Skola 3.0

1
Skola 3.0
Redaktör: Kaisa Vähähyyppä
Layout och illustrationer: Anniina Mikama
Översättning: Lena Björkqvist
Utbildningsstyrelsen 2010
ISBN 978-952-13-4622-4 (hft.)
ISBN 978-952-13-4623-1 (pdf )
2
Innehåll
4
Förord
6
Kumpulainen och Lipponen: Skola 3.0 – Hur förverkliga visionen?
22
Fullan: Leading Change in Technology Implementation
28
Mattila och Miettunen: Klassrummets utveckling till framtidens lärmiljö
41
Ouakrim-Soivio: Datorgenerationen utmanar våra uppfattningar om lärande
46
Ernvall: Yrkeshögskolestuderandenas färdigheter för IT-samhället – är läget under kontroll?
57
Hietanen: Synvinklar vad gäller framtiden för sociala medier och kunnande
3
Förord
De nya digitala teknologierna har skapat helt nya sociala innovationer och bruk särskilt bland ungdomarna. De kommer att skapa nya former och tillämpningar för
lärandet. De kan också skapa radikala nya sätt att lära sig och ersätta de nuvarande
utbildningsformerna. De digitala teknologierna för också med sig att man måste bedöma vilka nyckelfärdigheter som ska krävas av alla − avgöra vilka färdigheter som en
ny tids samhällsmedlemmar ska ha.
De centrala färdigheter och kompetenser som samhällsmedlemmarna behöver i framtiden är förmåga att tänka (förmåga till problemlösning och kritiskt tänkande, analysförmåga, förmåga att lära sig, kreativitet och förmåga till innovationer), arbetsfärdigheter (förmåga till muntlig och skriftlig kommunikation, samarbete och arbete i
nätverk), färdigheter i att hantera arbetsverktyg (förmåga att använda information,
informations- och kommunikationsteknik och teknologi) och förmåga till aktivt deltagande i samhällslivet (deltagande i gemensam verksamhet, anpassning till förändringar, flexibilitet, självständigt arbete, företagsamhet, empati, personligt och socialt
ansvar).
Mängden information och informationens betydelse växer hela tiden. En del av informationen blir gammal snabbt, och tendensen är att allt nyare information utnyttjas.
Informationsförmedlingen har blivit effektivare och de allt mångsidigare medierna
bombarderar människan med ett ständigt informationsflöde via flera kanaler samtidigt. Andelen kommunikation som innehåller bilder ökar hela tiden − informationen
är mer visuell än någonsin förut. Informationen håller också på att få en ny karaktär:
den är mer inriktad på samhörighet. En betydande del av den nya informationen
produceras i nätverk och interaktion. Vi behöver nya former av individuella och kollektiva processer för behandling och produktion av information, för att kunna öka
informationens betydelse. Det blir viktigt att söka, behandla, analysera och producera
information i en social, teknologisk och visuell dimension.
Den information som behandlas i skolan utnyttjas inte tillräckligt för förståelse av
det dagliga livet, utan man upprepar information som definierats någon annanstans
− oftast i läroböckerna. Enligt den nya uppfattningen om kunskap är denna till sin
natur mångdimensionell och allt mer socialt konstruerad. Det är också allt svårare att
definiera vilket kunskapsstoff som är viktigast och nyttigast med tanke på undervis-
4
ning och studier, eftersom det viktigaste verkar vara att förstå osäkerheten och föränderligheten vad gäller informationen.
Undervisningsformerna stöder inte till alla delar utvecklingen av de färdigheter i att
tänka och arbeta som behövs utanför skolan, i de fortsatta studierna och i arbetslivet.
Lärandet i olika virtuella miljöer innebär att sättet på vilket kunskap konstrueras blir
allt mer socialt. När man studerar i virtuella miljöer och med hjälp av sociala medier
konstruerar och producerar de studerande kunskap som är mer mångdimensionell
än det innehåll som studeras. Lärandet sker i interaktion som tvingar till reflektioner
och utbyte av åsikter. Det inlärningsresultat som uppstår i processen är betydligt
mer omfattande och djupare än ett endimensionellt prov eller svar på papper. För att
kunna arbeta i en virtuell miljö krävs dessutom att man ständigt sovrar i information
och bedömer den, och därigenom strukturerar man den, vilket fortlöpande utvecklar
färdigheterna i att söka och hantera information. De studerande lär sig att analysera,
strukturera och kombinera information till helheter − i en annorlunda process än den
som används när det är frågan om information som färdigbearbetad ges i läroböcker
eller av föreläsande lärare. De nya digitala lärmiljöerna och de sociala medierna medför betydande förändringar i hur man lär sig och studerar. De sociala medierna är ett
modernt verktyg för interaktion och även ett verktyg för att leda människor.
Den tid under vilken eleven och läraren interagerar är så värdefull att den inte kan
användas endast för att förmedla information. Undervisningen bör kvalitetsmässigt
kunna ändras så att den stöder de nya tidens färdigheter som samhällsmedlemmarna
behöver och framförallt utvecklingen av förmågan att tänka. Det pedagogiska välbefinnandet stärks när undervisningen och studierna baseras på en lärmiljö som uppmuntrar till deltagande och lyssnande, som är interaktiv och motiverande och som
utnyttjar de sätt att lära sig som är typiska för dagens unga.
Läromedlens betydelse är central när det gäller att främja användningen av informations- och kommunikationsteknik. Vi behöver fler högklassiga, innovativa e-läromedel som är knutna till läroplanerna och som motiverar de studerande och lärarna att
lära sig.
Denna publikation fortsätter diskussionen om användning av informations- och
kommunikationstekniken i undervisningen, om dess betydelse och behov i den nya
tidens skolor.
Timo Lankinen
Utbildningsstyrelsens generaldirektör
5
Skola 3.0 − Hur förverkliga visionen?
Kristiina Kumpulainen, Utbildningsstyrelsen & Lasse Lipponen, Helsingfors
universitet
Informations- och kommunikationsteknologin förändrar ständigt vår vardag. Men
hur är det med utbildningen? Har de nya teknologierna förändrat utbildningsanordnarnas verksamhetskultur samt undervisningspraxis, och om det är så hur kommer
det till uttryck? Är skolan 3.0 ännu förverkligad? I detta kapitel presenteras centrala
forskningsresultat om användningen av informations- och kommunikationsteknologi i skolundervisningen och vid lärande. Vi analyserar vad vi har lärt oss av dessa
studier och hur detta avspeglar sig i skolornas verksamhet. I slutet av kapitlet fokuserar vi på framtiden i fråga om användningen av teknologi i undervisningen och de
nya möjligheter och utmaningar som teknologin för med sig. Vi lyfter fram forsknings- och utvecklingsobjekt som vi anser viktiga för att informations- och kommunikationsteknologin ska bli en naturlig del av skolans pedagogiska verksamhetskultur.
Forskningsresultat om informations- och kommunikationsteknikens inverkan på lärandet och undervisningen
Såväl i Finland som i andra länder har det på sista tiden gjorts otaliga utredningar om
utbildningsanordnarnas beredskap att integrera informations- och kommunikationsteknologin i lärande-, undervisnings- och skolförvaltningsprocesser. Utredningarna
visar att utrustningskapaciteten ständigt ökar, men de visar också tydligt att det finns
regionala skillnader och skillnader mellan skolorna. Användningen av informationsoch kommunikationsteknologi i undervisningen och vid lärande granskas i många
förvaltningsrapporter med avseende på effektivering av de studerandes inlärningserfarenheter och -resultat. När man svarar på denna fråga bör man dock beakta syftet
med studierna inom området och metodologin.
I flera kvantitativa studier som behandlar användningen av informations- och kommunikationsteknologi i undervisningen har man kartlagt utbildningsanordnarnas
utrustningskapacitet, mängden av och tillgången till utrustning samt förhållningssätt
till att använda teknologi. Hur användningen av informations- och kommunikations-
6
teknologi i undervisningen inverkar på inlärningsresultaten, motivationen att lära sig
och engagemanget i studierna har däremot i regel undersökts endast genom kortvariga, kvalitativa fallstudier. De kvalitativa fallstudierna har gett inlärningsteoretiskt
djuplodande beskrivningar av användningen av informations- och kommunikationsteknologi i undervisningen i olika klasser och skolor. Dessa är till nytta för lärarutbildningen och forskningen kring lärande, men studierna har dock sällan planerats så
att de ska ge allmängiltig kunskap om teknologins inverkan på inlärningsresultaten.
Vissa läroämnen och ämnesområden i läroplanen har fått särskild uppmärksamhet
när det gäller utvecklingen av användningen av informations- och kommunikationsteknologi i undervisningen. Studierna ger i dagens läge delvis motstridiga forskningsresultat om informations- och kommunikationsteknologins inverkan på inlärningsresultaten. Det har rapporterats att inlärningsresultaten under vissa förhållanden, i
fråga om vissa elever och läroämnen, har förbättrats tack vare användningen av informations- och kommunikationsteknologi. De läroämnen i vilka man har observerat en
positiv inverkan är modersmål och litteratur, matematik, främmande språk, naturvetenskap, historia, geografi, idrott samt de övriga konst- och färdighetsämnena. Enligt
studierna kommer informations- och kommunikationsteknologins positiva inverkan
på lärandet och undervisningen fram tydligast i skolor och i klasser där lärarna har
använt teknologin mångsidigt som en del av de planerade lärmiljöerna.
Sammantaget verkar det vara så att när informations- och kommunikationsteknologin har införts som en pedagogiskt ändamålsenlig del av lärmiljön har den en positiv
inverkan på lärandet. Vi behöver dock mer forskning för att ta reda på om positiva
forskningsresultat kan fås i olika kontexter och å andra sidan om positiva resultat fås
i samma skola och/eller klass även under en längre tidsperiod.
7
Studierna visar ganska samstämmigt att användningen av informations- och kommunikationsteknologi i undervisningen ökar motivationen att lära sig och förbinda sig
till lärandet. Fördelarna med användningen av informations- och kommunikationsteknologi i undervisningen har i många
studier konstaterats vara mer samarbetsinriktat arbete, aktiva och kvalitetsmässigt goda interaktionsprocesser, mer engagemang i studierna och koncentrerat
arbete i ämnet i fråga samt effektivare
begreppsmässigt lärande. Å andra sidan
finns det också studier som har visat att
de studerandes informationsbehandling
kan vara ytlig i lärmiljöer som använder
teknologi, att samarbete och interaktion inte förekommer i tillräcklig utsträckning
samt att alla inte deltar lika aktivt.
Man har också börjat forska kring hur informations- och kommunikationsteknologin
stöder kreativiteten samt förmågan till kritiskt tänkande och problemlösning. Även
forskningsrönen i dessa frågor är delvis motstridiga. Fler positiva resultat rapporteras i
lärmiljöer i vilka man har inriktat sig på visuell teknologi, som digital videoteknologi
och multimedia. Det är uppenbart att det inom detta forskningsområde behövs fler
metodologiskt mångsidiga forskningsprojekt som ger möjlighet till generalisering av
resultaten.
Sammanfattningsvis kan vi säga att informations- och kommunikationstekniken
verkligen innebär nya möjligheter för undervisningen och lärandet. Den positiva
inverkan som utnyttjandet av informations- och kommunikationstekniken har på
lärandet är tydligast när det finns klara pedagogiska mål för arbetet i lärmiljön, när
det finns ett verkligt pedagogiskt behov av redskapen, när man i lärmiljön utnyttjar
informations- och kommunikationsteknikens möjligheter för att främja lärandet och
undervisningen och när hela verksamheten och användningen av redskapen är meningsfull även ur elevernas synvinkel.
Det är inte förnuftigt att se på teknologins inverkan på undervisningen och lärandet
som ett enkelt orsaksförhållande. I stället ska man undersöka undervisningsteknologin som en del av en mer omfattande kulturell och samhällelig kontext där den
används. Detta innebär att man vid undersökning av användningen av informations- och kommunikationsteknologi och dess effektivitet beaktar den pedagogiska
verksamhetskultur där lärandet och undervisningen sker. Dessutom betonas i många
rapporter vikten av en djupgående förståelse för själva lärprocessens natur och de
lösningar som stöder den och dessutom vikten av systematisk tillämpning av dessa i
lärmiljöer som utnyttjar teknologi. Genom detta får vi bättre möjligheter att förstå
informations- och kommunikationsteknologins möjligheter att stöda lärande och
undervisning.
8
När man tar i bruk och använder informations- och kommunikationsteknik är det
viktigt att ha en infallsvinkel som beaktar lärmiljöns olika element och växelverkan
mellan dessa. Den rådande praxisen är dock fortfarande att man bygger upp lärmiljöer som stöds av informations- och kommunikationsteknik genom att införa
tekniken som en separat del i miljön. Eller så utvecklas endast någon enskild teknologisk egenskap utan att man desto noggrannare överväger vilken betydelse den har
för undervisningen och lärandet. Det är viktigt att man ställer sig följande frågor:
Vilken betydelse har informations- och kommunikationstekniken i uppfostran och
undervisning? För vilka ändamål behövs de? Vad lär sig eleverna/de studerande i dessa
miljöer och vad vill vi att de lär sig? Informations- och kommunikationstekniken
tillför i sig inte lärandet något extra utan det viktiga är de intellektuella och sociala
handlingar som eleverna utför med dessa redskap. Med tanke på lärandet är det hela
lärmiljön, kulturen som är viktig, ingen enskild faktor. Utgångspunkten bör vara
uppfattningen om vad lärandet och ett utmärkt tänkande kräver och hur teknologin
kan stödja denna verksamhet.
Olika teknologiska tillämpningar i undervisningen och främjandet av lärande
Tack vare teknologi erbjuds lärarna allt fler arbetsredskap samt läromedel för undervisningen inom temaområden och i läroämnen. Inom undervisningen i främmande
språk har man bland annat haft nytta av tillgången till e-läromedel samt av den digitala videoteknologin. Animationer och simuleringar i sin tur har hjälpt eleverna när
de studerat komplicerade, abstrakta fenomen i matematik och naturvetenskaperna.
9
Digital video och fotografering har effektiverat idrotten samt studierna i andra konstoch färdighetsämnen. Studierna i läroämnena har effektiverats och inlärningsresultaten har blivit bättre då man med teknisk utrustning har dokumenterat prestationerna
och de processer som leder till dem och tillsammans analyserat det digitala materialet.
Vi får hela tiden nya möjligheter att tillämpa informations- och kommunikationsteknologi i skolundervisningen. Skolornas teknologiska infrastruktur blir också bättre.
På sista tiden har intresset för användning av interaktiva tavlor i undervisning och
lärande varit relativt stort. I de brittiska skolorna är de interaktiva tavlorna synnerligen vanliga jämfört med andra teknologier. Studier ger motsvarande resultat om effektiviteten av att använda tavlorna. Enligt forskningen är fördelen med att använda
de interaktiva tavlorna att de effektiverar undervisningen och förbättrar inlärningsresultaten. Positiva inlärningsresultat erhålls särskilt när tavlorna används tillsammans
med andra tekniska verktyg och när användningen är pedagogiskt motiverad. Om
presentationsteknologier, exempelvis simuleringar och animationer, används tillsammans med de interaktiva tavlorna är det möjligt att åskådliggöra komplicerade och
abstrakta fenomen med hjälp av konkreta exempel och visuella presentationer.
Tillgången till och användningen av mobilteknologi och bärbara datorer ökar ständigt också i skolorna. Redskap som baserar sig på mobilteknologin används alltmer
som stöd för studier och lärande i olika läroämnen och vid studier inom temaområden. Användningen av mobilteknologi har visat sig fungera särskilt väl när skolans
traditionella lärmiljöer utvidgas till det omgivande samhället och informella miljöer.
Flera av de läromedelsproducenter som utnyttjar informations- och kommunikationsteknologi har börjat ta fram spel som kan användas som stöd för lärande och un-
10
dervisning. Eleverna är motiverade att använda spel,
och användningen av spel har konstaterats stödja
utvecklingen av förmågan till problemlösning,
beslutsfattande, processande av information och
arbete i team. De virtuella lärmiljöerna och spelen erbjuder många möjligheter till samarbete,
lösning av problem som omfattar flera områden,
interaktion och lärande.
Teknologi med en visuell dimension engagerar eleverna, och den har ofta ökat det samarbetsinriktade
arbetet och interaktionen. De visuella teknologierna verkar vara mycket nyttiga för elever som har inlärningssvårigheter eller andra särskilda
behov. Det har också observerats att adaptiv och assisterande teknologi är speciellt
lämplig som stöd för lärandet hos elever som behöver särskilt stöd. När den är som
mest effektiv kan teknologin identifiera elevernas särskilda behov och därigenom
åstadkomma en inlärningssituation som beaktar individuella behov. Dessa redskap
ger eleverna självständighet och gör att undervisningen blir ett flexibelt verktyg som
motsvarar elevernas behov.
Det för närvarande kanske viktigaste fenomenet inom informations- och kommunikationstekniken är det sociala mediet, det vill säga Web 2.0. Med detta avses tjänster som baserar sig på innehåll som användarna producerar och på deltagande samt
på växelverkan mellan dem på många olika sätt. Till de vanligaste sociala medierna
hör bloggarna och wikierna. Karakteristiskt för de sociala medierna som fenomen
är uttryckligen att de erbjuder nya former för kollektivt deltagande, exempelvis nätordboken Wikipedia, som användarna själva skapar, samt videotjänsten YouTube.
De sociala mediernas betydelse framgår exempelvis av att inofficiella källor, det vill
säga internetanvändarna, ofta publicerar viktiga nyheter och händelser snabbare än
de traditionella nyhetsbyråerna (till exempel om tsunamin i Thailand 2004 efter en
jordbävning i Indiska oceanen). Å andra sidan verkar det ibland som om den alltmer
komplicerade teknologin tar en aktiv roll, börjar leva sitt eget liv och gör oss människor passiva och kraftlösa. Den erfarenheten delas säkert av alla som exempelvis har
försökt ändra datorns (även mobilapparaternas) dataskydds- och internetinställningar.
Att utnyttja informations- och kommunikationsteknologi kan i bästa fall individualisera undervisningen och lärandet samt utvidga lärandet genom att gå utanför
skolans gränser, med andra ord överbryggar klyftan mellan formellt och informellt
arbete och lärande. Teknologin möjliggör lärande oberoende av tid och plats. Den
möjliggör att man sammanlänkar och skapar interaktion mellan skolan och olika
aktörer på lokal och internationell nivå. Teknologin skapar broar mellan olika aktörer. Användningen av teknologi i samarbetet mellan skolan och hemmet har först nu
tagit fart. Utvecklingsarbete och nya innovationer behövs. Detsamma gäller skolans
samarbete med andra samarbetspartner när man skapar lärmiljöerna.
