Hotet mot Kattegatt
Kan man fiska om 100 år?
Stefan Eliasson
[email protected]
En rapport i kursen miljöteknik och kommunikation, 5p.
Elektro 1G
Ht 1999
Granskande lärare: Anders Mattsson
Sammanfattning
Denna rapport innehåller fakta om miljöproblemen i Kattegatt och kustvattnen på västkusten.
Kompendiet behandlar såväl problem som lösningar på olika miljöproblem, och syftet är att
var och en ska komma till insikt om problemen som råder i våra svenska kustvattnen och att
var och en ska dra sin egen slutsats varför så mycket av den kustnära fisken har försvunnit.
Målsättningen är att båtägare ska skaffa sig fyrtaktsmotorer och måla båtarna med ofarlig
färg, att bönderna inte gödslar så mycket m m.
Att vi bevarar jorden inklusive haven till kommande generationer är det viktigaste som finns.
2
Innehållsförteckning
Sammanfattning ....................................................................................................................... 2
Innehållsförteckning ................................................................................................................ 3
1. Inledning ............................................................................................................................... 4
2. Kustvattnen är döende ......................................................................................................... 4
2.1 Eutrofiering av kustvattnen .............................................................................................. 4
2.2 Småbåtarnas miljöpåverkan ............................................................................................. 5
2.3 Sjöfartens påverkan på kustmiljön ................................................................................... 6
3. Vad gör vi? ............................................................................................................................ 6
3.1 Exempel på lösningar på eutrofieringsproblemet ............................................................. 6
3.1.1 Från luften ................................................................................................................. 6
3.1.2 Från land .................................................................................................................... 7
3.2 Exempel på insatser för att minska småbåtarnas miljöpåverkan ...................................... 7
3.2.1 Bottenfärg .................................................................................................................. 7
3.2.2 Bränsle....................................................................................................................... 7
3.3 Exempel på insatser för att minska sjöfartens miljöpåverkan .......................................... 7
4. Diskussion ............................................................................................................................. 7
5. Slutsats................................................................................................................................... 7
Referenslista .............................................................................................................................. 8
3
1. Inledning
Livet längs våra kuster är en mycket känslig miljö, som påverkas från land, från båtar, från
luften och med strömmar från andra länder. Torskpopulationen vid kusten har drastiskt
minskat de senaste decennierna. Syftet med denna rapport är att belysa dom olika problem
som kustvattnet har och vad man kan göra för att förbättra dem.
2. Kustvattnen är döende
Något drastiskt skedde i det marina ekosystemet på 70-talet. Torsken som förr var vardagsmat
har blivit sällsynt längs kusterna och betraktas nu som lyx. Det känns overkligt för
skärgårdsbor i Bohuslän att torsken är borta. Torsk har ju alltid funnits, billig och lättfångad.
Mätningar vid den norska Skagerackkusten visar att blekan nästan försvann, att vitlingen
minskade rejält och att förekomsten av torsk halverades på 70-talet och har sedan dess legat
kvar på samma nivå. Ungefär samma sak har hänt på den Svenska västkusten. Forskarna är
osäkra på vad som hände, några tror på miljögifter andra på eutrofieringen (övergödningen)
(Johansson 1999, Sandberg 1999a).
2.1 Eutrofiering av kustvattnen
En teori är att de stora förändringarna som kan iakttagas längs Skageracks och Kattegatts
kustzon har med kväve- och fosforutsläppen från avloppsverk, industrier och biltrafik att göra
(Johansson 1999). Kvävetillförseln till Kattegatt har ökat fyra gånger mellan 1930 och 1980.
Kattegatt och östra Skagerack är grunda, salthalts- och temperaturskiktade hav och liksom de
bohuslänska fjordarna är dom sålunda extra mycket eutrofieringskänsliga. (Aniansson 1991).
Planktonalger är beroende av både kväve och fosfor och den optimala blandningen mellan
N:P är 7:1 (”Miljöeffekter” 1997). I flertalet svenska havsområden är kväve just nu det
tillväxtbegränsande ämnet, men i Bottenviken är det fosfor. Dessa ämnen är den verkliga
gödningen, eftersom planktonalgerna får mer av det ämne de annars har svårast att få tag på.
