UTVÄRDERING AV IN I UMEÅ Integration genom föreningsliv

UTVÄRDERING AV IN I UMEÅ
Integration genom föreningsliv
Magdalena Sjöberg & Maria Sydh & Rebecka Bjuhr
2012
APRIL
2
Innehållsförteckning
Diagramförteckning ................................................................................................................................. 5
INLEDNING............................................................................................................................................... 6
Bakgrund ............................................................................................................................................. 6
Kort om In i Umeå ............................................................................................................................... 6
Utvärderingens syfte ........................................................................................................................... 7
Operationalisering av begrepp: ........................................................................................................... 8
AKTUELL FORSKNING............................................................................................................................. 10
Svenskt föreningsliv ........................................................................................................................... 10
Föreningslivet viktigt för integration ................................................................................................. 10
Föreningslivet viktigt för hälsan ........................................................................................................ 11
Hinder och exkluderande mekanismer ............................................................................................. 11
Inkluderingsteori ............................................................................................................................... 12
METOD .................................................................................................................................................. 14
Programteoriutvärdering .................................................................................................................. 14
Förändrat utvärderingsupplägg och datainsamling .......................................................................... 14
Enkäter .............................................................................................................................................. 15
Urval och bortfall ............................................................................................................................... 15
Intervjuer ........................................................................................................................................... 16
Studentuppsatser .............................................................................................................................. 17
RESULTAT - DEL 1 .................................................................................................................................. 18
In i Umeås modell - programteorin ................................................................................................... 18
Programteori ..................................................................................................................................... 19
Kartlägga behov ................................................................................................................................. 21
In i Umeås aktiviteter till föreningarna ............................................................................................. 21
Nätverka ........................................................................................................................................ 21
Inspirationsträffar.......................................................................................................................... 22
Föreningskontakt........................................................................................................................... 23
Utbilda föreningsvärdar ................................................................................................................ 24
Reflekterande kommentarer ......................................................................................................... 27
Aktivitetsdagar .............................................................................................................................. 27
Information till nyanlända ............................................................................................................. 30
RESULTAT - DEL 2, HAR IN I UMEÅ NÅTT ÖNSKAT RESULTAT? ............................................................ 31
Nyanländas deltagande i föreningslivet ............................................................................................ 31
3
Föreningsaktiva nyanlända i Umeå ............................................................................................... 31
Föreningsaktivas könsfördelning ................................................................................................... 32
Föreningsaktiva inom olika föreningsgrupper............................................................................... 33
Vad gör nyanlända i föreningar ..................................................................................................... 34
Föreningsaktiva åldersfördelning .................................................................................................. 34
Föreningsaktiva – betydelsen av föreningsaktivitet i hemlandet ................................................. 35
Vill delta i en förening ................................................................................................................... 36
Nyanländas kunskap och erfarenheter av föreningslivet.................................................................. 37
In i Umeås betydelse ..................................................................................................................... 40
Öppnare och mer tillgängligt föreningsliv ............................................................................................. 42
In i Umeås betydelse ..................................................................................................................... 46
Interkulturell dialog ........................................................................................................................... 47
SLUTSATSER OCH UTVECKLINGSMÖJLIGHETER .................................................................................... 51
Litteraturförtecking ............................................................................................................................... 53
4
Diagramförteckning
................................................................................................................................................................. 2
Figur 1. Antalet deltagande föreningar på inspirationsträffarna, fördelat på föreningsgrupper. ........ 22
Figur 2. Antalet föreningsvärdar, fördelat på föreningsgrupper........................................................... 25
Figur 3. Föreningsgrupper som deltagit vid aktivitetsdagarna, antal. .................................................. 28
Tabell 1. Föreningsaktiva i Umeå senaste året, antal. .......................................................................... 31
Figur 4 Föreningsaktivitet, kön, procent ............................................................................................... 33
Figur 5 Föreningsaktivitet, vuxna och ungdomar, procent ................................................................... 35
Figur 6 Tidigare föreningsaktivitet i annat land, procent ...................................................................... 35
Figur 7. Nyanlända som upplever sig vara med i förening samt dem som gärna vill gå med i en
förening. ................................................................................................................................................ 36
Tabell 2. Hur ofta de nyanlända vill delta i föreningsaktiviteter, antal ................................................. 36
Tabell 3. Känner till hur man kommer i kontakt med en förening, antal, procent ............................... 37
Figur 8. Vet hur man kontaktar en förening fördelat på ungdomar och vuxna, procent. .................... 38
Tabell 4. Känner till hur man kontaktar en förening jämfört med vistelsetid i Sverige, antal .............. 39
Figur 9 Känner till hur man kontaktar föreningar, kön, procent. .......................................................... 39
Figur 10. Kännedom om projektet In i Umeå, procent. ........................................................................ 40
Figur 11. Känner igen projektarbetarna, procent ................................................................................ 40
Tabell 5. Hur nyanlända blivit medlem i förening, antal ....................................................................... 41
Tabell 6. Vill vara och är med i förening, procent och antal ................................................................. 42
Figur 12. Deltagande föreningsgrupper vid samtliga In i Umeås aktiviteter......................................... 44
Figur 13. Föreningar som beviljats ekonomiska bidrag, föreningsgrupper, antal föreningar. .............. 45
Tabell 7. Vilka umgås förenings aktiva och inte föreningsaktiva nyanlända mest med på fritiden ...... 47
Tabell 8. Vilka nyanlända umgås mest med på fritiden, vuxen/ungdom, procent, antal ..................... 48
5
INLEDNING
Projektet In i Umeå - Integration genom föreningsliv, syftar till att arbeta fram en modell för
integrerat föreningsliv i Umeå kommun. Projektet genomförs mellan 2010 och 2012. Extern
utvärderare av projektet är Prema Utvärdering & Företagsutveckling AB.
Bakgrund
Projektet In i Umeå initierades av Integrationsnätverket i Umeå efter att det noterats att Umeås
nyanlända har svårt att hitta rätt i föreningslivet och ta första steget till en föreningskontakt.
Projektets grundantagande och förklaringen till nyanländas problem att komma in i föreningslivet är
att: många nyanlända inte känner till hur föreningslivet fungerar i Sverige, det finns en oro inför att
de egna språkkunskaperna inte ska räcka till samt för att nyanlända inte har etablerade kontaktnät i
det nya hemlandet som kan ge dem tillgång till föreningslivet. In i Umeå såg också ett behov av ett
öppnare och mer tillgängligt föreningsliv, varpå även föreningar blev en målgrupp för projektet.
Kort om In i Umeå
In i Umeås målsättning är att skapa ett föreningsliv som är öppnare och mer tillgängligt för
nyanlända, där tanken är att föreningslivet skall fungera som en plattform för interkulturell dialog
mellan nyanlända och infödda svenskar. För att uppnå projektmålet har In i Umeå utarbetat en
modell med aktiviteter riktade till de två målgrupperna nyanlända och till föreningar. Totalt finns det
i dagsläget cirka 760 registrerade föreningar i Umeå kommun. Antalet inskrivna på SFI har under
projekttiden varierat kraftigt mellan 340 - 570 per termin, Östra gymnasiet har haft mellan 90 – 120
elever per termin och Hedlunda skola mellan 70 – 140 elever.1 Umeå tog emot 24 nya
ensamkommande barn 2011. Sett till befolkningen i Umeå är 9,7 procent utrikesfödda.2
Projektaktiviteter förväntas resultera i att nyanlända får ökade kunskaper och erfarenheter av
föreningslivet, samt kännedom hur de kan skapa sig en aktiv fritid i Sverige. Aktiviteterna väntas även
resultera i att de involverade föreningarna får ett öppnare föreningsliv med öppnare traditioner och
rekryteringsrutiner. I ett långsiktigt perspektiv är tanken att de nyanlända genom föreningslivets
interkulturella dialog har bättre förutsättningar att känna sig delaktiga i svenska samhället och att
föreningarna genom en interkulturell dialog har möjlighet att attrahera fler medlemmar. Vidare är
tanken att ett föreningsliv som fungerar som en plattform för interkulturell dialog, både skall
underlätta introduktionen för Viva Introduktion (Umeå kommuns flyktingmottagning) och skapa
bättre förutsättningar för att underlätta integrationsprocessen. In i Umeås modell har arbetats fram i
dialog mellan projektledare, utvärderare, styrgrupp och en av de två referensgrupperna. Modellen
har
arbetats
fram
med
hjälp
av
utvärderingsformen
programteoriutvärdering.
Programteoriutvärdering kan förenklat delas in i två delar. Den första delen sker i projektets
uppstartfas, här rekonstruerades hur In i Umeås modell är tänkt att fungera, i denna fas tog vi fram
en rekonstruerad modell, se sidan 19. I programteoriutvärderingens andra del följer utvärderarna
upp den rekonstruerade modellen och mäter om projektet har följt modellen och om den
1
Antalet elever varierar kraftigt mellan olika terminer och är svåra att uppskatta, de angivna sifforna är
uppskattade av personal på skolorna samt In i Umeå.
2
Umeå kommuns hemsida, föreningsregister, åtkomst 2012-04-02. Uppgifter om ensamkommande barn är
hämtade från www.migrationsverket.se åtkomst 2012-04-16 Umeå kommun har ca 115,000 invånare.
6
rekonstruerande modellen blev som det var tänkt, samt vilka eventuella förändringar i modellen som
har skett under projektets gång (Sandberg och Faugert 2007).
Utvärderingens syfte
Utvärderingens övergripande syfte är att beskriva In i Umeås modell med dess olika aktiviteter och
analysera hur modellen fungerade i verkligheten. Vidare ämnar utvärderingen undersöka om
projektet uppnått sina förväntade målsättningar med ett öppnare och mer tillgängligt föreningsliv
samt att nyanlända har mer kunskap och erfarenheter av föreningslivet. Utvärderingen sker i form av
lärande följeforskning, vilket innebär att utvärderarna följer In i Umeå under projekttiden.
Utvärderarnas roll är att ”spegla vad som sker i projektet”, lyfta och väcka frågor för diskussion, samt
genomföra löpande återkopplingsmöten med projektledare och styrgruppen.
Utvärderingens syfte har preciserats i nedanstående frågeställningar:
•
Har In i Umeås modell fungerat som det i rekonstruktionen var tänkt att fungera, om inte vad
har förändrats och varför?
•
I vilken utsträckning har In i Umeå ökat nyanländas kunskap och erfarenheter av
föreningslivet samt en aktiv fritid?
•
I vilken utsträckning har In i Umeå resulterat i ett öppnare och mer tillgängligt föreningsliv,
utifrån föreningarnas och nyanländas perspektiv?
•
I vilken utsträckning har In i Umeå skapat förutsättningar för att främja en interkulturell
dialog inom föreningslivet?
Avgränsning
Utvärderingen avgränsas till att inte omfatta i vilken utsträckning projektet underlättat
introduktionen, eftersom det skulle innebära en väldigt omfattande undersökning av Viva
introduktions verksamhet. Vidare avgränsas utvärderingen till att inte utvärdera i vilken utsträckning
projektet har skapat bättre förutsättningar för integrationsprocessen, eftersom effekter på
integrationsprocessen bör mätas långsiktigt blir det svårt att genomföra under projekttiden.
7
Operationalisering av begrepp:
Nyanländ tredjelandsmedborgare
In i Umeå riktar sig till nyanlända tredjelandsmedborgare. Det finns olika begreppsdefinitioner för
detta begrepp men enligt Integrationsfondens riktlinjer innebär nyanländ; personer som har vistats i
Sverige i mindre än fem år3, och det är efter denna definition som In i Umeå går efter. Enligt
Migrationsverket definieras nyanlända personer som bott och varit folkbokförda i Sverige upp till två
år.4 Begreppet tredjelandsmedborgare beskriver en person som är medborgare i ett land utanför
EU/EES, Schweiz, Island eller Norge.5
Öppet och tillgängligt föreningsliv
Med ”öppet och tillgängligt föreningsliv” menas i detta fall att föreningarna är öppna och tillgängliga
till nyanlända som vill delta i en/flera föreningar. Mer specifikt handlar det om att föreningarna
medvetengör sig själva om hur den egna organisationen, rekryteringsrutiner, informationskanaler
och bemötande har betydelse för att invandrare både ”hittar” deras förening och känner sig
välkommen att delta i föreningsaktiviteterna.
Plattform för interkulturell dialog
Interkulturella dialogmöten syftar till att hantera olika potentiella konflikter som kan orsakas av olika
kulturers betingande värderingar. In i Umeå har antagit en preventiv ansats på begreppet
interkulturell dialog, med fokus på att skapa förförståelse för tysta kunskaper och kulturers olika
betingande värderingar samt skapa utrymme för möten där interkulturell dialog kan ske med ett
öppet sinne.
Föreningsgrupper
Sett till de olika föreningarna som In i Umeå kommit i kontakt med har det varit relevant att särskilja
på olika grupper. Som utvärderare har vi av analytiska skäl valt att gruppera föreningarna i olika
kategorier: etniska/religiösa, kulturella, sociala/sakfrågor, politiska, mindre idrottsföreningar, större
idrottsföreningar samt övriga verksamheter. Detta är i första hand gjort utifrån Umeå föreningsråds
register över de 766 registrerade föreningarna6 och sedan utifrån lämpliga kategoriseringar för
utvärderingen.
3 Begreppsdefinitioner är hämtade från Integrationsfondens informationsdokument ord och begrepp. Åtkomst
www.esf.se 2012-01-26.
4
www.migrationsverket.se åtkomst 2010-10-06
5
www.migrationsverket.se åtkomst 2010-10-06
6
http://umeaforeningsrad.se/medlemmar/foreningar åtkomst 2012-04-12
8
Etniska och religiösa föreningar består av kyrkliga verksamheter samt dem med ett fokus på en viss
grupp av landsmän eller etnisk tillhörighet. Kulturella föreningar är olika föreningar med exempelvis
hobby- eller musikaktiviteter eller specifik kulturell prägel. Sociala föreningar och föreningar med
olika sakfrågor som kan handla om nykterhet, handikapp eller jämställdhet etcetera. Politiska
föreningar har en klar politisk agenda och det finns sammanlagt 20 registrerade föreningar i Umeå,
varav några har deltagit i In i Umeå. Idrottsföreningarna är de största och mest förekommande
föreningarna i Sverige idag (RF Verksamhetsberättelse 2010) och eftersom storleken på olika idrotter
varierar och därmed hur idrottsverksamheterna är uppbyggda, blev det relevant att dela upp
idrottsföreningarna i två grupper. Mindre och större idrotter handlar om hur vanligt förekommande
dem är i Sverige generellt med tillämning av lokala mått. Sett till de idrotterna med flest medlemmar
har vi fotboll, friidrott, golf, korpen, gymnastik, innebandy, skidor, ridsport och motorcykel. Dessa
idrotter går således under större idrotter. Vi har även sett till de idrotter som flest ungdomar utövar
och där har vi fotboll, innebandy, ridsport, handboll, kampsport, golf, ishockey, basket, tennis samt
friidrott7 (RF, idrotten i siffror 2010). Övriga verksamheter som deltagit på någon av In i Umeås
aktiviteter är allt ifrån studieförbund, skolor, ungdomsgårdar och fritidsnämnden etcetera, och alltså
inte föreningar per se utan verksamheter som på något sätt ändå jobbar med integrationsfrågor.
Integration, assimilation och segregation
Integrationsdebatten och forskningen om integration har gått från fokus på att invandrade personers
kulturella uttryck och orientering förväntas förändras för att passa in i majoritetsbefolkningens, det vi
idag kallar för assimilation, till att integration beskrivs som en ömsesidig process där
minoritetsbefolkningen etablerar sig i samhället och majoritetsbefolkningen på olika sätt anpassar sig
som en respons på förändringar i befolkningens sammansättning (Gustafson, Sköra livsmönster – om
integrations- och normaliseringsprocesser bland bosniska flyktingar, 2004, s36-37) Integration
handlar om möjligheter, rättigheter, skyldigheter, etnisk diskriminering, rasism och
främlingsfientlighet. Det handlar om att bryta sociala och etniska segregationer, utanförskap samt
främja mångfald och delaktighet på alla nivåer i samhället, enligt Margareta Popoola (2002).
Forsell & Ingemarsson beskriver segregation som ”åtskiljande av befolkningsgrupper på grundval av
exempelvis socioekonomisk status, hudfärg, religion eller etnisk tillhörighet.” Samtidigt som de
menar att segregation idag sällan ses som något positivt menar de att segregation kan ses som en
förutsättning för integration när skapande av en identitet inom den egna gruppen är en viktig
utgångspunkt. De tolkar segregation antingen som en självvald gemenskap eller som en påtvingad
segregation, där den självvalda kan tolkas som en viktig utgångspunkt för en nyanländ för att ta sig
vidare i integrationsprocessen. Självvalda segregationer kan vara positiva i den bemärkelsen att det
bildas en gemenskap som inte bara stärker individerna i sig utan även kan fungera som en öppning
till att utvidga sitt kontaktnät (Forsell & Ingemarsson), exempelvis genom etniska föreningar.
7
Då kampsport är ett paraplybegrepp för många olika idrotter har vi i utvärderingen sett till hur stor en
förening i fråga är i Umeå.
9
AKTUELL FORSKNING
Det finns begränsad forskning om integration via föreningslivet. Svensk forskning inom området
fokuserar främst på politisk integration, etniska föreningar och relationen mellan föreningar och
staten. Myrberg lyfter fram behovet av kvalitativ forskning om föreningslivets engagemang kring
socialt nätverk och rekrytering på individnivå. (Myrberg, 2009).
Svenskt föreningsliv
Svenskt och nordiskt föreningsliv är i internationella mått väldigt unikt, med sin höga föreningstäthet,
höga antal deltagande och det faktum att föreningar drivs av ideella krafter. Cirka tre fjärdedelar av
befolkningen mellan 16-74 år arbetade ideellt under 2010, en siffra som visat sig vara stabil över tid
(Svedberg et al 2010). Rekryteringen till föreningslivet går ofta via ”socialt arv” där personer som är
uppväxta i föreningsaktiva familjer är mer aktiva. Rekrytering sker även bland människor som redan
är aktiva i en/flera andra föreningar (Svedberg et al 2010). Graden av föreningsengagemang är dock
inte lika stor i hela befolkningen, vissa grupper tycks i större utsträckning stå utanför föreningslivet.
Det finns en sannolik påverkan av klasstillhörighet, där personer med högre utbildningsnivå och/eller
högre inkomst är mer föreningsaktiva än personer med låg utbildning och låg inkomst (Svedberg et al
2010). Kön och ålder har betydelse för både medlemskap och aktivt deltagande och unga män är
aktiva i störst utsträckning. Att vara medlem i en idrotts- eller friluftsförening är generellt vanligare
bland yngre personer med etniskt svensk bakgrund och bland personer med eftergymnasial
utbildning. Det är också vanligare bland tjänstemän och studerande jämfört med arbetare.(SCB,
Välfärd 3:2011 – Många män bland medlemmarna) Det är främst invandrade personer och de yngsta
samt äldsta kvinnorna som är mindre föreningsaktiva och därmed underrepresenterade i det civila
samhället (Svedberg et al 2010 & Zetterberg 2009). Sociologen Kirsti Kuuselas forskning visar att det
saknas kontaktskapande och nätverksfrämjande aktiviteter för nyanlända. Kuusela menar att det
finns för lite samverkan mellan kommunerna och de frivilliga organisationerna, ett samarbete som
skulle skapa arenor för kulturmöten mellan svenskfödda och invandrare (Kuusela 2006:53,57-58).
Föreningslivet viktigt för integration
Forskare har visat på många anledningar till varför föreningslivet är en viktig del i integrationsarbetet.
