbildades över hela Europa, i Sverige av Dalin i Then swänska Argus. — Sed.
1828 utkommer en annan eng. tidskrift med
namnet S.
S p e c u l u m vir'ginum, lat., »jungfruspegel»,
titel på medeltida latinsk avhandling, sv. övers,
omkr. 1480; skildrar en nunnas vandring till
fullkomligheten.
Spe'culum v i t a e , lat., »livsspegel», sedeskildring.
Speditio'n (av lat. spedi're, sända i väg),
mottagande o. avsändande av varor, ofta förbundet med ombesörjande av tullbehandling o.
magasinering m. m. — S p e d i t ö'r, person
som yrkesmässigt bedriver speditionsrörelse.
von Spee [ijpe'], M a x i m i l i a n , greve
(1861—1914), tysk amiral, under Första världskr. befälhavare för 11
tyska östasiatiska kryssareskadern, besegrade / 11 1914 en eng. eskader
utanför Coronel
men
besegrades själv av en eng.
sjöstyrka g/lt 1914 vid Falklandsöarna, var\id
han omkom.
Speedome'ter [spidå-], eng., hastighetsmätare.
Speer [sjper], A l b e r t , f. 1905, tysk arkitekt, det nationalsocialistiska Tysklands ledande. Han ritade rikskansliet, kongressbyggnaden
i Numberg m. m. Riksminister 1942 o. generalfullmäktig för hela krigsproduktionen. Tillfångatagen av de allierade 1945, ställd inför
krigsförbrytelsedomstolen i Niirnberg o. okt.
1946 dömd till 20 års fängelse.
Spegel, kropp med blankpolerad, metallisk
el. metallbelagd yta, användes til! att i en be-
Spektralklasser
stämd riktning återkasta ljusstrålar, vanl. för
att giva en spegelbild av ett föremål. Vanligast
äro speglar av plant glas, vars ena sida är
försilvrad o. fernissad. För vetenskapliga ändamål användas av. sfäriska speglar, konvexa el.
konkava, o. för dessa galla
samma lagar som för negativa resp. positiva linser.
Spegel, H a q v i n (1645
—1714), kyrkoman, skald,
biskop i Skara 1685, i Linköping 1691, ärkebiskop
1711. Skrev kraftfulla psalmer, varav 29 äro upptagna
i 1819 års psalmbok, ett
religiöst epos över skapelsen, Guds verk och vila
(1685), o. en sv. kyrkohistoria (1707—08). S. ivrade av. för språkets
renhet samt utgav en sv. ordbok, Glossarium
sveogothicum (1712). En av det karolinska tidevarvets stora kulturpersonligheter; i politiken
utpräglat konungskt sinnad.
Spegelavläsning, metod för ökning av instruments känslighet genom att den vanliga
visaren ersattes med en ljusstråle, som reflekteras av en på instrumentets rörliga del fästad
liten spegel o. sedan träffar skalan.
Spegelglas, glas, som gjutes pä gjutbord o.
utvalsas med tackjärnsvals, anv. till speglar,
stora butiksfönster m. m.
Spegeljärn, dets. som manganjärn.
Spegelmonogram, monogram med både rakvända o. bakvända bokstäver, varvid de sistnämnda äro en spegelbild av de förra.
Spegelteleskop, dets. som astron. reflektor.
Speier, dets. som Speyer.
Speis [spajs], en förening av nickel, kobolt,
järn. arsenik o. ev. koppar; framställes ur
nickelhaltiga arsenikmalmer.
Speiskobolt, s m a 11 i n, ett tennvitt till
stål- el. blygrått mineral av kobolt o. arsenik,
CoAs2; är utomlands en viktig koboltmalm.
Speke [spikj, J o h n H a n n i n g (1827—64),
eng. forskningsresande, företog resor i mell.
Afrika (1854—58 o. 1861—63), varunder han
upptäckte Tanganyika- o. Victoriasjöarna samt
Nilens källor. Utgav Journal of the discovery
of the source of the Nile (1863; Upptäckten av
Nilens källor, 1864—65).
Spekeröd, kommun i s. Bohuslän, Göteb. 1.;
Stenungsunds landsf.distr., Inlands doms. 877
inv. (1947K
Spekta'kel (lat. specta'culum), urspr. skådespel, teaterföreställning; löjeväckande el. obehaglig tilldragelse; oväsen.
Spekt'ra, pluralis av spektrum.
Spektra lanaly's, påvisandet av de i en
förening el. blandning ingående grundämnena
med hjälp av linjernas våglängder i ämnets
emissionsspektrum. Utföres numera i regel med
spektrograf. Genom mätning av spektrallinjernas intensitet (fotogr. plåtens svärtning mätes
i lämplig fotometer) kunna äv. mängderna bestämmas (kvantitativ spektralanalys). På likn.
sätt kunna många ämnen i lösning bestämmas
med
hjälp av absorptionsspektrum
( s p e k t r a l f o t o m e t r i').
Jfr Fotometer
o. Solspektrum.
S p e k t r a l a p p a r a t e r för framställning o. undersökning av ljusets spektrum äro bl. a.
spektrofotometer, spektrograf, spektrometer,
interferometer o. gitter.
Spektralfärgerna särskiljas sedan gammalt
som 7: rött, orange, gult, grönt, blått, indigo
o. violett, ehuru häri ligger en rätt stor godtycklighet. Jfr Spektrum.
Spektralklasser el.
spektraltyper,
grupper för indelning av stjärnor med ledning
av deras spektrum. Jfr Stjärnor.
Spektrallinje
— 1659 —
Spektrallinje, skarpt begränsad linje i ett
spektrum; motsvarar en bestämd våglängd. I
spektralapparater med mycket stor upplösningsförmåga visa sig många spektraliiujtjr
bestå av en huvudlinje, omgiven av flera tätt
belägna, svaga linjer (satelliter). Jfr Spektrum.
Spektrogra'f (av spektrum, o. grek. gra'lein,
skriva), instrument för att uppdela ljus (el.
röntgenstrålning i röntgenspektrograf) till ett
spektrum o. registrera detta (i form av s p e kt r o g r a m) på fotografisk väg el. med bolometer, termoelement el. dyl. liknar i princip
ett spektroskop men har kamera i stället för
kikare. Prisma o. objektiv äro av glas (synligt
ljus), kvarts el. fluorit (för ultraviolett), ev.
stensalt (för infrarött). Konkavgitter användes
utan objektiv för hela området, särskilt infrarött o. kortvagigt ultraviolett. Spektrograf
användes vid noggrann bestämning av spektrallinjers våglängd o. intensitet, spektralanalys
m. m. Jfr Mass-spektrograf, Röntgenspektroskopi o. Gitter.
Spektroskop [-skå'p] (av spektrum, o. grek.
skopél'n, se), instrument för att uppdela synligt ljus till ett spektrum o. studera detta med
ögats hjälp. Består av k o l l i m a t o r (med
s p a l t , för ljusets inträde, samt objektiv) o.
ett p r i s m a el. g i t t e r , som genom brytning resp. böjning ger ett spektrum. Detta
iakttages genom en k i k a r e , ofta tills, med
en skala, vilken efter jämförelse med linjerna i
ett bekant spektrum kan användas för ungefärlig bestämning av okända linjers våglängd.
I spektroskop för
noggrannare
mätning
( s p e k t r o m e t e r ) inställes ett hårkors i
kikarens okular på en önskad spektrallinje
genom att med mikrometerskruv vrida kikaren
el. prismabordet kring det senares axel o. därpå
avläsa vridningen el. våglängden på skruvens
delning. Jfr Monokromator o. Spektrograf.
Spektroskopi', undersökning av strålning
medelst spektroskop.
Spekt'rum (av lat. specfrum, bild), det band
av ljus med olika färger, som erhålles, då vitt
el. annat sammansatt ljus uppdelas i sina beståndsdelar genom brytning i ett prisma el.
böjning i gitter (jfr Spektroskop). I vidsträcktare betyd, en godtycklig elektromagnetisk
strålning, uppdelad så, att olika våglängder
särskiljas (jfr Elektromagnetiska vågor o.
Ljus betr. våglängderna i ett fullständigt
spektrum). Varje ämne, som glöder i gasform,
ger en strålning, vars spektrum består av vissa
bestämda, för ämnets atomer karakteristiska
våglängder
( s p e k t r a l l i n j e r.
linjeS p e k t r u m). Härrör strålningen från glödande molekyler, ligga linjerna delvis tätt
samlade ( b a n d s p e k t r u m). Glödande fasta o. flytande kroppar ge kontinuerliga spektra,
där alla våglängder (inom vissa gränser) ingå.
Glödgning i gaslåga, elektr. ljusbåge el. gnista
ger delvis olika spektra: i l å g - o. b å gs p e k t r u m ingå atomernas men i g n i s tspektrum
äv.
jonernas spektrallinjer.
Varje spektrallinje motsvarar enl. kvantteorien
en elektrons övergång från en bana till en
annan. Jämte dessa spektra av utsänd strålning ( e m i s s i o n s s p e k t r a ) finnas äv.
a b s o r p t i o n s s p e k t r a , som bestå a v
mörka linjer el. band i ett kontinuerligt spektrum o. erhållas, då strålning från en glödande
fast kropp går igenom en gas el. vätska, ex.
Fraunhoferska linjerna i solspektrum.
Jfr
Spektralanalys, Normalspektrum o. Röntgenspektrum.
Spengler
sannolik men icke är säker. I filosof, mening
försök att genom abstrakt tänkande framtränga
till sanningen.
Spekulationspapper, aktier o. andra värdepapper, som äro underkastade stora förändringar i värdet från tid till annan o. därför särsk.
äro föremål för spekulation.
Spekulati'v (av spekulation), som avser spekulation; djupsinnig, begrundande.
S p e k u l e r a , grubbla, planera, tänka, förvärva; köpa med beräkning av sannolik vinst
vid försäljning.
Spe'kulum (lat., spegel), benämning på en del
olikartade instrument, som användas till vidgning av mynningar som näsöppningarna o.
slidan vid undersökn. av djupare liggande organ.
Spel 1. Enklare hiss el. draganordning, bestående av en vals, på vilken draglinan upplindas för hand el. med motor. Kallas äv.
vinsch. — 2. Vid toleransmått skillnaden mellan hålets o. axelns diametrar.
Speldosa, dosa med spelverk. På en rörlig
cylinder finnas anbragta stift, som vid cylinderns rotation försätta metalltungor i vibration, varigenom tonerna frambringas.
Spelvik, kommun i s. Södermanland. Södermani. 1 (past.adr. I,udgo); Rönö landsf.distr.,
Nyköpings doms. 197 inv. (1947). Medeltidskyrka, restaurerad o. återinvigd 1933.
Spemann [sjpe'-], H a n s (1869—1941), tysk
biolog, prof. i Rostock 1908, vid Kaiser Wilhelm
Inst. i Berlin 1914, i Freiburg 1919. Erhöll
1935 nobelpriset i fysiologi o. medicin för sina
undersökningar över grodäggets tidigaste utvecklingsstadier.
Spena t, SPina'cia olera'cea, en i många former odlad, ettårig, skildkönad ört med breda,
saftiga blad, som ätas. Jfr Tetragonia.
Spencer
[spenn's°],
H e r b e r t (1820—
1903)1 eng. filosof. Enl. S. har filosofien, den
universella vetenskapen, till skillnad från specialvetenskaperna, att sammanfatta alla företeelser under några högsta o. allmännaste synpunkter (i första hand u t v e c k l i n g e n s ) .
Allt vetande är emellertid endast relativt o.
beroende av den mänskliga kunskapsförmågans
natur: det fattar blott
tingen i deras förhällande
till oss o. till varandra,
aldrig i deras väsen. Detta,
det absoluta, som ligger
bakom allt relativt, är för
vårt tänkande ofattbart, är
det
ovetbara,
en
punkt där religion o. vetenskap mötas. Huvudarb.:
System of synthetic philosopky (1862—96). S:s filosofi
har haft stort inflytande.
Spencerviken [spenn's 0 -], eng. S p e n c e r
G u 1 f, 325 km djupt inskärande havsvik på s.
Australien. Vid S. hamnstaden Port Augusta.
Spende'ra (av ty.), bjuda på, bekosta.
Spene, bröstvårta hos djur.
Spener [sjpe'-], P h i l i p p
J a k o b (1635 —1705), tysk
teolog, pietismens fader,
präst i Frankfurt am Main,
Dresden, Berlin. I skriften
Pia
desideria
(Fromma
önskningar) (1675) framlade S. sitt andliga proeram. Jfr Pietism. (Se
bild )
Speng'ler[ijp-], O s w a l d
Spekulant', person som tänker förvärva
något el. köper (aktier, fastigheter) med be- (r880 —1936), tysk filosof,
upphovsman till en pessiräkning av sannolik vinst vid försäljning.
SpekuIatio'n (av lat. specula'ri, spana), be- mistisk historiemetafysik, enl. vilken civilisagrundan; affärsuppgörelse, då vinst antages tionen är en kulturforms förfallsperiod utan
Spens
— 1660 —
möjlighet till förnyelse. Huvudarbete: Der Untergang des Abendlandes (2 dir, 1918—22).
Spens (efter en eng. lord Spencer), kappa
buren av krigsskolans kadetter. Jfr Spenserband.
Spens, J a k o b (1571—1632), frih., krigare
o. diplomat av skotsk börd, svensk agent i
England 1612; användes omväxlande i svensk
o. engelsk tjänst o. åtnjöt i hög grad Gustav II
Adolfs förtroende. Hans ätt fick sedermera
svensk grevlig värdighet o.
har lämnat många framstående krigare, politiker o.
ämbetsmän.
Spenser [spenn's°], E dm u n d (1552—99), eng.
skald, berömd för sin stora
allegoriska hjältedikt The
Fairy Queen
(1590—96),
vari han förhärligar drottning Elisabet o. protestantismen. Versmåttet i
denna, den s. k. s p e ns e r s t a n s e n , upptogs senare av de eng.
nyromantikerna. (Se bild.)
Spettkaka
sönderskuren av djupa fjordar i v. och n.
(Bcllsund, Isfjorden, Wijdefjord). Öarna äro
i det inre täckta av inlandsis. Stenkolsfält förekomma bl. a. på s.v. Västspetsbergen, där brytning bl. a. bedrevs 1916—25 (Sveagruvan) av
ett sv. bolag, dock utan ekonomiskt utbyte (det
sv. bolagets egendom övergick i norska händer
1934). Den viktigaste norska kolgruvan vid
samhället Longyearbyen med omkr. 600 inv.
Därjämte ha ryssarna gruvorna Barentsburg
med 1,000 inv. o. Grumant City med 600 inv.
S. styres av en av konungen utnämnd sysselman, bosatt i Tromsö. — S. upptäcktes 1596 av
holländaren Barents. Dess folkrättsliga ställning
var länge omstridd, i det att flera makter gjorde
anspråk på dess besittning; småningom kom det
att betraktas som herrelöst land. En konvention
av 1912 mellan Sverige, Norge o. Ryssland,
varigenom förvaltningen av S. skulle uppdragas åt en kommission bestående av representanter för dessa tre länder, kom icke till utförande. 1920 ställdes ögruppen under norsk
suveränitet genom en internationell traktat,
som 1924 biträddes av Ryssland. Det dittillsvarande namnet Spetsbergen utbyttes då mot
Svalbard, lånat från ett i fornisländska källor
förekommande namn på ett 1194 av nordmän
Spens(er)band (av eng. personnamnet Spen- upptäckt land i Norra Ishavet. — Till följd av
cer), stadigt band i midjan på en kjol.
den tyska ockupationen av Norge landstego
Spenört, art av örtsläktet Laserpitium.
sept. 1941 brittiska o. norska trupper på S. o.
Speran'skij,
Mihail
M i h a j l o v i t j förstörde de norska kolgruvorna. Befolkningen
(1772—1839), greve, rysk statsman; statssekre- evakuerades samtidigt till England.. 1944 o.
terare 1801. S. hyllade frisinnade grundsatser 1945 föreslog ryska regeringen en revision av
o. stod en tid högt i gunst hos Alexander I 1920 års traktat.
men störtades 1812. Senare återkallad i statstjänst o. 1821 medlem av riksrådet återvann
han dock aldrig sitt forna inflytande. Under
Spetsbock el. b e i s a, 0'ryx, släkte av
Nikolaus I:s regering kodifierade S. (1826—33) ståtliga antiloper med långa, raka horn. Hoden ryska lagsamlingen.
nans horn (120 cm) äro längre än hanens men
svagare. Flera arter från Afrikas o. Arabiens
Sper'gula,
spärgelsläktet
(fam. stäpper. Bäst kända äro den egypt. beisan,
Caryophyllaceae, underfam. Alsinoideae), 3 ar- trol. fornegypternas Oryx, samt Sydafrikas
ter spensliga örter med trådsmala blad o. vita gemsbock.
blommor i glesa knippen. S. arven'sis, åkerSpetsborgare (av ty.), urspr. borgare, som
spärgel, med glest glandelhårig stam, odlas till gjorde krigstjänst till fots o. med spjut; kälkfoder på fuktig sandjord i s. Sverige. Vanligt borgare.
åkerogräs.
Spetsbyxor et. r i d b y x o r , byxor, som äro
Sperlingsholm, gods i Halland, huvudgår- vida ovanför knät men t ä t t omsluta underbenen.
den ligger i Övraby kommun. Nuv. slott uppSpetsbåge, valvbåge, som bildas av tvenne
fört 1812 i nyantik stil av P. A. Nyström.
cirkelbågar med skilda medelpunkter, förekomSper'ma (grek., säd), den manliga sädes- mer huvudsakl. i gotiken.
vätskan, som består av från testiklarna komSpetsbågestil, annat namn på gotik.
mande spermier blandade med från sädesSpetsfot, felställning av foten med spetsblåsorna, blåsportkörtcln etc. avsöndrat sekret. partiet böjt nedåt. Oftast följden av förlamSpermace'ti (av urek. sper'ma, säd, o. ce'tus, ning. Långvarigt sängläge med det konstanta
val), äldre benämning på valrav.
trycket av täcket på foten kan resultera i måttlig spetsfot.
Spermacetival, annat namn på kaskelot,
Spermatofy'ter (av grek. sper'ma, säd, o.
Spetsglans el. a n t i m o n g l a n s , vanligen
fyto'n, växt), fröväxter.
stråligt, rombiskt kristalliserande, blygrått mineSpermatozo'er (av grek. sperma, säd, o- ral av antimontrisulfid, Sb 3 S 3 . Är den viktigaste
antimonmalmen.
10'on, djur), äldre benämning på spermier.
Spetsgärd, av spjutbeväpnat manskap inneSpermatozoi'der,
hanliga fortplantningskroppar hos vissa kryptogamer o. gymno- sluten avrättningsplats.
spermer.
Spetsbjortar, Maza'ma, hjortdjur med korta,
Sper'mier (av grek. $per'ma, säd), de hanliga ogrenade horn. Syd- o. Centralamerika. Skogskönscellerna. Bildas i testiklarna; bestå av ett djur. Äv. namn på ettåriga dov- o. kronhjortar.
S p e t s h u n d a r , en av de äldsta kända hundlitet huvud o. en lång svans.
raserna. Korta, kraftiga hundar av växlande
Spes, lat., hopp; hoppets gudinna.
färg
o. storlek: vargspetsarna gråa, stora, de
Spessart [sjpess'-], skogrik bergstrakt i n.v.
vanliga spetsarna mindre, vanl. vita el. svarta
Bayern, Tyskland. Högsta punkt 615 m.
till
färgen
osv. Även dvärgformer förekomma.
Spetsalka, dets. som sillgrissla.
Spetsartikel, redaktionell tidningsartikel, Karakteristiskt är utstående, alldeles rakt hår,
korta,
uppstående
öron o. kort, spetsig nos.
vanl. med polemisk el. ironisk anstrykning, som
Vakt- o sällskapshundar.
inleder en tidnings första textsida.
S p e t s k a m m a t e , apparat för att räkna alfaSpetsbergen, no. S p i t s b e r g e n, norsk
ögrupp i Norra Ishavet, n. om Skandinavien, partiklar; en föregångare till moderna räkneutgör tills, med Björnön S v a l b a r d (se rör o. byggd på samma princip. Jfr Räknerör
nedan). 62,920 kvkm, omkr. 2,200 inv. (1940). S. o. Spintariskop.
omfattar 5 större öar (Västspetsbergen, NordSpettkaka
( » s p e d d e k a g a»),
skånskt
östlandet, Edge ö, Barents land o. Prins Karls bakverk av ägg o. socker, i pyramidform; bakas
Forland) samt några smärre (Kung Karls land, kring ett vridbart träspett o. torkas vanl. vid
Danskön, Sjuöarna m. fl.). Västspetsbergen är öppen eld.
Spetälska
— 1661 —
Spindel
slott o. Katarina kyrka i Sthlm. Uppförde
bl. a. Kungsholms kyrka i Sthlm.
Spielhagen [sjpi'1-], F r i e d r i c h (1829—
1911), tysk författare, skrev samhällsromaner
med liberal tendens, bl. a. Problematische Naturen (4 bd, 1860; Gåtfulla karaktärer, 1875).
Spiggar, Gäster os'teus, släkte bland de taggfeniga benfiskarna. Små livliga ytfiskar i alla
vatten. Främre ryggfenan i form av fria taggsträlar o. bukfenorna omändrade till en stark,
som vapen använd tagg. Hanarna bygga bo,
i vilket flera honor lägga sin rom, som sedan
vaktas av hanen. Storspiggen, G. aculea'tus
(5—10 cm), har 3—4 ryggtaggar; småspiggen,
G. pungi'ttus (4—8
cm), har 7 — n taggar (se bild). Där
spiggen är allmän,
Spex (av spektakel), parodisk amatördrama- fångas den med not
tik av uppsluppen art, förekommer främst i o. användes till framställning av olja.
studentkretsar (»studentspex»).
Spikblad, art av örtsläktet Hydrocotyle.
Spexeryd, mangangruvor o. anrikningsverk i
Spikböld, populär benämning på vissa typer
Ödestuga kommun, Jönk. 1. Ägare: WargönsAB.
av
furunklar.
Speyer el. S p e i e r [ijpaj'er], stad i delstaten
Spikharmonika el. s p i k h a r p a, ett omkr.
Rhein-Pfalz (Pfalz, Bayern), s. Tyskland, vid
1790—1830 vanligt allmogeinstrument i SveRhen.
30,000
rige. Det bestod av en cirkel- el. halvcirkélinv.
(1939)formig träplatta med uppåtstående järn- el.
Domkyrkan är
stålspikar, på vilka spelades med stråke.
Tysklands störSpikklubba, art av växtsläktet Datura. Torsta
romanska
kade blad från denna växt utgöra huvudkatedral
(se
beståndsdelen
i astmacigarretter.
bild) o. flera tysSpikolja, dets. som lavendelolja.
ka kejsares beSpiktunna, tortyrredskap, som omnämnes
gravningskyrka.
i sägner o. folkvisor, bestående av en tunna med
Den grundades
genomslagna spikar, mot vilkas
1030.
Kvinnl.
spetsar den i tunnan inneslutne
dominikanersargades, då tunnan rullades.
kloster.
Hist.
Spillkråka, Dryoco'pus mar'museum. Betyd,
tius, vår största hackspettfågel
industri. — S.,
(Vi m lång). Svart med huvudets
som är en uröversida röd. Egentl. »spelkråka»
gammal
stad,
på grund av de kraftiga läten,
befäst redan av
som uppstå, då den starka näbben
romarna,
var
trummar på stammarna, över
under reformastörre delen av Europa o. n. Asien.
tionstiden säte
Hos oss i hela landet, mest i
för flera märkbarrskog.
liga riksdagar. Intogs 1631 av svenskarna.
Spillånga, långa, som fläkts o.
S p e z i a . 1. Provins i n.v. Italien (Ligurien). 894 kvkm, 222,000 inv. (1936). — 2. lufttorkat på spjälställningar. Ger
Huvudstad i S. 1, vid S p e z i a v i k e n av bästa lutfisken.
Spilträ. 1. Laggkärl för tjära, cement, salt osv
Genuabukten. 122,000 inv. (1947). Italiens
främsta örlogshamn. Badort. Utsatt för häftiga — 2. Gammalt rymdmått = 48 kannor = 1.26 hl
Spin' (eng., sväng), roterande rörelse. — 1
flyganfall under Andra världskr.
Flygtekn. E t t flygplans av föraren okontrolle
S p h a e r o t h e ' c a [sfer-], släkte av mjöldaggs- rade,
skruvformiga rörelse nedåt, som upp
svampar (fam. Erysibaceae). Mest bekanta kommer,
när hastigheten nedgått så mycket
arter äro krusbärsmjöldaggen, S. mors u'vae, att luftens lyftkraft är otillräcklig att bära upp
o. rosmjöldaggen, S. panno'sa.
flygplanet. Flygplanet roterar med den vinge
Sphag'num,
vitmöss-släktet,
det inåt, som först förlorat lyftkraften. S. kan ske
enda släktet av underklassen Sphagnales av med flygplanet i rättvänt läge ( n o r m a l
bladmossorna. Blad nervlösa med smala, nät- s p i n ) el. med översidan nedåt (r y g g s p i n).
likt sammanhängande, assimilerande celler, som — 2. Atomfys. Elektroners o. atomkärnors
omsluta större, döda. De senare kunna genom rotation kring sin medelpunkt (egenrotation).
hål på väggen suga i sig vatten. liknande
elektronspinnet har stor betydelse
celler finnas äv. på stammarna. Sporkapsel Särskilt
klotrund, öppnande sig med ett lock, som lös- inom kvantmekaniken.
Spi'na, grek.-etruskisk stad vid floden Renus,
spränges med en hörbar smäll. De talrika arterna förekomma massvis på mossar, i sump- s. om Pos mynning, nära nuv. Comacchio.
skogar, j kärr osv. Några, ex. S. fus'cum, till- Sed. 1922 ha här utgrävts mer än 1,200 gravar
med rika fynd av grek. keramik o. etruskiska
höra våra viktigaste torvbildare.
inskrifter.
S p i c a , lat., ax; lat. namnet på Axet, den
Spina'cia, örtsläkte (fam. Chenopodiaceae),
ljusstarkaste stjärnan i Jungfruns stjärnbild. 4 arter (Orienten). Blommor enkönade på
Spiccato [spika'tå], it., »tydligt», staccato skilda individ. Hanblommor 4- el. 5-taliga,
för stråkinstrument.
honblommor utan hylle, frukten omsluten av
Spi'cheren, fr. S p e i c h e r e n, by i dep. 2, slutl. förvedade förblad. S. olera'cea, spenat,
allm.
odlad.
Moselie (Lothringen), Frankrike, s. 6 om Saarbriicken. Vid S. viktig tysk seger / 8 1870.
Spina'l, som avser ryggraden el. ryggmärgen.
Spieler (sjpi'ler] el. S p i h 1 e r, M a t h i a s,
Spindel, den med fastsättningsanordning
d. 1691, arkitekt, måg o. medhjälpare till Jean (ehuek o. dyl.) för verktyg el. arbetsstycke
De la Vallée, byggnadsledare vid Sjöö o. Salsta utrustade vridbara axeln i en arbetsmaskin.
Spetälska (av fsv. speta'l, hospital) el.
1 e'p r a, en av en stavformig, syrafast bakterie
orsakad kronisk infektionssjukdom, av vilken
två former särskiljas: i) den knöliga formen,
2) den nervösa formen. Vid den förra bildas
knöliga infiltrat i huden, vid den senare uppkomma känslolösa fläckar på huden samt förlamningar. Sjukdomen, som i många fall ej förkortar livet på den sjuke, medför ofta blindhet.
Spetälskan infördes till Europa från Orienten
o. vann stor spridning genom korstågen men
har praktiskt taget försvunnit sed. 1600-t.
Är dock ännu täml. allmän i s.ö. Asien, på Söderhavsöarna o. Madagaskar. 1926 funnos i
Sverige 28 o. (1948) 6 kända fall, huvudsakl. i
Gävleb. o. Kopparb. län. De sjuka få kostnadsfri vård.
Spindelapor
— 1662 —
Spindelapor,
A'teles,
sydamerik.
apor med
mycket långa o. smala
extremiteter
o.
lång
gripsvans. Ofantligt smidiga o. skickliga klättrare. Leva i flockar pä
30—40 individer.
Bli
lätt tama, men fördra
ej köld.
Spindeldjur, Arachnoidea, klass bland leddjuren med 4 par gångben samt framför dem
två som munverktyg o. känselorgan tjänande
extremiteter.
Andningsorganen utgöras av
trakéer el. trakélungor. Hit höra skorpioner,
bokskorpioner, lockespindlar, egentliga spindlar, kvalster m. fl.