Ökad halt av det tillväxtbegränsande ämnet i vattnet är en förutsättning för ökad tillväxt av
växtplankton och i förlängningen även för djuren i havet. Eutrofiering inträffar när produktion
och konsumtion av organiskt material i havet inte längre tar ut varandra och det naturliga
kretsloppet av uppbyggnad och nedbrytning blir i obalans. Algblomningarna blir större och
inträffar även oftare under växtsäsongen. Vissa alger trivs bättra än andra och tränger ut dom
som är mindre anpassade. Vissa giftalger har visat sig vara extra bra anpassade och har
orsakat enorm fiskdöd vid algblomning (Aniansson 1991).
Växtplankton och snabbväxande alger breder ut sig på bekostnad av tång och andra stora
fastsittande alger (Naturvårdsverket 1996). Dessutom blir vattnet grumligare av den ökande
mängden organiskt material och detta medför att ljuset inte tränger lika långt ner, förut fanns
det tång på 20 meters djup men nu bara ner till ca 15 meters djup. Även på grundare djup har
tången det svårt för att den blir övervuxen av de fintrådiga algerna och konkurreras ut.
Djurplankton lever på växtplankton och ökar i mängd. Fisk som lever i den fria vattenmassan
(pelagisk fisk) får mer att äta och ökar i antal. Men alla växt- och djurplankton blir inte
uppätna och faller ner till botten och bryts ner. När organiskt material bryts ner går det åt syre
och finns det begränsat med syre så blir det syrebrist tillslut. När syret börjar ta slut så flyr
dom som kan. Kvar blir bottenlevande djur och organismer som kvävs långsamt.
4
Varje höst blir det nuförtiden svår syrebrist i Kattegatts bottenvatten. Värst är det i allmänhet
under perioden augusti-oktober. Syrgasmätningarna i bottenvattnen i Kattegatt intensifierades
1981, då var omkring 1500 km2 av bottnarna drabbade men 1986, 1988 och 1990 hade det
drabbade området ökat ännu mer. Så låga syrevärden som 0,2 ml syre per liter vatten
uppmättes, och det året var det syrebrist upp till 10 meter upp i vattnet från bottnen räknat.
Omkring och under haloklinen (salthaltssprångskiktet) har de låga syrgashalterna haft stora
effekter på djurlivet. Musslorna tvingas upp ur sedimenten och dör, ormstjärnorna har setts stå
orörliga på armspetsarna med kroppen så högt upp som möjligt över sedimentsytan, de hade
även försökt krypa upp på de räfflor som finns i de mjuka sedimenten. Havskräftor har också
drabbats hårt av syrebrist. När syrehalten började sjunka i början av 1980-talet ökade fångsten
av havskräftor i södra Kattegatt. Normalt bor kräftorna i hålor på 25-75 meters djup, men
lämnar hålorna när syrgashalten sjunker. De stora fångsterna var således ett tecken på att
miljön höll på att försämras. Men 1988 kollapsade beståndet över ett 5600 km2 stort område
och nu fångas i vissa områden inte några havskräftor. Vid provfiske med bottentrålning visade
att fisken i hela Kattegatts bottenregion minskade med 98 procent mellan 1984-88 (Aniansson
1991).
Torsken trivs inte längre i Bohusläns skärgårdsområden. Man antar att övergödningen är den
största orsaken. Torsken har svårt att finna föda på övergödda bottnar, trots att den finns där.
Orsaken är att bottnarna på senare år har börjat bli klädda med mattor av fintrådiga alger.
Senare på sommaren när de har dött och flutit upp blir dom också en sanitär olägenhet iform
av gröngula bubblande algmassor som finns i snart sagt alla lugna vikar i Bohuslän. Redan då
30-40 procent av bottenytan är täckt med alger så får torsken svårt att fånga sin föda. Räkorna
försvinner helt enkelt bland algerna. Sandräkorna slås ut av tångräkorna (Sandberg 1999b).
2.2 Småbåtarnas miljöpåverkan
Längs dom svenska kusterna kör ca 700 000 småbåtar omkring och på västkusten ca 300 000.
Båtarna används till allra största delen sommarhalvåret när havet är som känsligast och all
reproduktion äger rum. För att slippa påväxt av alger, havstulpaner eller musslor målas
båtbottnens utsida med antifoulingfärg som är giftig och hindrar därmed påväxt. Dessa giftiga
färger ska förbjudas men västkusten har fått uppskov till 2001. Tennbaserad antifoulingfärg
förbjöds 1992.
