Samhälle och IT-miljöer – Rapport | Jonas Andreen | 2004-05-10
Castells nätverkssamhälle
Varje dag använder jag mig av min dator för en rad
olika ting. Kanske ett av dess främsta
användningsområden för mig är dess
kommunikativa förmåga. Jag kan med dess hjälp
kommunicera med, inte bara vänner och bekanta
utan, med människor runt om i hela världen. För
mig innebär det ökade möjligheter och förbättringar
i min vardag. Men så har det inte alltid varit.
När jag var liten fanns inte Internet och det
enda snabba sättet att kommunicera med människor
runt om i världen var per telefon eller kortvågsradio
och ingen av dem var särskilt lockande, eller
ekonomiskt för den delen. En dator för mig var en
maskin som man spelade spel på och ingenting mer.
Kommunicerade gjorde man ansikte mot ansikte, via
telefonen eller via brev.
Med tiden har min värld förändrats, precis
som världen omkring mig även den förändrats. Mina
vänner som levde i samma stad finns nu över hela
världen för det som förr var lokalt är idag globalt.
Världen har blivit min stad. Jag använder inte längre
datorn till enbart spel utan som ett
kommunikationsmedel.
I bokserien ”informationsåldern” berättar
Manuel Castells om hur vårt samhälle har förändrats
och blivit globalt och informativt men även hur det
har delat upp världens befolkning i två världar. Jag
vill med denna text först försöka sammanfatta
Castells tre verk och sedan fokusera på en specifik
del som jag finner extra intressant.
Sammanfattning: Band 1,
Nätverkssamhällets framväxt
Något av det roligaste man kunde göra när jag var
tonåring i början på 90-talet var att samla alla
kompisars datorer i någons kvarterslokal och koppla
ihop dem i ett nätverk. Sedan satt man där i två
dagar i sträck och spelade spel med varandra. Det är
intressant att se att den teknik som användes av
företag runt om i världen även fanns tillgänglig för
mig och mina vänner. Det var som om vi var en del
av nätverkens expansion. Som om vi hade tagit
intryck av vad som hände globalt och utförde det på
lokal nivå.
Castells menar att det är just genom tekniken
som dagens nätverkssamhälle har kunnat växa sig
starkt. Det sker en informationsteknologisk
revolution som är baserad på användandet av
information till skapandet av ny kunskap. Teknik är
alltså en strävan efter förbättrade sätt att producera
och utveckla produkter. På detta sätt hittar vi
ständigt nya användningsområden för vår teknik
eftersom vi inte sätter tekniken i fokus utan
kunskapen bakom den. Vi kan som användare ta
kontroll över tekniken, vilket gör vårt intellekt till en
direkt produktivkraft, inte bara ett centralt element i
produktionssystemet. Det är vi som styr tekniken i
nätverkssamhället, inte tvärtom.
Men vad är egentligen ett nätverk? Det
behöver inte nödvändigtvis vara ett gäng datorer
som är kopplade till varandra (som fallet var i min
ungdom). Det kan lika gärna vara en
produktionskedja som kopplar samman flera
underleverantörer eller varför inte ett flertal
kattföreningar som jobbar tillsammans för en
kattutställning. Den gemensamma nämnaren är att
alla nätverk består av ett antal förenade noder. Om
en nod skulle kopplas bort så bryts inte
kommunikationen då alla noder, mer eller mindre, är
kopplade till varandra. På samma sätt är det lätt att
koppla till fler noder så länge som de talar samma
språk (har samma värderingar, resultatmål etc.).
Detta gör nätverkssamhället starkt och dynamiskt
och öppet för innovation och förändring.
Ekonomin är idag organiserad kring globala
nätverk. Som individuellt företag har man världen
som kund och är utlokaliserad till en mängd olika
platser. Det går inte att dela upp nätverksföretaget i
storbolag och småfirmor utan det består av många
små specialiserade avdelningar som i union utgör
företaget. Resultatet blir en mer individualiserad
arbetsprocess som baseras på varje medarbetares
attribut och egenskaper i stället för hur uppgiften
organiseras.