Spindlar, e g e n t l i g a s p i n d l a r , Ara'nea, oledade spindeldjur, genom en djup inskärning uppdelade i en fram- o. en bakkropp,
den senare i spetsen försedd med till spinnvårtor omändrade extremiteter. En del är nätspinnare, t. ex. korsspindeln, andra spinna ej
nät, ex. löpspindlar.
Spinell', reguljärt kristalliserande mineral av
magnesiumaluminat, Mg»Al 2 0 3 , vanl. mer el.
mindre järnhaltigt, hårdhet 8, spec. vikt 3.5—4.1.
Är ibland glasklart o. vackert färgat o. användes
då som ädelsten, ex. rubinspinell (mörkröd) o.
almadinspinel] (rödviolett). Fyndorter Ceylon,
Burma o. New Jersey. — I vidsträcktare
betydelse grupp av mineral (s p i n e 1 1 g r u pp e n) med likartad sammansättning o. kristallform, ex. gahnlt, ZnOAl a O a , kromit, F e O C r 2 0 3 ,
o. magnetit, FeO-Fe 2 0,,.
Spinello, A r e ti n o (omkr. 1333—14 10 ).
ital. målare, verksam i sin födelsestad Arezzo,
i Florens, Sieaa o. Pisa. Han förstod att sammansmälta det konstnärliga arvet från Giottos
Florens o. från Siena.
Spinett',
taffelformigt
klaverinstrument
(klavicymbal), med strängarna vinkelräta mot
tangenterna.
S p i n n a k e r , stort trekantigt ledsegel på
yachter från (stång)topp till en vid däck utriggad bom; föres vid akterlig vind. Användes
ibland som ballongklyvare.
Spinnare el. s p i n n a r e f j ä r i l a r , Bombycimor'pha, grupp av storfjärilar med mycket
växlande utseende. Kroppen tjock. Antennerna vanl. kamlika, kort el. intet sugrör.
Håriga, ej fjälliga ben. Hit höra t. ex. gaffelsvansar, påfågelspinnaren, ekspinnaren, nunnorna, silkesfjärilen m. fl.
S p i n n a r e , ett slags fiskdrag.
Spinn fiske (av eng. spin, sväng), sportfiske
med kort, fjädrande stålspö o. lång, på en
rulle upplindad rev, som slänges ut o. därpå
Spinnhus, benämning på äldre sv. straffanstalter för kvinnor, det första inrättat 1724
på Långholmen. Vid mitten av 1800-t. avlöstes
de av tvångsarbetsanstalter för kvinnliga lösdrivare.
Spinning, tillverkning
av tråd genom sammansnoende av fibrer
(kardad ull, lintågor o.
dyl.). Skedde i äldre
tid med slända, senare
med spinnrock (se bild),
num. i större skala med
spinnmaskin.
Spinnsidan, kvinnliga
linjen inom en släkt.
Jfr Svärdssidan.
Spinola [-nå'la], A mb r o g i o (1569—1630),
markis, spansk fältherre
Spiritualism
av genuesisk börd, befälh. i kriget mot Nederländerna 1621, erövrade Breda 1625.
Spinoza [-nå'sa], B a r u c h ( B e n e d i c t u s ) (1632—77), holländsk filosof av judisk
härkomst, en av nyare tidens främsta tänkare,
utstött ur judiska synagogan som fritänkare;
uppehöll sig som slipare av optiska glas.
Förnekande den sinnliga
erfarenbetens kunskapsvärde sökte han med matematiken som mönster »på
geometriskt sätt» ur abstrakta definitioner härleda
filosofiens hela innehåll.
Hans system är en radikal
panteism med centralpunkten i begreppet
subs t a n s , det absoluta varat, som är sin egen orsak
o. ej behöver någon annan
grund för sin tillvaro än sitt eget väsen. Denna substans, »Gud eller naturen», uppfattas av
det mänskliga förståndet dels som kroppslig,
dels som andlig verklighet, två saker som till
sitt väsen blott äro olika sidor av samma verklighet. Huvudarb.: Ethica (1677).
Spintariskop [-skå'p], mikroskop el. lupp
för räkning av enstaka alfapartiklar genom
att iakttaga den punktformiga ljusblixt (scintillation), som varje partikel framkallar på en
skärm med sidotblände. Jfr Räknerör.
Spion (av it.), spejare; person som under
falsk förevändning söker skaffa underrättelser
om en stats hemliga angelägenheter för annan
stats räkning. Straffbestämmelser om spioneri
finnas 1 strafflagens 8 kap.
Spionage [-a'sj], spionerande. — K o n t r a s p i o n a g e , spioneri i syfte a t t avslöja
motsidaus spioner.
Spira. 1. Ett för kungamakten sinnebildligt föremål. Jfr Riksregalier. — 2. Trästång.
Spirae'a, busksläkte (fam. Rosaceae), 60
arter på n. halvklotet. Blad hela, strödda,
blommor små i rika samlingar, frukten består
av flera, kransställda balj kapslar. E t t stort
antal odlas som prydnadsbuskar. Den vanligaste, den stundom förvildade S. salicifo'lia,
är en gammal häckväxt med ljusröda blomspiror. Till detta släkte fördes tidigare äv. de
örtartade Filipen'dula hexapeta'la, brudbröd,
med mångpariga blad, o. F. ulma'ria, älggräs,
med vanl. 4-pariga blad o. 3—5-flikat uddblad.
Spira'l (av lat. spSra, kringla, ring), dels en
plan kurva, som varv efter varv närmar sig mot
en punkt, dels skruvlinjen.
Spiralborr, vanligaste typ för metallborr,
jämntjock med skruvlinjevridna räfflor.
Spiralnebulosa, se Nebulösa.
Spiran'ter, dets. som frikativa ljud.
Spir'dingsee [sjpirr'dingse], insjö i v. Polen
(Ostpreussen). 154 kvkm. Den största av IVIasuriska sjöarna.
Spirill'er (av lat. spiriWum, liten skruv),
skruvliknande bakterier, som äro krökta ett
helt el. flera varv.
Spiritism' (av lat. spi'Htus, ande), beteckning för en åskådning, som genom s. k. medier
söker komma i förbindelse med de avlidnas
andar; uppstod vid mitten av 1800-t. i Amerika
o. har särsk. under o. efter Första världskr.
vunnit en viss spridning äv. i Europa.
Spiritoso [-å'säj, it., musikterm: eldigt, själfullt.
Spiritua'ler, annan benämning på reformationstidens libertiner.
Spiritualism' (av lat. spi'ritus, ande). Filos.
Åsikten, att tillvaron till sitt innersta väsen
är av andlig art, det kroppsliga blott fenomen
el. sken. Motsats: m a t e r i a l i s m'.
Spiritualitet
— 1663 —
S p i r i t u a l i t e t (av fr.), intelligent kvickhet.
Adjektiv: s p i r i t u e l l ' .
S p i r i t u ö s a , rusdrycker.
Spi ritus, lat., ande, andning. — Farm.
Spritlösning. — Sprdkv. Tonlösa struphuvudljud i grek. o. semit, språk. — Folkl. I folktron
en om baran erinrande magisk varelse, framställd genom svartkonst o. med förmåga att
skaffa sin ägare vinning. — - S p i r i t u s re c't o r, ledande själen (i ett företag). — S p i r i t u s S a n c t u s , den Helige Ande.
Spirituö's (av fr.), sprithaltig.
Spiroche'ter (av grek. spéi'ra, slingrad, ochål'tey långt hår), en grupp skruvformade mikroorganismer, som likna bakterier men num.
räknas till flagellaterna. En del spirocheter
förorsaka sjukdomar, ss. syfilis (Spirochae'te
paWida), Weils sjukdom (S. icterogenes) o. återfallsfeber.
Spis, i boktr. utslutning el. upp- o. nedvänd
stil typ, som lämnat a v t r y c k R ä t t a s i
korrektur med tecknet
Spithead [spitfhedd], vik av Eng. kanalen i
s. England, mellan Portsmouth o. ön Wight.
Eng. flottans huvudstation. Jfr Solent.
i . S p i t t a [s]p-], K a r l J o h a n n P h i l i p p (1801—59), tysk andlig skald, superintendent i Burgdorf. Bl. arb. sångsamlingarna
Psalter und Harfe (2 saml., 1833, 1843; Psaltare o. harpa, 1907). Ps. 244, 481.
2. Spitta, P b i 1 i p p (1841—94), son till
K. J. P. S., tysk musikskriftställare, grundade
den moderna musikhist. forskningen i Tyskland. Bl. arb. /. S. Bach (2 bd, 1873—80).
Spitt eler [ijp-], C a r l (1845—1924), tyskschweiz. författare, nobelpristagare 1920 (föreg.
års pris). Av S:s formfulländade, av sträng etisk
idealism burna diktning märkas hans epos Prometheus und Epimetheus (utg. 1880—81 under
sign. F e l i x T ä n d e m), om den orätt tillbakasatte, den naturalistiska samtidsskildringen
Conrad der Leutnant (1898; Conrad löjtnanten,
1927) samt framför allt ett storslaget, om än
något svårtillgängligt,
mytologiskt
epos
Olympischer
Friikling (1900—04,
omarb. 1909).
Spitzweg [sjpits'vetj], C a r l (1808
—85), tysk målare,
utförde huvudsakl.
idylliskt
småborgerliga genrebilder
{Ständchen, se bild).
Av. illustratör (Fliegende Blätter).
Spiv
[spivv']
(eng.), efterkrigstyp,
ofta förbrytare, t. ex.
organisatör av svarta börs- o. smuggelaffärer.
Spjut, stångvapen, vanl. bestående av en
trästång, försedd med spets av järn el. sten. E t t
av de äldsta vapnen. Som militärt vapen kvarlevde spjutet till början av 1500-t.
Spjutkastning, sportgren, som består i att
efter valfri ansats slunga i väg ett träspjut med
järn- el. stålspets, en minsta vikt av 800 g
(juniorspjutet 600 g) o. en minsta längd av
260 cm (juniorspjutet 230 cm). Världsrekordet i
kastlängd är 78.70 m, satt av finnen Y. Nikkanen.
Spjutrockor, Trygo'nidae, familj av rockor
med rundad kropp o. mycket lång stjärt, beväpnad med en el. flera sågtandade taggar.
I de flesta hav.
Spjutstorp, kommun i s.ö. Skåne, Kristianst.
1. (past.adr. Tomelilla); Tryde landsf.distr.,
Ingelstads o. Järrestads doms. 714 inv. (1947).
Spjälkning el. s p a 11 n i n g av kemiska
Spolmaskar
föreningar är detsamma som deras sönderdelning i enklare beståndsdelar.
Spleen [spli'nj, eng., den psykiska o. fysiska
likgiltighet, som uppkommer bos individer, som
tagit för livlig del i sällskapslivet; äv. livsleda.
Splendi'd (lat. splen'didus), lysande,
präktig.
SpleD'did isolation [-ajs°le1's3°n], eng., lysande avskildhet; uttryck för Storbritanniens
ställning utanför de europeiska kontinentalmakternas politik under i8oo-t:s senare del.
SplFn, försvenskning av eng. spleen.
Splint. Bot. Den yttre, vattenrika delen av
stammens ved, i viiken levande celler förekomma. — Sjöv. Sönderskjutna, kringströdda
delar av fartyg.
Splintborrar, Scoly'tus, släkte små barkborrar, lätt igenkännliga på bakkroppens snett
uppstigande profil o. sina täml. platta, tvärt
avskurna täckvingar, som äro föga längre än
halsskölden.
Björksplintborrens larver leva
mellan barken o. veden på björk.
Splintskydd, av tunt pansar, kojer, tågvirke
o. dyl bestående skydd på örlogsfartyg, avsett
att uppfånga splint.
Split, dets. som Spalato.
Split'kein, trämaterial, bestående av olika
träslag, som sågats på längden i tunna faner,
vilka därpå hoplimmats enl. särskild metod.
Splits, sätt att hopskarva två repändar genom inflätning i varandra.
Splitshorn el. s p 1 i t s k n o p, detsamma
som märlspik.
Splitterfritt glas består ant. av vanl. glas
med påklistrat celluloidskikt, som håller kvar
bitarna om glaset går sönder, el. av s. k. organiskt glas, dvs. genomskinliga konstmassor,
ex. cellon, pollopas o. plexiglas. Användes till
bilrutor, gasmasker m. m.
Splitterverkan, verkan av sprängstycken
från artilleriprojektiler, bomber o. minor.
Spljet, serbiska namnet för Spalato.
Splii'gen, alppass i s.ö. Schweiz, kant. Graubiinden, på gränsen till Italien. 2,117 m ö. h.
Storartad, 1822 färdigbyggd väg (S p 1 u g e ns t r a s s e, 40 km).
Spodume'n (av grek. spodo's, aska), ett till
pyroxengruppen hörande mineral av ett litiumaluminiumsilikat, W 2 0 • Al 2 O a . 4SiOz. Klara,
vackert färgade varieteter, anv. som ädelstenar,
t. ex. kunzit (se d. o.)
Spo.hr [sjpår], I, u d w i g (1784—1859). tysk
violinvirtuos o. tonsättare, framstående lärare
o. dirigent, huvudsakl. i Kassel. Skrev JI operor
(bl. a. Jessonda, 1823), oratorier, 9 symfonier,
15 violinkonserter m. m.
Spoilsystemet [spåjl-] (av eng. spoil, rov,
byte), ett av presidenten A. Jackson i För.
Stat. 1829 infört system att avskeda innehavare av viktigare ämbetsmannaposter o. i st.
besätta dessa med egna politiska anhängare.
Spokane [spåke''n], stad i ö. Washington,
n.v. För, Stat., vid fl. S. 122,000 inv. (1940).
Betyd, industri o. handel.
Spole'to, stad i mell. Italien '(Utnbrien), prov.
Perugia. 32,000 inv. Ärkebiskospssäte. Katedral från rooo-t. med fresker av Filippo I«ippi.
Palazzo comunale från r200-t. m. pinakotek.
Fornrom. byggnadsminnen.
Spolie ra (av lat. Spo'lia, byte), förstöra.
Spolmaskar, As'caris, släkte bland trådmaskarna, med en mot båda ändar tillspetsad
kropp. Parasiter hos ryggradsdjur. Genomgå
ett larvstadium i värddjurets luftvägar, varefter
de inkomma i dess tarm o. bli könsmogna. En
art, A. IwnbricoVdes, vars hona kan bli 40 mm
lång, är täml. allmän hos barn, som från jorden
införa ägg 1 munnen med smutsiga fingrar;
införas äv. med grönsaker. Äggen utvecklas så
i tarmkanalen till könsmogna individer. Symtom: dålig matlust, trötthet, avmagring etc.
Spondé
— 1664 —
Spondé (grek. spondéi'os), versfot, bestående
av två långa (betonade) stavelser. Användes
ofta som ersättare av daktyl o. anapest.
Spondyli't (av grek. spon'dylos, ryggkota),
inflammation i en el. flera ryggkotor, vanl. av
tuberkulos natur. Åkomman kan leda till uppkomsten av puckelrygg.
Spong, B e r i t , gift M a l m r o t , f. 8 / 2 1895.
författarinna har främst skildrat äldre tiders
allmogeliv i Östergötland, bl. a. i novellsatnl.
/ Östergyllen (1926), Kungsbuketten (1928),
Slottet på rullgardinen (1934) samt i romanerna
Spelet på Härnevi (1938), Nävervisan (1942) o.
Svarta tavlan (1946). Även dikter: Dam med
parasoll (1937).
Spon'g;ier, dets. som svampdjur (jfr Svampar).
Spongi'n, äggviteämne, som ingår i vissa
svampdjurs skelett, särskilt hornsvampar (t. ex.
tvättsvampar) o. kiselsvampar.
Spont, dets. som spant.
Sponta'n (lat. sponta'neus), av egen drift,
oöverlagd; självsådd (om växter). — Subst.:
s p o n t a n e i t e't.
Sponti'ni, G a s p a r o (i774—1851), ital.
tonsättare, verksam i Paris o. Berlin. Vann
framgång med sina heroiska operor, ss. V estalen
(1807; Sthlm 1823), Ferdinand Cortet (1809;
Sthlm 1826) o. Olympia (1819).
Sponto'n (av it.), halvpik, som användes vid
infanteriet under 1600 —1700-t.
Spor (av grek. spora', säd), en vanl. encellig
förökningskropp hos kryptogamerna. Uppstår
i sporgömmen (sporangier) el. sporsäckar (asci)
el. genom knoppning o. avsnörning, ex. basidiers sporbildning samt konidieavsnörning hos
svamparna. Hos mossor," ormbunksväxter o.
äv. många lägre kryptogamer är sporen den
könlösa generationens förökningskropp o. den
könliga generationens upphov. Jfr Makrosporangium o. Mikrosporangium.
S p o r a d e r n a (»de spridda öarna»), ögrupp i
Egeiska havet. Delade i två grupper: N o r r a
S. (den största Skyros) o. S ö d r a S. (de
största fr. n. till s. Kios, Samos, Nikaria, Kos
o. Rodos), samtliga tillhöriga Grekland (jfr
Tolvöarna). Klippöar, delvis bördiga.
Spora'derna, tvä ögrupper i Stilla havet: 1)
Cetitralpolyneiska
Sporaderna,
omfattande Palmyra, Washington, Christmaso. Fanning Islands m. fl., 2) S y d ö s t p o l y n e s i s k a S p o r a d e r n a , omfattande Pitcairn- o. Ducicöarna, Påskön o. Sala y Gomez.
De två sista tillhöra Chile, de övriga Storbritannien.
Spora'disk (av grek. sporadiko's, spridd),
spridd, förekommande här o. där, i enstaka
fall (om sjukdom).
Sporan'gium el. s p o r g ö m m e, hos ormbunkar, vissa alger o. svampar m. fl. en behållare, vari sporerna bildas. Jfr Spor.
Spordjur, Sporozo'a, klass av olikartade,
encelliga, parasitiska djur utan rörelseorgan,
vilka stundom • förorsaka människan svåra
lidanden. Hit höra ex. plasmodierna, vilka
orsaka malaria.
Sporofyir, ombildade blad, som bära sporangierna.
Sporofy't (av grek. spora', spor, o. fyto'n,
växt), den sporbildande generationen hos växterna. Hos mossorna, där den förblir i vävnadsförbindelse med könsväxten o. alltså framträder som ett organ på denna, kallas den s p or o g o n ( = sporkapseln med dess skaft). Jfr
Generation.
Sporozo'er, dets. som spordjur.
Sporre, t. Instrument, anbragt på ryttarens
häl, avsett a t t öka verkan av skänkeln. — 2.
Bot. Benämning på honungsgömmet hos vissa
blommor (violer, orkidéer m. fl.). Äv. benäm-
Sprengel
ning på korta skott, som utbilda blommor o.
frukt (»fruktsporrar»). — 3. Del av flygplan,
som vid rullning uppbär dess bakre del. Kan
utformas med el. utan hjul, s p o r r h j u l .
Sporreblomma, arter av örtsläktet Linaria.
C. C. Sporrong C:o, M e t a l l f a b r i k s
A B., Sthlm. Grundat 1666, bolag 1892. Aktiekap. 1,575,000 kr. (1948). Tillv. av medaljer,
knappar, emblem m. m. Verkst. dir. M. Hede
(sed. 1940).
Sport, eng., egentl. lek; kroppsövningar i
allmänhet (utom gymnastik o. lek).
Sporthjärta, hjärtförstoring i samband med
kraftigare fysisk träning i t. ex. konditionskrävande idrott. Hj ärtförstoring är vanl. uttryck för hjärtats normala anpassning för de
större krav, som därvid ställas på detsamma, o.
vid upphörandet av den fysiska träningen återtar hjärtat mer el. mindre sin normala storlek.
I vissa fall kan hj ärtförstoringen bero på en
hj ärtutvidgning, vilket kan leda till ett allvarligt tillstånd, ev. till döden. Orsaken till hjärtutvidgning hos hjärtfriska individer är mycket
kraftiga akuta fysiska ansträngningar, särsk. vid
bristande träning.
Sportler (av lat. spo'rtula, gåva), ersättning
som ämbets- el. tjänsteman äger uppbära av
allmänheten för viss förrättning, t. ex. för besiktningar, protok llsutdrag, intyg osv. Systemet är num. ställt på avskrivning.
Sportsmanship [spå'tsm°nsjipj, eng., sportsmannaskap, renhårighet.
Sporväxter, dets. som kryptogamer.
Sposalizio, it., vigsel, konsthistorisk benämning på framställningar av Marias trolovning el. förmälning med Josef.
Spott, dets. som saliv.
Spottkörtlar, körtlar, som avsöndra saliv,
varav finnas tre par stora: fironspottkörtlarna,
underkäksspottkörtlarna, undertungsspottkörtlarna, samt en stor mängd smärre körtlar i munslemhinnan.
Spottsten, stenbildning i spottkörtlarnas utförselgångar. Då saliven härigenom blir instängd, ge de tidvis ansvällning o. smärtor i
tillhörande körtlar.
Spottstritar, Cerco'pidae, familj av täml.
små, hoppande skinnbaggar. Larverna omgiva
sig med en skumartad massa, »ormspott», inom vilken de utvecklas.
Spovar, Nume'nius, släkte av vadarefåglar
med lång, nedåtböid näbb. Häcka på myrmarker. Jfr Myrspov, Småspov, Storspov o. Rödspov.
S. P. P., förkortning för Svenska PersonalPensionskassan.
SPQR, förkortning för lat. sena'tus populus'que roma'nus, romerska senaten o. folket.
Spratleyöarna [sprsetfli-], en av sju öar
bestående ögrupp i Sydkinesiska havet, tillh.
Storbritannien. Besattes av Frankrike 1933,
av Japan 1939—45- Strategiskt värdefulla.
Spray [spre1], eng., stanfeapparat; apparat
för spridande av vätska (medikament) i fint
fördelad form, t. ex. i näsan. Jfr Rafraichisseur.
Spraytorkning [spre1-], metod att indunsta
vissa vätskor (t. ex. mjölk) till pulver genom att
spruta ut dem i fina strålar i uppvärmd luft,
från vilken pulvret sedan avskiljes mekaniskt.
Jfr Torrmjölk.
Spree (sjpre'], vänsterbiflod till Havel i n.
Tyskland, från ö. Sachsen. Utfaller vid Spandau. 398 km. I kanalförbindelse med Öder.
— Vid S. ligger Berlin.
Spreewald [s3pre'valt], skogs- o. ängsmark i
ö. Tyskland, c:a 80 km s.o. om Berlin, kring
fl. Spree, som här grenar sig i flera armar. Omtyckt utflyktsmål för Berlinborna.
Spreng'el [sjp-], C h r i s t i a n K o n r a d
(1750—1816), tysk botanist. Påvisade betydel-
Sprengtporten
— 1665 —
sen av blommornas färger o. doft som lockmedel för insekter, vilka överföra frömjöl.
i . Sprengtporten,
Jakob
Magnus
(1727—86), frih., militär,
överste för Nylands dragonregemente 1769. Tidigare utpräglad battpolitiker bildade S. 1772 den
rojalistiska riksdagsklubben
»Svenska botten» o. fick
Gustav III:s godkännande
av en plan till revolution,
byggd på en av S. framkallad militärrevolt i Finland. Vid hans ankomst till
Sthlm var statsvälvningen
dock redan genomförd. Tog 1774 avsked efter
brytning med konungen.
Sprué
Leipzig. Utgav den mycket spridda Handbuch der KunstgeschichU (1855; 12 uppl. 1—6,
1923—29).
Spring'field [-fild], städer i För. Stat. 1. S.
i Massachusetts, vid fl. Connecticut. 149,000
inv. (1940). Betyd, industri. — 2. S. i Ohio.
71,000 inv. (1940). Tillv. av lantbruksmaskiner
m. m. — 3. Huvudstad i Illinois. 76,000 inv.
(1940). Livlig industri o. handel. I närh. kolgruvor. — 4. S. i Missouri. 61,000 inv. (1940).
Spannmålsmarknad; industri.
Springflod, högsta flod (jfr Ebb och flod),
inträffar, då solen o. månen samverka från
samma el. från motsatta sidor av jorden.
Springkorn, art av örtsläktet Impatiens.
Springkälla, källa, vars vatten framspringer
ur jorden, ex. artesisk brunn.
Springmask, Oxyu'ris vermicuWris, en 4—10
2 . Sprengtporten,
Göran
M a g n u s mm lång trådmask, stundom talrik i tjocktar(1740—1819), halvbroder till J. M. S., greve, men hos barn men även hos vuxna. Honorna
militär o. politiker, landsförrädare, stod 1772 vandra på kvällarna ut genom stolgången för
vid broderns sida. Brigadchef i Savolaks 1775 att lägga sina ägg, vilket vållar stark klåda.
—79 övergick S. 1781 till privatlivet o. började Genom rivning o. ny infektion via fingrarna till
från denna tid välva planer på Finlands själv- munnen underhålles maskbeståndet.
ständighet under ryskt skydd. Han inträdde
Springorm el. h u d r o t s, en form av rots,
1786 i rysk tjänst o. kämpade 1789 mot svenvilken uppstå slingrande ansvällningar med
skarna i Savolaks. Generalguvernör i Finland vid
bölder
under huden, vilka öppna sig o. bilda
dec. 1808—juni 1809.
rötsår.
Spri, trästång för spridande el. uppbärande
Springråttor, Jacu'liav vissa snedsegel. Jfr Sprisegel.
dae, familj av gnagare
Spridningslins el. n e g a t i v l i n s sprider med förlängda bakre exparallella ljusstrålar så, att de bli divergenta. tremiteter. Röra sig huS. är tunnare mot mitten. Jfr Samlingslins.
vudsakl. i långa språng,
Spring, för- el. akterifrån i förhållande till hoppande på bakbenen.
Afrika
o. Asien, s.ö.
fartyget snett gående förtöjning.
Spring, H o w a r d, f. 1889, eng. journalist o. Europa. Stäpp- o. ökendjur.
författare. Bl. arb. romanerna My son, my son
Springs, stad i Transvaal, Sydafrika. 87,000
(1938; Min son, min son!, 1939), som behandlar inv. (1936), därav 25,000 vita (1946).
motsättningen mellan generationerna, o. Fame
Springtid, tidpunkt, då tidvattensvågen är
is the spur (1940; Äran min sporre, 1941), som störst (nära full- el. nymåne).
ger en inblick i den sociala o. politiska utveckSprink'ler (av eng.), brandsläckningsanordlingen i England sed. 1870-t., samt Härd facts ning,
som bestar av ett rörnät med på bestäm(1944; Nakna fakta, 1945), Dunkerley's (1946; da avstånd
anbragta öppningar, vilka äro
Huset
Dunkerley, 1947) o. självbiografien stängda med s.
k. s p r i n k l e r h u v u d e n ,
Heaven lies about us {1939).
dvs. proppar, som kvarhållas genom en lättSpringa läck, få hål i fartygs undervattens- smält mctallegerjng. Den senare smälter vid
eldsvåda, varigenom vattnet får fritt framkropp.
strömma.
Springare,
Delphi'nus del'Sprint, pinne av järn el. metall, placerad i ett
phis, en 1.8—2.3
hål i bult el. axel för att hindra mutter, bricka el.
m lång tandval
dyl. a t t vridas el. förskjuta sig (jfr Kronmuttcr).
med lång spetKan vara slät el. rafflad, cylindrisk el. svagt
sig nos. Tillhör öppna havet, där den ofta konisk. Ofta användes s a x s p r i n t el. s a x stimvis följer fartygen. Sällsynt vid vår väst- p i n n e , en metalltråd böjd som eu hårnål, vars
kust.
båda ben trädas genom hålet o. sedan böjas isär,
Springbock, Antidofcas marsupia'lis, medel- så att den ej kan gå ur. Sprintar utdrivas med
stor, vacker, smidig o. snabb antilop med lyr- e n dom, kallad s p r i n t j ä g a r e .
formiga horn o. ett
S p r i n t e r , eng., kortdistanslöpare.
av långa här beklätt
Sprisegel, segel, som hålles utsträckt genom
dubbelveck av ryggen
diagonalt löpande rundhult (s p r i).
huden.
Sydafrika.
Sprit, vanlig benämning på utspädd etylalkoEgendomlig för sina
hol till tekniskt bruk el. förtäring (spritdrycker).
luftsprång på över 2
Jfr Alkohol.
m höjd o. 4—5 m
Spritprovare, arcometer för bestämning av
längd.
Vandrade
förr i oerhörda hjorhalten etylalkohol i sprit.
dar, farliga för de
Sprits, spruta med pip av växlande form,
odlade
områdena.
användes till utbakning av småbröd ( s p r i t s (Se bild.)
k a k o r ) , gräddgarnering m. m.
