Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten
kan inte ge en fullständig bild av läget för
de mänskliga rättigheterna i landet.
Information bör sökas också från andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Belgien 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Belgien är ett demokratiskt samhälle vars regleringar om mänskliga rättigheter
överensstämmer väl med övriga medlemsstaters i den Europeiska unionen.
Belgien har ratificerat ett stort antal instrument om mänskliga rättigheter på
både europeisk och global nivå. God dialog och samverkan råder mellan
Belgien och de FN-kommittéer som övervakar tillämpningen av
konventionerna.
Europarådets kommitté för förebyggande av tortyr (CPT) har vid tidigare
besök i Belgien pekat på vissa brister och rutiner i belgiska fängelser.
Fängelserna får sägas hålla någorlunda god europeisk standard men
kännetecknas av kraftig överbeläggning, vilket kan vara en bidragande orsak till
fysisk och psykisk ohälsa. Myndigheterna har försökt förbättra situationen
bland annat genom nyrekrytering, utbildning av fängelsepersonal och ökad
användning av elektronisk övervakning. I januari 2007 trädde en lag i kraft som
bättre definierar fångarnas rättigheter med beaktande av säkerheten. Nya
särskilda domstolar för strafftillämpning har upprättats under året.
Belgien har en väl utvecklad arbetsrätt och har ratificerat de centrala ILOkonventionerna (International Labour Organization). Arbetsmarknaden är en
av de hårdast reglerade i Europa och fackföreningsanslutningen är hög, cirka
70 procent. Hälsosektorn är väl utvecklad och tillgängligheten mycket god.
Belgien är ett förhållandevis jämställt samhälle. Det finns ett
jämställdhetsinstitut vars uppgift är att främja jämställdhet mellan könen och
bekämpa alla former av diskriminering på grund av kön. För att värna om
2
barnets rättigheter och att barnkonventionen efterlevs har Belgien en
barnombudsman såväl i Vallonien som Flandern.
I maj 2007 antogs en reviderad icke-diskrimineringslag, som gör lagstiftningen
enklare och mer effektiv för dem som blir utsatta för diskriminering.
Lagstiftningen är uppdelad i tre delar – en som gäller diskriminering på grund
av ras, hudfärg och etniskt ursprung, en som gäller diskriminering på grund av
kön och en tredje som gäller annan diskriminering. I den sistnämnda lagen
finns en lista med grunder för diskriminering som tar sin utgångspunkt i den
lista som finns i EU:s stadga för de grundläggande rättigheterna. Lagstiftningen
har dock delvis ifrågasatts från fackligt håll.
Belgien är ett relativt öppet och tolerant samhälle. Homosexuella har lika rätt
att ingå äktenskap sedan 2003 och sedan 2006 har homosexuella även rätt att
adoptera.
Flyktingars situation fortsätter att vara ett omdiskuterat ämne i Belgien. Antalet
flyktingar har dock minskat kraftigt under senare år. Ett ordnat
mottagningssystem finns och en fungerande asylprocedur. Ny lagstiftning har
under året trätt i kraft för att komma till rätta med problem med alltför långa
väntetider, i synnerhet vid överklagande av avslagsbeslut.
Det bör också noteras att Belgien under andra hälften av 2007, sedan de
federala parlamentsvalen den 10 juni, har letts av en expeditionsministär.
Under de utdragna regeringsförhandlingarna har många frågor med bäring på
de mänskliga rättigheterna varit föremål för diskussion, såsom den rättsliga
processen för ungdomar som begår brott, flyktingmottagande, legalisering av
illegala flyktingar, krav för medborgarskap. Då förhandlingarna ännu inte är
avslutade (i slutet av december 2007) har inga beslut fattats.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Belgien ratificerade 1955 den Europeiska konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Sedan dess har landet
ratificerat ett stort antal instrument om mänskliga rättigheter på både europeisk
och global nivå. God dialog och samverkan råder mellan Belgien och de FNkommittéer som övervakar tillämpningen av konventionerna.
3
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) samt det fakultativa protokollet
om enskild klagorätt samt det fakultativa protokollet om avskaffande av
dödsstraffet.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR).
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD).
- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt.
- Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman
or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Det fakultativa protokollet om
förebyggande av tortyr har endast undertecknats.
- Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt det tillhörande protokollet om barn i väpnade konflikter.
Tilläggsprotokollet om handel med barn har endast undertecknats.
- Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1967.
- Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, International Criminal
Court (ICC).
- Europarådets konvention till förhindrande av tortyr och omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Lagen om aktiv dödshjälp
År 2002 trädde en lag i kraft som innebär straffrihet för läkare som utför
eutanasi, det vill säga aktiv dödshjälp. Belgien var därmed det andra landet i
världen, efter Nederländerna, att införa en sådan lagstiftning. Lagen föreskriver
att eutanasi endast får utföras efter mycket strikta kriterier och regler och att
varje enskilt fall i efterhand ska granskas av en särskild kommission. Antalet fall
har sedan lagen trädde i kraft legat kring cirka 400 per år.
Kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Europarådets kommitté för förebyggande av tortyr (CPT) har gjort fyra besök i
Belgien inom ramen för Europarådets konvention om förhindrande av tortyr.
Det senaste gjordes i april 2005 och i rapporten pekades på vissa fortsatta
brister i rutiner och livsvillkor i belgiska fängelser, liksom vid behandling av
4
personer i polisförvar. En del åtgärder har dock vidtagits under senare tid för
att förbättra situationen för arresterade och frihetsberövade.
En särskild lag som uttryckligen förbjuder tortyr och annan inhuman eller
förnedrande behandling gäller sedan 2002.
Belgiska fängelser
Belgiska fängelser får sägas hålla någorlunda god europeisk standard, även om
CPT i sina rapporter noterat vissa missförhållanden. Kraftig överbeläggning
kännetecknar de belgiska fängelserna vilket kan vara en bidragande orsak till
fysisk och psykisk ohälsa.
Under de senaste åren har strejker och upplopp förekommit i protest mot
överbeläggning (antalet interner uppgår för närvarande till närmare 10 000
fördelade på 8 300 platser i landets 34 fängelser), missförhållanden och
personalbrist i fängelserna. Flera spektakulära rymningar har också skett – förra
året lyckades 28 fångar rymma på grund av bristande säkerhetsrutiner och i år
har två fångar vid olika tillfällen vid två olika anstalter fritagits genom hämtning
med helikopter som lyckats landa på fängelseområdet. Det senare har föranlett
en debatt om att installera säkerhetsnät på ett antal fängelser för att förhindra
helikoptrar från att landa. Kritikerna menar att investeringar i stället bör göras
för att göra fängelserna säkrare på annat sätt (modernare kameraövervakning,
störa mottagning för mobiltelefoner etcetera) eller satsa pengarna på att bygga
ut och renovera fängelserna.
MR-organisationer kritiserar de belgiska myndigheterna för att
överbeläggningen på fängelserna är konstant och att lite görs för att komma till
rätta med problemet. Överbeläggningen leder till sämre hygieniska
förhållanden och sämre villkor för fångarna vad gäller logi, kost och tillgång till
läkare, psykologer och socialassistenter. Detta i kombination med
fångvårdarnas strejker och personalbrist leder till att fångar ibland nekas fysisk
och intellektuell aktivitet samt kontakter med yttervärlden och därmed är sämre
förberedda på ett liv efter avtjänat straff, menar MR-organisationerna.
Myndigheterna har försökt förbättra situationen genom bland annat
nyrekrytering och utbildning av fängelsepersonal, ökad användning av
elektronisk övervakning samt överenskommelser med flera stater om att sända
tillbaka fångar till deras hemländer för straffverkställighet. I januari i år trädde
en lag trätt i kraft som bättre definierar fångarnas rättigheter med beaktande av
säkerheten exempelvis vad gäller regler för visitering, isolering, rätten till att bli
informerad om beslut som rör fången av fängelsedirektören och möjligheter till
samråd inom fängelset. Under året har även nya särskilda domstolar för
strafftillämpning upprättats. Dessa ansvarar för beslut vad gäller begränsning
av fängelsestraff, elektronisk övervakning, provisorisk frisläppande i väntan på
5
utlämning till annat land och villkorlig frigivning. I regeringsförhandlingarna
som pågått under hösten har man aviserat att man under de kommande året
kommer att skapa ytterligare 1500 fängelseplaster men inget formellt beslut är
fattat.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades formellt 1996 men hade då i praktiken inte tillämpats
sedan 1918.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Enligt Amnesty International och andra MR-organisationer föreligger inga
uppgifter om att några godtyckliga frihetsberövanden eller av staten
sanktionerade ofrivilliga försvinnanden skulle ha förekommit under 2007.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Konstitutionen garanterar ett självständigt rättssystem i förhållande till den
verkställande makten. Högsta instans är La Cour de Cassation. Specialdomstolar
finns, bland annat ungdomsdomstolar som behandlar ärenden för personer
under 18 år.
