Vårdsberg - Linkoping.se

PM AU LINKÖPING 2015:7
ARKEOLOGISK FÖRSTUDIE
Vårdsberg
Östergötland
Linköpings kommun
Vårdsbergs socken
Vårdsberg 1:1 m fl
Dnr 5.1.1-00683-2015
Alf Ericsson och Annika Helander
PM AU LINKÖPING 2015:7
ARKEOLOGISK FÖRSTUDIE
Vårdsberg
Östergötland
Linköpings kommun
Vårdsbergs socken
Vårdsberg 1:1 m fl
Dnr 5.1.1-00683-2015
Alf Ericsson och Annika Helander
Vårdsberg 1
STATENS HISTORISKA MUSEER
Arkeologiska uppdragsverksamheten
Roxengatan 7
582 73 Linköping
Tel 010-480 80 00
Fax 010-480 81 73
e-post [email protected]
e-post [email protected]
www.arkeologiuv.se
© 2015 STATENS HISTORISKA MUSEER
PM AU LINKÖPING 2015:7
Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriet Gävle 2012. Medgivande I 2012/0744.
Grafisk form Britt Lundberg
Kartor Alf Ericsson
Foto Alf Ericsson, Annika Helander
Omslagsbild Vårdsbergs kyrkby. På krönet av höjden ligger sockenkyrkan.
Till höger skymtar säteriet och dess ladugård. Från nordöst. Foto Alf Ericsson.
2 Vårdsberg
Innehåll
Sammanfattning 5
Bakgrund 5
Syfte och metod 5
Det historiska landskapet 6
Byar och bebyggelse 11
Vårdsberg 11
Vimarka 12
Gammeltorp 13
Ginkelösa och Ginkelösa kvarn 13
Lilla Vänge 14
Hovetorp 16
Ånestad 16
Vetterstad 16
Viskeryd och Broback 16
Degeryd 17
Örminge 17
Riksintresseområdet Vårdsberg–Landeryd 17
Vårdsberg kyrka och kyrkby 19
Fornlämningsmiljö 21
Bevarandestrategi 21
Regionala intresseområden 23
Forn- och kulturlämningar 23
Utförda arkeologiska arbeten 23
Utredningar, etapp 1 23
Utgrävningar inom förstudieområdet 26
Bebyggelsens karaktärsdrag inom förstudieområdet 29
Vårdsbergs kyrkby 29
Övrig bebyggelse 30
Övergripande förhållningssätt vid nybyggnation 30
Riskanalys 31
Referenser 32
Otryckta källor 32
Litteratur och tryckta källor 32
Arkeologiska rapporter 32
Historiska kartor 34
On-line (URL) 35
Administrativa uppgifter 35
Bilaga 1. Forn- och kulturlämningar i FMIS 36
Bilaga 2. Förteckning över utförda arkeologiska arbeten 38
Vårdsberg 3
Fig 1. Utdrag ur Gröna kartan med förstudieområdet markerat. Skala 1:50 000.
4 Vårdsberg
Sammanfattning
Statens historiska museer, Arkeologiska uppdragsverksamheten, har på uppdrag av Lin­
köpings kommun utfört en arkeologisk förstudie i Vårdsberg strax öster om Linköpings
tätort. Bakgrunden är att kommunen påbörjat arbetet med att ta fram områdesbestämmelser
för Vårdsberg, som i den antagna översiktsplanen för landsbygden och småorterna utpekas
som ett område för lantligt stadsnära boende. Förstudien omfattar ett närmare 477 hektar
stort område, som huvudsakligen utgörs av ett öppet odlingslandskap med inslag av morän­
backar och bergknallar. Genom området flyter Vårdsbergsån som delvis har bevarat sitt gamla
meanderlopp. Den äldre bebyggelsen utgörs av gårdar och byar med skriftliga belägg från
medeltiden och 1500-talet. Flera av dem existerade redan under vikingatid och yngre järn­
ålder. Fornlämningsbilden tyder på att området har hyst en permanent agrarbebyggelse
åtminstone sedan bronsåldern för ca 3500 år sedan.