Sproge, kommun på s.v. Gotland, Gotl. 1.
Springbrunn, dets. som fontän.
Springer,
Kristoffer
(1704—omkr. (past.adr. Hablingbo); Klintehamns landsf.1780), politiker; köpman i Sthlm. S. gick på distr., Gotlands doms. 263 inv. (1947).
Sprudel (av ty. sprudeln, forsa), varm källa
1740-t. fanatiskt mössornas ärenden o. stod i
förbindelse med ryske ministern. 1747 blev han med starkt tillflöde, varigenom vattnet synes
efter hattarnas seger dömd till livstids fängelse koka.
o. insattes på Marstrands fästning men lyckaSprue [spro], tropisk sjukdom, av vilken endes fly 1753 o. hamnade i London, där han staka fall förekommit i Sverige. Orsak ej utredd.
spelade en viss roll inom sv. församlingen.
Symtom från tarmen med gasbildning, diarré
Springer [sjp-], A n t o n (1825—91), tysk omväxlande med förstoppning, matthet, stark
konsthistoriker, prof. i Bonn 1860, senare i avmagring o. blodbrist.
ic5—47sy? 1. Norstedts uppslagsbok. Tryckt 20. 9. 48.
Sprutfisk
— 1666 —
Sprutfisk, Toxo'tes jacula'tor, liten, fjällfenig indisk beufisk,
släkt med korallfiskarna o. beryktad för sitt sätt
att fånga insekter
genom a t t med en
vattenstråle
ur
den
tillspetsade
munnen skjuta ned dem till vattenytan. (Se bild.)
Spruthål, hos broskfiskar ytteröppningen
till det ursprungliga första paret gälspringor,
vilka hos högre ryggradsdjur äro ombildade
till eustachiska röret o. mellanörat.
Sprutmetallise'ring, dets. som mctallsprutning.
Språkband, bandslingor med bibelspråk o.
dyl., hänförande sig till närstående figurer i
medeltida måleri. Se bild till Albertus Pictor.
Språkcentra, de delar av hjärnan (för höger hänta pä vänstei sida), där våra minnen av
språkljud o. spräktecken äro avlagrade (s e ns o'r i s k a språkcentra) samt de delar av
hjärnan, som reglera tal- o. skrivrörelser
( m o t o'r i s k a språkcentra).
Språkfilosofi', vetenskapen om språkets väsen förutsättningar o. liv.
Språkgeografi', studiet av språkliga företeelsers geografiska utbredning. Förekomsten av
vissa språkljud, ord, ordformer m. m. utforskas
o. Kartläggas i s. k. s p r å k a t i a s .
Språklära el. g r a m m a t i k , systematisk
framställning av ett språk; består av ljudlära,
formlära (ordbildnings- o. böjningslära) o.
syntax.
Språkpsykologi', vetenskapen om det levande språkets företeelser.
Spräkö, mindre område, Inom vilket talas
ett annat språk än kringliggande trakters.
Språng, övervattenskroppens (å fartyg) böjning långskepps i förhållande till vattenytan.
Språngbenet, det fotrotsben, som med en
rullformig ledyta ledar mot underbenet.
Sprängning, under medeltiden av. s p r a n g ,
gammal benämning på genombrutet textilt
arbete. Motsvaras nu närmast av hålsöm o. dyl.
Sprängbomb, stridsbomb med rel. tjockt
hölje o. en sprängladdning av ung. 10 % av
bombvikten. Verkar främst med splitterverkan.
Sprängdragg, explosiv wire, som bogseras
mellan ett par minsvepare.
Sprängflaskor el. e l d f i a s k o t , med bensin fyllda flaskor, som kastas in i stridsvagnar
o. bringa dem att explodera.
Spränggelati'n el. g u m m i d y n a m i t, ett
sprängämne, bestående av c:a 92 % nitroglycerin o. 8 % nitrocellulosa. Uppfunnet av A.
Nobel 1875. Ingår i dynamit.
Spränggripare, dets. som sprängdragg.
Sprängkapsel för tandning (initiering) av
sprängladdningar består av en liten aluminiumhylsa med ett initialsprängämne (i regel blyazid) o. en s. k. slagladdning av ett brisant
sprängämne, ofta trotyl. Till blyaziden går en
stubin el. i elsprängkapslar en glödtråd. Jfr
Tändhatt.
Spränglista, vid val sådan lista, som upptager andra kandidater än gruppens (partiets)
officiella lista men med dennas partibeteckning.
Sprängämnen, explosiva ämnen el. blandningar, som lämpa sig till sprängningar o. militärt bruk. Deras verkan beror på en mycket
snabb kemisk reaktion, varvid stora gas- o.
värmemängder frigöras, så a t t ett mycket
högt tryck hastigt uppnås. Vanl. består reaktionen av en förbränning medelst i sprängämnena ingående hög syrehalt.
Blandade
sprängämnen utgöras ofta av ett brännbart
ämne, ss. kol, svavel, trämjöl el. kolväten, o.
ett starkt oxidationsmedel, ex. kalium- el.
Spant
ammoniumnitrat, ammoniumklorat el. -perklorat (jfr Svartkrut). Enhetliga sprängämnen
bestå i regel antingen av salpetersyreestrar av
flervärda alkoholer m. m. (ex. nitroglycerin,
nitrocellulosa o. pentaerytrit-tetranitrat) el. av
aromatiska nitroföreningar (ss. pikrinsyra, trotyl, tetryl o. hexyl). Jfr Initialsprängämnen,
Oxylikvit o. Atombomb.
Sprängämnesinspektionen, under kommerskollegium lydande institution, som har att
lämna sakkunnigt biträde vid myndigheternas
övervakning av explosiva o. eldfarliga ämnens
tillverkning o. förvaring.
Utgöres av en
s p r ä n g ä m n e s i n s p e k t ö r, en 1 :e byråingenjör o. en assistent, ÄV.12 militäravdeln.
Instr. av 3°/g 1939 med ändr. / 8 1942.
Sprängört, art av örtslaktet Cicuta.
Spröjsverk, dets. som masverk.
Spunning (av höll.), på träfartyg trekantig
ränna i stäv o. köl, vari bordläggningsplankorna inpassas.
Spurgeon [spo'dsj 0 n], C h a r l e s H a d d o n
(1834—9 2 )i e n 8 - baptistpredikant, som med
stor folklig vältalighet i årtionden samlade
oerhörda åhörarskaror i det för hans räkning
uppförda Metropolitan Tabernacle i London
(10,000 sittplatser). Religiös skriftställare.
Spu'tum, lat., upphostniug.
Spyfluga, Calli phora vomito'ria, stor, svartblå fluga. Lever på as, lägger ägg på kött o.
fisk. Larverna äro »köttmaskarna».
Spygatt, höll., hål i fartygssidan för vattens
utrinnande.
Spåmanstistel, art av örtsläktet Carlina.
Spånadsämnen, fibrer, varav garner o. tyger
(textilvaror) framställas. Jämte konstfibrer (se
d. o.) användas från djurriket ex. ull och silke o.
från s p å n a d s v ä x t e r bomull, lin, hampa,
j u t e m. m.
Spånga. 1. Kommun i s. Uppland, Sthlms 1.;
Spånga 1 landsf.distr., Sollentuna o. Färentuna
doms., / 1 1949 inkorporerad
med
Sthlm. 14,622 inv.
(i947)> därav i municipalsamhällcna
Duvbo 2,r3i, Solhem 3,296, Bromsten 2,347 o. Flysta
1,965. Samrealskola.
Sthlms
rundradio
station. Medeltid 1
kyrka med kalkmålningar från i400-t:s
mitt. I öster det
Bondeska gravkoret,
antagl. efter ritn. av
Nic. Tessin d. ä.,
helt bibehållet i sitt ursprungliga skick (se bild).
— 2. Gods i Arla kommun, Södermanland.
Ägdes från r8i2 av skulptören J. T. Sergel o.
gick sedermera i arv inom dennes släkt till
1925Spånga församling omfattar Spånga kommun o. Hässelby villastad.
Spångberg, V a l f r i d (1871—1946), tidningsman, medarb. i Aftontidningen 1909—20,
dess red. 1909—12 samt i (nya) Aftontidningen från r942. Utgav bl. a. politiska essäer
(Stora män och mindre, 3 bd, I9r7—24), biografi över Adolf Hedin (1925).
Spångfjället, högsta topp i Ammarfjället,
Lycksele lappmark. 1,609 m.
Spant el. s p o n t, en från en brädas kant
framskjutande list, avsedd a t t passa in i en
annan brädas not ( s e d . o.). S p å n t a d e bräder äro vanl. försedda med spant på ena o.
not på andra kanten, så att en sammanhängande, tät o. fast vägg erhålles vid successiv
hopfogning.
Spårelement
— 1667 —
Spårelement, r. Dets. som mikroelement.
— 2. Dets. som radioaktiv indikator. Jfr Isotoper.
Spårljus. Vissa projektiler (ex. vid luftvärnskanoner) äro försedda med en lyssats, som an
tändes vid avfyrandet o. utvisar projektilens
väg.
Spårväg, rälsbana på gator el. vägar, trafikerades tidigast med hästdragna vagnar (New
York 1852, Köpenhamn 1862, Sthlm 1877),
senare med ångvagnar o. olika slag av motordrivna fordon, num. med elektriska spårvagnar
(i Sthlm sedan 1901, Göteborg 1902, Malmö
1906). I Sthlm invigdes 1944 ett spårvägsmuseum. Jfr Trådbuss.
Späck, den tjocka, fettrika underhudsvävnaden hos svin, valar, salar m. fl.
Späokhuggare, OrcVnus or'ca, 5—8 m lång
tandval. Glupskt rovdjur, som t. o. m. anfaller bardvalar o. river ut stora späckstycken
ur deras kroppar. Tar även salar, delfiner o.
fisk. Allmän i n. Atlanten. Visar sig stundom
vid våra kuster.
Späcksten el. s t e a t i't, en tät, för känseln
fet talkart av vit, grönaktig el. grå färg. Kan
på grund av sin ringa hårdhet lätt bearbetas till
gasbrännare, små skulpturarbeten, husgerådsföremål m. m. dylikt o. användes för att rita
på tyg (venetiansk krita, skräddarkrita), glas o.
metall. Jfr Talk o. Tälj sten.
Spännbuckla, benämning på ovala, kupiga
bronsspännen från järnåldern.
Spännhalsduk, styv, svängd halsbindel, som
spändes ihop baktill. I bruk på 1830-t.
Spänning. El. tekn. Elektrisk spänning mellan två punkter är dets. som skillnaden mellan
dessas elektriska potential, angives i volt o.
uppmätes medelst elektrometer el. voltmeter.
Spänningsfall el. p o t e n t i a l f a l l , skillnaden mellan den elektriska spänningen i två
punkter på samma strömförande ledning, angives av produkten av strömstyrkan o. ledningsmotståndet mellan punkterna. Vid elektriska kabelnät måste ledningsmotståndet så avpassas, att spänningsfallet efter kablarna icke
orsakar väsentliga olikheter i spänningen vid
förbrukningsställcna.
SpänningsKedja, metaller o. väte ordnade
i en serie efter stigande normalpotential, ex.
kalium, natrium, aluminium, zink, järn, bly,
väte, koppar, silver o. guld (motsv. en ökning
från — 2.92 volt för kalium till + 1.38 volt
för guld). En föregående metall kan utfälla
alla följande ur deras saltlösningar, ex. zink
o. järn lösas i svavelsyra el. kopparsulfatlösning, varvid vätgas resp. koppar frigöras. Vid
elektrolys av saltblandningar avskiljes först
den metall, som står sist i serien. Jfr Elektroanalys o. Normalpotential.
Spännvidd, avståndet mellan stödpunkterna
för en vågrät, i mitten fribärande byggnadskonstruktion, ex. en bjälke el. ett brospann.
Spärrad stil el. s p ä r r , tryckstil, där mellanslag inskjutits mellan typerna (ex. s p ä r r ) .
Spärrballonger, förankrade luftballonger,
som mellan sig uppbära stållinor o. obemannade
uppsändas för att spärra vägen för fientliga
flygplan. Innehålla 200—500 kbm gaä o. uppnå
4—7 km höjd över marken.
Spärreld, artillerield, avsedd a t t förhindra
(försvära) fientlig framryckning över viss linje
el. område.
Spärrskikteell, dets. som fotoelement.
Spärrstock, handborranordning vid grövre
arbeten, består av en borrhållare med kugghjul, som stegvis framdrives med en spärrhaksförsedd spole.
Spögubbe, gammal benämning på kyrkvaktare.
S.S.U.H.
Spökdjur,
Tar'sius
specfrum, liten storögd
halvapa med starkt förlängda bakre extremitetcr o. tåspetsarna med
rundade häftskivor. Lever
av insekter, ödlor m. m.
Utpräglat nattdjur. Sundaöarna o. Filippinerna.
(Se bild.)
Spökgräsboppor
el.
spökskrackor,
Phas'midae, ofta vinglösa, mycket långsträckta,
smala,
långbenta
rätvingar, vilka då
de sitta bland buskar o. gräs lätt tagas för torra pinnar el. dyl. (Se bild.) Tillhöra
tropiska trakter. Hit hör även det vandrande
bladet, PhyWium siccifo'lium, med bladlika
»nervförsedda» vingar.
Spöstraff, i vår äldre lagstiftning förekommande kroppsstraff, bestående i visst antal slag
med långa spön (på män) el. ris (på kvinnor);
avskaffat 1855.
Sq., Sqq., förkortning för lat. se'quens, plur,
sequen'tes, sequen'tia, följande.
Square [sk°ä'], eng., fyrkant, kvadrat; öppen
plats. — S q u a r e-m i 1 e [-majl], eng. kvadratmil = 2.5900 kvkm.
Squaw [sk°å] (eng., av indianspråk), Indianhustru.
Squire [sk°aj'<>], eng., godsägare, »patron».
Squire [sk°aj'°], sir J o h n C o 1 1 i n g s, f.
1884, eng. författare, en av Englands ledande
litteraturkritiker, uppsatte 1919 den litterära
månadstidskriften London Mercury, vars redaktör han var till 1934.
S.R., förkortning för sänkningsreaktion (se
Blodets sänkningsreaktion).
Sr 1. Förkortning för sp. sefior. — 2. Kem.
tecken för en atom strontium.
S:r, förkortning för senior.
S r i n a g a r , sommarhuvudstad i Kashmir, n.v.
Indien. 208,000 inv. (1941). Förr berömd tillv.
av schalar. Fabr. av mattor, metallarbeten
m. m.
S/S, förkortning för eng. Steam Ship, ångfartyg.
SS,
förkortning
för
ty.
Schutz-Staffel,
»skyddsstafett», nationalsocialistisk kår, upprättad 1925 som elitavdelning inom SA (se
d. o.). Dess urspr. uppgift var att sörja för
skyddet av Hitlers person. Efter det nationalsocial. maktövertagandet 1933 blev dess uppgift att trygga den inre säkerheten i Tyska riket.
SS indelades i Allgemeine SS, SS-Verfiigungstruppen (till vilken bl. a. Leibstandarte SS
»Adolf Hitler» hörde) samt SS-Totenkopfverbände
(Dödskalleförbanden). Från 1939 fanns i tyska
armén även s. k. Waffen-SS. SS-organisationen
omfattade 1935 omkr. 200,000 man. Riksledare
var Heinrich Himmler. SS förfogade äv. över
en industrikoncern, SS-Wirtschaitsring, vilken
till största delen övertog industrierna i de av
Tyskland under Andra världskr. ockuperade
områdena. Aug. 1943 blev SS den högsta kontrollmyndigheten över samtliga administrativa
organ. SS-avdelningar bildades äv. i Norge o.
Holland under ockupationerna. SS, som upplöstes efter Tysklands nederlag i Andra världskr., förklarades i krigsförbrytelsedomstoleus i
Nurnberg utslag ha varit en kriminell organisation.
SSE, internationell förkortning för sydsydost
(eng. South South East).
SSSR, förkortning för Socialistiska sovjetrepublikernas förbund (ry. Sojus' Sovet'skich
SocialisWtjeskich Respub'lik).
S.S.U.H., förkortning för Sveriges Studerande
Ungdoms Helnykterhetsförbund (bildat 1896).
SSW
— 1668 —
Stadion
SSW, internationell förkortning för sydS t a b s a d j u t a n t ' , benämning på generalstasydväst {eng. South South West).
bens kompaniofficerare.
St., S : t, rörkortning för saint, sankt.
Stabschef, äldste generalstabsofficeren o.
St, förkortning av stok.
chefens närmaste man vid en högre stab.
1 . Staaff [ s t a v j , C a r l T h e o d o r (1816
Stabsmeteorolo'g, civilmilitär befattnings—80), målare, utförde religiösa o. folklivsbilder havare vid flygvapnet med överstelöjtnants
samt porträtt (Karl XIV Johan, Oskar I, Karl tjänsteställning.
xy m. fl.).
s t a c , s t a c c, förkortning av it. staccato,
2. Staaff, K a r l (1860—1915), politiker,
S t a c c a t o (it., »lösgjort»), kort anslag, så
advokat i Sthlm 1893 —
att tonerna särskiljas från varandra genom en
1905, led. av AK 1896 —
liten paus. Betecknas genom en punkt över
1915 (liberal) o. märkesmau
el. under noten. Förk. stac, stacc. — S t a c i Sveriges dåtida polit. liv.
c a t i s s'i m o, mycket kort anslag, betecknas
Konsult, statsräu i den
med ett komma över noten.
Lundebergska
koalitionsStacha'nov-systemet, benämning på en i
ministären 1905; statsmiSovjetryssland tillämpad metod att låta innister 1905—06, varunder
dustriarbetarna tävla i arbetsprestationer för
han framlade förslag om
att därigenom driva upp produktionen. Uppallmän rösträtt med majorikallat efter en järnartetsval, som avslogs av FK;
betare A l e k s e j G r i sedan oppositionens ledare
gorovitj
Stacha'i AK, äter statsminister
n o v (1906—41), som
1911 —14, då han avgick efter konungens borg- utmärkte sig som en
gärdstal under bondetåget (»den konstitutio- idealarbctare.
nella konflikten» febr. 1914). S. var vice talS t a c h y s , växtsläkte
man i AK 1909—10 o. liberala samlingspartiets ledare från 1905. Statsrättslig iöil.-.^Det (fam. Labiatae), c:a 200
arter örter o. buskar,
demokratiska statsskicket {2 bd, 1917).
de flesta i tempererade
S t a a f f l a g a r n a [sta'v-], i dagligt tal benäm- trakter. Blad hela, blomning pä de vid 1906 års riksdag på förslag av mor kransvis sammanStaaffska ministären antagna ändringarna i förda i en långsträckt,
strafflagen i fråga om straffet för upplopp toppställd, mot spetsen
tätnande spira. Krona
samt uppmaning o. förledande till brott.
Stab (av ty.), den personal, som står till en tväläppig med välvd
överläpp,
foder likforbefälhavares förfogande för att biträda honom,
i f r e d med utbildnings-, organisations- o. migt 5-flikat. S. silva'tica, stiuksyska (se bild),
meterhög,
mjukhårig med blommor färgade i
förvaltningsärenden, i f ä l t dessutom med
ledningen av operationerna. De högre staberna mörk purpur o. vitt; lundväxt. S. SieboVdii
(vid arméfördelning m. m.) benämnas i fält (Japan) har långsträckta, förtjockade, paribandslikt insnörda, underjordiska stamknölar
kvarter.
(»kinesiska jordärtskockor»), vilka ätas.
Stab, förkortning för Svenska ^Tändsticksaktiebolaget.
Staokelberg, O t t o M a g n u s
(r736—
S t a ' b a t m a ' t e r , lat., »modern stod (vid kor- 1800), greve, rysk diplomat, ambassadör i
set)», inledningsorden till en sekvens, skild- Sthlm 1791, återkallades på grund av sina förrande Marias sorg vid åsynen av Jesu lidande; bindelser med gustavianerna (1793).
författad av Jacopone da Todi (d. 1306), tonStackmoln el. c u'm u 1 u s, moln, som likna
satt av Palestrina, Rossini, Wennerberg m. fl. väldiga
höstackar, bildas företrädesvis under
Utföres i katolska mässan vid »de sju smärtor- varma sommardagar,
då den vid marken uppnas fest».
värmda luften stiger uppåt, utvidgas o. avkyles,
S t a b ' b u r el. s t o 1 p b o d,
varvid vattenånga ofta kondenseras. De utpå stolpar uppbyggd fatbur
bildas ofta i ett senare stadium till c u m u 1 o(visthus bod) i norska bondn i m b u s : regn- cl. åskmoln.
gårdar. (Se bild.)
Stad, större tättbebyggt samhälle; i Sverige
S t a b i a e , fornrom. stad vid
kommun, som bildats genom utbrytning från
foten av Vesuvius, nuv. C akringliggande
landsbygd o. erhållit s. k. s t a d sstellamare
di
Stap r i v i l e g i e r . Staden utmärkes a v stor
b i a; förstördes jämte Pomkommunal
självständighet,
bekostar särskild
peji vid Vesuvius' utbrott
administration o. därtill hörande polisväsen.
79 e.Kr.
Större städer ha egen jurisdiktion, medan de
Stabi'l (lat. sta'bilis), stamindre städerna numera successivt läggas under
dig, pålitlig. — S t a b i l j ä r n landsrätt. Jfr Kommun, Magistrat, Stadsfullv i k t har en kropp, om den efter mindre mäktige o. Stadsstyrelse.
rubbning ur jämviktsläget återtager detsamma.
Stad, kanten på en vävnad.
Motsats: 1 a b i'l. — Subst.: s t a b i 1 i t e't.
Sta'de, stad i delstaten Niedersachsen, n. v.
S t a b i l i s a t o r , anordning för stabilisering. —
Tyskland
(prov. Hannover, Preussen). 15,000
Flygv. E t t på stjärtpartiet fastsatt vågrätt plan
med ändamål att hälla flygplan i rätt höjdläge. inv. (1933). — S. var 1648—1712 residensstad
i sv. besittningen Bremen-Verden.
Bakom stabilisatorn är höjdrodret placerat.
Stadener, S a m (1872—1937), teolog, bisStabilise'ra (av lat. sta'bilis, stadig), göra
säker, göra varaktig. — S t a b i 1 i s e'r i n g, kop i Strängnäs r927, i Växjö 1932; eckleåtgärd till säkerställande av en bestämd ställ- siastikminister 1930—32. Ordf. i Allm. sv.
ning, resp. styrning, hos e t t i vila el. rörelse prästföreningen 1928. liberal led. av FK 1912
befintligt föremål. Härvid utnyttjas vaul. —17.
snurrverkan. Ex. rafflade skjutvapen, rullSta'dion, grek., forngrek. kapplöpningsbana
ningsgyro, torpedgyro. Anv. äv. överfört om med en längd av 192 m; äv. benämning på
åtgärder för att bringa ordning o. fasthet i en denna distans. Stadion är num. benämning på
stats förhållanden, en fluktuerande valuta m. m. efter grek. förebild uppförda idrottsplatser med
— S t a b i l ! t e ' t , orubblighet vid inverkan av i avsatser ordnade åskådarplatser. — Sthlms
smärre störningar, förmåga att bibehålla o. stadion (se bild å nästa sida) uppfördes för Olymåtertaga sitt jämviktsläge.
piska spelen 1912 av Torben Grut o. rymmer
von Stadion
omkr. 20,000 åskådare. Dessutom finnas i Sthlm
(1948) 13 större idrottsplatser: Östermalms, Johanneshovs, Hammarby, Kristinebergs, Stadshagens, Hjorthagens, Zinkensdamms, Enskede,
Älvsjö, Aspuddens, Stora Mossens, Stora Essingens o. Mälarhöjdens idrottsplats.
von Sta'dion, J o h a u n P h i 1 i p p K a r l
J o s e p h (1763—1824), greve, österrik, statsman o. diplomat; statskansler 1805—09. S.
genomdrev kriget mot Frankrike 1809 o. medverkade vid tillkomsten av den stora koalition,
som besegrade Napoleon (1814).
Sta'dium (lat., av grek. stadion), utvecklingsskede.
S t a d s a n t i k v a ' r i e , titel för intendenten vid
Stockholms stadsmuseum. Jfr Landsantikvarie.
S t a d s a r k i t e k t ' , kommunal tjänsteman med
uppgift att övervaka den enskilda byggnads
verksamheten o. avge utlåtanden i stadsplaneo. byggnadsfrågor.
Stadsbok, gemensam benämning på de anteckningsböcker rörande judiciella, kommunala o. kamerala m. fl. förhållanden, som i äldre
tid fördes av stadsmyndighet.
Stadsfiska'l, tjänsteman, som är allmän
åklagare (distriktsåklagare), i vissa fall äv.
polischef, i stad. Tillsattes av Riksåklagarämbetet (i Sthlm av K. M:t). I Stblm finnas 6
stadsfiskaler samt en förste stadsfiskal, som
är statsåklagare o. chef. Instr. av */12 1947 (för
Sthlm) o. 30 / 12 1947. Äv. Malmö bar en förste
stadsfiskal.
Stadsfogde, tjänsteman, som handhar utmätningsgöromålen i staden (underexekutor).
Tillsättes av magistraten (i Sthlm av Överståthållarämbetet).
Stadsforsen, vattenfall med kraftverk i Indalsälven.
Stadsfullmäktige, särskilda av stadens invånare valda fullmäktige, vilka utöva stadens
beslutanderätt.
Dylik representation skall
finnas i varje stad med över 700 invånare.
I mindre städer må jämväl beslutanderätten
överlämnas åt stadsfullmäktige men skall i
annat fall utövas av allmän rådstuga. Antalet
fullmäktige är lägst 15 o. varierar efter folkmängden (i Sthlm 100). Infördes 1862.
Stadsgas, tidigare kallad 1 y s g a s, gasformigt bränsle, som framställes genom torrdestillation (avgasuing) av stenkol vid 1,0001,300° i gasverk. Sammansättningen beror på
kolsorten m. m. Före 1939 innehöll stadsgasen i
Sthlm 58—59 % väte, 25—26 % metan, 6—7 %
kväve, 4—5 % koloxid, 2—3 % tunga kolväten, 1—2 % koldioxid o. högst 1 % syre.
Dess effektiva värmevärde var lägst 4,000 kcal
per kbm (vid 1 Atm o. 15°). Tidvis under avspärrningen tillsattes vattengas (normalt vid
vissa utländska verk), varvid metanbalten
minskas o. bl. a. koloxidhalten ökas. Vissa
kolsorter ge i mindre grad samma resultat.
Kriget har t. v. hejdat den utveckling mot
»giftfri» gas (med högst 1 % koloxid), som började vid några tyska gasverk 1935. Tidigare
användes gasen för belysning, num. som
bränsle i hushåll, restauranger, bagerier, industri o. hantverk för alla förekommande
69 —
Stads-
uppvärniningsändamål. Jfr Flytande gas, Gasverk, Generatorgas, Stenkol o. Vattengasverk.
Stadshistoriska
institutet.
Svenska,
självständig avdelning av Svenska stadsförbundet (se d. o.), bildad 1919 för a t t främja forskningen rörande de svenska städernas historia.
Står under ledning a v S t a d s h i s t o r i s k a
n ä m n d e n . Har utg. viktiga stadshistoriska
urkunder o. utredningar.
Stadshus, urspr. kommunal byggnad, inrymmande festlokaler för borgerskapet, restaurang m. m. Num. stundom benämning på en
stads förvaltnings- o. representationsbygguad, ex. i Sthlm. Jfr Rådhus o. Stockholms
stadshus.
Stadsingenjö'r, tjänsteman, som förestår en
stads gatu- o. vägarbeten, belysnings- o. vattenledningsverk. I större städer är stadsingenjörens uppgift stundom inskränkt till stadsplaneo. tomtindelningsfrågor.
Stadskolle'gium, myndighet i Sthlm med
uppgift att å stadsfullmäktiges vägnar leda
förvaltningen av stadens angelägenheter. Består av 12 ledamöter samt 12 ersättare, som
stadsfullmäktige årligen välja bland sig. Borgarråd får ej vara ledamot men är föredragande
i kollegiet. Inrättat 1920, ny organisation rg40.
Äv. i Göteborg finnes stadskollegium.
Stadskommu'n, kommun, som utgöres av en
stad.
Stadslag, särskild lag för städerna, som
gällde vid sidan av den för landsbygden gällande landslagen. Äldst är den s. k. Bjärköarätten, vilken särskilt gällde för Sthlm. På
grundval av landslagens bestämmelser o. särskilda rättssedvänjor i städerna utarbetades
omkr. 1350 konung Magnus Erikssons stadslag,
vilken gällde till dess 1734 års lag trädde i
kraft.
