JUDENDOM & ISLAM
JUDENDOM
”Hör Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. Du ska älska Herren,
din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft”
(5 Mos 6:4)
Denna text, som är en del av den judiska trosbekännelsen, talar om
det som är judendomens kärna: att det bara finns en Gud som är
världens skapare och Herre, att det är människans uppgift att leva
enligt Guds vilja samt att judarna är ”Guds utvalda folk”. Jude är den
som är född av en judisk mor eller konverterar (övergår av fri vilja)
till judendomen. Judedomen är en monoteistisk religion, dvs. man tror
på bara en Gud. Enligt judedomen finns det ett mycket speciellt
förhållande mellan judarna och Gud. Detta beskrivs i de fem
Moseböckerna i den judiska bibeln. De fem Moseböckerna kallas för
Torah, som betyder ”gudomlig vägledning”. Där berättas att Gud har
en plan för hela mänskligheten och att människan har en fri vilja att
göra det som är gott eller göra det som är ont. Judarnas speciella
uppgift är att följa Guds plan, att leva enligt de regler och lagar som
finns i Torah, och på sätt hjälpa till att skapa Guds rike här på
jorden. Enligt judenomen kommer då Messias, en härskare som ska
skapa fred och lycka.
Davidsstjärnan är känd en judisk symbol.
JUDARNAS HISTORIA
Judendomen har sitt ursprung i berättelserna i den judiska Bibeln,
som i sin helhet kallas Tanakh. Tanakh innehåller nästan samma
texter som Gamla testamentet i kristendomens Bibel. Berättelserna
börja med hur Gud skapade världen och sträcker sig sedan fram till
de sista århundradena före vår tideräknings början. I berättelserna
är Gud hela tiden närvarande och talar till människorna, ger dem goda
råd och säger åt dem vad de ska göra. Ett par mycket viktiga
personer som Gud talar med är Abraham och Mose.
Abraham
Abraham fick en son som hette Isak och Isak fick sedan en som fick
namnet Jakob. Men Jakob fick också ett speciellt namn av Gud,
nämligen Israel. Jakob fick tolv söner. De mest omtalade av sönerna
är Ruben, Levi, Juda, Josef och Benjamin. De tolv sönerna bildade
sedan egna familjer. Det blev till sist många människor som var släkt.
För att förklara vilken gren av släkten man tillhörde sa man ”Jag
tillhör Rubens släkt” eller ”Jag tillhör Levis släkt”. Men istället för
släkt kunde man säga ”stam”, dvs. ”Jag tillhör Juda stam”. En sak
hade de gemensamt: de var alla släkt med Abraham, Isak och Jakob.
Dessa tre personer brukar kallas för de tre patriarkerna, vilket
betyder stamfader. Därför kallas folket ibland för israeliterna.
Moses
På grund av hungersnöd tvingades judarna flytta från Kaanans land
och de bosatte sig i Egypten. Folket stannade i Egypten i flera
hundra år och farao, som ville undvika att de blev mäktigare än hans
eget folk, tvingade judarna att arbeta som slavar. Farao bestämde
också att alla nyfödda pojkar skulle kastas i floden Nilen, men att
nyfödda flickor skulle få leva. Tack vare sin mor och sin syster
räddades en liten pojke som hette Mose från att dödas. De lade
honom i en korg som kunde flyta på vattnet, och korgen fick flyta
iväg på floden Nilen i hopp om att någon kunde rädda pojken. Korgen
hittades av faraos dotter och Mose växte därför upp hos farao och
blev till en egyptisk prins. Men han glömde aldrig bort att han tillhört
israeliterna och han upptäckte snart hur israeliterna levde i slaveri.
Bibeln berättar hur Gud talade till Mose och sa att det var han som
skulle hjälpa till och befria det israelitiska folket från slaveriet. Det
var mycket svårt att övertyga farao att släppa folket fritt. Men
Mose lyckades till sist före den ur landet och det begav sig hem mot
Kaanans land.
Tio Guds bud
I början av sin vandring hem mot Kaanans land kom folket till berget
Sinai och det berättas att Mose gick upp till bergets topp för att
tala med Gud. Bibeln berättar att det var till Mose som Gud gav de
lagar och regler som judarna än idag följer. Mose är därför den som
räknas som judendomens egentlige grundare. Lagarna och reglerna
sammanfattas i det som brukar kallas för Tio Guds bud. Buden skrevs
på två stentavlor och det var mycket viktigt för folket att följa
buden. Lagtavlorna med de tio budorden förvarades i en låda som
kallas förbundsarken.