Förstudieområdet omfattar de centrala delarna av Vårdsbergs socken. I varierande grad
berörs 13 historiska ägoområden (byterritorier), däribland kyrkbyn som gett namn till
socknen. Av den äldre lantbebyggelsen faller fem gårds- och bytomter inom området.
Vårdsbergs kyrkby med omgivningar har tidigare lyfts fram som särskilt bevarandevärd
och har status som riksintresseområde för kulturmiljövården. Förutom kyrkbyn med sin
speciella kulturmiljö med medeltidskyrka och säteri förtjänar också Vimarka att lyftas
fram. I Vimarka ligger gårdarna fortfarande samlade i en radby och på Källgården finns en
välbevarad medeltida stenkällare. En annan kulturhistoriskt intressant miljö är Ginkelösa
kvarn med anor från åtminstone 1500-talet. Norr om kvarnbyggnaden finns en gångbro
över Vårdsbergsån där landsvägen förr passerade och norr om denna finns rester av ett äldre
kvarnställe.
Vissa delar av förstudieområdet är mer fornlämningsrika än andra. Särskilt tät är före­
komsten i östra delarna av Vimarka med en fortsättning in på Hovetorps och Jäppestads
ägor. Ett annat förtätat område finns i norra delarna av Ånestads marker och ytterligare
ett annat i anslutning till Gammeltorp. Huvudsakligen torde dessa fornlämningsmiljöer
vara från den äldre järnåldern (500 f Kr–550 e Kr). Betydligt yngre är de torp som med
början under sent 1600-tal uppfördes utmed vägen mellan Hjulsbro och Linghem. Vissa
av dessa torpställen är fortfaranade bebyggda, medan andra har rivits.
Bakgrund
Linköpings kommun har påbörjat arbetet med att ta fram områdesbestämmelser för Vårds­
berg, som i den antagna översiktsplanen för landsbygden och småorterna är utpekat som
ett område för lantligt stadsnära boende. Enligt den preliminära tidsplanen ska samråds­
handlingen tas fram under hösten 2015 och vara klar för samråd efter årsskiftet.
För området finns en preliminär planområdesgräns, som också utgör gräns för området
som är aktuellt för den arkeologiska förstudien. Förstudieområdet är närmare 477 hektar
stort och faller inom de centrala delarna av Vårdsbergs socken.
Syfte och metod
Uppdraget är en arkeologisk förstudie. Syftet med denna är att genom befintligt kunskaps­
material klargöra de arkeologiska och kulturhistoriska förutsättningarna för fortsatt plan­
arbete. Förstudien ska kunna tjäna som underlag i kommunens fortsatta planeringsprocess,
samt ligga till grund för Länsstyrelsens framtida bedömningar.
Arbetet omfattar (1) kart- och arkivstudier, (2) en översiktlig besiktning av området i
fält och (3) en analys och sammanställning av resultaten i rapportform.
Vårdsberg 5
Arbetet har resulterat i en översikt av känd kunskap om områdets förhistoria och medel­
tid samt kulturhistoriska värden. Till detta kommer en sammanställning av tidigare arkeo­
logiska insatser inom området. De arkiv och publicerade källor som har använts för kun­
skapsinhämtning är:
• Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (FMIS).
• Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA).
• Ortnamnsregistret (SOFI).
• Historiskt kartmaterial i Lantmäteriets och Riksarkivets arkiv (LSA, LMA, RAK).
• Riksarkivets digitala arkiv (SVAR).
• Svenskt Diplomatariums huvudkartotek (SDHK).
• Kulturhistoriska inventeringar.
• Fördjupad riksintressebeskrivning.
• Litteratur och arkeologiska rapporter.
Efter det att befintlig kunskap hade inhämtats, tolkats och analyserats gjordes en
översiktlig besiktning i fält. Slutligen sammanställdes materialet i följande skriftliga rapport.
Målsättningen med det valda arbetssättet är att kunna:
• Identifiera och beskriva värdefulla kulturhistoriska miljöer och enskilda kulturhistor­iska
och arkeologiska objekt.