11
Lärarna i centrum vid skapande av skolans pedagogiska
verksamhetskultur
Allt fler lärare har möjlighet att använda informations- och kommunikationsteknologi i sin undervisning. Fastän det fortfarande finns stora skillnader i skolornas och
kommunernas utrustningsnivå har lärarna relativt goda tekniska färdigheter i det dagliga utnyttjandet av teknologi. Lärarnas kunskap om och färdigheter i informationsoch kommunikationsteknologi har blivit bättre tack vare utbildning. Man har satsat
mycket på att främja användningen av teknologi i undervisningen. Utbildningen har
varit effektivast när man har utgått från lärarnas behov. Fungerande nätverk har också
ökat lärarnas planering av användningen av informations- och kommunikationsteknik i undervisningen samt samarbetet mellan aktörerna i nätverken och delande av
expertis. Interaktionen i lärarnätverken har dock ofta varit inriktad på frågor som gäller den tekniska användningen av informations- och kommunikationstekniken. Man
har kunnat konstatera att samarbete mellan lärarna i frågor som gäller pedagogisk
användning av undervisningsteknologi inte är lika vanligt.
Att skolorna i Finland använder informations- och kommunikationsteknologi i så
liten omfattning har inget samband med de teknologier som används i skolorna eller
med lärarnas tekniska färdigheter. De största problemen ligger i att skolkulturen och
pedagogiken inte har förändrats i någon större utsträckning samt i att lärarna inte har
tillräckliga pedagogiska modeller för att integrera teknologi i undervisningen. Studier
har visat att lärarna i Finland ofta använder informations- och kommunikationsteknik för undervisningsrutiner som stöder elevernas individuella och självständiga
lärande. Lärarna utnyttjar i ganska liten utsträckning informations- och kommunikationsteknik som stöd för undersökande och problembaserad inlärning eller kollaborativt lärande. Det vanligaste är att man integrerar användningen av informations- och
kommunikationsteknik med de befintliga pedagogiska arbetssätten.
Lärarna har en central roll när det gäller användningen av informations- och kommunikationsteknologi i skolorna. Även om man skulle ge anvisningar i läroplanen om
användning av teknologi är det läraren som i sista hand ansvarar för hur ofta och på
vilket sätt teknologi används i undervisningen. Lärarnas kunnande och förhållningssätt inverkar således i hög grad på hur man integrerar teknologi i undervisningen.
Det verkar inte finnas något samband mellan hur väl lärarna behärskar teknologi och
den faktiska användningen av teknologi i undervisningen. Det som betyder mera är
hur man ser på teknologins användbarhet i den egna undervisningen och teknologins
lämplighet för lärande. I den framtida lärarutbildningen och fortbildningen bör man
sprida användbara pedagogiska lösningar i vilka teknologi utnyttjas.
De utvecklingsprojekt i skolorna som har fokuserat på användning av informationsoch kommunikationsteknologi har ganska ofta varit teknologicentrerade. Man har
försökt införa ny utrustning eller program i skolans vardag. Mycket sällan har projekt
12
med dessa utgångspunkter resulterat i några långvariga förändringar i skolornas eller
lärarnas arbetssätt. Efter att försöken avslutats har ivern att använda teknologi minskat betydligt och ofta har man återgått till de gamla bekanta arbetssätten.
Om man genom användning av teknologi i undervisningen vill få till stånd bestående förändringar ska man i första hand inrikta sig på att ändra skolans kultur. I ett
lärarcentrerat skolsystem som baserar sig på strikt läroämnesindelning ger teknologin
inte bättre resultat än den traditionella undervisningen. Teknologi kan bäst utnyttjas
i undervisningen genom att kombinera den med arbetssätt som överensstämmer med
den nya synen på lärande. Arbetssätt som genomförs i projektform, som integrerar läroämnen och som baserar sig på växelverkan mellan eleverna och på problemlösning
ger lärandet och användningen av teknologi i undervisningen helt nya dimensioner. I
en sådan skola utgör teknologin i bästa fall ett redskap för informationssökning, differentierat arbete samt växelverkan mellan hem och skola.
För att man ska kunna effektivera och öka användningen av informations- och kommunikationsteknologi i undervisningen krävs att skolan utvecklas strukturellt och
pedagogiskt, att tillgången till digitala läromedel är tillräcklig och att lärarna får teknisk-pedagogisk utbildning. Om utbildningen enbart går ut på att lärarna ska lära sig
använda olika teknologier slösar man bort värdefulla utbildningsresurser. Det är betydligt effektivare att fokusera på pedagogiska innovationer som utnyttjar teknologi.
13
Framtidens professionella lärare ska kunna använda teknologi effektivt tillsammans
med olika elever i olika inlärningssituationer. Utöver tekniska färdigheter behöver lärarna pedagogiskt kunnande för att användningen av teknologi ska vara meningsfull
och stödja läroplanen.
När lärarna börjar använda ny teknologi är de tvungna att ta ställning till hur den ska
sammanjämkas med de gamla sätten att göra saker på, vad man ska bevara och vad
som behöver ändras och till vad teknologin i själva verket ska användas. Man behöver
inte vara någon särskilt skicklig spågumma för att förstå att dessa utmaningar åtminstone inte blir färre i framtiden. Detta beror på att den ständiga teknologiska utvecklingen ger innovationer, till exempel mobilteknologin, som alltid så småningom
också når skolorna. Av denna anledning är det mycket viktigt att dryfta infallsvinklar
med vars hjälp man bättre kan förstå de utmaningar som införande och användning
av kollektiva teknologier innebär. Effektiv användning av teknologi kräver att undervisningspedagogiken utvecklas. Det skulle särskilt behövas mer projektarbete, mer
teamarbete bland lärarna och bättre ”äkta” möjligheter till växelverkan för eleverna.
När utvecklingsprojekt genomförs bör man beakta behovet av att förändra hela skolkulturen.
14
Hur återspeglar sig resultaten av forskning och utveckling kring
användning av IKT i undervisningen i skolornas verksamhet?
I de finländska skolorna har det redan under två årtionden gjorts väldigt många olika
försök med användning av teknologi i undervisningen. Det har exempelvis gjorts
omfattande försök med elektroniska läromedel i olika läroämnen, användning av bärbara datorer i undervisningen, lärplattformar, olika operativsystem och mobillärande.
Resultaten av försöken visar hur teknologierna kan ingå i skolans undervisning och
stödja skolans vardag. Med försöken har man dock inte lyckats få någon omfattande
och bestående förändring vad gäller att implementera användningen av teknologi i
lärarnas arbete och elevernas lärande. Endast ett fåtal av de lärare som använder teknologi i sin undervisning har ändrat sina undervisningsrutiner. Trots otaliga tekniska
innovationer har teknologi således inte blivit ett vardagligt redskap i undervisning
och lärande.
En av de viktigaste orsakerna till att de olika undervisningsförsöken har haft så liten
effekt anses vara deras tekniska utgångspunkt. I undervisningsförsöken har man ofta
utgått från att det finns en viss ny teknologi vars möjligheter man vill pröva i undervisningen. Försöken har ofta varit av engångsnatur och man har inte ens haft som mål
att få till stånd förändringar i skolans arbetssätt på ett djupare plan. Efter försöken har
man i skolorna återgått till de gamla arbetssätten. Däremot har användningen av teknologi i undervisningen varit lyckad i försök där teknologi har använts som redskap
för förändring och som stöd för införande av nya pedagogiska modeller eller kritisk
granskning av det egna arbetet. I dessa försök har man inte försökt få mer teknologi
till skolorna utan använt befintlig teknologi som redskap för förändringar i skolorna.
För att informations- och kommunikationsteknologin ska bli en naturlig del av skolans verksamhetskultur krävs att användningen av teknologi integreras i de pedagogiska rutinerna. Om man inte ändrar skolans strukturer kommer teknologin inte
att bli ett redskap för lärarna och eleverna. De nya synerna på lärande, som betonar
samarbete och social konstruktion av kunskap, kräver att den grundläggande utbildningen i Finland förändras. I denna förnyelseprocess spelar teknologin en viktig roll.
Även de samhälleliga förändringarna, exempelvis den ökande kulturella mångfalden
och behoven hos elever med särskilda behov, innebär nya utmaningar för skolorna.
Skolan ska vägleda till informationssökning och konstruktion av kunskap. I framtiden blir det viktigt att kunna kombinera och tillämpa det man har lärt sig i olika
kontexter. Därför bör skolornas läroplaner reformeras så att de baserar sig på omfattande helheter i vilka man kombinerar läroämnen.
I framtidens skola bör eleverna redan från att de är små vänja sig vid projekt- och
teamarbete. Ett centralt krav i dagens arbetsliv är att man ska ha förmåga att delta i
olika, snabbt varierande grupper. I framtiden kommer detta att bli ännu viktigare.
Framtidens skola bör beakta detta krav även i den praktiska verksamheten. Skolornas
15
traditionella skiljemurar kommer att brytas ned och i framtiden arbetar man i multiprofessionella undervisnings- och lärandeteam som överskrider skolornas gränser.
Teknologi utgör en del av förnyelseprocessen i skolan och den är ett naturligt och
nödvändigt redskap i det dagliga arbetet och verksamhetskulturen och inte ett extra
komplement.
Det verkar vara mycket viktigt att skolan har en egen strategi för användningen av informations- och kommunikationsteknologi för att användningen av teknologin i undervisningen ska ha någon inverkan. I skolans IKT-strategi förutspår man framtiden
och tar ställning till hur användningen av teknologi ska bli en del av skolans vardag
och långsiktiga utvecklingsarbete. I strategin för användningen av informations- och
kommunikationsteknologi i undervisningen utgör också fortlöpande utvärdering av
de uppsatta målen och deras utvecklingsfaser en naturlig del. För att teknologiska
innovationer ska kunna införas och bli en del av skolans dagliga verksamhet krävs
ett uthålligt engagemang av hela skolkollektivet. I detta arbete spelar ledning och
strategisk planering i skolan en viktig roll. Om den offentliga sektorn och företagen
tillsammans skulle utveckla teknologiska lösningar skulle det leda till nya, potentiella
lösningar för användningen av teknologi och för förändring av skolkulturen.
16
Skola 3.0 − utmaningar och möjligheter
Lärandet, kompetensbildningen och informationsskapandet i det allt mer diversifierat samhället befinner sig i ett brytningsskede. För att kunna utveckla vårt samhälle
och individernas välbefinnande är det i dessa tider mycket viktigt att vi ständigt främjar lärandet och stöder samhällsmedlemmarnas aktivitet. Särskilt viktiga grupper är
de äldre studerande, de som har inlärningssvårigheter samt de individer och grupper
som har en annan kulturell bakgrund.
De sociala nätverken och kollektiva arbetsformerna har blivit viktiga redskap för skapande av kunskap samt konstruktion av lärande och kunnande. En utmaning som vi
står inför idag i fråga om utbildningen är att kunna skapa lärmiljöer där verksamhetskulturen stöder växelverkan mellan människor och delande av lärande och kunnande
samt skapande av kunskap.
Teknologin, som ständigt utvecklas, erbjuder nya möjligheter för kollektiv verksamhet, lärande och kunskapsbildning och -delning. I den samhälleliga diskussionen
har man i allt högre grad fokuserat på vad det att ha teknologi överallt betyder för
främjande av aktivitet och lärande hos personer i olika ålder och personer med olika
bakgrund. Man har insett att det är viktigt att leda det teknologiska utvecklingsarbetet tvärvetenskapligt och multiprofessionellt, för att teknologin på bästa möjliga
sätt ska gagna individernas lärande i olika miljöer. Med hjälp av innovativ teknologi
kan eleverna och lärarna på ett nytt sätt vara närvarande i interaktion, samarbete och
skapande av kunskap oberoende av tid och rum. De nya möjligheter och utmaningar
som teknologin medför kräver att man även tar elevernas skapande av identitet i
beaktande.
17
Det är en pedagogisk utmaning att kunna utnyttja styrkan i de teknologiska innovationerna för meningsfullt och livslångt lärande. När det gäller undervisningskontexten ska teknologin naturligtvis också vara annat än ett redskap för kommunikation
och underhållning. Vår uppgift som fostrare och beslutsfattare inom utbildningssektorn är att säkerställa att alla elever omfattar en verksamhetskultur där användningen
av teknologi stöder lärandet i olika verksamhetsmiljöer samt ett aktivt deltagande i
samhället.
Elever och studerande deltar och lär sig förutom i traditionellt, formellt skolarbete
och i en fysisk lärmiljö i skolan även i otaliga andra nonformella, informella och virtuella miljöer. Informellt lärande sker ständigt i skolan och utanför skolan, hemma,
i utövandet av fritidsintressen, i klubbar och tillsammans med kompisar. De nonformella lärmiljöerna utanför skolan, som vetenskapscentra, bibliotek och utställningar på museer bjuder på allt mångsidigare möjligheter till studier och lärande. Det
kommer att vara en stor utmaning inom framtidens pedagogik att kunna utnyttja
de allt mer omfattande lärprocesserna och lärmiljöerna på ett ändamålsenligt sätt
i de allmänbildande studierna och den allmänbildande undervisningen. Undervisningen borde bygga broar mellan olika lärmiljöer och deras kulturella kapital. Det är
också nödvändigt att stödja lärarnas arbete och utvecklingen av deras yrkesmässiga
kompetens, för att de ska kunna utnyttja olika lärmiljöer, kunskapsreserverna i dessa
samt redskap i undervisningen. Även den traditionella läroplanen bör utvecklas så
att den mångsidigare än förut beaktar de nya lärmiljöerna, processerna i anslutning
till lärandet och de teknologiska redskap som stöder dessa. ’Allestädes närvarande’ i
fråga om lärande betyder att lärandet betraktas som en livsomfattande och livslång
process. Lärande sker överallt − även utanför den formella utbildningen. För att man
18
ska kunna stödja och ständigt utveckla lärandet och kunnandet i föränderliga verksamhetsmiljöer behövs multiprofessionellt samarbete och tvärvetenskaplig forskning
samt en verksamhetskultur som stöder dessa.
Klassrummet som fysisk miljö främjar uppkomsten av en viss typ av växelverkan:
läraren och eleverna har en förhandsuppfattning om vad man kan göra i klassen och
vilken ställning var och en har i verksamheten. När man går ut ur klassrummet skapas möjligheter för en ny typ av växelverkan och situationsdefinitioner, som man
nödvändigtvis inte skulle se i ett klassrum. Elevernas kunskaper kan lättare komma
fram utanför klassrummet. Barn lär sig exempelvis att använda ny teknologi betydligt
snabbare än vuxna, vilket man bör utnyttja genom att ta i bruk bärbara datorer, mobiler, surfplattor och andra apparater som lätt kan användas. Barn lär sig snabbt att
utnyttja teknologi och utvecklar också snabbt nya sätt att dra nytta av teknologi, så
användning av tekniska redskap är ett förträffligt sätt att ge barnen möjlighet att visa
sin kompetens och aktivitet.
De nya formerna för lärande och kunskapsskapande, de nya redskapen och miljöerna
ger individerna, utbildningsanordnarna, arbetslivet, familjerna och fritidsarrangörerna olika möjligheter och utmaningar. De trådlösa telekommunikationsnäten och
mobilapparaterna ger oss tillgång till innehåll förmedlat av internet − till exempel
studiematerial − på alla möjliga olika ställen: kaféer, butiker, tåg och bussar. Tack vare
den teknologiska utvecklingen kan eleverna söka information på Google, skriva artiklar för Wikipedia och göra videoklipp för YouTube, dela sina tankar med andra i en
blogg, delta i en videokonferens eller spela onlinespel med hundratusentals andra spelare över hela världen. Allt detta kan ske exempelvis i bussen på väg hem från skolan.
19
Användningen av informations- och kommunikationsteknik förändrar också sätten
att umgås och interagera samt de regler som gäller vid umgänget. De framtida skoleleverna kanske alltmer vill ha omedelbara svar (det har de blivit vana med när de
chattat och sms:at osv.) och göra många saker samtidigt. Webbgenerationen håller på
att vänja sig vid information på rutor och i många olika former: bilder, video, musik.
Det behövs ytterligare undersökningar om hur alla dessa utvecklingstrender skulle
kunna utnyttjas som resurser inom skolundervisningen och vid lärande.
Det talas också mycket om att kompetens inom informations- och kommunikationsteknik och förmåga att klara sig i den digitala världen (och inte tillgången till den)
eventuellt leder till ojämlikhet bland barn och unga. Om detta stämmer kommer det
oundvikligen att synas också i skolvärlden. Det finns redan preliminära forskningsresultat om att användningen av datateknik väsentligt kan förbättra inlärningsresultaten hos elever med en god ekonomisk, social och kulturell bakgrund, medan däremot
de elever som har en motsatt bakgrund verkar använda informations- och kommunikationstekniken på ett annat sätt, och det förefaller som om användningen inte har
någon positiv inverkan på deras inlärningsresultat. Enligt OECD är det sannolikt att
lärarna till och med förstärker ojämlikheten om de inte förstår och i sin undervisning beaktar betydelsen av den nya digitala ojämlikheten. Lärarnas förhållningssätt
är alltså av mycket stor betydelse för att de elever som har en sämre socioekonomisk
bakgrund ska lära sig använda informations- och kommunikationsteknik på ett sätt
som gynnar deras lärande.
För dagens barn och unga utgör informations- och kommunikationsteknologin en
väsentlig del av livet. De nya generationerna har växt upp med de digitala medierna och inom detta område utmanar ungdomarna lärarnas kunnande och expertis.
Denna utveckling kommer kanske i framtiden verkligen att bli en utmaning för den
traditionella lärarcentrerade undervisningen. Detta kan man i skolorna förhålla sig
till som antingen en möjlighet eller en utmaning.
20
Källor
Balanskat, A., Blamire, R., & Kefala, S. (2006). The ICT Impact Report: A review of studies
of ICT impact on schools in Europe. Education and Culture, European Schoolnet.
Collins, A., & Halverson, R. (2009). Rethinking education in the age of technology. New York:
Teachers College Press.
Cuban, L (2001). Oversold and Underused: Computers in the Classroom. Cambridge, Mass:
Harvard University Press.
Järvelä, S., Häkkinen, P. & Lehtinen, E. (red.) (2006). Oppimisen teoria ja teknologian opetuskäyttö. Porvoo: WSOY.
Kaisto, J., Hämäläinen, T. & Järvelä, S (2007). Tieto- ja viestintätekniikan pedagoginen
vaikuttavuus pohjoisessa Suomessa. http://let.oulu.fi/files/acta e98 kaistoetal.2007.pdf
Korte, W. B., & Husing, T. (2006). Benchmarking Access and Use of ICT in European Schools
2006: Results from Head Teacher and A Classroom Teacher Surveys in 27 European Countries.
© Empirica Gesellschaft fur Kommunikations- und Technologieforschung mbH 2006
Kumpulainen, K. (2001). Sosiaalinen vuorovaikutus ja oppiminen tietoyhteiskunnassa. I verket J. Suoranta ja M. Kangassalo (toim.) Lapsi ja tietoyhteiskunta (s. 135-144). Tampere:
Tampere University Press.