Den reform av polisväsendet som avslutades 2002 innebar att samtliga
poliskårer numera integrerats i ett federalt system med ett och samma regelverk
för hela organisationen. En oberoende kommission har fått till uppgift att
övervaka polisens verksamhet och sammanställa en årlig rapport till
parlamentet. En särskild enhet har också tillsats på federal nivå med uppgift att
verka mot korruption inom poliskåren.
Under år 2005 fälldes Belgien tolv gånger i Europadomstolen, i elva fall för
brott mot Europakonventionens artikel 6.1. I denna artikel stadgas att
rättegång ska äga rum inom skälig tid. 2006 antogs ett lagförslag som syftar till
att reformera och påskynda den kritiserade och inte sällan tungrodda
rättsprocessen i landet. Under 2006 fälldes Belgien endast i två fall i
Europadomstolen för brott mot artikel 6.1.
På federal nivå finns en ombudsmannainstitution (le médiateur fédéral) som bland
annat tar emot anmälningar från enskilda personer om brott mot mänskliga
rättigheter. Institutionen analyserar konflikter som uppstått, lämnar
rekommendationer och föreslår åtgärder, samt medlar mellan klaganden och
6
den federala administration som står till svars. Ombudsmannainstitutionen har
däremot ingen rätt att upphäva eller sätta sig över den federala förvaltningens
beslut. På regional nivå finns ett flertal ombudsmän som behandlar frågor om
barn, arbetsmarknad, bank- och finansväsende samt klagomål på statliga bolag.
7. Straffrihet
Belgiens rättssystem är väl utvecklat och organiserat, varför underlåtenhet från
staten att beivra och bestraffa brott inte kan sägas utgöra något problem.
I augusti 2003 antog parlamentet en lag som ersatte en tidigare − i relationerna
till vissa länder mycket kontroversiell − författning från 1993 som gav belgiska
domstolar rätt att utöva universell jurisdiktion avseende brott mot bland annat
krigets lagar (Genèvekonventionerna), folkmord och tortyr. I den nuvarande
”lagen om grova brott mot internationell humanitär rätt” har kravet på
anknytning till Belgien skärpts och åtal kan endast väckas mot belgiska
medborgare eller personer med hemvist i Belgien, eller mot icke-belgare om
offret varit belgare eller haft sin hemvist i Belgien.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Yttrande- och tryckfrihet garanteras i Belgiens konstitution och säkerställs
genom en oberoende press, ett effektivt rättsystem och ett väl fungerande
demokratiskt politiskt system. Presstöd utgår såväl federalt som regionalt.
Nyligen har dock Belgien fällts i ett fall med koppling till EU-institutionerna i
Europadomstolen för brott mot yttrandefriheten. Detta efter att belgisk polis
genomfört en husrannsakan hos en tysk journalist, stationerad i Bryssel. Enligt
domen hade husrannsakan som syfte att avslöja journalistens källa.
Husrannsakan skedde efter att Europeiska Byrån för Bedrägeribekämpning
(OLAF) gjort en polisanmälan då journalisten publicerat flera artiklar
innehållande information från hemliga handlingar från OLAF.
Mötes- och föreningsfrihet respekteras och garanteras i lag. Religionsfrihet
råder och landets federala liksom regionala regeringar respekterar och verkar
för att den ska upprätthållas. Ekonomiskt stöd för aktiviteter, personal- och
fastighetskostnader ges till företrädare för sex olika religioner. Övriga samfund
verkar fritt men en statligt finansierad oberoende organisation har inrättats för
att kartlägga religiös aktivitet och uppmärksamma verksamhet som kan vara till
men för dess anhängare.