I Föreningsliv, makt och integration (Ds: 2004:49) lyfts den politiska integrationen fram som en viktig
aspekt av invandrares deltagande i föreningslivet. Där betonas medlemmarnas möjligheter att i en
förening antingen agera öppet politiskt genom att föreningen driver olika sakfrågor, eller indirekt
genom att föreningsengagemanget ger möjlighet att utöva demokratiskt beslutsfattande och bidrar
till en allmän folkbildning (Bengtsson i Ds 2004:49 s.14). Föreningsaktivitet hänger således samman
med människans delaktighet i det demokratiska samhället. I Västsamhället utgör föreningslivet även
en viktig arena där människor kan bygga upp och vidga sitt sociala nätverk, där relationer från
föreningslivet ökar individens sociala kapital. Det sociala kapitalet är en viktig faktor för upplevelsen
av att inkluderas i samhället (Bourdieu, 1994). Sociala nätverk utgör även en central början till
nyanländas integration i samhället, där exempelvis Brendler-Lindqvist (Brendler-Lindqvist 2004)
menar att det är viktigt att nyanlända bygger upp ett nätverk med svenskfödda och inte bara med
andra invandrare eftersom det då finns en risk för att känna sig utanför samhället. SWECOs studie
från 2007 visar dock att invandrare har svårt att få kontakt med svenskfödda (SWECO 2007), även
Walins studie visar att invandrare efter sju år i Sverige fortfarande har svårt att få kontakt med
10
svenskfödda och har ett socialt nätverk bestående av vänner från hemlandet eller närliggande
område. Fundberg och Lagergren menar att föreningsaktiviteter kan bryta denna vanligtvis låga
kontaktyta mellan ”svenskar” och nyligt invandrade personer genom ett skapande av sociala nätverk,
vilka får en stor betydelse för de nyanländas engagemang, trivsel och känsla av meningsfullhet.
(Lagergren & Fundberg, Integration i förening – kritiska reflektioner kring ett projekt. 2010 s. 14) Den
meningsfulla gemenskapen som föreningslivet kan bidra med handlar dock inte om etniska
gemenskaper, utan de sociala nätverk som bildas och därmed blir en viktig pusselbit för integration.
Föreningslivet viktigt för hälsan
Engagemang i föreningslivet kan även påverka de nyanländas hälsa i positiv riktigt och öka deras
känsla av delaktighet och KASAM. Begreppet KASAM har utvecklats av medicinsociologen Aaron
Antonovsky och handlar kortfattat om människans behov av att känna sig som en del av ett
sammanhang. KASAM handlar om tre begrepp: kunna göra sin omgivning begriplig, kunna se och
förstå meningen och kunna hantera det sammanhang som individen befinner sig i. Nyanlända som
anländer till Sverige, upplever oftast att de befinner sig i ett helt nytt sammanhang och nytt
samhälle, att som nyanländ få möjligheten att delta aktivt i föreningslivet kan troligtvis ge dem en
känsla av att de kan begripa, skapa mening och hantera det nya sammanhanget, vilket i sin tur leder
till en väldigt viktig känsla av att vara del av ett sammanhang. Utövandet av fritidsverksamhet och
konstnärligt skapande kan även hjälpa de nyanlända att hantera eventuell ohälsa, som kan ha
kommit av flykten eller andra faktorer (Socialstyrelsen 1995:4). Föreningslivet kan även utgöra en
viktig hälsofrämjande del för nyanlända barn eftersom det utgör en ”egen arena” där de kan komma
hemifrån och vilket främjar barns identitetsutveckling (Lundvall, 2009).
Hinder och exkluderande mekanismer
Paulina de los Reyes och Masoud Kamali (SOU 2005:41 s7-8, 12, 15-16 Bortom vi och dom –
teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering Stockholm) framhåller att
det fortfarande finns ett ”vi och dom” tänkande i många svenska institutioner, där svenskfödda
tenderar att blanda samman begreppen assimilering och integration, och anta att invandrare vill bli
som svenskar. Detta finns det även tendenser till inom idrottsföreningar i Umeå (Bjuhr 2012).
Institutioner som exempelvis föreningar bär på olika organisationskulturer med inneboende
strukturer med olika sociala regler, normer, rutiner och praxis som utestänger de som inte känner till
reglerna, vilket dessvärre motverkar integrationsprocessen och fungerar som exkluderande
mekanismer (de los Reyes och Kamali 2005). Abbas Emami skriver i Bengtsson et al om institutionella
relationer och vill framhålla exkluderande mekanismer i föreningslivet. Emami menar att dagens
föreningsliv kräver att nyanlända har en ”föreningskompetens”, något som de sällan har. Kraven på
en föreningskompetens utgör i sig ett hinder för att nyanlända ska finna en lämplig fritidsaktivitet.
Fundberg visar i sin studie (Fundberg i Bengtsson et al 2009) att nyanlända och invandrade ungdomar
som idrottar inom svenskt föreningsliv upplever att de inte deltar på samma villkor som svenskfödda
och upplever sig inte fullt inkluderade i föreningslivet. Föreningslivets osynliga sociala regler för hur
”det ska vara”, exempelvis klädsel bygger på en svensk kultur och religiös varande, och kan utgöra ett
hinder för nyanlända, exempelvis ifråga om kvinnor som bär slöja, döljer kroppen med kläder eller är
11
van att idrotta endast tillsammans med andra kvinnor (Lundvall 2009). I detta fall utgör sociala
klädkoder inom föreningslivet ett hinder för nyanländas deltagande. Andra exempel på hindrande
mekanismer är rädsla för att inte kunna kommunicera tillräckligt på svenska, rädsla för att inte bli
”insläppt” i gänget, rädsla för att deras prestation och kompetens inom idrotten inte ska vara
tillräcklig. Inom idrottsföreningar finns det en ”kulturell hegemoni” som innebär att det finns ett
”rätt” sätt att klä sig på, bete sig, agera, dessa osynliga regler är kopplade till svensk idrotts- och
ungdomskultur och därav vara svår att förstå för nyanlända. Om de osynliga reglerna är starka och
”sitter i väggarna” i föreningen kan de fungera som utestängande mekanismer gentemot nyanlända
som inte har den specifika ”föreningskompetensen” (Emami & Lundvall i Bengtsson et al 2009).
Ett annat hinder handlar om att invandrare tenderar att vara mer aktiva i etniska föreningar än i
svenska majoritetsföreningar eftersom dessa ger dem möjlighet att umgås med andra landsmän,
bevara sin egen kultur, delta i kulturutbudet från det gamla landet. En annan fördel som lyfts fram
med etniska föreningar är att deltagandet kan ske sporadiskt och när det passar den enskilde. Den
svenska föreningskulturen med informellt eller formellt krav på kontinuerligt deltagande kan
upplevas som en främmande miljö för invandrare som är vana med mer spontana och informella
personliga kontakter (Ålund & Schierup 1991). Deltagande i etniska föreningar kan dels ses som ett
isolerande från det svenska samhället, dels ses som en möjlighet för den invandrade personer att
utöva påtryckning och öka sitt inflytande i samhället. (Bäck & Soininen 1996, s 474).
Inkluderingsteori
Sociologen Mikael Stigendals uppdelning av innan- och utanförskap används för att förstå nyanländas
tillgång till föreningslivet. Stigendal menar att utanförskapet handlar om huruvida individen har
tillgång till de resurser som faller innanför samhällets normativa ramar. Förenklat handlar
utanförskapet om att ” inte ha eller inte göra” (Stigendal 2008, s. 45). Innanförskapet delar Stigendal
upp i ett hårt och ett mjuk innanförskap, där det hårda utgörs av ”systemintegration.”
Systemintegrationen beskrivs som de olika former av krav, värderingar och riktlinjer som individen
förväntas följa i samhället. Detta gäller till exempel i kontakten med myndigheter där individen
väntas rätta sig efter vissa krav. Den andra formen av integration, det mjuka innanförskapet, handlar
mindre om anpassning och mer om att känna delaktighet. Föreningslivet är ett exempel på en arena
där det mjuka innanförskapet potentiellt skulle kunna uppnås och det finns en anledning till att
problematisera detta. Forskare som Ålund och Schierup menar att tillgången till det mjuka
innanförskapet inte är lika stort för alla samhällsgrupper. De argumenterar för att föreningslivets
grundläggande normer kan försvåra för invandrare att uppleva ett mjukt innanförskap då man är
ovan det organiserade och planerade umgänget (Ålund & Schierup). Stigendal menar att detta kan
tolkas som ett hårt innanförskap som motverkar känslan av gemenskap i föreningslivet. Det finns
alltså potential för föreningslivet som en arena för integration, men också vissa hinder som försvårar
detta arbete. För att förstå det hårda innanförskapet har Stigendal definierat tre olika typer av
barriärer (Stigendal 2008 s. 64-65).
12
Barriärer
Målgruppsbarriären definieras genom att de som inte ingår i ”rätt” målgrupp riskerar att stängas ute.
Exempelvis om man inte ser de nyanlända som potentiella medlemmar riskeras de att hamna i ett
utanförskap. En barriär kan alltså skapas efter en uppfattning om vem som tillhör målgruppen
potentiella medlemmar och inte. På grund av det här är det viktigt att föreningar ser över sina
rekryteringsformer för att undvika ett utanförskap bland vissa målgrupper. Många föreningar har en
rekryteringsform som via mun till mun hittar nya medlemmar, alltså fångar man lätt vänners vänner
och exkluderar ”främlingar” från gemenskapen. Om man då saknar ett socialt nätverk, som när man
är nyligt invandrad, befinner man sig inte inom den målgrupp som lättare blir inkluderad.
Resursbarriären betecknar det man behöver ha för att kunna delta, exempelvis ekonomi, kunskap,
och rätt prestationsnivå. I föreningssammanhang kan det exempelvis handla om resurser i språk för
att kommunicera, pengar för medlemsavgifter och tillhörande kostnader eller kunskap om hur ideella
föreningar fungerar och veta vad det finns för förväntningar på en som medlem. Även resurser i
prestation kan spela roll och synen på prestation och krav på prestationsnivå hos idrottsföreningar
kan bli ett hinder för inkludering av nyanlända tredjelandsmedborgare.
Ordningsbarriären innebär de krav som man måste uppfylla för att få vara delaktig. På en offentlig
plats som exempelvis ett bibliotek är dessa barriärer låga och blir därför en brygga mellan samhällets
utan- och innanförskap, här behöver man inte prestera och man samlas utifrån gemensamma
intressen. Det blir en plats som främjar mjukt innanförskap. Föreningslivet är i många fall beskrivet
som en plats där man samlas i en gemenskap, skapar sociala kontakter och har trevligt. Däremot kan
man förstå det utifrån Ålund & Schierup som att föreningslivet inte har lika lätt för ett mjukt
innanförskap som ett bibliotek kan ha enligt Stigendal. Och att det finns hinder för inkludering av
nyanlända inom det svenska föreningslivet.
Utvärderarna kommer senare i rapporten att utgå från dessa barriärer när projektets aktiviteter och
resultat studeras för att på så sätt se om In i Umeå verkat inkluderande för nyanlända i föreningslivet
och om det finns ytterligare att göra i framtiden på denna punkt.
13
METOD
I detta avsnitt följer en genomgång av den utvärderingsmodell som använts samt det datamaterial
som ligger till grund för utvärderingen av In i Umeå.
Programteoriutvärdering
Utvärderingens genomförande är inspirerat av utvärderingsmodellen programteoriutvärdering.
Programteoriutvärdering kan förenklat delas in i två delar, den första delen handlar om att
rekonstruera projektets ”programteori”, det vill säga rekonstruera hur projektet är tänkt att fungera.
I detta fall rekonstruerades In i Umeås modell för integration genom föreningslivet. I projektets
programteori rekonstrueras det antagandet som projektet bygger på, vilket mål projektet har och
varför, vilka aktiviteter som inryms i projektet samt vilket resultat projektet förväntas resultera i och
vilka målgrupper som resultatet väntas påverka. I den andra delen av en programteori prövas den
rekonstruerade programteorin med hur det blev i verkligheten, man mäter då om projektet blev som
man tänkte sig. Frågor som ställs i detta skede är bland annat: har respektive aktivitet genomförts
enligt planerna, och om inte på vilket sätt blev det istället, har respektive aktivitet gett det resultat
som vi förväntade oss, har projektet lett till förväntat resultat och har något oväntat resultat
uppstått?
Programteoriutvärdering är både användbart i utvärderingsarbetet och i det konkreta projektarbetet.
Programteorin är användbar för utvärderarna eftersom den tydliggör vad som skall göras och
därmed även vad som är centralt att utvärdera. I projektets konkreta arbete kan en rekonstruerad
programteori fungera som ett verktyg för att överblicka och löpande ”kontrollera” projektarbetet.
Genom kontinuerlig jämförelse med programteorin och pågående projektarbete kan projektet
upptäcka när eventuella förändringar från den ursprungliga tanken sker, och kan därmed medvetet
påverka förändringarna i en viss riktning. Programteorin kan även användas som ett verktyg i
kommunikation, med interna och externa parter i projektet. Där programteorin kan fungera som en
vägledare, för att alla involverade skall arbeta mot samma mål. Genom att ställa upp en
programteori blir det även transparent och tydligt för alla involverade parter, hur projektet är tänkt
att fungera och vad som förväntas ske. Tanken är att programteorin skall revideras löpande under
projektets gång för att på så vis skapa en modell för In i Umeå som fungerar så bra som möjligt.
Förändrat utvärderingsupplägg och datainsamling
För att besvara syftet har utvärderarna använt sig av både kvalitativ och kvantitativ metod. I
projektets inledande fas var det tänkt att utvärderingen främst skulle genomföras med en kvalitativ
ansats. In i Umeå var då inriktat på att nå ut till ett mindre antal nyanlända men arbeta mer fokuserat
med dessa individers kontakt med föreningslivet. Projektet utvecklades dock genom diskussioner
med styrgruppsträffar, referensgrupper och utförda aktiviteter till att omfatta ett större antal
nyanlända. Genom breda informationsinsatser i klassrum och vid aktivitetsdagar fick projektet ett
delvis annat fokus, där det handlade mer om att nå ut till ett större antal med information än att
matcha enskilda individer med specifika föreningar. Av den anledningen kom även utvärderingen att
ändra fokus från att genom intervjuer mäta ett mindre antal nyanländas upplevelse av föreningslivet
och In i Umeå genom intervjuer, till att fånga ett större antal nyanlända och deras föreningsvanor via
14
enkätstudier. Anpassningen till projektets förändrade karaktär underlättades av att utvärderarna
arbetade i form av följeforskning med kontinuerlig kontakt och återkopplingsmöten med projektets
styrgrupp och projektledare. Projektets förändrade fokus resulterade således i förändringar i
utvärderingens upplägg och mätmetoder, där vi valde att fånga bredare information från de
nyanlända via enkäter med ett större antal nyanlända istället för djupare information genom
intervjuer med ett mindre antal nyanlända. Som komplement till enkäten valde vi att genomföra
intervjuer med personal på SFI för att fånga en mer nyanserad bild, samt intervjua de personer som
valt att gå In i Umeås föreningsvärdsutbildning.
Enkäter
För att undersöka nyanländas intresse av att delta i Umeås föreningsliv samt kunskaper och
erfarenheter om föreningsverksamhet genomfördes en enkätstudie med nyanlända från SFI skolan,
Östra gymnasiet och Hedlundaskolan. Detta är en svår målgrupp att mäta på grund av språkliga
svårigheter. De som fick möjlighet att svara på enkäten var nyanlända som träffat In i Umeås
projektledare under lektionstid och tagit del av information om projektet och Umeås föreningsliv.
Enkäten konstruerades av utvärderarna med stöd från projektledaren och sakkunnig från en av de
två referensgrupperna. Enkäten bestod inledningsvis av 18 frågor men kom sedan att kompletteras
med en fråga gällande vistelsetid i Sverige. Enkäten kom även att omarbetas för att anpassas till
Östra gymnasiet och Hedlundaskolan som exempelvis varit inbjudna till färre aktivitetsdagar än SFI
eleverna. När enkäten färdigställts skickades den till projektledaren som informerade personal vid
SFI-skolan, Östra gymnasiet och Hedlundaskolan om hur utlämnandet samt insamlandet av
enkäterna skulle gå till. Det betonades då att det var önskvärt att skolpersonalen gick igenom
enkäten med klasserna fråga för fråga, så att samtliga nyanlända hade möjlighet att ställa frågor om
de inte skulle förstå någon av frågorna. I vilken utsträckning instruktionerna efterföljdes är dock svårt
att veta, men sannolikt varierar detta något från klass till klass beroende på personalens engagemang
och möjlighet att prioritera enkätundersökningen. Enkätfrågorna konstruerades med hänsyn till att
respondenternas språknivå varierar, vissa klasser på SFI skolan har till exempel en högre språklig nivå
än andra. Personalen ombads också förtydliga att enkätsvaren var anonyma. Efter att enkäterna
samlats in lade projektledaren in uppgifterna i Excel dokument och skickade till utvärderarna som
bearbetade materialet i statistikprogrammet SPSS. På grund av målgruppens olika språknivåer samt
olika förförståelser för innebörden av svenskt föreningsliv har vi en del sköra siffror som vi vill
problematisera. Vi har tolkat deras svar på att vara med i en förening som att de har upplevt sig vara
det, sen om det inte varit det utifrån svenska bestämmelser är något vi kan problematisera men inte
avgöra. 8
Urval och bortfall
Totalt 92 personer har inkluderats i enkätstudien. Sammanlagt informerades ca 260 nyanlända i
klassrum9 under projekttiden fram till dec 2011. På grund av organisatoriska förändringar av
gymnasieskolan, att eleverna har gått vidare till nya klasser samt att många elever lämnat skolan, har
nyanlända som fått information i klassrum under våren 2011 uteslutits ur datamaterialet. Urvalet
8
9
För den som vill ta del av enkäter och intervjuguider kan kontakta Prema AB.
Utifrån projektledarens uppskattning samt klasslistor
15
som inkluderats i utvärderingen består därmed av nyanlända vid SFI skolan, Östra gymnasiet och
Hedlundaskolan som under läsåret 2011/2012 fått information i klassrummen om In i Umeå och
Umeås föreningsliv av projektarbetarna. Sammanlagt gäller detta ca 209 elever enligt skolornas
klasslistor. Det exakta antalet som närvarade och fick ta del av informationen finns dock inte
dokumenterat. Det är rimligt att tänka sig att även vid informationstillfället, precis som vilken annan
dag som helst, fanns en viss grad av frånvaro på grund av exempelvis vård av barn och egen sjukdom.
Projektledaren menar också att de vid minst ett tillfälle inbjöds att informera i klassrum den tid på
dagen då frånvaron generellt är högre än vid andra tider. Av dessa anledningar har sannolikt något
färre än de 209 elever som potentiellt skulle kunna fått informationen i realiteten fått information.
Av de elever som informerades under hösten 2011 och vintern 2012 svarade 92 elever på enkäten.