Castells menar dock, trots utvecklingen mot
företagsledning och produktion i nätverksform, att vi
fortfarande lever i ett kapitalistiskt samhälle.
Skillnaden är att kapitalismen för första gången är
global. Detta blir tydligt när ett lands ekonomiska
1 av 7
kris snabbt kan ge utslag på alla världens börser och
påverka hela ekonomin negativt. Han talar om ”den
overkliga ekonomin” där förlorarna på
aktiemarknaden betalar vinnarna. Aktiemarknaden i
sig genererar inga pengar utan är bara ett forum för
förflyttandet av pengar. För att detta skall fungera
behöver dock aktiebolagen kompetens inom sitt
område. Det måste gå att koppla företagets vints till
någonting reellt, inte som man gjorde under ITbubblan och satsade pengar på allt som hette IT och
där företagens framtidspotential sågs som mindre
viktigt (det som var viktigt var att satsa mycket
pengar väldigt fort så att man skulle tjäna mycket
pengar väldigt fort).
Nätverkssamhället handlar inte bara om
ekonomi utan påverkar kulturen och makten i vårt
samhälle. Det som tidigare kallades för kultur har
idag frigjorts från historien och geografin och
förmedlas i stor grad av elektroniska
kommunikationsnät. Vi skapar på så sätt kulturen nu
och här och den blir, tycks det mig, känslig för
trender och flugor som kommer och går. För att
göra sig hörda i dagens kultur måste därför även
politikerna medverka i medierna. Politikerna
personifieras och plockas ut ur sina partier. Det blir
inte lika viktigt längre vad ett parti står för utan
snarare vad dess ordförande och andra högt
uppsatta tycker.
Vårt sätt att se på rummet och tiden har även
det förändrats med nätverksamhällets ankomst. I
och med att de stora företagen delar upp sin
verksamhet över hela världen så förändras platsen
som företaget finns på. Detta kallar Castells för
flödesrum och med det menar han att platsen dessa
företag finns på förhåller sig flytande. Beroende på
nätverkets struktur, dess noder, förändras
flödelserummet både i storlek och form. Man kan
inte längre tala om att ett helt företag finns på en
enda ort, det finns överallt (eller i alla fall inom
ramen för dess nätverk). Rummet har även
förändrats i och med Internets uppkomst. Numera
kan vi ”resa” till olika delar av världen fast vi
fortfarande är hemma. Vi har på så sätt tagit den
globala världen och förenat den med vår lokala
värld, i vårt eget hem. Detta leder till oanade
möjligheter till kommunikation mellan vilka delar
som helst på jorden för rummet spelar inte längre
någon roll.
Precis som förr i historien värderar man tiden
olika beroende på organisation och samhället i stort
men det som skiljer det förflutna med idag är att det
nu finns en tidlös tid. Med Internets utbredning och
dess förmåga att koppla oss fria från rummet
behöver vi inte längre någon tid. På Internet är all
kommunikation omedelbar (rent teoretisk i alla fall).
Man behöver inte vänta på att ens brev skall komma
fram eller att en hemsida skall öppna för dagen, den
är alltid öppen. Med Internet spelar det ingen roll
vad klockan är, man kan alltid kommunicera med
andra, oavsett tid på dygnet. I och med dessa nya
platser och tider kopplas icke-väsentliga funktioner
bort. Underordnade sociala grupper och territorier
hänger inte med i utvecklingen och blir på något sätt
lämnade kvar när revolutionens tåg rullar iväg.
Därmed uppstår ett stort avstånd mellan de som är
en del av nätverkssamhället och de som inte är det.
Det har uppstått en fjärde värld menar han, en som
inte längre har någon betydelse i nätverkssamhällets
planer.
I årtusenden härskade naturen över kulturen.