7
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Under de senaste 20 åren har en gradvis federalisering ägt rum i Belgien. De
bakomliggande orsakerna är kravet på ökat självstyre från de tre regionerna,
samt ökande motsättningar mellan de olika språkgrupperna. Motsättningarna
mellan de olika språkgrupperna har varit mycket påtagliga under 2007 - inför
de federala parlamentsvalen och framför allt i de efterföljande
regeringsförhandlingarna.
Många politiska beslut fordrar omfattande samråd mellan de federala
enheterna, en process som ofta blir tidskrävande och omständlig. Utöver
federal nivå finns parlament och regeringar för de tre regioner Flandern,
Vallonien och Brysselområdet, samt dessutom för de franska och tyska
språkgemenskaperna.
Allmänna val hålls vart fjärde år på federal och regional nivå, samt vart sjätte år
på kommunal nivå. Valdeltagande är obligatoriskt för alla belgiska medborgare
från 18 års ålder.
Lagar rörande kvinnorepresentation
Konstitutionen garanterar män och kvinnor lika möjligheter att utöva sina frioch rättigheter samt att konkurrera om politiska befattningar. I den federala
regeringen är för närvarande 20 procent kvinnor.
För att öka kvinnorepresentationen i olika folkvalda församlingar gäller att
hälften av kandidaterna på valsedeln måste vara kvinnor och andra hälften
män, men utan någon bestämd ordningsföljd. De två första kandidaterna på
listan måste dock vara av olika kön. Belgien är ännu tillsammans med
Frankrike det enda EU-land som har infört en sådan lag. Den tillämpades
första gången vid parlamentsvalet 2003 vilket ledde till en tydligt ökad andel
kvinnor – från 25 till 33 procent. Efter parlamentsvalet 2007 uppgår andelen
kvinnor i parlamentet till 34 procent.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Diskriminering i arbetslivet förekommer inte påvisbart ofta, enligt
organisationen Centre pour l'egalité des chances et la lutte contre le racisme, men
betraktas likväl som ett problem och det lär finnas ett betydande mörkertal.
Etnisk tillhörighet är den vanligaste formen av diskriminering vid såväl
8
anställningsförfarande som vid avsked, men diskriminering på grund av
religion anges numera allt oftare som ett problem.
Belgien har en väl utvecklad arbetsrätt. Landet har ratificerat alla de åtta
centrala International Labour Organization (ILO) -konventionerna:
- Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konventionerna 87 och 98)
- Icke-diskriminering i arbetslivet (konventionerna 100 och 111)
- Förbud mot tvångsarbete (konventionerna 29 och 105)
- Förbud mot barnarbete (konventionerna 138 och 182).
Den belgiska arbetsmarknaden är en av de hårdast reglerade i Europa och
fackföreningsanslutningen är hög, cirka 70 procent. En normal arbetsvecka
innebär 38 timmars arbete. Arbetslösheten i Belgien uppgick hösten 2007 till
drygt 11 procent men med stora regionala skillnader.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Hälsosektorn i Belgien är välutvecklad, av hög kvalitet och med mycket god
tillgänglighet. Hälsosektorns andel av BNP uppgick till 9,7 procent år 2004.
Medellivslängden uppgick år 2005 till 76 år för män och 82 för kvinnor.
I november 2007 besökte FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter Belgien och i sin rapport beklagar man att de illegala
invandrarna endast har tillgång till akut sjukvård. Kommittén rekommenderar
att åtgärder vidtas för att garantera att de illegala invandrarna får samma
tillgång till sjukvård som de som befinner sig legalt i landet.
12. Rätten till utbildning
Undervisningen i Belgien kan vara både privat och offentlig. Ansvaret för
skolutbildningen ligger på regional nivå och undervisningen hålls på respektive
språk (franska, flamländska och tyska). Vid sidan av de offentliga skolorna
finns ett antal privata. Dessa drivs av olika organisationer och samfund, dock
med statsunderstöd. Den obligatoriska skolan omfattar tio års heltidsstudier,
från sex till 16 års ålder och är kostnadsfri. Därefter råder deltidsskolplikt i
ytterligare två år. De totala offentliga utgifterna för utbildning i Belgien
utgjorde 6,3 procent av bruttonationalprodukten (BNP) år 2003. Belgien har
fyra franskspråkiga statliga universitet och tre flamländska. Därutöver finns
elva privata universitet samt flera specialinriktade högskolor. Samtliga högre
läroanstalter är statsunderstödda och många studenter finansierar sina studier
med statliga bidrag.