Detta ger en svarsfrekvens på ca 44 procent, bortfallet är sannolikt mindre om man räknar de som de
facto tog del av informationen. Det kan dock finnas elever som missat informationen i klassrummen
men svarat på enkäten eftersom detta skedde vid två separata tillfällen. Bortfallet kan delvis även
förklaras med att viss personal prioriterat enkätundersökningen i större utsträckning än andra. Vilket
i sin tur kan bero på att personalen har en hög arbetsbelastning och att insamlandet av enkäten legat
utanför deras ordinarie arbetsuppgifter. Gruppen som helhet har generellt en begränsad kunskap i
det svenska språket, även om variationer i språklig färdighet finns bland de nyanlända. Detta
hanterades genom att enkäten formulerades på en ”lättare svenska”, enkätens innehåll och
språknivå diskuterades med projektledaren samt personalen ombads gå igenom varje fråga
gemensamt med klasserna. Utvärderarna kan dock inte kontrollera för i vilken utsträckning detta har
gjorts. Det interna bortfall10 som finns i utvärderingen skulle kunna förklaras med att nyanlända på
grund av att man ännu inte behärskar det svenska språket inte förstått frågan. Utvärderingen har
inte ambitionen att generalisera resultaten till att omfatta alla nyanlända, utan svaren gäller endast
för de som ingår i projektets målgrupp och därmed har fått information om Umeås föreningsliv av
projektarbetarna. Detta sammantaget med de kompletterande intervjuerna, samtal med
projektarbetarna, studentuppsatser och forskning gör enkätmaterialet mycket användbart.
Utvärderarna vill också poängtera att gruppen nyanlända inte är en homogen grupp, samt att
enkätundersökningen endast fångar några av de variationer som gruppen rymmer.
Intervjuer
Kvalitativa intervjuer har genomförts i syfte att fånga ett djup kring föreningarnas upplevelser och en
mer nyanserad bild av nyanländas föreningsbeteende som komplement till enkätmaterialet.
Intervjumaterialet bygger både på djupintervjuer med fyra föreningsvärdar och en
fokusgruppintervju med personal från SFI skolan. Det övergripande syftet med intervjuerna var att
fånga hur dessa personer upplever In i Umeå samt om projektet inneburit någon förändring i den
egna föreningen. Både intervjuerna med föreningsvärdar och SFI skolans personal var
semistrukturerade och genomfördes med en intervjuguide som stöd. Fördelen med
semistrukturerade intervjuer är att de ger möjlighet att ställa följdfrågor och följa upp olika
intressanta trådar som framkommer under intervjuns gång. Intervjupersonerna fick själva välja plats
för intervjun för att på så sätt skapa en trygg och avslappnad miljö för intervjun. Innan intervjuerna
ägde rum fick intervjupersonerna ta del av informationsbrev och möjlighet att lämna samtycke till att
10
Internt bortfall avser de frågor som en respondent ”missat” att fylla i. Det kan vara avsiktligt eller oavsiktligt.
Extern bortfall är det som här kallas för ”bortfall” och avser enkäter där respondenterna inte har fyllt i enkäten.
16
bli inspelade på band, samtliga godkände inspelning. Intervjupersonerna informerades även om att
deras anonymitet kommer att värnas i den utsträckning som är möjlig i utvärderingen. Eftersom
dessa informanter inte har intervjuats i rollerna som ”privat person” utan i rollen som en
representant för en förening eller sin yrkesroll finns det ett visst ansvar som yrkesperson.
Djupintervjuer med föreningsvärdar
Av de totalt 44 utbildade föreningsvärdar vid de tre föreningsvärdsutbildningarna gjordes ett
strategiskt urval11 där fyra personer valdes ut för djupintervjuer. Urvalet gjordes med hänsyn till att
så likvärdigt som möjligt fånga både individer som är aktiva inom en majoritets, minoritets- och
etniska föreningar, både kvinnor och män, både representanter från föreningar som ansökt och
beviljats ekonomiskt stöd från projektet samt sådana som inte varit aktiva utöver
föreningsvärdsutbildningen.
Fokusgruppintervju med personal från SFI skolan
Vad gäller den intervju som genomfördes med SFI skolans personal så inkluderades pedagogisk och
annan personal som antas ha olika erfarenhet och kunskap om elevernas fritidssysselsättning.
Genom personalens nära kontakt med de nyanlända, och erfarenheter av gruppen nyanlända över
tid, förväntades intervjun kunna fånga personalens erfarenheter av nyanländas kontakt med
föreningslivet och i vilken utsträckning som In i Umeå hjälpt att öppna upp föreningslivet.
Möten och befintlig dokumentation
Utvärderarna har även använt sig av befintlig dokumentation som projektledaren har arbetat med.
Den befintliga dokumentationen som utvärderarna tagit del av består främst av projektansökan,
lägesrapporter, interna utvärderingar, deltagarlistor, bildmaterial och inbjudan till olika aktiviteter.
Beträffande projektledarens lägesrapporter har utvärderarna gett visst stöd i hur de kan utformas
och vilken information som kan vara intressant att dokumentera utifrån ett utvärderingsperspektiv.
Studentuppsatser
Till följd av projektets stora omfattningar har två studentuppsatser genomförts inom ramen för
projektet, utifrån utvärderingsperspektiv har de två uppsatserna varit väldigt viktiga. Den första
uppsatsen skrevs 2010 av sociologen Emma Möller och var en Magisteruppsats: Integration genom
föreningsliv – Invandrares upplevelser av och tankar kring föreningslivet i Umeå som en möjlig väg för
integration. Möller involverades i projektets startfas, uppsatsens syfte i projektet var att fungera som
en kartläggning och behovsinventering för att hjälpa projektet i det pågående arbetet med att
utarbeta en modell för In i Umeå och integration genom föreningslivet. Den andra studentuppsatsen
skrevs under 2011 av socialpsykologen Rebecka Bjuhr: Idrott till alla? En fallstudie om inkludering av
nyanlända i Umeås idrottsföreningar, en Masteruppsats som syftade till att gräva djupare i
intressanta aspekter och spår som projektledare och utvärderarna sett men saknade möjlighet att
undersöka djupare inom ramen för den huvudsakliga utvärderingen. Studentuppsatserna
involverades på initiativ av utvärderarna och har kommit till väldigt stor användning i denna
utvärdering, främst beträffande uppsatsernas forskningsavsnitt och resultat.
11
Strategiskt urval innebär att utvärderaren väljer ut informanter som anats kunna ge information utifrån ett
antal uppställda kriterier (Kvale 1997).
17
RESULTAT - DEL 1
Disposition
Utvärderingen är uppdelad i två delar. I den första delen presenteras den rekonstruerade modellen
för In i Umeå. En deskriptiv bild över hur modellen ser ut, vilka olika aktiviteter In i Umeå har erbjudit
föreningar och nyanlända samt vad de olika aktiviteterna förväntas resultera i samt i vilken
utsträckning In i Umeås olika aktivitet har fungerat som det var tänkt. I den andra delen undersökts i
vilken utsträckning In i Umeås modell har uppnått sina förväntade resultat: öka nyanländas kunskap
och erfarenheter om föreningslivet, nå ett öppnare och mer tillgängligt föreningsliv för nyanlända
samt i vilken utsträckning In i Umeå har skapat möjligheter för interkulturell dialog. Som bakgrund till
den andra delen presenteras även resultat över hur många nyanlända som är delaktiga i en förening
och hur deras deltagande ser ut, samt hur många nyanlända som vill bli delaktiga i en förening och i
vilken utsträckning de önskar delta i föreningslivet. Sedan analyseras huruvida projektet uppnått sina
resultatmål vilket avslutas med utvärderarnas rekommendationer för vidare arbete.
In i Umeås modell - programteorin
I projektets inledningsskede rekonstruerades en modell för hur In i Umeå är tänkt att fungera, se
nedan för figur över modellen. Modellen har byggts med hjälp av programteoriutvärdering och
innehåller: mål, aktiviteter, resultat och förutsättningar. Mål syftar till att ställa upp en kortfattad och
övergripande beskrivning av in i Umeås mål. Aktiviteter syftar till att beskriva vilka aktiviteter och
insatser som In i Umeå erbjuder sina målgrupper. Resultatet syftar till att konkretisera vilka resultat
som projektet förväntar sig att deras aktiviteter ska resultera i hos målgrupperna. I denna modell har
vi både resultat och de resultat som kan komma på mer lång sikt. Denna utvärdering kommer inte
mäta de långsiktiga resultaten eftersom det helt enkelt är för tidigt att genomföra en sådan mätning.
Förutsättningar handlar om vilka förutsättningar som projektet uppskattar att de behöver för att
uppnå sina förväntade resultat. Ett tips till läsaren är att ta studera modellen i figuren nedan, innan
fortsatt läsning. I detta avsnitt beskrivs hur modellens olika aktiviteter var tänkt att fungera och hur
de fungerade i verkligheten. Det är viktigt att här poängtera att eventuella avvikelser från den
ursprungliga modellen inte bör betraktas som någonting negativt, utan snarare som någonting
positivt eftersom det visar att projektet har utvecklats under resans gång och succesivt förbättras. En
central förändring av modellen som redan påtalats i metodavsnittet, är att In i Umeå ursprungligen
hade för avsikt att arbeta kvalitativt med att nå ett begränsat antal föreningar och nyanlända. Den
kvalitativa ansatsen kom dock att ändras under utformandet av modellen, där styrgrupp och
projektledare beslutade att inte ha en aktivitet där nyanlända aktivt matchades. Matchning hade
troligtvis resulterat i djupare, stabilare och mer kvalitativa interkulturella möten mellan nyanlända
och föreningar, samtidigt som matchningen hade varit tidskonsumerande och inneburit ett
småskaligt resultat.
18
FÖRUTSÄTTNINGAR: Finansiering från integrationsfonden, attrahera deltagare i målgrupperna. God
samverkan mellan centrala aktörer, exempelvis Sfi, IVIK, Viva introduktion, Umeå Fritid och Umeå Kultur.
Programteori
MÅL: Skapa ett föreningsliv som är öppnare och mer tillgängligt för nyanlända. Tanken är att föreningslivet
skall fungera som en plattform för interkulturell dialog mellan nyanlända och ”gamla Umeåbor”.
AKTIVITETER:
Kartläggning av
behov/inventering av
aktiviteter
Föreningar
Nätverka
- Finna nyckelpersoner
Kick-off/Inspirationsdag
- Info till föreningar
Föreningskontakt
- Stödja F i deras egna interkulturella
aktiviteter
- stödja F att utv.
Æ organisationen/rekryteringsrutiner
och bryta invanda mönster och
traditioner vid möte med N
Utveckla modell för integrerat
föreningsliv med metoder för att
förmedla info och skapa interkulturell
dialog i föreningslivet
Föreningar och Nyanlända
Föreningsvärdar
- Stöd till både F och N
- Förmedla kunskap, verktyg till F för inkluderande
rekrytering av N
- Kunskap kring attityd- och mångfaldsfrågor till F
- Väcka nyfikenhet o intresse kring mångfald hos Fmedlemmar
Aktivitetsdag
- Egna aktiviteter som
blir mötesplats F
direktinfo till N ex.
Prova-på-dagar
LÅNGSIKTIGA RESULTAT:
Nyanlända
Info till N
- Information om föreningslivet på Sfi
& IVIK (samt samverka med andra
aktörer för att nå sjukskrivna och
seniorer)
-Uppmana till deltagande vid ”prova
på” aktiviteter
RESULTAT:
Öppnare och
mer tillgängligt
föreningsliv för
nyanlända
Nyanlända har
kunskap och ökad
erfarenhet av
föreningslivet samt
en aktiv fritid
Underlättar introduktionen
Stärker
integrationsprocessen
19
Föreningslivet blir
en plattform för
interkulturella
dialoger
Kartlägga behov
Som tidigare nämnt genomfördes en kartläggning i början av projektet, av Sociologistudenten Emma
Möller. Resultaten från kartläggningen visade att det fanns behov av ett projekt, som In i Umeå, som
kunde erbjuda riktade insatser för att möjliggöra möten mellan Umeås föreningsliv och invandrare.
Invandrarna i kartläggningen betonade vikten av tidiga åtgärder för att inte tappa tilltron på den nya
omgivningen och motivationen till att självständigt söka information. De intervjuade invandrarna
upplevde att de fick bristfällig information från kommunen gällande Umeås föreningsliv samt vad
engagemang i föreningar kan innebära för individen. De invandrare som i intervjustudien var
föreningsaktiva hade hittat föreningarna via familj och vänner, inte genom föreningarnas eller
kommunens insatser. Kartläggningen visade även att flera av de intervjuade kände sig utestängda på
grund av föreningarnas sätt att organisera sig med olika regler och normer som styr umgänget och
aktiviteterna i föreningen. Ytterligare slutsatser av kartläggningen var att sådant som att lämna ut sitt
personnummer och betala medlemsavgifter kan upplevas som obehagligt för många invandrare
eftersom det kräver tillit till det nya samhällssystemet, som man ännu inte har några direkta
erfarenheter eller kunskaper om. Bland de intervjuade fanns även en person som hade erfarenheter
av att invandrare inte välkomnades i vissa föreningar. I det här fallet gällde det en större
idrottsförening. De invandrare som var föreningsaktiva upplevde att engagemanget i föreningen gett
dem ett större kontaktnät, en ökad känsla av tillhörighet och känsla av att kunna bidra till föreningen
och i förlängningen till samhället. Samtliga informanter förmedlade en positiv syn på föreningslivet,
och de som ännu inte var föreningsaktiva uttryckte en nyfikenhet och längtan efter att finna
aktiviteteter där de kan träffas och umgås med andra.
Kartläggningen bekräftar behovet av In i Umeås aktiviteter som syftar till att underlätta mötet mellan
de två målgrupperna nyanlända och föreningsliv. Den visar även på ett behov av att föreningsaktiva
har förståelse och bemötande som underlättar inträdet i föreningslivet för de som inte har tidigare
erfarenhet av svensk föreningstradition. In i Umeå har i sin modell fångat upp en stor del av de behov
som framkommer av kartläggningen. Det gäller bland annat information till både föreningarna och
nyanlända gällande exempelvis rekryteringsrutiner, kunskaper om nyanländas situation samt vad en
förening är och vad som finns att göra inom Umeås föreningsliv.
In i Umeås aktiviteter till föreningarna
Nätverka
Den första aktivitet som riktades till föreningarna var att nätverka och identifiera nyckelpersoner
inom föreningslivet, för att projektledaren skulle skapa sig en bild över Umeås föreningsliv. En del i
nätverkandet var att sätta samman två referensgrupper som skulle användas som sakkunnigt
bollplank och kunna bidra med kunskaper, erfarenheter och perspektiv genom projektet. Den ena
referensgruppen bestod av sakkunniga tjänstemän och träffades tillsammans med projektledaren två
gånger per termin första året och därefter en gång per termin. Den andra referensgruppen bestod av
föreningsaktiva personer, men efter två träffar beslöt man att lägga ner denna grupp efterom man
ansåg att den tjänat ut sin roll. En tanke föddes istället om att försöka skapa ett mer öppet forum
med nyanlända, något som kanske kan iscensättas i framtiden.
21
Inspirationsträffar
Enligt rekonstruktionen av programteorin och det kvantitativa mål som framgår av projektansökan
skulle två inspirationsträffar genomföras inom ramen för projektet. Det första tillfället genomfördes i
form av en Kick Off i september 2010, den syftade till att väcka nyfikenhet och engagemang samt
informera föreningarna om projektet. Förutom presentation av projektet In i Umeå, fanns även
inbjudna talare som gav en inblick i hur man kan arbeta för att inkludera underrepresenterade
grupper i föreningslivet och föreläste om vikten av värdskap och välkomnande kunskap. Sammanlagt
besöktes detta arrangemang av ca 130 deltagare 2010, varav 69 föreningar och verksamheter samt
90 deltagare år 2011, varav 54 föreningar och övriga verksamheter. Den andra inspirationskvällen
genomfördes i september 2011 och hade som tema Hur kan du engagera dig själv och andra?
Upplägget var i stort detsamma som den första inspirationsträffen med middag och möjlighet för
deltagarna att mingla med andra föreningsaktiva och berörda tjänstepersoner. Projektledaren
presenterade projektet och vad som gjorts det gångna året. Därutöver hölls ett forumspel med en
dramapedagog. Forumspelet gick ut på att deltagarna skulle samlas i diskussion om möjliga
perspektiv att bemöta den problematik som presenterades. Detta var tänkt att fungera som
inspiration och en möjlighet för deltagarna att testa olika idéer som skulle kunna användas i
föreningarnas förändringsarbete. Inspirationskvällen besöktes av representanter från 29 föreningar
och 25 övriga verksamheter. Bland de sistnämnda återfanns främst kommunala verksamheter som
skola, fritidsgård, ungdomsombud, Viva introduktion, men även representanter från Umeå
universitet och Umeåregionens flyktingmottagning. Fördelningen av de olika föreningarna visas i
figur 1 och deltagandet skiljde sig åt från föregående år med att övriga verksamheter deltog i högst
utsträckning och därefter kulturella och etniska föreningar. Även sociala föreningar och föreningar
med olika sakfrågor som exempelvis reumatism, djurrätt, asperger och autism hade ganska högt
deltagande. I likhet med inspirationsträffen 2010 deltog endast ett fåtal politiska föreningar, större
samt mindre idrottsföreningar, men däremot skiljde sig antalet etniska och kulturella föreningar
markant från föregående år. 2011 hade endast 5 föreningar från dessa föreningsgrupper närvarande
jämfört med 15 det föregående året.
Figur 1. Antalet deltagande föreningar på inspirationsträffarna, fördelat på föreningsgrupper.
2010
2011
25
15
15
5
17
12 13
5
2 1
5
1
3 4
22
Föreningskontakt
En viktig insats till föreningar handlar om att In i Umeå har kontakt och stödjer föreningarna både
ekonomiskt och i deras egna interkulturella aktiviteter. Under projekttiden har man beviljat 35 bidrag
till 22 olika föreningar som velat arrangera olika typer av aktiviteter som syftar till att öppna upp
föreningslivet för nyanlända. De genomförda aktiviteterna har sett olika ut beroende på förening.
Vissa föreningar har använt det ekonomiska stödet till att starta särskilda nybörjargrupper för
nyanlända, andra har genomfört ”kulturkvällar” som vänder sig till både svenskar och nyanlända.
Ytterligare exempel på genomförda verksamheter är kortfilmsfestival, olika sportevenemang,
översättningar av föreningens informationsmaterial samt simkurser. De föreningar som beviljats
ekonomiskt stöd har framförallt genomfört riktade insatser specifikt till målgruppen nyanlända. I
intervjuer med föreningsvärdar framkommer att de riktade insatserna i vissa fall varit avsedda att på
sikt integrera nyanlända och svenskar i föreningen och att särskiljningen varit en strategi för
kommande integration. Exempelvis berättar en av de intervjuade från föreningarna ”Tanken är att de
går en termin i asylgruppen för att lära sig basal terminologi och sen vill vi att de går över till vår
vanliga verksamhet med svenskarna.” Forskning visar på att denna metod kan vara en förutsättning
för integration (Forsell & Ingemarsson, Integrationsarbete i civilsamhället – unga och äldre i
blickfånget, 2008. s. 13) De menar att integration i förhållande till segregation beskrivs som
”åtskiljande av befolkningsgrupper på grundval av exempelvis socioekonomisk status, hudfärg,
religion eller etnisk tillhörighet.” Samtidigt som de menar att segregation idag sällan ses som något
positivt menar de att segregation kan ses som en förutsättning för integration när skapande av en
identitet inom den egna gruppen kan bli en viktig utgångspunkt för en lyckad integration.
I intervjuer med föreningsaktiva framkommer det att ekonomiska stöd i flera fall har varit avgörande
för att kunna erbjuda aktiviteter riktade till nyanlända. ”Jag är beroende av en fortsatt dialog och
ekonomiskt stöd från dem… det jag behöver mest hjälp med är personella resurser”. Projektledaren
har även noterat att deras arbete gett ringar på vattnet, eftersom de har märkt att föreningarna har
arrangerat interkulturella aktiviteter med hänvisning till In i Umeå som inspirationskälla, utan att ha
någon faktiskt kontakt med In i Umeå. Detta visar att In i Umeås existens och arbete med sakfrågan
integration genom föreningslivet, utgör en betydelsefull symbol som inspirerar föreningarnas
integrationsarbete.