Kumpulainen, K. (2008). Teknologian haltuunotto edellyttää koulukulttuurin muutosta. Tiedosta, Helsinki: Tietoyhteiskunnan kehittämiskeskus ry.
Lipponen, L. (2003). Katsaus yhteisöllisen verkko-oppimisen lupauksiin ja todellisuuteen.
Kasvatus − Suomen kasvatustieteellinen aikakauskirja, 34, 296-302.
Niemi, H., & Kumpulainen, K. (red.) (2008). CICERO Learning -selvitysraportti. Tietoja
viestintäteknologian hyödyntäminen opetuksesssa ja opiskelussa. CICERO Papers 2. Helsinki: Erveko Painotuote Oy. ISBN: 978-952-10-4925-5
http://partners.becta.org.uk/upload-dir/downloads/page documents/research/impact ict
schools.pdf
http://www.beyondcurrenthorizons.org.uk/wp-content/uploads/final-report-20092.pdf
21
Leading Change in Technology
Implementation
Michael Fullan
Technology has grown with such speed and sophistication that it far outstrips the
capacity of educators to use it for teaching and learning. Even in Finland, a country
that outperforms all others on OECD’s PISA assessments in literacy, mathematics,
and science only about 30% of the teachers use technology for instruction according
to the chairman of the National Board of Education. Another part of the problem
is that jurisdictions find it easier to purchase the latest technology--- a simple act of
adoption in the language of change---appearing to be innovative while the core of instruction goes unaffected. Technology’s potential then has been vastly underutilized.
At the same time we know increasingly more about the nature of quality instruction
and the factors that support it. We ourselves have used this knowledge deliberately
to improve the entire Jk-12 education system in Ontario (some 4000 elementary
schools) drawing on ideas from around the world. The double-barreled question is
what does quality instruction entail, and how can technology help.
How Change Works
In this section we provide a brief practical theory of change (for more extensive treatment read Fullan, 2007, Fullan, 2008, and Fullan 2010 a, 2010 b). Quality instructional use concerns those pedagogical practices that get at the individual learning needs
of each and every student in a way that engages them in their learning and produces
ever-increasing capacity to learn more. We have made considerable progress in implementing effective instructional practices in the areas of literacy and numeracy. Success
requires all teachers in a given jurisdiction to be engaged. It involves getting better on
a continuous basis at this work and includes the precise use of assessment and instruction feeding on each other in a manner that informs both the teacher and the student.
It seems self-evident that technology in the service of pedagogy could help significantly
in this endeavor. But there is the difficulty. It is easier to purchase the latest technology than it is to change the core of instruction. Thus the problem is how to harnesses
technology for the improvement of instructional practice and in turn student learning.
22
A practical theory of change
Instructional improvement from a change perspective means that teachers must revisit, and in most cases change their use of “materials”(including technology), their
behaviors and competencies”, and their “belief systems” with respect to how children
learn. Basically this consists of a process of redoing and re-thinking that is very difficult for one person to do (even if they want to), and multiply difficult for groups
of people to do so when many of them are ambivalent or skeptical. Be that as it may
the question is how does technology best interface with this triumvirate of materials,
behaviors and beliefs.
If we know anything about change we know that you do not get much progress in
redoing and rethinking through mandates, standards and assessments by themselves,
or even through exhortations of moral purpose and indisputable evidence that the
current system is failing. The main problem is that there is no “how’ in these strategies. By contrast to typical strategies we lead with “capacity building” which involves
a focus on developing individual and collective competencies to engage in quality
instructional improvement on a continuous basis. The change knowledge question
refers to what we know about how schools and districts increase their capacities.
The process of change
Schools and districts will be at different stages of the integrated use of technology
and instruction so it is important to understand the change process as it unfolds from
initiation to implementation to sustaining use and continuous renewal. There are a
small number of critical insights we have gained about the change process itself—six
in particular:
1) Respect the implementation dip
2) Beware of over-planning.
3) Behaviors change before beliefs
4) Communication during implementation is more important than communication prior to implementation.
5) Build relationships as you increase the challenges
6) Ownership is more an outcome of the quality of the process than it is a precondition.
The implementation dip refers to the phenomenon that in all cases of eventual success
there is an initial bumpy period (how could it be otherwise when people are learning new skills and questioning their beliefs). There are several things going on here.
One is that those who introduced the change expect that the benefits will occur right
23
away (one researcher called this the myth of change). Another aspect is to realize that
at the very beginning the costs to the implementer will be immediate, and concrete
while the gains will be distant and theoretical. In other words the costs outweigh the
benefits at that stage creating a negative incentive scenario. If you are a leader at that
stage our best advice is this, “don’t expect many compliments”—people are not having a good time on balance. We have found that with increased change knowledge
and investment in capacity building that the implementation dip period can be made
tolerable (say 6 months), and that leadership that sticks to it, has empathy and recognized progress can make all the difference.
A second problem is that leaders have a tendency to rely too much on the ‘planning
document’ (another of our colleagues found that “the size and the prettiness of the
planning document is inversely related to the quality of action and student achievement” (Reeves, 2006). Spending a lot of time on the plan itself is seductive because it
can look great, and it does not talk back (there are no people in it). Furthermore by
definition you don’t now the realities of implementation until you are actually doing
something. The advice then is to rely on shorter action plans rather than longer strategic plans. More, ready-fire-aim than ready-aim-fire.
Related, research on attitudinal change in psychology shows that for most people
they change their behaviors a little bit first before they change their beliefs. The lesson
”Alla lärare har tillräckliga pedagogiska och
tekniska färdigheter och motivation för att använda
informations- och kommunikationstekniken
i undervisningen”
24
is that if you want to change people you need to give
them new experiences in non-risk circumstances with
support from colleagues and leaders who are further
down the road. Moral purpose and evidence per
se will not carry the day (although these should
be part of the message). Behavior first means that
leaders must be patient and persistent at the beginning of the change process.
Communication prior to implementation can help
but it is not nearly as important once the change process is underway. Once there is action there is more to talk
about, and it is concrete. Three things must be accomplished on an ongoing basis.
First, problems must be identified and addressed. Second, effective practices (who is
making progress) need to be identified and spread. And third, leaders must take every
opportunity to reiterate and refine the message (the vision and the strategies being
used to get there). Learning during implementation is invaluable.
When it comes to initiating any change process leaders face the too-fast too slow
dilemma. If a new leader comes on too strongly with new ideas the culture will rebel
and it is likely the leader who goes. If the leader moves too slowly nothing will happen and he or she will get absorbed into the existing culture. We advise leaders to be
assertive about the need to change but to do this in the context of building relationships. Challenges are much more accepted and sought when relationships are strong
and trust is high.
The wrap up observation is that ownership is something that you create as a result of
a quality process. It works like this: capacity increases skills; new skills increase clarity;
new clarity equals ownership. Ownership is a product of peoples’ experiences. And if
you do all of this collectively as we suggest you get shared ownership.
To return to technology Ron Owston’s research provides additional support for the
above analysis. In studying the sustainability of technological use Owston found as
I have that teacher support (of each other), administrative support (the principal for
example), and student support were essential for sustaining use. He claims that activating student support within the school is a factor that is underutilized in change
strategies, and I would agree.
Leadership
Finally, in order for implementation to be effective it is necessary for leaders to lead
change with the knowledge and expertise embedded in the practical theory of change.
25
We have developed and studied the nature and impact of this new leadership in some
detail (Fullan, 2010a,2010b, and Sharratt and Fullan, 2009). For example the principal as instructional leader is crucial. These are principals who “participate” as learners
along with teachers in making the necessary change. Similarly leaders at the district
and state levels must act differently in helping school leadership develop, networking
schools for mutual learning, and monitoring for results and strengthening strategies
as they learn from implementation.
A lot of this represents new roles for leaders, and in this sense there are many challenges. In the end, it will be the integration of instruction and technology that counts.
And what will make this happen will be new leaders who are expert change agents.
References
Fullan, M. (2007). The new meaning of educational change, 4th edition.
New York: Teachers College Press.
Fullan, M. (2008). The six secrets of change. San Francisco: JosseyBass.
Fullan, M. (2010a). Motion leadership: The skinny on becoming change savvy.
Thousand Oaks, CA.: Corwin Press.
Fullan, M. (2010b). All systems go. Thousand Oaks, CA. : Corwin Press.
Dufour, R. Dufour, R. & Eaker, R. (2008) Revisiting professional learning communities.
Bloomington, Indiana: Solution Tree.
Greenlow, C. Robelia, B. & Hughes, J. (2009) Research on learning and teaching with web
2.0 . Educational Researcher V.38, No. 4, pp.246-259.
International Standards for Technology in Education (ISTE) (2009) National Educational
Technology Standards for Students; for Teachers; for Adminsitrators. Author.
Ouston, R. (2007). Contextual factors that sustain innovative pedagogical practice using
technology. Journal of Educational Change. V. 8, No. 1, pp. 61-77.
Reeves, D. (2006). The learning leader. Virginia: Association for Curriculum Development
and Supervision.
Sharratt, L., and Fullan, M. (2009). Realization: deepening district-wide reform.
Thousand Oaks, CA. : Corwin Press.
26
27
Klassrummets utveckling till
framtidens lärmiljö
Pasi Mattila och Jukka Miettunen, Uleåborgs stad
Martha, en nioårig elev i tredje klass, inledde sin skolgång för ett par år sedan. En
hurdan värld väntar henne när hon gör val som påverkar fortsatta studier? Den teknologi som hon kommer att använda har inte ännu uppfunnits. Hennes kommande
yrkesbeteckning och arbetsbeskrivning finns inte ännu, för att inte tala om de problem som Martha kommer att ha i sitt arbete om tio år. Skolan måste svara på dessa
utmaningar och ge Martha de kunskaper och färdigheter som behövs på 2000-talet
liksom också förmågan att lära sig. Detta barn som blickar mot framtiden med optimism bär hela jordklotet i sina händer. En värld full av möjligheter väntar henne.
”The ultimate outcome is the 21st century adult. We don’t want
21st century students being taught by 20th century teachers in
19th century classrooms”
Världen har förändrats, lärandet har förändrats, den som lär sig har förändrats. Samtidigt har skolan som institution och klassrummet förblivit oförändrade de senaste
hundra åren. Det snäva begreppet lärmiljö, bundenheten till klassrum och läroböcker, den lärarcentrerade undervisningen och de ensidiga arbetssätten har bromsat utvecklingen och utgjort en stor kontrast till den utveckling som sker i det omgivande
samhället. Det behövs en helhetsmässig ändring av skolans verksamhetskultur. Lärarrollen, ledningssystemet, stödsystemet och lärmiljöerna bör utvecklas samtidigt så att
de uppfyller dagens och framtidens krav. Inspiration till förändringen kan man finna
hos de unga och deras genuina iver att lära sig. Genom att ändra verksamhetskulturen
blir det möjligt att utnyttja teknologi på ett förnuftigt sätt. Det har genomförts lösryckta projekt där synvinkeln ibland har varit mycket snäv, men denna tid är nu förbi.
Skolan har inte längre ensamrätt till lärande, läraren har inte längre ensamrätt till
kunskap och läroboken är inte den enda kunskapskällan. Lärande sker förutom i
formella även i in- och nonformella situationer, när och var som helst. Eleverna använder teknologi och medieredskap framförallt för att delta i nätverk och för att ta
reda på saker.
28
Hemmen har blivit modernare och inretts för trivsel och gemytlig samvaro. Även
arbetsplatserna har satsat på trivsel och en miljö som inspirerar till arbete. Skolan
däremot har envist hållit fast vid sitt baskoncept och länge undvikit förändringar.
Dagens elever och deras föräldrar kan ställa krav på sin verksamhetsmiljö, och om de
är missnöjda visar de det också. Detta innebär ett förändringstryck – även skolan och
de fysiska lärmiljöerna inklusive arkitektoniska lösningar, inredning, belysning och
placering av teknisk utrustning bör utvecklas. Likaså kommer de virtuella lärmiljöerna att vara viktiga i framtiden.
Strategiskt berättigande för Framtidens skola
För att utveckla framtidens skola genomfördes en strategisk enkätundersökning. Med
denna ville man ta reda på värdegrunden för framtidens skola, verksamhetsbetingelserna, förändringsfaktorerna för undervisning och lärande samt 2000-talets medborgarfärdigheter. På enkäten svarade ett stort antal sakkunniga inom fostran och utbildning, beslutsfattare, tjänstemän, lärare, rektorer och personal i företag och universitet.
Enligt undersökningen och svaren från denna tvärvetenskapliga expertgrupp är den
finländska skolans viktigaste styrkor en yrkesskicklig personal och en trygg skoldag.
Den högt utbildade lärarens arbete värdesätts. Till de viktigaste frågor som bör utvecklas hör förebyggande av ohälsa bland personalen, elevernas skoltrivsel, en miljö
som stöder samhörighet och undervisningens samhälleliga effekt. Den gemensamma
nämnaren för dess frågor är samhörighet. I sina svar tog experterna ställning till lärarens starka autonomi, som man nu tydligt är beredd att ge avkall på, och man är också
beredd att ändra rutiner och strukturer. Verksamhetskulturen förändras emellertid
inte om bara en del vill ha förändring, om förändringen inte får stöd utifrån eller om
det inte ges uppmuntran till förändring. Om världens bästa lärare får veta vad som är
på gång och ges möjlighet att göra de rätta sakerna för eleverna och lärandet i framtiden, gör de det säkert också. Enkäten visade att fortbildning som är inriktad på framtidens färdigheter och förståelse är en central verksamhetsförutsättning för framtidens
skola och även något som det finns vilja för. Signalen var tydlig, man bör bedöma
vilka färdigheter som behövs i framtiden och utbilda dem som ska genomföra detta
så att de handlar enligt givna anvisningar. Detta resultat har en särskild betydelse
för lärarutbildningen och fortbildningen. Utöver dessa frågor visar resultaten av den
strategiska enkäten att den offentliga sektorn, forskningssektorn och företagssektorn
har mycket avvikande åsikter om vilken betydelse samarbetet mellan dem har i fråga
om Living Lab-miljöerna. För att skapa framtidens skola krävs förmåga till samarbete
och växelverkan samt sociala färdigheter, liksom också nyfikenhet, kreativitet och experimentlust.
De framtida utmaningarna inom kommunsektorn, den ansträngda ekonomin och
pensioneringarna, bör vändas till möjligheter, och ändringarna bör genomföras
genom strukturella lösningar som förbättrar produktiviteten och kvaliteten och inte
genom nedskärningar.
29
Lärmiljöns betydelse
Vilken slags skola skulle du bygga om du hade tillgång till de senaste forskningsrönen,
pedagogisk kompetens, utvecklande och ”självgående” medarbetare samt en modern
undervisningsteknologi? Skulle det vara en skola som stöder kreativa inlärningssituationer och individuellt lärande, som utbildar framtidens arbetstagare för regionen,
som får eleverna och lärarna att arbeta tillsammans och vars lokaler är så anpassningsbara att de tillfredsställer olika behov av lärande? Eller skulle det vara den skola där
du själv gick i din ungdom och där redskapen och metoderna är desamma som då?
Är du redo att ifrågasätta det nuvarande byggandet av skolor, redo att betrakta alla
skolans lokaliteter som platser för lärande och att få skolan bättre anpassad efter den
omgivande världen och samhället samt svara på utmaningarna i fråga om framtidens
utbildning? Som lärare, rektor, beslutsfattare måste du kunna se längre in i framtiden
med barnens bästa för ögonen.
En investering i en skola är en av de dyraste kommunala investeringarna och en satsning för framtiden. Är det lönt att bygga en traditionell skola och traditionella klassrum, om vi vet att kraven på framtidens lärmiljö håller på att förändras, att det krävs
möjligheter till flexibel användning av byggnaden för många olika ändamål, att arbetsmiljöerna håller på att förändras och att en lite annorlunda lösning är bättre för
alla som använder skolan? En trivsam och hemlik lösning som främjar välbefinnandet
gör användarna nöjda och förbättrar resultaten vid lärande. Investeringen är en satsning för framtiden och ger alla i skolans omgivning möjlighet att använda skolan för
olika slags verksamhet.
Det är viktigt att beakta livscykeltänkandet redan under planerings- och byggfasen.
Under byggnadens hela livslängd är det verksamheten som orsakar största delen av
alla kostnader, underhållskostnaderna en ganska stor andel och grundandet av skolan
en liten andel. Att vara alltför sparsam när skolan byggs kan inverka negativt på lärarnas och elevernas trivsel och på inlärningsresultaten. Har vi råd med det eller borde
vi vid planeringen av byggnaden söka lösningar som gynnar skoltrivsel, samhörighet och en ny verksamhetskultur? Att bygga för framtiden ökar nödvändigtvis inte
kostnaderna, utan innebär att man fokuserar på att utveckla lärmiljöerna, något man
30
inte vanligen gör då man bygger skolor på traditionellt sätt. Denna utveckling möjliggör skapandet
av en ny typ av tjänster för hela det omgivande
samhället oberoende av gränserna mellan de
kommunala förvaltningarna och enligt barnets
och barnfamiljernas livssituationer samt livscykeltänkandet.
De öppnare lärmiljöerna i framtidens skola innebär många olika slags nya pedagogiska verksamhetsmöjligheter, men utesluter inte de traditionella sätten att
lära sig och undervisa. Skolan erbjuder lärmiljöer som flexibelt kan anpassas efter behoven och som kan användas av alla i skolans omgivning
från morgon till kväll. Man ska lyssna noggrant på lärarna, men även på eleverna,
föräldrarna, företagen och övriga i omgivningen. Lokalerna ska vara till nytta för alla
användare och finnas tillgängliga för vardag och fest. I framtidens skola är de centrala
och för områdets invånare värdefulla lokalerna i allt effektivare och mångsidigare
bruk på kvällar, veckoslut och skollov.
Genom att göra skolbyggnaden viktig för alla i omgivningen kommer man också att
satsa på byggnadens skick, verksamheten i den och utveckling av den. En ny skolbyggnad eller renoverad miljö innebär alltid en möjlighet till förändring, eftersom
det då ges nödvändiga resurser för arbetet. Investeringarna bör utnyttjas rätt. När
framtidens skola planeras är det viktigt att fästa särskild uppmärksamhet vid skapandet av lärmiljöerna, rumsplaneringen och inredning och utrustning i lokalerna.
Genom detta svarar man på utmaningarna vad gäller framtidens utbildning. Man får
möjlighet att få in efterlängtad trivsel, inlärningsmotivation, samhörighet och välbefinnande i lärmiljön.
Planering av lärmiljöerna
Vidgandet av begreppet lärmiljö utgör utgångspunkt för ett nytt tänkande. Så länge
som arbetet är lärarlett, bundet till läroboken, läroämnet och klassrummet är det
traditionella klassrummet gott nog. Men när det gäller lärande genom projekt, fenomenbaserad undervisning och lärande, undersökande lärande, kreativ problemlösning, samarbetsinriktat och kollaborativt lärande behövs ett nytt slags tänkande. Om
man dessutom tar hänsyn till de individuella inlärningsstilarna blir det aktuellt med
bland annat lärmiljöer som anpassas efter gruppstorlek och behov, inredning som
kan ändras efter verksamheten, utnyttjande av ubik- och mobilteknologi eller flexibel
belysning.