9
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
I egenskap av modern välfärdsstat, tillika medlemsland i EU och i en stor
mängd andra internationella organisationer och fora, erbjuder Belgien sina
invånare (såväl män som kvinnor) en tillfredsställande levnadsstandard. Belgien
ligger på 17:e plats (tidigare 13:e plats) i UNDP:s välfärdsindex som
publicerades i november 2007.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Belgien är ett förhållandevis jämställt samhälle sett i ett europeiskt perspektiv.
Ett flertal åtgärder har vidtagits under senare år för att stärka kvinnors ställning
och garantera båda könen samma tillgång till bland annat utbildning, arbete
och hälsovård. Enligt jämställdhetsinstitutet IEFH, Institut pour l'égalité des femmes
et des hommes, åtnjuter kvinnor samma rättigheter som män, men drabbas
fortfarande av lönediskriminering. Enligt IEFH:s senaste rapport uppgår
löneskillnaderna till 15 procent om man tittar på bruttomånadslönen i
genomsnitt för en person som arbetar fulltid inom industrin eller
tjänstesektorn. Enligt en studie som nyligen genomförts från fackligt håll är
skillnaderna ännu större, närmare 25 procent, om man också beaktar extra
förmåner och kompletterande pensionsavsättningar. I genomsnitt tjänar en
kvinna 400-450 euro mindre i månaden än en man i samma position.
IEFH inrättades 2002 och har till uppgift att främja jämställdhet mellan könen
och bekämpa alla former av diskriminering på grund av kön. Vidare bedriver
institutet forskning på jämställdhetsområdet, utfärdar rekommendationer till
statliga myndigheter, stöttar jämställdhetsorganisationer samt vidtar rättsliga
åtgärder vid behov.
Den federala regeringen presenterade i slutet av 2004 en handlingsplan, Plan
d’action national contre la violence conjugale 2004-2007, med målet att få bukt med
kvinnomisshandel. Denna plan involverar både den federala och den regionala
nivån och IEFH ansvarar för samordningen av åtgärder och uppföljningen av
planen. Åtgärder som vidtagits inom ramen för planen inkluderar
informationsinsatser för att skapa medvetenhet om förekomsten av
kvinnomisshandel, utbildning, skydd och mottagning av drabbade samt
uppföljning av utformningen av repressiva åtgärder.
10
Jämställdhet i arbetslivet
Sedan juni 2002 finns en lag som syftar till att förstärka skyddet för kvinnor i
arbetslivet genom att tydligare markera mot våld och sexuella trakasserier.
Lagen definierar sådana trakasserier som ”alla former av sexuellt laddat
beteende (verbalt, icke-verbalt eller fysiskt) där den skyldige vet eller borde veta
att handlingen inverkar menligt på kvinnors och mäns värdighet på
arbetsplatsen”. Arbetsgivaren ansvarar för att förebyggande åtgärder vidtas
samt att misstankar om sexuella trakasserier utreds snabbt och opartiskt.
Andelen yrkesverksamma kvinnor i Belgien uppgår till 54 procent och är
jämfört med övriga EU-länder relativt låg. Den generella sysselsättningsnivån i
landet, 61 procent, ligger även den under EU-genomsnittet.
Prostitution
Prostitution är som sådan inte kriminaliserad i Belgien, däremot kan
prostitution på gator och andra offentliga platser anses strida mot allmän
ordning och leda till kortare fängelsestraff (högst tre månader) eller böter. Köp
av sexuella tjänster är inte olagligt, förutsatt att den prostituerade är över
fjorton år. Koppleri är förbjudet, liksom organiserad invandring med
prostitution som syfte.
