Ett steg mot säkrare
läkemedelshantering
– en kartläggning och analys av avvikelserapporter
inom Ålands hälso- och sjukvård
Petra Andersson
Tina Nordman
Högskolan på Åland
serienummer 2012:07
Program
Vård
Mariehamn 2012
ISSN 1458-1531
Examensarbete
Högskolan på Åland
Utbildningsprogram:
Författare:
Arbetets namn:
Handledare:
Uppdragsgivare:
Vård
Petra Andersson & Tina Nordman
Ett steg mot säkrare läkemedelshantering – en kartläggning och
analys av avvikelserapporter inom Ålands hälso- och sjukvård
Erika Johansson
Abstrakt:
Karaktäristiskt för dagens sjukvård är hög genomströmning av patienter och markant ökning
av antal läkemedel och behandlingsformer. Ett väsentligt antal patienter skadas eller dör
inom sjukvården pga. fel i läkemedelshanteringen. Syftet med detta arbete är att kartlägga
och analysera avvikelserapporter gällande läkemedelshantering vid Ålands hälso- och
sjukvård (ÅHS) för att belysa vilka fel som kan uppstå.
Avvikelserapporterna (n= 199) analyserades deduktivt in i kategorierna avvikelse från rätt
patient, läkemedel, tidpunkt, dos och administreringssätt. Det visade sig att 86 avvikelser
inte kunde kategoriseras in under ovannämnda kategorier. Dessa analyserades induktivt och
fem nya kategorier uppstod, avvikelser från rätt ordination, dokumentation, rutiner,
system/teknik och arbetsmiljö.
Det största antalet avvikelserapporter tillhörde kategorin avvikelser från rätt dos där t.ex.
dosetter varit feldelade samt att patienter fått fel läkemedelsdosering. Avvikelser från rätt
ordination var också vanligt förekommande där sjukskötaren t.ex. uppmärksammat oklara,
felaktiga eller saknade ordinationer. Studien påvisar att användandet av sju R; rätt patient
får rätt läkemedel på rätt tidpunkt, i rätt dos och på rätt sätt utifrån rätt ordination samt
dokumentera på rätt sätt, kan leda till en säkrare läkemedelshantering. Som ytterligare
kommentar bör rutiner, system/teknik och arbetsmiljö ses över.
Av 15 kliniker inom ÅHS har sex kliniker rapporterat endast en eller ingen avvikelse alls.
Det antas därför att det finns ett mörkertal i avvikelserapporteringssystemet. Resultatet av
studien visar på brister i medicindelningssystem och en översyn rekommenderas för att
uppnå ökad patientsäkerhet.
Nyckelord (sökord):
Läkemedelshantering, avvikelserapporter, sjukskötare, patientsäkerhet, medicineringsfel
Högskolans serienummer: ISSN:
Språk:
Sidantal:
2012:07
1458-1531
Svenska
38
Inlämningsdatum:
Presentationsdatum:
Datum för godkännande:
16.12.2011
10.1.2012
13.1.2012
Degree Thesis
Högskolan på Åland / Åland University of Applied Sciences
Study program:
Author:
Title:
Academic Supervisor:
Technical Supervisor:
Health and Caring Sciences
Petra Andersson & Tina Nordman
A Step Towards Safer Medication Systems – Mapping and Analysis
of Risk Management Reports within the Åland Health and Medical
Care Organisation
Erika Johansson
Abstrakt:
Typical traits of today´s medical service are a high rate of patient flow and a pronounced
increase of the number of medicines and treatment programs. Within the health and care
organization a considerable number of patients get injured or die due to mistakes in the
medical treatment. This paper aims to map and analyze risk management reports within the
Åland health and medical care organisation in order to illustrate mistakes that have occurred.
Risk management reports (n=199) were deductively ranged in categories of divergences
from right patient, medicine, point of time, dosage and way of administering. It showed that
86 divergences could not be placed into any of those categories. Those 86 were inductively
analyzed where five new categories occurred, divergences from right ordination,
documentation, routines, systems/techniques and working environment.
Most risk management reports concerned improper dosage; drug dispensers, “dosettes”, had
been wrongly distributed as well as wrong dosages on the whole. Another category,
spanning many divergences, where improper ordination. Many examples concern when the
nurses observed the physician‟s vague, incorrect or entirely lacking ordination. The study
emphasizes the importance of seven Rs: right patient must be given right medicine at right
point of time, in right dosage, rightly managed, from right ordination and right
documentation. Focusing on those Rs could lead to a safer administration of medicines.
Routines, systems and techniques concerning medicine distribution and management should
be further analyzed and developed.
Out of 15 clinics within the Åland Health and Medical Care Organisation six clinics reported
one or no divergence at all. Therefore it is assumed that there are a number of unrecorded
cases. The study shows a lack of medical distribution systems and an investigation is
recommended to improve patient safety.
Keywords:
Medication systems, risk management reports, nurse, patient safety, medication errors
Serial number:
ISSN:
Language:
Number of pages:
2012:07
1458-1531
Swedish
38
Handed in:
Date of presentation:
Approved on:
16.12.2011
10.1.2012
13.1.2012
INNEHÅLL
1. INLEDNING .......................................................................................................................... 5
1.1 Bakgrund .......................................................................................................................... 6
1.1.1 Patientsäkerhet ........................................................................................................... 9
1.1.2 Sjukskötarens fem rätta/R ........................................................................................ 10
1.1.3 Avvikelsehantering och – rapportering .................................................................... 11
1.1.4 Medicindelningssystem inom ÅHS ......................................................................... 13
1.2 Problemformulering........................................................................................................ 14
1.2.1 Syfte ......................................................................................................................... 14
1.3 Metod .............................................................................................................................. 15
1.3.1 Datainsamling .......................................................................................................... 15
1.3.2 Analysmetod ............................................................................................................ 15
1.3.3 Etisk medvetenhet/aspekter...................................................................................... 17
2. RESULTAT ......................................................................................................................... 19
2.1 Avvikelser från ”rätt patient” ......................................................................................... 19
2.2 Avvikelser från ”rätt läkemedel” .................................................................................... 20
2.3 Avvikelser från ”rätt tidpunkt” ....................................................................................... 21
2.4 Avvikelser från ”rätt dos” ............................................................................................... 22
2.5 Avvikelser från ”rätt administreringssätt” ...................................................................... 23
2.6 Avvikelser från ”rätt ordination” .................................................................................... 23
2.7 Avvikelser från ”rätt dokumentation” ............................................................................ 24
2.8 Avvikelser från ”rätt rutiner” .......................................................................................... 24
2.9 Avvikelser från ”rätt system/teknik” .............................................................................. 25
2.10 Avvikelser från ”rätt arbetsmiljö” ................................................................................ 26
3. DISKUSSION ...................................................................................................................... 27
3.1 Metoddiskussion ............................................................................................................. 27
3.2 Resultatdiskussion .......................................................................................................... 28
3.2.1 Sjukskötarens sju rätta/R .......................................................................................... 29
3.3 Slutsats ............................................................................................................................ 33
KÄLLFÖRTECKNING ........................................................................................................... 34
Bilaga 1 – Avvikelserapport från Ålands hälso- och sjukvård
Bilaga 2 – Anhållan om att ta del av avvikelserapporterna angående läkemedelshantering
inom Ålands hälso- och sjukvård
Bilaga 3 – Beviljande om att ta del av avvikelserapporterna angående läkemedelshantering
inom Ålands hälso- och sjukvård
1. INLEDNING
Läkemedelshantering är en viktig del av sjukvårdens verksamhet och regleras med hjälp
av lagar, direktiv och handböcker. Karaktäristiskt för sjukvården idag är en hög
genomströmning av patienter och en ökning av antal läkemedel och behandlingar. Ett
väsentligt antal patienter skadas eller dör i sjukvården i samband med
läkemedelshantering pga. incidenter, sammanblandningar och felaktigheter i samband
med läkemedelshantering. Många av de händelseförlopp, där läkemedelshantering ingår,
som ökar riskerna i vården skulle vara möjliga att förhindra genom ökade kunskaper
(Ödegård, 2006).
Antalet dödsfall orsakade av fel i läkemedelshanteringen uppskattas vara mellan 44 000–
98 000 varje år i USA. Det är fler än antalet dödsfall som orsakas av bilolyckor,
bröstcancer och AIDS tillsammans (Tang, Sheu, Yu, Wei & Shen, 2007). I Norge har det
uppskattats att 2000 personer avlider per år pga. olyckshändelser inom sjukvården samt att
15 000 skadas varje år. En stor del av dessa händelser beror på fel i
läkemedelshanteringen (Storli, 2008). Motsvarande siffror i Sverige visar att drygt 105
000 patienterna skadas i sjukvården varje år vilket leder till 630 000 extra vårddygn
(Socialstyrelsen, 2008). Patientförsäkringscentralen i Finland har hand om ersättningen av
patientskador som anmäls i Finland. De klassificerar inte läkemedelsrelaterade skador
enskilt och har därför inga siffror på hur många läkemedelsrelaterade vårdskador som sker
i Finland. Under år 2010 anmäldes 7295 vårdskador till Patientförsäkringscentralen.
Reima Palonen (personlig kommunikation, 7.12.2011) på Patientförsäkringscentralen
menar att det uppskattas att endast ca 5-10 procent av alla vårdskador som uppstår
rapporteras till dem. Patientombudsmannen på Åland statistikför läkemedelsrelaterade
vårdskador under vård/behandling eller rutiner. Under år 2011 har endast tre
läkemedelsrelaterade anmälningar kommit in (M. Karlsson, personlig kommunikation,
28.11.2011).