Naturen var någonting okontrollerbart och utgjorde
en ständig kamp för överlevnad. Med industriella
revolutionen vändes balansen och människan kunde
nu skapa sin egen kultur. Naturen var vår att utnyttja
och det har vi gjort i hög hastighet ända tills idag.
Det är först nu, i informationsålderns framväxt som
vi börjar tänka på naturens behov. Rörelser växer
upp som försöker återuppliva naturen och göra den
naturlig igen. Castells menar att vi är på väg in i en
ny tidsålder där vi kommer att leva i harmoni med
naturen. Denna ålder kallar han för
informationsåldern.
Sammanfattning: Band 2,
Identitetens kris
Om det nu är så att vi lever i ett nätverkssamhälle
och allt har blivit globalt, vad händer då med våra
identiteter? Det är en av utgångspunkterna i band två
av castells samling.
Identitet är den process där mening skapas på
basis av ett kulturellt attribut. Vi bestämmer alla
själva vilket eller vilka attribut som vår identitet skall
baseras på, det viktiga är att vi själva bestämmer.
Castells menar att det finns tre former för vår
identitets uppbyggnad:
♦ Legitimerande identitet 1: Införd av samhällets
stora institutioner som ett sätt att utvidga
dominans över de sociala aktörer som rör sig
inom institutionerna. Kyrkan är en av dessa.
♦ Motståndsidentitet: Individer vars position eller
tillstånd har nervärderats eller stigmatiserats av
dem som besitter makten. De bygger
motstånds- och överlevnadsvärn utifrån
principer som går emot de rådande i samhällets
institutioner.
1
2 av 7
Castells, Identitetens makt, sid. 22
♦ Projektidentitet: När individer bygger en ny
identitet som omdefinierar deras position i
samhället och därmed eftersträvar en
omvandlig av hela samhället (till någonting
som passar dem bättre).
Källorna till den legitimerade identiteten blir allt
färre till följd av nätverkssamhällets uppkomst.
Nationalstaten har idag tappat mark på grund av att
man inte haft förmågan att följa med i de globala
informationsnätverken och i de fall där man försökt
gå ut på den globala marknaden har följden blivit att
man tappat de lokalt förankrade väljarna. Det är
svårt eller rentav omöjligt att vara både lokalt och
globalt förankrad för de är varandra uteslutande.
Som ett försök till nätverkstänkande och därigenom
göra staten mindre byråkratisk privatiserar man
offentliga institutioner men försämrar samtidigt
livsvillkoren för många medborgare. Det är dessa
institutioner som gör staten nödvändig för väljarna.
I samma veva tonas vikten vid arbetarrörelsen ner
på grund av dess oförmåga att anpassa sig till
nätverkstänkandet samt den ökande villigheten till
kvinnlig arbetskraft. Detsamma gäller kyrkan som
utan statens styrka inte längre kan påverka beteendet
hos befolkningen på samma sätt som tidigare.
Kyrkans prydliga syn på familjen rubbas när
patriarkatet ifrågasätts och de kulturella koder som
tidigare överförs mellan generationer får allt mindre
slagkraft. Detta leder till att människor måste finna
nya sätt att leva på och hitta andra former än den
traditionella familjen (familjen som entitet kommer
att leva vidare men dess förutsättningar har
förändrats).
Om den legitimerade identiteten numera är på
nedgång så kan det motsatta sägas om
motståndsidentiteten, och det är just det den går ut
på – motstånd genom det motsatta. Dessa sätter sig
emot de globala trenderna och går emot strömmen
genom att värdesätta de traditionella värdena Gud,
nation och familj. De hävdar sina historiska minnen
och vikten att deras värderingar skyddas mot
historiens upplösning i den tidlösa tiden. De
utnyttjar kommunikationsteknologi inom gruppen
men motsätter sig samtidigt dess stora spridning
över världen och dominans över människan.
Gemensamt har de ett förtryck som de kämpar
emot. Denna kamp kan ibland föras genom
proaktiva sociala rörelser där man kämpar för sin
sak snarare än emot de som förtrycker. I dessa
kretsar råder en större kollektiv individualitet än en
individuell sådan och kommunikation utanför
gruppen begränsas då det råder en slags ”vi och dem
-mentalitet”.