När rummen planeras ska man alltid ha verksamheten som utgångspunkt. Lärarna
och de övriga anställda vill inte arbeta i en miljö vars betydelse de inte förstår och
31
som de inte får vara med och planera. Framtidstänkandet vad gäller utbildningen ska
beaktas redan i planeringsprocessen genom att motivera personalen före planeringen
och under planeringsprocessens gång. Om det finns ett särskilt strategiskt mål med
det objekt som planeras ska detta beaktas vid planeringen av lärmiljöerna.
När man bygger framtidens skola ska man fästa uppmärksamhet vid verksamheten
i lärmiljöerna, granskning av verksamheten och samanvändning av lokalerna, inredning, belysning, den audiovisuella planeringen samt utnyttjandet av undervisningsoch utbildningsteknologi. Dessa inverkar på hur teamarbetet och skolans verksamhetskultur byggs upp. Genom att skapa en avslappnad och trivsam lärmiljö inverkar
man positivt på skoltrivseln, välbefinnandet i arbetet och motivationen för lärande.
Att planera lärmiljöerna är en långsiktig satsning på de egna barnens framtid och därför ska den inte genomföras på samma sätt som förr bara för att man alltid förr har
gjort så. Det är ofta på sin plats att låta användarna säga sina åsikter och att undersöka
hur barnen fungerar.
Den lärande gruppen blir studiernas basenhet. I stället för det autonoma klassrummet öppnar sig lärmiljön mot klassrummet bredvid och vidare ut mot korridoren.
Dessa rum bildar tillsammans med inredningen och teknologin en helhet som på ett
flexibelt sätt stöder lärandet. Den lärande gruppen planerar tillsammans verksamheten i området, inlärningssituationerna och lärandet. Planeringen omfattar innehåll,
helheter, användning av lokalerna, undervisningsteknologi och hjälpmedel, gruppindelningar, den pedagogiska grunden samt förutseende av personalens behov. Genomförandet utgår man från läroplanen, men kan exempelvis via observationer som
är bundna till positionering vara kopplat till den närmiljö där eleverna lever. De
pedagogiska metoder som används är undersökande lärande, lärande i projekt eller
fenomenbaserat lärande, lärande som baserar sig på kreativ problemlösning eller element som ingår i kollaborativt lärande. Planeringen och inredningen av lärmiljöerna
och teknologianvändningen i dem ska stödja helheten.
Användningen av rummen och verksamheten i dem baserar sig på lösningar som
möjliggör flexibilitet i lärmiljöerna, där man använder väggar som kan öppnas och
konstruktioner som kan varieras. I lärmiljön ska inredningen, belysningen, flexibiliteten och teknologin anpassas så att en mångsidig gruppering blir möjlig. Inredningarna ska vara lätta att flytta och man ska kunna bilda små ”studielyor” av dem för
arbete i små grupper. Det bästa med skisserna till de nya lärmiljöerna är att den nya
typen av tänkande stöder undervisningsgrupper av olika storlek, inte enbart klassrum
av normal storlek med en lärare. I området placeras klart avgränsade inredningsgrupper som man lätt kan flytta och sätta ihop enligt uppgift och behov vid respektive
tillfällen. Det är viktigt att undervisningen inte är låst vid väggen med svarta tavlan.
Det ska vara möjligt att undervisa, åskådliggöra och förevisa i flera riktningar.
Skolans alla lokaler är platser där man kan lära sig, och detta ska beaktas vid planeringen av dem. Lösningarna ska också passa för grupper som använder lokalerna
32
utanför skoltiden, och då är intelligenta låssystem och passagekontroll viktiga för att samanvändningen ska vara trygg. När inredningen
planeras ska man sträva efter säkerhet, trivsel
och hemlika förhållanden. Trivsamma lokaler
och färggranna lösningar är behagliga för ögat
och ökar motivationen för lärande. Varje elev
ska ha en egen plats i den lärande gruppen
samt en ansvarsfull vuxen, i allmänhet flera
vuxna. Eleven förstår också att man emellanåt på samma bekanta område arbetar med
andra barn och andra vuxna, men att man själv ansvarar för sitt arbete och för hur
det framskrider. I en god arbetsmiljö i skolan planeras inredningen och teknologin
utifrån användarens behov och så att de integreras med varandra så väl som möjligt.
Undervisningsteknologiska lösningar
Eleverna har ett personligt förhållande till användning av teknologi. Med tanke på
lärandet är den bästa lösningen en personlig terminalutrustning (1:1). Om man kan
göra personliga inställningar i utrustningen enligt användningen får man tillgång
till information när som helst. Förbindelsen ska vara tillräckligt snabb och trådlösa
lösningar ger rörelsefrihet. En personlig terminalutrustning ger eleverna en känsla av
ägande och de förstår att utrustningen ska hållas i skick, vilket möjliggör att de helt
kan koncentrera sig på lärandet. Den nuvarande skolan tillåter inga personliga apparater. Man utnyttjar alltså inte alls elevernas egna bärbara datorer, kameratelefoner
och smarttelefoner, mobilapparater och spelkonsoler i lärandet.
Det är lätt att förbjuda användningen av dem i skolan och vid det formella lärandet,
men har någon kommit att tänka på att man kanske då samtidigt förbjuder lärande?
I stället borde man modigt fundera på vad framtidens ryggsäck kommer att innehålla
och hur innehållet i den kan stödja lärandet?
I arbetslivet använder största delen av de vuxna dator och datanät dagligen. Hur
är läget i skolorna? Eleverna utnyttjar informations- och kommunikationsteknologi
bättre än man tror, men det arbetet görs hemma, på fritiden eller tillsammans med
kamraterna. Är det inte skolans viktigaste uppgift att utbilda arbetstagare för det
framtida informations- och kunskapssamhället? Finland har på kort tid glidit ner från
en topplacering till en medelgod placering i fråga om användningen av informationsoch kommunikationsteknik i undervisningen, det vill säga utvecklingen har här gått
i samma riktning som i jämförelser som gäller informationssamhället och elektroniska tjänster. Denna utvecklingstrend vänder inte av sig själv. Det försprång som
Finland har i fråga om inlärningsresultaten och mobilteknologin bör utnyttjas för att
skapa allt bättre verksamhetsmiljöer i skolorna. Genom pilotmiljöer och innovativt
33
utvecklingsarbete skapas verksamhetsmodeller och
trovärdiga exempel i samarbete mellan den offentliga sektorn, den privata sektorn och forskningssektorn. Samtidigt skapas framtidens tjänster inom
sektorer för utbildning och välfärd, och dessa kan
i framtiden bli en nationellt betydelsefull exportprodukt.
Lärarna har ett problematiskt förhållande till teknologi. De är medvetna om att det finns krav på att teknologi ska utnyttjas i undervisning och lärande. Attityder,
rädsla och okunskap utgör hinder för en omfattande användning, likaså bristen på utrustning och utrustningens heterogenitet. Man upplever undervisnings- och utbildningsteknologin som skrämmande, hotande och främmande;
man vågar inte eller till och med är rädd för att börja använda teknologi. Lärarens roll
håller på att förändras - läraren är inte längre auktoriteten bakom katedern utan håller
på att bli en handledare, mentor och resurs för lärandet. Att lämna den bekanta och
trygga situationen är skrämmande och ger en känsla av att förlora kontrollen. I framtidens skola används teknologi och utrustning efter behoven och utgångspunkterna i
fråga om lärandet och när det är förnuftigt. Teknologi används för att stödja lärandet.
Då talar man inte om teknologi som något separat, utan man talar om lärande och
undervisning, och det är något som berör alla lärare och föräldrar.
Innovativa exempel på framtida lösningar
Inom ramen för programmet Framtidens skola (Tulevaisuuden koulu) genomfördes
projektet InnoAula. Syftet med detta projekt var att skapa en lärmiljö för 2000-talet,
en lärmiljö som är utformad enligt de behov som den framtida eleven har.
I projektet användes många innovativa, teknologiska lösningar, bland annat medie-/
interaktiva väggar, musikmöbler, teknikgolv, belysning som regleras enligt tidpunkt
på dygnet, interaktiva presentationstavlor, e-böcker, inlärningsspel, akustiska skivor,
”studielyor” för lärande, positionsbundna mobillösningar, olika terminaler och röstningsutrustning.
De teknologiska lärmiljöerna ökar möjligheterna men också utmaningarna i lärandet
och undervisningen. Efter att man initierat och genomfört en ändring är det dags för
den egentliga utmaningen, det vill säga ändringen av verksamhetskulturen. Framtidens lärmiljö är en kombination av den traditionella, den mobila och den virtuella
världen. Ett allaktivitetshus ligger på cykelavstånd från eleverna och är fysiskt lätt
att nå. Inne i byggnaden finns yrkeskunniga pedagoger som styr utvecklingen under
beaktande av hela samhällets värderingar och hemmens fostringsansvar. Det är tryggt
att röra sig och arbeta i närmiljön. När vi stiger upp till följande nivå lösgör vi oss
34
från det fysiska avståndet. Teknologins roll är att vid kontakter och umgänge vara
förmedlare mellan stadsdelarna och mellan grannkommunerna samt på en nationell
eller global nivå. Det är inte teknologin som är central, utan den verksamhet som
teknologin stöder.
Framtidens skola erbjuder individuellt lärande, som är mycket annat än de grundläggande färdigheterna och behärskandet av dem. Vilka är framtidens, 2000-talets
färdigheter och med vilken teknologi ska vi säkerställa att eleverna får dem? I arbetet i framtidens arbets- och lärmiljöer ligger fokus på färdigheterna att lära sig,
förmågan att tänka och på strategier. Det finns för mycket information, men det är
svårt att hitta den rätta informationen. Lärande är problemlösning som innebär att
man söker, byter och utnyttjar information genom att aktivt bearbeta den. För detta
behövs redskap som är lämpliga för uppgiften. Pekskärmar, interaktiva skrivtavlor,
trådlösa ritbord, röstningsanordningar och mobilapparater blir en del av lärmiljön.
Dessa integreras i den allt mångsidigare mediemiljön i studiemiljöer som kan varieras och omvandlas. De interaktiva väggarna och pekskärmarna skapar visualitet i
aktiviteterna i lärmiljön och gör lärandet genomskinligt samt förmedlar nödvändig
information till användarna.
Användningen av teknologi i lärmiljöerna stöder samhällets verksamheter och minskar
avståndet mellan hemmet och skolan. Positioneringsteknologi utnyttjas när man skapar en trygg miljö. Det finns taggar som vid beröring erbjuder information som göms i
omgivningen. En smart skolbyggnad förmedlar gröna värden genom ekologisk hänsyn
och energieffektivitet. I sista hand möjliggör de virtuella lärmiljöerna och avatarteknologin en virtuell förlängning av skolan. Framtidens lärterräng håller på att ta form,
men det krävs en omvälvning i medie- och kommunikationsmiljön. Detta betyder att
man alltmer övergår från de traditionella böckerna till e-böcker eller e-läromedel. Det
återstår att se hur vanligt det blir att i lärmiljöerna utnyttja material som producerats i
nätverk genom öppen källkod i stället för högklassigt, avgiftsbelagt material.
Dagens unga är inte på Internet, Messenger, IRC-galleriet, Facebook eller Habbo
Hotel − de bara är och de har flera tillämpningar samtidigt öppna för samma syfte.
Detta betyder interaktion med vänner, diskussioner, onlinespelande och strategival
eller informationssökning i nätmiljöer. Med tillämpningarna arbetar man också och
lär sig samtidigt. Har ungdomarna lärt sig det här i skolan eller av läraren? Oftast inte,
eftersom dagens skola inte är medveten om att dessa framtidens färdigheter är nyttiga
med tanke på lärandet. Skolans uppgift är att fostra och lära eleverna att bete sig på
ett tryggt sätt i olika miljöer. Vi kan också fråga oss om vi tvingar de unga att använda
de lärmiljöer som skolan skapar eller om vi möjliggör lärande med hjälp av redskap,
lösningar och miljöer som de är vana med.
Att befinna sig i spelmiljöer är naturligt för barn och ungdomar. En treåring kan starta en dator, öppna en webbläsare och hitta de spel som hon eller han vill spela. Spelen
motiverar lärandet. Via spel lär man sig saker som egentligen inte ingår i spelets intrig.
35
Ett gott exempel på detta är Snellmanspelet, som utgör en lärmiljö i form av ett historiskt spel som ger information om J.V. Snellmans liv. Efter en spelsession på en till en
och en halv timme är testspelarna, som går i femte och nionde klass eller i gymnasiet,
redo för ett prov där man svarar på frågor om temat. Utöver det egentliga innehållet
ger denna lärmiljö nyttig kunskap om denna historiska tid. De som lär sig spelet kan
själva undersöka saker genom att de placeras i en historisk eller framtida miljö.
De virtuella världarna, där man kan lära sig eller bara befinna sig, är på kommande.
För allt annat har barnet en virtuell förlängning, men inte för skolan, som är den viktigaste miljön. De virtuella miljöerna har utvecklats i huvudsak genom Second Lifemiljön eller Habbo Hotel. I framtiden kan man röra sig mellan olika världar, virtuella
rum, med en egen elektronisk identitet, en avatar. Rummen kan användas för lärande
och undervisning. I projektet Framtidens lärmiljöer skapas en spelverklighet, en virtuell lärmiljö i 3D för unga. I miljön, som fungerar som en förlängning av skolan,
kan eleverna tryggt fortsätta lärandet i ett virtuellt rum efter att först ha arbetat i en
traditionell lärmiljö. Den virtuella världens byggnadsmotor fungerar som bas, ovanpå
vilken det byggs en entré, en lärmiljö som utgör en modell av framtidens lärmiljö och
elevens egna script eller arbetsredskap för att arbeta i 3D-miljöer eller bygga en egen
värld. Utvecklingsarbetet anknyter till utvecklingen av framtidens Internet och dess
tjänster. När det gäller användargränssnitten och mobilanvändningen har vi följande
omvälvning inom undervisningsteknologin ännu framför oss.
Den traditionella lärmiljöns utveckling till framtidens lärmiljö
De traditionella miljöernas utveckling till 2000-talets lärmiljö baserar sig på en planeringsprocess genomförd av en tvärvetenskaplig grupp som består av flera sakkunniga.
För att helheten ska bli lyckad är det viktigt att de som undervisar pedagogik, arkitekter och representanter för skolan sköter planeringen tillsammans. Förut byggde planeringen på standarder som gavs uppifrån. Detta är en väsentlig förändring jämfört
med den traditionella modellen, enligt vilken man bestämmer hur lokalerna ska se ut
enligt färdiga planer och överlämnar dem färdiga till skolan.
Planeringen av lärmiljön baserar sig alltid på en beskrivning av verksamheten. Förutsättningen för att lyckas är att de som deltar i planeringen har en gemensam vision
och ett gemensamt mål att utgå från när de utarbetar kreativa lösningar för behovet i
området och för beställarens individuella behov. Det finns alltid någon som vågar ta
det första steget och utmana framtiden.
Inom ramen för programmet Framtidens skola reste arkitekter och pedagoger tillsammans omkring och besökte befintliga lärmiljöer. Avsikten vara att skolorna och
de sakkunniga tillsammans skulle hitta möjligheter till förändringar i de sju objekten
och skapa en helhet som kan genomföras. I slutet av planeringsprocessen erhölls resurser så att en av de skisser som arkitektrundan resulterade i kunde genomföras.
36
I projektet InnoAula tulevaisuuden oppimisympäristönä lyckades man utvidga begreppet lärmiljö genom att börja använda entréhallen och korridorerna som lärmiljöer samt genom att inreda och utrusta klassrummen utifrån de framtida behoven vad
gäller lärande. I dessa lärmiljöer inreddes inlärningsplatserna så att det blev möjligt
för elevgrupperna att flexibelt byta plats. Entréhallen gjordes till en funktionell inlärningsplats genom att ordna med små ”studielyor” som avskiljdes från varandra
med draperier. Det centrala elementet i entréhallen är en estrad där olika projekt kan
förevisas för en publik som är så stor att klassrummet inte räcker till. Det förra kaféet
gjordes om till en mötesplats för sociala medier. Entréhallen inreddes som ett vardagsrum, där det blev möjligt att ge information exempelvis runt ett interaktivt bord eller
att studera mobilobservationer på en interaktiv tavla. Med projektresurserna kunde
man dessutom utrusta ett rum som kan användas för undersökning av lärande. Detta
rum används tillsammans med universitets forskare.
Detta genomfördes i skolan Pohjankartanon koulu. För genomförandet användes
kunskaperna och erfarenheterna från de mest innovativa lärmiljöerna i världen, både
från Finland och från andra länder. Dessa sammanjämkades med användarnas planer för undervisning som överskrider läroämnesgränserna samt utnyttjande av sociala
medier. Under processens gång fick eleverna och lärarna samt andra användargrupper
säga sina åsikter. För skolans del blev tanken om en ”by” central; byggnaden används
av den grundläggande utbildningens årskurser 7-9, gymnasiet, medborgarinstitutet
”Undervisningen går till så att man i olika nätmiljöer varvar mellan distansundervisning, traditionell
närundervisning och en kombination av dessa”
37
samt för mässor. En lämplig dos kreativitet i planeringsprocessen och i arkitekternas
skisser kompletterade helheten.
Via de lösningarna som skapades kunde alla skolutrymmen bli platser för lärande.
Särskilt den traditionella klassrumslika lärmiljön genomgick en transformation − nu
stöder lärmiljön elevernas projektarbeten och det moderna sättet att lära sig. Projektet
förde med sig att alla användare fick en trivsam miljö och hela samhället en träffpunkt. Lösningarna gällde inredning, belysning och utnyttjande av teknologi. Med
små ändringar i konstruktionerna fick man till stånd en stor förändring i lärandet.
Detsamma kan genomföras i vilken miljö som helst. Efter att man initierat och genomfört en förändring är det dags för den egentliga utmaningen, det vill säga ändring
av verksamhetskulturen. InnoAula-miljön kommer att höra till de längst utvecklade
lärmiljöerna i världen.
Programmet Tulevaisuuden koulu och framtidens lärmiljöer
Syftet med programmet Tulevaisuuden koulu, Framtidens skola, är att försöka svara
på utmaningarna inom den framtida utbildningen. Erfarenheterna baserar sig på det
kunnande som erhållits i utvecklingsprojekt och på kunnande i nationella och internationella nätverk samt på tillämpning av det man lärt sig tillsammans. Idéerna fungerar
lika bra vid byggande av nya skolor som vid renovering av lärmiljöer och planering av
dem. Det är också möjligt att ändra endast verksamhetskulturen. Kärnan i programmet Framtidens skola består av att erbjuda lösningar för utvecklingsbehoven i fråga
om lärarrollen, ledarskapet, stödtjänsterna och fortbildningen, den tekniska utrustningen i lärmiljöerna samt skolbyggandet och skolnätet. Om man utvecklar endast
ett delområde förändras inte helheten. De centrala faktorerna i de lösningar som togs
fram gäller utveckling av lärmiljöerna, val av inredningslösningar och utveckling av
skolans verksamhetskultur så att den blir inriktad på gemenskap och idén om ett allaktivitetshus. Med lärmiljöer avses både traditionella och virtuella platser för lärande.