Under den kliniska utbildningen har det noterats att en stor del av sjukskötarens arbete
innefattar att vara ansvarig för och administrera läkemedel till patienter. Det har även lagts
märke till hur lätt det kan bli fel vid hantering av läkemedel. Detta väckte ett intresse att
5
undersöka vilka fel som begås vid läkemedelshantering enligt avvikelserapporteringen
inom Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS). Studien baserar sig på avvikelserapporter
angående läkemedelshantering vid ÅHS för att belysa vilka fel som kan uppstå.
Läkemedelshantering innebär allt från hanteringen på apoteket till att patienten får
läkemedlet och läkemedlet ger effekt. I detta arbete koncentreras läkemedelshanteringen
till de moment där sjukskötaren har ansvaret, dvs. från mottagande av ordination,
administrering, dokumentering, kontroll av läkemedlets verkan samt eventuella
biverkningar. I Ålands hälso- och sjukvårds plan om säker läkemedelsbehandling används
ordet behandling istället för hantering. I detta arbete kommer läkemedelsbehandling
benämnas läkemedelshantering.
1.1 Bakgrund
År 1961 fanns 656 läkemedel tillgängliga i världen. Idag finns över 8000 endast i
Nordamerika (Tang et al, 2007), i Sverige fanns år 2007 ca 2600 olika läkemedel och
antalet ökar med ca 20 läkemedel per år (Nordeng, 2009). Förutom ökningen av antalet
läkemedel har även sätten att administrera läkemedel utökats från oral, intramuskulär och
intravenös (PVK) till att använda central venkateter (CVK), patientkontrollerad analgesi
(PCA), subkutan venport (PAC/ Port-á-Cath) och annan mer avancerad medicinsk
utrustning. Dessa högteknologiska medicinska moment kan öka riskerna i sjukskötarens
arbete (Tang et al, 2007). Det första läkemedel som godkänns kallas originalläkemedel
och skyddas av ett patent. När patenttiden gått ut har andra läkemedelsföretag rätt att
tillverka kopior, s.k. generiska läkemedel eller synonympreparat. Detta kan också vara en
risk vid läkemedelshanteringen då läkemedlen ofta byter namn och utseende (Bondesson,
2009).
Den första delen av bakgrunden baseras på en litteraturgenomgång av tidigare forskning
med syfte att belysa vanliga fel i samband med läkemedelshantering samt orsaker till att
felen uppstår. Detta sammanfattas i Tabell 1 (sid 8). Resterande del av bakgrunden berör
patientsäkerhet, avvikelsehantering och –rapportering samt medicindelningssystemen
inom ÅHS.
6
Tang et al (2007) har i en studie gjord i Taiwan, sammanställt de vanligaste felen som
begås inom läkemedelshanteringen. De är i nämnd ordning feldosering, administrering av
fel läkemedel, administrering av läkemedel vid fel tidpunkt, administrering av läkemedel
till fel patient samt fel administreringssätt. I en annan studie gjord i USA har det
framkommit att de vanligaste fel som begås är att fel teknik använts (t.ex. att inte spola en
perifer venkateter, PVK, före användning), att administrering av läkemedel har skett vid
fel tidpunkt samt att läkemedlet inte tilldelats patienten (Maricle, Whitehead & Rhodes,
2007). En litteratursammanställning av Elliott och Liu (2010) där 21 artiklar granskades
visade att läkemedelsadministration på fel tidpunkt stod för 31 % av alla fel inom
läkemedelshanteringen. Samma studie påvisar även att så många som en tredjedel av alla
fel inom läkemedelshanteringen involverar fel läkemedel till patienten (ibid.). Enligt Storli
(2008) indikerar undersökningar gjorda i Sverige och Norge på förekomsten av fel i
läkemedelshanteringen hos 5-10 % av alla patienter inneliggande på sjukhus. I en finsk
studie gjord av Kuitunen, Kuisma och Hoppu (2008) framkom att det vanligaste felet som
görs i läkemedelshanteringen gällande äldre patienter är att fel läkemedel administreras.
Samma studie påvisar att de vanligaste läkemedelsfelen gällande barn är att fel dos
administreras (ibid.).
Det är många olika läkemedelsgrupper inblandade vid läkemedelsfel som begås, men i
studien gjord av Tang et al. (2007) står antibiotika för en tredjedel av felen. Övriga
läkemedel inblandade är tillsatser i infusionslösningar, analgetika, antidiabetika,
kardiovaskulära läkemedel eller läkemedel för mag-tarmkanalen. Resultaten från samma
studie visar att felen som begås främst sker på medicinska avdelningar och
intensivvårdsavdelningar (ibid.). I studien gjord av Maricle et al. (2007) undersöktes tre
avdelningar: en akutmottagning, en intensivvårdsavdelning och en psykiatrisk avdelning. I
studien är felen som begås jämnt fördelade på de tre avdelningarna med en marginell
ökning på akutmottagningen. Enligt Tang et al. (2007) indikerar resultaten att orsakerna
till felen är att sjukskötarna är nyutexaminerade och att de saknar erfarenhet och inte är
uppmärksamma på högrisksituationer eller läkemedelseffekter. Sjukskötarna i studien
angav att orsakerna är vårdslöshet, hög arbetsbelastning, ny personal, att man är ovan med
läkemedelshantering, svårförstådda ordinationer, ovetande om patientens tillstånd, oklara
direktiv från läkare samt otillräcklig inskolning (ibid.). I en studie av Mayo och Duncan
(2004) överensstämmer svaren till viss del med studien gjord av Tang et al. (2007). Mayo
7
och Duncans (2004) studie påvisar att de flesta fel som begås orsakas av att läkarens
handstil är svårförstådd, att sjukskötaren är distraherad av patienter, medarbetare eller
aktiviteten på avdelningen samt att sjukskötaren är överarbetad och trött och därför gör
misstag. Kuitunen et al. (2008) menar att tung arbetsbelastning, otillräcklig
läkarbemanning och för lite sjukvårdspersonal är riskfaktorer vid läkemedelshantering.
Orsakerna är enligt Nordeng (2009) många, t.ex. arbetsmiljöproblem, personalproblem
och ledningsproblem. I en kvantitativ studie gjord i USA av Jones och Treiber (2010)
framkommer att de största orsakerna till att fel uppstår är i nämnd ordning: oläsbara
ordinationer, oklara muntliga ordinationer, förväxling pga. liknande utseende eller
liknande namn, att sjukskötaren inte följt de fem R:n (dessa beskrivs på sid 10) samt
underbemanning.
Fel vid hanteringen av läkemedel kan leda till förödande konsekvenser för patienten,
sjukskötaren och verksamheten. I en studie gjord i Finland fick 306 sjukskötare svara på
frågor angående deras matematiska kunskaper och sedan genomföra ett matematiskt test.
Studien visade att endast 17 % (n=52) av sjukskötarna hade 100 % rätt i det matematiska
testet. Sjukskötarna med mer än 30 års erfarenhet visade sig ha de sämsta matematiska
kunskaperna i vissa delar. Studien visade att ju mer utbildning en sjukskötare har desto
mindre risk var det att fel i läkemedelsräkningen sker (Grandell-Niemi, Hupli, Leino-Kilpi
& Puukka, 2003). Studier påvisar även vikten av att kontrollera och uppehålla ens egna
matematiska kunskaper (Grandell-Niemi et al., 2003; Pentin & Smith, 2006). Pentin och
Smith (2006) menar att sjukskötarens kunskaper inom läkemedelsräkningen försämras
pga. den nya högteknologiska apparaturen samt att vissa läkemedel är iordningsställda i
förväg. Effekten av detta kan vara att sjukskötaren förlorar sina kunskaper inom
läkemedelsräkningen då räkningen sker så sällan och därmed ökar riskerna att fel uppstår
(ibid.). I tabell 1 sammanfattas de vanligaste felen som begås samt orsakerna till dessa.
8
Tabell 1. Vanliga fel som begås samt orsaker till att fel begås
Vanliga fel som begås
Orsaker till att fel begås
Fel patient
Nyutexaminerade sjukskötare utan erfarenhet
Fel läkemedel
Vårdslöshet
Fel tidpunkt
Hög arbetsbelastning
Fel dos
Ny personal
Fel administreringssätt
Ovan med läkemedelshantering
Fel teknik
Svårförstådda ordinationer
Utebliven dos
Ovetande om patientens tillstånd
Fel vid läkemedelsräkning
Oklara direktiv från läkare
Otillräcklig inskolning som orsakar fel vid läkemedelshantering
Oläsbara ordinationer
Oklara muntliga ordinationer
Läkemedel som har liknande utseende eller namn
Sjukskötaren har inte följt de fem R:n (rätt; patient, läkemedel,
tidpunkt, dos, administreringssätt)
Underbemanning
Arbetsmiljöproblem
Personalproblem
Ledningsproblem
Sjukskötaren är distraherad av patienter, medarbetare eller
aktiviteten på avdelningen
Överarbetad och trött sjukskötare och gör därav misstag
Dåliga matematiska kunskaper
1.1.1 Patientsäkerhet
Patientsäkerheten har uppmärksammats av World Health Organisation (WHO) som funnit
brister i läkemedelshantering som i sin tur kan leda till skador för patienten och ökade
sjukvårdskostnader (WHO, 2007). Inom EU har patientsäkerheten varit en stor fråga och
EU-kommissionen gav i slutet av år 2008 förslag på rekommendationer angående
patientsäkerhet. År 2008 tillsattes en styrgrupp inom Social- och hälsovårdsministeriet i
Finland för att utarbeta en strategi för patientsäkerhet inom hälso- och sjukvården. Målen
med strategin är att patienten själv ska delta i förbättrandet av patientsäkerheten vilket
görs genom god information samt råd från sjukvårdspersonalen så att patienten sedan kan
9
ta ett beslut utifrån sin nyvunna kunskap (Social- och hälsovårdsministeriet, 2007). Enligt
den finska grundlagen har patienten rätt till god hälso- och sjukvård, vilket innebär bl.a.