Varken de legitimerade identiteterna eller de
som gör motstånd skulle fungera i nätverkssamhället.
I stället har projektidentiteten potential att bygga det
nya samhället. Denna har sitt ursprung i
motståndsidentiteten med skillnaden att den vill
förändra samhället i stort, inte bara för en specifik
del. Den homosexuella rörelsen är ett exempel. De
vill att hela samhället skall acceptera dem för vad de
är. Att de i lagens mening, såväl som i människors
åsikter, är lika alla andra människor. För att detta
skall vara möjligt behövs det kanske ett annat
samhälle idag, en annan organisation och tankesätt
och det är detta de jobbar för.
Kvinnor samt andra som kämpar för den
sexuella identitetens befrielse börjar idag göra sina
rop hörda vilket ledet till att patriarkatet undergrävs.
Familjen blir jämställd och smittar av sig på andra
institutioner som även de ”tvingas” in i ett
könsneutralt tänkande.
Det är nätverkssamhället som lett till dessa
gruppers uppkomst. Grupper som ställer sig emot de
krafter som råder i samhället. Här frågar sig Castells
vem det är som egentligen har makten i dagens
samhälle? Han svarar att den inte längre är
koncentrerad till staten, organisationer eller media.
Den är, liksom allt annat, utsprid i nätverket och
styrs av pengar, makt och information. Den
traditionella makten finns fortfarande men den har
tappat mycket mark. I ett samhälle där rummet är
flytande blir det svårt att särskilja sina fiender mot
sina egna och risken blir stor att man skadar sig själv.
Den nya makten utövas inte av en grupp specifika
människor på en specifik plats utan finns inom oss
alla. Den är en funktion av en ändlös strid om
samhällets kulturella koder. Makten blir då snarare
en trend än någonting fast och liksom alla trender
skiftar den struktur med tiden.
Dock kommer det fortfarande att finnas
ledare. Deras uppgift blir att inspirera människor och
få dem att själva vilja förändra de kulturella koder
som gäller. Castells ser två olika slag av ledare, eller
agent som han kallar dem. De första kallar han
profeterna2. Detta är en agent som för folkets talan.
Han/hon behöver inte nödvändigtvis vara
karismatisk eller besitta andra ”lockande” egenskaper
utan är helt enkelt väldigt bestämd på sin sak och
redo att kämpa för den. Subcomandante Marcos för
zapatiströrelsen är ett exempel medan sångaren Sting
(som kämpar för Amazonas) är ett annat. De
fungerar som vägvisare i kampen, bekräftar
värderingarna som råder och blir på så sätt själva
symbolen för kampen.
2
3 av 7
Castells, Identitetens makt, sid. 370
Den andre agenten är ingen enskild person
utan i stället en nätverksstrukturerad, decentraliserad
form för organisation. Detta kan man se i
miljörörelsen som är uppbyggd kring nationella och
internationella nät av regionbunden aktivitet. Till
skillnad från profeterna producerar och sprider
dessa nätverk kulturella koder. Inte med våld och
stora fanor utan genom att försöka förändra
människors sätt att tänka. De sprider sina synsätt via
www och ibland helt enkelt genom att visa sig på
gatan. Detta gäller för de homosexuella rörelserna
som genom att sluta röra sig i det dunkla och visa
upp sig för världen fått människor att tänka om.
Framtidens samhällsförändring kommer inte att ske
med buller och bång utan med en sakta integration
som vi knappt märker av och som slutligen blir så
naturlig att ingen ifrågasätter den.
Sammanfattning: Band 3,
Millenniets slut
Vid första anblick av nätverkssamhället ser jag en
värld där globalisering lett till ökad
miljömedvetenhet, bättre förhållanden för kvinnor
och homosexuella och ökad global handel. Dock
visar det sig att många lämnas utanför.