Utöver att tillhandahålla ett ekonomiskt stöd kan utvärderarna konstatera att In i Umeå har varit
betydelsefullt för föreningarna vad gäller att förmedla kontakter mellan föreningsliv och nyanlända.
De föreningsaktiva som gått föreningsvärdsutbildningen uttrycker att de har fått bra hjälp med att
”hitta de nyanlända”. In i Umeå har följt föreningsrepresentanter till skolor och boenden för att på så
sätt underlätta för föreningarna att nå ut till nyanlända och informera om sina respektive föreningar.
En av de intervjuade berättar ”Vi for med en av projektledarna till boendet för ensamkommande
barn och så fick vi informera. Jag upplever att vi får stöd av projektledarna, de är alltid så glada och
tycker ´Vi gör det!”.
23
Utbilda föreningsvärdar
Under projekttiden har In i Umeå haft som mål att utbilda 60 föreningsvärdar som skall fungera som
stöd för både den egna föreningen och för nyanlända som kommer i kontakt med föreningen. Syftet
med utbildningen är att värdarna efter utbildningen ska verka för integration i sina respektive
föreningar genom att väcka nyfikenhet och engagemang i arbetet för ett integrerat föreningsliv. I
detta arbete är det tänkt att föreningsvärdarna ska förmedla kunskap och verktyg för en
inkluderande rekrytering av nyanlända. Föreningsvärdsutbildningarna genomfördes i tre olika
omgångar, bestående av 2 träffar, á 2,5 timme per omgång. I utbildningen har bland annat
föreläsningar om Umeås flyktingmottagning och friskvårdarnas roll och erfarenheter vid SFI-skolan
ingått. Sammanlagt har 44 certifierade föreningsvärdar utbildats under projekttiden. Ytterligare 14
personer har deltagit i något av utbildningstillfällena men inte fullföljt utbildningen, dessa deltog
endast på en av två utbildningsträffar. Projektarbetarna har erbjudit dessa att komma till en återträff
och ”ta igen” den träff de missade. Intresset för detta har dock varit svalt. Intresset för
föreningsvärdsutbildningen visade sig även minska med åren. Detta innebär att projektet inte riktigt
har uppnått sitt mål att utbilda 60 certifierade föreningsvärdar. Om man ser till det totala antalet
personer som deltagit i någon del av utbildningen, 58 individer så kommer de dock närmare sitt mål.
Efter diskussioner med styr- och referensgrupper om det dalande intresset för utbildningen så
beslutades att fortsättningsvis satsa på att utveckla kontakter med dem som redan gått utbildningen
istället för att rekrytera deltagare till nya grupper. Det finns även tankar om att förflytta utbildningen
fysiskt, och genomföra utbildningen ”ute” hos föreningarna och då genomföra utbildningar som
anpassas utifrån den enskilde föreningens behov och förkunskaper kring integrationsarbete.
Intervjuer med föreningsvärdarna visar att deras förväntningar på föreningsvärdsutbildningen inte
handlade om att öka sin kompetens kring integrationsarbete, deras förväntningar handlade om att få
möjligheten att nätverka och träffa andra föreningsrepresentanter. Föreningsvärdarna upplevde
även att det främsta mervärdet med utbildningen, var just nätverkandet och möjligheten att knyta
kontakter. ”Det var bra och givande, det öppnade ögonen för att det finns fler föreningar”. En annan
föreningsvärd sa ”… Jag blev överraskad över vilken stark verksamhet som finns och de olika små
föreningar i Umeå. Olika kulturer och olika aktiviteter. Det var en nyhet för mig att det var så mycket
aktiviteter igång och med viken entusiasm alla jobbar”. Det visade sig dock att mycket av de
kontakter som upprättades fortfarande var outnyttjade vid intervjutillfället, anledningen tycktes
främst vara tidsbrist. En av de intervjuade värdarna påpekar dock att det är bra att känna till
föreningar, även om det inte har upprättats några regelrätta samarbeten ännu. Andra uppskattade
inslag av värdutbildningen var de föreläsningar som erbjöds. Trots att de intervjuade
föreningsvärdarna upplevde att utbildningen inte resulterade i nya kunskaper så ansåg de att
innehållet i föreläsningarna var intressant och bidrog med inspiration. Det fanns också de som
menade att för egen del var det inte nya kunskaper som presenterades, men att de nog var viktigt för
andra föreningar som inte jobbat så mycket med inkludering. Deltagarnas upplevelse av att
utbildningen och dess innehåll var positiv, men det faktum att utbildningen inte bidrog till nya
insikter vittnar om att In i Umeås föreningsvärdsutbildning framförallt fångat de som redan är
intresserade och kunniga inom området.
24
Figur 2. Antalet föreningsvärdar, fördelat på föreningsgrupper.
Föreningar
14
9
9
Certifierade föreningsvärdar
10
7
3
Ej avslutade utbildningar
8
6
4
4
1
1 1
0
3
1
2
7
4
3
1
Figuren visar fördelningen av de 58 föreningsvärdarna som utbildats, varav 44 certifierade, och vilken
typ av föreningsgrupp de tillhör. Den visar även antalet föreningar som deltagit, vilket innebär att
många föreningar har fler än en deltagare på plats. Samtliga föreningsgrupper har personer som
påbörjat men ej avslutat sin utbildning, vilket förklaras i tabellen med de lägre staplarna.
Idrottsföreningarna har lika många certifierade föreningsvärdar, däremot är det två större
idrottsföreningar som närvarat och fyra mindre idrottsföreningar. I förhållande till att
idrottsföreningar är den vanligaste förekommande typen av förening i Sverige, varav de större
idrotterna såsom fotboll, friidrott, golf, korpen, gymnastik och innebandy (Riksidrottsförbundet
2010) har flest medlemmar, är det intressant att dessa föreningar deltar i låg utsträckning. En teori är
att föreningsvärdsutbildningen har fångat upp de personer och föreningar som redan är insatta i
området och/eller har en större motivation till att rekrytera fler medlemmar och öka in mångfald.
Det uppstår däremot en problematik i frågan om varför idrottsföreningarna inte deltagit i
utbildningarna lika mycket. Projektledaren själv har uttryckt detta som ett problem, att de större
idrottsföreningarna har varit svåra att bygga kontakt med och nå ut med information till om
projektet, på grund av stora svårkommunicerade organisationer. Däremot hade man som strategi i
början av projektet att i första hand rikta in sig på föreningar som redan var intresserade av
integrationsfrågor. Genom att bygga vidare på deras intresse och engagemang skulle goda exempel
på integrationsarbete i föreningslivet kunna lyftas fram och inspirera de som inte har tidigare
kunskap inom området. För projektet var det också en praktisk fråga om tillgång till intresserade
föreningsaktiva som skulle kunna tänka sig att gå utbildningen.
Ett önskat resultat av att utbilda föreningsvärdar var att dessa sedan skulle väcka övriga
föreningsmedlemmars nyfikenhet och intresse för att göra föreningslivet mer öppet och tillgängligt
samt att börja se nyanlända som en potentiell målgrupp. I intervjuerna med föreningsvärdarna
framkommer det däremot att arbetet sett olika ut i föreningarna beroende på dess storlek och
inriktning. Det visade sig att den interna kommunikationen är betydligt svårare i de större
föreningarna oavsett om de handlar om idrott- eller kulturverksamhet. I större idrottsföreningar är
det svårt att nå ut till samtliga engagerade ledare och medlemmar på grund av att det inte finns
tillfällen där alla samlas samt att medlemsantalet är mycket stort. Även om beslut fattas i styrelsen är
25
det svårt att få dessa att genomsyra hela verksamheten. Av denna anledning samt att det råder stor
konkurrens om föreningens resurser i form av tränare, träningstider och ekonomiska tillgångar
upplever föreningsvärdar att det varit svårt att väcka intresse i föreningen. I de mindre föreningarna
är det lättare att samlas och nå större enighet kring olika frågor. Den mindre idrottsföreningen har
exempelvis ett uttalat mål att arbeta medvetet med inkludering, vilket alla ledare är överens om i
föreningen. Det begränsade antal ledare och medlemmar ger andra förutsättningar att kommunicera
inom föreningen och bedriva förändringsarbete.
Intervjuerna antyder att det finns en skillnad i föreningarnas sätt att uttalat eller outtalat arbeta med
integrationsfrågor. Etniska föreningar har inte något uttalat mål att arbeta med integration, till
skillnad från övriga föreningar. I de etniska föreningarna sker integrationsarbetet spontant och är en
”naturlig” del i arbetet. Medan övriga föreningar arbetar mer uttalat och med en annan öppenhet
gällande integration. Exempelvis säger en företrädare för en etnisk förening: ”… om jag ska vara ärlig
så har jag aldrig tänkt på det. Det är bara nu [under intervjun] som vi pratar om invandrare och
svenskar”. Denna förening har inga särskilda satsningar för varken nyanlända eller svenskar, men har
ändå lyckats attrahera båda grupperna till sina aktiviteter. På frågan om hur man lyckats tilltala båda
grupper svarar föreningsvärden:
”Det är för att man får vara sig själv man gör precis så som man känner sig hemma. Om vi kör till exempel
dans så är det spontant och folk känner igen sig, skrattar och så... även svenskar som det kanske är nytt för.
Och i vår förening pratar alla med alla… det är inte konstigt. Man använder kroppen om inte språket räcker
till”.
Även om de flesta föreningsvärdarna upplevde att de hade kunskap och verktyg för att ha en öppen
förening och bemöta nyanlända framhåller de att utbildningens innehåll var bra och behövligt för
föreningar som inte arbetar lika aktivt med integration. Föreningsvärdarna lyfter även fram
betydelsen av att ha någon att vända sig till med frågor som rör nyanlända och föreningsliv, något
som de inte upplever funnits tidigare. En av föreningsvärdarna uttrycker att ”Jag vet att de finns och
jag kan använda mig av de om det är något.” Samma person lyfter fram betydelsen av In i Umeå som
ett ”psykologiskt och moraliskt stöd…” och att det ”… är viktigt att det finns en direkt kanal, det är
som att ha en god vän som man kan prata med...”. Föreningsvärdarna upplever även att In i Umeå
har bidragit till att frågan om ett öppnare föreningsliv har uppmärksammats i en bredare bemärkelse.
Utbildningen av föreningsaktiva är en aktivitet som riktas både till föreningarna och till de nyanlända,
men kanske främst som en primär insats till föreningarna där de får stöd och kunskap i hur de kan
inkludera nyanlända och hur föreningarna kan arbeta med den egna organisationens rekrytering.
Utbildningen skulle innebära en sekundär insats till nyanlända som genom föreningarnas ökade
kompetens kunde bli bättre på att rekrytera och bemöta nyanlända som var intresserade av deras
föreningar. Resultatet visar dock att föreningsvärdsutbildningen främst har nått ut till föreningar som
redan hade kompetens och verktyg för att bemöta nyanlända samt hade redan en relativt öppen och
lättillgänglig förening. Det finns således behov av att i framtiden nå ut till föreningar som är i behov
av att se över sina organisationer, rekryteringsrutiner, osynliga exkluderande föreningsregler och
normer samt få kunskap kring bemötande av nyanlända.
26
Reflekterande kommentarer
Majoriteten av de som gick föreningsutbildningen hade redan mycket kunskap kring
integrationsarbete. Projektet har haft svårt att nå de större idrottsföreningarna och de
föreningsaktiva som skulle haft större kunskapsnytta av utbildningen. Ambitionen att få
föreningsvärdarna att sprida kunskaperna vidare i sin respektive föreningar och väcka nyfikenhet för
att öppna upp föreningslivet visade sig särskilt svårt för föreningsvärdar i större föreningar. Med
tanke på att föreningsarbete till största del består av ideellt arbete och de stora föreningarnas
komplexa organisation och kommunikationssätt, är det förståeligt att det fanns vissa problem med
att hitta föreningsaktiva som var intresserade och i behov av att gå föreningsvärdsutbildningen.
Innehållet i utbildningen verkar vara bra med tanke på att den fått bra kritik från de som har mycket
kunskap och är intresserade av att arbeta med integration i föreningslivet. Det finns
utvecklingsmöjlighet i att försöka nå fler stora idrottsföreningar som inte arbetar aktivt med
integration. Och om In i Umeå kan engagera fler av de större idrottsföreningarna är det troligt att fler
föreningar kommer att följa i deras fotspår. Varför detta är motiverat är för att man kan anta att de
nyanlända är intresserade av idrott i lika stor grad som etniskt svenskar personer. Därför är det
viktigt att rusta de större föreningarna med kompetens, verktyg och möjligheter för att på ett så gott
sätt som möjligt arbeta för en mer öppen rekrytering och organisation samt ett ödmjukt bemötande.
Föreningsutbildningen har bidragit till att länka samman föreningar som arbetar med integration och
skapat en form av nätverk och ökat kontaktmöjligheter mellan föreningsaktiva. Även om
föreningarna inte hunnit nyttja sina kontakter från föreningsvärdsutbildningen ännu så uttrycker de
ett ”mentalt” stöd i vetskapen av att det finns flera som arbetar mot samma mål. Exempelvis
uttrycker en av föreningsvärdarna ”Det är ju inte In i Umeå som ska gör allt, de har skapat ett bra
forum för att vi ska kunna stötta varandra”. Föreningsvärdarna uttrycker även ett ekonomiskt och
”mentalt” stöd i projektarbetarna. Detta resultat av utbildningarna är positivt eftersom nätverket kan
påverka andra föreningar som ännu inte har lyft upp ämnet integration inom föreningen eller aktivt
ser gruppen nyanlända som en potentiell målgrupp. Nätverket av utbildade föreningsvärdar kan
således lära andra vad de har fått lära sig av In i Umeå.
Aktivitetsdagar
Ett centralt inslag bland In i Umeås aktiviteter var att arrangera aktivitetsdagar där föreningar och
nyanlända kunde mötas. Föreningarna skulle på detta sätt ges möjlighet att visa upp sina
verksamheter och nyanlända fick därmed ett tillfälle till inblick i delar av Umeås föreningsliv samt
chans att prova på olika aktiviteter och knyta kontakter med företrädare för olika föreningar. Tanken
med dessa mötesplatser var att skapa en plattform för interkulturell dialog, ett sätt att introducera
föreningar och nyanlända för varandra. Man har även arrangerat In i Umeå Café, främst på SFIskolan, där man bjudit på fika och gett besökarna möjlighet att träffa projektarbetarna samt
representanter från ett antal olika föreningar. Tanken med detta var att skapa ytterligare en
plattform för interkulturell dialog. Enligt intervjuer med SFI:s personal har detta varit ett välbesökt
inslag men projektarbetarna har en tanke om att eventuellt byta ut Caféet mot en föreningshörna på
SFI, där det konstant kan finnas lättillgänglig information om föreningslivet i Umeå. Det arrangerades
även ett In i Umeå Café på Östra gymnasiet vilket mer eller mindre kombinerades med en
aktivitetsdag eftersom det var så många besökare och föreningar på plats. Café-idén blev i det här
27
fallet inte lika lyckat men däremot var många nyanlända på plats som fick prova på olika aktiviteter
och prata med föreningsrepresentanter.
Utvärderarna kan konstatera att aktivitetsdagarna har varit mycket populära både bland föreningar
och nyanlända. Elever vid de olika skolorna har i varierad utsträckning bjudits in att delta i
aktivitetsdagarna. SFI skolans elever är den grupp som deltagit vid flest tillfällen, totalt har de varit
inbjudna att delta i fem aktivitetsdagar. Östra gymnasiet har deltagit i fyra och Hedlundaskolan i tre
aktivitetsdagar. Sammanlagt sju aktivitetsdagar och tre In i Umeå caféträffar har arrangerats.
Aktivitetsdagarna har uppskattningsvis haft ca 300-400 nyanlända deltagare vid respektive tillfälle,
med undantag för dans- och musikdagen på Gammliahallen där ca 500 nyanlända deltog. Under de
genomförda aktivitetsdagarna har 46 föreningar medverkat varav några av dessa har deltagit vid
flera tillfällen, vilket betyder att olika föreningar har deltagit 63 gånger. De intervjuade föreningarna
var positiva till aktivitetsdagarna, en av dem sade att ”man blir inspirerad av att delta i dagar som In i
Umeå anordnar och får både inspiration och energi”.
Figur 3. Föreningsgrupper som deltagit vid aktivitetsdagarna, antal.
Antal föreningar
Antalet deltagande
21
13
3 3
14
16
10
12
9
5
0 0
1 2
Figur 3 visar fördelningen av de 46 föreningar som deltagit på samtliga aktivitetsdagar, samt
fördelningen av de deltagandes besök på samtliga aktivitetsdagar. Det är exempelvis totalt 10 mindre
idrottsföreningar som deltagit på de fem aktivitetsdagarna, men eftersom många av dessa har
deltagit på fler än en aktivitetsdag har mindre idrottsföreningar sammanlagt gjort 12 besök på
aktivitetsdagarna. Därmed har man som nyanlända haft fler möjligheter att träffa olika föreningar än
vad som totalt har deltagit. Att göra denna jämförelse visar på vilka föreningsgrupper som deltagit
samt hur ofta olika föreningsgrupper har deltagit. Vad figuren visar är att kulturella, sociala samt
mindre idrottsföreningar har varit mer frekventa besökare än de andra grupperna. Detta kan
förklaras med att dessa föreningsgrupper har lättare för att presentera sina aktiviteter på en
aktivitetsdag än vad etniska och politiska föreningar har. Det kan exempelvis upplevas som lättare att
erbjuda en prova-på-aktivitet genom dans, yoga och slöjd. Men självklart ska föreningarnas
verksamheter och behov av nya medlemmar finnas i åtanke eftersom detta påverkar hur pass
utåtriktade föreningar är och behöver vara. De största idrottsföreningarna i Umeå har exempelvis så
många medlemmar redan att de upplever det problematiskt att hantera detta och har därmed inget
behov att söka upp nya medlemmar (Bjuhr 2012). Om man jämför figur 3 med figur 1 och 2 kan man
se att etniska föreningar är väldigt underrepresenterade på aktivitetsdagarna, medan det var denna
grupp som tog flest föreningsvärdsutbildningar samt en av de vanligaste föreningsgrupperna på
28
inspirationsträffarna. Vad man kan säga med detta är att In i Umeås forum har lyckats locka olika
föreningsgrupper vid olika tillfällen, vilket är bra. Alla föreningar ser olika ut och de har på så sätt nått
olika grupper av föreningar mer i vissa forum och andra grupper i andra forum. De föreningsgrupper
som däremot har generellt lägre deltagande är idrottsföreningar. Detta är alltså en föreningsgrupp
som inte lockats av de forum som erbjudits av In i Umeå.