Moses med de tio budorden
Erövringen av Kaanans land
Vandringen mot Kaanans land tog lång tid. Över 40 år levde folket i
ödeområdena på Sinaihalvön och upp norr ut mot Döda havet. Så
länge man de vandrade i öknen kunde de inte bygga upp någon
gudstjänstsal. Istället användes ett tält som kallas för
Uppenbarelsetältet eller Tabernaklet. När tältet var färdigbyggt
gjorde Mose sin bror Aron till överstepräst och Arons söner till
präster.
Till slut kom de fram till Kaanans land, det land som Gud en gång lovat
Abraham. Men landet var inte obebott. Där bodde olika folkslag, som
t.ex. filistéer och kananéer. Man tack vare starka ledare, som kallas
för domare, erövrar nu israeliterna Kaanans land och kallar nu landet
för Israel. Man tror att detta skedde någon gång runt 1200-talet
f.Kr.
Saul, David och Salomo
Den siste domaren i Israel hette Samuel. Han efterträddes av kung
Saul. I en strid mot filistéerna stupade Saul, och en ung man som
arbetat som herde valdes istället som kung. Han namn var David och
han gjorde staden Jerusalem till landets huvudstad. David levde
någon gång på 1000-talet f.Kr och efter hans död blev sonen Salomo
kung. Salomo blev berömd för sin vishet och många kom resande för
att lyssna på honom och få goda råd. Han lät också bygga ett tempel i
Jerusalem. I templets heligaste rum placerades förbundsarken med
lagtavlorna.
Israel delas
Efter Salomons död delades riket i två delar, Israels i norr och Juda
rike i söder. Delningen skedde år 936 f.Kr. De båda rikena krigade
ofta mot varandra. Detta gjorde att båda rikena försvagades. I
Israels rike i norr började folk tro på andra gudar. Då talade
profeter till dem och varnade dem. De mest omtalade profeterna var
Amos, Hosea och Elia. Profeterna sa att människor måste leva på ett
annat sätt. Om de inte skulle göra det skulle främmande folk komma
och erövra landet. Det gick som profeterna hade sagt. I området
kring floderna Eufrat och Tigris fanns på 700-talet f.Kr. ett mäktigt
rike som hette Assyrien. En assyrisk armé intog Israels rike och
förde bort delar av folket i fångenskap. Detta skedde 722 f.Kr.
Även i Juda rike fanns profeter som sa att folket inte levde på rätt
sätt. Profeten Jesaja sa att folket måste straffas. Men Jesaja gav
också folket hopp, och sa att ”efter straffet ska Herrens utsände,
Messias” komma och återupprätta ett enas Israel. Jorden ska då
återigen bli ett paradis”
Babylonska fångenskapen
I slutat av 500-talet f.Kr. fanns i staden Babylon en kung som hette
Nebukadnesser. Hans arméer anföll Juda rike och plundrade och
brände både byar och städer. De förstörde också Salomons Tempel
och nästan hela Jerusalem. Många människor fördes bort som
krigsfångar till Babyloninen år 586 f.Kr. Denna händelse brukar kallas
för den babylonska fångenskapen. Alla de dyrbara föremånlen som
fanns i Templet tog babylonierna med sig när de återvände till sitt
land. Under fångenskapen ökade israeliternas intresse för sin
historia och sina traditioner. Som ersättning för Templet i Jerusalem
byggde man istället hus där man samlades för att fira gudstjänst.
Husen kallas för synagogor. Eftersom Gud vilade på den sjunde dagen
när Han skapade jorden, fortsatte israeliterna med detta. De kallade
dagen för Sabbat. Under tiden i fångenskap sammanställde man och
skrev ner en stor del av böckerna som nu finns i den judiska Bibeln.
Folket kallas judar
En persisk kung som hette Kyros erövrade Babylonien år 539 f.Kr.
Han lät israeliterna återvända hem. Ändå stannade en del av folket
kvar i Babylonien. Av dem som återvände tillhörde de flesta Juda
stam. De kallas därför för judar, och hädanefter kom hela folket,
alltså alla stammar, att kallas judar. När de återkom till sitt land
byggdes Templet upp igen. Men förbundsarken var försvunnen. Ingen
vet idag exakt vad som hände med den.
De sista århundradena före vår tideräkning blev svår för judarna.
Landet erövrades gång på gång av främmande folk. Nu kallades landet
inte längre för Kaanans land, Israel eller Juda. Istället användes det
grekiska namnet Palestina. År 167 f.Kr. gjorde judarna uppror.
