Internationalisering i samhällsvetenskaperna
Rebecca Andersson, Karin Gahnberg, Hanna Nilsson,
Elin Ossowicki, Christoffer Stenberg
2017-07-15
Konflikten i Irak
I mars 2003 inleder USA sitt anfall mot Irak. Syftet med anfallet var att hitta bevis för att Irak
hade ett hemligt kärnprogram, för att producera kärnvapen. Några sådana bevis har ännu inte
hittats. Snart fyra år har gått sedan kriget inleddes och kriget är officiellt sett slut. Trots detta
pågår konflikten för fullt i Irak. Så gott som dagligen rapporteras det om stridigheter i Irak.
USAs president George W Bush har inte en lätt uppgift framför sig amerikanska soldater dör
och önskemålet att skicka nya soldater till Bagdad har inte tagit emot med glädje vare sig i
kongressen eller hos allmänheten. Vad är det som har hänt? Hur blev det så här? Vår tanke är
att presentera fyra teorier och låta dem ge sin syn på USAs samt världssamfundets insatser i
Irak. Teorierna som avses är Realism, Neo-realism, Liberalism samt Neo-liberal
institutionalism.
Realism
Realism erbjuder ett kraftfullt verktyg för att förklara internationella relationer och den
politiska utvecklingen i länder där krig är ett allmäntillstånd. Detta har varit konsensus under
stora delar av västvärldens utveckling allt sedan antikens dagar. Synsätten som numera
klassificeras inom den realistiska skolan kom först i bruk under perioden för de grekiska
stadsstaterna. Det var första gången som man hade bruk för en fungerande internationell
politik som kunde reglera förhållandena mellan de olika suveräna stadsstaterna. Dessa regler
fördes framåt av tänkare såsom Platon och sedermera Thucydides som verkade inom ramarna
för de peloponnesiska krigen. ”The strong do what they can and the weak suffer what they
must”. Är ett citat som passar väl in på den tidiga realismen. Under århundradena
förespråkades den bland andra av Macchiavelli som gav ett enormt intryck på sin samtid
under 1500-talet. De senaste renodlade realisten Morgenthau samlade in realismen i några
punkter som tillsammans definierar den klassiska realismen. Man måste utgå ifrån att den
mänskliga naturen är ond, att allt handlar om makt och makt är lika med kontroll över andra,
samt att moral visserligen existerar men inte har någonting med politik att göra. I detta
perspektiv är det tre saker som är allra mest centralt; staten, självhjälpen och överlevnaden.
Stater existerar i en anarkistisk värld och måste ha som främsta mål att se till sin egen
överlevnad, till detta får de inte sky några medel.
Neo-realism
Kenneth Waltz är en strukturell realist och anser att strukturen är definierad av den nuvarande
principen av det internationella systemet. Detta säger han är anarki och distributionen av
Internationalisering i samhällsvetenskaperna
Rebecca Andersson, Karin Gahnberg, Hanna Nilsson,
Elin Ossowicki, Christoffer Stenberg
2017-07-15
förmågor genom stater. USA gick in i Irak på grund av anarki eller Iraks brist på en
gemensam makt eller central auktoritet som kan upprätthålla regler och ordning i systemet. I
detta system med anarki har USA mer att säga till om eftersom att de har större makt.
Waltz ser makt som de kombinerade förutsättningarna för en stat där de är olika på grund
av denna makt istället för deras funktion. Makten ger staten en position eller en plats i det
internationella systemet och detta skapar statens beteende. Maktbalans är centralt för att
kunna få ordning i systemet. Vad gäller USA och Irak skulle en neo-realist hävda att
konflikten beror på en obalans i maktstrukturen mellan de två staterna.
Neo-realisterna anser att anarki definierar systemet och att alla stater strävar efter att
behålla sin position i det internationella systemet. De förklarar alla skillnader i politik som
skillnader i makt eller förmågor.
Joseph Grieco anser att stater är intresserade av att öka sin makt och sitt inflytande och
vill samarbeta med andra stater eller aktörer i systemet för att öka deras förutsättningar, detta
kallas för absoluta vinster. Grieco säger att det finns relativa vinster alltså att staterna är
oroade för hur mycket makt och inflytande andra stater kan uppnå. Grieco ställer sig frågan
vilka som får mer vinster om samarbete finns? Dessa neo-realister anser att det finns två
barriärer för internationellt samarbete; fusk och relativa vinsterna av andra aktörer.
Offensiva neo-realister accepterar det mesta av Waltz idéer och också mycket av
traditionell realism. De anser att relativ makt är mycket viktigt och att konflikter är
ofrånkomliga i det internationella systemet. Defensiva neo-realister anser att våra antaganden
kring relationer med andra stater beror på huruvida de är vänner eller fiender. Defensiva neorealister blandas ofta ihop med neo-liberala institutionalister, detta eftersom de anser att
samarbete är genomförbart men det är mer troligt att detta kan göras med stater som är
vänner.