Stadsläkare, av staden avlönad läkare, som
ombesörjer de göromål som på landet tillkomma provinsialläkare. I de flesta städer finnas
en el. flera stads- o. stadsdistriktsläkare anställda.
Stadsmissio'n,
kristlig
hjälpverksamhet
bland städernas fattiga.
Stadsmäklare, auktoriserad mäklare (tillsatt av stadens handels- o. sjöfartsnämnd), som
utgör mellanhand vid avslutande av affärer.
För sitt uppdrag uppbär han provision (k u rt a g e) av bägge parterna. Monopol för auktoriserade mäklare finnes ej i Sverige.
Stadsplan, av K. M:t fastställd plan för
stads (el. tätorts) ordnande o. bebyggande, vilken plan omfattar såväl byggnadskvartcr som
gator, torg o. andra allmänna platser m. m.
samt dessas höjdlägen (gatuprofiler). Bestämmelser om stadsplan finnas i lagen om fastighetsbildning i stad av 12 / 5 r9i7 samt
i byggnadslagen o. byggnadsstadgan av 3 °/ B 1947.
Stadsrätt, dets. som stadslag.
Stadsstat, benämning på den klassiska grek.
staten (po'lis), som blott omfattade en stad med
närmaste omgivning.
Stadsstyrelse, myndighet, som förr förekom
i städer under landsrätt o. där utövade magistratens åligganden. Numera ersatt av kommunalborgmästare.
S t a d s t j ä n a r e , vaktmästare vid magistraten;
titeln av medeltida ursprung.
Stadsvakten i Stockholm inrättades på
1600-t. för upprätthållande av allmän ordning
i staden o. för brandberedskapen. Omorganiserades 1835 till S t o c k h o l m s s t a d s
m i l i t ä r k å r . Med polisväsendets organisation rSso o. inrättande av en civil brandkår
1875 upphörde stadsvakten.
Stadsäga, fastighet i stad som ej är tomt.
Stads-, se f. ö. resp. huvudord.
Stael von Holstein
— 1670 —
1. Staél von Holstein
[stal-], E r i k M a g n u s (1749
—1802), frih., diplomat,
ambassadör i Paris 1783—
96. S. erkände 1795 å Sveriges vägnar delvis på eget
bevåg franska republiken.
S:s hustru (1786—98) A n n e
L o u i s e G e r m a i n e (1766—
1817), fransk författarinna,
var dotter till den ryktbare
statsmannen Necker. Genom
sina arbeten, romanerna
Detphine (1800) o. Corinne
(1807), skildringen De l'Allemagne (1810) m. fl., förberedde S. romantikens genombrott o. riktade sina
landsmäns intresse på främmande kulturer, främst den
tyska. Hennes liberala idéer
ådrogo henne Napoleons
fiendskap.
2. Staél von Holstein,
O t t o V i l h e l m (1834 1902), jurist, president i Göta hovrätt 1883.
Stafett' (av it.), ilbud; kort rör, vari ett
ilbud överbragte ett skriftligt meddelande; kort
stav, som en deltagare i s t a f e t t l ö p n i n g
överlämnar till den som avlöser honom.
Staffa fstsefföl, obebodd skotsk ö, en av
de inre Hebriderna. 0.3 kvkm. Brant ur havet
uppstigande basaltberg med märkliga grottor
(F i n g a 1 g r u t t a n).
Staffage [-fa'sj], fr., figurer o. grupper i en
landskaps- el. arkitekturmålning; bifigurer.
Staffan, S t e f a n el. S t e f a n u s , e n
från Bremen vid iooo-t:s mitt till Sverige utsänd missionär, som enligt Adam av Bremen
verkade i »skridfinnarnas» land. Adam kallar
honom emellertid icke S. utan Stenfinn. Man
har sammanställt denne med en tidigast på
1450-t. omtalad S., vilken skall ha lidit martyrdöden i Hälsingland o. jordats i Norrala.
Staffans församling, församling i Gävle.
17,221 inv. (1947)Staffansskede, gammal folksed på annandag jul (Stefans dag), bestående i kappridning
från kyrkan el. vanligare kringridning i gårdarna, stundom med utklädning o. avsjungande av S t a f f a n s v i s a n .
Staffan s t a l l e d r ä n g , en i nordisk folktro
förekommande legendfigur, urspr. uppfattad
som tjänare hos konung Herodcs, senare ofta
förväxlad med martyren Stefanus o. hälsingemissionären Staffan. S. spelar en särskild roll
för julsederna (annandag jul Stefan martyrens
dag) o. tankes som en hästarnas skyddsherre
(Staffansvisan).
Staffli' (av ty. Staffelei), träställning för
uppställning av målningar under arbetet med
desamma. — S t a f f l i m å l n i n g , flyttbar
målning (som utförts på staffli).
Stafford [stseff'öd], huvudstad i grevsk.
Staffordshire, mell. England.
34,000 inv.
(1945). Läderindustri.
Stafford [st£eff'«d], eng. adelsätt av normannisk härkomst, känd sedan 1100-t. Medlemmar av släkten togo en verksam del i de
eng. tronstriderua under 1400- o. 1500-t., bl. a.
Thomas Stafford
(1531—57), vilken
med franskt understöd uppträdde som eng.
tronpretendent men besegrades o. avrättades.
Staffordshire [stseff'°dsj0], grevskap i mell.
England. 2,876 kvkm, 1,431,000 inv. (1931).
Stenkolsgruvor. I n. »the Potteries», porslinsindustricentrum, i s. »Black Country» (Svarta
landet) med Englands förnämsta järn- o. stålindustri. Huvudstad: Stafford.
Stafbell (skrevs urspr. o. uttalas alltjämt
Stahlhelm
Staffel), guldsmedsfamilj från Holland, verksam
i Sthlm. Främst märkas G u s t a f S. (omkr.
1680—1761) som arbetade för hovet, adeln o.
flera kyrkor, samt sönerna G u s t a f S. d. y.
(1725—81) o. A n d e r s S. (1730—94).
Stafsinge, kommun i mell. Halland, Hall. 1.
(past.adr. Falkenberg); Falkenbergs landsf.distr.. Hall. mell. doms. 1,707 inv. (1947).
Stafylokock'er (av grek. slalyW, druva),
kulformiga bakterier, som ha benägenhet att
samla sig till druvklasliknande bildningar. Hit
hör en stor del av varbakterierna.
Stafylom [-lå'm] (av grek. stafyle', druva), en
utbuktning på ögongloben.
Stag. Sjöv. Rep el. wire, som stöttar mast
el. stång förifrån, bogspröt underifrån el. från
sidan, skorsten från sidan. — Skeppsb. Järnsträva i fartyg, ångpannor m. m.
Stagfock, trekantigt segel å fockstaget.
Stagg, art av grässläktet Nardus.
Stagge, J o n a t h a n , pseud. för författarna
Richard
W. W e b b o. H u g h
C.
W h e e 1 e r.
Stagi'ra, forntida stad på Kalkidike i Grekland. Här föddes Aristoteles, som därför stundom kallas s t a g i r i't e n.
Stagnatio'n (av lat. stag'num, stillastående
vatten), stillastående.
Stagne'lius, E r i k J o h a n (1793—1823),
skald, den svenska nyromantikens främste diktare. S. tillhörde ej den f osforistiska kretsen o. deltog
ej heller i de litterära fejderna; han förde en enstörings liv o. utgav själv blott
en del av sin alstring: hexametereposet Vladimir den
store (1817) om ryssarnas
övergång till kristendomen,
Liljor i Saron (2 hft, i82r),
innehållande av gnosticismen starkt påverkad lyrik,
o. dramat Martyrerna, som
gripande skildrar de första kristnas extatiska
fromhet, samt sorgespelet Bacchanterna (1822),
en dramatisk omdiktning av Orfevs-sagan med
kristna grundtankar.
S:s lidelsemättade, i
prunkande form klädda diktning har övat stort
inflytande på senare skalder. Samlade skrifter
(5 bd, 1911—r9).
Stagnell, J o h a n (1711—95), farfars bror
till E. J. Stagnelius, lektor, lustspelsförfattare.
S:s bästa arb. Den lyckelige banqueroutiéren
(1753) är en politisk-social satir över det samtida affärslivet.
Stagne'ra (av lat. stag'num, stillastående
vatten), stå stilla, stanna i utvecklingen.
Stagsegel, trekantiga på stag förda segel.
Stagtackel, hisstyg pa undermast, användes
för att vid ut- o. inflyttning av tyngre föremål bringa detta långskeppsvägen.
Stagvända, vända genom (mot) vind (om
fartyg).
Stahl [i]ta'l], F r i e d r i c h J u l i u s (1802
—61), tysk rättsfilosof o. politiker av judisk
släkt; prof. i Berlin 1840. S. avvisade parlamentarismen o. förfäktade i monarkisk-konservativ anda ett konstitutionellt program, som
bl. a. påverkat Bismarck. Huvudarbete: Philosophie des Rechls (2 bd, r83o—37).
Stahlhelm [ijta'1-], ty., »stålhjälm», en 1
Magdeburg igr8 av F. Seldte organiserad tysk
frontkämpeförening (jfr d. o.), som avsåg att
verka i nationell riktning o. bl. a. bekämpade
Versaillesfreden. S. framstod efter hand som
de tysknationellas kamporgan vid sidan av
nationalsocialisternas SA. Det stödde Hitler
vid maktövertagandet jan. 1933, ställdes i april
s. å. under nationalsoc. partiet o. gick därpå
sin upplösning till mötes. Jfr Seldte.
Stainer
— 1671 —
S t a i n e r (S t e 1 n e r) [ijtaj'-],
Jakob
(1621—83), tysk violinfabrikant, vars violiner
o. violonceller blivit högt värderade.
Stair [stä°], J a m e s D a l r y m p l e , viscount S. (1619—95), skotsk rättslärd, ledare
för den skotska oppositionen mot de sista
Stuartarna. Utgav bl. a. Institutions of the law
of Scotland (1681).
Stake, H a r a l d (r598—1677), frih., krigare, riksråd, ledde under Karl X Gustavs
danska krig försvaret mot Norge.
Staksill, Clu'pea alo'sa fall'ax, form av stamsillen med ungefär samma utbredning. Hos oss
vanligare än stamsillen. Ej sällan i Östersjön,
där stamsillen är mycket sällsynt.
STAL, förkortning för Svenska Turbinfabriks
AB. Ljungström. Jfr Stalturbin.
Ståla, kommun i mell. Bohuslän, Göteb. 1.
(past.adr. Gillcby); Orusts landsf.distr., Orusts
o. Tjörns doms. 1,079 iiv. (1947).
Stalagmi't (av grek. stalag'ma, droppe),
uppskjutande droppsten (se d. o.).
Stalagmome'ter (av grek. stalag'ma, droppe,
o. metréi'n, mäta), pipettliknande apparat för
bestämning av vätskors ytspänning ur dropparnas storlek.
1
Stalakti't
(av 1
grek. stalakto's, droppande), nedhängande droppsten (se
d. o.). — S t a l a k ti t v a 1 v, ett särskilt i den islamska
konsten
förekommande valv med
nedhängande tappar
el. utbildning liknande en honungskaka (se bild).
Stal'in, I o s i f V i s s a r i o n o v i t j (eg.
D s j u g a s j v i'l i), f. 1879, rysk kommunistisk
statsman, marskalk av Sovjetunionen (1943)Son till en skomakare i Tiflis i Georgien började
S. studera till präst men avbröt snart studierna
o. ägnade sig åt socialistisk agitation. Deporte
rades 1903 till Sibirien men lyckades fly o. fortsatte därefter sin politiska agitat on (deltog bl. a.
i bolsjevikkongresser i Sthlm
o. London). 1912 medlem av
kommunistiska centrala exekutivkommittén, ånyo deporterad, senare ledare för bolsjevikgruppen i duman o.
redaktör för Pravda, där han
från 1912 medarbetade under namnet Stalin (= »den
stålsatte»). Vid marsrevol.
1917 befann sig S. åter i deportation, befriades o. blev
folkkommissarie för nationaliteternas angelägenheter. 1923 generalsekreterare i det kommunistiska partiet samt led. av
exekutivkommitténs presidium, lifter Lenins
död (1924) tillvann sig S. genom sin kontroll
över kommunistpartiet o. som företrädare för
dettas majoritetsriktning en ständigt växande
maktställning, o. efter en rad utrensningar,
varigenom de andra bolsjevikledarna (Trotskij,
Kamenev, Sinovjev m. fl.) likviderades, blev
S. Sovjetunionens taktiske diktator. Genom
kollektivisering av lantbruket o. en efter femårsplaner upplagd omfattande industrialisering
stärkte S. målmedvetet landets ekonomiska o.
militära kraft. Maj 1941 övertog S. posten som
ordf. i Folkkommissariernas råd o. 30 juni s. å.
ställde han sig i spetsen för ett försvarsråd för
kampen mot axelmaktcrna. S. konfererade med
västmakternas krigsledare i Teheran dec. 1943,
på Krim febr. 1945 o. i Potsdam juli s.å.,
varvid han uppnådde för Sovjetunionen betydelsefulla realpolitiska fördelar (vetorätten i FN,
Stalturbin
Ukrainas o. Vitrysslands upptagande i FN,
Curzonlinjen som polsk-rysk gräns, s. Sachalins o. Kurilernas övertagande från Japan).
S. avgick febr. 1947 från försvarsministerposten.
Stalinabad', förr D u s h a m b e , huvudstad
i republ Tadsjikistan. 83,000 inv. {1939).
Stalingrad'. 1. Förvaltningsområde i Ryssland, vid nedre Volga. 127,000 kvkm, 2.3 mill.
inv. (1939). Åkerbruk, boskapsskötsel, tobaks-,
trädgårds- o. senapsodling. — 2. (Före 1924
T s a r i t s y n.) Huvudstad i S. 1, vid Volga—
Don-kanalens ändpunkt i Volga. 445,000 inv.
(1939). Betydande industricentrum med väldiga traktor- o. bilfabriker, skeppsvarv, sågverk, oljeraffinaderier, kemiska fabriker, köttkonservfabriker m. m. Vetenskapliga forskningsinstitut, flyghamn, radiostation. Grundat
1589, fullständigt ombyggt efter revolutionen. S. var under Andra världskr. ett av Hitlers
mest eftertraktade mål i Ryssland Tyskarna
nådde aug. 1942 stadens yttre försvarslinjer o.
hade i sept. kluvit staden i två delar, varefter
Hitler 30 sept. tillkännagav, att staden skulle
tagas o. ingen fördriva tyskarna därifrån. En
våldsam kamp om varje kvarter pågick, tills
ryssarna 19 nov. gingo till motoffensiv, varvid
22 tyska divisioner blevo inneslutna. De återstående tyska trupperna under befäl av generalfältmarskalk v. Paulus vägrade jan. 1943 a t t
kapitulera o. förskansade sig i ruinerna. 2 febr.
1943 bröts det sista tyska motståndet. Ryssarna uppgåvo sig hava tagit 91,000 man till
fånga sed. 10 jan. Kampen om S. blev inledningen till tyskarnas motgångar i Ryssland.
StaTinkanalen el. V i t a h a v s k a n a l e n
mellan Vita havet o. Östersjön, fullbordades
1933. Floden Svir utgör en viktig del av S.
Slal'ino (före revolutionen J u's o v k a; uppkallat efter I. V. Stalin). Stad i ö Ukraina.
462,000 inv. (1939). Stora metallverk, stenkolsgruvor, kemisk industri. Universitet.
Stalinogorsk', stad i förvaltningsområdet
Moskva, Ryssland, s.ö. om Tula. 76,000 inv.
(i939). Kemisk industri.
Stalinsk', före 1932 N o v o - K u s n e t s k',
stad i förvaltningsområdet Kemerovo, RSFSR,
vid övre Tom. 170,000 inv. (1939). Stenkolsgruvor, metallindustri (världens största stålverk) m. ni. Grundat 1929.
Stall. Mus. På stråkinstrument det upprättstående trästycke, mot vilket strängarna vila;
utgöres på pianot av en list tvärs över resonansbottnen.
Stall [stål], eng. Flygv. Flygning med så låg
hastighet, att luftkrafterna nätt o. jämnt uppbära flygplanet. — S t a l l g r ä n s e n , den
lägsta möjliga flyghastigheten. Underskrides
denna, förlorar flygplanet höjd under okontrollerade rörelser. Den är för mindre civil- o. skolflygplan omkr. 60—90 km/tim., för större o.
snabba flygplan omkr. 125—öv. 200 km/tim.
StalTare, äldre nordisk benämning på föreståndaren för en konungs stall. Domare i hirden.
Stallmästare, föreståndare för större stall
(ex. vid ridhus el. cirkus); person som yrkesmässigt bedriver skolridning.
Stallmästaregården, restaurang i Solna
utanför Sthlms Norrtull, med anor från början
av 1700-t. Målningar med bellmansmotiv av
H. Linnquist (1946).
Stallört, art av växtsläktet Ononis.
StalturbTn el. L j u n g s t r ö m - t u r b i n ,
ängturbin, tillverkad av Svenska TurbinfabriksAB. Ljungström. Består av två i motsatt riktning roterande turbinhjul, placerade så, att
ångan går från centrum radiellt ut genom båda
hjulen o. därvid omväxlande träffar skövlar på
ena o. andra hjulet.
Stam
— 1672
Stam, före 1901 års härordning den indelta
o. värvade delen av svenska armén.
Stamaktier kallas i förhållande till preferensaktier de aktier, som icke ha den förtursrätt, som tillkommer dessa.
Stambana, benämning på statsbanor för
fjärrtrafik: Södra, Östra, Västra, Norra o.
Nordvästra
stambanorna,
Riksgränsbanan,
Stambanan genom Övre Norrland, Inlandsbanan, Norrländska tvärbanan, Statsbanan
genom Bohuslän o. Västkustbanan.
Stambok, dets. sam rasstambok.
Stamboliisk'i. A l e x a n d e r (1879—1923),
bulg. politiker, bondeledare, under Första världskr. ådömd fängelse för majestätsbrott. Som
ministerpresident 1919—23 regerade S. diktatoriskt o hänsynslöst samt fullföljde ett slags
bondekommunistisk politik. Störtades genom
en kupp och nedsköts. Anhängare av en Balkanfederation med Jugoslavien.
StanVbolov, S t e v a n N i k o l o v (1854
—95), bulg. statsman, var som medl. av
tremannaregeringen efter furst Alexanders
abdikation 1886 Bulgariens egentlige styresman, utnämndes följ. år till ministerpresident
men blev efter hand på grund av sin egenmäktiga o. hänsynslösa regering föremål för
de intellektuella kretsarnas hat samt tvangs 1894
avgå; följ. år mördad. — S. var en kraftnatur
o. en glödande patriot; en av det självständiga
Bulgariens skapare.
Stam bråk, bråk, vars tälj are är = 1.
Stam'bul, namn på Istanbul.
Stamfastighet, benämning på fastighet, från
vilken ett el. flera områden avdelats som särskilda fastigheter.
Stamflygförare, fast anställt manskap vid
flygvapnet med kontrakt på 6 år o. med uppgift a t t som flygförare ingå i flygförbanden.
Stamford [stffimm'l°d], stad i Connecticut,
n.ö. För. Stat., vid I^ong-Islandsundet. 48,000
inv. (1940) Industri. Badort.
Stamford Bridge [sta?mm'f°d briddsj], ort i
n.ö. England, grevsk. Yorkshire (East Riding),
där Harald Hårdråde 1066 besegrades av Harald Godwinsson.
Stamholländeri' el. h o 11 ä n d e r i, 1846
—omkr. 1870 benämning på statliga stamhjordar av utländska nötkreatursraser för tillhandahållande av avelsdjur.
Stamitz [sjta'-], J o h a n n (1717—57). tysk
musiker, grundare av Mannheimskolan. Tonsatte c:a 50 symfonier m. m.
S t a m k n ö l , dets. som knölstam.
S t a m n a r e d , kommun i n. Halland, Hall. 1.
(past.adr. Valinge); Himlc landsf.distr., Hall.
mell. doms. 290 inv. (1947).
S t a m n i n g , en till största delen på nervösa
orsaker beroende talrubbning, som består i en
oförmåga att tala flytande o. särsk. att uttala
ord, som börja med tungspetsljud (d, t m. fl.).
Ar vanligare hos gossar än flickor.
Stamp [stEemp], J o s i a h (1880—1941), baron of S h o r t l a n d s 1938, eng. nationalekonom, ekon. o. industriell expert, regeringens
främste finansielle rådgivare.
Stamp, verktyg av härdat stål för prägling
(se d. o.).
Stampa säges fartyg göra, då det sätter ned
förstäven häftigt i vattnet.
Stampa'lia, grek. A s t r o p a l i a , ö i Egeiska
havet, en av Tolvöarna. 99 kvkm, 2,000
inv. (1936). Huvudort: Peraialo med 1,600 inv.
(1931)S t a m p d ä v e r t , från klyvarbommen nedhängande rundhult för spridande av dennas
stöttning underifrån.
S t a m p i n g out-metoden [st«mm'ping a°t-],
(av eng.), metod för bekämpande av smittosamnia husdjurssjukdomar (ex. mul- o. klöv-
Stäng
sjuka), bestående i nedslaktning av angripna
besättningar på statens bekostnad.
Stampmassa, eldfast massa för infordring av
metallurgiska ugnar. Jfr Ramniug.
Stamsill, Clu'pea
alo'sa, en 60—75
cm lång sill, som
lever utanför v. Europas kuster samt i
Medelhavet. Går om
våren upp i floder för a t t leka. Hos oss sällsynt.
Jfr Staksill.
Stam sund, fiskläge i n. Norge, Nordland
fylke, på Vestvägöy (Lofoten). 500 inv. (1930).
Stamtavla, förteckning över en s t a m f a d e r s avkomlingar, uppställd i grafisk el.
tabcllarisk form, stundom i form av ett träd
(stamträd).
S t a n d a ' r (av lat. exten'dere, utbreda), urspr.
ett baner, som nedsattes framför fältherren,
sedermera fälttecken vid kavalleriet. Standaret
utgöres av en duk, fästad på en tvärstång till
den s. k. standarstången, varmed standaret
bäres. De beridna truppslagens standarduk är
fästad vid sjäiva standarstången.
Stan'dard [eng. uttal st£enn'd°d], måttstock,
nivå; eng. rymdmått för virke vid sjötransport,
växlande mellan 120 o. 180 eng. kubikfot 'I.-*Q7
—5.097 kbm) för olika slag av virke. — Föreskrift, fastställd av standardiseringsorgan.
S t a n d a r d i s e r i n g (av standard), genomförande av enhetlighet i tekniska o. industriella produkter o. beteckningar för att ernå lägre tillverkningskostnader m. m. För detta syfte verkar
Sveriges
s t a n d a r d i s e r i n g s k o mm i s s i o n , SIS, bildad 1922, jämte en rad
branschorgan. Internationella dylika finnas äv.;
sammanhållande organ är International Organisation for Standardizalion (ISO).
Standard Oil Company lsta;nn'd 0 d åjl kamm'p°nil, amerik. oljetrust, bildad 1870 av John
Davison Rockefeller.
Standardomsättning, dets. som basalomsättning.
Standardverk (eng. standardwork), arbete
av bestående värde.
S t a n ' d e r t (av lat. exten'dere, utbreda), trekantig el. tvåkluven flagga; signal- el. befälstecken el. bolagsflagga m. m.
Standolja el. t j o c k o 1 j a, linolja, som
upphettats utan lufttillträde, varvid oljan erhållit en tjockare konsistens. Ej att förväxla
med soloxiderad olja.
Stanford [stienn'f°d], sir C h a r l e s V i 1l i e r s (1852—1924), eng. tonsättare o. dirigent, prof. i Cambridge 1887. Skrev operor,
symfonier, kammarmusik m. m.
1. Stäng, F r e d r i k (1808—84), norsk
konservativ statsman o. rättslärd, advokat;
statsråd 1845—56 o. 1861—73. S:s statsministertid 1873—80 kännetecknades av häftiga
författningsstrider, under vilka S. mot kraven
på
parlamentarismens genomförande
med seghet hävdade konungamaktens
konstitutionella rätt.
(Vänstra bilden.)
2 . Stäng, E m i l
(1834—1912),
son
till F. S., norsk
statsman, statsminister 1889—91 o.
1893—95; var högerpartiets ledare efter faderns avgång
dess förnyare på parlamentarismens grundval.
(Högra bilden.{
3. Stäng, F r e d r i k (1867—1941), son till
E. S., norsk jurist o. politiker. Prof. i Oslo
1897-^1932, universitetets rektor 1921 — 27;
Staflg
— 1673 —
stortingsman (konservativ) 1906—09, justitieminister 1912—13; från i92r medlem av stortingets Nobelkommitté. Utgav en rad rättsvetenskapl. skrifter o. ivrade för nord. samarb.
Stäng, H a n s G e o r g J a c o b (1858—
1907), norsk militär o. politiker, framlade som
försvarsminister (1900—03) den politiskt betydelsefulla propositionen om gränsfästningarna
mot Sverige.
Stangenberg, K n u t , f. " / 7 1871, karikatyrtecknare o. skämtdiktare.
Stangenberg, H a r r y (1893—1941), regissör. Iscensättningar bl. a. vid en rad tyska
teatrar; var 1919—26 o. från 1938 i:e regissör
vid Kungl. teatern i Sthlm.
Stangerup, H a k o n , f. 190S, dansk litteraturhistoriker, kritiker i National tidende
1935—43. Bl. arb. Kulturkampen (1—2, 1946).
1. Stanbope [stsenn'°p], J a m e s , i:e earl S.
(1674—1721)» eng. fältherre o. statsman, befälh. för de eng. trupperna i Spanien 1708,
från 1716 den egentlige ledaren av Storbritanniens utrikespolitik; genomdrev freden mellan
Sverige o. Hannover 1719.
2 . Stanbope, P h i l i p
D o r m e r, 4:e earl av C h es t e r f i e 1 d (1694—1773)>
eng. diplomat, politiker o.
författare, ledare av oppositionen mot Walpole; lordlöjtnant på Irland 1744—
46. En glänsande tidstyp,
kvick men ytlig; utgav bl. a.
Letters to his son (2 bd,
1774), en samling brev om
världsklok
levnadskonst.
3 . Stanbope, P h i l i p H e n r y , 5:e earl
S., mest känd som viscount Ma h o n (1805 —
75), eng. politiker o. historieskrivare. Bl.
arbeten Life of William Pilt (4 bd, 1862).
4 . Stanhope, lord J a m e s R i c h a r d , y.t
earl S., f. 1880, eng. politiker. Deltog som officer
i Boerkriget o. Första världskr. o. har innehaft
många höga poster, bl. a. som understatssekr. i
krigsdepartementet 1931—34, parlamentssekr. i
Foreign Office 1934—36, arbetsminister 1936—
37, undervisningsminister 1937—38, sjöminister
1938—39, ledare av överhuset 1938—40. S. ledde
den britt, delegationen vid Montreuxkonferensen 1936 om Dardanellerna.
S tanisla us 1 po. S t a n i sI a w), konungar av Polen.
S t a n i s l a u s I L e s zczyriski
(1677—1766),
vojevod av Posen, valdes genom Karl XII:s inflytande
till konung 1704 men måste
efter svenskarnas nederlag
vid Poltava (1709) lämna
landet. S. levde därefter
som sv. pensionär, till dess
hans dotter Maria 1725
förmäldes med Ludvig XV av Frankrike. Efter
August II:s död (1733) gjorde han ett fåfängt
försök a t t med Frankrikes stöd återvinna kronan (Polska tronföljdskriget) men erhöll i stället genom fransk bemedling r735 hertigdömet
Lothringen. Politisk o. filosofisk författare. — S t a nislaus II
August
(1732—98), son till greve
Stanislaus Poniatowski, vann
som ambassadör i Petersburg Katarina II:s kärlek o.
valdes genom hennes inflytande till konung i Polen 1764. Svag o- osjälvständig samt ur stånd a t t
tygla partierna eller avvärja
grannarnas övergrepp, mot
Stanovojbergen
vilka han dock gjorde försök att protestera,
tvangs S. efter Polens tredje delning a t t avsäga sig kronan 1793.
Stanislav, po. S t a n i s } a'w ö v, stad i
sovjetrepubl. Ukraina, SSSR, till 1939 tillhörig
Polen. Nafta o. saltfyndigheter, åkerbruk.
7t,2i8 inv. (1938). Industri.
Stanislavski j , K o n s t a n t i n S e r g e j e v i t j (egentl. A l e k s e j e v ) (1863—1938),
rysk skådespelare, grundare (1898), regissör o.
ledare för Konstnärliga teatern i Moskva. S.
har försökt införa ultrarealismen på scenen.