Upproret leddes av en man som hette Judas Mackabaios och kallas
därför för Mackabéer-upproret. Jerusalem befriades och judarnas
självständighet varade i 100 år ändra fram till 63 f.Kr. Då blev
Palestina istället en del av det romerska riket och fick namnet
Judaea.
Diasporan
År 135 e.Kr. inträffade ytterligare ett våldsamt uppror. Även detta
uppror slogs ner av romarna. Den här gången den romerska kejsare
Hadrianus utföra ett förbud mot judar att bo i Jerusalem och Israel.
Judarna tvingades att leva i diaspora, förskingring, i nästan två tusen
år och ingenstans var de riktigt välkomna. Först år 1948, efter andra
världskriget, återupprättates en judisk stat i området.
SYNAGOGAN
Synagogan, den judiska gudstjänstlokalen, fungerar alltså idag som
ersättning för Templet i Jerusalem. I dagens synagogor finns det
längst fram ett skåp som kallas arken. Skåpet ska vara vänt mot
Jerusalem. I skåpet finns handskriva tullar gjorda av pergament
(tunt skinn). På rullarna finns Torah och de fem Moseböckerna
skrivna på hebreiska. Rullarna kallas därför Torah-rullar. Ovanför
arken finns en lampa med ett ljus som ständigt hålls brinnande.
Ljuset är en symbol för den sjuarmade ljusstaken, menoran, som
engång fanns i Templet i Jerusalem. I vissa synagogor sitter
kvinnorna för sig och männen för sig. I andra synagogor kan män och
kvinnor sitta tillsammans. Som ett tecken på deras respekt för Gud
bär männen i synagogan och under sabbaten en huvudbonad, en liten
kalott som kallas kipah.
TALMUND
De kunniga personer som kunde tolka och förklara vad som stod i de
religiösa skrifterna var viktiga för israeliterna när de levde i
fångenskap i Baylonien. Dessa tolkningar och förklaringar fördes
muntligt vidare och sammanställdes på 500-talet e.Kr. av de judar
som hade valt att stanna kvar i Baylonien. Förklaringarna kallas för
Talmud, och där beskrivs hur de religiösa högtiderna ska firas.
OLIKA INRIKTNINGAR
Inom judedomen finns olika inriktningar. Man brukar skilja på
ortodox (renlärig) judendom och icke-ortodox judendom. Inom den
ortodoxa judendomen försöker man leva enligt reglerna i Torah och
håller därför fast vid de judiska traditionerna. Inom icke-ortodox
judendom finns t.ex. reformjudendom och liberal judendom.
Reformjudendomen uppstod under slutet av 1700-talet och ville
reformera (förändra) judendomen bl.a. genom att hålla
gudstjänsterna på det språk man talade istället för på hebreiska.
Liberal judendom, som uppstod i början av 1900-talet, vill att judar
ska tolka Torah på ett friare sätt. Ett exempel är att man ska tillåta
kvinnliga rabbiner.
Synagogan i Göteborg
Torah-rulle
HÖGTIDER, SYMOLER OCH LITE ANNAT
Symbol
Den sexkantiga Davidsstjärnan.
Sabbat
Sabbaten är vilodagen, och firas från fredag
kväll till lördag kväll.
Rabbin
En religionslärare och ledare för den judiska
församlingen.
Antisemitism
En betäckning för fientlighet mot judar och mot
judendomen som religion.
Bar Mitzvah &
Bat Mitzvah
Man blir medlem av församlingen. Påminner om
den kristna konrimationen.
Sukkot
Sukkot, eller lövhyddohögtiden, är en påminnelse
om hur Gud tog hand om Israels folk under den
40 år långa ökenvandringen. Då bodde folk i
lövhyddor.
Yom Kippur
Yom Kippur, försoningsdagen, är det judiska
årets mest betydelsefulla dag. Man ber Gud om
förlåtelse för de synder man har begått. Har
man begått fel mot en människa måste man först
rätta till det innan man kan be Gud om förlåtelse.
Rosh Hashana
Rosh Hashana är den judiska nyårsfesten, som
oftast infaller i sepember. Den judiska
tideräkningen utgår från världens skapelse, som
man menar ägde rum för knappt 6 000 år sedan.
När den kristna världen hade tusenårsskifte år
2000 motsvarade det 5761 enligt judisk
tideräkning. Vidare följer den judiska kalendern
månens rörelser och inte solens som vi är vana
vid. Därför infaller nyåret vid lite olika tillfällen.