Människohandel (trafficking)
Handel med barn och kvinnor för sexuellt utnyttjande har blivit ett tilltagande
problem också i Belgien och regeringen gör ansträngningar för att eliminera
människohandel. Organiserade nätverk opererar i Belgien och byter snabbt
destinationer inom och utanför landet. Under 2006 integrerades direktiv på
området i den belgiska lagstiftningen och har medfört att offer för trafficking
kan få amnesti och permanent uppehållstillstånd om de samarbetar med polis
och vittnar i domstol mot förövarna. Detta gäller om förövarna sedan blir
dömda, samt även i vissa andra fall. Hårdare bestraffning har också införts för
handel med barn.
15. Barnets rättigheter
För att värna om barnets rättigheter och att barnkonventionen efterlevs har
Belgien en barnombudsman såväl i Vallonien som i Flandern. Dessa deltar
aktivt i det europeiska nätverket för barnombudsmän, ENOC.
För några år sedan diskuterades ett lagförslag som rörde frågan om integration
och barn, bland annat om flickors rätt att bära slöja i skolan. Det ansågs dock
oförenligt med den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (artikel nio om religionsfrihet)
att på federal nivå förbjuda flickor att bära slöja i skolan. Resultatet blev att
11
varje läroanstalt själv får bestämma om saken. Detta har dock enligt många
kritiker medfört en segregering av skolväsendet, där flickor som vill bära slöja
är hänvisade till ett fåtal skolor, ibland av sämre kvalitet.
År 2001 fälldes Belgien i Europadomstolen för att ha förvarat minderåriga i
fängelser. Detta ledde till en ny lag 2002, som stadgar att ungdomar skall
övervakas i fostrande syfte på särskilda institutioner. MR-organisationer har
kritiserat institutionerna och menar att de inte uppfyller barnkonventionens
krav att inte fängsla barn annat än i yttersta nödfall och att hålla minderåriga
kriminella åtskilda från myndiga.
Fadern till ett av offren i den omtalade Dutroux-rättegången (Marc Dutroux
åtalades och dömdes 2004 för att ha rövat bort och våldfört sig sexuellt på sex
unga flickor och sedan mördat fyra av dem) tog 1996 initiativet till
organisationen Child Focus (European Federation for Missing and Sexually Exploited
Children). Organisationen stödjer och initierar utredningar om försvunna,
bortförda och sexuellt utnyttjade barn samt bekämpar förekomsten av dessa
fenomen. 2006 behandlade organisationen drygt 3 300 fall.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Belgien är ett mångkulturellt land med invandring framför allt från EU:s
medlemsstater, Afrika, Mellanöstern och Balkan. 2003 antogs en ny ickediskrimineringslag. Denna lag förbjöd all direkt och indirekt diskriminering
grundad på hudfärg och etnisk tillhörighet men även diskriminering till följd av
kön, civiltillstånd, förmögenhet, ålder, religiös eller filosofisk övertygelse,
hälsotillstånd eller funktionshinder. Det flamländska högerextremistiska partiet
Vlaams Belang försökte dock få lagen ogilitigförklarad då man ansåg att den
var alltför långtgående. Frågan behandlades i domstol (la Cour d’arbitrage),
som 2004 bekräftade de viktiga principerna i lagen men listan med grunder för
diskriminering avskaffades då man framhöll att all sorts diskriminering skulle
kunna beivras oavsett grund.
I maj 2007 antogs en reviderad icke-diskrimineringslag som håller fast vid de
tidigare principerna men gör lagstiftningen enklare och mer effektiv för de som
utsetts för diskriminering. Lagstiftningen är uppdelad i tre delar – en som gäller
diskriminering på grund av ras, hudfärg och etniskt ursprung, en som gäller
diskriminering på grund av kön och den tredje som gäller annan
diskriminering. I den sistnämnda lagen har en snarlik lista med grunder för
diskriminering återinförts som tar sin utgångspunkt i den lista som finns i EU:s
stadga för de grundläggande rättigheterna. Här nämns ålder, sexuell läggning,
civilstånd, börd, politisk åskådning, religiös eller filosofisk övertygelse, språk,
12
hälsotillstånd, funktionshinder, genetiska eller fysiska särdrag, förmögenhet och
socialt ursprung.
Fängelsestraff och/eller böter kan utdömas. Sanktionssystemet har gjorts mer
konkret och effektivt bland annat genom ett system med schablonersättningar.