rätt till vård, ett gott bemötande, rätt till information och bevarande av
självbestämmanderätt (Landskapslag 1993:61 om tillämpning i landskapet Åland av lagen
om patientens ställning och rättigheter). I Sverige trädde en ny patientsäkerhetslag i kraft i
januari 2011. Syftet med lagen är att minska antalet vårdskador oberoende orsak. Lagen
innehåller bestämmelser om att vårdgivaren ska utöva metodiskt patientsäkerhetsarbete
där avvikelsehantering ingår (Patientsäkerhetslag SFS 2010:659). År 2007 gav Social- och
hälsovårdsministeriet i Finland (2007) ut en nationell handbok om säker
läkemedelshantering inom social- och hälsovården. Syftet med handboken var att
tydliggöra principerna samt klargöra ansvarsfördelningen inom läkemedelshantering och
samtidigt klarlägga vilka krav de olika enheterna ska uppfylla. Inom ÅHS infördes år
2009 en plan för säker läkemedelshantering med utgångspunkterna i den nationella
handboken (ibid.). Utgående från planen har varje enhet utformat en egen plan för säker
läkemedelshantering (Å. Friman, personlig kommunikation, maj 2011). En viktig del av
planen är att rapportera, följa upp och åtgärda avvikelser som skett för att kunna lära sig
av misstagen som skett. Inom ÅHS använder man sig av ett elektroniskt system där all
personal kan rapportera avvikelser i läkemedelshanteringen (Ålands hälso- och sjukvård,
2009).
1.1.2 Sjukskötarens fem rätta/R
De fem R:n beskrivs i litteraturen som kategorier av fel som bör undvikas i samband med
läkemedelshantering. Genom att ha de fem R:n i åtanke vid läkemedelshantering kan de
fem felen reduceras (Björkman 2009; Elliott & Liu, 2010; Kanneh, 2011; Nordeng, 2009;
Stetina, Groves & Pafford, 2005; Tang et al, 2007). För att få en förståelse vad de fem R:n
innebär kommer här en kort förklaring till dem. Rätt patient: Läkemedel administreras till
rätt patient genom att kontrollera patientens identitet, antingen genom verbal
kommunikation eller då detta inte är möjligt kontrollera id-band. Rätt läkemedel:
Patienten erhåller ordinerat läkemedel. Många läkemedel har liknande namn t.ex.
Cefotaxim, Ceftriaxon och Cefuroxim, och är lätta att förväxla. Rätt tidpunkt: Patienten
får läkemedlet vid ordinerad tidpunkt. För att patienten ska uppnå terapeutiska
serumnivåer är det viktigt att tidpunkten för doseringen hålls. Det är även viktigt att känna
10
till injektion/infusionshastigheten när ett läkemedel ska administreras, t.ex. intravenösa
läkemedel kan fordra långsam tillförsel. Rätt dos: Patienten får ordinerad dos.
Sjukskötaren ordinerar oftast inte läkemedel, men det hör till sjukskötarens ansvar att
kontrollera att dosen som ordinerats är rimlig. Rätt administreringssätt: Sjukskötaren
administrerar läkemedlet korrekt. För sjukskötare är det viktigt att känna till de olika
administreringssätten samt noggrant kontrollera vilken typ av administrering som avses
(peroralt, rektalt, subkutant, intravenöst, intratekalt, epiduralt, etc.) (Björkman 2009;
Elliott & Liu, 2010; Kanneh, 2011; Nordeng, 2009; Stetina et al, 2005; Tang et al, 2007).
Kanneh (2011) och Elliott & Liu (2010) menar att det inte räcker med dessa fem punkter
för att säkerställa optimal läkemedelshantering utan menar att ytterligare två till fyra andra
punkter vore av vikt att beakta (Kanneh, 2011). Dessa är rätt dokumentation (Kanneh,
2011; Elliott & Liu, 2010), rätt ändamål (t.ex. förskrivning av antibiotika vid en
bakterieinfektion men inte vid en virusinfektion), rätt läkemedelsform (t.ex. patienten har
ordinerats intravenöst läkemedel men erhållit läkemedel avsett för oralt bruk) och
rätt/önskad effekt av läkemedlet (Elliott & Liu, 2010). I en studie gjord av Davey,
Britland, och Naylor (2008) framkommer att sjukskötaren är den sista personen som kan
kontrollera att läkemedlet är korrekt ordinerat och därmed innehar ett stort ansvar. Detta
innebär att ordinationen av ett läkemedel alltid bör kontrolleras av sjukskötaren innan
läkemedlet tilldelas patienten (ibid.).
1.1.3 Avvikelsehantering och –rapportering
Avvikelsehantering innebär rutiner för att identifiera händelser och tillbud som orsakat
eller kunde ha orsakat vårdskada (Socialstyrelsen, 2009). I en studie gjord i USA, där 983
sjukskötare medverkade, trodde endast 45,6% att alla avvikelser rapporterades. En orsak
till att man inte rapporterade var rädsla för negativa reaktioner från ledning och kollegor.
Vid fel i läkemedelshanteringen är det inte bara patienten som kan skadas; även
sjukskötaren påverkas negativt av det inträffade, både professionellt och personligt och
det kan upplevas som ett psykologiskt trauma (Mayo & Duncan, 2004). Enligt Mayo &
Duncan (2004) påvisar flera studier att sjukskötare inte rapporterar då fel vid
läkemedelshantering begås.
11
Målet med avvikelserapportering är att förbättra vårdens kvalitet och säkerhet.
Rapporteringen av riskmoment ska ha klara och tydliga riktlinjer för rapportering,
uppföljning och behandling (Social- och hälsovårdsministeriet i Finland, 2009). Riktlinjer
för vad som kan klassas som en avvikelse i läkemedelshanteringen är viktigt. Utan
riktlinjer är det svårt att ta lärdom och få rutin på rapporteringen. Som exempel kan
nämnas situationer där ett läkemedel höll på att ges till fel patient vilket är en situation
som bör rapporteras (Mayo & Duncan, 2004). Enligt Socialstyrelsen i Sverige är
rapporteringen av avvikande händelser ett viktigt moment och en förutsättning för
förbättrad kvalité och säkerhet i vården (Socialstyrelsen, 2005). I Socialstyrelsens
handbok om risk- och händelseanalys framgår att det tidigare syndabockstänkandet där
den skyldige till vårdslösheten skulle identifieras har utvecklats till ett systemtänkande.
Systemtänkandet innebär kännedom om att tillbud ofta orsakas av flera olika faktorer
såsom brister i rutiner och arbetsmiljö, ledarskap och organisation (Socialstyrelsen, 2009).
Denna studie har gjorts genom kategorisering och analys av avvikelserapporter rörande
läkemedelshantering vid ÅHS. Avvikelsehantering vid ÅHS innebär rutiner för att
identifiera, dokumentera och rapportera negativa händelser och tillbud för att kunna
konstatera och åtgärda orsakerna. Systemet med avvikelserapportering vid ÅHS togs i
bruk i maj 2008. Vid avvikelserapporteringen inom ÅHS kategoriseras avvikelserna in i
om det inträffade var en risk, tillbud eller skada (Bilaga 1). Vid en risk har ingenting hänt,
men det finns risk för att en negativ händelse kan inträffa, t.ex. läkemedel som delats fel
men upptäcks innan patienten får medicinen. Tillbud innebär att något har hänt och en
negativ händelse kunde ha inträffat, t.ex. patienten har tilldelats fel medicin men inte tagit
skada av händelsen. En skada är när något negativt har inträffat som lett till skada,
personskada eller sjukdom, t.ex. patient tilldelats fel medicin och fått skada av det (Friman
& Michelsson, 2010). När en avvikelse inträffar gör rapportören en avvikelse över ÅHS
intranät. Vid rapporteringen väljer rapportören om det inträffade är en risk, tillbud eller
skada. I rapporten uppger rapportören vad som inträffat. När rapporten är klar går
rapporten till närmaste förman (avdelningsskötare) för att se vad som ligger bakom
avvikelsen som skett, vilka åtgärder som bör vidtas samt om någon annan förman bör
involveras i avvikelsen. Vidare tar handläggaren (ansvarige för avvikelserapporterna) över
avvikelserapporten och tar ställning till orsaken, gör en risk- och konsekvensbedömning
samt tar reda på vilka åtgärder som gjorts och vilka som bör göras. Exempel på åtgärd kan
vara diskussion med rapportören där orsaker till att en avvikelse skett tas upp och
12
eventuella åtgärder för att förhindra att fel begås igen diskuteras. Vidare kan en åtgärd
vara att den som orsakat avvikelsen inte har möjlighet att utöva samma uppgift igen för att
undvika att fel begås. Om handläggaren anser att åtgärder vidtagits kan avvikelsen
avslutas och rapportören får då information om detta. Om handläggaren eller förmannen
anser att ytterligare åtgärder bör vidtas skrivs det in i rapporten och även hur lång tid det
beräknas ta. Hanteringen av en avvikelse kan ta mellan en dag till ett år. Beroende på
avvikelsens art meddelas patienten om det inträffade eller inte (Å. Friman, personlig
kommunikation, 29.11.2011).
I handboken för patientsäkerhetsarbete, publicerad av Socialstyrelsen i Sverige, beskrivs
analys av avvikelser genom att analysteamet går igenom och identifierar möjliga orsaker
till avvikelsen med ett helikopterperspektiv. Genom att lyfta blicken från det inträffade
och fundera över varför detta kunde hända istället för vem som är den skyldige kan
analysen fortskrida. Analysteamet går igenom varje del där det finns en felhändelse och
ställer frågan varför och svarar därför upprepade gånger tills den bakomliggande orsaken
framgår (Socialstyrelsen, 2009).