Globaliseringen fortskrider selektivt och premierar
endast de som har möjlighet att följa med i
utvecklingen men även de drabbas negativt då
nätverkssamhället individualiserar arbetet så mycket
att människor blir isolerade. De förlorar sin förmåga
att förhandla om sin arbetssituation då marknaden
så snabbt förändras. När de statliga institutionerna
mister mark på grund av det nätverksbaserade
samhället mister de samtidigt förmågan att
kontrollera och styra skillnaderna mellan fattiga och
rika. Samhället blir på detta sätt mer och mer
polariserat. De människor och länder som befinner
sig längs ner på skalan finns i någonting som Castells
kallar för den informationella kapitalismens svarta hål 3.
Befinner man sig i en av dessa regioner är det
statistiskt sätt nästan omöjligt att ta sig ur den misär
som de präglas av. De svarta hålen kommunicerar
ofta med varandra (i alla fall inom ett land eller stad)
medan de helt saknar kommunikation med det
etablerade samhällets sfär. Inom dem råder en
speciell ekonomisk marknad som cirkulerar kring
kriminalitet, droger och prostitution – allt
sammankopplat i ett nätverk där det ena leder till det
andra. De tre världar som tidigare fanns (1a, 2a och
3e världen) har idag reducerats till två: Den första
världen består av länder och regioner som följt med
i nätverkssamhällets framväxt medan den fjärde
3
världen består av dem som befinner sig i de svarta
hål som tidigare nämnts. Det kan röra sig om hela
länder men även delar av städer.
Castells skriver i kapitel fyra om det asiatiska
stillahavsområdets utveckling och kris. Han menar
att av alla faktorer så har utvecklingsstaten varit den
som drivit regions snabba tillväxt mest. Detta
möjliggjordes genom att bevara självständigheten
mot den globala ekonomin och genom att
undertrycka demokratin. Man kunde på detta sätt
själva styra landets ekonomi i större grad än
demokratiska och globalt integrerade länder. Men
den yttre världen tryckte på de asiatiska länderna och
ville ha större inflytande i marknaderna. Asiatiska
finansmarknader utnyttjade allt mer de
internationella finansmarknaderna på egen hand och
investerare fann genvägar in i ekonomierna vilket i
längden ledde till att de traditionella mekanismer
som staten utvecklat blev förlegade.
I och med stigande internationellt inflytande
ökade uppkom ett civilt samhälle som hävdade sig
gentemot den auktoritära staten. Detta ledde i sin tur
till att staten fick det allt svårare att hantera den
globala konkurrensen och, i Malaysias fall, fick den
konsekvensen att landets ledare helt kopplade av
kontakten med den globala marknaden.
1997 till 98 skedde så en ekonomisk kris i
asiatiska stillahavsregionen och många länder
drabbades hårt, något till och med gick i konkurs.
Det fanns dock tre länder som kom undan de värsta
slaget; Taiwan, Singapore och Kina. I Taiwans fall
var det landets, sedan tidigare, globala interaktion
som räddade det. Landet var i mycket större
utsträckning än övriga i regionen globaliserat och
talade redan samma ”språk” som globaliserade
världen i stort. Singapore är ett unikt fall där global
interaktion kombineras med en stat som har en
betydande kontroll över ekonomin. I de övriga
länderna var det just globaliseringen som gjorde det
svårt för staten att styra ekonomin men i detta fall
förenas de två i någonting som Castells tror kan vara
en modell för framtiden. Kinas modell liknar
Singapores till skillnad att Kina valt att begränsa
konvertibiliteten hos sin Yen. Detta gör Kina mindre
aktuellt för investerare då Yenen inte är flexibel mot
den globala ekonomin. Detta spelar dock inte så stor
roll för Kina med sina stora naturtillgångar och
mycket vetenskaplig kunskap. Detta gör Kina
mycket konkurrenskraftigt. Just statens roll är
uppenbarligen väldigt viktig i det nätverksbaserade
samhället.