Arbetet för att skapa Framtidens skola görs i verksamhetsmiljöer av typen Living Lab
och det genomförs i samarbete mellan den offentliga sektorn, den privata sektorn och
forskningssektorn. Avsikten är att tillsammans skapa framtidens välfärdstjänster inom
utbildningsområdet. Pilotmiljöerna är smarta skolor som valts utgående från ansökan
och allaktivitetshus som kommer att byggas i framtiden. Arbetet för att skapa Framtidens skola och lärmiljöer bör mångfaldigas och produktifieras, och det bör betraktas
som ett nationellt och internationellt betydelsefullt benchmarking-objekt. Ett resultat av arbetet är att man försöker ändra skolans verksamhetskultur och beredskap att
lämna bekvämlighetszonen och skapa något större.
Framtidens skola handlar om förändringar och innovationer för 2000-talets lärande,
skolor och elever. Framskridandet bygger på en klar vision och den skapade ”stora
38
bilden”. I stället för separata utvecklingsobjekt utvecklas skolan som en helhet och
ändringar görs på varje nivå: lärarens arbetsbeskrivning, fortbildningen och kompetensutmaningarna, det strategiska ledandet, de pedagogiska och tekniska stödtjänsterna inom utbildningen, utbildningsteknologin och lärmiljöerna. Huvudmålet är
att ge eleverna de färdigheter som behövs på 2000-talet och att omvandla skolan till
en lärmiljö för detta århundrade genom ett utvecklingsprogram som är inriktat på
framtiden och som omfattar flera projekt med fokus på detta mål.
Man anser att följande basfärdigheter behövs i framtidens skola och vid framtida
lärande: färdigheter i läsning, skrivning och matematik samt kunskapsuppfattning.
I utbildningshelheten ingår också färdigheter i att lära sig och tänka, de strategiska
processerna i anknytning till dessa samt mediekompetens och livskompetens. I detta
beaktas naturligtvis elevens ålder, utvecklingsnivå och personliga intressen. För att
kunna nå dessa mål måste det finnas en vilja att ändra verksamhetskulturen och på
nytt tänka igenom vad lärandets och utbildningens primära betydelse är. Nycklarna
till en bättre framtid är välbefinnande, motivation för lärande och samhörighet. Hur
ska skolan av idag finna tid för detta utvecklingsarbete och samtidigt sköta de grundläggande uppgifterna?
Det är särskilt viktigt att individualisera lärandet när det gäller elever med särskilda
behov och begåvade barn. Behovet av specialundervisning ökar hela tiden, vilket ställer egna krav på lokalerna. Inklusion och integrering innebär för sin del en utmaning
i fråga om rumsplanering och kräver flexibilitet i lokalerna med tanke på elever och
grupper som lär sig på ett annorlunda sätt. Om man planerar lokaler som kan användas för många ändamål blir det möjligt att använda dem enligt de behov som olika
situationer och gruppstorlekar har och de krav som de ställer. Planeringen av denna
typ av lärmiljöer och arbetssätten i dem fungerar inte med den traditionella undervisningen och sättet att leda, utan kräver strukturella förändringar.
Framtidens allaktivitetshus leds av en verkställande direktör. Utgångspunkten i denna
helhet är en direktör, en budget och en läroplan. I stället för att fokusera på förvaltningar där var och en i sina egna silon utvecklar egna rutiner behövs livscykeltänkande.
En ny medlem blir en del av det omgivande samhället och växer upp i allaktivitetshuset. Huset ska stödja de önskade verksamheterna och tillfredsställa alla användares behov. Annars har det misslyckats i sin uppgift. Detta kräver att lösningarna är
39
flexibla. De som arbetar inom dagvården, skolan samt ungdoms-, biblioteks- och
idrottsväsendet bör ta reda på användarnas behov och tillsammans söka den bästa
lösningen på deras problem och önskemål på längre sikt. Utgångspunkten ska inte
vara problemen och släckande av bränder, utan fungerande lösningar. För att nå dessa
krävs att man ser in i framtiden och är fördomsfri.
På nationell nivå söker man i flera forum lösningar på hur skolan ska utvecklas. Under
de senaste tjugo åren har pedagogiken varit redo för det, men förändringen har inte
nått det enskilda klassrummet och fröet för förändring har inte såtts hos yrkeskåren.
Nu riktas krav på skolsystemet från så många håll att större förändringar är möjliga
om bara viljan finns. I flera stora projekt söker man svar på frågor om framtidens
skola, men man har inte ännu byggt upp något nätverk av nationella aktörer. Den
offentliga sektorn, de privata aktörerna, forskarna och organisationerna borde skapa
en arena där man tillsammans ställer upp målen för framtidens skola. Detta utvecklingsarbete bör ledas, stödjas och ges resurser av ministerierna gemensamt, särskilt av
undervisnings- och kulturministeriet.
De största förändringarna i Finlands skolsystem har varit folkskolan och grundskolan.
Efter tusenårsskiftet har vi nått den punkten att de uppnådda resultaten är mycket
goda, men inte längre helt motsvarar den rådande samhälleliga situationen. För att
utveckla det framgångsrika skolsystemet och säkerställa goda resultat även i framtiden
finns det endast en väg och det är förändring. Vi behöver tredje generationens skolsystem, i vilket den avgiftsfria och jämlika grundskolans bästa sidor bevaras men vissa
områden förbättras så att de fungerar effektivare och bättre svarar mot tidsbilden. I
centrum står lärandet, eleven.
Framtidens skola byggs genom initiering av förändringar, genom att modigt genomföra de önskade förändringarna och i sista hand genom att utmana den rådande verksamhetskulturen i den traditionella skolan. För detta behövs ett öppet samarbete mellan alla aktörer.
40
Datorgenerationen utmanar våra
uppfattningar om lärande
Najat Ouakrim-Soivio, Helsingfors universitet
Teknologin och dess utveckling utgör en beständig del av arbetslivet. Det är svårt att
idag tänka sig något delområde av arbetslivet i vilket informations- och kommunikationsteknologin inte har någon roll. För 12 år sedan publicerades boken Growing up
digital, som blev en bestseller. I denna ger författaren Don Tapscott sina visioner om
möjligheter utan like − möjligheter som dagens unga har när de växer upp i den digitala världen. De unga kommer att förändra till och med samhällets grundstrukturer,
som röstande och röstningsrutiner, med hjälp av digital kompetens och utnyttjande
av medier. Man behöver inte vara bekymrad över de ungdomar som kan använda informations- och kommunikationsteknologi, men nog över dem som inte hänger med
i den digitala utvecklingen. Det kommer dock att bli en utmaning att förstå den nya
digitala generationen och dra nytta av deras skicklighet.
Medierna förmedlar ibland en sådan bild av ungdomarna att de har bristfälliga läsoch skrivfärdigheter, svaga sociala färdigheter och är allvarligt webberoende. I Mark
Bauerleins bok The Dumbest Generation − How the digital age stupefies young Americans and jeopardizes our future stämplas ungdomarna som narcissister som använder medier som redan namnen på, Myspace, YouTube och Facebook, avslöjar att
användarna är jagcentrerade.
Dagens unga, det vill säga de som är 8−20 år, utmanar de äldre generationerna med
både sina färdigheter och sina kunskaper. Denna generation är den första som använder internet, som går på musiklektioner, sköter sina läxor, diskuterar med sina
föräldrar men inte tittar på tv 25 timmar i veckan, som de föregående generationerna
har gjort. En annan betydande förändring är att dagens unga använder olika medier
samtidigt och hela tiden. Att de använder flera medier samtidigt leder oundvikligen
till att de processar information på ett annat sätt än tidigare generationer. I en paneldiskussion som ordnades i samband med ett World Skills-evenemang i Kanada
berättade ungdomarna i panelen att de nästan inte alls tittar på tv. Däremot läser de
tidningar på nätet, följer med nyheterna på nätet, diskuterar med hjälp av twitter och
skriver och läser bloggar med människor som är intresserade av samma saker som de.
41
För första gången i världshistorien är ungdomarna
auktoriteter och leder den digitala revolutionen.
När det gäller denna flermediala datorgenerations (eng. generation lap) utveckling har hjärnforskarna lagt märke till att barnens och ungdomarnas hjärna till vissa delar har utvecklats på
ett annat sätt än hos de tidigare generationerna.
Forskarna har kommit fram till att 8−18-åringarna har bättre närminne, vilket betyder att de
kan processera många saker och arbetsuppgifter
samtidigt. En del av forskarna har också observerat att
barn och unga har en hög intelligenskvot och bättre inlärningsresultat än någonsin tidigare. Det är klart att det är en annan sak att sitta framför tv-apparaten 20 timmar i veckan och passivt ta emot information än att processera
och behandla information i flera medier samtidigt.
Faran med denna flermediala värld är att den leder till en tudelning i samhället: i de
som kan och använder informations- och kommunikationsteknologi samt i de som
inte kan använda den. Den samhälleliga tudelningen kan också ses som ett globalt
fenomen. Utnyttjandet och utvecklingen av informations- och kommunikationsteknologin leder till en ny fördelning som berör förvaltningen, ekonomin, den internationella handeln och utbildningen.
Vi är rädda för det vi inte förstår!
Onlinespelen utvecklar spelarnas förmåga att leda projekt, att utföra strategisk planering, att genomföra strategier samt att leda. Med hjälp av spelen kan ungdomarna utveckla sina sociala färdigheter, som de behöver exempelvis i lednings- och chefsarbete.
I spelvärlden blir ungdomarna behandlade som jämlika partner trots att spelarnas
ålder kan variera från tio år och uppåt.
Det är inte heller särskilt ovanligt att spelledaren är yngst av speldeltagarna. Att ungdomarna spelar onlinespel är i sig inte oroväckande, utan det att de inte alltid verkar
förstå betydelsen av integritet när de befinner sig i sociala medier eller på nätet. Vilka
diskussioner eller vilka forum en ung person har deltagit i eller vilka uppgifter han
eller hon har gett om sig själv exempelvis på Facebook kan bli ett hinder för att få det
önskade jobbet i framtiden, om arbetsgivaren via nätet har sökt fram bakgrundsuppgifter om den arbetssökande.
Dagens unga kan grovt indelas i tre grupper; en tredjedel av dem klarar sig utmärkt
i skolan och samhället, en tredjedel ganska väl och en tredjedel hör till den grupp
som är i riskzonen för att redan tidigt bli marginaliserade. I stället för att beskylla
internet för marginaliseringsutvecklingen eller för avhoppen från skolan borde de
42
som ansvarar för undervisningen fundera på hur stor betydelse det har att vi använder
endast några undervisningsmetoder i undervisningen eller att det kan finnas 40 elever
i en undervisningsgrupp. Det är frågan om vilken inställning vi har till de unga. En
narcissistisk eller jagcentrerad generation är inte hela sanningen. Ungdomarna gör till
exempel idag mer frivilligarbete än någonsin tidigare. Möjligheten att använda flera
medier samtidigt och utvecklingen av informations- och kommunikationstekniken
har lett till att e-posten bland ungdomarna redan ohjälpligen är en föråldrad kommunikationsform, med vilken man ibland kan skicka exempelvis tackbrev. Twitter,
Facebook och bloggarna är de medier som ungdomarna använder idag.
Ungdomarna värdesätter frihet i lärandet och arbetslivet, möjligheter att skräddarsy
arbetet och undervisningen, undersökande, integrering, samarbete, underhållning,
snabbhet och kreativitet, vilket utmanar beslutsfattarna att granska lärande, undervisning och ledning ur en ny synvinkel.
Utvecklingen av informations- och kommunikationsteknologin, de ungas förmåga att
utnyttja den samt de nya kraven inom arbetslivet vad gäller att använda informationsoch kommunikationsteknologi innebär helt nya krav på lärandet och utbildningen.
De nuvarande undervisningsmetoderna har nästan inte alls förändrats trots att väsentliga förändringar har skett i samhället på så gott som alla andra delområden. Det finns
mycket sällan utrymme för lärprocesser i lärandet. Undervisningsmetoderna är traditionella lärarledda metoder, i vilka ”läraren lär och eleven lär sig” och undervisningen
är lika för alla oberoende av individuella behov. Att beakta individuella behov och
skräddarsy undervisningen är till och med i universitets- och högskolevärlden fullt
möjligt. De stora undervisningsgrupperna utgör också en utmaning för lärandet, trots
att informations- och kommunikationsteknologin möjliggör individualisering och
”Informations- och kommunikationstekniken
är en del av den dagliga
undervisningen”
43
differentiering av undervisningen även för stora undervisningsgrupper. De framtida
metoderna för lärande bör vara elevcentrerade och möjliggöra dubbelriktat lärande.
Lärandet är en interaktiv process där både eleven och läraren lär sig, lärprocessen
baserar sig på samarbete och lärandet kan främjas genom att individualisera undervisningen utifrån elevens behov.
I arbetslivet används uttrycket begåvningsöverskott, med vilket avses att det på arbetsplatsen finns personer vars begåvning av någon anledning inte utnyttjas. Beslutsfattarna borde vara intresserade av det mänskliga kapitalet och i framtiden borde
regeringarna i olika länder investera i detta. Att bygga infrastruktur borde utöver
byggande av broar och vägar innebära också utveckling av skolorna och IT-förbindelserna och ett effektivare utnyttjande av mänskligt kapital.
Möjligheter till livslångt lärande
Med livslångt lärande avses inte vad vi hittills har lärt oss utan vilka färdigheter vi
ännu har möjlighet att skaffa under vår livstid.
När man frågar ungdomar enligt vilka kriterier de kommer att göra sitt val av arbete
hör möjligheterna att lära sig i arbetet, trivseln och möjligheterna till samarbete med
arbetskamraterna till de viktigaste kriterierna. Lönen nämns först som fjärde kriterium. Även de ungdomar som deltog i Word Skills-evenemangets paneldiskussion
styrkte resultaten i denna enkät genom att framföra liknande åsikter.
När det i panelen diskuterades vilka nyckelfärdigheter som behövs angav panelmedlemmarna förmåga och färdigheter att skaffa information även om nya problem eller
utmaningar. Utbildningen kan inte alltid ge exakta uppgifter om sådant som behövs
i arbetslivet eller så kan detaljerna i det som man har lärt sig förändras. Därför är det
viktigt att arbetstagarna har en uppfattning om att man numera kan få svar på nästan
alla frågor med hjälp av informations- och kommunikationsteknologi. Det gäller bara
att veta hur man ska hitta dem!
Ungdomarna anser att hela samhället bör delta i det nya sättet att lära sig. Undervisningen bör vara interaktiv och det skulle vara bra om inte bara eleverna utan också
44
lärarna skulle delta i lärprocessen. Enligt panelmedlemmarnas erfarenheter ska informations- och kommunikationsteknologin inte vara en separat del av undervisningen.
Dessutom vill ungdomarna ha feedback på sitt arbete så ofta som möjligt, helst varje
dag. Detta leder till en alldeles ny typ av ledningskultur, som ger både arbetsgivaren
och arbetstagaren nya möjligheter att dra nytta av individuella färdigheter och kunskaper inom företagets verksamhetskultur.
Källor
http://www.worldskillsleadersforum.com/index.php?option=com content&task=view&id=3
12&Itemid=374
http://www.worldskills.org/index.php?option=com
nk&id=383
seyret&Itemid=.368&task=videodirectli
Texten är ett sammandrag av Don Tapscotts inlägg och den paneldiskussion som ordnades
för ungdomar i samband med evenemanget World Skills i Kanada sommaren 2009. I panelen deltog förutom Don Tapscott även Adam Peirson från Storbritannien, Anesha SimpsonNembhard från Jamaika, Anthony Chong från Singapore, Nathan Banke från Kanada och
Simon Buchanan från Australien.
45
Yrkeshögskolestuderandenas färdigheter för IT-samhället − är läget under
kontroll?
Riitta Aaltonen, Sirpa Ernvall, Anu Havisto och Leena Järveläinen
Turun ammattikorkeakoulu
I allmänhet tror man att grundskolan och gymnasiet ger eleverna tillräckliga färdigheter för IT-samhället. Denna uppfattning är i hög grad en av medierna skapad villfarelse, som ofta baserar sig på att föräldrarna tror att barnen kan och gör vad som helst
på datorn, eftersom de hela tiden sitter framför den. Verkligheten är dock en annan.
Av Åbo yrkeshögskolas studerande är cirka 80 % studenter. Det har varit obligatoriskt
att avlägga Datoranvändarens A-kort, som administreras av TIEKE rf, inom studierna i Hälsovård, Turism, kosthållning och ekonomi samt en del av Teknik, samhällsvetenskap och ekonomi (hållbar utveckling). Till A-kortet hörde följande delar:
– Informationsteknikens grunder (bl.a. datasäkerhet, ergonomi, upphovsrätten)
– Principen för hur en dator fungerar och datahantering
– Textbehandling
– Kalkylering
– Databaser
– Presentationsgrafik
– Internet och e-posten
Nu har man slopat avläggandet av datakörkortet på alla områden. Det kan inte inkluderas i de obligatoriska studierna, eftersom läroanstalten anser att det blir för tungt att
avlägga det: det behövdes många omtagningar, många studerande hade svårigheter att
bli färdiga enbart på grund av att datorkörkortet fattades. Ibland var man till och med
tvungen att ge studerande stödundervisning på vissa delområden (bl.a. ordbehandling) av körkortet under de sista månaderna av studierna, för att de skulle bli färdiga.
Det var intressant att observera att många studerande inte ens efter att ha fått närundervisning i yrkeshögskolan klarade av de basfärdigheter i IT som mäts i A-körkortet.
46
Vad avses med färdigheter för IT-samhället?