1.1.4 Medicindelningssystem inom ÅHS
Inom ÅHS används flera olika medicindelningssystem. Direktdelning av mediciner dvs.
att medicinerna ges direkt från medicinrummet (direkt ur burk etc.) till patienten i
medicinkopp används vid några av ÅHS avdelningar. Denna medicindelningsmetod kan
jämställas med medicinvagnsdelning under förutsättning att inte flera doser delas
samtidigt och att en patients läkemedel delas och ges innan nästa patients läkemedel delas.
Vid medicinvagnsdelning delas medicinerna i koppar och förs till patienten av
sjukskötare. Tillvägagångssättet kan variera mellan direktdelning där sjukskötaren direkt
för medicinkoppen till patienten och delning av hela dagens mediciner. Delning för hela
dygnet innebär att medicinen delas i koppar med olika färg beroende på vilken tidpunkt
medicinen ska tilldelas patienten, kopparna förvaras sedan färdigdelade i medicinvagnen i
respektive patients fack. Vid ÅHS använder sig flera avdelningar av medicindelning till
medicinbricka. På medicinbrickan finns medicinkort med patientens namn och ordination
avskriven från medicinlistan i journalen. Medicinerna delas först i medicinkopp och
placeras sedan på medicinbrickan för att därefter tilldelas patienterna. Delning av
13
läkemedel kan även ske genom att patienterna tilldelas läkemedel i påsar. Varje läkemedel
som patienten ordinerats delas för att räcka under vistelsen. Patienten ansvarar själv för att
läkemedlet tas. Några avdelningar använder sig av dosettdelningssystem. Vid detta system
delas veckans mediciner i patientens egen dosett. Efter delning ska dosetterna kontrolleras
av en annan sjukskötare. Varje dag delas medicinerna upp i olikfärgade koppar beroende
på vilken tidpunkt medicinen ska tilldelas patienten. Dessa medicinkoppar ställs sedan på
en medicinbricka där patientens namn står. Namnet står även på medicinkopparna. Vid
varje måltidstillfälle delas kopparna från medicinbrickan till patientens egen matbricka.
Vidare förs matbrickan med medicinkoppen på till patienten. Vidare använder sig några
avdelningar/enheter av medicindelning i patientens egen dosett. Medicinerna delas för
hela veckan, fördelat i olika fack indelat i veckodag och tidpunkt (Aaltonen, L.,
Danielsson, A.C., Jansson, G., Jonsson-Grönlund, T., Lindberg-Sjöblom A., Lindström M.
& Mattsson, S. personlig kommunikation, 29 november, 2 december, 16 december och 19
december 2011).
1.2 Problemformulering
Kraven på sjukskötarens kompetens inom läkemedelshanteringen är höga. Fel vid
hanteringen av läkemedel kan leda till förödande konsekvenser för patienten, sjukskötaren
och verksamheten. Genom att belysa de fel som begås i läkemedelshanteringen kan
sjukskötare uppmärksammas om riskerna och på så sätt reducera felen. I denna studie
kartläggs och analyseras avvikelserapporter gällande läkemedelshantering vid ÅHS för att
belysa vilka fel som begås.
1.2.1 Syfte
Syftet med studien är att kartlägga och analysera avvikelserapporter gällande
läkemedelshantering inom ÅHS för att belysa vilka fel som kan uppstå.
14
1.3 Metod
Studien baserar sig på avvikelserapporter angående läkemedelshantering från Ålands
hälso- och sjukvård från 14 maj 2008 till 20 oktober 2011. Rapporterna lästes,
analyserades och kategoriserades för att kunna belysa vilka fel som begås i samband med
läkemedelshantering.
1.3.1 Datainsamling
Inför examensarbetet gavs förslag på ämnesområden från bl.a. överskötare Birgitta
Hermans samt hälsovårdare Eivor Nikander där ämnet säker läkemedelshantering –
genomgång av läkemedelsplan, var ämnet vi valde. Efter kontakt med handledare och
kvalitetssamordnare inom ÅHS, Åsa Friman, framsteg tre teman att välja mellan. Av
dessa tre föll valet på sammanställning av ÅHS avvikelserapporter. För att få tillgång till
avvikelserapporterna togs kontakt med Åsa Friman, som ansvarar för
avvikelserapporterna, i maj 2011. Vidare hölls ett möte där arbetets innehåll diskuterades.
Därefter skickades den 27 maj.2011 en ansökan till vikarierande vårdchef Solveig
Carlsson med en begäran om att få tillgång till avvikelserapporterna (Bilaga 2). Ansökan
beviljades den 17 juni 2011 (Bilaga 3).
I oktober 2011 erhölls 199 stycken avvikelserapporter daterade från 14 maj 2008 till och
med 20 oktober 2011. Av de 199 rapporterna fanns en dubblett som togs bort samt nio
avvikelserapporter som exkluderades då de var ofullständiga, handlade om apotekets
arbete, patienter som reagerat på kontrastmedel (biverkan) och patienter som använt
dosetten på felaktigt sätt i hemmet. Studien är därför baserad på 189 avvikelserapporter.
1.3.2 Analysmetod
Rapporterna analyserades initialt med hjälp av deduktiv innehållsanalys utifrån
sjukskötarens fem R, som presenteras i bakgrunden. Den deduktiva analysen innebär att
färdiga hypoteser/antaganden om hur verkligheten ser ut användes och genom att
sammanställa avvikelserapporterna utgående från de färdiga hypoteserna/antagandena
kontrolleras om teorierna stämmer överens med verkligheten eller inte (Elo & Kyngäs,
15
2007). I bakgrunden kan man läsa att om sjukskötaren kommer ihåg de fem R:n kan de
fem felen undvikas i samband med läkemedelshantering. Utifrån antagande att fel som
uppstår i samband med läkemedelshantering kan elimineras om sjukskötaren använder de
fem R:n analyserades och kategoriserades avvikelserapporterna (avvikelser från rätt
patient, rätt läkemedel, rätt tidpunkt, rätt dos samt rätt administreringssätt). Då studien
baserar sig på förutbestämda kategorier kan den deduktiva innehållsanalysen fungera på
ett tillfredsställande sätt (Elo & Kyngäs, 2007; Olsson & Sörensen, 2008).
Analysen karaktäriseras av bearbetning av materialet för att göra den mer överskådlig och
i viss mån också något förenklad genom kategorisering (Olsson & Sörensen, 2008). Den
kvalitativa innehållsanalysens fokus ligger på tolkning av texter och beskrivning av
variationer. Variationerna uppkommer efter identifiering av likheter och skillnader i
texten. Innehållsanalys är en användbar forskningsmetod och kan ge ny kunskap,
förståelse samt praktisk vägledning (Lundman & Hällgren Graneheim, 2008).
Författarna läste först avvikelserapporterna var för sig och noteringar gjordes för en första
kategorisering. Därefter lästes materialet igenom igen ett flertal gånger och materialet
diskuterades gemensamt före den slutliga kategoriseringen. Handledaren deltog vid
genomgång av vissa avvikelserapporter som var svårkategoriserade.
Det visade sig att 86 avvikelserapporter inte kunde kategoriseras in i de förutbestämda
kategorierna. Dessa analyserades med induktiv innehållsanalys. Induktiv innehållsanalys
innebär att forskningen bedrivs utgående från verkligheten. Vidare sammanförs dessa
verkligheter till allmänna principer för att slutligen sammanställas i huvudkategorier.
Dessa avvikelserapporter lästes igenom igen, först enskilt av författarna och sen
gemensamt ett flertal gånger för att se framträdande teman. Vid läsningen kategoriserades
avvikelserapporterna in i fem nya kategorier, som författarna ansåg passande för studiens
syfte: att belysa vilka fel som uppstår vid läkemedelshantering. Analysstegen och
kategorierna presenteras i Figur 1 (sid 16) (Elo & Kyngäs, 2007; Olsson & Sörensen,
2008).
16
1.3.3 Etisk medvetenhet/aspekter
Studien uppfyllde kraven på att avvikelserapporterna skulle hanteras konfidentiellt. Alla
avvikelserapporter var avkodade så varken patientuppgifter eller uppgiftslämnarens namn
kunde identifieras (Olsson & Sörensen, 2007). Anhållan om avvikelserapporterna
beviljades av vårdchef Solveig Carlsson 17.6.2011. Rapporterna har hanterats
konfidentiellt. Endast författarna samt ansvarig handledare har haft tillgång till dem,
materialet har förvarats så att informationen varit oåtkomlig för obehöriga. Detta i enlighet
med de etiska riktlinjerna för omvårdnadsforskning i Norden (Sykepleiernes Samarbeid i
Norden, 2003). Efter avslutad studie kommer materialet förvaras vid Högskolan på Åland.
17
199 avvikelserapporter
Avvikelser som
inte passade in i de
förutbestämda
kategorierna n=86
(43,2 %)
Deduktiv
innehållsanalys
n=113 (56,8 %)
Rätt
patient
n=23
(11,6 %)
Rätt
läkemedel
n=14
(7,1 %)
Rätt
tidpunkt
n=13
(6,5 %)
Rätt
dos
n=61
(30,6 %)
Bortfall
n=10 (5 %)
Rätt
ordination
n=34
(17,1 %)
Rätt
dokumentation
n=8
(4 %)
Rätt
rutiner
n=21
(10,6 %)
Figur 1. Deduktiv och induktiv innehållsanalys.