Blåstången förökar sig i maj och juni, just då alla nymålade båtar sjösätts. De extremt giftiga
och långlivade ämnena lakas direkt ut i vattnet och hamnar i grunda vikar, kustnära områden
och speciellt i småbåtshamnarna och dessa områden är extra känsliga. Sammanlagt släpper
Sveriges fritidsbåtar ut 20 ton koppar om året och fyra ton irgarol, som är 60 gånger giftigare
än kopparn. Blåstången är extremt känslig och en miljondels gram koppar i en liter
Östersjövatten minskar blåstångens förmåga att gro med 40 procent. Blåstången är
grundläggande för livet längs kusterna. Försvinner den blir hundratals sorter av smådjur
hemlösa och fiskynglen utan mat (Engman 1998).
Även båtmotorerna är väldigt smutsiga och speciellt tvåtaktsmotorn som finns på dom flesta
småbåtar längs kusten. Göteborgs oljehamn släpper på ett år ut mindre än ett ton kolväten per
år trots att 18 miljoner ton olja och bensin lastas och lossas varje år. Sveriges 600 000
utombordsmotorer släpper ut över 14 000 ton kolväten per år. Till största delen sker detta på
knappt tre sommarmånader och mestadels på grunda vatten som även är fiskens
barnkammare. 25-30 procent av bensinen går rakt igenom den smutsiga men billiga och enkla
5
motorn utan att förbrännas och följer med avgaserna ner i vattnet. Hälften av gifterna i
avgaserna blir kvar i vattnet. Tvåtaktsoljan som används för att smörja motorn genom att den
blandas i bensinen är också giftig och det mesta går direkt ut i vattnet.
Allt detta sker alltså under fiskens känsligaste reproduktionsperiod. Detta medför att fisken
får skador på ämnesomsättningen, fortplantning, immunförsvar, lever och att DNA förändras.
Tvåtaktarna förgiftar också via luften jord och skog, till exempel att bidra till de marknära
oxidanterna som förgiftar grödor för en miljard kronor varje år. Ångorna sprider bland annat
bensen som vållar blodbrist och leukemi hos människor (Hansson 1999).
2.3 Sjöfartens påverkan på kustmiljön
Det senaste decenniet har sjöfartens andel av luftföroreningarna ökat kraftigt. Det beror på att
sjöfarten inte ingår i den lagstiftning som gäller för fasta anläggningar och fordon på land.
Förändringar på detta område motarbetas med hänsyn till att sjöfarten är internationell och
alla länder måste samtycka till miljöförbättrande åtgärder innan de kan genomföras. Ensidiga
svenska regler anses leda till utflaggning av svenska fartyg. Sjöfartens andel av
kväveoxidutsläppen har ökat från 13 procent år 1980 till 18 procent år 1993. Andelen utsläpp
av svaveldioxid är 21 procent och organiska kolväten ca tre procent, vilket är väldigt mycket
och det ställer till stora problem. Kväveoxiderna leder till surt regn och övergödning.
Svaveldioxiden leder till försurning av land och vatten (Lindh, Uusmann och Kjellin 1995).
Det upptäcks drygt ett oljeutsläpp om dagen runt Sveriges kuster men det verkliga antalet är
kanske två till tre utsläpp per dag. Ett oljeutsläpp av oljerester uppblandat med rengöringseller lösningsmedel upplöses efter ett antal timmar. Utsläppen är oftast avsiktliga. Det finns
oljetankers som rensar tankarna inför nypåfyllning. Båtar som måste separera sin dåliga
drivolja i en s k sloptank men väljer sedan att tömma oljan i havet och för det tredje
rengöringar av maskinrum som kan orsaka utsläpp på 300-400 liter. Även små mängder
räcker för att skada sjöfågel, förgifta fiskars lekplatser och förorena havet för 30 år framåt
(Nygren 1997). Merparten av den olja som når havsmiljön härstammar från ständiga mindre
utsläpp, från normal båttrafik med läckage från propelleraxlar, tankar och ledningar, från
oljehamnar, industrier med flera. Dom små oljeutsläppen har väl så allvarliga effekter som ett
större engångsutsläpp (Thunberg 1990). Höghastighetsfärjor kan orsaka en rad andra
miljöskador. Vanliga skador är utplånade musselbankar, stranderosion och släta bottnar som
blivit vågiga (Suneson 1997).
3. Vad gör vi?
3.1 Exempel på lösningar på eutrofieringsproblemet
3.1.1 Från luften
Eftersom 80 procent av kvävenedfallet från luften över Sverige härstammar från andra länder
så är det viktigt med ett internationellt samarbete. I Sverige krävs åtgärder mot utsläpp av
kväveföreningar till luft främst för transporter, energianläggningar, industri och jordbruk.
Avgasrening, miljöklassning och ekonomiska styrmedel har visat sig ha effekt
(Naturvårdsverket 1996).