Liberalism
Liberala värderingar har blivit djupt rotade i Europa och USA men har inte fått samma
legitimitet i resten av världen. Det finns fyra definitioner av liberalismen de är att alla
medborgare har samma grundläggande rättigheter juridiskt och rätt till utbildning, fri press
och religionsfrihet. Staten har bara den makt som folket ger dem och denna makt får inte
utnyttjas, som individ har man rätt till ägande och ekonomin ska styras av marknaden utan
styrande byråkrati. Inom liberalismen finns en tanke om att statens identitet har betydelse för
hur den agerar utåt sett och stater är olika vilket gör att de uppfattas olika, som till exempel
toleranta eller stridslystna. Det finns en parallell mellan individer och suveräna stater och de
Internationalisering i samhällsvetenskaperna
Rebecca Andersson, Karin Gahnberg, Hanna Nilsson,
Elin Ossowicki, Christoffer Stenberg
2017-07-15
kan ses som att staten också har grundläggande rättigheter så som att ingen ska lägga sig i
deras inrikespolitik.
Den internationella ordningen i modern tid har präglats av anarki men det innebär inte att
vi befinner oss i krig. Orsaken till krig förklaras av liberala på tre sätt: imperialism, att det
finns en maktobalans samt bristen på demokrati i vissa länder. Liberala teoretiker anser att
freden kan bibehållas genom en ekonomisk och social frihet med minimal inblandning av
staten men en demokratisk politisk kultur som är nödvändig för att uppfylla detta kräver
robusta och ingripande institutioner.
Kant hävdade att liberala stater är fredliga i sina relationer med andra liberala stater och
Michael Doyle säger att liberala stater har skapat en ”enskild fred”. Kants teori rymmer enligt
Doyle två delar; att det finns en återhållsamhet mellan liberala stater samt ett oförstånd i
relationer med stater som inte är liberala. Dessa teorier om demokratisk fred är rimliga men
det borde innebära att demokratiska stater inte heller borde kriga mot odemokratiska länder
vilket historien inte visar. Den mest troliga förklaringen till fred mellan liberala stater blir
ändå att liberala stater har ett mer vänskapligt förhållande till varandra.
Cobden trodde på att frihandel skulle skapa en fredligare världsordning vilket är en av de
grundläggande idéerna inom liberalismen. Handeln skulle göra att en ömsesidig vinning
skulle uppnås och alla skulle tjäna på det oavsett hur stort landet var eller hur deras ekonomi
såg ut.
Neo-liberal Institutionalism
Den mest övertygande utmanaren till realismen och neo-realismen är neo-liberal
institutionalism. Rötterna till denna inriktning kommer från 1940-talet. Studier påvisar att
vägen till fred kan ske genom en sammanslagning av länders resurser och kanske t.o.m. ett
minskat oberoende för att forma integrerade samhällen. Detta för att på så sätt driva
ekonomisk tillväxt eller lösa regionala problem, ett tydligt exempel på en sådan företeelse är
t.ex. EU.
Neo-liberala institutionalister har vissa saker gemensamt med neo-realister. Dock ser de
med skepsis på neo-realisternas fokus på konflikt och tävlan istället för samarbete. Neoliberaler ser institutioner som medlaren samt medlen för att nå samarbete mellan aktörer. Stor
fokus på hur en global regering kan hantera globaliseringsprocessen. Fokus ligger på
gemensamma intressen utöver handel och utvecklings frågor. Globala hot mot världsfreden
kan inte lösas av enskilda länder utan måste ske genom ökat samarbete. För detta krävs
globala regimer och gemensam koordinering för att hantera dessa hot.
Internationalisering i samhällsvetenskaperna
Rebecca Andersson, Karin Gahnberg, Hanna Nilsson,
Elin Ossowicki, Christoffer Stenberg
2017-07-15
Resultatet av en världsomspännande reaktion mot terrorism efter attentaten mot World
Trade Center och Pentagon 11/9 2001 var ett exempel på detta.
Neo-liberala institutionalister stödjer kooperativa multilaterala tankar och är kritiska till
hur Bush-regimen har hanterat Irak-frågan. Kriget har underminerat världssamfundet kraft.
Stater är stora aktörer men inte de enda och handlar rationellt för att säkra sina egna
vinster. I ett sådant tävlande klimat söker varje stat efter att maximera sin egen vinning, men
genom samarbete. Rationella beteende visar stater fördelarna av samarbete. Det största hindret
för positivt samarbete är icke-tillmötesgående enskilda stater. Kooperation är aldrig
problemfritt men genom att se positivt resultat av samarbete så sker en övergång till lojalitet
till gemensamma institutioner.