18
Rätt
administreringssätt n=2
(1 %)
Induktiv
innehållsanalys
n=86 (43,2 %)
Rätt
system/teknik
n=10
(5 %)
Rätt
arbetsmiljö
n=3
(1, 5 %)
2. RESULTAT
Avvikelserapporterna gällande läkemedelshantering inom ÅHS kan kategoriseras in i tio
kategorier. Fördelningen av avvikelserapporterna mellan de olika kategorierna presenteras
i Figur 2.
Avvikelser från:
70
60
50
40
Avvikelser i
läkemedelshantering
maj 2008- oktober
2011
30
20
10
0
Figur 2. Avvikelserapporter i läkemedelshantering inom ÅHS från maj 2008- oktober
2011
2.1 Avvikelser från ”rätt patient”
Av de 189 avvikelserapporterna var det 23 stycken (11,6 %) avvikelser där patienter fått
andra patienters mediciner. Bakomliggande orsak har varit misstag i
läkemedelshanteringens olika faser. Läkemedel har tilldelats fel patient pga. att
sjukskötare har gett medicin från en annan patients dosett. Sjukskötare har även givit fel
patient läkemedel då två/flera patienter haft liknande namn samt förväxling då två
19
patienter haft samma förnamn. Vidare har fel patient tilldelats läkemedel då
medicinkoppen har varit på fel plats på medicinbrickan och personal har tagit fel
medicinkopp från brickan trots rätt namn (tagit medicinkoppen bakom namnet istället för
framför). Misstag har även begåtts under delning till matbricka då medicinkopp med namn
har satts på en annan patients matbricka eller att personal har tagit fel matbricka från
vagnen då medicinkopparna redan var delade. Avvikelser har även visat att patienter fått
rumskamraters mediciner. Avvikelserna i denna kategori sammanfattas i tabell 2.
Tabell 2. Avvikelser från ”Rätt patient”
Gett medicin från annan patients dosett
Gett fel medicin då flera patienter haft liknande/samma namn
Medicinkopp på fel plats på medicinbrickan
Tagit fel medicinkopp från medicinbrickan
Lagt medicin på annan patients matbricka
Personal tagit fel matbricka
Fått rumskamrats medicin
2.2 Avvikelser från ”rätt läkemedel”
Av alla avvikelserapporter rörande läkemedelshantering var det 14 stycken (7,1 %) där
patienter fått fel läkemedel. En avvikelse som kan avskrivas från läkarens och
sjukskötarens ansvar gällde ett läkemedel som trots samma ATC-kod inte hade samma
verksamma ämnen. Av de 13 övriga avvikelserapporterna var det en händelse där läkaren
kunde hållas ansvarig då denne felaktigt förnyat recept på mediciner som inte längre
användes i patientens behandling. De övriga 11 avvikelserapporterna hör till sjukskötarens
ansvarsområden och gällde feldelad medicin i dosett, delat fel läkemedel pga. liknande
läkemedelsnamn samt delat fel läkemedel pga. bristande uppmärksamhet. Utöver dessa
gjordes även avvikelserapporter då sjukskötare gett fel läkemedel som visade sig vara
olämpligt för patienten pga. dennas ålder, fel läkemedel gavs pga. att gamla
laboratoriesvar avlästs och medicin sattes in i onödan samt att sjukskötare gett en
felblandad infusionsspruta med smärtlindrande läkemedel. Avvikelserapporter i denna
kategori sammanfattas i tabell 3.
20
Tabell 3. Avvikelser från ”rätt läkemedel”
Delat fel i dosett
Fel läkemedel delat pga. liknande läkemedelsnamn
Fel läkemedel pga. bristande uppmärksamhet
Gett fel läkemedel som visade sig vara olämpligt för patienten
Gett läkemedel då fel laboratoriesvar avlästes
Gett felblandad infusionsspruta
2.3 Avvikelser från ”rätt tidpunkt”
I 13 (6,5 %) avvikelserapporter hade patienter fått läkemedel vid fel tidpunkt. I
avvikelserapporterna har det framkommit att sjukskötare hade delat fel i patienters
dosetter eller delat i lunchkopp istället för frukostkopp från dosett. En avvikelse hade
gjorts då det varit tomt i dosettfacket när delning till medicinkopp skulle ske och
sjukskötaren då gett följande dags medicin trots att patienten inte skulle ha någon medicin
den aktuella dagen. Sjukskötare har även räknat fel på tidsintervall vid infusioner. Vidare
hade sjukskötare glömt ge medicin till frukost och gett den till lunch istället. En avvikelse
gällde att en patient erhållit vaccin vid fel ålder. Avvikelser från rätt tidpunkt
sammanfattas i tabell 4.
Tabell 4. Avvikelser från ”rätt tidpunkt”
Delat fel i dosett
Delat medicin i fel medicinkopp från dosett
Gett läkemedel på fel dag
Räknat fel på tidsintervall vid infusion
Glömt ge medicin vid rätt tidpunkt
Gett vaccin vid fel ålder
21
2.4 Avvikelser från ”rätt dos”
Av de 189 avvikelserapporterna var det 61 (30,6 %) avvikelserapporter där avvikelsen
gällde att patienter fått fel dos av läkemedel. Orsakerna till att patienterna fått fel dos var
att dosetter varit feldelade, patienter fått dubbla doser pga. missförstånd mellan
sjukskötare och att patienter blivit utan medicin pga. bristande kommunikation. Vidare har
patienter tilldelats fel dos av läkemedel då sjukskötaren gett fel styrka på läkemedlet,
skrivit av fel dos på läkemedelskortet eller haft fel inställningar på infusionspump.
Avvikelser har även inträffat då sjukskötaren gett fel dos då samma näringslösning fanns i
tre olika volymer med olika energiinnehåll eller feldosering pga. olika administreringssätt
då läkemedel administrerats både intravenöst och peroralt trots att det perorala läkemedlet
avslutats. Sjukskötare har även glömt ge patientens mediciner då denna varit hemma över
dagen. Avvikelser i denna kategori sammanfattas i tabell 5.
Tabell 5. Avvikelser från ”rätt dos”
Fel delat i dosett
Dubbla doser av läkemedel
Utebliven medicinering
Fel styrka på läkemedlet
Feldoserat läkemedel
Fel avskriven dos på läkemedelskortet
Fel inställning på infusionspump
Fel dos av läkemedlet då det fanns tre med olika storlekar och
tillsatser
Feldosering pga. olika administreringssätt
Glömt ge patientens mediciner då denna varit hemma över dagen
22
2.5 Avvikelser från ”rätt administreringssätt”
Vid två stycken (1 %) avvikelserapporter har avvikelsen gällt att patienter tillförts
läkemedel genom fel administreringssätt. Läkemedel har getts intramuskulärt istället för
subkutant samt att ett heparinlås tillförts på felaktigt sätt vid behandling. Avvikelser i
denna kategori sammanfattas i tabell 6.
Tabell 6. Avvikelser från ”rätt administreringssätt”
Läkemedel har getts intramuskulärt istället för subkutant
Heparinlås tillförts på felaktigt sätt
2.6 Avvikelser från ”rätt ordination”
Av de 189 avvikelserapporterna var det 34 stycken (17,1 %) som hamnade under
kategorin rätt ordination. Dessa avvikelser kan härledas till läkarens arbetsuppgifter då
ordinationer saknats/varit oklara/varit felaktiga, fel vid utskrivning av patienters
medicinlistor (förväxling/inte uppdaterade), saknade remisser samt att läkare inte
informerat sjukskötare om ändring i medicineringen. Vid dessa avvikelser som
rapporterats noterades avvikelsen av sjukskötaren. Avvikelser i denna kategori
sammanfattas i tabell 7.
Tabell 7. Avvikelser från ”rätt ordination”
Saknade/oklara/felaktiga ordinationer
Saknade remisser
Förväxling av patienters medicinlistor
Inte uppdaterade medicinlistor
Inte informerat om medicinändringar till sjukskötare
23
2.7 Avvikelser från ”rätt dokumentation”
Det var åtta (4 %) avvikelserapporter rörande brister i dokumentationen som orsakade
risker vid läkemedelshanteringen. Avvikelserapporterna handlade om utebliven
dokumentering vid vaccinering vilket lett till dubbel dos av vaccinet, brister i
dokumentation gällande blodrekvisition eller knapphändig dokumentation vid
rapportering mellan arbetspass. Även avvikelser gällande utebliven injektion pga. oklar
dokumentation/ordination (avslutats av misstag i vårdplanen men inte på medicinlistan)
har rapporterats. Vidare har avvikelser rörande misstag vid nedskrivning från medicinlista
i dator till medicinlistan på papper noterats. Även muntliga rapporter av
läkemedelsändringar som förbisetts har rapporterats. Avvikelser i denna kategori
sammanfattas i tabell 8.
Tabell 8. Avvikelser från ”rätt dokumentation”
Utebliven dokumentering vid vaccinering
Bristande dokumentation gällande blodrekvisition
Knapphändig rapport mellan arbetspassen
Utebliven injektion pga. ordinationen hade avlutats i misstag i
vårdplanen
Felskrivning från en medicinlista till en annan
Bristande ordinationsdokumentation
2.8 Avvikelser från ”rätt rutiner”
Det var 21 stycken (10,6 %) avvikelserapporter där bristande rutiner utsatte patienter för
risk. Av de 21 var det fyra rapporter som handlade om att läkaren inte hade tid att gå rond
på avdelningen, jourläkare inte infunnit sig i tid då personal ringt, jouren hade inte
kontaktat ansvarig läkare vid medicinändring samt att jourläkare inte varit införstådd med
rutiner gällande skärgårdens patienter. En rapport handlade om rutiner vid transport av
läkemedel och vikten av tydliga instruktioner vid dessa. En annan berörde bristerna i
rutiner gällande hanteringen av patientens identifikation på blodgrupperingskort.