Castells, Identitetens makt, Sid. 179
4 av 7
Sammanfattning sammanfattningarna
Det finns tre processer som i samspel håller på att
förändra den värld vi lever i. Den första av dessa är
den informationsteknologiska revolutionen som
genom sin fokus på informationsteknologi
revolutionerat organiseringen av mänskliga
aktiviteter. Det bildas ett nätverkssamhälle som inte
längre är beroende av rummet utan sprider ut sig
globalt. Denna omvandlar det sociala och
ekonomiska livets alla områden.
Den andra processen är övergången till en ny
slags kapitalism som till skillnad från förut är global.
Man får en betydligt mer flexibel organisation vars
ekonomiska kärnaktiviteter globaliseras.
Företagsledningen kan på så sätt styra produktion
m.m. mellan olika länder beroende på vart det är
mest ekonomiskt vid en viss tidpunkt.
Välfärdsstatens status försvagas i och med det ökade
konkurrenstrycket ute på marknaden. Företagen
måste anpassa sig till marknaden och flyttar
utomlands eller strukturerar om de stora fabrikerna i
mindre enheter med större individualitet. Dessa
förändringar är möjliga på grund av
informationsteknologin. Den sprider global
kommunikation i form av koordinering,
informationssökning- och utbyte och decentraliserar
beslutsfattningen.
Den sista processen är de kulturella sociala
rörelser som blomstrat upp. Dessa började dyka upp
i slutet av 1960-talet och var ute efter att förändra
livet snarare än gripa makten. De var emot
konsumtionssamhället och även om de inte gjorde
stor succé rent politiskt lyssnade folk på dem. De
mynnade slutligen ut i miljörörelsen, feminismen,
etnisk jämlikhet och en rad andra rörelser. Även om
dessa rörelser var primärt kulturella hade de effekt
på ekonomi och teknologi. De var väldigt olik den
traditionella arbetarpolitiken och bidrog till att
försvaga den organiserade arbetarrörelsen och på så
sätt hjälpte dessa grupper till i den ekonomiska
omstruktureringen.
Det är inte alla som går ut för att förändra
världen vi lever i men alla påverkas vi av
nätverkssamhället, oavsett om vi lever i Sverige eller
i Afrika söder om Sahara. USA, Europa och
Asiatiska stillahavsregionen utgör kärnan för
nätverkssamhället. Det är dessa regioner som först
började utvecklas mot den nya världen och är än i
dag de ledande drivande krafterna inom ny teknologi
och vetenskap. Men för att nätverkssamhället skall
fungera uppstår det svarta hål runt om i världen med
människor som inte får vara med i utvecklingen.
Dessa hål, som Castells kallar fjärde världen, utgör
botten på vårt polariserade samhälle. Det råder en
stor snedvridning av världens resurser. Det finns
några som har väldigt mycket pengar och många
som har väldigt litet. Så litet att de lever i misär, ett
tillstånd som är värre än fattigdom. För att företagen
runt om i världen skall kunna konkurrera flyttar de
sin produktion till fattiga delar där arbetskostnaderna
är låga. Dessa regioner överexploateras, de som bor
där får inte vad de är berättigade till men de måste
fortsätta arbeta för att försörja sina familjer. Detta
drabbar inte minst barn på turistorter som tvingas in
i en värld av prostitution. Barn är lätta att manipulera
och far ofta illa i nätverkssamhället. De måste bo på
gatan eller blir ”sålda” som slavar när familjen inte
kan betala tillbaka sina lån. På grund av dessa
negativa svarta hål som alltid kommer att finnas
förtär sig nätverkssamhället inifrån. Castells avslutar
sina tre böcker med att berätta om vad som krävs för
att vi människor skall klara oss i framtiden och
överleva:
Om människor är informerade, aktiva och
kommunikativa, världen över, om näringslivet tar
sitt sociala ansvar, om medierna blir budbärare i
stället för budskap, om de politiska aktörerna
reagerar mot cynism och återställer tron på
demokrati, om kulturen rekonstrueras utifrån
erfarenheterna, om mänskligheten känner
solidaritet med sitt släkte over hela världen, om vi
garanterar solidaritet mellan generationerna
genom att leva i harmoni med naturen, om vi
börjar utforska vårt inre jag och stiftar fred
mellan varandra. Om allt detta möjliggörs genom
våra informerade, medvetna, gemensamma beslut
medan det ännu finns tid, kan vi kanske äntligen
leva och låta leva, älska och älskas.4
Egen fokusering,
IT-revolutionens uppkomst
På 1700-talet startade en revolution, den industriella
revolutionen. Under denna period skedde stor
utveckling inom förbättrandet av existerande
verktyg, vilket slutligen resulterade i maskinen.