6
3.1.2 Från land
Kväverening vid avloppsreningsverken är under uppbyggnad och beräknas minska
nettobelastningen från reningsverken i södra Sverige med 50 procent.
Läckage från jordbruksmark varierar kraftigt, främst genom att nederbörden styr urlakningen.
Milda vintrar och höstar kan mer är fördubbla läckaget. Minskning kan åstadkommas genom
fånggrödor, skyddsvallar, växter som växer under större delen av året och inte gödsla mer än
nödvändigt (Aniansson 1991).
3.2 Exempel på insatser för att minska småbåtarnas miljöpåverkan
3.2.1 Bottenfärg
Surrogat för antifoulingfärg finns i form av mjuk färg som man får tvätta ca 3 ggr per säsong
(Engman 1998).
3.2.2 Bränsle
Det finns miljövänlig bensin i form av alkylatbensin, den ”gröna” som specialraffinerats så att
den inte har någon bensen i vare sig ångor eller avgaser och också i övrigt är renare.
Problemet är priset på ca 22 kronor litern i engångsdunk på tapparna men försök finns i form
av försäljning av akrylatbensin från pump på två ställen, i Grebbestad och Styrsö på
västkusen. Bensinen blir drygt en tia billigare men det skiljde ändå 2,65 kronor litern i
Grebbestad våren 1999. Nio av de största oljebolagen har även tagit fram miljöanpassade
tvåtaktsoljor som inte baseras på mineralolja utan är extremt rena paraffinprodukter (Hansson
1999).
3.3 Exempel på insatser för att minska sjöfartens miljöpåverkan
Det går att utrusta stora båtar med katalysator. Men det behövs Internationella lagar för
oljeutsläpp, typ av bränsle, avgasrening, kontroll m m (Lindh, Uusmann och Kjellin 1995).
4. Diskussion
Som sportfiskare är man bekymrad över utvecklingen dom senaste decennierna. Att vända
utvecklingen är möjligt men att komma tillbaka till början är mycket svårt. Vissa bottnar är
helt döda och på vissa håll är hela populationer borta. Vi har fått en helt annan växt- och
djuruppsättning. Stränderna täcks av illaluktande alger och man riskerar att förgiftas av
giftalger om man badar. Hittills har man inte brytt sig om miljön i havet lika mycket som
andra miljöproblem, ”havet är ju obegränsat”.
5. Slutsats
Vi måste alla hjälpas åt att bevara haven. Den största delan av jorden är hav.
7
Referenslista
Aniansson, B. (1991). Havet lever- men farligt. Stockholm: Naturvårdsverket
Engman, E. (1998). ”Färgförbud öppnar för båttvättar” Svenska Dagbladet 29 augusti. Finns
på Mediearkivet. [hämtat 991026]
Hansson, B. (1999). ”Bränsle för en renare skärgård” Göteborgs Posten 23 juni. Finns på
Mediearkivet. [hämtat 991026]
Johansson, L. (1999). ”Vart tog torsken vägen? Övergödning av haven möjlig orsak. Drastisk
förändring i marina ekosystem på 1970-talet.” Dagens Nyheter 10 maj. Finns på
Presstext. [hämtat 991028]
Lindh, A., Uusmann, I. &. Kjellin, B. (1995). ”Sjöfarten måste ta sitt ansvar” Göteborgs
Posten 30 oktober. Finns på Mediearkivet. [hämtat 991026]
Miljöeffekter (1997) Stockholm: KTH
Naturvårdsverket (1996) Kampen mot alger och miljögifter. Stockholm: Naturvårdsverket
Nygren, M. (1997). ”Allt fler oljeutsläpp Kustbevakningen hinner inte upptäcka alla” Arbetet
Nyheterna 31 januari. Finns på Mediearkivet. [hämtat 991026]
Sandberg, P. (1999a). ”Vart tog torsken vägen? Ont om torsk vid kusterna” Dagens Nyheter
10 maj. Finns på Presstext. [hämtat 991028]
Sandberg, P. (1999b). ”Torsken flyr Bohuslän. Övergödning. Fisken hittar inte födan bland de
täta algerna” Dagens Nyheter 16 maj. Finns på Presstext. [hämtat 991028]
Suneson, B. (1997). ”Miljöskador kan bromsa snabbfärja” Svenska Dagbladet 14 November.
Finns på Mediearkivet. [hämtat 991026]
Thunberg, B. (1990). S.O.S. Havet drunknar. Stockholm: Naturvårdsverket
8