I fokusgruppsintervjun med SFI skolan framkom det att man ansåg samarbetet med In i Umeå och
aktivitetsdagarna som ett mycket bra sätt att visa nyanlända ett större utbud av föreningar, jämfört
med vad de annars skulle kunna åstadkomma genom den matchning som SFI:s friskvårdare jobbar
med. ”Tidigare har vi varit beroende av de föreningskontakter vi har personligen men nu vet
projektledarna vilka föreningar som deltagit i föreningsvärdsutbildningen och är redo att ta emot
nyanlända. Projektledarna sitter på mycket kunskap om vad som händer just nu i Umeå”. SFI:s
personal menar även att aktivitetsdagarna är ett mycket bra sätt för nyanlända att inhämta kunskap
och skapa sig en bild av vad som finns att göra i Umeå på sin fritid. Tidigare har nyanlända i snitt fått
någon timmes muntlig information, men det har inte funnits samma möjligheter att prova på olika
aktiviteter. Trots den positiva responsen är SFI:s personal tveksam till att aktivitetsdagarna resulterat
i att nyanlända blivit medlemmar i en förening. ”Jag gissar att vårt arbete på SFI som är mer handfast
plockande och följer med nyanlända har gett mer nya medlemmar, men att prova på dagarna inte
gett så mycket nya medlemmar. De har varit bra, intressant och nyanlända kanske förstår vad
föreningslivet är och kan ge, men jag tror inte att de efter att ha provat på börjat betala
medlemsavgifter.” Vidare menar SFI:s personal att In i Umeås framgång inte endast kan mätas i
antalet nya medlemmar under projekttiden, och att det finns andra aspekter som varit betydelsefulla
med aktivitetsdagarna. ”Det har också varit ett annat syfte bakom dagarna, det är olika grader av
integration. Kanske har dagen brutit några tankemönster, att man får se vad innebandy är. Det kan
öppna tanken om att det inte är något farligt, det är roligt och att de sedan börjar prata om det och
att det sprider sig.” Med detta menar SFI personalen att integrationsarbetet börjar i tanken och att
det tar tid innan tanken kan utvecklas till en faktisk handling, eftersom integrationsprocessen är en
lång process. Detta beskriver vad Diaz menar med att den nyanlända inte är så mottaglig för ny
information under primärintegrationen (Diaz 1997).
Inledningsvis fanns även en idé om att föreningarna själva skulle kunna hålla i aktiviteter vid SFIskolan på en bestämd tid, en gång i veckan. Detta har dock inte realiserats, eftersom gensvaret från
föreningarna varit svagt. Av projektledaren framkommer att det har varit svårt att få föreningarna att
själva hålla prova-på-aktiviteter eftersom många föreningar har brist på ledare som kan engagera sig
på dagtid då de flesta förvärvsarbetar dagtid. Många föreningar har istället valt att delta vid de
aktivitetsdagar som projektet arrangerat. Av det stora antalet besökare och medverkande föreningar
kan man dra slutsatsen att aktivitetsdagarna nått ut till båda målgrupperna och skapat goda
möjligheter för dessa att mötas. Nyanlända har kunnat ta del av information från ett flertal
föreningar och testat olika aktiviteter. Utifrån detta kan vi anta att nyanlända fått möjlighet till både
kunskap i form av information och erfarenheter i form av att pröva på, av In i Umeås aktiviteter.
Föreningarna har i sin tur haft möjlighet att marknadsföra sig mot målgruppen och skapa kontakter.
Vad dessa aktiviteter gett i antal nya medlemmar för föreningarna är dock svårt att säga då inga
sådana siffror finns dokumenterade. Projektledaren menar däremot att föreningar har fått besök av
nyanlända som följd av bland annat aktivitetsdagarna men att snarare handlat om ett tillfälligt
deltagande och inte ett kontinuerligt medlemskap. Här vore det intressant att undersöka vad det är
som gör att nyanlända inte kan eller vill fortsätta delta i föreningen. Handlar det om ett mer tillfälligt
29
besök för att få en ingång i föreningen för framtiden när de känner sig mer redo och kommit längre i
integrationsprocessen (Diaz 1997). Eller handlar det om att nyanlända vill men på grund av
”bristande” föreningskompetens i kombination med föreningarnas omedvetenhet av de egna
osynliga regler och normer som exkluderar nyanlända (Emami & Lundvall i Bengtsson 2009).
Invandrare som grupp har inte samma tillgång till föreningslivet på grund av kulturella och språkliga
barriärer och att regler och praxis kan begränsa mångfald och skapa hinder för inkludering
(Fundberg). Detta innebär att föreningsengagemang kan leda till ökad gemenskap och en känsla av
meningsfullhet och delaktighet men det krävs mer kunskap om de inneboende hinder för inkludering
som finns inom föreningskulturen och man behöver utveckla nya arbetssätt för rekrytering för att nå
de som idag står utanför. Föreningar bär på olika organisationskulturer med inneboende strukturer
med olika sociala regler, normer, rutiner och praxis som utestänger de som inte känner till reglerna
vilket dessvärre motverkar integrationsprocessen och fungerar som exkluderande mekanismer (de
los Reyes och Kamali 2005). Det vore intressant att följa utvecklingen av nyanländas
föreningskontakter då de mer långsiktiga effekterna av projektet skulle kunna undersökas. I intervjun
med SFI:s personal framkommer att de har erfarenheter av att nyanlända som varit intresserade av
att delta i föreningsaktiviteter, och som har information och kunskap om hur de ska gå tillväga för att
ta kontakt men ändå väljer att avstå. SFI:s personal menar att anledningen ligger i nyanländas rädsla
för att diskrimineras och stöta på rasism i föreningar och rädsla för att föreningarna välkomnar
nyanlända i teori men i praktiken släpps de inte in i gemenskapen, vilket är ett fenomen som
förekommer i svenskt föreningsliv (de Los Reyes och Kamali 2005)
Information till nyanlända
Projektarbetarna har informerat nyanlända tredjelandsmedborgare om föreningslivet, genom
information på lektionstid, vid SFI, Hedlundaskolan och Östra gymnasiet. Målet var att under det
första och andra verksamhetsåret genomföra minst 20 tillfällen med samtal om föreningsliv
tillsammans med nyanlända umeåbor, vilket uppfylldes med sammanlagt 22 tillfällen. Under
projektets informationsträffar har ett eget metodmaterial använts som informationsunderlag.
Materialet har tagits fram genom diskussioner med referensgrupperna, styrgruppen och med
inspiration från liknande satsningar i övriga landet. Det material som projektarbetarna använt sig av
har både bestått i att visa bilder och muntligt ge information om Umeås föreningsliv. Den
genomförda enkätstudien visar att In i Umeå i stor utsträckning lyckats nå ut till nyanlända
tredjelandsmedborgare.12
12
På grund av att frågan om vistelsetid i Sverige inkluderades i ett senare skede i utvärderingen så har inte
samtliga respondenter svarat på denna. 49 personer av totalt 92 har svarat.
30
RESULTAT - DEL 2, HAR IN I UMEÅ NÅTT ÖNSKAT RESULTAT?
I denna del redovisas i vilken utsträckning In i Umeå har uppnått det förväntade resultatet som ställts
upp i modellen: nyanländas kunskap och erfarenheter om föreningslivet, öppnare och mer tillgängligt
föreningsliv samt en diskussion om In i Umeå har skapat möjligheter för att föreningslivet ska fungera
som en plattform för interkulturell dialog. Innan vi går in på resultat ges en bakgrund kring
nyanländas deltagande i föreningslivet. Hur många nyanlända är med i föreningar och hur många
som skulle vilja vara med i föreningar. För att värdera om nyanlända har kunskap och erfarenheter av
föreningslivet är det grundläggande att känna till nyanländas faktiska och önskade
föreningsdeltagande, eftersom det ger en bild om det finns ett intresse från nyanländas sida att
tillskansa sig kunskap om svenskt föreningslivet eller inte.
Nyanländas deltagande i föreningslivet
Föreningsaktiva nyanlända i Umeå
Av figuren nedan framgår det faktiska deltagandet i föreningslivet utifrån den enkät som
utvärderarna gjort. Den visar att 40 procent av 83 tillfrågade nyanlända uppger att de är eller har
varit föreningsaktiva i Umeå det senaste året, medan 54 procent uppger att de inte har varit med i en
förening. Det framgår således att det nästan är lika många föreningsdeltagare som icke
föreningsdeltagare. Utifrån intervjuerna med SFI:s personal, föreningarna och samtal med
projektledare vill vi som utvärderare ifrågasätta och problematisera dessa siffror.
Tabell 1. Föreningsaktiva i Umeå senaste året, antal.
Föreningsaktiv
Umeå, senaste året
i
Frekvens
Procent
Ja
33
40 %
Nej
Vet
inte
Total
45
5
54 %
6%
83
100 %
För att kunna göra en bedömning huruvida de nyanlända som svarat ” är med i en förening” förstått
frågan och deltar med viss kontinuitet, ombads de skriva namnet på den förening de är med i.
Utvärderarna antar här att om man är med i en förening är det rimligt att man kan namnet på den.
Kan man inte namnet, eller om det namn som nyanlända uppger är detsamma som de föreningar
som deltagit vid aktivitetsdagarna, finns en risk att personen i fråga har bristande kunskaper om vad
det innebär att ”vara med” i en förening. Det kan vara så att personen i fråga likställer att ”vara med”
i en förening med att ha provat på en föreningsaktivitet. Antagandet verkar rimligt om man jämför
namnen på de föreningar som uppgetts i enkäten med de föreningar som medverkat på
aktivitetsdagarna.
Av enkäten framgår det att sammanlagt 28 personer svarat på frågan vilken förening de är med i,
vilket är nästan lika många i antalet som uppgett att de är föreningsaktiva. Nio föreningar omnämns
med namn, av dessa är 5 föreningar sådana som deltagit i In i Umeås aktivitetsdagar vid ett eller flera
31
tillfällen. De övriga fyra föreningarna, som inte varit med på aktivitetsdagarna, är etniska föreningar
som främst riktar sig till en särskild nationalitet eller kulturell identitet.13 Bland de övriga svaren på
frågan har de nyanlända snarare skrivit vilken typ av aktivitet man utövar än vad föreningen heter.
Afrikansk- och thailändsk dans samt yoga nämns, liksom att slöjda hemma och en idrotts cup som
genomfördes med medel från In i Umeå. Dessa är aktiviteter som varit framträdanade under In i
Umeås aktivitetsdagar. En person nämner även en aktivitetsdag som föreningsnamn i enkäten. Detta
indikerar att det råder en viss förvirring bland många av de nyanlända vad det innebär att vara med i
en förening och att det är lätt att blanda ihop att vara med i förening med att delta i
föreningsaktiviteter på aktivitetsdagar. Det skulle också kunna innebära att de föreningar som
deltagit har fått nya medlemmar genom aktivitetsdagarna. Men utifrån projektledarens erfarenheter
av kontakt med föreningarna menar man att aktivitetsdagarna inte gett någon större tillströmning av
nya medlemmar till föreningarna, men att det väckt intresse och att det i viss utsträckning lett till att
nyanlända sökt upp föreningarna och deltagit i aktiviteter. I vilken utsträckning och om detta sker på
en regelbunden basis framgår inte av enkäten.
Föreningsaktivas könsfördelning
Nästa steg i analysen är att undersöka vilka som är föreningsaktiva, beroende på kön, ålder och
vilken betydelse tidigare föreningsaktiviteter i hemlandet har. Utifrån ovanstående diskussion bör vi
dock betrakta sifforna om antal föreningsaktiva med viss försiktighet eftersom det är svårt att
uppskatta den generella och individuella föreningskompetensen utifrån dessa kvantitativa mätningar.
Däremot har vi som tidigare nämnt utgått ifrån de nyanländas angivna upplevelse av att vara med i
förening och därför är mätningen intressant och bör diskuteras.
Statistiska Centralbyrån visar på att män är i större utsträckning än kvinnor medlemmar i politiska
partier och i idrotts- eller friluftsföreningar. Det är också vanligare att män deltar aktivt i en idrottseller friluftsförenings verksamhet. Däremot är kvinnor i högre grad än män medlemmar i någon
humanitär hjälporganisation, fredsorganisation eller annan grupp för internationella frågor, samt
medlemmar i en fackförening. Kvinnor, som är 65 år eller äldre, är i större utsträckning än män
medlemmar i en kultur-, musik-, dans- eller teaterförening. Detsamma gäller pensionärsföreningar,
där det är vanligare att kvinnor än män som är 65 år eller äldre är medlemmar och dessutom deltar
aktivt i pensionärsföreningens verksamhet. När man jämfört dessa aktiviteter mellan etniskt svenska
och personer med utländsk bakgrund så är det en större andel personer med svensk än med utländsk
bakgrund som är medlemmar i fackförening, idrotts- eller friluftsförening, kultur-, musik-, dans- eller
teaterförening samt i pensionärsförening. Det är också vanligare att personer med svensk bakgrund
deltar aktivt i en idrotts- eller friluftsförenings verksamhet (SCB 2011).
Av de 77 nyanlända som svarat på frågan om de är med i en förening eller inte har något fler kvinnor
svarat ja. Detta skiljer sig således jämfört med rikssnittet men skulle kunna förklaras med att de som
svarat har tillhört den typ av föreningar som kvinnor oftast är medlemmar i. Som vi kunde se tidigare
har In i Umeås olika forum lyckats attrahera olika typer av föreningsgrupper vid olika tillfällen, och de
typer av föreningar som varit mest närvarande är etniska, kulturella och sakfrågor/politiska
föreningar. Siffran kan möjligtvis förklaras med att In i Umeås aktivitetsdagar, inspirationsträffar samt
13
Dessa är Afghanska föreningen, Kurdiska föreningen, FUFM (föreningen för utbildning, fritid och mångfald)
samt Eritreanska föreningen.
32
föreningsvärdsutbildningar har nått majoriteten av de föreningar som traditionellt förknippas med
kvinnor, som exempelvis kultur-, musik-, dans-, teaterförening eller föreningar med humanitära
frågor. Att männen inte är lika många skulle också kunna förklaras med att idrottsföreningarna som
på något vis deltagit i In i Umeås regi har varit väldigt få jämfört med övriga föreningar.
Svarsfrekvens: 77
Figur 4 Föreningsaktivitet, kön, procent
Man
Kvina
62%
38%
46%
Med i förening
54%
Inte med i förening
Föreningsaktiva inom olika föreningsgrupper
Nedan redogörs vilka föreningar de föreningsaktiva nyanlända uppger sig vara med i.
Av de nio föreningar som namngivits i enkäten är fem etniska, två sociala, samt två större idrotter.
Utöver de nio namngivna föreningarna vittnar enkätsvaren om att de nyanlända betraktade sig som
”med i föreningar” medan man troligtvis har beskrivit den aktivitet som erbjudits på aktivitetsdagar.
De föreningar som deltagit under dessa dagar och som tillhandahållit dessa typer av aktiviteter
betraktas som etniska föreningar. Med etnisk förening menas här föreningar som främst vänder sig
till en särskild etnisk- eller religiös grupp, men kan även bestå av en variation av dessa. Aktiviteterna i
dessa föreningar är inte lika fokuserade på ett enda område som andra föreningar och de kan ha en
mindre ”formell” prägel där det är lättare att delta spontant och komma och gå som det passar. I
förhållande till de få föreningar som nämnts är det tydligt att det är de etniska föreningarna som
lyckats få flest nya medlemmar. Etniska och religiösa föreningar har varit mest förekommande på
värdutbildningarna och inspirationsträffarna. På aktivitetsdagarna var den mest representerade
föreningsgruppen kulturella samt mindre idrottsföreningar och sociala föreningar. Och på
inspirationsträffarna var det vanligast med övriga verksamheter samt sociala, kulturella och etniska
föreningar. De sistnämnda är också de vanligast förekommande föreningarna på projektets
aktiviteter. Projektledaren bekräftar att det är svårt att nå framförallt de stora idrottsföreningarna,
det gäller både att få dem att medverka i de anordnade aktiviteterna men också vad gäller
nyanländas medlemskap i dessa föreningar. I en intervju med en större idrottsförening lades det
fram en problematik som skulle kunna förklara detta. Att det är svårt få ledare, högt söktryck redan
som det är, att ungdomar födda i Sverige hunnit träna längre och skapar därmed obalans i prestation
samt att kommunikationen inom föreningen är svårare när det handlar om en sådan stor förening.
Idrottsföreningar kan ha en form av rekrytering som utestänger nyligt invandrade samt att det finns
andra inneboende strukturer som skapar barriärer för att inkluderas i idrottsgemenskapen. Exempel
33
på detta kan vara hur föreningen värdesätter prestation hos sina medlemmar men även förutfattade
meningar om språkliga och kulturella hinder, som tillsammans skapar och bidrar till en omedveten
strukturell diskriminering (Bjuhr 2012).
Vad gör nyanlända i föreningar
Utifrån enkätensvaren är de vanligaste aktiviteter som nyanlända utövar i föreningarna dans och
musik, idrott, caféverksamhet och att träffa landsmän. Kvinnor anger i större utsträckning att de
ägnar sig år dans och musik samt aktiviteter som att slöjda, laga mat, vara i skogen och samtala om
religion och politik. Män idrottar i föreningarna i marginellt större utsträckning än kvinnor men både
Caféverksamhet och idrott är ungefär lika vanligt förekommande bland män som kvinnor. Vanligast
förekommande aktiviteterna bland så väl ungdomar som vuxna är att ägna sig åt idrott och dans och
musik i föreningar. Ungdomar från Hedlundaskolan uppger även ”träffade landsmän” som en av de
vanligaste aktiviteterna i föreningen. Även nyanlända som inte är med i någon förening har svarat på
frågan ”Vad gör du i föreningen?” vilket än en gång indikerar att det är oklart för vissa nyanlända vad
det innebär att vara med i en förening.
Föreningsaktiva åldersfördelning
Figur 5 nedan visar av 83 svarande att SFI skolans elever (vuxna) är föreningsaktiva i något större
utsträckning än ungdomarna vid Hedlundaskolan och Östra gymnasiet. Därtill framgår att
ungdomarna i högstadie- och gymnasieålder är mer osäkra än de vuxna SFI eleverna på om de är
med i en förening eller inte. Ca 11 procent av ungdomarna svarar att de inte vet om de är med i en
förening jämfört med ca 4 procent av gruppen vuxna. En möjlig förklaring till detta skulle kunna vara
att SFI skolans elever har fått fler aktivitetsdagar och därför ser sig som ”med i förening” i större
utsträckning, trots att det kanske i realiteten innebär att de ”provat på” föreningsaktiviteter vid fler
tillfällen. En annan tänkbar förklaring skulle kunna vara att vuxna har lättare att kontakta föreningar
på grund av att de har mer erfarenhet av kontakter med civilsamhället generellt. På grund av att
antalet svarande från Hedlundaskolan och Östragymnasiet är betydligt färre än för SFI skolan bör
siffrorna betraktas med viss försiktighet. Utvärderingen visar dock på en tendens bland de yngre
nyanlända att vara mindre aktiva i föreningslivet och mer osäkra på om de är med, än de äldre
eleverna. Utvärderarna menar också att det är rimligt att anta att en individ som inte vet om den är
med i en förening eller inte, sannolikt inte är det, med tanke på att det inte tycks helt klart för många
av de nyanlända vad det innebär att vara med i en förening. Dessa uppgifter skiljer sig däremot från
statistik bland föreningsdeltagande i Sverige generellt, där det är vanligare att yngre deltar i friluftseller idrottsföreningar eller politiska demonstrationer (SCB 2011).
34
Figur 5 Föreningsaktivitet, vuxna och ungdomar, procent
Vuxen
Ungdom
54% 54%
42%
35%
4%
Med i förening
Inte med i
förening
11%
Vet inte
Föreningsaktiva – betydelsen av föreningsaktivitet i hemlandet
Enkätundersökningen visar också att de nyanlända som har föreningserfarenhet sedan tidigare, från
annat land än Sverige, är mer benägen att bli föreningsaktiv i Umeå än de som inte varit det. Antalet
nyanlända som inte har föreningserfarenhet sedan tidigare är dock större än de som har
föreningserfarenhet, se tabell nedan av totalt 79 svarande.