Den gemensamma definitionsgrupp som hade bildats inom projekten Medieforum
och IKT i skolans vardag (Arjen tietoyhteiskunta, Mediafoorumi och TVT koulun
arjessa) kom fram till att de färdigheter som behövs i IT-samhället huvudsakligen är
mediefärdigheter och tekniskt-praktiskt kunnande. I denna artikel indelas dessa färdigheter i fyra områden som man vid undervisning i mediefostran och informationsoch kommunikationsteknik bör fästa uppmärksamhet vid:
1. Kreativ mediekompetens (skapande av innehåll)
2. Kritisk mediekompetens (mottagande och tolkning av innehåll)
3. Social mediekompetens (växelverkan)
4. Teknisk-praktisk kompetens (färdigheter i användning av informations- och kommunikationsteknik), som är integrerat i alla ovan nämnda delområden
(definitionsgruppen, 2009)
1. Kreativ mediekompetens (skapande av innehåll)
Med kreativ mediekompetens avses att man själv kan skapa innehåll som passar för
olika ändamål samt utnyttja och utveckla information. Kreativ mediekompetens
innebär egna framställningar med hjälp av medier och tillämpning och utveckling av
framställningssätt (bl.a. ljud, text, bild) i olika sammanhang på ett nytt och fräscht
sätt. (Definitionsgruppen, 2009)
Yrkeshögskolestuderande kan ofta foga en så kallad clipartbild till sina texter, men
redan att foga en bildfil till en textfil eller till en presentationsfil kan vara en övermäktig uppgift. De försöker öppna bildfilen i ordbehandlingsprogrammet och öppna
textfilen i presentationsprogrammet eller så antar de att bilden överförs till ordbehandlingsprogrammet om man dubbelklickar på bildfilen osv. Likaså är det många
som inte kan förminska, förstora eller svänga en bild med ett officeprogram. Att
infoga en ljudfil i en PowerPoint-presentation för att få bakgrundsmusik då man till
exempel gör en presentation om sin studentutbytestid i Kina är omöjligt utan lärarens
hjälp. Inte heller ett videoklipp lyckas de infoga i en presentationsfil. Eftersom det är
frågan om att bara klicka några gånger (Infoga/Film eller ljud) visar oförmågan att
detta inte ens har kommit upp tidigare i utbildningen.
Dessa problem beror ofta på att den studerande inte förstår filtypens koppling till det
program som används.
Även om upphovsrätten är kunskaperna bristfälliga. Förutom att man ofta sorglöst
lånar texter som andra skrivit utan att nämna källan tror man också att bilder är
allmän egendom. I synnerhet serier tror man är bildmaterial som fritt får användas
av alla.
47
2. Kritisk mediekompetens (mottagande och tolkning av innehåll)
Med kritisk mediekompetens avses att de studerande kan bedöma olika mediers roller, uppgifter och påverkan på mottagaren. Dessutom är de källkritiska och kan bedöma medieinnehåll, -tjänster och -producenter. (Definitionsgruppen, 2009)
Målen för den kritiska mediekompetensen är i hög grad desamma som för mediekompetensen, informationskompetensen eller kompetensen i informationshantering,
med vilka man försöker beskriva sökning, anskaffning och hantering samt analytiskkritisk användning av information eller data. Den kritiska mediekompetensen består
således av bland annat följande färdigheter:
–
–
–
–
identifiering av tillförlitlig information och informationskällor
(jfr kommersiell eller ideologisk information)
fastställande och beskrivning av informationsbehovet (bilda begrepp för
problem och ämnesord)
behärskande av tekniken vid informationssökning (logiska operatorer,
frassökning, användningen av jokertecken)
lokalisering och utnyttjande av information
De som inleder sina studier i yrkeshögskolan kan nog surfa och googla, men de har
problem med att hitta den egentliga informationen i informationsflödet från olika
medier. Informationssökning likställs ofta med googling, vilket är ett allvarligt problem; största delen av informationen på nätet hittar man i dagens läge inte med en
sökmotor. Bedömning, kritisk granskning och tillämpning av informationen är en
väsentlig del av den kritiska mediekompetensen.
Källkritik, upphovsrätt och exempelvis rätten att citera är oklara begrepp för de studerande, för de torde inte ha behandlats så mycket och kanske bara sporadiskt i grundskolans och gymnasiets läroplaner. När det gäller den kritiska mediekompetensen
kommer informationsproducenterna och informationsproduktionssätten i fortsättningen att ha en allt större roll. Trots att man allmänt strävar efter fri tillgång (open
access) till information är det möjligt att andelen avgiftsbelagd information kommer
att växa. De studerande kan nödvändigtvis inte skapa sig en helhetsbild av tillgången
på information utan handledning.
Frågor som gäller upphovsrätten och användningen av citat enligt god sed är ofta
problem för de yrkeshögskolestuderande. Fastän man kanske i grundskolan och gymnasiet har fäst uppmärksamhet vid hänvisning till källor är det slutarbete som yrkeshögskolestuderande gör - lärdomsprovet - en offentlig handling. Därför är det med
tanke på upphovsrätten viktigt att de studerande fäster mycket mer uppmärksamhet
än förut vid källhänvisningarna i sina arbeten.
48
För att ha kritisk mediekompetens räcker det inte att man kan surfa och googla eller
välja diskussionsforum och Wikipedia som informationskällor. För att de studerande ska få en kritisk mediekompetens behövs det i dagens IT-samhälle ännu mycket
handledning.
3. Social mediekompetens (växelverkan)
De sociala medierna består enligt de studerande av chattande med kompisar på
Facebook, bläddrande bland bilder på Flickr och tittande på skojiga videoklipp på
YouTube. Man förstår inte att allt som skrivs och alla bilder som läggs ut på nätet kan
ses av andra och redigeras utan hänsyn till upphovsrätt. Man skriver nästan vad som
helst när man blir ivrig och lägger ut bilder på alla möjliga situationer utan att tänka
på följderna. Information av privat natur sprids. De sociala medierna orsakar också
beroende, varför läraren ofta blir tvungen att förbjuda användningen av Facebook när
det är meningen att man ska studera nya saker med datorn, till exempel informationssökning. De sociala medierna söker sin plats i undervisningsvärlden och en del av
undervisningspersonalen bryr sig inte eller vet ingenting om saken, vilket är en utmaning för oss alla. De sociala medierna är dock här för att stanna och man bör förhålla
sig till dem som en ny studiemöjlighet med vissa begränsningar.
4. Tekniska och praktiska färdigheter: Basfärdigheter i data- och kommunikationsteknik
De tekniska och praktiska färdigheterna hör till de områden som mäts när man avlägger datoranvändarens A-kort. Då man inom hälsoområdet på Åbo yrkeshögskola
49
år 2007 slopade avläggandet av Datoanvändarens A-kort beslutade man utreda de
studerandes basfärdigheter i IT: vad de kan och vad de tror att de kan.
Utredningen har gjorts tre gånger: på de årskurser som inledde sina studier hösten
2007, våren 2008 och hösten 2008. De studerande studerade huvudsakligen inom
hälsoområdet (bara två grupper studerade inom andra utbildningsområden)
Utredningen bestod av två delar och resultaten analyserades med statistikprogrammet
SPSS för Windows. I den första delen svarade de studerande på en enkät på webben.
I denna fick de studerande ge sina åsikter om sin datorkompetens. I den andra delen
utförde de studerande i ett övervakat klassrum uppgifter som visade deras kunnande
i de områden som hade kartlagts tidigare. Hösten 2007 svarade 287 studerande på
enkäten och av dem deltog 103 i testen, våren 2008 svarade 130 studerande av vilka
80 deltog i testen och hösten 2008 svarade 265 av vilka 175 deltog i testen. Skillnaden
i antalet studerande som deltog i enkäten och de som deltog i testen beror på att alla
studerande uppmanades delta i enkäten, medan främst studerande som tror sig kunna
datateknik uppmanades delta i testen. De studerande fick feedback på sitt kunnande.
Första delen av utredningen: enkäten
På den första lektionen i datateknik fick de nya studerande sätta sig in i läroanstaltens
nätbaserade lärmiljö (Optima), varefter de svarade på en nätenkät med programmet
Digium Enterprise. I detta program fick de ge sina åsikter om hur väl de kan de olika
delområdena av datateknik. På enkäten svarade de med eget namn, eftersom vi ville
veta hur väl de kan bedöma sitt kunnande. Då blev det också möjligt att jämföra
enkätresultaten med testresultaten (den andra delen av utredningen).
Enkäten bestod av följande delar:
1. Möjligheterna att använda datatekniska anordningar utanför läroanstalten (dator, skrivare, skanner, nätförbindelse, digital kamera, USB-minne)
2. Tidigare studier i datateknik
3. Eventuella kort: Datoranvändarens A-kort eller ECDL-kortet
4. Skolvitsord mellan 4 och 10 för användningen av ordbehandlingsprogram, utforskaren, kalkylprogram, presentationsprogram och Internet/e-posten.
5. Kunnandet i olika aktiviteter (ordbehandling, utforskaren, presentationer, kalkylering, studier på nätet)
6. Ordet är fritt
Datatekniska anordningar har de studerande god tillgång till: dator 95 %, skrivare
över 60 % och nätförbindelse t.o.m. över 90 %. Med beaktande av den utrustning
de studerande hade tillgång till hade de gått få kurser i datateknik. De program som
50
behövs i studierna hade emellertid inte alla på sina datorer, utan de skaffar dessa i
början av studierna. Läroanstalten har ett avtal med en programleverantör om ett
förmånligt programpaket.
Tabell 1. De studerandes tidigare studier i datateknik
Internet använde de mycket: alla studerande uppgav att de använder e-posten, 98 %
tror sig kunna söka faktauppgifter på Internet, men endast en fjärdedel hade studerat
på nätet.
Andra delen av utredningen: testen
När de studerande hade svarat på enkäten fick de på nästa lektion i datateknik delta
i en test av sina färdigheter i datateknik. Testtillfället marknadsfördes genom att lova
dem som klarar sig väl i testen befrielse från hela studieperioden i datateknik eller
vissa delområden. På grund av lärarens knappa resurser var det inte obligatoriskt att
delta i testen. Många studerande ansåg dessutom att det är onödigt att delta i testen,
eftersom de inte kan datateknik tillräckligt väl. Testen genomfördes i ett övervakat
klassrum och läraren rättade testprestationerna manuellt.
Tillvägagångssättet inverkar säkert på testresultaten: I testen deltog de som anser sig
kunna använda datateknik så väl att de har möjlighet att få befrielse. Vissa deltog visserligen i testen för att få veta hur väl de kan datateknik.
I testen skulle man göra samma aktiviteter som frågorna i enkäten gällde. Testen var
alltså uppbyggd på följande sätt:
–
–
–
–
Användning av ordbehandlingsprogrammet Word
Användning av Utforskaren
Användning av presentationsprogrammet PowerPoint
Användning av kalkylprogrammet Excel
51
Testresultaten
Testresultaten överraskade många studerande, eftersom de hade trott att de kunde
mer än de i själva verket gjorde. De studerandes allmänna kompetensnivå var lägre
än väntat. En annan överraskning var att de som började studera hösten 2008 fick
betydligt sämre resultat än de som började våren 2008.
Det enda undantaget var presentationsprogrammet, som de kunde bättre än de trodde. Å andra sidan misslyckades testen i presentationsprogrammet delvis: De fick inte
i uppgift att infoga någon bild i presentationen, eftersom det hade gjorts redan i ordbehandlingsdelen. De behövde inte heller kunna använda ritverktyg i testen. Användningen av bilder och grafikobjekt är dock en väsentlig del av presentationsgrafiken.
Bild 1. De studerandes uppskattning av sin kompetens jämfört med den faktiska kompetensen.
Antalet korrekt utförda aktiviteter anges i procent.
Behärskande av ordbehandlingsprogrammet
En allmän föreställning är att alla kan skriva med ett ordbehandlingsprogram. Detta
styrktes inte av dessa tester: Endast 82 % av de studerande kunde skriva en text. Att
producera en text med tangentbordet kunde de nog, men problemet visade sig vara
att vissa studerande gjorde radbrytning i slutet av varje rad genom att klicka på Enter.
52
50 % av dem kunde ändra marginalerna. I testen
gavs exakta mått för varje marginal. Det är viktigt
att kunna använda marginaler när man skriver,
eftersom en korrekt sidlayout gör texten mer läsvänlig och underlättar exempelvis när man gör
lärdomsprovet.
Att dra in ett textstycke och lyckas få texten till
angiven plats klarade 11 %. Att göra indrag korrekt hör till det viktigaste man ska kunna vid ordbehandling. Det är nödvändigt att kunna göra indrag
när man skriver en meritförteckning, en ansökan, promemorior och andra officiella dokument. En svårare uppgift än
indragning är att göra hängande indrag: Då är sidrubriken på samma rad som styckets första rad. (I texten förklaras vad hängande indrag är och på vilket sätt man vill
att det ska göras). 6 % klarade av hängande indrag. Att inte klara detta är till nackdel
i studierna och arbetslivet.
Infogade bilder behövs i en teoretisk text för att åskådliggöra det som behandlas och
bevara läsarens intresse. Bilder infogas i texter i många uppgifter under studierna och
senast när lärdomsprovet genomförs. 57 % av de studerande kunde infoga en bild,
33 % kunde ändra storleken utan att förvränga bilden och 37 % kunde placera den
på rätt ställe. I ordbehandlingsprogrammet finns det numera många möjligheter för
bearbetning och placering av bilder och därför är det viktigt att behärska dessa enligt
programmets funktioner.
Det visade sig vara svårt att göra sidhuvud: 21 % kunde skriva text i sidhuvudet. I lärdomsprovet ska man kunna göra ett sidhuvud och i arbetslivet måste man kunna göra
sidhuvud och -fötter för att inte behövs skriva samma uppgifter flera gånger i texter
som omfattar flera sidor − det finns lagar som bestämmer hur företagens officiella
papper ska se ut. Av de studerande kunde 34 % göra sidnumrering. I flersidiga texter
behövs sidnumrering särskilt när texten ska innehålla innehållsförteckning.
Om man inte kan flytta en text använder man sin energi till annat än skapande av
innehållet, det vill säga man måste skriva om samma text gång på gång. 43 % av deltagarna klarade av att flytta en text i ett dokument.
Knappt hälften (46 %) av de studerande klarade av att spara en text under rätt namn
och på rätt ställe. Det är inte så lite tid som kan gå till spillo om man måste leta efter
försvunna filer!
53
Behärskande av Utforskaren
Som begrepp är Utforskaren okänd för många studerande och de kan inte förknippa
den med datorkompetens. När man på en lektion börjar behandla något nytt är många
studenter först förvirrade, de förstår inte vad det är frågan om. Så småningom börjar
sakerna klarna, de får en uppfattning av helheten och sådant som förr var oklart får sin
förklaring. Rädslan för att det kan hända maskinen något försvinner på samma gång.
För att kunna hantera sina egna filer är det väsentligt att kunna skapa filer. Detta
kunde 70 %. De kanske klarade av att skapa en mappstruktur lättare på grund av
att filerna för testen hade placerats i egna filer i en färdig struktur. Det är lättare att
hantera skapade dokument, filer, när man i Utforskaren har skapat en ändamålsenlig
struktur. Filer försvinner inte och man hittar dem lätt.
Filerna har olika filändelser som visar vilket program de är skapade med och med vilket program man kan öppna dem i datorn. En bildfil kunde 49 % identifiera och en
textfil 52 %. Det är överraskande lite med tanke på att man för det mesta arbetar med
texter eller tar foton med en digital kamera eller en mobil. De övriga filerna (tabeller,
PowerPoint-presentationer, webbsidor) kände de igen sämst, 43 % identifierade dem.
Att packa och packa upp filer var okända begrepp för de flesta. Att packa filer visade
sig sedan i samband med undervisningen höra till de kanske största aha-upplevelserna: När man ska sända flera bilagor med e-posten kan de lätt ersättas med en enda
packad fil. Storleken på en packad fil utgör ofta en bråkdel av storleken på opackade
filer. Av dem som deltog i testen klarade 14 % av att packa upp filer.
Att söka filer är en mycket viktig åtgärd när man inte hittar en fil. Men ändå kunde
bara 19 % av dem använda sökfunktionen rätt och hitta de filer som de skulle söka
på USB-stickan. Det dåliga resultatet var en överraskning, eftersom de fick veta att
filerna finns på USB-stickan.
Behärskande av presentationsprogrammet
De studerande gillar i allmänhet presentationsprogrammet mest. Med detta kan man
förverkliga sig själv och använda sin kreativitet. Med hjälp av mallar/teman är det lätt
att välja ett ändamålsenligt utseende för olika målgrupper.
I testen kunde 8 % av de studerande ta i bruk en mall/ett tema. När man börjar
använda programmet är mallarna bra att ha för att man ska få till stånd en tydlig
presentation.
I PowerPoint-programmet finns färdiga strukturmallar som hjälper användaren att
54
hitta lämpliga strukturer för innehållet. Det blir lät�tare att skapa innehållet när man använder en färdig strukturmodell. 71 % av deltagarna kunde
använda strukturer. Visserligen ger programmet
den struktur som önskades i testen, vilket påverkar resultatet.
Att ändra fontstorleken och fontfärgen klarade
de bra, 70 % och 67 %. Förvånansvärt nog klarade endast 40 % detta i ordbehandlingsprogrammet.
Förteckningsnivåer borde vara lätta att använda eftersom
de finns färdiga i bildstrukturen. Ändå kunde mindre än hälften
av deltagarna använda denna funktion rätt.
I presentationen kan man infoga text från ordbehandlingsprogrammet med funktionen Kopiera – Klistra in. 55 % av deltagarna klarade detta.
I presentationerna numrerar man bilderna och anger datum i sidfoten. På grund av
upphovsrätten är det viktigt att också skriva sitt namn där. Under hälften av deltagarna kunde använda sidfoten.
Behärskande av kalkylprogrammet
Det visade sig att kalkylprogrammet Excel var svårast att använda. De studerande som
kunde göra något gjorde det till största delen på ett invecklat sätt och via omvägar.
Styrkan med kalkylprogrammet är de mycket goda beräkningsegenskaperna. I programmet ska man kunna skriva formler och kopiera dem, vilket underlättar och förkortar arbetstiden. Även felmöjligheterna minskar när man kopierar en formel som
redan har gett rätt resultat.
I Excel kunde 19 % lägga till en rad och 10 % kunde skriva rubriken med fet stil.
Endast 2 % kunde göra ett stapeldiagram. 3 – 7 % av de studerande klarade av de
övriga funktionerna.
Reflektioner
Trots att de studerande använder de sociala medierna (bl.a. Facebook) utan problem
hade de överraskande problem när det gällde användningen av nyttoprogram. De
hade svårigheter med att bedöma den egna kompetensen. I den beskrivna testen
55
mättes inte kunnandet i mer ovanliga egenskaper i programmen, utan sådant kunnande som en yrkeshögskolestuderande behöver. När man utvärderar resultaten bör
man beakta att deltagarna huvudsakligen är studerande på ungdomsstadiet (endast
en grupp med vuxna). Resultaten hade sannolikt blivit sämre om fler vuxengrupper
hade deltagit i testen.
Det blir krävande att använda webbstudier. Webbstudier kräver många olika färdigheter i datateknik. Man behöver kunna använda Utforskaren liksom också e-posten.
Dessutom är det nödvändigt att kunna ordbehandling väl, eftersom detta krävs i de
flesta inlärningsuppgifter. De egna arbetena åter presenteras med hjälp av Excel. Yrkeshögskolorna betonar studier i företagande, men basfunktionerna i Excel behärskar
under 10 %.
