Islam en livshållning Islam är en religion, men för muslimer har ordet

Islam
Islam en livshållning
Islam är en religion, men för muslimer har ordet religion en vidare innebörd än det
i regel har för kristna. Muslimer anser att islam betecknar en livshållning, en
grundläggande inställning till hela tillvaron.
Denna livshållning beskrivs med det arabiska ordet islam. Det översätts ofta med
"underkastelse", men en sådan översättning kan lätt missförstås. Muslimer i
Sverige vill hellre återge innebörden i ordet islam med fred eller frid. Arabiska ord
är uppbyggda kring tre konsonanter som kan kombineras ihop med varandra och
kompletteras med vokaler på olika sätt. Konsonanterna i islam är S, L och M. Om
man sätter in andra vokaler får man det närbesläktade ordet salam (= det hebreiska
ordet schalom), som också betyder fred eller frid.
Att leva i islam betyder att leva på det sätt som Gud har menat att man skall leva.
Det innebär att man använder sitt liv på rätt sätt, att man utnyttjar sin tid på jorden
för att göra det så bra som möjligt för sig själv och andra. Om alla lever i islam
kommer livet att präglas av fred eller frid, av rättvisa och harmoni.
Islams uppkomst
Enligt muslimernas uppfattning uppstod islam redan vid skapelsen. Islam är det
rätta sättet att leva efter Guds vilja. Därför är det naturligt att människor i alla tider
har gjort det. Islam betyder i detta sammanhang inte en organiserad religion utan
en livshållning, en inställning till livet. Alla som uppfattar livet som en gåva från
Gud och av det skälet vill leva enligt Guds vilja, alltså rätt och rättfärdigt, är då
muslimer.
Adam räknas som den första människan, men han är också enligt islam den första
muslimen och den första profeten. Att han är den första muslimen innebär att han
levde enligt Guds vilja. Att han är den första profeten innebär att han också hade
ett gudomligt uppdrag: Han skulle sprida kunskap om Guds vilja till sina
medmänniskor. Han var den förste som fick det uppdraget.
Efter Adams död förvanskades hans budskap. Gud sände då nya profeter med det
rätta budskapet men deras förkunnelse drabbades av samma öde. Allt blev
förvrängt. Jesus är en stor profet i islam, men också hans budskap förändrades av
människorna efter hans död. Då valde Gud att sända en budbärare med ett
budskapsom inte skulle kunna förvanskas. Denna sista profet är Muhammed och
hans budskap nedtecknades till en bok som bär namnet Koranen. Ordet Koran
betyder "läsning".
Islams människosyn
Muslimernas syn på människan framgår av deras uppfattning om Adam och Eva.
Islam har också en myt om människans skapelse och de första människornas
handlingar. Händelserna är delvis desamma som i Bibeln men de tolkas annorlunda.
När Adam och Eva hade skapats fick de bo i Edens lustgård. Där fick de äta av
frukterna på alla träd utom ett, kunskapens träd. Men de bröt mot förbudet och åt i
alla fall. Så långt liknar myten den bibliska versionen. Men sedan kommer
olikheterna, för vad hände när de hade varit olydiga? Inom islam brukar man
urskilja tre viktiga lärdomar av berättelsen:
1. Människorna skämdes för vad de hade gjort. Alltså har människan en medfödd
känsla för gott och ont som inte har gått förlorad.
Det var efter olydnaden som de kände sig skamsna. Alltså behåller människan sin
förmåga att skilja på gott och ont även om hon råkar göra det onda ibland.
Det finns varken syndafall eller arvsynd enligt islam. Människan är och förblir god.
2. Människorna bad om förlåtelse och fick det utan några villkor. Alltså är Gud
beredd att förlåta oss när vi vänder oss till honom och ber om det.
Det behövs ingen frälsare eller präst som medlare eller försoningsoffer.
3. Människorna fick ett nytt uppdrag av Gud, det viktigaste som anförtrotts någon
levande varelse, nämligen att vara Guds ställföreträdare på jorden.
Alltså räknar Gud med människornas insatser som medhjälpare på jorden. Gud har
valt att låta skapelsen förvaltas av en varelse som är hans avbild och därför har fri
vilja. Gud vill enligt islam ha en fri, ansvarig och förnuftig förvaltare av den
skapade världen.