Figur 6 Tidigare föreningsaktivitet i annat land, procent
Föreningsaktiv i annat land
Inte föreningsaktiv i annat land
59%
60%
33%
36%
5%
Med i förening
Inte med i
förening
7%
Vet inte
72 procent av de nyanlända14 som svarat på denna fråga har inte någon tidigare erfarenhet av
föreningsliv utanför Sverige. Av de som varit med i förening tidigare, i annat land än Sverige, är
andelen som är med i förening i Umeå betydligt högre än bland de som inte varit med i förening
tidigare. Föreningserfarenhet verkar alltså ha betydelse för om personen i fråga väljer att engagera
sig på nytt i någon förening i det nya landet, vilket går att koppla till att föreningskompetens går i
socialt arv (Svedberg et al 2010). Det bör dock poängteras att trots erfarenheter av att vara med i en
förening från hemlandet kan det ändå upplevas svårt att gå med i en svensk förening, på grund av att
föreningskulturerna skiljer sig åt. Där forskning bland annat lyfter fram upplevda hinder såsom
språkbarriär och rädsla för att språkkunskaper i svenska inte ska vara tillräckliga för att man ska
kunna förmedla sig (Stigendal 2008). Andra hinder kan handla om kulturella olikheter, där
definitionen för vad som är ”föreningsaktiv” kan variera mellan olika länder. Att vara föreningsaktiv i
Sverige behöver nödvändigtvis inte innebära det samma som att vara föreningsaktiv i ett annat land.
I andra länder kan människor spela fotboll i lika stor utsträckning och ha en aktiv fritid, men i mer lös
14
Det interna bortfallet uppgår här till 20 personer.
35
och spontan organisation i jämförelse med en svensk föreningsorganisation. Vad som händer när
man kommer till Sverige och saknar den föreningskompetens som vi lär oss är att det uppstår en
resursbarriär som förvårar inkluderingen av nyanlända. Svenskt föreningsliv måste däremot bli
medvetna samt på ett pedagogiskt sätt kunna förmedla vad det innebär att vara med i en förening,
och inte ta detta för givet. För vad utvärderingen kan se är att det finns många nyanlända som
faktiskt vill bli medlemmar, men av flera anledningar inte blir det ändå.
Vill delta i en förening
Genom enkätundersökningen kan man konstatera att majoriteten av de nyanlända som svarat på
enkäten vill vara med i en förening, men att alla inte är det ändå. Det är fler män än kvinnor som vill
gå med i en förening men som ännu inte gjort detta. Även sett till vuxna och ungdomar så vill
majoriteten av båda grupperna bli medlem i en förening. Det går att se en svag tendens till att vuxna
är mer intresserade än ungdomar, vilket kan hänga samman med att Umeå kommun ger
fritidsfrämjande insatser i form av friskvårdare för vuxna nyanlända vid SFI, men inte för ungdomar
vid Östragymnasiet och Hedlunda skolan. Av tabellen nedan framgår att majoriteten av nyanlända vill
vara med i en förening.
Figur 7. Nyanlända som upplever sig vara med i förening samt dem som gärna vill gå med i en förening.
Vill vara med i en förening
Är med i en förening
45
49
33
21
18
Nej
Vet inte
5
Ja
Nej
Ja
Vet inte
När vi här jämför antalet som är med i föreningar mot dem som gärna vill vara med i en förening ser
vi att det är 49 personer som vill vara med i en förening och 45 personer som inte är det. Vi kan alltså
konstatera att majoriteten av de nyanlända vill vara med i en förening men många av dem som vill
vara med är inte med. Nästa steg är att undersöka i vilken utsträckning och på vilket sätt nyanlända
vill vara med och aktiva i föreningslivet. Nedan ser vi en tabell som visar hur ofta nyanlända kan
tänka sig att vara aktiva i en förening.
Tabell 2. Hur ofta de nyanlända vill delta i föreningsaktiviteter, antal
Dagligen
1 ggr vecka
1 ggr månad
När det passar
Vill inte vara med
Total
Ja
2
17
3
18
3
43
Nej
1
2
2
3
9
17
Vet inte
6
3
6
2
17
36
Total
3
25
8
27
14
77
De flest nyanlända svarar ”När det passar mig- jag vill inte ha bestämda dagar och tider” eller
alternativt en gång i veckan. Detta indikerar att ungefär lika stor andel av de nyanlända kan tänka sig
att delta på en regelbunden basis som andelen nyanlända som vill kunna välja från dag till dag när de
deltar. En av de intervjuade föreningsvärdarna har själv upplevt att många nyanlända är med på
föreningsaktiviteter ’när det passar’. På grund av detta är det viktigt att ge kortsiktig information.
Vi har på Facebook, vecka för vecka info. Man måste förstå, jag är också invandrare, jag tänker
inte långsiktigt. De flesta invandrare, jag kan inte tala för alla, så tänker man kortsiktigt. Man
jobbar på nyheter varje dag. Det är bra, men det beror på hur man ser det. Jag sätter vecka för
vecka, sätter jag för nästa månad så kommer ingen ihåg det.
Detta kan ge en indikation om vilka olika behov som finns inom gruppen nyanlända. Men det ger
också en fingervisning på en problematik kring föreningsaktiviteters regelbundenhet, och kan
förklara varför vissa nyanlända anser sig vara med i förening trots att de inte har något regelbundet
deltagande. Eftersom mycket av det svenska föreningslivet är uppbyggt kring särskilda tider och
dagar som föreningsmedlemmarna har att förhålla sig till, kan detta innebära att det traditionella
sättet att organisera aktiviteter inte passar många av de nyanlända. För föreningarna kan det bli svårt
att planera aktiviteter. Det är även viktigt att de nyanlända som exempelvis vill satsa på en idrott
förstår vikten av att delta regelbundet för att få möjlighet att platsa i laget eller ha samma
möjligheter att utvecklas. Att delta ”när man känner för det” är långt ifrån ett problem i alla
föreningar. Många föreningar har som citatet ovan visar valt det mer spontana upplägget på sina
aktiviteter.
Nyanländas kunskap och erfarenheter av föreningslivet
Hälften av dem som kommit i kontakt med In i Umeå och som svarat på utvärderingens enkäter
uppger att de vet hur man får kontakt med en förening i Umeå. Resultaten visar även på att ju äldre
man är samt ju längre man bott i Sverige ökar chanserna till en större föreningskompetens.
Att veta hur man kan gå tillväga för att ta kontakt med en förening är en viktig förutsättning för att
kunna skapa en aktiv fritid, vilket i sig är viktigt för integrationsprocessen (Fundberg & Lagergren). In i
Umeå har främst genom informationsinsatser i klassrum och genom aktivitetsdagar gett information
till nyanlända om vad en förening är och hur man kan gå tillväga för att kontakta föreningar. Av de
nyanlända som ingår i enkätstudien uppger drygt 57 procent att de vet hur de idag kan få kontakt
med föreningar i Umeå. 43 procent svarar att de inte vet hur man kontaktar föreningar, trots In i
Umeås informationsinsatser.
Tabell 3. Känner till hur man kommer i kontakt med en förening, antal, procent
Vet
hur
kontaktar
en förening
man
Frekvens
Procent
Ja
51
57 %
Nej
Total
39
83
43 %
100 %
37
Anledningarna till att många nyanlända saknar kunskap om hur man kan kontakta föreningar är
sannolikt flera. Det kan exempelvis vara ett resultat av att tolkar inte använts vid samtliga
informationstillfällen och att språkliga hinder därmed gjort att nyanlända inte kunnat ta till sig
informationen som tänkt. Det kan också vara ett resultat av att det svenska sättet att organisera
fritidsaktiviteter är främmande och det därför tar tid att förstå föreningen som organisationsform (de
Los Reyes & Kamali). Av intervjuerna med friskvårdarna framkommer även exempel på nyanlända
som har kunskap på ett teoretiskt plan om hur man kan kontakta föreningar, men inte agerar på det i
praktiken. Den nyanlände har fått och förstått information om svenskt föreningsliv men trots att
personen i fråga vill delta i aktiviteter kontaktar den inte föreningen. Anledningen tros i detta fall
delvis vara rädsla för rasism och att uppleva utanförskap (de Los Reyes & Kamali).
Den grupp som visar på minst kunskap om hur man kontaktar en förening är ungdomar. 87 procent
av ungdomarna svarar att de inte vet hur man går tillväga, medan 78 procent av de vuxna känner till
hur man kontaktar en förening. En möjlig förklaring till detta är att vuxna på SFI skolan har fått mer
insatser från projektet i form av aktivitetsdagar och In i Umeå Café. Den stora skillnaden mellan
grupperna skulle även kunna bero på att det är svårare som ung att ta eget initiativ i ett forum som
kan upplevas främmande, vuxna har mer erfarenhet av kontakter med civilsamhället generellt och
vet därför mer om hur man ska gå tillväga. Sett till medborgerliga aktiviteter i Sverige har unga
personer i större utsträckning deltagit aktivt i det civila samhället i politiska syften, samtidigt som
personer upp till 24 år och över 75 år ofta anser sig sakna möjligheter att kunna påverka samhället.
Däremot skiljer det sig i fråga om bakgrunder där personer med utländska bakgrunder inte alls är lika
aktiva i det civila samhället, politiska diskussioner samt föreningslivet jämfört med personer med
svensk bakgrund (SCB 2010), inte minst gällande deltagande i idrottsföreningar (Riksidrottsförbundet
2010). Att unga nyanlända inte har god kunskap kring hur man kontaktar en förening kan alltså delvis
bero på att det svenska föreningslivet går i socialt arv vilket kan förklara varför personer med svensk
bakgrund deltar i större utsträckning. Samt den strukturella diskrimineringen som skapar ett
utanförskap som ofta kan förekomma inom föreningslivet riktat till personer med utländska
bakgrunder (de Los Reyes & Kamali). För de målgrupper som inte tar del av föreningskulturer finns
därmed barriärer, som skulle kunna förklara varför ungdomar har svårare för att veta hur man kan
kontakta föreningar.
Figur 8. Vet hur man kontaktar en förening fördelat på ungdomar och vuxna, procent.
Vet hur man kontaktar förening
Ja
Nej
87%
78%
22%
Vuxen
13%
Ungdom
Enkätundersökningen visar även att bland gruppen ungdomar är det är svårare att veta hur man ska
kontakta en förening om man vistats i Sverige en kortare tid. Det är rimligt att föreställa sig i och med
att det är mycket ny information att ta in när man först kommer till ett nytt land. De nyligt
invandrade befinner sig i vad Diaz kallar primärintegration den första tiden i det nya landet.(Diaz
38
1997) Detta innebär begränsningar i den enskildes handlingsutrymme, eftersom individer initialt inte
har de kunskaper som förutsätts för att oberoende och fritt kunna välja bland vad som står till buds i
det nya samhället, som kommunikation, ekonomi och arbete, boendealternativ samt olika sociala
utbud. Av intervjuer framgår det även att man inte kan förvänta sig för mycket av nyanlända heller,
på grund av att allt för dem är nytt. ”… även om man haft roligt på prova på dagen så kanske man
inte är redo på en gång, men efter några års tid kanske man minns när man fick prova spela schack
och kommer på att det är något man vill göra. Man kanske måste bli lite bekväm i samhället och
språket och veta lite om hur saker fungerar.”
Tabell 4 visar vad ungdomarna svarat i enkäten på frågan om hur man kan kontakta en förening,
vilket vi jämfört med den tid de vistats i Sverige. Att en stor majoritet av de svarande befinner sig i
kategorin som vistats i Sverige en kortare tid kan påverka utfallet, varför resultatet bör betraktas
utifrån detta. Det tycks dock som att det finns en tendens till att ju längre ungdomen vistats i Sverige
desto större är kännedomen om hur man kontaktar föreningar. Enkätundersökningen visar även att
kvinnor i något högre utsträckning än män känner till hur man kontaktar en förening, se figur 9.
Tabell 4. Känner till hur man kontaktar en förening jämfört med vistelsetid i Sverige, antal
Känner till hur man kontaktar en förening
År i Sverige
0-1
1-2
2-3
3-4
4Total
Ja
9 (27 %)
3 (33 %)
2 (50 %)
2 (100 %)
1 (100 %
Nej
24 (73 %)
6 (67 %)
2 (50 %)
0 (0 %)
0 (0 %)
Total
33 (100 %)
9 (100 %)
4 (100 %)
2 (100 %)
1 (100 %)
17 (35 %)
32 (65 %)
49 (100 %)
Figur 9 Känner till hur man kontaktar föreningar, kön, procent.
Känner till hur man kontaktar en förening
Kvinna
67%
47%
Ja
Man
53%
33%
Nej
33 procent av kvinnorna och 53 procent av männen svarar att de inte vet hur man kontaktar en
förening. Om man studerar åldersgrupperingen hos män och kvinnor framgår det att gruppen män i
större utsträckning består av ungdomar. Cirka en tredjedel av de 90 nyanlända som svarat på frågan i
figur är ungdomar. Av dessa är 21 män och 9 kvinnor. Detta skulle kunna betyda att det är ålder
snarare än kön som gör att gruppen män har sämre kännedom om hur man kontaktar föreningar.
39
Enkätundersökningen visar också att de nyanlända som har föreningserfarenhet sedan tidigare, från
annat land än Sverige, är mer benägna att bli föreningsaktiva i Umeå under det senaste året än de
som inte varit det. Antalet nyanlända som inte har föreningserfarenhet sedan tidigare är dock
avsevärt större än de som har föreningserfarenhet, se figur 6. Tidigare erfarenheter påverkar således
om man väljer att engagera sig i en förening i Sverige. 79 personer har svarat på denna fråga så
bortfallet är på 15 %. Av de som varit med i förening tidigare, i annat land än Sverige, är andelen som
är med i förening i Umeå betydligt högre än bland de som inte varit med i förening tidigare.
Föreningserfarenhet verkar alltså ha betydelse för om personen i fråga väljer att engagera sig på nytt
i någon förening i det nya landet. Vilket kan tyda på att en viss föreningskompetens spelar roll för
individen när det gäller att delta i en förening. (Emami & Lundvall i Bengtsson et al 2009). Vilket även
skulle förklara att bristen på föreningskompetens kan fungera som en utestängande mekanism.
In i Umeås betydelse
För att få en indikation om i vilken utsträckning projektet nått ut till de nyanlända som informerats i
klassrummen ställdes frågor om de kände till In i Umeå, samt om de kände igen de anställda inom
projektet. Av figur 11 framgår det att 76 procent av de 88 nyanlända som svarade på frågan kände till
In i Umeå, i vilken utsträckning framgår inte av enkätsvaren. Det kan mycket väl vara så att nyanlända
deltagit i In i Umeås aktiviteter men inte känner till projektnamnet. Av de 21 nyanlända som svarat
att man inte känner igen projektet är 11 ungdomar, var av 8 elever vid Hedlundaskolan. Som tidigare
nämnts så har framförallt Hedlundaskolan kommit in senare under projekttiden och därmed inte haft
samma möjligheter att delta i projektets aktiviteter, vilket kan förväntas påverka deras möjligheter
till kännedom om In i Umeå.
Figur 10. Kännedom om projektet In i Umeå, procent.
Känner till In i Umeå
Figur 11.
76%
Känner igen projektarbetarna, procent
24%
Ja
Känner igen projektledarna
87%
Nej
13%
Ja
Nej
Vad gäller projektarbetarna, som visades med bild i enkäten, svarade samtliga 92 personer på frågan
ifall de kände båda eller någon av dem. Projektarbetarna har förutom att informera i klassummen
bland annat medverkat vid aktivitetsdagarna och synts i media. Att större andel kände igen dem på
bild är positivt, däremot går det inte att avgöra ifall detta innebär att de nyanlända vet vad
projektarbetarna har för uppgift. Det kan också förklaras med att man vet vilka de är eftersom man
träffat dem på exempelvis aktivitetsdagar och i klassrummet, men att man inte blivit medveten om
att de tillhör ett projekt som heter In i Umeå. Projektarbetarna kan alltså ha påverkat de nyanlända
40
utan att projektnamnet har satt sig på minnet. Vad vi också valde att titta på gällande projektets
betydelse för nyanländas väg in i föreningslivet var hur de nyanlända angav att de blivit medlemmar.
Av de sammanlagt 33 nyanlända som uppgett att de är aktiva i en förening (se figur 4) svarar samtliga
på frågan om hur de blev medlemmar. Vi gav dem här flera alternativ att välja mellan som visas
nedan i figur 15.
Tabell 5. Hur nyanlända blivit medlem i förening, antal
Eget initiativ
Kompis
In i Umeå
Skolpersonal
Annons/anslag
Annat sätt
Total:
Antal
4
15
2
7
5
33
Av tabell 5 framgår att kompisar är den vanligaste ingången till föreningslivet. Sett till antalet som
svarat på denna fråga verkar den även rimligt att de 33 som angett att de är med i en förening (se
figur 8) Detta varierar dock något mellan de olika åldersgrupperna. Bland ungdomarna på
Hedlundaskolan och Östra gymnasiet är kompisar det alternativ som flest personer svarar, medan
det bland SFI eleverna är vanligare att personalen på skolan spelat stor roll för kontakten med
föreningslivet. Att personalen på just SFI skolan har sådan stor betydelse förklaras sannolikt med den
funktion som deras friskvårdare fyller. Friskvårdarna har i sin yrkesroll möjlighet att verka som en
länk mellan eleverna och föreningslivet, och i detta arbete har In i Umeå haft viss betydelse.
Hedlundaskolan och Östragymnasiet saknar i stor utsträckning denna personalresurs. Av enkäten
och intervjuerna kan utvärderarna konstatera att In i Umeå haft viss betydelse för nyanländas
delatighet i föreningslivet. Men även om In i Umeå inte varit en direkt bidragande faktor till att
nyanlända blivit aktiva i en förening så har deras arbete stimulerat och påverkat andra. SFI menar att
”från vår sida är det lättare att hjälpa föreningarna och lättare att hjälpa våra elever därför att In i
Umeå finns” vilket tyder på att projektet satt något i rullning som leder till en positiv påverkan på
kontakten mellan nyanlända och föreningslivet i Umeå. In i Umeås betydelse kan märkas i det
nätverk som byggt upp
utifrån deras aktivitetsdagar, inspirationsträffar samt
föreningsvärdsutbildningar. Detta nätverk kan påverka andra människor och föreningar till att vilja
arbeta med integrationsfrågor, men även att de som redan deltar upplever ett mentalt stöd från In i
Umeå och vetskapen om att det finns även ekonomiska stöd vid behov.
Tidigare i utvärderingen fastslogs att det är svårt att veta det exakta antalet nyanlända som genom
projektet blivit medlem i någon förening, men att projektledaren har erfarenheter av att föreningar
fått nya deltagare efter In i Umeås olika aktiviteter. Av den information som förmedlas i figur 15
verkar det direkta inflytandet projektet haft vara mycket begränsat, endast 2 personer uppger att de
blivit aktiv i en förening genom In i Umeå. Det indirekta arbetet genom samarbetet med
friskvårdarna och den stödfunktion som projektet inneburit tycks däremot haft större betydelse. In i
Umeå har påbörjat arbetet med att bygga upp en organisation i kommunen för att samla krafterna
som jobbar med integration genom föreningsliv i samma riktning. Detta jobb bör fortsätta eftersom
det kommer att ta några år till innan vi kan se dess riktiga betydelse. Vilka vägar de nyanlända tagit in
41
i föreningslivet är viktig information, inte minst till föreningarna. Detta är något som föreningarna
skulle kunna använda sig av för att få en indikation om hur man kan utveckla sitt rekryteringsarbete.