Ytterligare en rapport handlade om rutiner vid patientöverflyttningar till boende i
24
skärgården. Sju avvikelserapporter handlade om att patienter inte fått sina mediciner
orsakat av bristande rutiner såsom oklar arbetsfördelning, sjukskötare som inte
uppmärksammat nya ordinationer samt att ingen kontrollerat att äldre patienter tagit sina
mediciner enligt avdelningens rutiner. De övriga nio handlade om bristande rutiner mellan
hemtjänst och hemsjukvård vid medicindelning i hemmet angående läkemedelstillgången
eller bristande rutiner vid beställning av läkemedel på avdelningar. Vidare har det
rapporterats om bristande samarbete mellan avdelningar, bristande inskolning av ny
personal, bristande kunskap om användning av medicinteknisk utrustning, bristande
kontroll vid dosettutdelning samt bristande rutiner vid vaccinationer i hemmet. Avvikelser
i denna kategori sammanfattas i tabell 9.
Tabell 9. Avvikelser från ”rätt rutiner”
Bristande rutiner vid medicindelning i hemmet
Bristande rutiner vid beställning av läkemedel
Bristande samarbete mellan avdelningar och olika vårdinstanser
Bristande kontroll vid dosettutdelning
Bristande rutiner vid vaccinationer
2.9 Avvikelser från ”rätt system/teknik”
Av de 189 avvikelserapporterna var det tio stycken (5 %) där systemet ansågs vara
orsaken till avvikelserna. Tre av rapporterna påvisade brister i systemet vid hantering av
blodgrupperingskort samt bristen av tillgång på blod. Vid genomgången av
avvikelserapporterna märktes även brister i medicinlistan i dataprogrammet. Två rapporter
hade gjorts då smärtpumpar inte fungerade optimalt. En av rapporterna gällde en patient
som påpekat överkänslighet mot ett läkemedel för läkare som journalfört detta, men
anteckningen syns inte på den aktuella enheten. Dessa avvikelser sammanfattas i tabell 10.
25
Tabell 10. Avvikelser från ” rätt system/teknik”
Brister i systemet för blodgrupperingskort
Brist på blod
Brister i medicinlistan i dataprogrammet
Medicinteknisk utrustning som inte fungerat optimalt
Brister i journalsystemet då journalanteckning inte synts
2.10 Avvikelser från ”rätt arbetsmiljö”
Det fanns tre (1,5 %) avvikelserapporter som kategoriserades in under kategorin bristande
arbetsmiljö. Alla tre rapporterna handlade om trånga utrymmen vilket gjorde att
sjukskötarnas arbete med att iordningställa läkemedel på ett säkert sätt försvårades.
Avvikelser i denna kategori sammanfattas i tabell 11.
Tabell 11. Avvikelser från ”rätt arbetsmiljö”
Trånga, oändamålsenliga utrymmen
26
3. DISKUSSION
I diskussionen diskuteras både metod och resultat. I metoddiskussionen diskuteras arbetets
styrkor och svagheter. I resultatdiskussionen kopplas resultatet mot bakgrunden. Därefter
sammanställs studien i en avslutande slutsats.
3.1 Metoddiskussion
Studien baserar sig på avvikelserapporter från Ålands hälso- och sjukvård.
Avvikelserapporterna analyserades initialt utgående från en deduktiv innehållsanalys och
kategoriserades in utgående från sjukskötarens fem R. Till de rapporter som inte gick att
kategorisera in under de fem R:n skapades nya kategorier enligt induktiv innehållsanalys.
Avvikelserapporternas innehåll skiljde sig från varandra då vissa var väldigt informativa
medan andra var korta och koncisa.
Metoderna som använts kan anses adekvata för studiens syfte och arbetssätt då den
kvalitativa innehållsanalysens metoder kan anpassas till olika syften, material samt
erfarenhet och kunskap (Lundman & Hällgren Graneheim, 2008). Elo & Kyngäs (2007)
påpekar att det inte finns några enkla tillvägagångssätt att göra innehållsanalyser på, samt
att varje undersökning är unik pga. författarnas kunskap, förförståelse och analytiska
förmåga. Enligt Polit & Beck (2004) är trovärdigheten ett viktigt begrepp och som svar på
resultatets trovärdighet kan termerna giltighet, tillförlitlighet och överförbarhet användas .
Resultatet kan anses vara giltigt om det lyfter fram det som var avsett.
Avvikelserapporternas antal (n=189) kan öka giltigheten i studien då ett stort antal
rapporter kunde kategoriseras. En noggrann beskrivning av analysarbetet samt att två
personer läste igenom allt material och gemensamt diskuterat kategoriseringen kan anses
öka tillförlitligheten i denna studie. Kategoriseringen försvårades av att
avvikelserapporterna kunde tillhöra fler kategorier då flera avvikelser kunde anges på
samma rapport. Genom att läsa avvikelserna flera gånger och fokusera på det första steget
i hanteringen som gick fel kunde de kategoriseras in i sina respektive kategorier.
Överförbarheten i kvalitativ innehållsanalys handlar om i vilken omfattning resultatet kan
överföras till andra förhållanden (Lundman & Hällgren Graneheim, 2008). Resultatet av
denna studie förväntas enligt författarna vara överförbar i sjukvården där
27
läkemedelshantering ingår. Under kategorin rätt dos har även utebliven medicinering
placerats då den inte kunde kategoriseras in under någon av de andra fem R:n men ändå
handlade om patienter som inte tilldelats läkemedlet. Betydelsen av detta val vid
kategoriseringen tros inte påverka studiens resultat då antalet avvikelser inom de olika
kategorierna inte var det primära och inte heller studiens syfte. Författarnas förförståelse
kan ha gett utrymme för viss tolkning av rapporternas innehåll. Trots författarnas
förförståelse har ändå en objektivitet bibehållits (Polit & Beck, 2004).
3.2 Resultatdiskussion
I sjukskötarens ansvar vid läkemedelshantering ingår att rätt patient får rätt läkemedel på
rätt tidpunkt, i rätt dos och på rätt sätt, sjukskötarens så kallade fem R (Björkman, 2009;
Elliott & Liu, 2010; Kanneh, 2011). I detta arbete framkom att sjukskötarens fem R inte
räcker till för att kunna arbeta patientsäkert vid läkemedelshantering. De
avvikelserapporter som föll utanför de fem R:ns ramar kategoriserades in i fem andra
grupper: avvikelser från rätt ordinationer, avvikelser från rätt dokumentation, avvikelser
från rätt rutiner, avvikelser från rätt system/teknik samt avvikelser från rätt arbetsmiljö.
Även litteratur påpekar att rätt ordination och rätt dokumentation direkt hör till
sjukskötarens ansvar och kan kontrolleras i samband med läkemedelshantering (Kanneh,
2011; Elliott & Liu, 2010).
Diskussionen kommer att omfatta de sju kategorier som författarna anser att sjukskötaren
kan påverka i sitt dagliga arbete. Tre kategorier faller utanför dessa. En av de tre
representerade den fjärde största kategorin, avvikelser från rätt rutiner. Denna kategori
hör till sjukskötarens ansvarsområden men rutinerna i sig är inte lätta att ändra på under
själva läkemedelshanteringen utan behöver utvecklas under längre tid, med
arbetsledningens stöd. Många av avvikelserna i denna kategori handlade om bristande
rutiner på avdelningar, bristande inskolning av ny personal samt olika rutiner mellan
avdelningarna, vilket även styrks av Tang et al. (2007). De två kategorier som inte direkt
hör till sjuskötarens ansvarsområden var avvikelser från rätt system/teknik samt avvikelser
från rätt arbetsmiljö. De systemfel som upptäcktes i avvikelserapporterna var av den
karaktären att sjukskötaren inte kunde påverka dem i den dagliga hanteringen av
läkemedel då de handlade om dataprogram, journalsystemet samt brister i den
28
medicintekniska utrustningen. Att rapportera avvikelser orsakade av systemfel/tekniska fel
är dock av yttersta vikt för en säker läkemedelshantering. Att arbeta i en otillfredsställande
arbetsmiljö påverkar sjukskötaren negativt och kan leda till fel vid läkemedelshanteringen.
Genom att förse vården med ändamålsenliga medicinska utrymmen innebär en utökad
patientsäkerhet i längden (Nordeng, 2009).
3.2.1 Sjukskötarens sju rätta/R
Genom att tilldela rätt patient rätt läkemedel i rätt tid, i rätt dos och på rätt sätt utifrån rätt
ordination samt dokumentera på rätt sätt, kan en säkrare läkemedelshantering uppnås.
Sjukskötarens sju R sammanfattas i Tabell 12.
Tabell 12. Sjukskötarens sju R
Rätt patient
Rätt läkemedel
Rätt tidpunkt
Rätt dos
Rätt administreringssätt
Rätt ordination
Rätt dokumentation
I kategorin rätt patient kan många av avvikelserna härledas till bristfälliga rutiner vid
läkemedelsdelningen. De avdelningar där medicindelningen går från dosett – medicinkopp
– medicinbricka – matbricka – patient genererar många fel. Riskerna att ett fel ska uppstå i
något led vid dosettdelningssystemet antas vara större än om medicinen delas från
medicinvagn – medicinkopp – patient eftersom momenten samt antalet sjukskötare som är
inblandade är färre. I ett tidigare examensarbete vid Högskolan på Åland av Holmström
och Vannan (2004) konstateras att riskerna vid medicinvagnsdelning är betydligt mindre
än riskerna vid brickdelningssystem pga. färre antal personer som deltar i
läkemedelshanteringen, färre moment i läkemedelshanteringskedjan samt bättre
patientkontakt då sjukskötaren delar medicinerna direkt till patienten (Holmström &
29
Vannan, 2004). Antalet avvikelserapporter i kategorierna avvikelser från rätt läkemedel,
avvikelser från rätt tidpunkt och avvikelser från rätt dos kan påvisa att
dosettdelningssystemet inte är en säker metod.