Pesach
Pesach är den judiska påsken och firas till minne
av befrielsen från slaveriet i Egypten och
uttåget därifrån. Genom att fira Pesach håller
man hoppet levande, hur eländigt livet än kan
vara. Under alla de år judar levt utan ett eget
land har påskhälsningen varit ”Nästa år i
Jerusalem”.
Menoran – den sjuarmade ljusstaken.
ISLAM
Det var natt. Mannen i grottan var stilla, men han sov inte. Han
försökte koppla bort tankarna från världen utanför. Mannen hade
sökt sig till grottan i berget just för att få vara i fred. Söder om
berget låg handelsstaden Mekka. Där hade han sitt hem. I staden
kunde man köpa de bästa varorna från hela Asien. Han hade många
gånger själv följt med karavanerna och vaktat den dyrbara last som
kamelerna fraktade till basarerna. Tygerna, kryddorna, frukterna,
olivoljan som såldes i affärerna längs de smala gatorna var alltid av
högsta kvalitet.
De arabiska köpmännen berättade ofta historier från det mäktiga
bysantiska riket i norr och från Persien i öster. De berättade om
möten med judiska köpmän och hantverkare, om kristna soldater,
munkar och slavar. Men staden var inte bara en betydelsefull
handelsplats. Mekka var också ett viktigt religiöst centrum. Där
fanns en helig byggnad som hette Kaba. Den hade för länge sedan
byggts av Abraham och nu dyrkades där flera olika gudar, som var
avbildade av olika statyer.
Mannen i grottan hade år efter år sett människor komma till Kaba
för att dyrka dessa gudar. Men nu hade han alltså lämnat Kaba och
staden bakom sig. I grottan skulle han i lugn och ro få tid att tänka.
Han hade haft en dröm, och i drömmen hade en ängel talat till honom.
Men hade det verkligen varit en dröm? Plötsligt reste han sig.
Utifrån grottan hördes en röst i natten som sa: ”O, Muhammed, du är
Guds sändebud och jag är Gabriel.”
PROFETEN MUHAMMED
Muhammed arbetade i unga år som herde, men när han blev äldre
började han arbeta hos en rik änka som han sedan gifte sig med.
Under en månad varje år brukade Muhammed vara i grottan norr om
Mekka. En dag uppenbarade (visade) sig alltså ängeln Gabriel för
honom. Det var Gabriel som sa till honom att han skulle berätta för
araberna om Gud, som på arabiska heter Allah. Under fortsättningen
av sitt liv fick Muhammed många uppenbarelser. Han lydde Gabriels
uppmaning och började berätta om den ende Guden, Allah, som har
stor makt. Men Muhammed berättade också att det som Allah har
skapat en gång kommer att gå under. Vi människor måste därför
underkasta oss Allahs vilja och stäva efter ett bättre liv.
Muhammed tvingas fly
Muhammed och hans anhängare blev i början förföljda. Det fanns
många som inte ville sluta dyrka de gudar som fanns avbildade i Kaba.
Muhammed tvingades därför att år 622 lämna Mekka. Han flyttade
till staden Medina. Denna händelse, som kallas hijra (emigrationen) är
så viktig att år 622 är utgångspunkten för den islamska
tideräkningen. I Medina bildade Muhammed en församling av
muslimer. Men Mekka var fortfarande en viktig stad. Där fanns Kaba,
som Abraham en gång byggt, och i Kaba borde Allah dyrkas och inte
några andra gudar, ansåg Muhammed. När man bad vände man sig
därför mot Mekka. Alla längtade också efter att en gång få besöka
Kaba.
Muhammeds intåg i Mekka
År 630 kunde Muhammed, tillsammans med 10 000 man, tåga in i
Mekka. Staden intogs utan strid, och Muhammed rensade bort alla
gudabilder i Kaba. Där skulle nu endast en gud, Allah, dyrkas. Att
besöka denna byggnad, att vallfärda dit, är sedan denna tid mycket
viktigt inom islam. År 632 vallfärdade Muhammed själv till Kaba i
Mekka. Senare samma år avled Muhammed i Medina och där kan man
än idag besöka hans grav. Enligt Islam är Muhammed den sista av en
lång rad profeter. Trosbekännelsen inom islam lyder ”Det finns ingen
Gud utom Allah och Muhammed är hans profet”.