Även Merja Sjöblom från TIEKE är inne på samma linje: ”Det är enligt vår åsikt
tydligt att eleverna har mest problem i de områden som omfattas av A-kortet samt i
upphovsrätten, datasäkerheten och dataskyddet. De sociala medierna behärskar man i
princip, men inte på det sätt som krävs i arbetslivet. Själv betonar jag ofta det att dagens unga har förmåga att lära sig det som behövs, men någon måste fortfarande lära
dem det. Hur viktigt det är att undervisa i dessa basfärdigheter (teknisk-praktiska färdigheter) visar också TIEKE:s statistik från år 2008: Av dem som under detta år registrerades i Examenstjänsten var 28 % av de nästan 30 000 studerandena födda år 1990
eller senare. Dessutom var 25 % av de registrerade födda under åren 1981–1989.”
Av yrkeshögskolestuderandena krävs exaktare och djupare kompetens än förut på
alla fyra områden av de färdigheter som behövs i informationssamhället. Det är inte
längre tillräckligt att med dator bara kunna skriva en text och kopiera genom att
klippa/klistra in, varken i yrkeshögskolan eller i arbetslivet. Utöver ordbehandling
ska de studerande kunna redigera sin text enligt standarderna i arbetslivet. Utöver att
kunna googla ska de kunna hämta ny informationen inom det egna området och söka
mer information i de mest tillförlitliga källorna inom området.
De som börjar studera vid en yrkeshögskola har inte tidigare fått tillräckligt goda
färdigheter i datateknik. När de studerande efter studierna söker sig till arbetslivet
förväntar sig arbetsgivaren att de kan använda datateknik.
Källor
Rapport 12.10.2009 av den gemensamma definitionsgruppen inom projekten Medieforum
och IKT i skolans vardag (Arjen tietoyhteiskunta, Mediafoorumi och TVT koulun arjessa).
Merja Sjöblom, 2009. Vad avses med färdigheter som behövs i informationssamhället? Intervju 26.10.2009 med chefen för kompetenstjänsterna hos TIEKE Utvecklingscentralen för
informationssamhället rf.
56
Synvinklar vad gäller framtiden för
sociala medier och kunnande
Olli Hietanen, Tulevaisuuden tutkimuskeskus (Centralen för framtidsforskning)
Introduktion till framtidstänkandet
På en allmän nivå kan framtidsforskningen indelas i två rätt så olika tänkesätt. Man
märker skillnaden om man jämför exempelvis den så kallade trendextrapoleringen
och det visionära ledandet.
I trendextrapoleringen inleds framtidsprocessen genom att fråga hur sakerna har utvecklats hittills. Som forskningsmaterial används exempelvis statistik och intervjuer. I
följande fas i framtidsprocessen skapas framtidsbilder och scenarier om hur framtiden
ser ut om trenderna fortsätter. På detta sätt kan man granska bland annat framtiden
i fråga om trafiken, åldrandet, antalet elever samt många variabler inom affärsverksamheten.
Ibland överraskar dock framtiden. Det kan dyka upp någon överraskande faktor som
förändrar allt. Inom framtidsforskningen kallas dessa överraskningar bland annat för
vilda kort eller svarta svanar. Sådana överraskande förändringsfaktorer, som har stor
betydelse, kan vara bland annat ekonomiska kriser, krig och några nya innovativa
produkter på marknaden. Emellanåt kan trenderna också förutspå en dålig framtid
för oss. Då blir man i allmänhet inte stående passivt väntande (till exempel på klimatförändringens effekter) utan man vidtar åtgärder och ändrar praxis. Båda exemplen
visar att framtiden inte alltid och nödvändigtvis är en direkt förlängning av det förflutna. Därför har trenderna sist och slutligen inte ett så värst stort värde när man ska
förutspå framtiden åtminstone för en lång tid framåt.
Man kan således inte säkert förutspå framtiden eller veta hur den kommer att se
ut – därför är det bättre att göra den. Visionärt ledande baserar sig på denna tanke
och utgår från framtiden (och inte från det förflutna som vid trendextrapolering). I
visionsprocessen är den första frågan ”Vilken framtid är den bästa möjliga – hur vill
ni att förhållandena ska vara (exempelvis) år 2030?”. På detta sätt utformas i fram-
57
tidsprocessen först önskemål, drömmar och vilja oberoende av hur förhållandena är
nu (eller hur de har varit hittills). Efter att man har definierat den bästa möjliga
framtiden kan man börja diskutera hur denna vision kan förverkligas: vem gör vad,
när, hur och var?
Fjärilsekonomin utmanar konkurrensförmågan
Ahlstrom, ett företag som grundades år 1851, har under årens lopp bytt kärnkompetensområde från bruksverksamhet och tillverkning av sågvaror till cellulosa- och
specialpappersproduktion och slutligen till tillverkning av fiberkompositer, etiketter
och förpackningar samt specialprodukter. År 1985 hade Ahlstrom cirka 15 000 anställda, av vilka 83 % arbetade i Finland. Vid ingången av 2000-talet hade företaget
inte mer än cirka 6 600 anställda, av vilka bara 27 % jobbade i Finland. År 2006
fanns det 5 800 anställda – men det fanns produktionsanläggningar och säljkontor i
över 20 länder. Trenden har alltså varit att produktens kompetensintensitet har ökat,
att internationalisering har skett samt att antalet anställda har ökat samtidigt som en
allt större andel av de anställda har arbetat någon annanstans än i Finland.
Utvecklingen hos Ahlstrom har inte på något
sätt varit exceptionell, utan samma slags utveckling har skett i nästan alla storföretag
(särskilt inom industrin) i industriländerna
i väst. Bakgrunden till denna trend är den
eviga och ständiga förändringen från en extensiv (sysselsättande) tillväxt till en intensiv
(effektivitetssökande) tillväxt. Om vi uppfinner något nytt, så är det enda sättet i början
när man vill göra mera av detta nya att bygga
fler maskiner och fabriker samt anställa fler maskinoperatörer. I början har tillväxten
en sysselsättande inverkan. Men förr eller senare går det så att fastän det ekonomiska
resultatet och produktionsvolymerna fortfarande ökar, så behövs det allt färre arbetstagare. Vi får exempelvis hela tiden fler jordbruksprodukter och större inkomster
samt fler industriprodukter – men samtidigt allt färre skogsarbetare, jordbrukare och
fabriksarbetare.
Att arbetet försvinner till andra länder som ett resultat av Kinafenomenet och dylik
globalisering är alltså inget nytt fenomen, utan en motsvarande utveckling har vi haft
nästan lika länge som vi har haft ekonomisk verksamhet. Det nya är endast farten:
jord- och skogsbruket sysselsatte i Finland allt fler i 2 500 år, skorstensindustrin i 250
år och informationssamhället i endast 25 år. Om denna trend fortsätter så sysselsätter
följande framgångskluster finländarna i endast 2,5 år – och de följande endast månader, veckor, dagar, timmar, minuter osv. Resultatet är en fjärilsekonomi: kluster som
lever en sommar.
58
Hur hantera en förändring som sker allt snabbare?
Om verksamhetsbetingelserna förändras allt snabbare hela tiden, så baserar sig konkurrensförmågan för alla företag oberoende av bransch på dynamik: på att ett företag
ständigt förmår utveckla något nytt – till exempel övergå från gummistövlar till mobiltelefoner och från mobiltelefoner åter efter ett tag till något annat.
Förändring och hantering av förändringar kan granskas med hjälp av fyra exempel:
med Salme-indikatorn, med 1 000-årsindikatorn samt med hammarfilosofin och pokerfilosofin.
Min mormor Salme föddes år 1919 i Förby i Finby. När Salme var en liten flicka såg
hon byns första bil. Tänk på allt annat som togs i bruk och uppfanns under Salmes
generation: mikrovågsugnen, televisionen, mobilen, datorn, navigatorn, satelliten,
raketen, diskmaskinen osv. I själva verket hade största delen av de saker som fanns
i Salmes omgivning när hon dog år 2002 uppfunnits först under hennes livstid.
Jämfört med Salmes mors och mormors liv är förändringen ofantlig. Före Salme
var vägarna, åkrarna och släkterna desamma i Förby under flera generationer – och
Katekesen och ABC-boken ändrades knappast någonsin. Men under Salmes tid förändrades nästan allting. 1900-talet karakteriserades av ett enormt antal uppfinningar
och en väldig ekonomisk tillväxt. Ett skede av aldrig skådat slag i mänsklighetens
historia. Endast framtida historiker kan analysera 1900-talets betydelse för och inverkan på mänskligheten.
59
Om allt förändras allt snabbare, som Salme-indikatorn påstår, hur ser då 1 000-årsindikatorn ut? Kan jag säga någonting om år 3010? Till en början verkar det vara
mycket svårt att förutspå framtiden. Om allt förändras redan under en generation,
hur skulle man kunna veta något om tidsspannet är 1 000 år? Men hur skulle det
vara om vi är kreativa och svänger om frågan och tänker på år 1010? Vad hade vi då
som vi har nu? Om man tänker så har vi överraskande mycket gemensamt: vi bland
annat äter, sover, klär oss, bor i hus, arbetar, krigar, älskar, gör barn, reser och kommunicerar med varandra. I själva verket är det svårare att komma på något som vi
inte gjorde redan för 1 000 år sedan. Ur denna synvinkel skulle talet om förändring
alltså bara vara ren och skär hype. Människan har inte förändrats, och det finns inget
skäl att anta att hon skulle förändras i framtiden heller – så år 3010 är det sannolikt
att vi fortfarande äter, klär oss, bor i hus, krigar, älskar, arbetar, har semester, kommunicerar osv.
Med hjälp av Salme-indikatorn och 1 000-årsindikatorn har vi nu fått veta vilken
den grundläggande utmaningen i vår verksamhetsmiljö är: allt förändras snabbare
och snabbare samtidigt som ingenting förändras. Kompetensutmaningen är att anpassa sig till denna verksamhetsmiljö, som verkar vara motsägelsefull. Hammar- och
pokerfilosofin åter är exempel på visionärt förändringsledande, med vilket man kan
svara på denna utmaning.
Hammarfilosofin härstammar från den tyska filosofen Heidegger, enligt vilken man
kan säga att om du har en hammare i din hand så ser du bara sådant som du kan
hamra – hårda ytor, knölar och upphöjningar. Men om du har en skruvmejsel i din
hand ser du bara skruvar som du kan sticka in den i. Likaså om du har en ficklampa
ser du genast mörka platser som du kan lysa upp med lampan. Det som vi för stunden har i våra händer eller tankar får oss alltså att se den gamla världen på ett annat
sätt.
Pokerfilosofin för innovationsexemplet ännu längre. Vi föreställer oss att vi spelar
poker i en stor sal med mycket människor. Vi lägger pengar på bordet och byter kort.
Snart förstår största delen av människorna att de inte kan vinna, eftersom de har för
dåliga kort. Vad kan man göra i den situationen? Efter en stund är det någon fiffikus
som gör en innovation och frågar ”Vem vill spela Svarte Petter?” Flera händer reser
sig eftersom det finns många dåliga kort i salen. Därefter fortsätter man så att en
del av människorna fortfarande spelar poker, men en del spelar Svarte Petter. Efter
60
en stund uppstår det nya innovationer: Spader dam, Svarta Maja, Gris osv. Till slut
kanske ingen längre vill spela poker. Vad var det som hände i detta exempel? Märkte
ni att världen inte förändrades på något sätt? Den enda förändringen skedde inne i
vår hjärna. Och som en följd av denna förändring blev de kort som nyss var dåliga till
trumfar och vinnarkort. Något förändrades alltså samtidigt som inget förändrades.
Utmaningen är inte att världen förändras, utan att förändra det egna tänkandet.
De största utmaningarna inom näringslivet och Finlands nationalekonomi är således
inte arbetskraften, teknologin, pengarna eller ens kompetensen. Den kritiska resursen
är i stället fantasin – förmågan att drömma, vilja och engagera sig.
Exempel på framtida utmaningar vad gäller kompetensen inom
skogsbranschen
Ett gott exempel på behovet av visioner och visionernas kraft kan man finna inom
skogsbranschen, som för närvarande befinner sig i den värsta krisen i sin historia.
Situationen är nu den att man i Finland stänger pappersfabriker, att bland annat sydafrikanska konkurrenter köper upp dem och att den finska pappersindustrin flyttar
sin produktion till Sverige, Sydamerika osv.
Ännu i början av 1900-talet fanns det i Finland rikligt med produkter som tillverkades av trä och även rikligt med företag som tillverkade dessa produkter. Idag tillverkas
det mycket färre träprodukter och det finns mycket färre företag som tillverkar träprodukter. Samtidigt har dock produkternas kompetensintensitet ökat: det är frågan
om smala nischer, inom vilka den finska industrin har kunnat utveckla internationellt
konkurrenskraftigt kunnande. Konkurrensförmågan har baserat sig på en lineär utveckling. Man har gjort en och samma produkt (exempelvis papper) bara effektivare,
snabbare och billigare. Denna strategi har lett till en situation där man borde få träråvaran nästan gratis för att verksamheten ska löna sig. Detta åter har lett till att det
lönar sig att skeppa tonvis med eukalyptusvirke till Finland – och även till att konkurrensförmåga nu söks i Sydamerika och efter Sydamerika igen någon annanstans,
eftersom man snabbt kan förlora den uppnådda fördelen då konkurrenterna följer
efter till världens ände. Det är frågan om en slags bantningskonkurrens, där det inte
finns någon vinnare men där den bästa kan överleva. Strategin är ohållbar och kommer ofrånkomligen att förr eller senare leda in i en återvändsgränd. Fastän Finlands
skogsindustri kanske i dagens läge är världens bästa papperstillverkare – på samma
sätt som pandabjörnen är världens bästa bambuätare – så är dessa toppspecialister
(den finska skogsindustrin och pandabjörnen) också de första som utrotas om verksamhetsbetingelserna förändras. Och som vi ovan märkte så förändras verksamhetsbetingelserna och dessutom i en allt snabbare takt. Skogsindustrin står inför en aldrig
tidigare skådad utmaning. Vad kan man alltså göra?
61
Svaret är sist och slutligen förvånansvärt enkelt: man måste lämna den lineära utvecklingen och skapa en visionär framtid och satsa på en tvärsektoriell innovationsverksamhet. Ur denna synvinkel ingår framtidens skogssektor i ett växtbaserat bioråvarukluster som producerar funktionella material för nästan alla andra industriområden.
I framtiden säljs trämaterial (och även andra biomaterial, exempelvis alger och bakterier) som vätska, gas och biomassa till nästan alla andra branscher. Bioelektricitet
överförs trådlöst till världens marknader. Mobiltelefoner tillverkade av komposterbar
elektronik slängs efter användningen i en blomrabatt där det växer sommarblommor
och andra kolfällor.
Från år 2040 lever vi i en biotid där allt möjligt tillverkas av biomaterial. Att definiera, skapa och leda detta bioråvarukluster är en betydande möjlighet för den finska
skogsindustrin.
Detta kunnande bör nu skaffas genom att satsa på bland annat materialkunskap,
industriell ekologi, behärskande av livscykler/helheter och tvärsektoriella/multiprofessionella projektorganisationer.
Den ovan beskrivna förändringen – övergången från papper till bioråmaterial – är
en enorm kompetensutmaning. Men en ännu större utmaning har skogsbranschen
i fråga om att nu och i framtiden förmå anta en sådan synvinkel som beskrivs ovan:
från pappersindustrins solnedgång till biotidens gryning/från poker till Svarta Maja.
I Tulevaisuuden tutkimuskeskus kallas denna förmåga framtidens affärsverksamhetskompetens, i vilken ingår bättre utnyttjande av information om hur framtiden kan se
ut, visionärt nätverks- och förändringsledande samt icke-lineär utveckling.
Trender
Innan vi övergår till att bedöma hur allt det som behandlades ovan inverkar på de
kompetensutmaningar Finland har så ska jag hälla lite mera vatten på kvarnen och
granska några av de viktigaste trenderna i verksamhetsmiljön.
Ovan presenterades redan en trend, det vill säga den allt högre förändringstakten.
Andra trender som är typiska för vår tid är fragmentering, ytterligheternas förstärkning, värderingarnas och känslornas större betydelse samt blogalisering.
Den kanske konstigaste trenden i vår tid är att ytterligheterna förstärks och växer
samtidigt. Om ni kan hitta en ny tillväxttrend så är det ganska sannolikt att ni också
hittar en motsatt trend. Det verkar som om myntets båda sidor växer samtidigt och
lika snabbt. Till exempel följande fenomen och trender är i ett visst avseende motsatta
och samtidigt växande:
62
–
–
–
–
–
–
global och lokal (den globala ekonomin och de närproducerade produkterna)
rikedom och fattigdom (välbefinnande och icke-välbefinnande)
detaljer och helheter (exempelvis nanomateriel och/eller en läkare som specialiserat sig på en gen vs. behärskande av en produkts livscykel)
förändring och oföränderlighet (exempelvis inom resebranschen ”modern retro”/kombinering av nytt och gammalt)
öppenhet och samarbete vs. ökande konkurrens och förtroendefullhet (exempelvis upphovsrätt och patent)
virtuellt och fysiskt
Denna ”både-och-trend” innebär att den röda tråden fattas bland de lösryckta händelserna. Det finns inget förnuft i händelserna och de bildar ingen logisk helhet,
vilket försvårar förutseendet av dem. Det finns dock en faktisk, svag signal om att den
pågående polariseringen (förstärkning av ytterligheterna och fragmentering) resulterar i att det uppstår något helt annat. Tesen och antitesen (trenden och antitrenden)
resulterar i en syntes. Till exempel den ekonomiska tillväxten och miljöproblemen
håller på att utvecklas till en bioperiod. Utmaningen när man förutspår framtiden är
alltså att också kunna se bortom de nuvarande tillväxttrenderna och i de nuvarande
konflikterna observera nya processer.
En annan betydande trend är att värderingar, känslor och kanske också religionen
blir viktigare. Denna trend har ibland beskrivits som en avslutning på Upplysningen.
Medeltiden var religionens tusenåriga rike. Upplysningen ersatte i och med den moderna tiden religionen med empirismen (kunskap, vetenskap, skola och teknologi) –
samt med kapitalismen och utilismen (industrin, marknadsekonomin och nyttomoralen). Men religionen var som mest livskraftig just när dess tid redan var räknad: på
1500-talet skulle jag ha gissat att religionen kommer att vara framgångsrik, eftersom
den aldrig har varit så stark som då – under inkvisitionstiden. Men så gick det i alla
fall inte utan några betvivlande meningar och en teknisk uppfinning förändrade situationen radikalt. Religionen följdes av vetenskap, teknologi, ekonomi och industri.
Kunde också förstärkningen av vår tids kapitalism, empirism och utilism vara en
inkvisitionsliknande sista uppflamning, där den globala ekonomin, resultatansvaret,
kostnadseffektiviteten och produktivitetsprogrammen är dagens renlärighet? Kanske
följande dominerande riktning redan håller på att förstärkas under den globala ekonomin, industrin och vetenskapen?