Hur förhåller sig teorierna till varandra?
I de stora debatterna där de olika ståndpunkterna inom internationella relationer diskuterades
skedde det en hel del framsteg och närmanden inom de olika perspektiven. Realisterna
övergav på sätt och vis sin tanke på att den mänskliga naturen i grund och botten bör förstås
som ond. Man kom istället att närma sig synsätten från det liberala hållet som menar på att det
inte spelar någon roll om människan är ond. De institutioner som vi har byggt upp påverkar
människan i en riktning som kan uppfattas som sådan, Diskussionen handlar alltså egentligen
om arv/miljö. De liberala tänkarna utvecklade istället sina tankegångar av den freds- och
konfliktforskning som föregick debatterna och kunde acceptera realisternas utgångspunkt att
världstillståndet i grund i botten är anarkistiskt. Även om så är fallet bör man kunna utforma
en internationell politik som baseras på samverkan i internationella regimer för att lösa de
gemensamma problemen. Detta gäller även samarbete på överstatlig som på mellanstatlig
nivå.
Teoriernas koppling till konflikten i Irak
Som realist är det lätt att hitta stöd för sina egna teorier i Irakkonflikten. USA går tvärtemot
FN och invaderar Irak på en hel del spekulativa grunder. De försöker hitta stöd för sitt
agerande när de utropar Irak till en internationell angelägenhet, men som realist kan man
hävda att de enbart agerade enligt sina egna intressen. Irak som nation är ett land som USA
tidigare har varit i krig med. Irak uppfattades på den amerikanska hemmafronten som ett hot
med den nationella säkerheten. USA försöker påtala att de även skulle utgöra ett hot mot den
internationella säkerheten i och med sitt kärnvapenprogram men något sådant har inte kunnat
spåras. De tre grundläggande principerna för realism uppfylls. USA tänker först och främst på
Internationalisering i samhällsvetenskaperna
Rebecca Andersson, Karin Gahnberg, Hanna Nilsson,
Elin Ossowicki, Christoffer Stenberg
2017-07-15
den egna staten och ignorerar FN:s bestämda mening om hotbilden. De utövar självhjälp när
de bildar en egen ”coalition of the willing” för att ersätta diktatorn i Irak. Enligt realisten är
detta ett praktexempel på när en stat i eget intresse och i en maktposition utnyttjar det
anarkistiska världstillståndet för att utvidga sitt eget inflytande över nya territorier med det
enda syftet att höja sin egen säkerhet. USA anammade alltså självhjälpsprincipen när de med
statens överlevnad som främsta mål agerade i Irakkonflikten
Som neo-realist förklaras USA:s krig mot Irak utifrån den rådande anarkin och bristen på
en gemensam makt eller central auktoritet som kan upprätthålla regler och ordning i det
internationella systemet. Då USA är den enda supermakten i systemet påverkas maktbalansen
negativt och därför instabiliteten större. USA försöker behålla sin egen position i systemet och
är intresserade att öka sin makt och styrka för att i sin tur öka sina förutsättningar.
Som liberalist sätts det irakiska folkets rättigheter i fokus. Det irakiska folket förtjänade
att bli befriade från diktatorn Saddam Hussein och få demokratiska rättigheter. USA såg detta
som sin ”skyldighet”. Som liberal kan man dock skarpt kritisera Irak såväl som USA för deras
agerande i konflikten. Då detta strider mot liberala tankar om internationell samverkan.
Som neo-liberal institutionalist ses USA:s invasion av Irak som ett bakslag för
världssamfundet och en global världsregering för samverkan mot ökad fred och säkerhet.
Genom rationellt handlande ska stater se samarbete som den ultimata vägen till fred och
säkerhet. Samarbete gynnar alla. USA:s agerande ses som irrationellt jämfört med de tidigare
lyckade gemensamma insatserna, i samarbete med världssamfundet t.ex. i Kuwait, 1990.
Likheter mellan teorierna
Realismen och liberalismen är två skilda teorier som genom världshistorien har varit
opposition med varandra. Realismen har alltid varit dominerande, och liberalismen, dess
utmanare. Utifrån dessa två huvudismer har olika förgreningar skapats. Två av dessa är neorealism och neo-liberal institutionalism. Vissa likheter kan skönjas mellan neo-realism och
neo-liberal institutionalism. Genom de olika debatterna har neo-ismerna närmat sig varandra.
Neo-realismen har närmat sig liberalismen och neo-liberal institutionalism genom att
acceptera att stater kan samarbeta med varandra. Neo-liberal institutionalism erkänner, till
skillnad från liberalismen, realismen och neo-realismens tankar om en anarkisk värld. Man
menar dock att neo-realisternas fokus på konflikt och tävling försvårar ett samarbete länder
emellan.