Ångmaskinen anses vara en av milstolparna under
denna period. Men det var inte den enda industriella
revolutionen som ägde rum. Den andra startade
1850 och denna gång var det vetenskapen som ledde
vägen. Västeuropa, Nordamerica och Australien
hoppade snabbt på det industriella tåget medan
resten av världen fick gå på sidan av spåret.
Beroende på tillgång till teknik utvecklas länder olika
fort och detta blev tydligt under den industriella
4
5 av 7
Castells, Millenniets slut, sid. 403
revolutionen. De blev en stor klyfta mellan världens
länder.
Den informationsteknologiska revolutionen
som äger rum idag skiljer sig från historiskt
teknologiska revolutioner genom att dessa bara har
ägt rum i ett fåtal samhällen och spritts inom ett
begränsat område. I mötet med andra civilisationer
uppslukades ofta den mindre teknologiska kulturen.
Informationsteknologiska revolutionen har, tvärt
emot tidigare revolutioner, spridit sig snabbt och
globalt och bundit världens länder samman. Dock
finns det fortfarande stora sprickor mellan de som
deltar i revolutionen och de som står utanför.
Informationsteknologiska revolutionen
handlar inte om kunskapens och informationens
centrala ställning i vårt samhälle utan snarare hur
denna kunskap används vid produktionen av ny
kunskap.
Castells menar att teknik är när vi använder
våra kunskaper för skapandet av metoder som gör
det möjligt att utföra saker och ting på ett
reproducerbart sätt. Teknik är alltså en strävan efter
förbättrade sätt att producera och utveckla
produkter. På detta sätt hittar vi ständigt nya
användningsområden för vår teknik eftersom vi inte
sätter tekniken i fokus utan kunskapen bakom den.
Vi kan som användare ta kontroll över tekniken,
vilket gör vårt intellekt till en direkt produktivkraft,
inte bara ett centralt element i produktionssystemet.
Det är vi som styr tekniken, inte tvärtom.
Någonting som denna revolution har
gemensamt med tidigare tekniska revolutioner är
förhållandet mellan plats för uppfinning, produktion
och användning av ny teknik. Desto tätare relation
desto snabbare omvandlas samhället. Huruvida man
använder sig av ny teknik beror mycket på huruvida
platsens (landets) specifika sociala villkor stimulerar
en teknisk förnyelse eller ej. Om så är fallet leder
denna i sin tur till ekonomisk utveckling och
ytterligare förnyelser.
Dom första stora genombrotten inom
elektroniken skedde efter andra världskriget men det
var först på 1970-talet som informationstekniken
fick allmän spridning. En av de första historiska
sidorna skrevs när transistorn uppfanns 1947.
Transistorn, möjliggjorde en logisk kodning och
kommunikation mellan maskiner genom att man
kunde bearbeta elektriska impulser och binär
brytning. Det var dock inte förrän man började
tillverka den i kisel, 1959, som datorns genombrott
var möjligt. Texas Instruments började producera
integrerade kretsar och orsakade genom detta en
explosion på marknaden. På tre år sjönk priset på
integrerade kretsar med 85% procent och
produktionen tjugodubblades på 10 år. Nästa steg i
utvecklingen skedde 1971 då mikroprocessorn
uppfanns. Det gjorde det möjligt att komprimera
tusentals och åter tusentals kretsar in på ett lite
datorchip. Nu kunde man installera datorkraft
överallt.