Memoarer (i sv. övers.: En skådespelares arbete
med sig själv, 1945; dansk övers. r94i).
Stanley [stsenn'li], familjenamn för earlerna
av Derby.
Stanley [staenn'U], sir H e n r y M o r t o n (1841
—1904)» eng. tidningsman o. upptäcktsresande.
Efter äventyr o. resor i Amerika o. Asien anträdde han 1869 i hemlighet
den berömda expedition till
det inre Afrika, varunder
han vid Tanganyika anträffade I,ivingstone (Höte /
found Livingstone, 1872; Huru jag fann I,ivingstoue,
1873). Under en senare
Afrikafärd (18 74—77) kringseglade
S.
Victoriasjön
(Through the dark continent,
1878; Genom de svartas
världsdel, s. å.). 1879—84
verkade han i belgisk tjänst som kolonisatör
i Kongo o. framträngde 1887—89 från Kongo
till Indiska oceanen. S. var en djärv o. hänsynslös men vetenskapligt oskolad upptäckare.
Stanley [stasnn 11], O l i v e r , f. r8g6, son till r7:e
earlen av Derby, eng. politiker. Deltog som officer i Första världskr., blev sedan advokat. Konservativ medl. av underhuset 1924, transportminister 1933—34, arbetsminister tg34—35, undervisningsminister 1935—37, handelsminister
1937—40, krigsminister efter Hore-Belisha jan.
—-maj 1940, koloniminister r942—45.
Stanley [st«nn'lij, W c n d e l l M., f. 1904,
amerik. biokemist, 1931—48 verksam vid medicinska Rockefellerinstitutet i Princeton, 1948
prof. vid univ. i Berkeley o. chef för viruslab.
där. Har isolerat bl. a. tobaksmosaiksjukans
virus i ren form i anslutning till J. H. Northrops
arbeten över renframställning av olika enzym
o. fick med honom dela hälften av nobelpriset
i kemi 1946. Jfr J. B. Sumner.
Stanleyfallen [steenn'li-], sju vattenfall i
Kongofloden, nära ekvatorn.
Stanley Pool [st*nn'li po'l], sjö i v. Afrika,
som bildas av nedre Kongofloden. C:a 600
kvkm. Rik på öar. Upptäckt av H. M. Stanley
1877.
Stanleyville [stsenn'livill], stad i n. Belg.
Kongo, vid fl. Kongo. 14,000 inv. (1939). Slutpunkt för sjöfarten på mell. o. nedre Kongo.
Utgångspunkt för järnväg inåt landet.
Stanna't (av lat. stann'um, tenn), tennsyrans salter.
Stann'iföreningar (av lat. stann'um, tenn),
äldre benämning på föreningar med 4-värt tenn.
S t a n n i n el. t e n n k 1 s, ett som tennmalm använt, grått till bronsgult mineral, bestående av 26—32 % tenn, 24—30 % koppar,
5—12 % järn o. omkr. 30 % svavel.
Stannio'1 (av lat. stann'um, tenn) el. t e n nf o l i u m är ett tunt utvalsat blad (lat. folium)
av tenn. Det användes till omslag för ost,
choklad, korv osv. Uttränges alltmer av aluminiumfolie (se d. o.).
S t a n n o f ö r e n i n g a r (av lat. stann'um, tenn),
äldre benämning på föreningar med 2-värt tenn.
S t a n n u m , lat., tenn.
Stanovoj'bergen, bergskedja i ö, Sibirien,
106—472771. Norstedts uppslagsbok. Tryckt 20. 9. 48.
Stansning
— 1674 —
Starr
utgör fortsättning på Jablonojbergen. Högsta
2.
Starbäck,
Karl
punkt omkr. 1,200 m.
(1863—1931), son till C. G.
Stansning, l o c k n i n g el. l o c k r i n g , hål- S., botanist, politiker, lektagning el. utskärning av bitar i plåt, papp m. m. tor i Gävle 1902, liberal
genom a t t pressa ett efter den önskade formen led. av AK 1902—14. bröt
avpassat verktyg, s t a n s , genom materialet med partiet på grund av
in i en motsvarande urtagning, d y n a . Utföres dess försvarspolitik o. tillvanl. med motordrivna s t a n s m a s k i n e r o. hörde sedan AK som konIvrig
användes vid masstillverkning av ämnen till servativ 1921—24.
framstående
pressade föremål (mynt, knivar, skedar, kok- försvarsvän;
kärl m. m.), håltagning i plåtar som skola sångarbroder o. målsman
för naturskyddet.
nitas osv.
Stare, Stur'nus vulga'ris, näbb rak, vingar
S t a n ' t e pe'de, lat., på stående fot.
Stanwyck fsta;nn'°ik], B a r b a r a , f. 1907, långa, spetsiga. Svart med grön metallglans
amerik. filmskådespelerska, spelar ofta stor- o. täta bruna småfläckar. Längd omkr. 23
cm. Hos oss allmän men avtar mot norr.
stadsflickor i äventyrsfilmer.
Stanz el. s t a n s (it. starna, egentl. rum), Lever av insekter, bär m. m. Strövar, sedan
beteckning för strof, särsk. ottave rime. — ungarna blivit flygvuxna, omkring i större el.
S t a n z e r n a , en rad rum i Vatikanen, deko- mindre flockar. Flyttfågel. (Se färgplansch.)
S t a r g a r d [sjta'rgart], stad i n.v. Polen,
rerade av Rafael o. hans efterföljare.
Sta'pel (av ty.), ställning, på vilken fartyg vojevodskapet Szczecin (s. Pommern, Preussen).
10,000 inv. (1946). Ett flertal medeltida
vilar under byggandet. Jfr Stapelbädd.
Stapelartikel, vara, som i stora mängder byggnader. Ringmur m. portar fr. 1400- o.
1500-t.
Handel o. industri.
omsattes på världsmarknaden, t. ex. järn1. von
Starbemberg
malm, stenkol, trämassa, bomull.
[ijta'r-], E r n s t R i i d i g e r
Stapelbädd, »lutande plan» av timmer som (1638—1701),
greve, österunderlag för stapel, vilken glider därpå vid
fältmarskalk, berömd
sjösättning av fartyg. Detta kallas s t a p e l - rik,
genom sitt framgångsrika
avlöpning.
försvar av Wien mot turStapelfibrer, koustsilketrådar. skurna till karna 1683. (Se bild.)
korta stycken. Spinnas efter kardning till garn.
2. v o n
Starhemberg,
Stape'lia, växtsläkte (fam.
G u i d o (1657—1737), greve,
Asciepiadaceae), 80 arter (s.
österrik, fältmarskalk, delAfrika)
med kaktusliknande
tog i Spanska tronföljdskriget
utseende. Blommor ofta stora
på olika krigsskådeplatser.
med plattat, 5-flikat bräm,
3 . von Starhemberg, E r n s t R i i d i g e r ,
bruna, strimmiga o. fläckaf. 1899, furste, österrik, politiker, deltog i
de (se bild), ofta starkt asFörsta världskr. samt i Hitlers kuppförsök i
luktande.
Munchen 1923, organiserade senare den österrik,
Stapelplats, kustort med
hemvärnsrörelsen (se d. o.) 0. blev dess ledare
upplag av vissa varor.
1936. Efter att ha brutit med nationalsocialisStapelpoliti'k, den handelspolitik, som strä- terna stödde S. med anknytning till den kavar a t t samla transitohandeln till en viss plats tolskt influerade austrofascismen med sin or( s t a p e l ) för utbytet.
ganisation Dollfuss. Efter mordet på denne
Stapelstad, sjöstad med tullbehandlingsrätt. 1934 blev S. vice förbundskansler i SchuschI äldre tid ägde stapelstäderna ensamrätt till niggs kabinett men tvangs 1936 lämna detta.
S. deltog under De Gaulles befäl i Andra världskr.
handel med utlandet.
Staphy'loa, busksläkte (fam. Staphyleaceae), Utgav 1942 sina memoarer i sv. övers. Mellan
II arter. Blad motsatta, parbladiga el. tre- Hitler 01 h Mussolini.
fingrade. Blomhylle dubbelt, 5-taligt, ståndare
Stark [ijt-], J o h a n n e s , f. 1874, tysk fy5, frukten en uppblåst 2—3-rummig kapsel siker, prof. i Aachen 1909, i Greifswald 1917, i
med stenhårda, glänsande frön. S. pinna'ta, Wiirzburg 1920—22, president för Phys.-techn.
pimpcrnöt (mell. Europa), lik fläder, har vita Reichsanstalt i Berlin 1933. Har undersökt
blommor i hängande klasar. Pryduadsbuske. det ljus, som utsändes av kanalstrålar, o. för
Starar, StumVdae, familj bland tättingarna, dess spektralliujer påvisat dels förskjutningar
innefattande talrika släkten i Gamla världen. enl. Dopplers princip o. dels en uppdelning i
Näsborrarna delvis täckta av naken hud, ej flera linjer under inflytande av starka elektroErhöll
av borst. Bon i hål. I Sverige blott staren o. statiska fält ( S t a r k e f f e k t e n ) .
nobelpriset i fysik 1919.
sällsynt rosenstaren. Jfr Stare.
Sta'ra-5agora [-gå'ra], stad i mell. Bulgarien.
Stark [stak], H a r o l d R a y n s f o r d , f .
30,000 inv. (1934). Vinodling; industri.
1880, amerik. amiral, chef för amerik. sjöstridsStarby, kommun i n.v. Skåne, Kristianst. 1. krafterna 1939—42. Medl. av de allierades
(past.adr." Ängelholm);
Björnekulla landsf.- gemensamma generalstab i Washington febr.—
mars 1942, därefter till 1945 chef för de amerik.
distr., S. Åsbo o. Bjäre
sjöstridskrafterna i Europa.
doms. 362 inv. (1947).
1 . Står bäck, C a r l G e S t a r k a d , fornnord. sagohjälte, som av Oden
o r g (1828—85), historisk
tilldömdes ett bragdrikt liv, vartill Tor lade
o. skönlitterär författare,
a t t han skulle leva tre mansåldrar o. begå
lektor i Norrköping, utgav
tre nidingsdåd.
bl. a. de mycket lästa BeS t a r k s t r ö m s t e k n i k , den gren av elektrotekrättelser ur svenska historien
niken, som sysslar med elektricitetens använd(11 dir, 1860—75), fortsatta
ning för belysning, arbetsöverföring m. m.
av P. O. Bäckström (1875
Jfr Svagströmsteknik.
—81), samt ett stort antal
Starkviner, viner med hög alkoholhalt (vanpopulära historiska romaner
ligen över 14 volymprocent), som erhållits gei fosterländsk anda: Engelnom tillsats av sprit. Hit höra sherry, madeira,
brekt Engelbrektsson (1868—69), ö/verste Stål- malaga m. m.
hammar (1870), Nils Bosson Sture (1870—71)
Starr, arter av halvgrässläktet Carex.
m. fl.
Starr, i ögonlinsen uppträdande grumlingar.
Starrkärr
— 1675 —
Kan vara medfödd men är i regel en ålderns
sjukdom (grå starr, katarakt). Starr är vanlig
hos glasblåsare o. sockersjuka. Operativ behandling gagnar ofta. — G r ö n s t a r r , dets.
som glaukom.
S t a r r k ä r r , kommun i v. Västergötland, Älvsb.
1. (past.adr. Älvängen); Ale landsf.distr., Vättle,
Ale o. Kullings doms. 5,031 inv. (1947).
Stars and stripes [stås °nd strajps], eng.,
»stjärnor o. ränder», namn på För. Statrs flagga.
Starspangled banner, T h e [0° sta'spjengg°ld
bsenn' 0 ], »Stjärnbaneret», För. Stat:s nationalsång, diktad av Key 1814 till en eng. dryckesvisa av S. Arnold. Äv. namn på För. Stat:s
flagga.
Start, eng., igångsättning, avfärd, början.
S t a r t k o p p l a r e , apparat utan motstånd för
viss omkoppling vid start av elmotor. Ex.
stjärn-triangelkopplare. Jfr Pådragsmotstånd.
Startmotstånd, dets. som pådragsmotstånd.
Stås, dets. som blodstockning.
Staspapill', en svullnad vid synnervens inträde i ögonbottnen, varigenom en upphöjning
kommer till stånd o. den skarpa gränsen mellan
synnerv o. omgivande näthinna utplånas. Uppkommer vid hjärntumörer etc.
Stassa'no-ugn, elektrostålugn med tre horisontella elektroder över smältan. Ljusbågarna 0bilda en triangel mellan spetsarna, som i
120 vinkel peka in mot ugnens vertikala
centrumlinje. Jfr Triangelkoppling.
Stassen [stsess' 3 n], H a r o l d , f. 1907, amerik. jurist o. politiker, guvernör i Minnesota 1039—
45. S. deltog i Andra världskr. som medl. av amiral
Halseys stab 1943 o. som
biträdande stabschef 1944.
Delegat vid San Franciscokonferensen 1945. S., som
tillhör den liberala falangen
inom republikanska partiet,
har uttalat sig för kraftig
amerik. hjälp åt Västeuropa. President vid Univ.
of Pennsylvania 1948.
Stassfurt [sJtass'fort], stad i delstaten Sachsen-Anhalt, mcll. Tyskland (prov. Sachsen,
Preussen). 15,000 inv. (1933). Centrum för
tyska kaliindustrien.
Stassfurtsalter, kalium- o. magnesiumsalter
(kainit, karnalit, polyhalit, schönit, sylvin m. fl.),
vilka i stor mängd erhållas ur saltlagren vid
Stassfurt i Tyskland o. ha en oerhört stor
betydelse som kaligödselmedel o. för den kem.
industrien.
Staszic [staij'its], S t a n i s l a w (1755 —
1824), polsk präst, politisk författare o. geolog,
patriot o. filantrop.
Stat (lat. sWtus), ställning, tillstånd. 1. Finansiell ställning el. överslag av sådan. — 2.
Avlöning in natura (till statare). — 3. Avlöningsanordning (»lönestat»). — 4. Ämbetsmannakår. — 5. Nat.ek. Hushållsplan, beräknad
inkomst o. dess planlagda fördelning på olika
utgiftstitlar, användes huvudsakl. i betydelsen
riksstat. — 6. Till ett visst område begränsat
samhälle med ursprunglig härskarmakt, s t a t s ta a k t, som gör sig obetingat gällande inåt
genom sina organ. Utåt kan en stat vara fullt
oberoende (»suverän») el. helt el. delvis beroende
av andra stater (lydstat, unionsstat).
Stat, udde i Sogn o. Fjordane fylke, Norge,
på halvön S t a 11 a n d.
S t a t a r e , förr fast anställd jordbruksarbetare,
vars avlöning delvis utgick in natura ( s t a t).
Staten Island .[staetn' aj'l°nd], ö i New
Yorkbukten, ö. För. Stat., inkorporerad med
staden New York, där den utgör stadsdelen
R i c h m o n d. 154 kvkm, 174,000 inv. (1940).
Statens järnvägar
Statens . . ., se äv. resp. huvudord (Bränslekommissionen, Livsmedelskommissionen osv.).
S t a t e n s affärsdrivande verk, sammanfattande benämning på Postverket, Telegrafverket,
Statens järnvägar, Statens vattenfallsverk, Domänverket o. Statens reproduktionsanstalt.
Statens a v t a l s n ä m n d , av K. M:t tillsatt
nämnd, bestående av ordf. o. två led., med uppgift att handlägga ärenden rörande kollektivavtal inom statsförvaltningen
o. statliga bolag.
Instruktion av 30/g 1947Statens
bakteriologiska
laboratorium,
Sthlm, bereder vaccin o. antitoxiskt serum
samt utför vissa bakteriologiska arb. Lyder
under Medicinalstyrelsen. Instruktion av *°/t
1947Statens biografbyrå, en år 1911 inrättad
anstalt med uppdrag a t t granska till offentlig
förevisning avsedda filmer. Filmer, vilkas förevisning skulle strida mot allmän lag o. goda
seder el. verka förråande el. förvillande på
rättsbegreppen, skolaZ vägras godkännande.
Instruktion av */io *9 9 med sen. ändr.
Statens centrala frökontrollanstalt, Bergshamra, Stocksund, öppnades 1925 med uppgift
att utöva kontroll över utsädesvaror genom
laboratorieanalys o. odlingsförsök samt att bedriva därmed sammanhängande vetenskaplig
forskning. Instruktion av 3/2 1939 med ändring
«/t 1940.
Statens etnografiska museum, Sthlm, utgöres av Naturhistoriska riksmuseets etnografiska avdelning, ombildad till självständig institution 1/7 1935- Innefattar etnografiska, arkeologiska o. antropologiska samlingar o. är inrymt
i f. d. Livregementets dragoners kaserner
vid
Djurgårdsbrunnsviken. Instruktion av 23 / 3 1935
med ändr. il/e 1940.
Statens farmaceutiska l a b o r a t o r i u m , Stblm,
utövar bl. a. kontroll över apoteksvarustadgans
efterlevnad. Lyder under Medicinalstyrelsen.
Instruktion av so/g 1947.
Statens g e o t e k n i s k a i n s t i t u t , Sthlm, utför
vetenskaplig, teknisk O. ekonomisk forskning
omfattande frågor om jord- o. andra massors
tryck, stabilitet o. deformationer samt geotekn.
frågor om erosion o. grundvatten m. m. Det
skall dessutom verka för spridande av geotekn.
kunskap. Ledningen utövas av en chef (överingenjör) samt en direktion, bestående av ordf.
o. 10 led. Instruktion ^/j 1944 med sen. ändr.
Statens historiska m u s e u m , Sthlm, centralmuseum för sv. förhistorisk o. medeltida kultur.
Omfattar äv. myntkabinett o. bibliotek m. m.,
under vård av Vitt., hist. o. ant. akad. (sedan
1786). Museet, som tidigare varit inrymt i Nat.mus:s bottenvåning, fick 1941 nya lokaler i anslutning till riksantikvarieämbetets hus vid
Storgatan.
Statens i n s t i t u t för folkhälsan, Sthlm, inrättat 1938 genom en Rockefcllerdonation på
1 mill. kr. Verksamheten omfattar vetenskaplig forskning, praktiska undersökningar o. rådgivning i allmän hygien (ex. bostadshygien),
yrkeshygien (yrkessjukdomar m. m.) o. födoämneshygien (undersökning av livsmedel, vatten ni. in., vitaminbestämningar). Meddelar äv.
undervisning i hygien för blivande läkare, distriktssköterskor m. fl. Instruktion av 27 / 5 1938,
med sen. ändr. Föreståndare prof. E. Abramson.
Statens j ä r n v ä g a r , förk. S. / . , det statliga
svenska järnvägsväsendet. Tillkom vid 1853—•
54 års riksdag genom beslutet, att stambanorna
skulle anläggas av staten o. de lokala banorna av enskilda. År 1939 beslöts a t t förstatliga
alla viktigare enskilda järnvägar. Chef för S. J.
är generaldirektören för Järnvägsstyrelsen (se
d. o.); den lokala förvaltningen är fördelad på
sex distrikt med huvudstationer i Sthlm, Göteborg, Malmö, Östersund, Luleå o. Borås. Di-
Statens konstråd
— 1676 —
strikten äro indelade i avdelningar o. trafiksektioner, på vilka de lokala stationerna äro fördelade. Dessutom finnas sju huvudverkstäder
o. fem förrådsavd.
Statens konstråd, bildat 1937. består av 7
ledamöter, varav 4 utövande konstnärer, o. omhänderhar den konstnärliga utsmyckningen av
statliga byggnader. I vissa fall anordnas tävlingar mellan sv. konstnärer. Det skall äv.
verka för kommunala byggnaders o. offentliga
platsers prydande med konstverk.
Statens lantbruksförsök, sedan VT X 9 4 8
namn på den till Kungl. Lantbrukshögskolan
knutna försöksverksamheten. Bedrives (sedan
1939) vid två försöksanstalter, som num. kallas
S t a t e n s j o r d b r u k s f ö r s ö k o. Statens
h u s d j u r s f ö r s ö k . S . har med
Lantbrukshögskolan gemensam styrelse. Jfr
Lantbrukshögskolan.
Statens l a n t b r u k s k e m i s k a k o n t r o l l a n s t a l t ,
Sthlm, inrättad 1939, utför för allmän el. enskild
räkning kemiska analyser av för jordbruket
viktiga produkter, ss. foder- o. gödselmedel,
jordprov, skörde- o. mejeriprodukter. Samma
uppgift ha äv. fem lantbrukskemiska kontrollstationer
i olika delar av landet. Instruktion av
17
/3 1939 nied sen. ändr.
Statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt omorganiserades VT r 945 °- benämnes
num.
Sveriges
meteorologiska
och
hydrologiska
institut
(se
d. o.).
Statens offentliga u t r e d n i n g a r , gemensam
benämning (från 1922) på en skriftserie, innehållande sakkunnig- o. kommittébetänkanden.
Statens p r o v n i n g s a n s t a l t , Sthlm, inrättad
1920, utför för allmän el. enskild räkning materialprovning. Lyder 3under handelsdepartementet. Instruktion av °/ 1 2 1922 med en sen.
ändr.
Statens r e p r o d u k t i o n s a n s t a l t , under Lantmäteristyrelsen lydande statligt affärsverk med
uppgift att åt staten o. dess organ samt äv.
åt enskilda mot betalning utföra reproduktion
o. tryck av kartor, ritningar, blanketter m. m.
samt bedriva i samband därmedl ä stående förlagsverksamhet. Instruktion 1av / 6 1926 med
sen. ändr. I verksamhet sed. /e 1921.
Statens r ä t t s k e m i s k a l a b o r a t o r i u m utför
rättskemiska undersökningar
åt Medicinalstyrelsen, Instruktion av 30/8 1947.
Statens sakrevision åligger att ur allmänt
ekonomiska synpunkter granska statlig o statsunderstödd verksamhet i den mån K. M:t icke
särsk. förordnar, a t t viss verksamhet skall undantagas dess granskning, samt öva tillsyn över
att denna anordnas på ett ändamålsenligt, planmässigt o. sparsamt sätt. Består av ordf. o. 6 led.
Instruktion av 27, 1946.
Statens vattenfalisverk, sammanfattande
benämning på under Vattenfallsstyrelsen lydande verk o. förvaltningar: Trollhätte kanalverk, Trollhätte, Älvkarleby, Motala, Västerås,
Mellersta Norrlands, Övre Norrlands o. Norrbottens kraftverk.
Statens
veterinärmedicinska
anstalt,
Sthlm, utför praktisk-vetenskapliga undersökningar o. vetenskaplig forskning inom veterinärmedicin o. födoämneshygien, tillverkar sera,
vacciner o. a. bakteriologiska preparat samt
meddelar praktiska råd i kampen mot husdjurens sjukdomar. Föreståndare förordnas av
K. M:t för sex år i sänder, f. n. prof. A. Hjärre.
Instruktion av M/U j 0 4 3 m e ( j ändr. *'/, 1947.
Har bildats genom omorganisation av Statens
veterinärbakteriologiska
anstalt
(1917—43).
Statens växtskyddsanstalt, Bergshamra,
Stocksund, inrättad 1932 genom ombildning
av delar av Centralanstalten för jordbruksförsök.
Statistiska centralbyrån
Har till uppgift att utföra vetenskapl. undersökn. o. praktiska försök över bekämpandet av
nyttoväxternas sjukdomar, parasiter o. skadedjur samt att meddela råd o. utöva kontroll
(bl. a. vid import av levande växter o. potatis)
på detta område. Instruktion av is/is J 9 3 2 m e a
ändring Vi 1940.
Statens . . . , se f. ö. resp. huvudord.
State'ra, utföra statistroll.
S t a t e s m a n ' s Year-Book, T h e [ö° ste''tsm°ns ji' ö bokk], eng., »statsmannens årsbok»;
eng. statistisk årsbok över hela världen, utkommer årl. sedan 1864 i London.
Sta'tice, växtsläkte (fam. Plumbaginaceae),
120 arter örter o. buskar, de flesta vid kuster o.
på saltstäpper. S. limo'nium o. S. hu''milis, marrisp, glatta örter med hela, läderartade jordblad
o. rikt grenad stängel med en mängd små, oansenliga blommor. Havsstränder i Skåne o. Bohuslän. Andra arter odlas som prydnadsväxter.
S t a t i k (av grek.), läran om jämvikt; har
grundläggande betydelse bl. a. för hus- o. maskinbyggnad. Dess bägge grundlagar, hävstångslagen o. kraftparallellogrammen, voro blott
ofullständigt kända under antiken men klarlades av Lionardo da Vinci, resp. Stevin. Virtuella förflyttningarnas princip, teorien för
kraftpar o. grafostatiken ha under 1700- o.
1800-t. givit statikens metoder stor fulländning.
Jfr Hydrostatik.
S t a t i o n (av lat. sta're, stå), hållplats, järnvägstågs hållplats; mindre postanstalt, telegrafel. telefonlokal m. m.; i katolska länder böneplats med uppställt kors el. bild ur passionshistorien. — Sjöv. 1) Örlogsflottans hemort.
2) Indelningsgrund för dagliga tjänsten på örlogsfartyg, där manskapet delas i: backs-, skans-,
signalgastar, muskötteri, eldare o. frivaktare (på
segelfartyg dessutom: för-, stor- o. kryssmärsgastar).
Statione'ra, förlägga.
Station pointer [ste 1 'sj 8 n påjn't°], eng., instrument för vinkelavsättning i sjökort, består
av en graderad cirkel med en fast o. två kring
medelpunkten rörliga armar.
Stationsbefälhavare, före 1936 års härordning benämning på sjöofficer (vanl. flaggman), som utövade befälet på svensk örlogsstation. Num. s t a t i o n s c h e f (kommendör).
S t a t i o n s i n s p e k t o r , föreståndare för större
järnvågsstation.
S t a t i o n s m ä s t a r e , föreståndare
för mindre
järnvägsstation el. för postexpedition.
S t a t i o n ä ' r (av fr.), bofast, stillastående. E t t
strömningstillstånd är stationärt, då hastigheten är konstant i varje punkt.
Sta'tisk (av statik), avseende jämvikt.
Statist' (av lat. sta're, stå), person som utför
obetydlig roll i ett teaterstycke el. en film.
Statisti'k (av lat. sta'tus, fast ordning), urspr.
statskunskap, num. vetenskapen om siffermässig framställning o. undersökning av storleksförhållanden, särsk. av massföreteelser på
samhällslivets område. I modern tid har statistiken utvecklats till en av de viktigaste o.
vid allt metodiskt samhällsarbete oumbärligaste
vetenskaperna. I Sverige, som kan räknas som
ett föregångsland på detta område, infördes
officiell vetenskaplig statistik redan 1756 genom
bildandet av den äldre Tabellkommissionen.
S t a t i s ' t i s k a c e n t r a l b y r å n , ceritralt ämbetsverk (bildat 1858 som efterträdare till den
äldre Tabellkommissionen av år i7s6), lydande
under finansdepartementet, med åliggande a t t
bearbeta o. offentliggöra de grenar av den officiella statistiken, som icke tillhöra annat ämbetsverks handläggning, samt utföra de särskilda
statistiska undersökningar, som anbefallts av
K. M:t. Centralbyrån utger bl. a. en statistisk årsbok samt en årsbok för rikets kommu-
Statistiska kontor
— i(677
ner. Byrån har äv. vissa administrativa uppgifter (rörande rikets indelning, folkbokföringen, äkteuskapsregistret). Instruktion av
2'/ g 1929 med sen. ändr.
Statistiska kontor, S t o c k h o l m s s t a d s ,
ett 1905 upprättat kommunalt ämbetsverk, som
enligt sin instruktion har till allmän uppgift »att
samla o. vetenskapligt bearbeta samt offentliggöra uppgifter till belysande av Sthlms stads
kommunala liv, dess förvaltning, sociala o.
ekonomiska förhållanden». — Även Göteborgs
stad har ett särskilt statistiskt kontor. — Inom
åtskilliga statsämbetsverk o. större affärsföretag finnas ofta statistiska kontor, avdelningar
el. byråer.
Statistiska tabellkommissionen, en under
finansdepartementet lydande central myndighet med huvudsakligt ändamål att mellan de
ämbetsverk, som hava a t t offentliggöra bidrag
till Sveriges officiella statistik, åstadkomma
nödigt samband i vad angår deras statistiska
verksamhet. Kommissionen utgöres av chefen
för Statistiska centralbyrån jämte en representant för vart o. ett av dessa ämbetsverk.
Instruktion av M / M 1886.
Sta'tius, P u b l i u s P a p i n i u s (omkr.