Koranens tillkomst
Koranen har existerat i evighet. Den fanns hos Allah långt innan människor och
änglar kom till. Men den uppenbarades inte för människor förrän dess innehåll
dikterades för Muhammed på 600-talet e Kr. Då tillkom en jordisk kopia av den
himmelska Ur-Koranen (ordet Koran betyder läsning). Det är alltså Allah själv som
är upphov till den himmelska Koranen och därmed indirekt författare till den
jordiska, som tillkom genom att ängeln Gabriel läste ur den himmelska för
Muhammed. Muhammed själv kunde själv varken läsa eller skriva så han dikterade
sina uppenbarelser för en skrivare, som nedtecknade dem. Koranen uppenbarades
alltså inte i ett sammanhang utan i flera omgångar med längre eller kortare partier åt
gången och med längre eller kortare intervall. Uppenbarelserna nedtecknades
efterhand men samlades inte till en bok förrän efter Muhammeds död.
Kapitlen i Koranen kallas suror. De 114 till antalet och ordnade efter längd, så att
de längsta kommer först. Den första suran uppfattas som en inledning till hela
Koranen och den kommer därför först, trots att den är ganska kort. Sura 2 är alltså
den längsta. Många av de äldsta och mest poetiska surorna är korta och kommer
därför i slutet av Koranen.
Muhammeds sunna och haditherna
Men hur skall man kunna veta vad Muhammed tyckte, sade och gjorde? Redan en
kort tid efter hans död började man komplettera Koranen med småberättelser om
Muhammed. Det kunde bero på att man stod inför en fråga som inte kunde
besvaras med Koranens hjälp. Då frågade man runt bland Muhammed
medarbetare: Vet någon om Muhammed sade något om detta eller gjorde något
som kan vara till ledning? Var det så försökte man bevara minnet av detta genom
att nedteckna vad Muhammed hade sagt eller gjort.
En sådan berättelse om Muhammed kallas en hadith. Det finns flera hundra
tusen hadither men alla är inte äkta. För att visa hur trovärdig en hadith är brukar
man inleda den med en "traditionskedja", en lista på de personer som fört
händelsen vidare till eftervärlden. Den kan lyda ingefär som så: Ahmed berättade
att han hade hört Ali berätta att han hade hört av Umar att Muhammed vid ett
tillfälle blev tillfrågad om hur man skulle göra i en sådan situation och då svarade
han ..... och så vidare. Sunna= Muhammeds vanor och handlingssätt.
Islams regelsystem för de troende bygger till stor del på Muhammeds Sunna.
Dessa regler har kunnat omprövas då tiderna förändrats eller islam har spritts till
en kultur som varit främmande för de ursprungliga arabiska sederna. Genom den
stora rikedomen på hadither har islam kunnat anpassa sig på ett förbluffande sätt
till nya tider och traditioner. Hadithernas äkthet har kunnat omvärderas om det
visat sig viktigt att ge stöd åt nya tankar och seder.
Goda och onda makter
- Gud
- Änglar
- Djinner
- SATAN vars frestelse skall pröva människan!
De första varelser som Gud skapade var änglarna. De är goda men i likhet med
djuren har de ingen fri vilja. De utför Guds vilja som hans lydiga redskap. Ängeln
Gabriel är den som förmedlar Urkoranens innehåll till Muhammed. Gud har också
skapat djinner. Det är ökenandar som kan vara både goda och onda. Djinnerna
anses kunna ta människor i besittning. Djinnerna har fri vilja som människan och
har därför ansvar för sina handlingar.
När Gud hade skapat människan uppmanade han enligt islam änglarna att visa
respekt och beundran för detta väsen som var Guds avbild och hade fri vilja. Trots
att änglarna enligt islams övriga förkunnelse skall lyda Gud i allt så berättas det att
en ängel vägrade lyda. Han ansåg sig själv stå över människan och ville därför inte
visa henne någon respekt. Då bestämde Gud att denna ängel skulle bestraffas. Han
var ond och fick namnet Satan eller Iblis, som den onda makten kallas i Koranen.
Satan började förhandla med Gud om att få sitt straff uppskjutet till den yttersta
dagen. Satan erbjöd sig att under tiden pröva människans tro genom att fresta
henne. Gud gick med på förslaget och gav Satan uppskov med straffet. Denna
berättelse vill visa att det finns en ond makt i världen. Människan är ständigt utsatt
för frestelsen att bryta mot Guds vilja, trots att hon vet vad som är rätt. Men det
onda är inte starkare än Gud. Satan är underordnad Gud och existerar bara genom
Guds medgivande. Satan tvingas tjäna Gud för att få sitt uppskov.