Sedan transistorns uppkomst har man försökt
producera datorer men det var först på 70-talet som
dom började se ut som vi är vana vid idag. Apple
computers stod i frontlinjen men det dröjde inte
länge förrän IBM var med i loppet.
Datorns användning har skiftat radikalt från
dess födelse tills idag. Förr var datorn inte kopplad
till nätverk utan fungerade som en enskild entitet.
Allt det ändrades när Internet kom. Internet födelse
kom att revolutionera spridningen av multimedial
information. Att Internet skapades var en följd av en
rad komplexa sammanträffanden. Castells menar att
utvecklingen under 1900-talets tre sista decennier
skedde genom en unik blandning av militär strategi,
omfattande forskningssamarbete och tekniskt
förtagande. Det första datornätet, Arpanet, startades
den 1:a september 1969. Arpanet var ett försök från
den amerikanska militären att utveckla ett
datorsystem som skulle vara osårbart för
kärnvapenangrepp. Den byggde på teorin att det inte
skulle finnas någon huvuddator som skulle kunna
slås ut, vilket skulle medföra att systemet havererade.
Efter 20 års tjänstgöring blev systemet förlegat och
forskningsstiftelsen tog över som stamnät i Internet.
1995 blev Internet öppet för alla då det under början
på 90-talet utsatts för kommersiellt tryck utifrån.
Efter fullständig privatisering finns det idag ingen
riktig övervakningsmyndighet över Internet och det
råder i det närmsta anarki. Dock finns det en logik i
nätverket som strukturerar det ostrukturerade.
Den informationstekniska revolutionen
började i början på 70-talet, mycket på grund av
Silicon Valley. Silicon Valley var en innovativ miljö
där koncentrationen av teknisk kunskap var hög.
Området var framgångsrikt på grund av företagens
sociala och industriella organisation. Silicon Valley
spottade fram nya företag och arbetskraften, som
hoppade mellan företagen, tog med sig sina tidigare
lärda kunskaper. I takt med att Silicon Valley växte
lockade det till sig experter och unga snillen från hela
världen, det sågs som det nya Mekka för
uppfinningar och framgång. Klubbar och
organisationer uppstod för att diskutera den nya
teknologin och hur man kunde utveckla och använda
sig av den.
Mycket av den tidiga finansieringen fick Silicon
Valley av Amerikanska staten. Rymdprogrammet
sökte högteknologiska företag och sådant fanns det
6 av 7
gott om i denna region. Castells menar att det är just
staten och inte den uppfinningsrike innovatören
som gett liv åt den informationsteknologiska
revolutionen i USA.
Så vad är det som gjorde den
informationsteknologiska revolutionen möjlig?
Svaret är de många teknologiska centrum som finns
runt om i världen (inte bara Silicon Valley). Där är
allt samlat ”under samma tak” och det är kort tid
mellan uppfinning och produkt. I dessa miljöer finns
det stort kreativt utrymme och då takten är snabb lär
man sig mycket av sina, och andras misstag. Styrkan
ligger i förmedlandet av information mellan alla i
området. Det finns ingen som håller inne med
information utan nyckeln ligger i öppen kunskap, att
dela med sig för allas vinning. En annan viktig del är
statens inblandning i form av finansiering. Castells
menar att dessa två delar, en innovativ och flexibel
miljö samt krav och finanser från staten är de största
orsakerna till informationsteknologiska
revolutionens uppkomst
Referenser
Castells, Manuel. 1996. Nätverksamhällets
framväxt. Oxford: Blackwell Publishers
Ltd.
Castells, Manuel. 1997. Identitetens makt.
Oxford: Blackwell Publishers Ltd.
Castells, Manuel. 2000. Millenniets slut.
Oxford: Blackwell Publishers Ltd.
7 av 7