45—96 e. Kr.), rom.skald vid kejsar Domitianus'
hov. Främsta bevarade verk äro ett stort epos,
Thebais, om de sju mot Tebe, samt Silvae,
virtuosa tillfällighetsdikter av stort historiskt
intresse.
Stati'v (av lat.), ställning, som tjänar som
stöd åt instrument el. maskindelar.
Statoli'ter, dets. som otoliter.
Sta'tor (av lat. sta're, stå), den stillastående
delen av en elektrisk maskin.
Statoskop [-skå'p] (av grek. staio's, stående,
o. skopéi'n, se), instrument, varmed man utröner ett luftfartygs riktning i höjdled.
S t a t s a g r o n o ' m , tjänsteman vid Statens lantbruksförsök.
S t a t s b o r g a r s k a p , dets. som medborgarskap.
Jfr Medborgarrätt.
Statsfru, hovdam, tillhörande konungens o.
drottningens uppvaktning.
Statsfånge, person som hålles fängslad av
politiska skäl.
Statsförbrytelse, brott mot ett rikes säkerhet o. bestånd samt mot dess statsöverhuvud
o. parlament.
Statsförfattning el. k o n s t i t u t i o'n, sammanfattning av de för en riksstyrelse gällande rättsreglerna, i Sverige uttryckta i grundlagarna.
Statsgeode't, tjänsteman vid geodetiska byrån vid Rikets allm. kartverk.
Statsgeolo'g, tjänsteman vid Sveriges geologiska undersökning.
Statsgruvefält, område på kronojord, som av
konung o. riksdag förklarats vara statsgruvefält
o. därefter får inmutas blott för kronans räkning.
Statshydrolo'g, tjänsteman vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Kallades
före 1945 s t a t s h y d r o g r a'f.
S t a t s k a l e n d e r , systematiskt ordnad förteckning över statens ämbets- o. tjänstemän. Sveriges statskalender började utgivas 1813.
Utgivare är Vetenskapsakademien.
Statskartogra'f, tjänsteman i ekonomiska
kartbyrån el. i fotogrammetriska byrån vid
Rikets allm. kartverk.
Statskommissa'rie, titel för byråchef i Statskontoret.
S t a t s k o n s u l e n ' t e r , tjänstemän under Lantbruksstyrelsen med uppgift a t t inom var sin
gren av lanthushållningen (boskapsskötsel,
svinskötsel, får- o. getskötsel, mejerihushållning) följa utvecklingen, ge allmänheten råd
o. upplysningar m. m.
—
Statsrådsprotokoll
Statskontoret,
ett under finansdepartementet lydande centralt ämbetsverk med åliggande att mottaga o. redovisa statens inkomster
o. bestrida statsutgifterna enl. fastställda stater
samt förvalta under dess
vård stående fonder
m. m. Instruktion av u/12 1939 med sen. ändr.
S t a t s k y r k a , en av staten skyddad o. ekonomiskt underhållen samt under dess organ ställd
kyrka, ex. lutherska kyrkan i Sverige.
Statsliggaren, en av Statskontorets kassabyrå för varje budgetår upprättad o. av trycket
utgiven sammanfattning av statsverkets specialutgiftsstater.
Statslös, person, som icke är medborgare i
något land. Jfr Nansenpass.
Statsmedici'nska a n s t a l t e n , gemensam benämning på Statens bakteriologiska, Statens
farmaceutiska o. Statens rättskemiska laboratorier.
S t a t s m e t e o r o l o g , tjänsteman vid Sveriges
meteorologiska o. hydrologiska institut.
Statsminister, titel pä statsrådets främste
ledamot. Motsvaras i vissa andra länder av
konseljpresident el. premierminister.
Statsministern tituleras i Sverige excellens. Vid
statsrådets inrättande 1809 ingingo i detsamma två statsministrar, justitiestatsministern o.
utrikesstatsministern. Det nuv. statsministerämbetet tillkom 1876.
Statsobligatio'n, av staten utställd obligation,
Statsregle'ring, faststållandet av en plan
för statens inkomster o. utgifter under viss tid
(statsregieringsår el. budgetår,
som fr. o. m.
1923 omfattar tiden V,— 3 %)Statsreligio'n föreligger, när tillhörigheten till
ett visst trossamfund är villkor för åtnjutandet
av fullständiga medborgerliga rättigheter.
Statsrevisio'n, s t a t s r e v i s o'r e r, dets.
som riksdagens revisorer.
Statsråd, i Sverige m. fl. länder beteckning
dels på konungens rådgivande korporation
(»regering», »ministär»), dels på dennas sammanträden (»konselj») och dels på dess medlemmar (utom stats- o. utrikesministrarna). Svenska statsrådet, som tillkom genom 1809 års
Regeringsform, består num. av cheferna för de
11 statsdepartementen samt lägst 3, högst 6,
f. n. (1948) 5 statsråd utan departement
(utan portfölj; konsultativa statsråd). Chefen
för utrikesdepartementet är minister för utrikes
ärenden o. en av statsrådets ledamöter utnämnes av konungen till statsminister. Statsråd hålles av konungen vanl. en gång 1 veckan (fredag).
Statsrådsavdelningen
i
Stockholm
1814—1905 var den del av norska regeringen,
som enligt grundlagen skulle kvarstanna hos
konungen under hans vistelse i Sverige. Den
bestod av en statsminister o. två statsråd. Dess
betydelse minskades efter inrättandet av ett
statsrainisterämbete även i Norge 1873.
Statsrådsberedning, ärendenas beredning
innan de föredragas för konungen i statsrådet.
Sker antingen såsom a l l m ä n b e r e d n i n g
i närvaro av alla statsråden under statsministerns
ordförandeskap el. såsom d e p a r t e m e n t s b e r e d n i n g av
vederbörande
departementschef (-chefer) samt 1 el. 2 konsult, statsråd. Statsrådsberedningen, som i regel är av
avgörande betydelse för ärendenas behandling,
är en arbetsform, som framvuxit genom praxis
vid sidan av grundlagen. Med statsrådsberedning betecknas äv. själva institutionen.
Statsrådsprotokoll, det protokoll, som skall
föras över de mål, som förekomma hos konungen
i statsrådet. Protokollet föres departementsvis
av kanslisekreterare (i vissa nådefrågor av protokollssekreterare). De justeras i Statsrådsberedningen o. undertecknas av konungen o.
samtliga närvarande statsråd. I kommandomål
föres i allm. ej protokoll.
Statsrätt
— 1678 —
S t a t s r ä t t , rättsreglerna om de högsta statsorganens (regeringens o. riksdagens) organisation o. verksamhet.
S t a t s s e k r e t e r a r e , ämbetsman i statsdepartement, departementschefens närmaste man. —
Statssekrcterarämbetet, som tidigast förekommer i 1634 års regeringsform o. därefter existerade till 1840 års departementalreform, inrättades i sin nu v. form 1917. I utrikesdepartementet motsvaras statssekreteraren av kabinettssekreteraren.
Statsskuldbok, ett hos Riksgäldskontoret
fört register, vari på begäran kan införas anteckning om statsobligations innehavande av
viss man samtidigt som obligationen deponeras
hos Riksgäldskontoret.
Statssocialism', samhällsåskådning, som vill
ge staten befogenhet till vidsträckt ingripande
i det ekonomiska o. sociala livet för främjande
av de arbetande klassernas välfärd.
Statstopogra'f, tjänsteman i topografiska
kartbyrån vid Rikets allmänna kartverk.
S t a t s u t s k o t t e t , ett av riksdagens ordinarie
utskott, bestående av 24 ledamöter, hälften
från vardera kammaren, med uppgift att
granska, utreda o. uppgiva statsverkets tillstånd o. förvaltning (utom betr. jordbruksärenden, pensionsstaten, riksdags- o. revisionskostnader samt kostnader för riksdagens hus o. verk)
samt föreslå vad till fyllande av dess behov
erfordras, vidare att förslagsvis beräkna statsvetkets ordinarie inkomster samt uppgiva, huru
mycket som bör utgöras genom bevillningar,
ävensom uppgöra förslag till riksstat. Därjämte
skall utskottet granska, att utbetalningarna av
statsmedel icke överstigit beloppet av de huvudtitlar, som fastställts i statsregleringen m. m.
Av ålder riksdagens mäktigaste utskott.
Statsverket, benämning på den gren av
statens finansförvaltning, som föres med till
K. M:ts förfogande stående, på Statskontoret
anvisade medel.
Statsverkets kassafond, fond för bestridande
av fastställda statsutgifter, då inkomsterna icke
hunnit inflyta. Enligt beslut av 1937 ersatt av
Statens
budgetutjämningsfond.
Statsverkspropositio'n, den proposition (n:r
1), som vid varje lagtima riksdags öppnande
tillställes båda kamrarna, innehållande dels en
redogörelse för »statsverkets tillstånd i alla dess
delar, till inkomster o. utgifter, fordringar o.
skulder» ävensom förslag rörande sättet att
genom bevillningar fylla vad staten erfordrar
utöver de ordinarie inkomsterna. Propositionens
utskottsbehandling (främst i statsutskottet)
föregås av den s. k. remissdebatten.
Statsvetenskaplig examen infördes genom
stadga 20 / g 1935 o. kan avläggas dels inom juridiska o. dels inom filosofiska fakulteten. Den
som avlagt examen kallas p o 1 i't i c e s m ag i s't e r. Examen tillkom med tanke på de
administrativa verkens rekrytering.
Statsåklagare, allmänna åklagare, som äro
underordnade riksåklagaren men överordnade
distriktsåklagarna. S. äro landsfogdarna o.
förste stadsfiskalerna.
StatuaVisk, statyliknande.
S t a t u e ' r a (av lat.), fastställa. — S t a t u'r,
växt, gestalt. — - S t a t u't, stadga.
S t a ' t u s , lat., tillstånd; förhållandet mellan
en affärs tillgångar o. skulder. — St a't u s
p r a e's e n s, närvarande tillstånd (särsk. om
sjuk person). — St a't u s q u o, tillstånd, vari
någonting befinner sig. — St a't u s q u o
a n't e, tillstånd, vari någonting befann sig
före viss tidpunkt.
S t a t u ' t (av lat. statu'ere, fastställa, stadga),
stadga (för korporation el. sällskap), förordning.
S t a t u t e Iaw [staetfjot lå], eng., den engelska
Stavenow
skrivna lagen i motsats till sedvanerätten
( c o m m o n l a w).
Staty' (fr. statue), bildstod. — S t a t y e t t ' ,
mindre skulpturbild.
Staufferkopp, smörjkopp med fett, vilket
vid behov pressas fram till smörjstället genom
a t t locket skruvas nedåt ett litet stycke i taget.
Stauning, T h o r v a 1 d (1873—1942), dansk
politiker, socialdemokratiens ledare, urspr. arbetare i en cigarrfabrik, ordf.
i
cigarrsorterarnas fackfören. 1896—08, led. av
Folketinget 1906, socialdem. riksdagsgruppens ledare 1910—24 o. 1928—29.
S. var 1916—20 minister utan
portfölj i Zahles regering
o. 1924—26 chef för Danmarks första socialdem. ministär o. tillika handelsmin.
Från 1929 var S. åter statsminister (därvid tillika handelsmin. 1929—33 o. försvarsmin. 1933—35).
Efter den tyska ockupationen 9 april 1940,
vilken i avsevärd grad underlättades av
den av S. under två decennier förda försvarsnihilistiska politiken, ombildade S. i juli s. å.
sin regering till en samlingsministär. Jfr Danmark. Historia.
von Staupitz [s}ta°'pits],
J o h a n n, d. 1524, Luthers
gynnare, generalvikarie för
en gren av augustinereremiternas orden, kallade Luther till Wittenberg. Nedlade 1520 sitt ämbete för
att icke behöva uppträda
mot Luther o. drog sig tillbaka till Salzburg.
Stav, pl. s t ä v e r, skivor av furu, gran el. lärkträ,
som efter särskild behandling (basning i ånga
o. pressning) användas till laggkärl.
S t a v a n g e r , stad i s.v. Norge, Rogaland
fylke, vid Stavangerfjorden. 49,000 inv. (1946).
Bland byggnader märkas domkyrkan, uppförd
omkr. 1130—50, senare delvis ändrad i gotik,
en av Norges märkligaste kyrkor, samt den
gamla biskopsgården (nu skola). God hamn,
betyd, konservindustri, sillfiske. Flygplats Sola.
— S. var stad redan på 100-t. o. har varit
biskopssäte från omkr. 1128 till 1682 o. från
1923.
S t a v a n g e r bispedömme, stift i s.v. Norge,
omfattande Rogaland fylke. Stiftsstad: Stavanger.
Stavangerfjord, dets. som Boknfjord.
Stavar. Anat. De element i ögats näthinna,
som jämte de s. k. tapparna retas av ljusstrålarna o. utlösa en nervverksamhet, som via
hjärnan resulterar i synintryck.
Stavby, kommun i mell. Uppland, TJpps. 1.
(past.adr. Upplands Tuna); O lands landsf.distr.,
Upps. 1:8 n. doms. 784 inv. (1947)Stave, E r i k (1857—1932), teolog, prof. i
Uppsala 1899—1922, domprost rgi7—22. Utgav
arb. rörande GT, läroböcker m. m. Utgav 1901
—23 tidskr. Bibeltors karen.
1. Sta'venow, L u d v i g ,
f. " / 1 0 1864, historiker,
prof. vid Göteborgs högskola 1895, i Uppsala 1914—
29; Uppsala universitets rektor 1918—29. S. har ingående behandlat frihetstiden
o. gustavianska tiden o.
givit uppmärksammade bidrag till allmän historia.
Medred. för Sveriges historia
till våra dagar. (Se bild.)
Stavenow
— 1679
Steenstrup
syra användes till framställning av stearinljus.
Stearinsyrans salter o. estrar kallas stearat,
natriumsaltet ingår i tvål. Jfr Fettsyror.
Steati't (av grek. ste'ar, talg), dets. som
späcksten.
Steatom [-å'm] (av grek. ste'ar, talg), dets.
som aterom.
Steatopygi' (av grek. ste'ar, talg, o. pyge',
stjärt), f e t t g u m p , den abnorma fettavlagriug
i sätet, som utmärker kvinnorna bland hottentotterna o. enl. bevarade statyetter äv. vissa
stenåldersfolk.
1 . von S t e d i n g k , C u r t
(1746—1836), greve, fältmarskalk o. diplomat. Ambassadör i Petersburg 1790
—1808 o. 1809—n sökte
S. efter Finska kriget 1808
—09 återställa det vänskapliga förhållandet mellan
Sverige o. Ryssland. I kriget i Tyskland 1813—14
förde S. under Karl Johan
befälet över de sv. trupperna. Memoarer (1844—46).
2. Stavenow, Å k e , f. */» 189S, son till I,.
S., konsthistoriker, dir. f. Sv. slöjdfören. 1935
—46, rektor för Konstfackskolan sed. 1946.
Arb. om Carl Hårleman samt äldre o. nyare
konstindustri.
Stavhopp, höjdhopp över ribba med hjälp
av en stav. 1948 gällande världsrekord: C.
Warmcrdam, För. Stat. (1942), 477 cm.
Stavkarl, äldre benämning på tiggare.
Stavkyrka,
träkyrka,
som
uppförts av lodrätt ställt virke,
s. k. stavar. I
Sverige
finnes
endast en bevarad
(Hedared,
Västergötland)
men flera rester
bl. a. från Hemse
på Gotland (nu
i
Stat.
hist.
mus.). E t t tjugotal
stavkyrkor finnas ännu
i Norge, bl. a.
2 . von Stedingk, V i k t o r (1751—1823),
I Borgund (se
broder till C. v. S., frih., sjöofficer; överadjutant
bild),Eidsborgo.
vid arméns flotta 1784. I sjöslaget vid SvenskUrnes. De norsund 1790, som gjort honom ryktbar, kommendiska
stavkyrkorna hade sin lansperiod från 1000-t. till derade S. centern av skärgårdsflottan.
3 . von Stedingk, E u g é n e (1825—7i),
i2oo-t:s mitt.
frih., diplomat, musiker, g. m. operasångerskan
S t a v n s b a a n d e t [-bånne] (da.), »bundenhet Wilhelmina Gelhaar, 1860—66 förste dir. vid
vid torvan», kallas den förpliktelse, som 1733 Kungl. teatern i Sthlm, åvägabragte 1863 in—88 vilade över det danska bondeståndets köpet av Dram. teatern.
4. von Stedingk, H a n s (1862—1945). son
manliga medlemmar a t t stanna på det gods,
till E. v. S., greve, kabinettskammarherre 1912,
där de voro födda. Jfr Vornedskab.
Stavnäs, kommun i s.v. Värmland, Värml. 1. 1910—19 chef för Kungl.
(past.adr. N. Fjöle); Gillbergs landsf.distr., teatern i Sthlm.
Steele [stil], sir R i c Södersysslets doms. 1,971 inv. (1947).
h a r d (1672—1729), eng.
Stavrim, dets. som allitteration.
författare,
uppsatte den
Stav'ropol. 1. Territorium i RSFSR, i n. första moraliska
veckotidKaukasien. 76,600 kvkm. Till S. hör Tjerkessiska skriften
The Tatler (1709—
autonoma området. — 2. 1936—43 V o r o s j i- 11), som i konstnärlig form
1 o v s k, huvudstad i S. 1, vid fl. Tasjl. 85,000 behandlade samtida aktuinv. (1939)ella företeelser, samt tills,
S t a v s i n g e , dets. som Stafsinge.
m. J. Addison tidskriften
Stavsund, gods i Ekerö kommun, Sthlms 1., The Spectator (1711—12).
Skrev
äv. komedier. (Se bild.)
grundat 1675 av Erik Lindschöld. Huvudbyggnaden uppfördes efter ritn. av Nic. Tessin
Steen [sten],
d. ä., lustträdgården av Tessin d. y. Tillhör sed. J a n (1626—79),
1865 ätten Klinckowström.
höll. målare, utStayer [ste 1 ' 0 ], eng., kapplöpningshäst el. förde vanl. hucyklist, som kan hålla farten i lång löpning. moristiskt upp—• S t a y e r l o p p , cykeltävling, vid vilken fattade o. livvarje tävlande åker bakom en motorcykUst, fullt återgivna ]
varigenom luftmotståndet minskas o. farten
folklivsbilder
hålles hög o. jämn.
(exempel,
se
Stead [stedd], W i l l i a m
(1849—1912), bild) samt myeng. tidningsman, från 1890 utgivare av tologiska o. remånadsskriften
Review of Reviews; införde ligiösa
motiv,
intervjuen i eng. press o. verkade för den landskap o. stillleben.
britt, imperietankens popularisering, ehuru
f. ö. pacifist. Omkom vid Titanics undergång
Steen [sten],
Steapsi'n, fettspjälkande enzym, som av- J o h a n n e s Vilsöndras från bukspottkörteln.
helm ChristiSteara't, stearinsyrans salter o. estrar.
an (1827—1906),
S t e a r i n (av grek. ste'ar, talg), stearinsyrans norsk statsman;
glycerinester, e t t fett, som smälter vid 7a 0 . skolrektor; stortingsman 1859—1900. S. blev
Talg utgöres huvudsakligen av stearin. Ju mera 1884 vänsterpartiets ledare o. var 1891—93 o.
stearin ett fett innehåller, desto fastare är dess 1898—1902 statsminister.
konsistens vid vanlig temperatur.
Steen [sten], M a r g u e r i t e , eng. författaStearinljus bestå av en blandning av stea- rinna, bl. romaner The sun is my undoing (1941;
rin- o. palmitinsyra. Jfr Fettsyror o. ljusstöp- Solen är mitt öde, 1942).
ning.
Steenhoff, F r i d a , f . W a d s t r ö m (1865—
Stearinsyra, C 17 H 35 • COjII, en fettsyra med 1945), författarinna under namnet H a r o l d
smältp. 69.30, förekommer liksom palmitin- G ö t e , utg. bl. a. en rad radikala tendensskådesyra bunden vid glycerin i de flesta fasta spel (Lejonets unge, 1896, m. fl.).
fetter. En blandning av palmitin- o. stearinSteenstrup [ste'n-], J o h a n n e s (1844—
Steeple-chase
— 1680 -
1935). dansk historiker, prof. i Köpenhamn 1882
—1917. Inom S:s mångsidiga o. betydelsefulla
alstring, som särsk. ägnats Danmarks äldre
historia, märkes det klassiska verket Normannerne (4 bd, 1876—82).
Steeple-ohase [sti'pl tsje's], eng., hästkapplöpniug över fasta hinder (jordvallar, häckar,
gravar o. dyl.). Distans vanl. 3,000—7,000 m.
Äv. hinderlöpning till fots 3,000 m.
Steepler [sti'plflJ, eng., häst, lämpad för
steeple-chase (se d. o.).
Stefan, d. n 8 5 , Sveriges förste ärkebiskop
(1164), tidigare munk i Alvastra, trol. av eng.
börd.
Stefan, lat. S t e p h a n u s , namn på g påvar. S t e f a n I I , påve 752—757, slöt ett förbund med frankernas konung Pippin den lille,
vilket ledde till uppkomsten av Kyrkostaten.
Stefan, D u s j a n (omkr. 1308—55), honung
av Serbien (1331), utvidgade sitt rike under
strider mot Ungern o. Bosnien o. ordnade som
lagstiftare landets inre förhållanden. S:s regering var det äldre serbiska rikets glansperiod;
det störtades kort därpå av turkarna.
Stefan, konungar av Ungern. — S t e f a n I
d e n h e l i g e (975—1038), Ungerns skyddspatron, införde kristendomen i Ungern, erhöll
av påven Sylvester II titeln apostolisk konung samt den ännu bevarade S: t S t e fanskronan
(rooo).
Stefan av B l o i s (1097—1154), konung av
England, dotterson till Vilhelm Erövraren,
normandisk storman, lät vid Henrik I:s död
1135 utropa sig till konung men måste under
ett långvarigt inbördeskrig försvara sin krona
mot kejsarinnan Matilda o. till sist erkänna
hennes son Henrik som sin efterträdare (1153).
Stefan IV B å t h o r y (1533—86), furste av
Siebenburgen 1571, konung i Polen 1575- Förde
e t t segerrikt krig mot Ivan den förskräcklige.
Var svåger till Johan I I I .
Ste'faniesjön, saltsjö i s. Etiopien. 790
kvkm. Avlopp saknas.
Stefansson, J o n (1851—1915), isl. författare, jordbrukare. Bondenoveller.
Stefansson [steff'°ns°n], V i 1 b j å 1 m u r,
f. 1879, kanad. forskningsresande av isl. börd,
har företagit etnografiska resor till Canadas
nordkust (1908—12), den arktiska övärlden
(1913—r8) o. området n. om Sibirien (1931 —
22). S. har äv. gjort sig känd genom teorien,
att n. Canadas »blonda» eskimåer skulle vara
ättlingar av nordbor.
S t e f a n u s , enl. Apg. 6 en diakon i Jerusalem,
som stenades av pöbcln. S. firas som den förste
martyren. Hans dag är a 6 dec.
S t o f f a n i , Ä g o s t i n o (1654—1728), ital.
tonsättare o. diplomat, skrev ett 20-tal högt
värderade operor men vann sin största berömmelse genom en rad mästerliga kammarduetter.
Steffen, R i c h a r d (1862—1948), litteraturhistoriker, rektor i Visby 1906—28, förest,
för arkivdepån därst. t927. Bl. arb. Nordens
gudalära och hjältesagor (3 dir texter o. kommentar, 1927). Littcraturhist. läroboksförfattare.
Steffen, G u s t a f F r e d r i k (r86 4 —1929),
nationalekonom o. sociolog, prof. i Göteborg
från 1903, en av sociologiens främsta målsmän
i Sverige. Bl. arb.: Sociologi (4 dir, 1910—12) o.
Världsåldrarna (3 bd, r918—20), ett försök
till syntetisk utvecklingshistoria. Socialistisk
led. av FK r g n — 1 6 .
S t o f f e n s , H e n r i k (1773—i845)> dansktysk naturforskare o. filosof, anh. av Schelling.
S. blev prof. i filosofi o. naturvetenskap i Halle
1804, i Breslau 1811 o. i Berlin 1832. Genom
sina föreläsningar vid Köpenhamns univ. 1802
—04 kom S. a t t få ett betyd, inflytande för
den danska nyromantikens genombrott.
Steganografi' (av grek. stegano's, dold, o. I
von Stein
gra'fein, skriva), l ö n n s k r i f t , ett slags
chiffer, som endast kan läsas om man känner
tecknens överenskomna betydelse.
Stege, stad på Möns n. kust, Pnestö Amt,
Danmark. 2,600 inv. (1945). Stad sedan 1268.
Stegeborg el. S t ä k e b o r g , gods i Skällviks kommun, Östergötl. 1., på Stäkeholmen
i Slätbaken. Urspr. en av Birger Magnusson
i början av r2oo-t. uppförd borg, som behärskade inloppet till Söderköping. Ersattes av Johan
I I I med ett renässansslott, num. i ruiner. Nuv.
slottet uppf. 1806. I privat ägo sed. 1713.
Stegel och hjul, i äldre tid en skärpning av
dödsstraffet, bestående i fyrdelning av en avrättads kropp, varefter delarna lades upp på
horisontellt liggande hjul, fastsatta på pålar.
Stegling, i äldre tid skärpning av dödstraffet
genom uppspikning av den avrättades kropp
på pålar el. träd. Tfr Stegel och hjul.
Steglitsa, Cardue'lis cardue'lis, grann finkfågel, färgad i svart, gult, rött, brunt o. vitt.
Täml. allmän i s. o. mell. Sverige, stryker om
vintern omkring flockvis. Sjunger vackert o.
är en omtyckt burfågel. Utpräglad fröätare
(kardborrar, tistlar). (Se färgplansch.)
Steglitz [sjte'g-], stadsdel i s.v. Berlin, inkorporerad 1920.
Stegocefa'ler (av grek. ste'gein, täcka, o.
kefale', huvud), numera helt utdöda svansbärande groddjur. Levde från stenkols- till
triasperioden. Till kroppsbyggnaden liknade de
salamandrar men hade ett solitt, av benplattor bildat kranietak o. ofta kraftiga benplattor på kroppens rygg- o. buksida. Ytterst växlande i storlek, somliga verkliga jättar, andra
helt små.
Stegplan. Krigsv. 1. Stege med påspikade
bräder, använd såsom spång över smalare vattendrag ( l ä t t s t e g p l a n ) . — 2 . Flotte
av 2—3 st< ekar med påspikade plankor, använd såsom flytande spång över djupare vattendrag ( f l y t a n d e s t e g p l a n ) .
S t e g r ä k n a r e , en till ett räkneverk kopplad
pendel, som genom skakningen vid gång gör
ett utslag för varje steg.
Stehag, kommun i mell. Skåne, Malmöh. 1.;
Röstånga landsf.distr., Rönnebergs, Onsjö o.
Harjagers doms. 1,486 inv. {i<)\y).
Steiermark [s}taj'er-], riksdel i s.ö. Österrike. 15,923 kvkm, 1,085,000 inv., tysktalande,
katoliker (rc>46). Alpland med betydande mineraltillgångar (järnmalm, grafit, brunkol). Jordbruk, vin- o. fruktodling. Järn- o. trävaruindustri, . skogsbruk. Huvudstad: Graz. — S.
tillhörde 1056—1282 grevarna av Steier, därpå
Österrike. S. delen, som rgiq avträddes till
Jugoslavien, var 1941—45 införlivat med S.
Steijn [ste'n], M a r t i n T h e u n i s (1857
—1916), sydafrjk. politiker, presid. i Oranjefristaten 1896—1902. S., som kraftfullt understödde Kriiger under Boerkriget, medverkade
senare till bildandet av Sydafrikanska unionen.
Stein [sjtajn], by i s.v. < - - — v ^ a M ^ n m n
Tyskland,
Bayern, nära f.
Niirnberg. 3,000 inv.
I I
S. finnes A. W. Fabcrs
penufabrik.
,. ' ^ ^ S S » S E ; ' ;
von Stein [sjtajn], C h a r l o t t e , f. v o n S c h a r d t
- ~~jå&
(1742—1827), tysk förfat- ' ;
tarinna, utövade ett betyJL
frjfm
delsefullt
inflytande
på
Goethe, vilkens kärlek hon
vann, under dennes vistel- I
:
se i Weimar (1775—88),
^™
von Stein [sjtajn], H e i n r i c h F r i e d r i c h K a r l (1757—1831), frih., tysk statsman,
sedan 1780 i preuss. tjänst. S. genomförde som
inrikesminister 1807—08 en rad genomgripande
Stein
— 1681 —
reformer inom styrelsens
olika grenar för att därigenom förbereda Preussens
frigörelse frän beroendet av
Frankrike o. verkade, sedan
han på Napoleons befallning
blivit avskedad, de följ.