SKRIFTER OCH BERÄTTELSER
Islams heliga skrift heter Koranen, vilket är ett arabiskt ord som
betyder läsning. Enligt islam är Koranen en avskrift av en himmelsk
bok som kallas Ur-koranen. Genom historien har Allah låtit flera
profeter få delar av denna Ur-koran, t.ex. Abraham, Mose och Jesus.
Resultatet blev att judarna fick Torah och de kristna Evangelierna.
Inom Islam använder man därför uttrycket ”bokens folk” för att
beteckna judar och kristna. Den profet som till sist fick veta det
fullständiga innehållet i Ur-koranen var Muhammed. Han fick
uppenbarelser under många år och de sammanställdes efter hans död
till Koranen. Koranen är indelad i 114 kapitel, suror, och varje sura är
indelad i flera ayat (verser). Eftersom Koranen är Guds ord anser
man inom islam att den inte innehåller några fel.
Under århundraden efter Muhammeds död skrev man ner berättelser
om vad Muhammed hade sagt och hur han gjorde i olika situationer.
Dessa berättelser kallas för hadither. Genom haditherna känner man
alltså till Muhammeds handlingar, hans sed, och de kallas med ett
gemensamt namn för Sunna.
ISLAMS LÄRA
Islam är ett arabiskt ord som har flera betydelser. Det betyder
både underkastelse, överlämnande och lydnad. Muslim är den som vill
underkasta sig Allah och leva efter det budskap som Allah
uppenbarade för Muhammed. Alla människor kan konventera till islam
och blir muslimer.
Islam är en monoteistisk religion, precis som judendomen och
kristendomen. Att leva som muslim innebär att man följer Islams
lära. Reglerna för läran finns i Koranen och i Sunna. Grunden är fem
pelare, regler. Reglerna är obligatoriska. Man måste följa dem om
man är muslim.
1. Trosbekännelsen (shahada). Det finns ingen Gud utom Allah och
Muhammed är hans profet.
2. Bönen (salat). En muslim ber fem gånger om dagen. Vid bönen
ska man vara vänd mot Kaba i Mekka. Den viktigaste bönen är
fredagsbönen.
3. Fastan (ramadan). Ramadan sker under årets nionde månad. Det
var under månaden Ramadan som Muhammed fick sin första
uppenbarelse. Under dygnets ljusa timmar ska en muslim avstå
från mat och dryck. Att ha sex är heller inte tillåtet.
4. Allmosan (zakat). Det innebär att varje muslim ska betala minst
2,5% av sin inkomst till de som är fattiga och till den muslimska
församlingen.
5. Vallfärden (hadj). Det innebär att en muslim en gång i livet
måste, om han har råd, resa till Mekka. Under vallfärden
vandrar man bland annat runt Kaba. I det östra hörnet av Kaba
finns en svart sten inmurad. Enligt gamla islamiska traditioner
kommer stenen från paradiset. Den var ursprungligen vit, men
människans synder har gjort den svart. Under vandringen runt
Kaba är det många som försöker kyssa denna speciella sten.
Man besöker också berget Arafat, där Muhammed höll en
berömd predikan. Som avslutning besöker man profeten
Muhammeds grav i Medina. Endast muslimer får besöka Mekka,
och varje år vallfärdar ett par miljoner människor till staden.
Uppsala moské. Tornet till vänster i bild kallas för minaret. På minareten syns
halvmånen, en symbol för islam.
MOSKÉN – ETT CENTRUM FÖR ISLAMSK KULTUR
Muslimernas gudstjänstlokal kallas moské. Där samlas man för bön,
undervisning i Koranen och i det arabiska språket. Under bönen sitter
män och kvinnor inte tillsammans. Männen ber på en plats i moskén
medan kvinnorna, som ska ta hand om barnen, ber på en annan plats i
moskén. Syftet är att män, kvinnor och barn år åtskilda under bönen
är att män lättare ska kunna koncentrera sig på bönen. Miljön i
moskén ska också vara sådan att den som ber ska kunna koncentrera
sig. Därför finns det inte några utsmyckningar, bilder eller statyer
där.
I muslimska länder kallas man till bön från ett högt torn intill
moskén. Tornet kallas för minaret. Den viktigaste bönen sker på
fredagen varje vecka. Bönen leds av en imam och imamen leder också
undervisningen i moskén. Eftersom man under bönen ska vara vänd
mot Kaba i Mekka, så finns det en plats i varje moské som visar åt
vilket håll Mekka ligger. Denna plats kallas för mihrab. I moskén finns
det också en predikstol, som kallas för minbar. Det är från den som
imamen håller sin predikan under fredagsbönen.
