Skadeståndsanspråk i samband med brister i arbetet mot
kränkande behandling
Denna pm behandlar frågan om vilka kriterier som måste vara uppfyllda för att ett
skadeståndsanspråk ska kunna ställas i samband med kränkande behandling enligt
6 kap. skollagen. Vidare kommer utredningen att belysa vad som påverkar storleken
på skadeståndsbeloppet.
Rättslig reglering
Med kränkande behandling avses enligt 6 kap. 3 § skollagen (2010:800) ett
uppträdande som utan att vara diskriminering enligt diskrimineringslagen (2008:567)
kränker ett barns eller en elevs värdighet.
Av 6 kap. 13 § skollagen framgår att huvudmannen ska betala skadestånd till barnet
eller eleven för kränkning om personalen eller huvudmannen åsidosatt sina
skyldigheter enligt 7, 8, 9, 10 eller 11 § skollagen. Skadestånd lämnas inte för
kränkningar som är ringa. Om det finns särskilda skäl kan skadeståndet helt falla
bort.
7 § reglerar huvudmannens skyldighet att förebygga och förhindra kränkande
behandling. 8 § ålägger huvudmannen en skyldighet att upprätta en plan mot
kränkande behandling. 9 § utgör ett förbud för personal och huvudman att kränka
elever. 10 § reglerar huvudmannens ansvar att utreda omständigheterna kring
uppgivna kränkningar och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan
krävas för att förhindra kränkande behandling i framtiden. 11 § utgör förbud mot
repressalier.
Förutsättningar för att huvudmannens ansvar ska inträda
Den första förutsättningen för att huvudmannens skyldighet, att utreda om kränkande
behandling har förekommit och eventuellt åtgärda situationen, ska inträda är att
huvudmannen fått kännedom om att en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande
behandling. Den andra förutsättningen är att eleven ska ha blivit utsatt för kränkande
behandling i samband med verksamheten.
Skadestånd i samband med brister i det förebyggande arbetet (7 §)
Av ovan nämnda bestämmelse framgår att huvudmannen ska se till att det vidtas
åtgärder för att förebygga och förhindra att barn och elever utsätts för kränkande
behandling. Det är alltså skyldigheter som skolan haft innan den åberopade
kränkningen förekommit. Sådana aktiva åtgärder som avses i 7 § är av kollektivt slag.
För att skadeståndsskyldighet för brister i det förebyggande arbetet ska uppstå måste
det finnas ett orsakssamband mellan försummelse enligt 7 § och kränkande
behandling. Barn- och elevombudet måste således visa att kränkningen inte skulle
ha inträffat om skolan genomfört åtgärder för att förebygga och förhindra kränkande
behandling. Att visa ett sådant orsakssamband torde i regel vara svårt.
Kan Barn- och elevombudet visa detta inträder emellertid skadeståndsskyldighet.
Plan mot kränkande behandling (8 §)
Det framhålls i förarbetena till lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och
annan kränkande behandling av elever (BeL) att det viktiga med
likabehandlingsplanen är dess innehåll och funktion som förebyggande instrument.
Gotlands tingsrätt har mot bakgrund av det, i domen (T 339-08), konstaterat att det är
av underordnat intresse hur planen är beskaffad i formellt hänseende. I övrigt ställs i
lagen eller dess förarbeten inte upp några specifika krav på planens innehåll, det
innebär att det har lämnats över till varje enskild huvudman att utforma planen och ge
den det innehåll som man finner lämpligt så länge planen tjänar ett ändamål som
förebyggande instrument. Varje brist i en plan kan heller inte beaktas som ett
skadeståndsgrundande åsidosättande av lagens krav.
För att skadeståndsskyldighet för brister i plan mot kränkande behandling ska uppstå
måste det finnas ett orsakssamband mellan bristen i planen (personalens
omdömeslösa handlande) och kränkande behandling (skadan). Barn- och
elevombudet måste således visa att kränkningen inte skulle ha inträffat (mobbarnas
handlande) om planen inte varit bristfällig. Att visa ett sådant orsakssamband torde i
regel vara svårt.
Kan Barn- och elevombudet visa detta inträder emellertid skadeståndsskyldighet.
Förbud för personal och huvudman att kränka elever (9 §)
Skadeståndsskyldighet uppkommer om en anställd i skolan utsatt en elev för
kränkande behandling. BEO måste endast göra kränkningen antaglig. Kränkningen
måste dock vara betydande för att skadestånd ska utgå.
Huvudmannens ansvar att utreda omständigheterna kring uppgivna kränkningar och i
förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra
kränkande behandling i framtiden (10 §)
Skadeståndsskyldighet uppkommer om huvudmannen inte vidtagit skäliga åtgärder
för att förhindra kränkningarna. Vad som är skäliga åtgärder bedöms från fall till fall,
men för att huvudmannen ska vara säker på att undgå skadeståndsskyldighet ska
åtgärderna ha lett till att kränkningarna upphört.
När framförs ett skadestånd
Ett skadestånd kan framföras om en för huvudmannen känd kränkning är
konstaterad och personalen eller huvudmannen åsidosatt sina skyldigheter enligt 7,
8, 9, 10 eller 11 § skollagen. Varje kränkande förfarande motiverar dock inte en
ersättning. Ordinära bråk eller gliringar barn och elever emellan leder inte till
skadeståndsanspråk. Skadestånd för kränkning utdöms om kränkningen är av
betydelse och huvudmannen åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av ovan
nämnda bestämmelser.
Vad påverkar skadeståndsbeloppet?
Skadeståndbeloppet ska utgå i enlighet med skadeståndslagen och den praxis som
finns till följd av den. Av skadeståndslagen framgår att skadestånd för kränkning
bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art och varaktighet.
BEO utgår alltså från en schablon avseende tidsram av kränkande behandling och
art av kränkningar. En elev som blivit utsatt för kränkningar under en lång tid ska
alltså normalt ha ett högre skadestånd än en elev som blivit utsatt enstaka gånger.
Hänsyn måste givetvis tas till hur grov/grova kränkningarna varit. Många kränkande
handlingar kan jämföras med brott. Därför kan jämförelser för skadeståndsbeloppen
hämtas ur Brottsoffermyndighetens praxis. Av den framgår att kränkningsersättning
för t.ex. våldtäkt och mordförsök är ca 75 000 kr.
När det gäller 6 kap. skollagen måste även hänsyn tas till hur många av
bestämmelserna som åsidosatts. Ju fler bestämmelser som åsidosatts desto högre
skadestånd.
En annan sak som påverkar skadeståndet storlek är var kränkningarna äger rum.
Ansvaret för kränkningar sträcker sig till vad som förekommer, dels på väg till och
från skolan, dels på fritiden om händelserna får återverkningar på elevens skoltid. En
domstol måste emellertid ta hänsyn till skolans svårigheter att kontrollera elevernas
förehavanden på raster och fritid.
Sammanfattningsvis kan konstateras att BEO krävt ersättningar som långt
överskrider praxis enligt skadeståndslagen, upp till 400 000 kr/500 000 kr. Många av
dessa krav har ersatts av skolhuvudmän på frivillig väg vid förlikningsförhandlingar. I
de mål som gått till domstol har ersättningen emellertid legat mellan 5000 kr - 50 000
kr.