Öppnare och mer tillgängligt föreningsliv
För att undersöka behovet av att öppna upp föreningslivet i Umeå är det intressant att veta om det
finns något ”glapp” i förhållandet mellan om man vill vara med i en förening och om man är med
eller inte. Tabell 6 nedan visar dem som tidigare svarat att de vill vara med i en förening och hur
deras egentliga ”medlemskap” är fördelat.15
Tabell 6. Vill vara och är med i förening, procent och antal
Är med i förening
Är inte med i förening
Vet inte
Total
Vill vara med i förening
Ja
20 (46 %)
21 (49 %)
2 (5 %)
43 (100 %)
Nej
3 (16 %)
14 (74 %)
2 (10 %)
19 (100 %)
Vet inte
9 (50 %)
8 (44 %)
1 (6 %)
18 (100 %)
En slutsats som går att dra av detta är att det finns nya medlemmar för föreningar att rekrytera i
Umeå. Av dem som uppger att de vill vara med i en förening är det 49 procent som ändå inte är det.
Tabellen visar också att det finns 12 personer som är med i någon förening men som svarat att de
inte vill vara med i en förening eller att de inte vet om de vill vara med. Vad detta beror på går inte
att säga utifrån enkätstudien, men kanske är det individer som är på väg att lämna sina respektive
föreningar? Det skulle också kunna vara en effekt av att det är svårt för vissa nyanlända att skilja
aktivitetsdagarna och medlemskap i en förening åt. De nyanlända kan som utvärderaren tidigare
diskuterat ha provat på olika föreningsaktiviteter under en aktivitetsdag och därmed ansett sig vara
”med i förening” men egentligen inte ha något intresse av det. Av de 21 personer som vill vara med i
en förening men som ännu inte är det, är 8 kvinnor och 13 män. En av slutsatserna vi kan dra är att
många av de nyanlända uppger sig vilja gå med i en förening, eller i alla fall få delta i fler
föreningsaktiviteter, vilket ger föreningarna i Umeå en målgrupp av potentiella medlemmar. Detta
resultat motiverar även insatser och projekt som i likhet med In i Umeå aktivt stödjer processen att
öka nyanländas delaktighet i svenskt föreningsliv.
Som vi kunde se tidigare ville majoriteten av dem nyanlända vara med i föreningslivet, de flesta valde
dock att vara med ”när det passar”. En önskan av att delta ”när det passar” rimmar inte alltid väl med
exempelvis idrottsföreningar i Sverige, som i mångt och mycket bygger på ett regelbudet deltagande
och engagemang. Exempelvis visar en av Prema AB:s tidigare utvärderingar i Haparanda kommun att
kravet för deltagande i ett visst antal träningar för att få spela match upplevs som underligt för
nyanlända. Det finns säkerligen flera föreningar där spontant deltagande passar, men om du är
intresserad av idrott så fungerar det sällan att ”komma när det passar”. Dessa kunskaper är viktiga
15
Det är här ett internt bortfall på 13 % utifrån dem som tidigare svarat att de vill vara med i en förening, se
figur 4
42
att beakta när vi diskuterar: hur föreningslivet kan bli mer öppet och tillgängliga för nyanlända. Ett
öppet föreningsliv kanske inte bara handlar om att ”välkomna nyanlända invandrare” in i föreningen
såsom den är organiserad på det ”svenska sättet”. Vill vi nå ett ”mångkulturellt” samhälle så kanske
vi måste vara beredda att ”rucka på” viss del av den byråkratiska organisationen som kräver
regelbunden aktivitet och skapa fler möjligheter att exempelvis spela fotboll på mer spontanbasis,
exempelvis i form av drop-in verksamheter där förkunskaper och ”prestige” inte är styrande utan där
själva utövandet och gemenskapen och det faktum att individer får möjlighet att skapa sig en aktiv
fritid på sina premisser är tillräckliga vinster. Bjuhr intervjuade en idrottsförening som beskrev sig
som beredda att ”rucka på” sin organisation för de nyanländas skull.
Min teori är att många människor är invanda i tankemönster och träning ska kosta pengar
och sådär. Ibland när man tänker att man ska frångå något som är väldigt invant, så ska
man ta ett steg tillbaka och titta i praktiken, vad innebär det nu om jag frångår det här
invanda mönstret? Väldigt ofta är det inte mycket.
Ett sätt att göra en förening mer öppen och tillgänglig är således att testa andra organisationsformer.
Grundtanken med att påverka föreningslivet i Umeå till att bli mer öppet och tillgängligt för
nyanlända handlade om att föreningarna skulle bli medvetna om sin egen organisation,
rekryteringsrutiner och informationskanaler. Man skulle även skapa ett medvetande kring vikten av
ett bemötande som de nyanlända upplever sig välkomnade av, samt att de nyanlända lättare ska
kunna hitta en intressant förening att vilja gå med i. In i Umeå har lyckats fånga upp många
föreningar till att vilja börja, eller utveckla sig mer, inom dessa frågor. Följden av deras arbete kan
som tidigare nämnt vara ett skapande av ett nätverk som dels kan stötta varandra i dessa frågor men
även inspirera och påverka andra föreningar som ännu inte jobbar för att ha en mer öppen och
tillgänglig förening.
In i Umeås olika forum tilltalade vissa föreningsgrupper mer än andra. Såsom etniska föreningar som
var överrepresenterade på föreningsvärdsutbildningarna och kulturella/sociala föreningar som var
mest representerade på aktivitetsdagarna. För att se vilken föreningsgrupp som deltagit mest har vi
slagit samman antalet föreningar från samtliga tillfällen; inspirationskvällar, aktivitetsdagar samt
föreningsvärdsutbildningarna. Resultatet visas i figur 13 och har en totalsumma på 209 föreningar,
varav flertalet har varit på exempelvis både aktivitetsdag, föreningsvärdsutbildning och
inspirationskväll och säkerligen räknats mer än en gång. In i Umeå hade som mål att få minst 40
föreningar att aktivt delta i de anordnade aktiviteterna, vilket de har lyckats uppnå med tanke på att
123 föreningar deltagit under inspirationskvällarna och 46 föreningar har deltagit på
aktivitetsdagarna.
43
Figur 12. Deltagande föreningsgrupper vid samtliga In i Umeås aktiviteter.
Fördelning av deltagande föreningsgrupper
20%
24%
22%
15%
10%
7%
2%
* Baserat på antalet föreningar som deltagit på värdutbildning, inspirationsträffarna och aktivitetsdagarna.
Den mest förekommande föreningsgruppen på In i Umeås aktiviteter är sociala föreningar. Den näst
största gruppen av deltagare har varit övriga verksamheter, exempelvis studieförbund, kommunala
verksamheter, ungdomsgårdar och idrottsutbildare. Detta är alltså inte föreningar utan
verksamheter som är intresserade av att arbeta med integrationsfrågor. Att In i Umeå har nått en
bredare front än enbart föreningslivet är positivt eftersom chansen att påverka samhället i stort ökar
generellt. Etniska (även religiösa) och kulturella föreningar är de grupper som också varit med i
ganska hög utsträckning. Deltagandet har varierat, inte minst bland etniska föreningar som hade
många representanter på värdutbildningarna men hade väldigt lågt deltagande på aktivitetsdagarna.
Figuren visar därmed ett medelvärde ifrån samtliga aktiviteter, baserat på antalet föreningar på
aktivitetsdagarna, antalet individer som påbörjat föreningsvärdsutbildningen samt antalet föreningar
som registrerades på inspirationskvällarna. Uppdelningen av mindre och större idrotter handlar om
som nämnt tidigare, den idrott som utövas och hur vanligt förekommande den är, framförallt i Umeå
men även i Sverige generellt. Det som vi också nämnt tidigare är att de stora idrottsföreningarna har
varit svåra för In i Umeå att nå. I fortsättningen bör man således hitta ett nytt forum där denna
föreningsgrupp känner att de vill och har möjlighet att delta.
Att många övriga verksamheter har deltagit i In i Umeås olika aktiviteter och inte enbart ideella
föreningar, kan bero på att projektet uppmärksammats i media och frågan kan därmed ha spridits
internt inom kommunen och även spridits till fler kommuner än Umeå. Det var även ett av projektets
kvalitativa delmål, att få positiv uppmärksamhet i media, vilket säkerligen också gett resultat. Något
som också har påverkat spridningen av projektets arbete var det nätverkande som man satsade på i
början. Exempelvis kan skapandet av referensgruppen vara en faktor som gjort att projektets arbete
spridits till andra verksamheter. Det framkommer även av intervjuerna med föreningsvärdarna att de
upplever att frågan har hamnat på kartan på ett annat sätt genom projektet. Vad som kan ha gjort
Umeås föreningsliv mer öppet och tillgängligt i förhållande till detta, är alltså att det skapats ett
nätverk och en stödstruktur för föreningar och verksamheter som tidigare velat arbeta med dessa
frågor och för dem som fått upp intresset för dessa frågor. Detta stöd som föreningsvärdarna bland
annat har uttryckt som en följd av värdutbildningarna är viktig eftersom många föreningar drivs av
ideella krafter och har därmed inte så mycket tid, personella eller ekonomiska resurser att lägga på
utveckling av föreningarna. Föreningar har fått även praktiska stöd av In i Umeå då de arrangerat
44
egna aktiviteter och försökt bredda sin rekryteringsbas och därmed fått ekonomiska bidrag.
Sammanlagt har In i Umeå beviljat 35 aktiviteter till 22 föreningar, till en kostnad av cirka 345’000.16
Med dessa medel kan man alltså ha gett förutsättningar till ett mer öppet och tillgängligt föreningsliv
för de nyanlända genom att det skapats nya forum för nyanlända och föreningar att mötas. Om man
ser till de föreningsgrupper som tagit emot dessa bidrag ser vi i figur 14 att de flesta är etniska
föreningar, övriga verksamheter samt större idrotter. Två av de övriga verksamheterna har
samarbetat med etniska föreningar. Många av dessa insatser hade riktat sina aktiviteter till
målgruppen nyanlända vilket sågs som ett första steg till att på sikt integrera dem i föreningslivet. Att
utgå från segregation för att komma vidare i integration är inte ovanligt och kan ofta fungera bra då
det skapar en trygghet för individen (Forsell & Ingemarsson). De tolkar segregation antingen som en
självvald gemenskap eller som en påtvingad segregation, där den självvalda kan tolkas som en viktig
utgångspunkt för en nyanländ för att ta sig vidare i integrationsprocessen. Självvalda segregationer
kan vara positiva i den bemärkelsen att det bildas en gemenskap som inte bara stärker individerna i
sig utan även kan fungera som en öppning till att utvidga sitt kontaktnät.
Figur 13. Föreningar som beviljats ekonomiska bidrag, föreningsgrupper, antal föreningar.
Antal föreningar som beviljats medel
Antal aktiviteter
11
9
6
6
4
2
Etniska
Större idrotter
3
Mindre
idrotter
4
3
Övriga
4
Kulturella
3
2
Sociala
Vad man kan se utifrån denna figur är att egna anordnade aktiviteter för nyanlända har varit mer
populärt bland idrottsföreningarna är de övriga aktiviteterna som In i Umeå ordnat. Att uppmuntra
andra idrottsföreningar till detta kan alltså vara ett sätt för att nå ut till dem bättre.
En annan sak som främjat tillgängligheten till föreningslivet är den information som In i Umeå har
gett ute i skolorna för nyanlända. Personal på SFI berättar att ”föreningsinformationen som vi fått på
skolan är så bra, man vet oftast inte vad som finns, man kanske vet fotboll, men inte andra
föreningar som schack, fiske och annat som man annars inte kommer på att det finns. Det är jättebra
att de berättar”. Detta har kanske till viss eller stor mån öppnat upp föreningslivet för de nyanlända
eftersom den kunskap de fått kan ha reducerat den resursbarriär som annars uppstår på grund av
bristande kunskap. Kunskapen kan introducerat de nyanlända till en organisationsform som de
annars kan ta flera år att komma i kontakt med, frånsett många etniska föreningar som själv söker
upp sina landsmän. Kanske skulle det ta flera år för dem att upptäcka föreningslivet annars? Med
tanke på att SFI personalen upplever att de nyanlända nu fått information om föreningslivet som de
har kunnat ta till sig, jämfört med den korta information de fick innan av samhällsinformatörerna. Att
16
Exempel på dessa aktiviteter är översättningar av informationsmaterial, kulturkvällar, yogacirklar, dans med
nyanlända och SFI-elever samt fotbollsserie etc. Kostnader för In i Umeås aktivitetsdagar är medräknade i
siffran.
45
76 % av de som svarade på enkäten känner till In i Umeå, varav ännu fler känner till projektarbetarna
på bild visar att deras informationstillfällen gett resultat. Det visar vikten av att ge information om
något på rätt sätt. Att eleverna på SFI känner igen projektet In i Umeå samt dess medarbetare tyder
ändå på att In i Umeå nått fram till eleverna i ganska hög utsträckning.
In i Umeås betydelse
Förutom den kunskap som projektet erbjudit de nyanlända har man gett målgrupperna fler andra
förutsättningar för ett integrerat föreningsliv. Prova på aktiviteter, ekonomiska bidrag, kunskap
etcetera och nyanlända har kunnat nyttja detta genom praktiska erfarenheter av
föreningsaktiviteter. Att nyanlända som vill vara med ändå inte går med, beror det på att
föreningslivet inte blivit mer öppet och tillgängligt? Många föreningar har dock visat intresse för In i
Umeå medan andra föreningar inte har gjort det. Är det så att de föreningar som försökt öppna upp
sin förening inte erbjuder den typ av föreningsaktivitet som de nyanlända vill ha? Exempelvis delar
det generella intresset gentemot vissa idrotter, som är vanliga i Sverige, men att det är svårt att ta sig
in i dessa föreningar. Dels för att de inte har medverkat i lika hög utsträckning som andra föreningar
via In i Umeå men kanske också för att de inte ser något ”behov” av att rekrytera målgruppen
nyanlända. Idrottsföreningar ser inte alltid de nyanlända som en potentiell målgrupp av nya
medlemmar och inte som personer som kunde ha ett långsiktigt medlemskap, alltså ingen långsiktig
investering utan snarare en punktinsats (Bjuhr 2012). Föreningar som inte ser nyanlända som en
potentiell målgrupp har således en målgruppsbarriär som försvårar inkludering. Utifrån forskning är
det rimligt att tänka att dessa är svårast att nå och dessa har starkast hegemonisk kultur och mest
utestängande mekanismer i form av sociala osynliga regler beträffande klädsel och normativt
beteende vid idrottsutövande. Vad skulle då krävas för att få fler nyanlända att hitta en förening de
var intresserade av samt känna att de kunde gå med i den föreningen, om vi ändå utgår ifrån att de
besitter den praktiska kunskapen som behövs för att bli medlem. Behövs det som SFI personalen
uttrycker det ett ”lim” mellan de två målgrupperna för att det ska fungera. In i Umeå har pratat om
en matchningsverksamhet som skulle syfta till ”limma ihop” nyanlända med föreningar på ett bättre
sätt. Att börja jobba med en individuell matchning är inget som funnits tid för men som man har
starkt tro på inför framtiden. En individuell matchning skulle kunna möta upp de nyanlända bättre
efter personliga önskemål och tillsammans med det nätverk In i Umeå byggt upp, och som kommer
att kunna växa, skulle det finnas möjligheter för detta att fungera. I praktiken skulle det kunna gå till
så att en nyanländ anmäler intresse för att börja med gymnastik, varpå en
kontaktperson/föreningsvärd inom en gymnastikförening kan möta upp denna person och
introducera den nyanlända till föreningen. I dagsläget är det som SFI personalen säger i intervju att
projektarbetarna sitter på mycket information om vilka föreningar som är villiga att ta emot
nyanlända, men att dem själva inte har resurser för att vara den mellanhand som skulle krävas för en
matchning. En matchning skulle således kunna bidra till att de nyanlända upplevde föreningslivet än
mer öppet och tillgängligt än vad det är idag med mer långsiktiga resultat än vad en prova-på-dag har
gett. Personal på SFI menar i en intervju att det handfasta plockandet ut i föreningslivet har
resulterat i fler nya medlemmar än vad prova-på-dagarna har gjort, även om dessa har fungerat som
en inkörsport till en förening och en förståelse för vad det kan gå ut på.
Gällande In i Umeås betydelse för ett mer öppet och tillgängligt föreningsliv är vår analys att In i
Umeå har påverkat vissa föreningsgrupper i denna riktning mer än andra. Samt att olika forum
46
attraherar olika föreningsgrupper vilket är viktigt att tänka på i det fortsatta arbetet.
Idrottsföreningar generellt har varit svårare att nå fram till jämfört med kulturella, sociala och etniska
föreningar. Gällande politiska föreningar bör man ha i åtanke att det enbart finns cirka 20 sådana i
Umeå, vilket gör att de 2-3 politiska föreningarna som deltagit representerar ca 10 % av samtliga i
kommunen. Denna grupp har således en hårdare konkurrens i sett till antalet föreningar i övrigt,
vilket förklarar deras låga andel i figuren. Vi ser att det behövs djuplodande förändringar i
föreningarnas organisation om de ska kunna anpassa sig till ett mångkulturellt samhälle. Dessa
förändringar går delvis ut på ett förändrat beteende som är mer välkomnande mot nya personer, och
framförallt mot personer med andra erfarenheter än etniska svenskar. Kommer det in en ny person i
en grupp bör hela gruppen ändras. In i Umeå har byggt en organisation och behöver fortsätta den
förändringsprocessen på makronivå men även komplettera med ett arbete på mikronivå, i form av
individuell matchning.
Interkulturell dialog
Tanken med en interkulturell dialog var att på ett förebyggande sätt skapa förståelse för tysta
kunskaper och kulturers olika betingade värderingar samt skapa utrymme för möten där
interkulturella dialoger kan ske med ett öppet sinne. Det handlar om en kommunikation på lika
villkor. Det är svårt att mäta den interkulturella dialogen, men vi har utifrån det givna datamaterialet
diskuterat kring hur detta har kunnat möjliggöras.
För att skapa en förståelse för hur In i Umeå har främjat en interkulturell dialog frågade vi de
nyanlända om deras sociala nätverk. De tillfrågades om de umgicks mest med andra invandrare, med
svenskar eller lika mycket med båda grupper. De nyanlända som vid enkättillfället var föreningsaktiva
svarade även på en liknande fråga gällande vilka de umgås mest med i föreningen.17 På den första
frågan uppgav 50 procent att de umgicks lika mycket med båda grupper18. Ca 30 procent svarade att
de umgicks mest med invandrare och ca 20 procent att de spenderade mest tid med svenskar på
fritiden.
Tabell 7. Vilka umgås förenings aktiva och inte föreningsaktiva nyanlända mest med på fritiden
Vilka umgås du mest med på
fritiden?
Föreningsa
ktiv
Inte
föreningsa
ktiv
Vet inte
Total
Invandrare
8 (26 %)
13 (33 %)
2 (40 %)
23 (30 %)
Svenskar
Båda grupper
lika mycket
6 (19 %)
9 (23 %)
-
15 (20 %)
17 (55 %)
18 (45 %)
3 (60 %)
38 (50 %)
31 (100 %)
40 (100 %)
5 (100 %)
76 (100 %)
Total
17
På grund av att det inte tydligt framgick i enkäten att denna fråga endast riktade sig till föreningsaktiva har
ett mätfel uppstått, där fler än det antal som uppgivit sig vara föreningsaktiva svarat.
18
Antalet svarande var 82 personer vilket ger ett internt bortfall på ca 11 procent.