• Lämna förslag på eventuella fortsatta arkeologiska insatser.
• Göra en kulturmiljöanalys med en värdering av de forn- och kulturlämningar som påträffats.
Det historiska landskapet
Förstudieområdet omfattar de centrala delarna av Vårdsbergs socken. I varierande grad
berörs 13 historiska ägoområden (byterritorier), däribland kyrkbyn som gett namn till
socknen (fig 2). I världsligt avseende ingick Vårdsbergs socken i Bankekinds härad undantaget
några gårdar i norr som räknades till Åkerbo härad.
Vårdsbergs socken (parochia vaardhbergh) omtalas första gången i skrift 1282, då biskop
Henrik anslår biskopstionden från socknen till ett prebende vid Linköpings domkyrka
(SDHK nr 1216). Ortnamnet innehåller troligen det fornsvenska ordet vardher ’vakthåll­
ning’ åsyftande en förhistorisk vårdkaseplats på den höjd där kyrkan ligger. Inte bara socknen,
utan också kyrka och präst fanns säkerligen redan 1282, men omtalas först 1312 (SDHK
nr 2513). Den medeltida kyrkan hade ursprungligen en rund grundplan. Murverk från
denna rundkyrka finns fortfarande kvar inom den nuvarande kyrkan. Rundkyrkan torde
vara uppförd under andra hälften av 1100-talet. I kyrkan påträffade fragment av gravhällar
från 1000-talet talar för att rundkyrkan har föregåtts av en träkyrka. Den trånga rundkyrkan
tillbyggdes på 1200-talet med tvärskepp och nytt kor. Det nuvarande tornet tillkom i mitten
av 1700-talet (Cnattingius & Ljungstedt 2000).
Vårdsbergs socken ligger på slättlandet öster om Linköping. Jorden utgörs till stor del
av bördig lera med inslag av moränbackar och bergknallar här och var, särskilt i söder och
öster. Åtminstone sedan medeltiden har spannmålsodling varit det viktigaste närings­
fånget. Byarna låg centralt i förhållande till åkermarken, som på gängse vis var indelad i
två gärden som brukades växelvis vartannat år, så kallat halvträde. Kreatursskötseln var
däremot mer blygsam. Ängsmarkerna var begränsade och betet ganska ringa.
6 Vårdsberg
±
Ginkelösa
Lilla Vänge
j
k
Vimarka
Ringatorp
Jäppestad
Gammeltorp
Hovetorp
Vårdsberg
Ånestad
Vetterstad
Viskeryd
Legend
j
k
Degeryd
Vattenkvarn
Örminge
Ägogräns
Landsväg
Vattendrag
Bytomt
Förstudieområde
0
0,5
1
km
Fig 2. De centrala delarna av Vårdsbergs socken på 1600- och 1700-talet. Samtliga byar existerade redan på medeltiden.
Vägnätet torde i sina huvuddrag också vara medeltida. Källa: Lantmäteriakter i LSA.
Vårdsberg 7
Fig 3. Vårdsbergsåns meanderlopp söder om Ånestad på 1700-talet. Lägg märke till att ägogränsen utmed vissa sträckor inte går mitt i ån,
utan följer en äldre fåra. Detta har fått till följd att Ånestad på flera ställen har jord söder om ån och Örminge på motsatt sida.
Utsnitt ur storskifteskartan över Ånestad från 1775 (LSA D113-27:1).
Genom socknen rinner Vårdsbergsån från Svinstadssjön i sydost till Roxen i nordväst.
Ånamnet finns visserligen utsatt på en karta över Viskeryd från 1775 (LSA D133-22:2),
men torde inta vara vattendragets ursprungliga namn, vilket gått förlorat. Vid Ginkelösa
finns ett fall, där en vattenkvarn har legat åtminstone sedan 1500-talet. Vårdsbergsån är
delvis uträtad, men har utmed vissa sträckor kvar sitt meanderlopp. Ån har i flera fall ut­
nyttjats som ägogräns mellan byarna. I regel stöter en by mot en annan by i vattendraget.