Omvänd bevisbörda gäller vilket innebär att det är svaranden som ska bevisa
att diskriminering inte ägt rum.
Icke-diskrimineringslagen har dock återigen ifrågasatts men denna gång från
fackligt håll och av helt andra skäl. Anledningen är att man inte anser att listan
över grunder för diskriminering är tillräckligt täckande. Vad man framför allt
ifrågasätter är varför man talar om politisk åskådning och religiös övertygelse
som grund för diskriminering men inte facklig åskådning. Man ställer sig också
frågande till vad man menar med förmögenhet som grund för diskriminering.
Sedan tio år finns den oberoende statligt finansierade organisationen Centre pour
l'égalité des chances et la lutte contre le racisme, som har till uppgift att främja
jämlikhet och bekämpa alla former av särbehandling grundad på hudfärg,
ursprung eller nationalitet. Centret lämnar rekommendationer och bistår
myndigheter, företag och enskilda samt forskar i frågor som rör
diskriminerande särbehandling.
I mars 2004 antogs, efter livlig debatt i media och parlamentet, en lag om
rösträtt i kommunala val för icke EU-medborgare som varit lagligt bosatta i
Belgien i minst fem år i följd. Icke EU-medborgare kan dock inte ställa upp
som kandidater i kommunalvalen. Lagen tillämpades första gången vid 2006 års
kommunalval i oktober och 15,7 procent (17 065 personer) av de
röstberättigade registrerade sig. I samband med denna registrering förbinder
man sig även att följa belgiska lagar och respektera den belgiska konstitutionen
samt de mänskliga rättigheterna.
I juli 2001 undertecknades ramkonventionen om skydd för minoriteter men
ratificering har ännu inte skett. Minoritetsfrågan, som i Belgien främst gäller
förhållandet mellan den fransktalande respektive den flamländska
befolkningen, är politiskt synnerligen känslig. Reaktionerna blev också starka
när Europarådets parlamentariska församling för ett par år sedan antog en
särskild resolution som definierade minoriteterna i Belgien. I denna fastslogs
bland annat att det finns en tysk minoritet på nationell nivå och att de
fransktalande boende i tysk- eller nederländsktalande regioner är minoriteter på
regional nivå, liksom de nederländsk- och tysktalande boende i fransktalande
områden. Församlingen kritiserade också Belgiens ovillighet att ratificera
Europarådets konventioner på området. Om en språkgrupp betraktas som
minoritet eller inte är här avgörande för gruppens lagliga rätt till bland annat
utbildning på sitt eget språk. En belgisk ratificering av ramkonventionen skulle
13
störa den känsliga balans som man försöker upprätthålla i språkfrågan. Belgien
har inte heller ratificerat den europeiska stadgan för regionala minoritetsspråk
(European Charter for Regional Minority Languages).
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Belgien är ett relativt öppet och tolerant samhälle. Homosexuellas rätt att ingå
äktenskap trädde i kraft 2003. I lagen används inte begreppet ”äktenskap
mellan homosexuella” utan den innehåller bara en, allmän definition av
äktenskap, vilken har utökats till att inkludera även homosexuella. Belgien var
därmed det andra landet i världen, efter Nederländerna, att lagfästa
homosexuellas lika rätt att ingå äktenskap. I april 2006 antogs vidare en lag som
ger homosexuella par rätt till adoption och som ger det adopterade barnet och
dess föräldrar samma rättigheter, skyldigheter och juridiska skydd som övriga
belgiska barn och föräldrar.
18 Flyktingars rättigheter
Belgiens geografiska läge gör landet attraktivt för flyktingar och
asylsökande. Många använder också Belgien som transitland för att sedan
försöka ta sig vidare till andra länder i Europa, inte minst till Storbritannien.
Belgien agerar med utgångspunkt i de FN-konventioner som berör
flyktingars status och rättigheter. Utvisning verkställs inte till länder där
personen i fråga riskerar förföljelse, tortyr eller annan grym, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning.
Flyktingars situation i Belgien fortsätter därför att vara ett aktuellt ämne i
massmedia, inte minst avseende hanteringen av flyktingbarn. Bland annat
Amnesty International har flera gånger aktualiserat den inhumana situation
som ofta råder i en avvisningssituation, där även våldsanvändning kan
förekomma.