Att värderingarna blir viktigare inom affärslivet, ledarskapet och samhället kan vara
ett tecken på detta. Till det som diskuteras hör ansvarsfull affärsverksamhet, hållbar
utveckling (exempelvis klimatförändringen och Östersjöns eutrofiering) samt frågor
rörande social- och hälsovården (åldringar binds fast i sängen och lugnas ner med
mediciner). Dessa är värdediskussioner, i vilka etiken finns i bakgrunden Rätt och fel
håller på att ersätta sanningen, och moralen håller på att ersätta förnuftet.
63
Aristoteles talade om teleologi och varandets kedja. Alla väsen har sin plats och uppgift
i varandets kedja: om jag släpper en sten som jag håller i handen så faller den genast
ner till sin plats. Stenen vet var dess plats är och den faller dit om inget hindrar den. På
samma sätt växer ett frö till ett träd om inget hindrar det. Vi kan hindra detta också,
men om inget hindrar det växer fröet till ett träd. Därefter ställde Aristoteles en svår
fråga: Vad blir människan om inget hindrar den? Vad är syftet med människans liv?
Nu efter en paus på några hundra år håller vi på att återvända till dessa filosofiska och
etiska grundfrågor. Samtidigt kan det vara så att upplysningens (ekonomins och vetenskapens/kunskapens) övertag hålla på att brytas ner. Vid sidan av värderingarna blir
också känslorna – och via dem individualiteten och kallsinnigheten viktigare. Winwin håller på att övergå i me-me: jag tycker, jag känner, det här är kul, det där vill jag
inte göra. Samtidigt minskar kunskapens och sanningens betydelse. Det viktigaste är
att man trivs och har trevligt. Att värderingarna och känslorna blir viktigare samtidigt
är också ett exempel på både-och-trenden: djupheten och ytligheten växer samtidigt.
Den tredje och sista trenden som jag ska behandla är blogaliseringen, med vilken avses
den nya formen av gemenskap som bygger på internet och annan liknande teknologi.
De ny blogala strukturerna och nätverken definierar värdena, engagemangen och gemenskapen. Människans identitet formas inte längre i förhållandet till fosterlandet,
etniska kulturer och dylika strukturer i den gamla världen, utan i förhållandet till de
blogala virtuella grupperna och kulturerna. Samtidigt uppstår några nya fenomen,
exempelvis okonventionella sammanslutningar (tokroliga familjer): de nya blogala
gränsytorna förenar överraskande saker, exempelvis österbottniska pälsuppfödare och
extrem islamism samt Kiseldalen och buddismen...
64
Även tredje sektorns (medborgarsamhällets) roll blir viktigare i den blogala världen.
Även detta ger upphov till nya fenomen och former av deltagande, som snabbsolidaritet och endagarsinstitutioner. Världen håller på att bli en slags ständig direktsändning, där tv-insamlingar, rockkonserter med mera ordnas för offren i alla möjliga
slags katastrofer. Men varje dag en ny kampanj – ingen kommer ihåg vad den förra
handlade om.
Blogaliseringen för också ut kommunerna, polisen, tidningarna och handelskamrarna i de virtuella världarna i Second life, Habbo Hotell, Twitter, där människorna
finns. Samtidigt skapar blogaliseringen en ny form av gemenskap (som exempelvis
Facebook, Twitter, nätgiftermålen osv.) samt också problem med att klara vardagen
(som exempelvis unga som försvinner i World of Warcraft, som dör av Coca Colaförgiftning framför datorn och föräldrar som använder sina barn som help desk eftersom de inte förstår något av den teknologi som de använder).
Synvinklar vad gäller kompetensutveckling och sociala medier
Hur inverkar då allt det ovan nämnda på kunnandet, lärandet och utbildningen?
Vi börjar med att upprepa de i artikelns början behandlade två olika sätten att se
på utmaningarna och möjligheterna i framtiden: trendextrapolering och visionärt
förändringsledande.
Trendextrapoleringens budskap för kompetensutvecklingen är att det blir kärvare
tider inom ekonomin, att åldersklasserna blir mindre, att små skolor stängs, att klasserna blir större, att universitet sammanslås och att konstämnena minskas.
När det gäller att skapa den visionära framtiden borde det rykte som Pisa-utvärderingen har gett Finland redan för länge sedan ha produktifierats till en exportprodukt: hela världen är full av människor som behöver utbildning (lärare och barn).
Eller så kunde man göra hela Finland till ett kreativt rum och en lärmiljö som stöder
lärande oberoende av var det behövs på livets alla områden och under människans
alla livsfaser. De förfaranden som man har konstaterat vara goda (exempelvis inlärningsteknologierna och pedagogiken i anknytning till dessa) skulle kunna spridas
och införas i hela undervisningssystemet från daghem/förskolor till universitet och
det fria bildningsarbetet. Skolorna och undervisningen kunde exporteras till de globala marknaderna: om man någonstans i världen bygger exempelvis en skola, ett
daghem, ett universitet, ett bibliotek, ett servicehus, ett sjukhus så borde de vara
finländska (på samma sätt som när vi köper exempelvis Idols, Big Brother och andra
liknande format ute i världen).
På vilken framtid tror vi? Vilken ska vi försöka förverkliga?
65
Ett av de viktigaste budskapen från en framtidsverkstad som deltog i utarbetande av
en nationell IT-samhällsstrategi var att grundskolan har en stor betydelse som grundval för det finska samhället och som en gemensam bildningsgrund. Av denna anledning borde Finland satsa kraftigt på att utveckla grundskolan och även arbeta aktivt
för att utveckla Europeiska grundskolan.
Samtidigt borde man av utbildningssystemet och andra liknande välfärdstjänster och
god förvaltning skapa exportprodukter. Finland håller på att övergå från industrisamhället till servicesamhället. Detta förutsätter också att man tar fram serviceinnovationer, serviceinnovationssystem och serviceexportprodukter. Tyngdpunkten inom
utveckling och produktion håller på att förskjutas från en fysisk infrastruktur och
fysiska produkter till en social infrastruktur och ”Social Hitech”. Till de potentiella
framtida exportprodukter som har nämnts hör bland annat skolsystemen, universiteten, kompetenscentrumprogrammen, Science Park-centren, innovationssystemen,
social- och hälsovårdssystemen, biblioteken och hållbar utveckling.
I verkligheten har Finland dock under de senaste åren snarare blivit svagare inom alla
dessa områden. Denna utveckling avslöjar att vi inte på nationell nivå har förmått förstå strukturen hos och bakgrunden till våra innovationssystem och vår konkurrensförmåga. Det är nämligen så att det är Finland som har klarat av att förverkliga den
så kallade amerikanska drömmen. Det är i Finland som alla flickor och pojkar (sjuka
eller friska) har haft möjlighet att förverkliga sin dröm oberoende av förmögenhet,
ras, religion eller till exempel bostadsort. De har kunnat studera till läkare, president,
elektriker eller mekaniker om de har haft vilja och energi för det. När nationen har
genomgått svåra tider så har vi infört skolmåltider, rådgivningsbyråer och bibliotek
som stöder jämlikheten. På detta sätt har vi fått tillgång till alla hjärnor i vår lilla nation. Detta har resulterat i att våra kunniga ingenjörer först utvecklade skogsindustrin
och därefter informations- och kommunikationsteknologin – och de utvecklar också
följande framgångsbranscher, om vi bara ser till att nivån på vårt utbildningssystem
är hög.
Vi klarar nog av att skogsbolagen ger sig iväg till Sydamerika och företagen inom
IKT-branschen till Kina. Men det skulle vi inte klara av om vår skola skulle offras
på grund av kortsynt skattekonkurrens. Storbolagen ger sig i vilket fall som helst
iväg förr eller senare. Deras verksamhet styrs av lagbundenheterna inom den globala
ekonomin. Förutsättningen för en hållbar framtid i Finland är därför inte att vi kan
behålla den nuvarande industrins investeringar och arbete i Finland, utan att vi även
i framtiden kan skapa nya tillväxtbranscher. Detta i sin tur förutsätter modiga investeringar i vårt utbildningssystem. Inte produktionsprogram och effektivitetstillväxt av
samma slag som förut utan modiga investeringar och mångdubbla resurser.
66
Sociala medier
Som sista tema behandlar jag också litet framtiden för de sociala medierna − speciellt
deras betydelse för kompetensutvecklingen. Bland annat har man i skogsbranschens
framtidsverkstäder den senaste tiden funderat på olika intelligenta produkter och material, som till exempel intelligenta förpackningar och intelligenta hem. Framtidsvisionen ser ut så här:
Framtidens förpackning förenklar på många sätt människors liv. Man behöver inte veta
hur saker fungerar eftersom förpackningen förklarar och tar hand om saker i stället för
att människan gör det. Rutinärenden sköts till största delen automatiskt. Framtidens
förpackning känner igen användaren och framställer ett personligt innehåll för honom
eller henne – till exempel bruksanvisningar.
Som medier kan framtidens förpackningar ersätta bl.a. dagstidningar. År 2050 är förpackningar för dagligvaror kanske den enda kommunikationskanalen genom vilken
medborgare kan nås i större utsträckning. Därför läser man i framtiden nyheter och
reklambudskap snarare på mjölkpaket än i tidningar.
Kundens/användarens förhållande till förpackningen är dubbelriktat. Förpackningarna
har ett personligt utarbetat innehåll: till exempel en för kunden utformad damtidning på
paketet med flingor. Via en infoknapp kan man få mera information om ett läkemedels
verkningar och dosering − och/eller råd i en nödsituation. Förpackningen kan också analysera hyn och ge doserings- och/ eller vårdanvisningar. Lunchförpackningarna värmer
själva upp maten och antecknar portionens näringsvärden i en (hälso)blogg. Potatispåsen
visar hur potatisen ska kokas, och receptet på köttfärssås finns under infoknappen på
påsen. Efter måltiden förklarar lunchförpackningen för retursystemet hur förpackningen
ska sorteras. Paketet med golfklubbor som pappa införskaffat föreslår även inköp av GoreTex-skor, eftersom väderprognosen förutspår regn under Spanienresan nästa vecka. I dessa
exempel är människan föremålet för kommunikation, men människan kan också fungera
som producent av medieinnehåll genom att dela med sig av sina egna erfarenheter och
tankar med andra (ett socialt medium).
Framtidens förpackningar utgör också en del av ett bredare informationsnätverk, som gör
olika vardagstjänster effektivare. Förpackningarna kommunicerar bl.a. med kylskåpet
och retursystemet. Kylskåpet gör ett inventarieregister och ger upplysningar om dagens erbjudanden osv. Efter användning ger förpackningen anvisningar om återanvändning. På
det här sättet har förpackningarna (eller informationsnätverket som omfattar kylskåpet,
retursystemet och förpackningarna) funktionen av ett lokalt medium.
Förpackningarna och de olika apparaterna bildar ett nätverk som kan benämnas Intereal. Intereal är ett dubbelriktat internet mellan förpackningarna och har en virtuell och
en reell sida. Den virtuella sidan fungerar som dagens internet, men då fysiska föremål i
den reella världen ansluts, exempelvis förpackningar, uppkommer helheten intereal. Då
är förpackningen inte längre en förpackning utan användargränssnitt till interealnätet
67
− precis som datorerna i dag är användargränssnitt till internet. Intereal finns överallt
och är hela tiden länkat, och konsumenten kan med hjälp av till exempel förpackningar
kommunicera åt två håll: ta emot budskap och sända budskap. Förpackningen samlar
fysisk information om omgivningen: bland annat om omständigheterna och om den som
använder förpackningen: är det en man, en kvinna, ålder osv.
Ovan har framtidens förpackningar beskrivits som ”teknologicentra”. Hur ser då
framtidens intelligenta hem ut? Resultaten från verkstaden ger följande vision:
Det intelligenta hemmet är ett serviceunderlag som anpassas efter individens livssituation
och behov. Rummen kan göras om ifall familjen blir större eller om familjemedlemmar
flyttar hemifrån samt ändras under dagen i enlighet med olika situationer (vardagsrummet eller köket kan till exempel göras större ifall gäster är på väg). Rummen kan säljas i
en bostadsbank.
I konstruktionerna, som i stolarna och väggarna, kan sportutrustning placeras för att
vid behov kunna tas fram. Städrobotar har hand om många praktiska saker. Möblerna,
golven, kylskåpet, förpackningarna och kläderna kommunicerar med varandra.
Systemet med förpackningstjänster är till hjälp för personer med nedsatt minne eller
funktionsförmåga (övervakar till exempel dosering eller anpassar bruksanvisningar osv.).
Efter förbrukning kan förpackningarna utnyttjas av bostadens energisystem. Bostäderna
är antingen plushus (producerar egen energi) eller hus med miljövänlig närenergi.
Designen kan vara virtuell: man kan styra till exempel tapetfärg, belysning, ljud och
dofter. Vid sidan av omformbara rum är också olika servicesystem viktiga, till exempel
servicemenyn på kylskåpsdörren, med vars hjälp man kan göra inköp – eller ett hål i väggen där man sticker in fingret, vilket ersätter hälsovårdscentralen (diagnosticerar, skriver
ut recept eller/och skriver remisser som sänds vidare).
Det intelligenta hemmet kan också vara uppdelat: Om familjemedlemmarna bor i olika
länder kan rummen virtuellt kopplas ihop så att familjen kan tillbringa tid tillsammans
(till exempel via jätteskärmar som placeras i matsalen, med vars hjälp familjen kan äta
en ”gemensam” kvällsmåltid oberoende av var familjemedlemmarna fysiskt bor).
I bostadens intranät finns Lifebook (online facebook) som en kalender för livshantering
− och har den personliga virtuella konsulten Erik som webbläsare. I de virtuella gemenskaperna kan man ta del av diskussioner och teater − eller kanske delta i barnbarnens
skoluppgifter/-lektioner.
Det intelligenta hemmet har också en köks- och balkongträdgård och till bostadsområdet
hör välfärdsparker och närtjänster.
I seniorparadisen och andra liknande bostadsområden fås alla tjänster och produkter
68
genom personligt anpassade serviceavtal eller som medlem i en modulgemenskap eller
liknande mosaikfamilj (gemensam användning).
De framtidsbilder som presenteras ovan beskriver inte bara hur experterna tror att
framtidens förpackningar och bostäder kommer att se ut. De beskriver också i vilken
typ av sociala medier vi i framtiden kommer att leva. Framtidens arbetsplatser och
skolor har antagligen åtskilliga av dragen hos de ovan beskrivna framtidsbilderna. De
sociala medierna blir vår vardagliga miljö hemma, på arbetet och i skolan.
I framtidsverkstäderna för planerings- och konsultbranschen togs framtidsbilden baserad på sociala medier fram ur ett litet annorlunda perspektiv. Enligt planerings- och
konsultbranschen förändras hierarkin inom företagen före år 2050 till ett kunskapsnätverk baserat på flera branscher. Som verksamhetsmodell fungerar projektorganisationer och uppgiftsspecifika team med bra ledning. Innehållet i planerings- och
konsultbranschen utgörs av ännu större projekt och kontroll av helheten – till exempel eko- och omsorgsstäder som byggts genom internationella samarbetsprojekt.
I framtidsverkstäderna för planerings- och konsultbranschen betonades också starkt
individualism och individens frihet och förmåga att välja. På individnivå utgörs verksamhetsmiljön av de sociala medierna. Processerna är öppna. Lösningsmodeller söks
med metoder och verktyg utarbetade för Open Innovation. Ur företagets synvinkel
är det en utmaning att behärska och leda de virtuella världarna samt att hantera och
sålla information.
69
Ett slags exempel eller i alla fall en svag signal på ovanstående vision om sociala medier som en framtida verksamhetskultur och organisationsmodell är gemenskapen The
School of Everything (http://schoolofeverything.com/). I denna gemenskap kan alla
vara både elever och lärare. Gemenskapen samlar ihop och använder medlemmarnas
kompetens − och i princip förmår gemenskapen lösa nästan alla kompetensutmaningar den möter. Kunde The School of Everything utgöra ett exempel på framtidens
skola eller/och planeringsbyrå?
Källor
Ahvenainen, Marko & Hietanen, Olli (2007): Pirkanmaan palvelustrategia 2013.
Pirkanmaan TE-keskuksen julkaisuja 1/2007. Tampereen yliopistopaino Oy Juvenes Print.
Ahvenainen, Marko − Hietanen, Olli & Huhtanen, Heikko (2009b): Smart Forest @ Future
Home. Älykkäästi kotona pidempään (Älykop) -hankkeen tulevaisuusprosessin loppuraportti.
Tutu-julkaisuja 4/2009. Tulevaisuuden tutkimuskeskus/Turun kauppakorkeakoulu.
Painosalama Oy, Turku.
Ahvenainen, Marko − Hietanen, Olli. & Huhtanen, Heikki (2009): Tulevaisuus paketissa.
Tutu-julkaisuja 2/2009. Tulevaisuuden tutkimuskeskus/Turun kauppakorkeakoulu.
Painosalama Oy, Turku.
Ahvenainen, Marko & Hietanen, Olli & Huhtanen, Heikki (2007): Tulevaisuuden painopinnat ja materiaalit. Tulevaisuuden tutkimuskeskuksen julkaisuja 1/2007.
Turun kauppakorkeakoulu. Esaprint Oy.
Hietanen, Olli (2005): Sosiaalisesti ja kulttuurisesti kestävä tietoyhteiskunta: Social high tech.
I verket Virtuaalihalleja ja hyvinvointia. Suomalaisen tietoyhteiskunnan kehitys ja haasteet.
Sitran raportteja 50. Edita.
Hietanen, Olli (2005) Wanhasta taloudesta uuteen − ja uudesta digitaaliseen talouteen. Suomalaisen tietoyhteiskunnan kestävän kehityksen potentiaalit. I verket Antti, Kasvio, Tommi Inkinen ja Hanna Liikala (red.): Tietoyhteiskunta, myytit ja todellisuus.
Tampere University Press 2005. Tampereen yliopistopaino Oy - Juvenes Print.
Hietanen, Olli & Kaivo-oja, Jari (2005): Ennakoivaan arviointiin. I verket Kehittämissuuntaa
arvioinnista, Heikki K. Lyytinen & Anu Räsänen (ed.).
Jyväskylän yliopisto, Koulutuksen arviointineuvoston julkaisuja 6. Jyväskylän yliopistopaino.
Hietanen, Olli & Kaivo-oja, Jari & Lauttamäki, Ville ja Nurmi, Timo (2006): Suomen kansallinen tietoyhteiskuntastrategia, Loppuraportti Tulevaisuusverstaista. Tutu-julkaisu 6/2006.
Tulevaisuuden tutkimuskeskus/Turun kauppakorkeakoulu.
Hietanen, Olli & Rubin, Anita (2004): Oppimisympäristöjen tulevaisuus − tutkimuksen ja
yhteiskunnan haasteita. Tutu-julkaisuja 4/2004. Tulevaisuuden tutkimuskeskus, Turun Kauppakorkeakoulu.
70
71