Undantaget är Vårdsbergs kyrkby som har ägor på ömse sidor av ån. Förutom den medel­
tida rundkyrkan är detta ett tecken på byns särställning i socknen. En annan sak värd att
notera är att ägogränserna inte har justerats när åns meanderlopp ändrades. Särskilt gränsen
mellan Ånestad och Örminge vittnar om åns äldre meanderlopp (fig 3). Ägogränser mellan
byar har åtminstone sedan medeltiden haft ett starkt lagligt skydd och utgör ett ovanligt
stabilt landskapselement (Ericsson 2005). Att flytta på en fastighetsgräns var ett juridiskt
förfarande och ett sådant krävde häradsnämndens medverkan och godkännande. När ett
vattendrag fick ett nytt lopp var det långt ifrån en självklarhet att den gräns som var dragen
i dess gamla fåra också ändrades.
Vårdsbergs socken är av ålder en kommunikativ knutpunkt. Den viktigaste vägen
kommer från Linköping, går förbi kyrkan till Bankekind och vidare till Västervik. En annan
väg kommer närmast från Hjulsbro i Landeryds socken och löper via Himna för att
ansluta till landsvägen mellan Linköping och Norrköping. Dessa vägar möts strax norr om
8 Vårdsberg
Viskeryds bytomt. Strax norr om detta vägskäl, på motsatt sida av ån, utgår en väg som går
förbi Askeryd och fortsätter till Söderköping. Vägsträckningarna finns belagda på kartor
alltsedan 1600-talet. Sedan några år tillbaka möts de nämnda vägarna i Vårdsbergsrondellen.
Inför byggandet av denna cirkulationsplats har vägsträckningarna delvis gjorts om. Vårds­
bergsrondellen med sina fem anslutande vägar är med andra ord en modern lösning på en
gammal trafiksituation.
Linköpings domkyrka – och till denna institution knutna prebenden och andra stiftelser –
var under medeltiden en betydande maktfaktor, som via sitt jordägande utövade stort in­
flytande i Linköpingsbygden (Schück 1959, s 264f ). Vårdsberg var inget undantag, men
det är värt att notera, att Linköpingskyrkans jordägande var mindre utbrett här än i många
andra socknar. När vi i kronans jordeböcker från mitten av 1500-talet i detalj kan kartlägga
situationen framgår det att förutom olika prebenden vid Linköpingskyrkan har också be­
tydande delar av jorden ägts av skatte- och kronobönder samt det världsliga frälset. Kyrko­
jorden, dvs sådan jord som ägdes av sockenkyrkan, har också utgjort en väsentlig del. Det
enda kloster som hade jord i Vårdsberg var Askeby kloster (fig 4). I samband med Gustav
Vasas reformation drogs all kloster- och prebendejord och merparten av kyrkojorden in
till kronan. Trots detta redovisas gårdarna i kronans jordeböcker under sin medeltida jord­
natur. Man brukar tala om jordeböckernas ”konservatism”.
Byarna i Vårdsbergs socken var relativt små. I mitten av 1500-talet hyste flertalet mellan
2 och 3 hemman. Dessutom fanns flera enstaka gårdar. Störst inom förstudieområdet var
Vårdsbergs kyrkby, som förutom en prästgård rymde fyra frälsehemman. Dessutom fanns
en liten klockargård. Mot slutet av 1600-talet inrättades i byn ett säteri, det enda i Vårds­
bergs socken (Almquist 1947, s 1100). Näst störst var Vimarka med fyra frälsehemman.
Av storleken och ortnamnen att döma torde Vårdsberg, Ginkelösa, Vimarka, Ånestad,
Vetterstad och Örminge ha existerat under yngre järnålder. Detsamma gäller för Viskeryd
och Degeryd som inte alls är några genuina ortnamn på -ryd med betydelsen ’röjning (för
nyodling)’. De medeltida skrivformerna visar att efterleden från början var ordet rör ’sten­
rör, röse’ i någon av dess betydelser ’gravröse, råmärke, stenhop’ (Strid 1987, s 58f ).