åren i Österrike o. Ryssland, där han 1812 förmådde kejsar Alexander att giva
signalen till allmän resning
mot det franska herraväldet. Efter Wienkongressen
1815 drog sig S. tillbaka till privatlivet. (Se
bild.)
Stein [ste'n], G e r t r u d e
(1874—1946),
amerik. författarinna av judisk börd, var bosatt
i Paris o. medelpunkt för modernistiska kretsar
där. Bl. arb. diktsamlingen Tender buttons (1914)
o. romanen The making of Americans (1925)
samt självbiografien Autobiography of Alice B.
Toklas (i933)^o. Wars I have seen (1945).
Steinacb [sjtaj'nach], E u g e n (1862—1944),
österrik, fysiolog, prof. i Prag 1904, i Wien 1913,
väckte uppmärksamhet genom transplantationer av könskörtlar (»föryngringsoperationer»).
Steinbeok [ste'n'bekk], J o h n , f. 1902,
amerik. författare. S. vann framgång med
skälmromanen Tortilla flat
(1935; Riddarna kring Dannys bord, 1938) o. världsrykte med sina realist,
skildringar av underklassen
på den amerik. landsbygden i Of mice and men
(1937; Möss o. människor,
1939, uppf. i Sthlm 1940),
en subtil psykolog, framställning (föreligger av. som
roman), o. i den breda sociala romanen Grapes of
wrath (1939; Vredens druvor, 1940). The moon
is down (1942; Månen har gått ned, s. å., dramat.
o. uppf. i Sthlm 1943) är en roman om frihetsviljan hos ett kulturfolk i ett ockuperat land.
The wayward bus (1947; Buss på villovägar,
s. å.) är en satirisk människoskildring. Flera
av S:s böcker ha filmats.
Steiner [s]taj'nerj, R u d o l f (1861—1925),
tysk religionsfilosof o. Goetheforskare, grundare av antroposofien.
S t e i n b a r d t [ste'n'hat], I, a u r e n c e, f, 1892,
amerik. jurist o. diplomat. Minister i Sthlm
1933—37. i Lima 1937—39. ambassadör i
Moskva 1939—41, i Ankara 1942—44, i Prag
1945—48, därefter i Ottawa.
Steinheil [sjtajn'hajl], tysk optikerfamilj i
Miinchen. H u g o A d o l p h S . (1832—93)
uppfann 1866 aplanatlinsen.
Steinkjer [-tjär], lastageplats vid n. delen
av Trondheimsfjorden, Nord-Tröndelag fylke,
Norge. 2,500 inv. (1946).
Steinlen. [stä n si a ns'] ( T h é o p h i l e A l e x a n d r e (1059)
—1923), fransk
konstnär, vann
berömmelse genom satiriska o.
av djup social
känsla präglade
teckningar
o.
litografier.
En
av affischkonstens föregångsmän (ex., se *"* bild). S. utförde även dekorativa målningar.
Stein R i v ' e r t o n , pseudonym för den norske
förf. S v e n E l v e s t a d .
Steinthal [sjtajn'-], H e y m a n n (1823—
99), tysk språkforskare o. religionshistoriker,
Stenbit
prof. i Berlin 1863. S. är jämte Lazarus grundare av folkpsykologien.
Steinway and Sons [stajn°e'' aend sans'],
berömd pianofabrik, urspr. grundad i Braunschweig a v H e i n r i c h S t e i n w a y (egenO.
S t e i n w e g) (i797 —1871) o. hans söner,
1853 flyttad till New York. Braunschweigfirman
övergick 1865 i andra händer (G r o t r i a n
S t e i n w e g).
Stek. Sjöv. Knopar av olika slag, vilka lätt
kunna lossas. De vanligaste äro: fiskar-, mul-,
pål-, skot-, timmerstek.
Steklar, Hymenop'tera, ordning bland insekterna med
fullständig förvandling, bitande el. stickande mundclar
o. vanl. två par hinnartade
vingar. Hit höra gaddsteklar,
trästeklar (ex., se bild), parasitsteklar m. fl. underordningar. Omkr. 4,000 svenska
arter.
Ste'le, forngrek. namn på upprättstående
platt sten, försedd med konstnärlig utsmyckning o. text (namn) till minne av en avliden, en
händelse el. som inskrifttavla med lagtext o.
dyl. En babylonisk segerstele, se bild å sid. 108.
Stelkramp el. t e't a n u s, en sjukdom, som
beror på infektion av den i tarmkanalen hos
bl. a. hästar o. i jorden levande tetanusbacillen.
Uppkommer vanl. då ett sår förorenas med jord;
bakterierna äro anaeroba o. trivas ej i öppna sår.
Kramperna börja vanl. i käkmuskulaturen, senare i näck- o. ryggmuskulaturen, varefter de
sprida sig över hela kroppen. Leder ofta till
döden genom att andningsmusklerna träffas.
Kan förebyggas genom tidig injektion av serum.
StelTa, lat., stjärna. — S t e l l a p o l a'r i s,
polstjärnan. — S t e l l a n o'v a, ny el. temporär stjärna, se Nova.
Stella'r el. s t e 11 a'r i s k (av lat.), som avser stjärnor.
Stella'ria, örtsläkte (fam. Caryophyllaceae,
underfam. Alsinoideae), c:a 100 arter. Vanl.
späda stammar med motsatta blad. Kronblad
djupt tvåkluvna. Frukten en kapsel, som öppnas med tänder. S. me'dia, våtarv, med små
vita blommor, allm. som ogräs på odlad jord.
Stelli't, legeringar av 35—55 % kobolt,
15—35 % krom, 8—12 % volfram o. något
mangan. Äro mycket hårda o. användas till
en del verktyg. Jfr Skärmetaller.
Sten. Med. Fasta bildningar, som kunna uppträda i gallblåsa, njurbäcken, spottgångar. Orsaken kan vara infektion el. ämnesomsättningsrubbning. I det senare fallet föreligger ofta
ärftlig disposition.
Sten, H e l m e r , f. 30lx 1879, bankman, verkst.
dir. i Svenska Handelsbanken 1923—44, ordf.
i Svenska bankföreningen 1934—44.
Sten, J o h n (1879—1922), målare, utförde
dekorativa kompositioner i ett slags kubistisk
stil. Särsk. nakna kvinnofigurer i tropiskt yppig omgivning.
Stenbeck, E i n a r, f. 27 / 5 1881, jurist. Justitieråd 1926—33 o. 1941—48, ordf. i aktiebolagskommittén 1933—35, i lagberedn. 1935—41.
Jur. hed. dr i Sthlm 1936.
Stenberg, S t e n o (1870—1940),
jurist,
ämbetsman, konsult, statsråd 1914—17, justitieminister 1917, justitieråd s. å.
Stenberg, Em er i k (1873—1927), målare,
prof. vid Konsthögskolan 1909—12. Han utförde folklivsbilder från Dalarna samt porträtt
av kulturpersonligheter.
Stenberga, kommun i mell. Småland, Jönk. 1.;
Alseda landsf.distr., Njudungs doms. 523 inv.
(i947>Stenbit el. s j u r y g g, Cyclop'terus lum'pus,
en klumpig, oformlig, högst 50 cm lång fisk
Stenbock
— i68z —
med svagt förbenat skelett. Huden
tjock, med benknölar; den främre ryggfenan är övervuxen
av huden. N. Atlanten, hos oss vid
väst- o. ostkusten. Hanen, som vaktar den
lagda rommen, är mindre o. ätes, den stora
honan (»kvabbson») anses
oduglig. — Äv. benämning
på laxöring.
Stenbock el. a l p s t e n b o c k, Ca'pra %'bex, ett
ståtligt getdjur om 1.5—1.6
m kroppslängd.
De trekantiga, ringlade hornen
bli hos den gamla bocken
mycket stora (1 m) o. starkt
bågböjda. Torde numera
endast finnas i Piemonts
alper; andra arter i vissa
spanska berg o. Kaukasus.
Stenbock, svensk adelsätt, känd sedan
1300-t., friherrlig 1561 o. grevlig 1651.
1 . Stenbock, G u s t a f O l o f s s o n (1502
—71), frih., riksråd, en av Gustav Vasas
mest betrodda män; ståthållare över Västergötland 1540—60. Hans dotter K a t a r i n a
(i535—1621) var Gustav
Vasas gemål i hans tredje
äktenskap.
2 . Stenbock,
Erik
Gustafsson
(1538—
1602) son till G. O. S.,
frih., riksråd, ådrog sig genom sin hållning under
brytningarna med Sigismund liksom brodern O l o f
S. (avrättad 1599) hertig
Karls förbittring o. flydde
1597 till Polen. (Se bild.)
3 . Stenbock, G u s t a f O t t o (1614—85),
sonsonsson till G. O. S., greve, fältherre; riksråd 1651, generalguvernör
över Skåne, Halland o. Blekinge 1658, riksamiral 1664.
S. deltog från 1631 med utmärkelse i de flesta av Sveriges krig, från 1655 under
självständigt befäl. Efter
motgångar för flottan, för
vars utrustning han svarade, dömdes han 1676 ersättningsskyldig till stora belopp
o. bragtes genom reduktionen nästan till tiggarstaven.
Stenhammar
s. himmeln i djurkretsen. Vid vintersolståndet,
då solen står i zenit på 23.5° sydlig bredd för
att sedan vända åter mot n., befinner den sig i
S. Denna breddgrad kallas därför S t e n b o c kens vändkrets.
Stenbocks k u r i r , dikt av Carl Snoilsky,
skildrande en kurirs (officeren H. Hammarbergs) färd till Sthlm med bud om Stenbocks
seger vid Hälsingborg. Jfr Hammarberg.
Stenborg, K a r l (1752—1813), operasångare (tenorbaryton), 1773—1806 anställd vid
Kungl. teatern. S. ledde 1780—99 den av fadern P e t t e r S. (1719—81) år 1773 öppnade
Svenska teatern, där han introducerade Moliére,
Voltaire o. många såväl sv. som utländska
tonsättare.
Stenbrohult, kommun i s. Småland, Kronob.
1. (past.adr. Diö); Älmhults landsf.distr., V.
Värends doms. 2,788 inv. (1947).
Stenbräcka, art av örtsläktct Saxifraga.
Stenbäck, L a r s J a k o b (1811—70), finl.
präst av pietistisk läggning, skald, kyrkoherde
i Storkyro 1855, framträder i sina dystert allvarsmättade lyriska dikter o. psalmer som en
skald av betydande mått (Dikter, 1840).
Stenbär el. s t e n h a l l o n , art av växtsläktet Rubus. — Annan benämning på stenfrukt.
Stencell el. s k 1 e r e i'd, parenkymcell (i
växter) med starkt förtjockad o. förvedad,
porförsedd vägg. Förekommer ex. i plommonstenen o. valnötsskalet.
Stenci'lpapper (av eng.), tunt, vaxat papper,
som användes vid kopiering av hand- el.
maskinskrift. Jfr Duplicera.
Stendal, stad i delstaten Sachsen-Anhalt, n.
Tyskland (prov. Sachsen, Preussen). 36,000
inv. (1939). Domkyrka (1100—i4oo-t.) m. fl.
medeltidsbyggnader. Industri.
S t e n d a m m l u n g a el. s t e n 1 u n g a, dets. som
silikos.
Stendhal [stä n edall'], författarnamn för H.
B e y 1 e.
Steneby, kommun i n. Dalsland, Älvsb. 1.
(past.adr. Dingelvik); Bengtsfors landsf.distr.,
Tössbo o. Vedbo doms. 3,868 inv. (1947).
Stenestad, kommun i n.v. Skåne, Kristianst.
1. (past.adr. Kågeröd); Björnckulla
landsf.distr., S. Åsbo o. Bjäre doms.
454 inv. (1947).
Stenfalk
el.
d v ä r g f a l k , FaVco
meriWus, vår minsta falkart. Hanen,
28—30.2 cm, ovan
blågrå, under rostgul,
svartfläckig,
honan ovan gråbrun
o. svart. N. Europa o. v. Sibirien.
Lever av småfåglar.
Flyttar. (Se bild.)
Stenfrukt el. s t e n b ä r , en vanl. enfröig
frukt, vars vägg består av en inre, hård del
(sten) samt en yttre, mer el. mindre köttig o.
saftig. Ex. plommon, valnöt (hos vilken det
lösare ytterskiktet avfaller).
Stenget, dets. som gcrns.
Stengods tillverkas av eldfast lera o. glaseras
genom tillsats av koksalt under bränningen.
Stengravy'r, reproduktionsmetod, besläktad
med kopparstick, där teckningen inristas med
nål el. diamant el. etsas i en litografisk sten.
Tryckningen utföres som vid koppartryck. Jfr
Litografi.
4. Stenbock, M a g n u s (trol. 1665—1717),
son till föreg., greve, fältmarskalk, en av Sveriges främsta fältherrar under Stora nordiska kriget, deltog med utmärkelse i Karl XII:s fälttåg
i Östersjöprovinserna o. Polen, övertog 1702
ledningen av generalkrigskommissariatet o. blev 1706
guvernör över Skåne, där
han
glänsande avvärjde
danskarnas infall (segern
vid Hälsingborg febr. 1710).
Sedan han på Karl XII:s
befallning fört över kriget
till Tyskland, tillkämpade
han sig den lysande segern
vid Gadebusch 1712 men
inneslöts i Tönning o. tvangs
a t t kapitulera (maj 1713).
Dog i dansk fångenskap. S. har drag av
nationalhjälte: »utan tvivel näst Karl X I I
den karolinska tidens främsta personlighet» (A.
Stengårdshult, kommun i n.v. Småland,
Stille).
Jönk. 1.; Mo landsf.distr., Tveta, Vista o. Mo
doms. 371 inv. (1947).
Stenbocken, lat. Capricor' nus, stjärnbild på Stenhammar, kronogods i Flens o. Skyllinge
Stenh ammar
— 1683 —
kommuner, Södermani. 1., känt sedan unionstiden. Huvudbyggnaden delvis från 1600-t.
Genom A. R. v. Kramers (d. 1903) testamente
tillföll S. sv. staten att av konungen på livstid
upplåtas åt sv. prins med företräde för hertigen
av Södermanland, vilken (prins Wilhelm) sed.
1908 bebor detsamma. (Se bild.)
1. S t e n h a m m a r , C h r i s t i a n (1783—1866),
präst, naturforskare o. politiker. S. var en av
sin tids dugligaste lavforskare. På efterlämnade
brev av S. bygger det för riksdagshistorien 1834
—51 värdefulla arbetet Bilder ur riksdags- och
hufvudstadslifvet (3 bd, 1902—03).
2. Stenhammar, P e r
U l r i k (1829—75),
son till Chr. S., arkitekt o. tonsättare, skrev
kyrkliga verk, såsom oratoriet David och Saul.
3. Stenhammar, F r e d r i k a , f. A n d r é e
(1836—80), svägerska till P. U. S., operasångerska (sopran), från 1859 anställd vid
Kungl. teatern, framstående konsertsångerska.
4- S t e n h a m m a r , E r n s t (1859—1927), son
till P. TJ. S., arkitekt. Bl. arb. det ur konstruktiv synpunkt märkliga Centralpalatset (r895
—99), Grand Hotel Royal (1910) i Sthlm, banker
o. sjukhus.
5. S t e n h a m m a r ,
Vilh e l m (1871—1927). broder
till E. S., tonsättare, pianist
o. dirigent, 1907—22 ledare
av Göteborgs orkesterförening, 1924—25 kapellmästare vid Kungl. teatern. S.
tonsatte operor
{Tirfing.
Sthlm 1898, o. Gildet på Solhaug, Sthlm 1902), symfonier, pianokonserter, sånger
(Flores och Blanzetlor, Sverige
till ord av Heidenstam), stråkkvartetter m. m.
S t e n h u g g a r m ä r k e n , bokstavs- el. nionogramartade tecken, som av stenhuggaren inhöggos i det utförda arbetet. Förekomma redan
i palatsen på Kreta från 2:a årtusendet t".Kr.
De äro vanliga i medeltida b5'ggnadsverk.
Steniga Arabien, genom feltolkning uppkommet namn p å P e t r e i s k a A r a b i e n
(uppkallat efter staden Petra), dvs. n. Sinaihalvön o. angränsande del av n.v. Arabien.
S leninge. 1. Kommun i s.v. Halland, Hall. 1.
(past.adr. Harplinge); Harplinge landsf.distr.,
Hall. s. doms.
411 inv. (1947)— 2. Gods i
Husby-Ärlinghundra
kommun, Sthlms 1.,
känt sed. 1200talet.
Slottet
uppfördes
o.
trädgården anlades på 1690-t.
av Carl Gyllenstierna efter ritn. av Nic.
Tessin d. y. Med denna sällsynt välproportionerade italiensk-franska villa införde Tessin
nya skönhetsvärden i den sv. konsten (se bild).
Stenkolstjära
Stenis, vidsträckta, mäktiga islager i n.
Sibirien o. Alaska, inneslutande slamskikt
med talrika lämningar av mammut, myskoxe
m. tn. infrusna.
Stenkil, d. omkr. 1066, konung i Sverige,
antagl. bördig från Västergötland, stamfader
för den S t e n k i l s k a ä t t e n (omkr. 1060
—1130), ivrade för kristendomens utbredning
i samarbete med Bremens ärkebiskop.
S t e n k i s t a , träkonstruktion med stenfyllda
rum, som användes som underlag för kajer, i
vatten stående pelare osv.
Stenklot el. v i t a s t e n a r , klotformiga
el. tillplattade, stundom dekorerade stenar,
som påträffats i gravhögar i
Småland (Ingelstad), Södermanland, Uppland o. Närke.
Stenknäok,
Coccothrau'stes
coccothrau'stes, en i brunt, svart,
vitt o. gulrött brokig finkfågel
med mycket stor, hög o. kraftig
näbb. Europa till v. Asien.
Täml. sällsynt i s. o. mell. Sverige. Lövskogsfågel. Stannfågel.
Lever av frön o. fruktkärnor.
Stenkol, svart, sprött naturligt bränsle, innehållande kol (74—96 %), kolväten samt obrännbara ämnen, mest lera o. skiffer. Förekommer
i mer el. mindre mäktiga lager (flötser) i alla
fossilförande system, de största från stenkolsperioden. Stenkolslagren ha uppkommit genom
a t t växter anhopats under vatten, täckts av
sediment o. utsatts för långvariga jäsningsprocesser, varvid kolhalten i växternas cellulosa ökats, under det a t t syre avgått i form av
vatten o. kolsyra. Liksom övriga fossila bränslen förbrinner stenkol så, att först gasformiga
föreningar mellan kol, väte o. syre bortgå, under
det huvudmassan av kol stannar kvar i fast
form. Härefter förbrinner detta kol. Stenkol,
som avge stora mängder gaser, kallas f e t a
el. b i t u m i n ö s a k o l , de som kvarlämna
större kvantiteter kol (s. k. k o k s ) m a g r a
k o l . Efter koksens utseende indelas stenkolen i:
1. s a n d k o 1, som lämna en söderfallande, ej
sintrande koks, 2. s i n t e r k o l , som sintra
samman till porösa stycken, o. 3. b a c k k o 1,
som liksom smälta o. därvid sintra till fast,
glatt metallglänsandc koks. Stenkol förekommer i alla världsdelar, de största lagren i Amerika. I Europa sträcker sig en bred kolgördel
från England över Frankrike, Belgien, Holland
o. Westfalen till Schlesien. Även i Polen,
Galizien o. Ryssland samt på Spetsbergen förekomma kollager av större mäktighet. I Sverige
finnas några mindre gruvor i Skåne. För vårt
land ha framför allt de engelska kolen varit av
betydelse, men på grund av den eng. exportkrisen efter Andra världskr. har vår kolimport
främst kommit från Polen. Stenkol är det primära utgångsmaterialet för en rad viktiga produkter (se Gasverk o. Stenkolstjära). Jfr Antracit, Brunkol, Torv o. Träkol.
Stenkolsformationen el. k a r b o n (f o rm a t i o n e n), geologiska avlagringar, bildade
under s t e n k o l s p e r i o d e n (under senare
delen av paleozoiska eran, närmast före permperioden). Består av en övre avdelning (p r od u k t i v k a r b o n ) med stenkolsflötser o .
en undre avdelning av kalksten (s. k. bergkalk)
o. sandiga el. skiffriga lager (kulm). Under
stenkolsperioden var klimatet fuktigt med föga
årstids växling. Växtligheten utgjordes av
fräken- o. lummerväxter, ormbunkar m. fl.
Stenkolstjära, biprodukt vid torrdestillation av stenkol för framställning av stadsgas o.
koks. Utgör en tjockflytande vätska med karakteristisk lukt o. mörkbrun el. svart färg (av
fasta kolpartiklar), spec. vikt 1.1—1.3. Stenkolstjära är en blandning av en stor mängd
Stenkult
— 1684 —
huvudsakl. aromatiska organiska föreningar
samt innehåller äv. vatten o. ammoniak o. har
därför alkalisk reaktion (till skillnad från trätjära, som är sur av ättiksyra). Stenkolstjära
är ett av den kemiska industriens viktigaste
råmaterial- Den befrias från vatten o. uppdelas
genom destillation
i fyra fraktioner: lättolja
(under 1800, spec. vikt o. 94
), mellanolja (180—
0
2500), tungolja (250—300
, spec. vikt x.04) o.
antrace'nolja (300—3500). Genom förnyad destillation samt behandling med olika kemikalier
framställas därur en rad viktiga ämnen ss.
bensol, toluol, xylol, fenol, kresol, anilin, pyridin, kinolin, naftalin o. antracen. Sedan de rena
ämnena tillvaratagits, användas återstoderna
bl. a. som brännoljor, smörjmedel, till konservering av trä (jfr Kreosotolja) osv. De svårflyktiga
destillationsåterstoderna likna asfalt o. användas till gatubeläggningar, tillverkning av takpapp m. m.
Stenkult, dyrkan av stenar, ansedda som heliga el. utrustade med magisk kraft, ex. meteorstenar, »älvkvarnar», iKabat i Mecka. Förekommer alltjämt i Indien, äv. bland högre
kaster.
S t e n k u m l a , kommun på mell. Gotland, Gotl.
1. (past.adr. Hallvards); Klintehamns landsf.distr., Gotlands doms. 417 inv. (1947). Kyrka
från i20o-t:s slut.
Stenkvista, kommun i n. Södermanland,
Södermani. 1. (past.adr. Eskilstuna); Österrekarne landsf.distr., Livgedingets doms. 1,076
inv. (1947)S t e n k y r k a . 1. Kommun i mell. Bohuslän,
Göteb. 1. (past.adr. Sibräcka); Tjörns landsf.distr., Orusts o. Tjörns doms. 3,844 inv.
(1947), därav i Skärhamns municipalsamhälle
1,036 o. i del av Blekets
municipalsamhälle 198. —
2. Kommun på
n. Gotland, Gotl. 1.; Slite landsf.distr., Gotlands doms. 674 inv.
(1947). — Monumental kyrka
från 1200-t. med galleriförsett torn (se bild). En i S.
funnen bildsten finnes num.
i Gotlands fornsal. Nära S. är
Gotlands största förhistoriska
gravfält.
Stenlunga, dets. som silikos.
Stenman, G ö s t a (1888—
1947), hovintendent, konsthandlare. S. grundade 1913 i Helsingfors en konstsalong o. öppnade 1930 konsthandel i Sthlm.
S t e n m u r k l a , arter av svampsläktet Gyromitra.
Steno, i grek. myt. en
av gorgonerna.
Steno,
N i c o 1 a u s,
egentl.
Niels Steens e n (1638—86), dansk naturforskare, apostolisk vikarie för n. Tyskland, titulärbiskop;
grundläggare
av paleontologien. S. upptäckte bl. a. äv. öronspotto. tårkörtlarnas utförsgångar. (Se bild.)
Stenografi' (av grek. steno's, trång, o. gra'fein, skriva), snabbskrift, skrift som utföres med
särskilda tecken, bestående av enkla staplar,
öglor, punkter m. m., vilka beteckna dels enskilda
ljud (ej bokstäver), dels hela ord el. stavelser
o. varmed en sats kan nedskrivas ungefär
lika fort som den talas. Stenografiska system
uppstodo redan på 1600-t. men nådde högre
utveckling först under 1800-t. (Gabelsberger,
Arends, Melin).
S tenogram', stenografisk uppteckning.
Stenum
StenohaIi'na djur (av grek. steno's, trång,
o. hals, salt), djur, som med svårighet uthärda
växlingar i vattnets salthalt. Motsats: e u r yh a 1 i'n a d j u r .
S t e n o k a r d i ' (av grek. steno's, trång, o.
kardi'a, hjärta), i hjärttrakten förekommande
smärtor, som äro särsk. vanliga vid en del på
åderförkalkning beroende hj ärtlidanden. Jfr
Angina pectoris.
Stenos [-å's] (av grek. steno's, trång), förträngning av ett rörformigt organ, t. ex. luftstrupe, matstrupe, tarmkanal osv.
Stensalt, dets. som bergsalt. Jfr Koksalt.
Stensele, kommun i s. Lappland, Västerb. 1.;
Stensele landsf.distr., Västerb. v. doms. 7,094
inv. (1947). därav i S t e n s e l e m u n i c i p a l s a m h ä l l e 512, Storumans municipalsamhälle 896 o. i Umnäs kyrkobokföringsdistrikt 1,145.
Stensimpa, Cotfus go'bio, en liten, högst 12.5
cm lång, slät simpa,
hos oss täml. allmän
i sött el. bräckt vatten. Rommen lägges
på skyddat ställe o.
vaktas av hanen.
Stensiö [-sjö], E r i k, f. 2 / 10 i89i,paleontolog,
prof. o. förest, för Riksmuseets paleozoologiska
avd. 1923—33 o. sed. 1935, prof. i Uppsala
1933—35. Har utfört banbrytande undersökn.
av fossila fiskar samt bidragit till en ny uppfattning av fiskarnas utvecklingshistoria.
Stenskvätta, Saxi'cola oenan'the, en hos oss i stenig terräng
mycket vanlig, livlig liten trastfågel, askgrå, svart o. vit. Boet
i stengärdsgårdar, stenrös o. dyl.
Hela Europa o. Asien, även högnordisk. Insektätare, flyttfågel.
Stensopp, art av svampsläktet Boletus.
Stenstil f dets. som lapidarstil.
Stenstorp, kommun i n.ö. Västergötland,
Skarab. 1.; Gudhems landsf.distr., Skövde
doms. 1,240 inv. (1947), därav 9071 S t e n s torps
municipalsamhälle.
Stenström, W a l t e r (1881—1926), teaterledare, författare, initiativtagare till o. verkst.
dir. för föreningen Skådebanan; skrev sagor
samt smärre lustspel.
Sten Sture-monumentet, minnesmärke över
unionsstriderna, utfört av C. Milles, uppställt
på Kronåsen i Uppsala, avtäckt 13/2 1925.
Stensättning,
förhistoriskt
minnesmärke
(vanl. kring gravar el. gravfält), bestående av
stenar, som rests el. lagts i kretsar el. rader
(ex. skeppssättningar, labyrinter).
Stensöta, art av ormbunkssläktet Polypodium.
S t e n t a n ' d o , s t e n t a't o, it., musikterm:
dröjande, tungt.
Stentoftenstenen, runsten från omkr. 600
e.Kr., urspr. på ett ställe kallat Stentoften invid Sölvesborg, 1864 flyttad till Sölvesborgs
kyrka. S. är den märkligaste av de historiskt
viktiga s. k. Blekingestenarna.
Stentorsröst, dundrande röst (av S t e n ' t o r , namn på en av Iliadens hjältar, vars röst
var lika stark som 50 andra mäns).
Stentryck, dets. som litografi. Jfr Stengravyr.
Stenträ el. x y l o l i't, en för vägg- o. golvbeklädnad använd massa av sågspån o. dyl.
samt magnesia o. magnesiumkloridlösning, vilken pressats under tryck o. hårdnat.
Stenull el. m i n e r a l u l l (eng. rockwoll),
glasullsliknande produkt, framställd av vissa
bergarter. Användes till värmeisolering. Jfr
Slagg.
Stenum, kommun i n. Västergötland, Skarab.
1. (past.adr. Axvall); Axvalls landsf.distr.,
Skarabygdens doms. 304 inv. (1947).
Stenungsund
— 1685 —
Stereometri
S t e n u n g s u n d , municipalsamhälle i Norums 59), son o. medhjälpare till G. S.; sin tids
kommun, Göteb. 1., mittemot S t e n u n g s - främste järnvägs- o. brobyggare. Anlade flera
viktiga järnvägar o. byggde bl. a. Britanniaö n. 287 inv. (1947). Badort.