Muslimer anser att världen en gång skall gå under. Eftersom den började existera
genom skapelsen måste den också ha ett bestämt slut. Alla skall få stå till svars för
sina gärningar. De som vill tillhöra Gud på jorden förenas med honom efter livet.
Att komma till Paradiset innebär enligt Koranen främst att få vara nära Gud.
Möjligheten till förlåtelse gör att alla som vill komma till Gud också kan göra det.
Den som avvisar erbjudandet om gudsgemenskap "kommer till helvetet". Det kan
beskrivas som plågor i eld men innebär i första hand att vara skild från Gud i
evigheten. Även Paradiset kan skildras på ett mytologiskt sätt som en underbar
trädgård med vila under svalkande träd och friskt vatten i porlande bäckar. Det är
öknens oaser som stått modell.
Moskén och gudstjänstlivet
Islams gudstjänstlokal kallas moské (av ett arabiskt ord som betyder "plats där
man nedfaller"). Islam har inga präster på samma sätt som kristendomen. De
andliga ledarna är de som tolkar lagen. De kallas ulama. Gudstjänsterna i
moskéerna leds av imamer. Dessa har inte teologisk utbildning utan är framför allt
böneledare.
På moskéns ena kortvägg finns en nisch, en fördjupning, och alla moskéer är
byggda så att denna nisch vetter mot Mecka. Inne i moskén finns inga bänkar utan
man sätter sig direkt på de – vanligen dyrbara – mattor som täcker golvet. Skorna
lämnas utanför och man tvättar händer och fötter innan man går in. Man sätter sig
med ansiktet vänt mot nischen.
Middagsbönen på fredagar är islams huvudgudstjänst. Då hålles en kort predikan
av imamen eller någon annan betrodd församlingsmedlem.
Kvinnor får besöka moskén, men under gudstjänsterna brukar kvinnorna samlas
inom ett särskilt område av moskén, bakom något draperi eller något liknande.
Sunniter och shiiter
När Muhammed dog år 632 hade han skapat ett stort arabiskt rike med
islam som sammanhållande band. Många frågor hade reglerats genom
uppenbarelserna och Muhammeds styrelse, men en sak var inte bestämd: Vem
som skulle efterträda Muhammed som ledare. Därför bröt det ut strider bland
hans anhängare. Den största gruppen valde en ledare som de tyckte var klok och
lämplig. Han hette Abu Bakr. En mindre grupp gjorde motstånd. De ville föreslå
en egen kandidat, nämligen Muhammeds kusin Ali, som också hade gift sig med
hans dotter Fatima. Alis anhängare menade att profetens efterträdare måste vara
släkt med honom på nära håll. Givetvis kunde de också vara intresserade av att
själva få inflytande genom honom. Muslimerna splittrades alltså redan vid
Muhammeds död genom motsättningarna kring frågan om hans rätta efterträdare.
Abu Bakr och de följande ledarna kallades senare kalifer. Abu Bakr dog efter två
år och då valde hans anhängare Umar till ledare. När Umar mördades år 644 gick
budet till Uthman, som blev den nye kalifen. Fortfarande protesterade en grupp
som ville ha Ali till ledare och när sedan Uthman blev mördad år 656 enades man
om att göra Ali till överhuvud över alla muslimer. Under fem år varade friden för
när Ali föll offer för ett attentat år 661 gick det inte att enas om en efterträdare.
Uthmans släktingar valde en kalif, som förlade sitt högkvarter till Damaskus, och
Alis anhängare samlades om hans son Hasan som ledare. De kallade honom imam
som betyder just ledare och kan användas i många sammanhang. Kalifens
anhängare började senare kallas sunniter och Alis efterföljare fick namnet shiiter.
Shia betyder parti.
Sunnimuslimer, betonar det praktiska ledarskapet
- Kallar sin ledare för Kalif (=ställföreträdare)
- Betonar det praktiska och förnuftiga i religionen.
- Allt var sagt genom Muhammed, inga fler uppenbarelser från gud.
- Muhammeds vanor och livsstil, sunna, blev viktigt. (Därav namnet)
- 90% av väldens muslimer är sunnimuslimer
Shiamuslimer betonar det religiösa ledarskapet
- De ville ha Muhammeds kusin och svärson som ledare.
- Han kallas imam som betyder ledare
- Runt Ali bildades ett parti, shia, därav namnet shiamuslimer.
- Imamen kunde fortsättningsvis ta emot uppenbarelser från gud och fick på
det sättet hög religiös ställning.
- 10% av väldens muslimer är Shiamuslimer.