I Elliotts & Lius (2010) studie framkom att en tredjedel av de fel som begås vid
läkemedelshantering är att patienter får läkemedel vid fel tidpunkt. Deras resultat
överensstämmer inte med resultatet i denna studie där avvikelser från rätt tidpunkt stod för
mindre än 10 procent av det totala antalet avvikelserapporter. En förklarande faktor kan
vara att läkemedel som inte givits alls har kategoriserats in i avvikelse från ”rätt dos”. En
annan orsak kan vara om avvikelserapporter inte görs vid ÅHS om sjukskötaren
administrerar läkemedlet vid en senare tidpunkt. Utgående från författarnas egna kliniska
erfarenheter görs inte avvikelserapporter från rätt tidpunkt om t.ex. patienten fått
läkemedlet en timme för sent trots att en avvikelse uppkommit. För att skapa en ökad
patientsäkerhet är det viktigt att rapportera de avvikelser som sker och på så sätt analysera
och åtgärda de bakomliggande orsakerna.
Av de fem nya kategorierna som framkom under den induktiva innehållsanalysen var det
två som direkt hörde till sjukskötarens ansvarsområden under läkemedelshanteringen, rätt
ordination och rätt dokumentation. De flesta avvikelser i kategorin rätt ordination berörde
ordinationer som saknats, varit ofullständiga eller felaktiga. Att ordinera läkemedel tillhör
läkarens arbetsuppgifter. Dock kan sjukskötaren inte blint följa ordinationer utan vidare
eftertanke. Det hör till sjukskötarens ansvar att kontrollera att läkemedlet är lämpligt och
dosen är rimligt ordinerad innan administrering. Vid läkemedelshantering är det av
yttersta vikt att ordinationen är korrekt. Sjukskötaren är den sista ansvariga i hanteringen
och har därför ansvaret att kontrollera att ordinationen är adekvat och fullständig (Davey,
Britland, & Naylor, 2008). Det sjätte R:et för en säkrare läkemedelshantering är enligt
denna studie rätt ordination. I kategorin rätt dokumentation handlade de flesta avvikelser
om bristande dokumentation och rapportering som lett till risker eller tillbud i
läkemedelshanteringen. I Ålands hälso- och sjukvårds plan för säker läkemedelshantering
har arbetsgruppen tagit fram förslag på hur hanteringen av läkemedel ska ske. Två av dem
är rekommendationer att det alltid bör utföras en dubbelkontroll av medicindelningen och
korrekt dokumentation av läkemedel. När en patient skrivs ut ska patienten eller dennes
representant ges en skriftlig läkemedelsförteckning samt information om
läkemedelsbehandlingen. Det bör också finnas en enhetlig modell för dokumentation vid
läkemedelshantering inom ÅHS (Ålands hälso- och sjukvård, 2009). I sjukskötarens
30
arbete ingår det att dokumentera utförda vårdåtgärder. Genom noggrann dokumentering
och rapportering delas erfarenheter och misstag kan undvikas samtidigt som det kliniska
resultatet förbättras (Kanneh, 2011). Redan på 1800-talet lade Florence Nightingale fram
vikten av god dokumentering och rapportering inom sjukvården. Nightingale förstod
betydelsen av att påvisa bristerna inom sjukvården genom statistik och journalföring för
att få till en förbättring av vården (Nightingale, 1859). Eftersom dokumentering tillhör
sjukskötarens ansvarsområde är det viktigt att ha rätt dokumentering som det sjunde R:et
vid daglig läkemedelshantering. I Social- och hälsovårdsministeriets förordning om
journalhandlingar fastställs att ” I journalhandlingarna ska det antecknas tillräckligt
omfattande uppgifter som behövs för tryggandet av att god vård ordnas, planeras,
tillhandahålls och följs upp för en patient. Anteckningarna ska vara tydliga och
begripliga” (Social- och hälsovårdsministeriets förordning om journalhandlingar
30.3.2009/ 298, §7). Att dokumentera när läkemedel är givet, effekterna av läkemedlet
samt dokumentera eventuella biverkningar är av yttersta vikt för en säker
läkemedelshantering, och är ett ansvar vårdpersonal inte får förbise.
Det framkommer tydligt att vissa avdelningar rapporterar frekvent medan andra
avdelningar inte rapporterat en enda avvikelse inom läkemedelshanteringen från att
systemet med avvikelserapportering togs i bruk på ÅHS. Inom ÅHS finns totalt 15
enheter/kliniker som har tillgång till läkemedel och avvikelserapportering. Statistiken från
avvikelserapporterna gällande läkemedel/blodprodukter mellan maj 2008 och oktober
2011 visar att sex enheter/kliniker inom ÅHS gjort en eller inga avvikelser under den
aktuella tidsperioden. Fyra enheter/kliniker har gjort färre än elva avvikelserapporteringar.
Enligt kvalitetssamordnare Å. Friman hölls flera utbildningstillfällen när systemet med
avvikelserapporter togs i bruk under våren 2008. Det hålls kontinuerligt
utbildningstillfällen en gång per år för rapportörer inom ÅHS (Å. Friman, personlig
kommunikation, 23.11.2011). Författarna anser att en trolig förklaring till det låga antalet
rapporter kan vara okunskap i hur man skriver en avvikelserapport och att det erbjuds för
få utbildningstillfällen i jämförelse med den stora genomströmningen av ny personal. En
möjlig förklaring till det låga antalet rapporteringar hos en del avdelningar tros vara
tidsbrist hos sjukskötare/övrig vårdpersonal. Varför tidsbristen uppstår kan variera,
exempel kan vara bristande rutiner i sjukskötarens arbetssätt, stress samt hög
arbetsbelastning (Mayo & Duncan, 2004). Tang et al., (2007) betonar vikten av ett öppet
klimat utan syndabockstänkande. Ännu en trolig orsak till att så få avvikelser rapporteras
31
kan vara att man inte vill peka ut någon av sina kollegor (ibid.). I studien av Jones &
Treiber (2010) framgick att 94 % av sjukskötarna ansåg att det var viktigt att anmäla fel
som begås vid läkemedelshantering, oavsett om patienten lidit av händelsen eller inte.
Detta överensstämmer inte med det som sker i verkligheten då många fel inom
läkemedelshanteringen inte rapporteras (ibid.).
Resultatet av studien indikerar på ofullständiga medicindelningssystem där
patientsäkerheten äventyras. Dosettdelningssystem på avdelning innehåller fem steg innan
patienten erhåller medicinen. Än mer skrämmande är att det kan vara fyra olika personer
som är involverade innan medicinerna tilldelas patienten. Av de 189 avvikelserapporter
som analyserats var det 47 rapporter där avvikelserna kunde härledas till
dosettdelningssystemet. I Sverige har det under mer än 25 år funnits ett delningssystem på
Apoteket vid namn ApoDos (Apoteket, u.å.). Det systemet innebär att en patients
läkemedel delas i påsar där varje påse innehåller medicinerna som ska tas vid en och
samma tidpunkt. Detta system passar bra på avdelningar där man har få ändringar i
patienternas ordinationer. Systemet används flitigt i öppenvården i Sverige med gott
resultat. Apoteket har även utvecklat E-dos, vilket innebär att en patients alla ordinationer
finns samlade på ett och samma datasystem och kan kopplas till det egna journalsystemet.
ApoDos i kombination med E-dos leder till en säkrare läkemedelshantering (Apoteket
Farmaci, u.å. Apoteket, u.å.). Hösten 2010 installerade Karolinska universitetssjukhuset
22 läkemedelsautomater på sina avdelningar. Genom ett fingeravtryck samt en personlig
kod kan sjukskötaren enkelt få ut rätt läkemedel till den aktuella patienten.
Läkemedelsautomaterna leder sjukskötaren till rätt läkemedelsfack med hjälp av
ljussignaler. Om sjukskötaren skulle ta ett läkemedel ur fel fack ljuder en ljudsignal som
påpekar att det inte är rätt läkemedel till den aktuella patienten. Läkemedlen registreras
automatiskt på patientens namn och sjukskötarens namn registreras i en loggfil
(Karolinska Universitetssjukhuset, 2010). System som genererar många fel vid hantering
av läkemedel bör ses över då dessa utgör en risk för patienterna. Genom att förändra
medicindelningssystemen inom ÅHS kan en säkrare läkemedelshantering uppnås.
32
3.3 Slutsats
Resultatet visar att läkemedelsrelaterade felbehandlingar uppstår under
läkemedelshanteringens alla skeden. Ofta är det flera faktorer som bidrar till att det blir
fel. Sjukskötaren är den sista ansvariga länken i läkemedelshanteringskedjan och det är
viktigt med ett fungerande medicindelningssystem, journalsystem, riktlinjer samt
arbetsmiljö. Resultatet av studien indikerar att sjukskötarens arbete kan utföras på ett
säkrare sätt om följande checklista följs: rätt patient, rätt läkemedel, rätt tidpunkt, rätt dos,
rätt administreringssätt, rätt ordination och rätt dokumentation. Dessa sju R kunde ingå i
ÅHS läkemedelsplan för en säkrare läkemedelshantering och utvärderas efter viss tid.
Vidare bör dosettdelningssystemet ses över med tanke på det stora antalet
avvikelserapporter som konstaterar dess brister. Ett uppgraderat journalsystem och
fungerande datoriserade medicinlistor kan medföra en bättre dokumentation vilket i sin tur
leder till högre patientsäkerhet och är ett steg mot säkrare läkemedelshantering.