Det står i Koranen att en muslim ska försöka be tillsammans med
andra under fredagen. Fredagsbönen är alltså en speciell högtid. Men
fredagen är ingen vilodag, som sabbaten är för judarna eller
söndagen för kristna. På fredagen ska man klä sig i fina kläder inför
besöket i moskén. Precis som Muhammed och hans anhängare gjorde
sig rena innan de bad, ska också varje muslim rena sig innan bönen.
Före bönen tvättar man därför ansiktet, händerna och fötterna.
TVÅ OLIKA INRIKTNINGAR
Muhammed var inte bara en religiös ledare. Genom att muslimerna
under hans ledning erövrade stora landområden där det bodde andra
folk, blev han också en politisk ledare. Innan han dog utsåg han en
släkting, Abu Bakr, till sin efterträdare. Det arabiska ordet för
efterträdare, kalif, blev nu en titel som den som var ledare över alla
muslimer. Det område som muslimerna härskade över kallades därför
kalifatet. Men Abu Bakr hann bara vara kalif i två är innan han dog.
En annan av Muhammeds vänner, Umar, blev då ny kalif. Umar
utvidgade kalifatet genom att besegra Perserriket, Syrien, Palestina
och Egypten. Många människor i de områden som erövrades var judar
och kristna. Muslimerna lät dem behålla sin religion, men de var
tvungna att betala skatt.
Den trejde kalifen, Uthman, var den som lät sammanställa
Muhammeds uppenbarelser till Koranen. Boken skrevs på arabiska och
kopior sändes ut till kalifatets olika delar. Efter Uthmans död utbröt
ett inbördeskrig. Alla erkände inte Uthmans efterträdare, som hette
Ali ibn Abi Talib. Vissa ansåg att han var den förste imamen, den
förste som på rätt sätt kunder förstå och tolka Muhammeds
budskap. Andra ansåg att alla som kände till Sunna, Muhammeds sed,
kunde vara kalif. Resultatet av konflikten blev att islam splittrades i
två riktningar: shia-muslimer och sunni-muslimer.
Halvmånen är en symbol inom islam och syns bl.a. på Turkiets flagga.
Shia-muslimer
Av alla muslimer i världen är det drygt 10% shia-muslimer (shiiter).
Enligt shiitisk islam var den fjärde kalifen (Ali ibn Abi Talib) den
förste imamen. Imamen har en viktig ställning. Han ska inte bara
kunna berätta om hur Koranen och Sunna ska tolkas, utan han ska
också kunna de religiösa lagarna. Om en person bryter mot lagarna
ska imamen kunna tala om vilket straff som personen ska få. Inom
den shiitiska riktningen av islam används titeln ayatollah om personer
som är mycket skickliga på att tolka (förstå) Koranen och Sunna. De
stater i världen där större delen av befolkningen är shia-muslimer är
bl.a. Irak och Iran.
Sunni-muslimer
Nästan 90% av världens muslimer är sunni-muslimer (sunniter). De
tror inte att det endast är imamerna som kan tolka islams religiösa
och politiska budskap. De anser istället att de första fyra kaliferna
är lika betydelsefulla de alla levde nära profeten Muhammed.
Sunniterna anser att man ska följa Sunna. De stater i värden där
större delen av befolkningen är sunni-muslimer är t.ex. Saudiarabien,
Turkiet och Egypten.
HÖGTIDER, SYMBOLER OCH LITE ANNAT
Symbol
En halvmåne
Eid al-Fitr
Ramadan avslutas med Eid al-Fitr. Då festar man
under tre dagar och ger varandra presenter.
Eid al-Adha
En av de främsta av de islamska högtiderna. Firas
till minne av Abrahams offer, då han på Guds
befallning offrade en vädur istället för sin son.
Mawlid al-Nabi
Firas till minne av Mohammeds födelsedag.
Sharia
Lagstiftning som grundar sig i Koranen och
Sunnan.
Jihad
Jihad kan tolkas på olika sätt. Det betyda att
”sträva mot att göra det bästa i livet och för
familjen”. Det kan också betyda att ”kämpa mot
de som kritiserar islam”. Jihad är alltså det
”heliga kriget mot det onda och för det goda”
Halal
Den mat som är bra för kroppen är tillåten att
äta. Den kallas för halal.
Haram
Den mat som är skadlig för kroppen och som man
inte ska äta kallas för haram. Man får t.ex. inte
äta fläskkött eller dricka alkohol.