Stenvall,
Alexis,
finske
författaren bron (över Menaisundet, Wales) i järn med
137 m fritt mittspann (fullb. 1850). (Högra
A l e x i s K i v i s egentliga namn.
van Stenwinkel el. S t e e n w i n k e 1, ne- bilden å föreg. spalt.)
derl.-dansk konstnärssläkt, verksam i Emden,
Steppa (av eng. step, steg), utföra akrobatisk
Antwerpen, Köpenhamn etc. Släktens märk- dans med smällande skosulor; varieténummer.
ligaste representanter voro: 1. H a n s d. ä.
Stepp'er (av eng. step, steg), eng., vagns(omkr. 1545—1601), arkitekt. Han inkallades häst med höga knärörelser.
1578 till Danmark av Tyge Brahe på Ven,
Sterbbus, dets. som stärbhus.
där han medverkade vid uppförandet av slotSterculia'ceae, växtfamilj, närstående fam.
ten Uraniborg o. Stiärneborg.
Utnämnd 1582 Malvaceae, omfattande c:a 660 tropiska träd,
till kungl. arkitekt blev han skaparen av buskar o. örter med hela, flikade el. fingrade
Kristian s oIV-stilen.
— 2. H a n s d. y. (1587— blad. Blommor i sammansatta ställningar, 1n tul
1639),
föreg., dansk arkitekt o. sten- el. 2-köuade, 5-taliga, kronblad i knoppen
huggare. Han studerade i Holland H. de vridna. Kapselfrukt. Hit höra bl. a. släktena
Keysers barock o. blev dansk kungl. bygg- Theobroma (kakaoträdet) o. Cola (kolaträdet).
mästare. Bl. arh. delar av Frederiksborgs slott
Stereoautogra'f (av grek. avto's, själv), mao. Börsen i Köpenhamn samt Trefaldighetskyrskin, som automatiskt förfärdigar topografiska
kan i Kristianstad.
kartor av stereogram. Jfr Fotogrammetri.
Stereofotogrammetri',
fotogrammetriska
Stenåldern, den äldsta av de förhistoriska
perioderna, då, förutom ben o. trä, sten var det mätmetoder med användning av stereometerviktigaste materialet för redskap o. vapen. S. kamera, stereokomparator o. andra dyl. instruindelas i paleoWtisk samt neoWtisk tid. Den ment. Jfr Fotogrammetri.
förra omfattar tiden före o. under den sista
Stereogra'fisk projektio'n, en form av vinnedisningen. Dess sista skede representeras i kelriktig kartprojektion, som förr användes för
Norden av kökkenmöddingkulturen. Den neo- halvklotskartor.
litiska tiden, som kännetecknas av slipade flintSteroi'der, med steriner närbesläktade, fysioföremål, lerkärl o. i vissa områden av fast bo- logiskt viktiga ämnen, ss. gallsyror, D-vitaminer
sättning med jordbruk o. boskapsskötsel, torde o. scxualhormoner.
i n. Europa ha varat från 4:e till börj. av 2:a
(av grek. stereo's, hård, solid,
årtusendet f.Kr., dåden avlöstes av bronsåldern. o. Stereoisomeri'
isomeri) föreligger, då kemiska föreningar
I Främre Asien o. angränsande Medelhavsländer ha identiskt
samma
kemiska byggnad (konstiupphör den yngre stenåldern redan omkr. 3000
men atomernas inbördes lägen i rumf.Kr.. Å andra sidan ha flera primitiva folk tution),
met
äro
olika.
Består
mellan två
bevarat sin stenålderskultur in i modern tid molekylslag endast däri, skillnaden
a t t de äro uppbyggda
(t. ex. eskimåer o. eldsländare).
som varandras spegelbilder o. på grund av
asymmetri ej kunna bringas att sammanfalla
Stenåldersbavet, dets. som I,itorinahavet.
el. optisk isomeri), så ha de
Stenåsa, kommun på s.ö. Öland, Kalm. 1. (spegelbildsisomeri
föreningarna i stort sett samma fysi(past.adr. Skärlöv); Mörbylånga landsf.distr., båda
kaliska
o.
kemiska
egenskaper men visa motÖlands doms. 440 inv. (1947).
satt optisk vridningsförmäga, ex. höger- o.
von Stepban [i]te'fan],
vänster vridande mjölksyra. Hos ety lenderivat
H e i n r i c h (1831—97), tysk
o. a. ämnen med två kolatomer förenade med
ämbetsman, riksgeneralpostdubbelbindning finnas två stereoisomera fordirektör o. statssckr. för postmer, om vardera kolatomen binder två olika
väsendet 1871, initiativtagare
radikaler, t. ex. H o. C0 2 H i de stereoisomera
till Världspostunionen 1874.
föreningarna fumar- o. maleinsyra. Vid denna
Vid dess 50-årsjubileum (1924)
s. k. g e o m e t r i s k a isomeri el. c i s utgavs ett frimärke med S:s
t r a n s - i s o m e r i ha de båda formerna olika
porträtt (se bild).
fysikaliska o. kemiska egenskaper. Liknande
fall av stereoisomeri förekomma vid vissa cykStephen [sti'v°n], sir I , e s Ii e (1832—1904), eng. författare. Skrev betyd, liska föreningar (ex. se Dekalin o. Bensolhexaarbeten i filosofi o. litteratur (The science of klorid) o. vid en del oorganiska komplexsalter.
ethics, 1882, m. fl.).
Stereokamera (av grek. stereo's, härd, solid),
Stephens [sti'v°ns], G e o r g e (1813—95),
eng. språk-, folklivs- o. fornforskare. S., som ett slags dubbel fotografikamera, vars bägge
objektiv
äro ställda som ögonen på en männi1834—51 var bosatt i Sthlm o. från 1851 i
Köpenhamn, ägnade sig bl. a. åt utgivandet ska. Stereokameran ger en dubbelbild med
av fornsv. handskrifter. Av monumental lägg- två något olika bilder för användning i stening är hans runpublikation The old northem reoskop till stereofotogrammetriska mätningar
runic monuments of Scandinavia and England o. dyl.
(3 bd, 1866—84, bd 4 utg. 1901). Utgav tills.
Stereokemi' (av grek. stereo's, hård, solid),
m. G. O. Hyltén-Cavallius Svenska folksagor den gren av kemien, som sysslar med atomeroch äfventyr (1844—49).
nas lagring i rymden. Jfr Stereoisomeri.
Stereokompara'tor (av stereoskop o. lat. com1. Stephenson [sti'v°ns 0 n], G e o r g e (1781
—1848), eng. uppfinnare o. järnvägsbyggare, para're, jämföra), ett med mätanordningar uten av lokomotivets uppfinnare. S. anlade rustat stereoskop för noggrann jämförelse av
två fotografiska bilder, ss. sedeloriginal o. förvärldens
första
falskad avbild, fotografier av stjärnhimlen vid
järnväg (Stocktontvå olika tillfällen m. m. Minsta förskjutning
Darlington) 1822—
av en punkt gör, att denna i stereoskopet synes
25 o. grundade seryckt ut ur bildplanet.
nare en lokomotivverkstad i New-,
Stereome'terkamera, stereokamera, konstrucastle, som inbragte
erad med stor noggrannhet o. så, att de bägge
honom en stor förbildernas reglerbara avstånd automatiskt angimögenhet. (Vänstra
ves vid exponeringen.
bilden.)
Stereometri' (av grek. stereo's, hård, o. me'tron,
mått). 1. Stereoskopets o. stereokompara2.
Stephenson,
torns utnyttjande till mätningar inom astroRobert
(1803—
Stereoskop
— 1686 —
nomi, geodesi, antropologi, fotogrammetri m. m.
— 2. Den del av rymdgeometrien, som avser
beräkning av ytor, volymer m. m.
Stereoskop [-skå'p] (av grek. stereo's, hård,
o. skopéi'n, se), apparat, i vilken man vid betraktande av en s. k. s t e r e o s k o p b i 1 d,
dvs. två intill varandra ställda, från olika håll
tagna bilder av ett rymdföremål, får dessa
förenade till en enda bild med utpräglat fristående (plastisk) karaktär. Stereoskopet har
två av mellanvägg skilda okular, så a t t vartdera ögat ser endast tillhörande bild. Jfr Anaglyfer.
Stereoskopi' el. s t e r e o s k o p i s k t s e e n d e , förmågan a t t genom användning av 2
ögon uppfatta o. bedöma avstånd; beror på
vinkeln mellan ögonens blickriktningar.
Stereoty'p (jfr Stereotypi), i ett stycke gjuten
tryckplatta; enformig, oföränderlig.
Stereotypi' (av grek. stereo's, hård, solid, o.
ty'pos, avtryck), metallavgjutning av en tryckform, användes bl. a. till rotationstryck, där
tryckformarna skola vara cylinderformade.
Framställes genom a t t göra ett avtryck i vått
papper av den ursprungliga tryckformen. Av
denna pappcrsmatris göras efter torkning avgjutningar i stilmetall. — Med. Tvångsmässig
hållning el. ihållande upprepande av rörelser,
ord, teckningsmönster. Symtom vid schizofreni.
S t e r i l (lat. ste'rilis), ofruktbar, fri från levande mikroorganismer; andefattig. — S t e r i l i s e r a , göra steril,
Sterilisatio'n el. s t e r i l i s e r i n g .
1.
Upphävande av fortplantningsförmåga. — 2.
Befriande av ett föremål från levande mikroorganismer. Jfr Pastcurisering.
Sterilise'ringslagen, lag t 3 / 5 194T med bestämmelser om sterilisering av vissa psykiskt
undermåliga el. med svårare sjukdom el. kroppsfel behäftade personer. I regel fordras samtycke av den, som skall steriliseras, samt tillstånd av Medicinalstyrelsen.
Sterilite't (av steril). 1. Frihet från levande
mikroorganismer. — 2. Ofruktsamhet.
S t e r i n e r , komplicerade organiska föreningar, närbesläktade med terpenerna. Förekomma 1 växtriket (fytosteriner) tills, med fett,
ex. sitosterin i vetegroddar o. ergosterin i
jordnötsolja o. jäst samt i djurriket främst
kolesterin. Äro kemiskt besläktade med sexualhormoner, gallsyror o. D-vitaminer. Ergosterin övergår vid bestrålning med ultraviolett
ljus till vitamin D 2 . Jfr Kolesterin o. A. Windaus.
Ste'risk (av grek. stereo's, hård), som har
utsträckning i rymden.
Sterisol [-så'l], dets. som kloramin.
r . Sterky, F r e d r i k (1860—1900), tidningsman, en av den svenska socialdemokratiens
främsta äldre ledare, verkade framgångsrikt för
den nära anknytning mellan facklig o. politisk
arbetarrörelse, som utmärker svensk socialdemokrati. Red. för Ny Tid 1892—98.
2. Sterky, H å k a n , f. ?/4 1900, ingenjör, chef
för L. M. Ericssons konstruktionsavdeln. 1933—
37, prof. i telegrafi o. telefoni vid Tekn. högskolan 1939—42, dess prorektor 1942, generaldirektör o. chef för Telegrafverket sed. 1942.
Sterlett', Acipen'ser ruthe'nus, en meterlång,
spetsnosig stör från Svarta o. Kaspiska haven
o. tillhörande floder. Gott kött; på 1700-t.
inplanterad i Mälaren men utan framgång.
Sterling [sto'ling] (eng., av ovisst ursprung),
tilläggsord till eng. p o u n d, urspr. för att
ange att myntet var fullvärdigt.
Stern, M a r k , författarnamn för M a r i k a
Stiernstedt.
Stern [ijtärn], A l f r e d (1846—1936), tysk
historiker, prof. i Bern 1873, i Zurich 1887. Hans
huvudarbete är det stort anlagda Geschichte
Europas seit 1815 bis I8JI (10 bd, 1894—1924).
Stevenson
Stern [ijtärn], O t t o , f. 1888, tysk fysiker,
prof. i Hamburg 1923—33 o. i Pittsburg, Pennsylvania, sed. r933. Har utarbetat en sinnrik
metod a t t med hjälp av molekylstrålar bestämma
magnetiska momentet hos atomerna samt har
upptäckt o. bestämt protonens o. deutonens
magnetiska moment. Erhöll härför 1944 föreg.
års nobelpris i fysik. Jfr I. Rabi.
Sterna'lpunktio n, klinisk metod för undersökning av röda benmärgen vid blodsjukdomar. En punktionsnål instickes i bröstbenet o.
några droppar röd benmärg sugas ut. Benmärgscellerna undersökas i mikroskop efter
färgning.
Sternbergs sjukdom, dets. som lymfogranulomatos.
Sterne [ston],
I,aurence
(1713—68),
eng. författare, den mest typiske representanten för den känslosamma riktningen i eng.
litteratur kring i7oo-t:s mitt. S:s huvudarbeten.
The li/e and opinions o/ Tristram Shandy Gentleman (9 dir, 1760—67) o. Sentimental journey
through France and Italy (2 dir, 1768; Yoricks
känslosamma resa genom Frankrike o. Italien,
1790—91; ny övers. r93i), utövade ett betydelsefullt inflytande på den europ. litteraturen
till in på 1800-t.
Sternligan, judisk terrorgrupp i Palestina,
1937 organiserad i Polen av en polsk-judisk poet
Abraham Stern, vilken under studier i Italien
tillägnat sig fascismens lära om det primitiva
våldets berättigande. Ligan kom efter Polens
sammanbrott 1939 till Palestina, där den med
lönnmordet som vapen sökte bekämpa den eng.
mandatförvaltningcn. Stern nedsköts av britt,
polis i Tcll-Aviv 1942. I nov. rg44 mördade
Sternligan i Kairo den britt, ministerresidenten
lord Moyne o. i Jerusalem »/» 1948 FN:s medlare i Palestina, Folke Bernadotte.
S t e s i k o r o s f r å n H i m e r a p å Sicilien
(omkr. 600 f.Kr.), grek. lyrisk skald; verksam
inom korlyriken.
Ste'so, it., musikterm: utdraget.
Stess'o tem'po, it., musikterm: i samma
tidmått.
Stetoskop [-skå'p] (av lat. ste'tos, bröst, o.
grek. skopéTn, se), ihålig metall- el. träcylinder,
varmed läkare avlyssnar ljud från hjärta o.
lungor m. m. Jfr Auskultation.
Stetti'n [sjte], po. S z c z e c i n, huvudstad
i vojevodskapet Szczecin, n.v. Polen, vid Öder
nära dess utlopp. 73,000 inv. (1946). Bl. byggnader Peter-Paulskyrkan (noo-t.), Pommerns
äldsta, Jakobikyrkan (1200—1300-t., delvis ombyggd), f. d. hertigl. slottet (1500-t.). S. var
Preussens förnämsta sjöfartsstad (betyd, kanaltrafik p å Berlin). Uthamn S w i n e m u n d e .
Mycket betyd, industri (bl. a. Vulcanvarven).
— S., som under medeltiden var en blomstrande
hansestad, kom 1648 till Sverige, 1720 till
Preussen o. 1945 till Polen. Jfr Szczecin.
S t e t t i n e r Haff, dets. som Pommersches Haff.
Stetti'nius, E d w a r d R., f. 1900, amerik.
industriman o. politiker. Som administratör
för Lend and lease i94r—43 o. speciell assistent
åt Roosevelt dokumenterade sig S. som en ekonomisk expert. Efterträdde sept. 1943 Welles
som understatssekr. o. var nov. 1944—juli
1945 utrikesminister efter Hull. S., som deltog
i Krim- o. San Franciscokonferenserna 1945,
var mars—juni rg46 permanent repr. i FN:s
säkerhetsråd samt ordf. i den amerik. delegationen i generalförsaml.
Steubenville [stjo'b ö nvil], industristad i
Ohio, ö. För. Stat., vid fl. Ohio. 38,000 inv.
(1940). Kolgruvor.
Stevvard [stjo'°d], eng., uppassare på fartyg
el'er flygplan.
1. Stevenson [sti'v°ns°n], R o b e r t (1772
Stevenson
— 1687 —
•—1850), skotsk ingenjör, uppfinnare på fyrväsendets område. Av S. erhöll George Stepkenson uppslaget att bygga järnväg med släta
skenor i st. f. kuggstänger.
2 . Stevenson, R o b e r t
L o u i s (1850—94), son till
R. S., skotsk författare, berömd för sina fantastiska
äventyrsberättelser,
ofta
med exotiska ämnen, bl. a.
New arabian nights (1882;
Ny tusen och en natt,
1884), Treasure island (1883;
Den underbara skattkammaren, 1887) o. Dr. Jekyll
and Mr. Hyde (1886; sv.
övers. 1917). Skrev äv. essäer o. barn vers.
S t e v i n , S i m o n (1548—1620), höll. matematiker, fysiker o. ingenjör, ivrade för decimalsystemet för mått, vikt o. mynt, för decimalbråk, upptäckte lagen för det lutande planet
111. m.
Stevns, N i e l s
L a r s c n (1864—1941),
dansk konstnär,
medhjälpare till
J. Skovgaard i
Viborgs domkyrka. Religiösa motiv, landskap o.
porträtt av monumental karaktär.
Viktigast
bland
hans fresker är utsmyckningen i H. C. Andersens hus i Odense
(1930—32, se bild).
Steyr [sjtajr], stad i n. Österrike, vid fl. S.
31,000 inv. (1946). Slott från 900-t. Automobilindustri, kullagerfabriker m. m.
S t i b i u m , lat. namnet på antimon.
Stibni t, dets. som spetsglans.
Stiby, kommun i s.ö. Skåne, Kristianst. 1.
(past.adr. Gärsnäs); Järrestads landsf.distr.,
Ingelstads o. Järrestads doms. 1,366 inv. (1947).
Sticka. Sjöv. I<åugsamt släppa ut rep,
kätting m. m.
Stickbult. kort rep, varmed rev fästas på segel.
Stickel, dets. som gravstickel.
Stickelbär, namn på krusbärssorter med
håriga frukter.
Stickelhår, de styva täckhåren i däggdjurens
päls. — S t i c k e l h å r i g säges häst el.
nötkreatur vara, då vita hår äro inströdda i
mörk hårfärg.
Stick'ert, dolk, som användes av officerare o.
underofficerare vid sv. flygvapnet till parad
samt i en del andra länders flottor av officerare
o. kadettcr.
Stickfluga, Stomox'ys calci'trans, påminner
om vanl. husflugan men är något mindre. Blodsugare. Kommer vid kyla o. regn in i rummen.
»Flugorna stickas vid regnväder», säger man.
Stickhyvel el. s t i c k m a s k i n , verktygsmaskin för s t i c k n i n g av kilspår o. dyl.
E t t s t i c k s t å l arbetar vertikalt o . skär
på nedgåendet (stötslaget). Arbetsstycket är
fastspänt på ett bord, som kan matas i två
vinkclräta horisontalriktningar mellan stötslagen, som pågå till dess spårets bredd o. djup
fullt utskurits.
Stickhävert, dets. som pipett.
Stickling el. s ä 11 k v i s t, avskuren stamdel av växt, som nedstucken i jorden el. (i
början) i vatten slår rot o. bildar ny individ.
Stickmyrten, art av växtsläktet Ruscus.
Stickord. 1. Retsamt ord, pik. — 2. Uppslagsord.
Stickylle, ylletrikålump, som användes till
konstull.
Stic'ta, lavsläkte. Bål bredflikig, bladlik.
S. pulmona'ria, lunglav, storvuxen (intill 30
Stiernstedt
cm i diam.), ovan med nätlikt förgrenade åsar,
torr gråbrun, fuktig grön. På gamla trädstammar (ek, sälg). Fordom använd mot lungsjukdomar.
Stiebel [sti'b-], E m i l e , f. *»/i 1876, operasångare (basbaryton), 1903—42 anställd vid
Kungl. teatern, där han framgångsrikt uppträtt
i komiska roller.
i . Stierneld, A d o l f L u d v i g (1755 —
1835), frih., militär, historisk samlare; ståthållare på Gripsholm, grundare av Samfundet
för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia (1817).
2 . Stierneld, G u s t a f N i l s A l g e r n o n
A d o l f (1791—1868), frih., diplomat; utrikesstatsminister 1838—42 o. 1848—56 (Krimkriget o. Novembertraktaten).
Stiernhielm, G e o r g (1598—1672), skald
o. lärd, kallad »den svenska skaldekonstens
fader»; innehade en följd av olikartade ämbeten
1 Sverige o. Livland o. blev slutl. (1667) preses i
Antikvitetskollegium.
S:s
diktning, omfattande främst
den allegoriska hexameterdikten
Herkules
(tryckt
1658) samt dessutom bl. a.
flera Språkligt betydelsefulla metriska översättn. av
franska baletter {T hen
fdngne Cupido, 1649, FredsAll, s. å., m. fl.), har sin
största betydelse därigenom, att här för första
gången i Sverige spåras en
känsla för diktens konstnärliga värde. S. bröt
med den förhärskande knitteln genom a t t
införa klassiska metra (hexameter, sapfiska o.
anakreontiska versmått) o. genom a t t sätta
accenten som rättesnöre för svensk vers. S. var
äv. framstående rättslärd, språkforskare, naturvetenskapsman o. filosof.
Stiernhöök,
Johan
(1596—1675 ), rättslärd, professor i Åbo 1640—42;
hette urspr. D a l e c a r l u s .
S. skrev det berömda verket De jure sveonutn et gothorum vetusto (1672), en
kritisk framställning av
rättstillståndet i Sverige
från äldsta tider, som förvärvade honom hedersnamnet »den svenska lagfarenbetens fader». Var medlem bl. a. i 1643 o.
1665 års lagkommissioner. E t t av den sv. vetenskapens största namn under stormaktstiden.
von Stiernman, A n d e r s A n t o n (1695
—1765), historisk samlare, riksarkivarie 1740,
utgav en stor mängd urkundspublikationer
jämte dittills otryckta skrifter av äldre författare samt egna biografiska o. bibliografiska
arbeten, ännu av värde, däribland Svea och
Götha höfdingaminne (2 dir, 1745 o. 1835).
Stiernstedt, M a r i a (M ar i k a), f. 12/1 1875, författarinna, g. m. »flygbaronen»
C. Cederström 1900—06 o.
förf. L- Nordström 1909—
38. S:s omfångsrika produktion rör sig främst i sv. högreståndsmiljö o. parisiska
konstnärskretsar o. har med
åren fått allt varmare socialt
intresse o. större psykologisk ambition. Bl. arb.: romanerna Sven Vingedal (under sign. Mark Stern, 1894), Landshövdingens
dotter (1911), Alma Wittfogels rykte (1913), den
fina barnstudien Ullabella (1922), Fröken Liwin
(1925, om den ogifta moderns problem), Res-
Stift
— 1688 —
ning i målet (1927, om det kvinnliga uppfostringsproblemet). Spegling i en skärva (1936,
med ryskt motiv), Man glömmer ingenting (1940),
Attentat i Paris (1942; dramatiserad o. uppf. i
Sthlm 1944, av. filmat.; med motiv fr. tyska
ockupationen av Paris) o. Banketten (1947.
från krigsårens Sverige); vidare memoarer {Mitt
och de mina, 1928, Adjö, min gröna ungdom,
1930) samt reseskildringar o. Upplandsskildringen Riksäpplet (1941). Sv. förf.fören:s ordf.
1931—36 o. 1940—43. Medl. av De nio.
Stift, en biskops ämbetsområde. Sverige har
13 biskopsstift.
Stift, den förlängda del av angiospermernas
honliga könsorgan (pistillen),
som uppbar märket.
Stiftarbilder, i senmedeltida sakralt måleri o. skulptur ofta förekommande avbildningar av personer, som
gjort en donation. De framställas gärna som man o.
hustru, knäböjande vid helgonen på altarverken (se
bild).
Stiftelse,
förmögenhet,
som avsatts för visst ändamål o. såsom självständigt
rättssubjekt kan förvärva
rättigheter o. åtaga sig förpliktelser. S. k. f r o m m a
stiftelser
åtnjuta
i
Sverige vidsträckta skattelättnader.
Stiftsadjunkt, präst, som av domkapitlet
förordnats att handha särskilda uppgifter inom stiftet, t. ex. sjömans- el. ungdomsvård.
Stiftsamtman, i Danmark benämning på
den amtman inom ett stift, som bistår biskopen
i ekonomiska frågor.
Stiftsband, prästs bundenhet a t t söka befordran endast i det stift, där han vunnit inträde i prästämbetet. Från denna regel givas
emellertid flera undantag.
Stiftsjungfru, medlem av Vadstena adliga
jungfrustift.
Stiftsjägmästare, tjänsteman med högre
skoglig utbildning, som biträder stiftsnämnd
(se d. o.) vid förvaltningen
av de kyrkliga skogarna i stiftet. Instr. 16/9 1932 med sen. ändr.
Stiftsmöte, sammankomst av präster o. lekmän i stiftsstaden för att dryfta gemensamma
kyrkliga angelägenheter. Det första i Kalmar
1906. Frivillig, ej lagstadgad institution.
Stiftsnotarie, tjänsteman vid domkapitlets
expedition.
Stiftsnämnd, en av 5 led. bestående nämnd,
som har att öva uppsikt över prästboställen
o. övrig kyrklig
fast egendom inom stiftet. Instruktion I6/» 1932 med sen. ändr.
Stiftsråd, beredande o. verkställande organ
för stiftsmötet (se d. o.). Ordf. är biskopen,
ledamöter väljas av stiftsmötet.
Stiftssekreterare, den främste tjänstemannen vid domkapitlets expedition. Skall äga domarkompetens. Kallades förr konsistorienotarie.
Stifttand, konstgjord tand, som medelst metallstift fästes i en tandrot. Jfr Jacketkrona.
Stig. 1. Vid räkning i stycketal = 20 st. —
2. Äldre kolmått = 12 tunnor; s t o r s t i g —
24 tunnor.
Stig Anderson, »marsk Stig», d. 1293, dansk
storman, som anklagades för mordet på kc
nung Erik Klipping o. dömdes fredlös. S. år
hjälte i en rad berömda folkvisor.
Stigbygeln, ett av hörselbenen. Jfr Hörselorgan.
Stigbyglar, byglar av stål (stundom trä),
fästa en på vardera sidan av sadeln medelst
läderremmar (s ti g l ä d e r ) o. i vilka ryttaren
,
Stiliko
träder in fötterna för a t t få en stadigare sits.
Anv. äv. som hjälpmedel vid upp- o. avsittningen o. har därav sitt namn.
Stigell',
Robert
(1852—1907),
finl.
bildhuggare. Huvudarb.: gruppen De skeppsbrutna (1889—91) på Observatorieberget i
Helsingfors.
S t i g l u c k a , äldre benämning på kyrkogårdsport; urspr. anlagd i försvarssyfte. Jfr Vendel.
Stigläder, läderrem, varmed stigbygel fasthålles vid sadeln.
Stig'ma, grek., märke, tecken. — S t i g ma d e g e n e r a t i o'n i s, degenerationstecken.
Stigman, landsvägsrövare.
Stigmatise'ring (av grek. stig'ma, märke)
kallas den i helgonlegender o. äv. i senare tid
omtalade företeelsen, att extatiskt religiösa personer, genom ivriga betraktelser över Kristi
lidande, på sin egen kropp framkallat de sår
Jesus erhöll på korset. Den första kända stigmatiseringen skedde med den heliae Franciscus.
Stig- och s j u n k h a s t i g h e t s m ä t a r e el. v ar i o m e t e r, flyginstrument, som visar flygplans hastighet i vertikalled o. är graderat i
m/sek. cl. m/min., i andra länder äv. eng. fot/min.
Stigsjö, kommun i s. Ångermanland, Västernorrl. 1.; Säbrå landsf.distr., Ångermani. s.
doms. 1,807 inv. (1947).
Stigtomta, kommun i s. Södermanland,
Södermani. 1.; Jönåkers landsf.distr., Nyköpings doms. r,655 inv. (1947). Flygplats.
Stikker, dansk benämning på angivare, särskilt sådan som gick tyskarnas ärenden under
ockupationen 1940—45.
Stiklastad, gård i Vandalen, ö. om Trondheimsfjorden, Nord-Tröndelag fylke, Norge.
Vid S. stod 1030 det slag, vari Olof den helige
stupade.
Stil. 1. T r y c k s t i l , de lösa el. i rader
gjutna bokstavstyper o. tecken, varmed boktryck utföres. Efter bokstävernas höjd (kägel)
indelas stilen i en mångfald grader, som mätas i
punkter,
kvartpetit
el.
oicero.
De viktigaste äro: diamant (4 punkter), pärl
(5), nonpareille (6), kolonel (7). Petit (8),
borgis (9), korpus