I anslutning till dessa byar saknas i regel gravfält med gravtyper som kännetecknar
järnålderns senare perioder. Ett undantag är ett gravfält i Viskeryd där gravtyperna pekar
mot en datering till yngre järnålder. Gravfälten inom förstudieområdet ligger istället för­
hållendevis avsides inom byarnas ägoområden och har gravtyper som utmärker äldre järn­
ålder. Situationen tyder på att den äldre järnålderns gårdar har legat på andra platser än
den historiskt kända bebyggelsen. En möjlig förklaring till detta mönster är en omfattande
bortodling av den yngre järnålderns gravfält.
Övriga bebyggelseenheter har ortnamn med
ändelsen -torp. Detta element pekar mot en yngre
datering, nämligen vikingatid eller äldre medeltid.
17%
Skatte
Notabelt är att samtliga enheter utgörs av enstaka
Skatte
hemman. Medeltidens odlings- och bebyggelse­
Krono Krono
7%
expansion synes ha resulterat i att enstaka gårdar
7%
Kyrko Kyrko
avsöndrats från stora moderbyar och därvid bildat
PrebendePrebende egna fastigheter.
17%
26%
26%
11%
11%
24%
15%
15%
24%
Askeby kloster
Askeby kloster
Frälse
Frälse
Fig 4. Jordägandet i Vårdsbergs socken fördelat på
jordnaturer i mitten av 1500-talet. Källa: ÖgH 1555:14.
Vårdsberg 9
Lilla Vänge
)
"
j
k
Ginkelösa kvarn
Vimarka
)
"
)
"
)
""
)
Hovetorp
)
"
)
"
)
"
"
)
Vårdsberg
"
)
Viskeryd
0
0,25
0,5
0,75
1
kilometer
j
k
Kvarnställe och sten med inskription
)
"
Övergivet torp äldre än 1850
"
)
Torpet Broback
Bytomt
Fig 5. Karta över de objekt som framkommit under kart- och arkivstudierna samt fältbesiktningen. Blå linje markerar förstudieområdet.
10 Vårdsberg
Byar och bebyggelse
Samtliga fem bytomter inom förstudieområdet har belägg från medeltiden och är fortfa­
rande bebyggda. Avgränsningarna är gjorda efter historiska kartor från sent 1600-tal och
1700-tal. Trots att ingen av bytomterna är registrerade i FMIS är de skyddade av Kultur­
miljölagen (1988:950). Genom kart- och arkivstudierna har också nio övergivna torp obser­
verats. Samtliga är etablerade före 1850 och även dessa har status som fornlämning enligt
lagen. Därtill kommer det mot slutet av 1500-talet omtalade torpet Broback vid dagens
Brotorp i Viskeryd. Dessutom har ett gammalt övergivet kvarnställe och en sten med in­
skription framkommit. Dessa båda nyfynd gjordes under fältbesiktningen och har inrap­
porterats till FMIS. Bytomterna och torpet Broback samt de övergivna torpen och nyfynden
redovisas på vidstående karta (fig 5). Nästan alla övergivna torp ligger utmed den gamla
landsvägen som anlöper förstudieområdet från Hjulsbro i Landeryds socken i söder och
som via Himna ansluter till huvudvägen mellan Linköping och Norrköping i norr. Vägen
har i stort samma sträckning som idag. Nedan följer en historisk beskrivning av samtliga
byar inom förstudieområdet, även sådana vars bytomt ligger utanför områdesgränsen.
Vårdsberg
Vårdsberg är kyrkby och socknens största by. Den ligger på en höjd i det öppna och flacka
slättlandskapet. Själva byn omtalas uttryckligen först 1385 (SDHK nr 12926), men måste
förutsättas ha existerat senast 1282, då Vårdsbergs socken första gången förekommer i skrift
(SDHK nr 1216). I mitten av 1500-talet fanns i byn fyra frälsehemman och en kyrkoutjord
som brukades av klockaren (ÖgH 1555:14). Till detta kommer kyrkoherdebostället. Präst­
gårdar redovisas nämligen inte i kronans jordeböcker. I slutet av 1600-talet inrättades i byn
ett säteri, det enda i Vårdsbergs socken (Almquist 1947, s 1100).