Antalet asylsökande i Belgien har minskat kraftigt under senare år. Under år
2000 begärde 42 000 personer asyl. 2006 var siffran nere i 11 587. De största
grupperna kom från Ryssland (13,7 procent), Demokratiska Republiken Kongo
(7,3 procent), Serbien-Montenegro (6,7 procent), och Irak (6 procent).
Minskningen beror, förutom på omständigheter utanför Belgien, dels på nya
procedurregler, dels på ändrade socialbidragsregler för asylsökande.
Det finns ett ordnat mottagningssystem för flyktingar och en fungerande
asylprocedur. För att komma till rätta med problem med alltför långa
väntetider, i synnerhet vid överklagande av avslagsbeslut, har ny lagstiftning
14
trätt i kraft under det senaste året. Denna innebär bland annat en
omorganisation av asylprocessens beslutsprocedur, framför allt skapandet av
en ny enhet för överklaganden, där en domare ska fatta det definitiva beslutet i
varje enskilt fall. Målsättningen är att väntetiden i asylärenden skall vara
maximalt 12 månader.
Under asylprocedurens handläggningstid härbärgeras de sökande inledningsvis
i öppna förläggningar (centres d'accueil) eller i någon av de slutna förläggningarna
(centres fermés). I de senare placeras framför allt asylsökande som saknar IDhandlingar och dem som fått avslag på sin ansökan. Det pågår en ständig
debatt om det faktum att även barn, fler och fler, hålls instängda på de slutna
förläggningarna i samband med att familjer avvisas. 2004 var det 152 barn som
hölls instängda. 2005 var det 501 barn och 2006 var det 627 barn. Stark kritik
kommer kontinuerligt från MR-organisationer om att detta är i strid med
barnkonventionen.
Människorättsorganisationer i Belgien har riktat kritik mot mottagandet av
flyktingar och de förhållanden på flyktingförläggningar där de placeras i väntan
på behandling av deras ansökan. Förfarandet att flytta flyktingar mellan
förläggningar efter misslyckade utvisningsförsök kritiseras också: förflyttningen
från en förläggning till en annan kan innebära problem, försvåra kontakten
med advokat och likaså ofta möjligheterna att kommunicera med denne på ett
språk som flyktingen förstår. Problem kan också uppstå för flyktingens
möjligheter att ta emot besök och att anpassa sig till de omständigheter som
råder på den nya förläggningen.
Asyl- och migrationsfrågorna står högt på dagordningen i den belgiska
inrikespolitiska debatten och utgör en prioriterad fråga i de pågående
regeringsförhandlingarna. Frågor som diskuteras är bland annat eventuell
legalisering av de som befinner sig illegalt i landet, regler för
familjeåterförening, arbetskraftsinvandring och vilka krav som ska gälla för att
bli belgisk medborgare.
Flyktingbarn
I december 2002 antogs en lag rörande barn under 18 år som befinner sig
ensamma på flykt i Belgien utan att ha en vuxen ansvarig. Lagen föreskriver att
dessa barn får ett slags ”god man” för att undvika risken att utnyttjas för
prostitution och människohandel under sin vistelse i Belgien. Denna person
ska representera den minderårige i de rättsliga och administrativa processer
som blir aktuella, se till att barnet får tillgång till logi och skolgång samt att
läkar- och psykologinsatser fungerar. Det har dock funnits svårigheter att
tillämpa lagen praktiskt i brist på lämpliga personer som kan vara ”gode män”
och i brist på budgetmedel
15
19. Funktionshindrades rättigheter
Funktionshindrade åtnjuter lagligt skydd mot diskriminering framför allt på
arbetsmarknaden och inom utbildningsområdet. Icke-diskrimineringslagen från
2003 stärker detta skydd. Inte desto mindre förekommer diskriminering mot
funktionshindrade personer och statistik visar att många av dem står utanför
arbetsmarknaden. Vidare kan konstateras att infrastrukturen i samhället,
bland annat offentliga byggnader och allmänna kommunikationsmedel, inte
alltid möter de funktionshindrades behov.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
I Belgien välkomnas och verkar ett stort antal inhemska och internationella
frivilligorganisationer som arbetar för främjandet av mänskliga rättigheter.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
____