47
Av de 33 nyanlända som uppger att man är aktiv i någon förening så svarar 31 på frågan vilka de
umgås mest med på sin fritid. Av tabellen framgår att det endast finns marginella skillnader mellan
de nyanlända som är aktiv i föreningslivet och de som inte är det, vad gäller i vilken utsträckning man
umgås med svenskar eller invandrare på sin fritid. Andelen som upplever att de umgås lika mycket
med svenskar som med invandrare utgör den största delen, ca 55 procent. 26 procent svarade att de
umgås mest med andra invandrare och 19 procent att de umgås mest med svenskar.
Av tabell 8 nedan framgår att det är vanligare inom gruppen vuxna nyanlända att umgås med
svenskar än bland gruppen ungdomar. Detta kan tyckas något förvånade i och med att ungdomarna i
sin skolsituation har större kontakt med svenska elever än vad SFI skolans vuxna elever har. Men
båda grupperna har flest svarande som anger att de umgås lika mycket med båda grupper vilket kan
ge bättre förutsättningar för en interkulturell dialog. Problematiskt är dock att ungdomar har väldigt
liten andel som umgås mycket med svenskar och desto fler umgås enbart med invandrare.
Tabell 8. Vilka nyanlända umgås mest med på fritiden, vuxen/ungdom, procent, antal
Vilka umgås du mest med på fritiden?
Vuxna
Ungdomar
Total
Invandrare
11 (20 %)
14 (52 %)
25 (30 %)
Svenskar
14 (25 %)
2 (7 %)
16 (20 %)
Båda grupper lika mycket
30 (55 %)
11 (41 %)
41 (50 %)
Total
55 (100 %)
27 (100 %)
82 (100 %)
Vad vi vet är att In i Umeå har hjälpt och underlättat för föreningarna i deras arbete med att
inkludera nyanlända, samt skapat en mer öppen dialog föreningar emellan och utbyte av
erfarenheter. Detta kan i sig stärka integrationsprocessen från föreningarnas håll utifrån ett
långsiktigt perspektiv. Hur detta har påverkat de nyanlända kan för tillfället inte mätas annat än på
kort sikt, men vi bör ha i åtanke att det kan komma långsiktiga effekter av In i Umeå. Med tanke på
att en integrationsprocess är långvarig kan det vara så att den interkulturella dialog som stimulerats
av In i Umeå fram till idag, kan öka med tiden. Sett till Diaz som menar att den nyanlända under sin
primärintegration inte är så mottaglig för ny information och som SFI personal sade i en intervju, att
man kanske inte blir medlem idag men man kommer ihåg den där schackklubben och kanske går
med om några år. Primärintegrationen skulle kunna vara en anledning till att nyanlända som vill vara
med i föreningarn inte klarar av att ta det sista klivet till ett aktivt medlemskap. Enligt enkäter och
utvärderingens analys har nyanlända fått kunskap och praktiska erfarenheter av föreningsaktiviteter,
men ändå inte blivit medlemmar i den grad som kanske hade önskats. Men på samma vis som att
integration ska vara ömsesidig så kanske det låga antalet nyanlända medlemmar inte enbart beror de
nyanlända själva.
Det finns forskning som tyder på att föreningslivet i Sverige har en struktur, organisation och
hegemonisk kultur som i sig skapar ett utanförskap gentemot nyanlända och invandrare (Ålund &
Schierup samt Lundvall). Stigendal talar även om olika barriärer som sätter käppar i hjulet för att
nyanlända och föreningar ska kunna mötas i en ömsesidig dialog. I det första skedet kan det handla
om en målgruppsbarriär som gör att föreningar inte ser de nyanlända som potentiella målgrupper,
därav krävs det ganska mycket från båda parter för att ett möte ska bli av. I de fall där nyanlända
48
kommit i kontakt med föreningar men upplever en rädsla av att inte kunna passa in, kan det bland
annat handla om att det från föreningarnas sida krävs vissa resurser i exempelvis kunskap, språk,
sociala regler och inte minst att man förväntas ligga på en viss prestationsnivå. Dessa resursbarriärer
är något som föreningar bör bli medvetna om för att kunna beskriva för nyanlända hur man tänker
och funderar i en förening i Sverige. Denna typ av exkludering som kan ske gentemot en viss
målgrupp behöver alltså inte alltid vara en medveten handling, utan det handlar för föreningarna om
att bli medvetna om vilka strukturer och skrivna/oskrivna regler som finns, för att kunna föra detta
vidare.
Ett exempel på en förening som fungerat väldigt bra i förhållande till hinder och exkluderande
mekanismer är den som började med att starta en introduktionsklass. De såg till att de nyanlända fick
den kunskap i svensk terminologi och oskrivna regler för föreningen som behövs, samt ekonomiska
bidrag som de fick från In i Umeå, för att sedan låta dem gå vidare till den övriga idrotten. Till att
börja med såg man de nyanlända som en faktisk målgrupp och gav dem sedan de resurser de
behövde för att ta sig in samt stanna i föreningen. När de nyanlända sedan kunde utöva idrotten med
de etniskt svenska ungdomarna gavs här förutsättningarna för en interkulturell dialog. I det här fallet
kunde alltså In i Umeå bistå en förening till att inkludera nyanlända som på längre sikt kunde skapa
interkulturella dialogtillfällen.
Generellt sett kan man nog säga att av de aktiviteter som In i Umeå anordnat så är det
aktivitetsdagarna som gett bäst förutsättningar för en interkulturell dialog, eftersom både föreningar
och nyanlända har fått mötas där. I övrigt har de gett föreningar förutsättningar till att själva kunna
skapa interkulturella dialoger. Aktivitetsdagarna tilltalade mest kulturella och sakfrågor/sociala
föreningar samt mindre idrotter. Många sociala föreningar är inriktade på en specifik målgrupp,
exempelvis pensionärer, hörselskadade eller funktionshindrade eller sakfrågor gällande jämställdhet,
rättigheter och mot narkotika. Dessa föreningar kan sannolikt nå ut till många av de nyanlända så
länge det finns en igenkänningsfaktor, men däremot tror vi att vissa föreningar har möjlighet att
tilltala ett större antal, som en kulturell- eller idrottsförening, jämfört med sakfrågor/sociala
föreningar som inte tilltalar alla på samma sätt. Sett till personer mellan 16-84 år i Sverige så har
idrottsföreningar flest medlemmar och därefter med knappt halva antalet medlemmar kommer
kulturella föreningar, se figur 22. Vad de nyanlända själva skulle önska gå med i för typ av förening är
inget vi kan dra slutsatser om utifrån det datamaterial vi har, däremot kan man tänka sig att de delar
intresse med majoriteten. Att aktivitetsdagarna har lyckats attrahera många kulturella- och
idrottsföreningar är således bra för långsiktiga möjligheter av interkulturella dialoger.
Sett till samtliga aktiviteter som In i Umeå ordnat och vilka föreningsgrupper som varit mer
förekommande än andra är det förutom politiska föreningar idrottsföreningar som haft lägst
deltagande, detta beror framförallt på inspirationsträffarna där de hade väldigt lågt deltagande. De
etniska föreningarna har deltagit i ganska hög grad och vad som särskiljer dessa från de andra är att
de ofta riktar in sig på en specifik landsgrupp och man har som nyanlända möjligheter att tala sitt
modersmål med människor som hunnit bo i Sverige ett tag. Ingemarsson & Forsell menar att denna
typ av självvalda segregation ofta kan vara en bra utgångspunkt för en vidare integration. Den kan
skapa en trygghet och en början till en vidareutveckling av ett socialt nätverk. De etniska
föreningarna kan alltså ge lägre möjligheter till interkulturella dialoger mellan etniskt svenska och
nyanlända på kort sikt, men generera till mer på längre sikt.
49
Avslutningsvis kan vi se att In i Umeå skapat vissa förutsättningar för att föreningar ska kunna bli en
plats för interkulturella dialoger. Detta har skett genom aktivitetsdagarna där nyanlända och
föreningar har fått mötas, genom den kunskap och förståelse för föreningslivet som nyanlända fått
samt genom det nätverk som skapats av In i Umeås regi. Det handlar om att skapa möjligheter och
att det var ett bra val att jobba kvantitativt istället för kvalitativt, på grund av att ett kvalitativt
tillvägagångssätt hade kunnat generera i ett fåtal goda exempel medan de istället har byggt en
organisation med bred grund och många individer. Den organisation och nätverk som In i Umeå
byggt har man lyckats mobilisera kommunens krafter, engagerat både föreningar, skolor och
nyanlända samt ett väldigt stort antal människor inom kommunen som berörs av frågan integration i
föreningslivet. En organisation ger en känsla av helhetsansvar där alla som berörs av frågan i Umeå
kommun har ett ansvar i att verka för integration genom föreningslivet, en organisation innebär även
att mobilisera alla krafter i samma riktning. I våra intervjuer har man även uttryckt att vikten av att
det finns några som håller i frågan och som finns som stödfunktion och mentalt stöd som en symbol
för att frågan är viktig.
50
SLUTSATSER OCH UTVECKLINGSMÖJLIGHETER
Utvärderingen visar att In i Umeå har uppnått samtliga mål som framgår av projektplanen, frånsett
antalet utbildade föreningsvärdar där det saknas 16 personer med genomförd utbildning, varav 14
har genomfört halva utbildningen.
Även om projektet har uppnått en hög grad av måluppfyllelse finns det fortfarande utmaningar att
arbeta vidare med, för att uppnå en god integration inom föreningslivet i Umeå. Att fortsätta utbilda
föreningar, nå idrottsföreningar i större utsträckning och satsa på individuell matchning är några av
dem. Utifrån utvärderingen så följer nedan ett antal punkter som kan användas som förslag eller
underlag för vidare diskussioner om hur arbetet med att främja integration i föreningslivet kan
utvecklas.
•
Individuell matchning.
In i Umeå beslutade tillsammans med styrgrupp och referensgrupp i projektets startfas att
inte ha en aktivitet med individuell matchning på grund av att det i sig hade gett småskaliga
resultat samt varit väldigt tidskonsumerande. Det är bra att In i Umeå istället satsade på att
bygga upp en organisation/nätverk för att både stötta och utveckla befintliga intressen samt
hitta föreningar som ännu inte uttryckt ett intresse i frågorna. Nätverket har även haft en
stödjande funktion för föreningarna och är en bra grund för att fortsätta satsa på integration
via föreningsliv. För ett vidare arbete tyder utvärderingens analys på att en individuell
matchning mellan nyanlända och föreningar i Umeå vore mer effektivt för att uppnå högre
grad av nyanlända föreningsmedlemmar. Man bör alltså jobba både på makro- samt
mikronivå. Matchning kan troligtvis resultera i djupare, stabilare och mer kvalitativa
interkulturella möten mellan nyanlända och föreningar. Aktiviteten är tidskonsumerande
men med tanke på det nätverk som bildats och att fler föreningar får upp ögonen för att
arbeta mer inkluderande gentemot nyanlända och invandrare torde detta kunna ske i ett
samarbete med In i Umeå och övriga aktörer.
•
Vad är integration egentligen?
Med tanke på att de finns en strukturell diskriminering inom det svenska föreningslivet samt
en begreppsförvirring gällande integration och assimilation behöver man i fortsättningen
arbeta med att problematisera dessa begrepp och skapa en mer korrekt förståelse för vad
dem innebär. Det måste framgå tydligt att integration handlar om ömsesidighet och innebär
att föreningarnas organisation och rekrytering hålls öppna och flexibla utifrån nya
medlemmars behov och situation. Tanken om att ”lära sig av varandra” ska vara
dominerande. Medan assimilation bygger på tankebanor om att ”alla är välkomna till
föreningen så länge de lär sig våra regler och gör som vi gör”.
•
Föreningsvärdsutbildningen
Utvärderingen visar att föreningsvärdsutbildningen främst har nått ut till föreningar som
redan hade kompetens och verktyg för att bemöta nyanlända samt hade redan en relativt
öppen och lättillgänglig förening. Det finns således behov av att i framtiden nå ut till
föreningar som är i behov av att se över sina organisationer, rekryteringsrutiner, osynliga
exkluderande föreningsregler och normer samt få kunskap kring bemötande av nyanlända.
Ett alternativ för att uppnå detta är som In i Umeå redan varit inne på, att hålla dessa
utbildningar ute hos föreningarna och att de anpassas efter de individuella behoven som
finns.
51
•
Större idrotter
Utvärderingen visar att den föreningsgrupp som varit minst representerad är de stora
idrotterna. Vi rekommenderar därför att man i framtiden försöker involvera och engagera
fler stora idrottsföreningar och framförallt stora idrotter. Om In i Umeå kan engagera dessa
är det troligt att fler föreningar kommer att följa i deras fotspår. Det är här viktigt att rusta
föreningarna med kompetens, verktyg och möjligheter att på ett så gott sätt som möjligt
arbeta för en mer öppen rekrytering och organisation samt ett ödmjukt bemötande, med
tanke på den målgruppsbarriär som kan förekomma i dessa föreningar. Vad som behövs för
att komma åt dessa föreningar är sannolikt en ny typ av forum eller individuella besök,
eftersom de aktiviteter som In i Umeå anordnat inte lockat de större idrotterna i samma
utsträckning som de övriga föreningsgrupperna.
•
Social rekrytering
Det direkta inflytandet In i Umeå har haft på nyanländas väg in i föreningslivet är litet. Det
indirekta arbetet genom samarbetet med friskvårdarna och den stödfunktion som projektet
inneburit tycks däremot haft större betydelse. Vilka vägar de nyanlända tagit in i
föreningslivet är viktig information, inte minst till föreningarna. Detta är något som
föreningarna skulle kunna använda sig av för att få en indikation om hur man kan utveckla
sitt rekryteringsarbete. En rekommendation i detta är även att använda sig av de nyanlända
som redan är aktiva i en förening, och uppmuntra till att de bjuder med sina vänner som ett
sätt att nå fler nyanlända. In i Umeå kan även uppmuntra föreningar som idag satsar mycket
på annonsering om att kanske se över detta. Det skulle även vara ett alternativ att försöka
engagera personal även på Östra gymnasiet och Hedlundaskolan för att nå nyanlända
ungdomar. Eller att In i Umeå själva kan synas på skolan i större utsträckning och därmed
skapa egna kontakter i och med att det saknas friskvårdare på dessa skolor.
•
Enkät
Gällande den enkät som användes i utvärderingssyfte föreslår vi att Umeå Fritid och Viva
introduktion kan utveckla och fortsätta att använda den, eftersom det är ett väldigt lätt sätt
att följa upp hur nyanländas fritidssituation ser ut och därmed få evidens för hur de kan lägga
upp sina insatser och verksamheter gällande nyanlända och fritid. Den bör dels utvidgas med
en frågeställning om vilken aktivitet man skulle vilja prova, för att kunna skapa ett underlag
dels för individuell matchning men generellt för att veta vilka föreningsaktiviteter som
upplevs intressanta.
52
Litteraturförtecking
Bengtsson, Bo, Kugelberg, Clarissa & Myrberg, Gunnar (2009). Föreningsliv, delaktighet och lokal
politik i det mångkulturella samhället: ett inledande perspektiv. Föreningsliv, delaktighet och lokal
politik i det mångkulturella samhället. S. 9-29
Bjuhr, Rebecka, Idrott för alla? – en fallstudie om inkludering av nyanlända i Umeås idrottsföreningar.
Umeå Universitet 2012.
Bourdieu Pierre, 1994, Kultursociologiska texter, Stockholm: Brutus Östlings bokförlag Symposion.
Brendler-Lindqvist, Monica (2004) Att möta de ensamkommande barnen. Rädda barnen.
Bäck, Henry & Soininen, Maritta (1996) ”Invandrarna, demokratin och samhället”, i: SOU 1996: 162,
På medborgarnas villkor: En demokratisk infrastruktur, Demokratiutvecklingskommittén.
Diaz, J A. (1997). Primärintegration och bidragsberoende: studie av integration och tidigt
bidragsberoende inom det kommunala flyktingmottagandet. Norrköping : Statens invandrarverk.
Forsell & Ingemarsson, Integrationsarbete i civilsamhället – unga och äldre i blickfånget, Publicerad
www.socialstyrelsen.se, april 2008, s. 13
Gustafson, Åsa, Sköra livsmönster: om integrations- och normaliseringsprocesser bland bosniska
flyktingar, Univ., Diss. Umeå : Univ., 2004,Umeå, 2004
Lagergren, Lars & Fundberg, Jesper, Integration i förening – kritiska reflektioner kring ett projekt.
Malmö Universitet 2010
Lundvall, Suzanne (2009). Idrott, mångfald och genus: hur blir svensk idrott mer färgrik och
inkluderande?. Svensk idrottsforskning. 2009(18):1, s. 27-30
Möller, Emma, Integration genom föreningsliv – invandrares upplevelser av och tankar kring
föreningslivet i Umeå som en möjlig väg för integration. Umeå Universitet 2010
Popoola, Margareta, Integration, en samtidsspegling: en översikt, Svenska kommunförbundet,
Stockholm, 2002
Riksidrottsförbundet, Verksamhetsberättelse 2010, Idrotten i siffror.
SCB, Levnadsförhållanden rapport 120, Medborgerliga aktiviteter 2008–2009
Stigendal, Mikael, Biblioteket i samhället: en gränsöverskridande mötesplats?, BTJ, Lund, 2008
Svedberg, Lars, Jegermalm, Magnus & Essen, Johan von (2010). Svenskarnas engagemang är större
än någonsin: insatser i och utanför föreningslivet: [rapport till Regeringskansliet]. Stockholm: Ersta
Sköndal högskola
Sverige. Socialstyrelsen (1995). Hälso- och sjukvård för asylsökande och flyktingar. Stockholm: Fritze
53
Sverige. Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering, De los Reyes, Paulina &
Kamali, Masoud (2005). Bortom vi och dom: teoretiska reflektioner om makt, integration och
strukturell diskriminering : rapport. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer
Välfärd: SCB:s tidskrift om arbetsliv, demografi och välfärd, SCB, Stockholm, nummer 3 2011 –
Många män bland medlemmarna
SWECO Eurofutures (2007) Utomnordiska invandrares erfarenheter av introduktion och integration i
Norrland.
Zetterberg, Per (2004). Vägen in?: om etniska föreningar som "skolor i demokrati". Föreningsliv, makt
och integration : rapport från Integrationspolitiska maktutredningens forskningsprogram. S. 231-260
Ålund, Aleksandra & Schierup, Carl-Ulrik (1991). Paradoxes of multiculturalism: essays on Swedish
society. Aldershot: Avebury
54
Prema AB är utvärderingsföretaget som utvecklar och kvalitetssäkrar
Din verksamhet.
Vi erbjuder följande tjänster:
ƒ
ƒ
ƒ
ƒ
ƒ
ƒ
ƒ
Summativ och formativ utvärdering
Extern utvärdering
Redskap för intern utvärdering
Kartläggning och analyser
Forskningsnära kvalitativ och kvantitativ metod
Kvalitetsdeklaration
Expertis inom jämställdhet, mångfald och organisation
För mer information om Prema kontakta oss på telefonnummer
076-223 96 70 eller besök vår hemsida: www.premauf.se
55
Prema AB är utvärderingsföretaget som utvecklar och kvalitetssäkrar
Din verksamhet.
Vi erbjuder följande tjänster:
ƒ
ƒ
ƒ
ƒ
ƒ
Summativ och formativ utvärdering
Extern utvärdering
Kartläggning och analyser
Forskningsnära kvalitativ och kvantitativ metod
Sakkunskap inom jämställdhet, mångfald och organisation
För mer information om Prema AB kontakta oss på telefonnummer
076-223 96 70 eller besök vår hemsida: www.premauf.se