Rättsläget vid kränkningar av elever från en annan skola.
Skadeståndsansvaret enligt lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan
kränkande behandling av barn och elever (BeL) tar i första hand sikte på att hindra
kränkningar av barn och elever inom den ansvariga skolan. Motiven (prop. 2005/06:38)
diskuterar inte ansvar för kränkning av andra barn än elever i skolan. När det gäller
kommunala skolor kan emellertid ”huvudmannen för verksamheten” (15 § BeL) anses ha
ett sådant ansvar för alla barn och elever inom samma kommun.
Av 8 § BeL framgår att ansvaret att utreda och åtgärda kränkningar är begränsat till
elever i verksamheten och kränkningen ska även ha ägt rum i samband med att
verksamheten genomförs. Motsvarande begränsning saknas bl.a. när det gäller
kränkningar från personal mot elever i 13 § BeL. Av propositionens
författningskommentar (se a. prop. s. 147) framgår emellertid att huvudmannens
skadeståndsansvar enligt lagen gäller ”enbart mot barn och elever i, eller som söker till
den aktuella verksamheten”; om någon annan – kanske en elev i en annan skola blir
kränkt skulle inte BeL utan allmänna skadeståndsregler tillämpas. Lagtexten stämmer
således inte, utom i fall som avses i 8 §, helt med motiven.
Trots att huvudmannen har ett ansvar för alla elever i kommunen synes det av
formuleringen i 8 § följa att huvudansvaret för att åtgärder vidtas ligger på den
mobbades skola, och det är försummelsen från dess sida som grundar
skadeståndsansvar. I praktiken verkar det dock naturligt att berörda kommunala skolor
samarbetar för att förhindra fortsatt mobbning. När det gäller fristående skolor står det
klart att skadestånd för försummelse enligt 8 § bara sträcker sig till skolans egna elever.
Förbudet i 13 § och skolans allmänna skyldigheter att motarbeta kränkande behandling
bör inte tolkas lika snävt till nackdel för den skadelidande. Det finns goda skäl att trots
motivuttalandet följa lagtexten och i förekommande fall döma ut skadestånd också till
utomstående barn och elever. När det gäller andra utomstående än barn och elever bör
allmänna skadeståndsregler tillämpas.
Denna sammanfattning bygger på Bertil Bengtssons artikel i Svensk
juristtidning 2006, häfte 9