33
KÄLLFÖRTECKNING
Apoteket. (u.å.) Upptäck ApoDos. Hämtad 11.11.2011 från Apotekets hemsida,
http://www.apoteket.se/privatpersoner/om/Sidor/OmApoteketContents_Internationellt_Ap
oDos_ApoDos.aspx
Apoteket Farmaci. (u.å.) ApoDos. Hämtad 11.11.2011 från Apoteket Farmacis hemsida,
http://www.apoteketfarmaci.se/Tjanster/Service.aspx?UniqueId=fd2797c6-ad02-4c43b2c0-34718a7ced3b
Björkman, A-M. (2009). Läkemedelsberäkning och läkemedelshantering. Lund:
Studentlitteratur
Bondesson Å. (2009). Läkemedel. I Norlén, P. & Lindström, E. (red). Farmakologi.
(Andra upplagan). Stockholm: Liber
Davey, A., Britland, A., Naylor, R. (2008). Decreasing paediatric prescribing errors in a
district general hospital. Quality safety health care 17(2), 146-149. doi:
10.1136/qshc.2006.021212.x
Elliott, M. & Liu, Y. (2010). The nine rights of medication administration: an overview.
British journal of nursing 2010, 19(5), 300-305. Hämtad från databasen EBSCOhost with
Full text.
Elo, S. & Kyngäs, H. (2007). The qualitative content analysis process. Journal of
advanced nursing 62(1), 107-115 doi: 10.1111/j.1365–2648.2007.04569.x
Friberg, F (red). (2006). Dags för uppsats. Lund: Studentlitteratur
Friman, Å. & Michelsson, B. (2010). ÅHS- Intranät – Info. Avvikelse – vad är det?
Mariehamn. [opublicerat material]
34
Grandell-Niemi, H., Hupli M., Leino-Kilpi, H. & Puukka, P. (2003). Medication
calculation skills of nurses in Finland. Journal of clinical nursing 2003, (12), 519-528.
doi: 10.1046/j.1365-2702.2003.00742.
Jones, J. & Treiber, L., (2010). When the 5 rights go wrong – medication errors from the
nursing perspective. Journal of nursing care quality 2010, 25(3), 240-247. doi:
10.1097/NCQ.0b013e3181d5b948
Kanneh, A. (2011). Adverse drug reactions: „Six rights‟ to ensure best practice for
children. Nursing children and young people 23(5). Hämtad från databasen EBSCOhost
with Full text.
Karolinska Universitetssjukhuset. (2010). Ett fingeravtryck ger rätt medicin. Hämtad
11.11.2011 från Karolinska Universitetssjukhusets hemsida,
http://www.karolinska.se/om/press-nyheter/pressrum/pressmeddelandenarkiv/pressmeddelanden_arkiv_2010/lakemedelsautomater-ger-sakerhet/
Kuitunen, T., Kuisma, P. & Hoppu, K. (2008). Medication errors made by healthcare professionals. Analysis of the Finnish poison information center data between 2000 and
2007. European Journal of Clinical Pharmacology 2008, (64), 769-774. doi:
10.1007/s00228-008-0496-4
Landskapslag (1993:61) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens
ställning och rättigheter. Ålands lagsamling. Hämtad från Ålands Landskapsregering
www.regeringen.ax
Lundman, B. & Graneheim Hällgren, U. (2008). Kvalitativ innehållsanalys. I
Granskär, M. & Höglund Nielsen, B. (red.) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälsooch sjukvård. (s.159-172). Lund: Studentlitteratur.
Maricle, K., Whitehead, L. & Rhodes, M. (2007). Examining medication errors in a
tertiary hospital. Journal of nursing care quality 2007, 22(1), 20-27. Hämtad från
databasen EBSCOhost with Full text.
35
Mayo, A. & Duncan, D. (2004). Nurse perception of medical errors – what we need to
know for patient safety. Journal of nursing care quality 2004, 19(3). 209-217. Hämtad
från databasen EBSCOhost with Full text.
Nightingale, F. (1859). Anteckningar om Sjukvård – ur vårt tidsperspektiv. En FoU
rapport 31 från 1989. Vårdförbundet SHSTF: Stockholm
Nordeng H. (2009). Grundläggande kunskap – vad är läkemedel och hur används de? I
Nordeng, H. & Spigset, O., (red). Farmakologi och farmakologisk omvårdnad. Lund:
Studentlitteratur
Olsson, H. & Sörensen, S. (2007). Forskningsprocessen – Kvalitativa och kvantitativa
perspektiv. Stockholm: Liber
Pentin, J. & Smith, J. (2006). Drug calculations: Are they safer with or without a
calculator? British journal of nursing 2006, 15(14). Hämtad fråndatabasen EBSCOhost
with Full text.
Polit, D.F. & Beck, C.T. (2004). Nursing research. Principles and Methods. (7 ed.).
Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins
Patientsäkerhetslag SFS 2010:659. Hämtad från Sveriges riksdag,
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=2010:659
Social- och hälsovårdsministeriets förordning om journalhandlingar 30.3.2009/ 298 7§.
Finlands författningssamling. Hämtat från FINLEX http://www.finlex.fi/
Social- och hälsovårdsministeriet i Finland. (2007). Säker läkemedelsbehandling –
Nationell handbok för genomförande av läkemedelsbehandling inom social- och
hälsovården. Helsingfors. Hämtad 21.11.2011 från
http://www.stm.fi/c/document_library/get_file?folderId=28707&name=DLFE-3913.pdf
36
Social- och hälsovårdsministeriet i Finland. (2009). Vi främjar patientsäkerheten
tillsammans – Den finländska patientsäkerhetsstrategin 2009-2013. Helsingfors. Hämtad
18.5.2011 från www.stm.fi/sv/publikationer/publikation/_julkaisu/1383571
Socialstyrelsen. (2008). 8,6 procent av patienterna skadas inom sjukhusvården. Hämtad
18.5.2011 från
http://www.socialstyrelsen.se/pressrum/nyhetsarkiv/8,6procentavpatienternaskadasisjukhu
svarden
Socialstyrelsen. (2009) Händelseanalys & Riskanalys: Handbok för patientsäkerhetsarbete. Hämtad 13.12.2011från http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2009/2009126- 120/Documents/RiskanalysochHandelseanalys_original.pdf
SOSFS 2005:28. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om anmälningsskyldighet
enligt Lex Maria 2005:28. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad från
www.socialstyrelsen.se/sosfs/2005-28
SOSFS 2009. Avvikelserapportering i hälso- och sjukvården. Stockholm: Socialstyrelsen.
Hämtad 17.5.2011 från www.socialstyrelsen.se/patientsakerhet/avvikelserapportering
Stetina, P., Groves, M. & Pafford, L. (2005). Managing medication errors – A qualitative
study. Medsurg Nursing 14 (3). Hämtad från databasen EBSCOhost with full text
Storli, M. (2008). Feilmedicinering i sykehus – organisasjonskulturens påvirkning. Vård i
Norden 3/2008, 28(89), 19-23 Hämtad från databasen EBSCOhost with Full text.
Sykepleiernes Samarbeid i Norden (SNN). 2003. Etiske retningslinjer for
sykepleierforskning i Norden. Oslo: Vård i Norden. Hämtad 2.12.2011 från
http://www.vardinorden.org/ssn/etikk.pdf
Tang, F-I., Sheu, S-J., Yu, S., Wei, I-L. & Shen, C-H. (2007). Nurses relate the
contributing factors involved in medication errors. Journal of clinical nursing 2007, 447457. doi: 10.1111/j.1365-2702.2005.01540.x
37
WHO Collaborating Center. (2007). Patient safety solutions. Hämtad 12.5.2011 från
www.ccforpatientsafety.org/patient-safety-solutions/
Ålands hälso- och sjukvård. (2009). Plan för säker läkemedelsbehandling. Mariehamn:
Ålands hälso- och sjukvård [opublicerat material]
Ålands hälso- och sjukvård. (2011). Statistik över avvikelserapporter i Flexite vid Ålands
hälso- o sjukvård. Mariehamn [opublicerat material]
Ödegård, S., (2006). I rättvisans namn: ansvar, skuld och säkerhet i vården. Malmö: Liber
38
BILAGA 1
BILAGA 1
BILAGA 2
Anhållan om att ta del av avvikelserapporter angående
läkemedelshanteringen inom Ålands hälso- och sjukvård.
Vi är två sjukskötarstuderande från Högskolan på Åland som kommer skriva vårt
examensarbete om säker läkemedelshantering. Inför examensarbetet gavs förslag på
ämnesområden från bl.a. överskötare Birgitta Hermans samt hälsovårdsinspektör Eivor
Nikander där säker läkemedelshantering – genomgång av läkemedelsplan var ämnet vi
fastnade för.
Efter kontakt mellan handledaren Erika Johansson och kvalitetssamordnare inom Ålands
hälso- och sjukvård Åsa Friman framsteg tre teman vi kunde välja mellan. Av dessa tre föll
vårt val på sammanställning av Ålands hälso- och sjukvårds avvikelserapporter.
Härmed anhålles om att ta del av avvikelserapporterna som innefattar fel i
läkemedelshanteringen. Om anhållan godkännes kan begränsningar förekomma beroende på
antalet rapporter som involverar handhavandet av blodprodukter, dessa kommer antingen
inkluderas eller exkluderas.
Materialet kommer att behandlas konfidentiellt. Endast handledare Erika Johansson och
studerande Petra Andersson samt Tina Nordman kommer ta del av avvikelserapporterna.
Materialet kommer att bevaras på ett säkert ställe.
Examensarbetet är planerat att genomföras våren/hösten 2011.
Vår projektplan bifogas denna anhållan.
Mariehamn den 27/5 2011
__________________________
___________________________
Studerande Petra Andersson
Studerande Tina Nordman
___________________________
Handledare Erika Johansson
BILAGA 3