Fig 6. Vårdsbergs bytomt. Utsnitt ur en karta från 1694 (LSA D113-24:1).
Vårdsberg 11
Den äldsta kartan över Vårdsberg är en geometrisk avmätning från 1694 (LSA D11324:1). Inom förstudieområdet faller bytomten och delar av norra och södra åkergärdet.
Utmed Vårdsbergsån ligger några ängar och mot gränsen till Vimarka finns en kohage.
Markanvändningen är i stort densamma på storskifteskartorna från 1767 (LSA D13324:2) och 1786 (LSA D133-24:3). Idag dominerar däremot åkermarken.
Vårsbergs bytomt, som den gestaltade sig 1694, framgår av vidstående kartbild (fig 6).
Norr om kyrkan ligger prästgården (nr 5). Denna gårdstomt är idag obebyggd till skillnad
från bytomten i övrigt. Väster om prästgården finns fyra tomter på rad. Längst i norr ligger
Stora gården (nr 4), dvs säteriet, och intill denna en trädgård (nr 11). Söder därom ligger
Barnegården (nr 3), som lyder under säteriet. Därefter följer ett rusthåll (nr 2) och längst
i söder Klockargården (nr 6). Väster om gårdsraden ligger ett rusthåll (nr 1). Stora gården,
Barnegården och de båda rusthållen motsvarar 1500-talets frälsehemman.
På Vårdsbergs ägor fanns flera torp. Det enda som är övergivet och ligger inom förstudie­
området är en backstuga intill landsvägen mellan Hjulsbro och Himna. Torpet redovisas
först på kartan från 1786 (LSA D133-24:3).
Vimarka
Vimarka är den by vars ägor i högst utsträckning berörs av förstudien. Första gången orten
omtalas är 1287, då Botild i Vimarka (Botildis de Vymarkum) upprättar sitt testamente i
vilket hon skänker jord och pengar till flera kloster och andra kyrkliga institutioner. Bland
de ihågkomna finns franciskanernas konvent i Linköping, där hon väljer sin gravplats
(SDHK nr 1362). Att Botild skriver sig till Vimarka tyder på att hon där hade sin sätesgård.
Under testamentet har prosten i Söderköping, Linköpings borgerskap, franciskanerkonventet
i samma stad och Botilds son ”Thwlpho” fäst sina sigill. Botild synes ha varit en förnäm
adelsdam med en ansenlig förmögenhet. Vi får anta att hennes son fick ärva sätesgården i
Vimarka och mycket annat.
På Källgården [Källargården] i Vimarka finns en ålderdomlig stenkällare som omtalas
redan på 1600-talet av riksantikvarien Johan Hadorph (RAÄ Vårdsberg 113). Per David
Widegren uppger i sin ”Beskrivning över Östergötland” att det vid Vimarka by finns läm­
ningar efter en välvd källare under en stor byggnad som förmodas varit ett residens för en
jarl eller någon småkung.
Vidare refererar han en hörsägen om att järndörren till Vårdsbergs kyrkas sakristia är
tagen från denna källarbyggnad (Widegren 1817, s 566). Källaren består av två rum, varav
det större ligger i söder och har kryssvalv, medan det mindre i norr har tunnvalv. Murverket
består av gråstenar, upptill avjämnade med kalkstensflisor. Mellan rummen finns en rund­
bågig öppning. Dagsljus har erhållits i det större rummet genom en fönsterglugg högt upp
på den västra väggen. Såväl dörröppningen som fönstergluggen har omfattningar av fin­
huggen kalksten. Ingången till källarbyggnaden är i söder och nås via en trappa. Källaren
undersöktes och restaurerades 1973 av Sune Ljungstedt, som på stilmässiga och byggnads­
tekniska grunder drog slutsatsen att den är från 1200-talet eller möjligen tidigt 1300-tal
(ATA Dnr 4584/73).
Det förefaller högst troligt att stenkällaren har byggts på Botils sätesgård. I mitten av
1500-talet fanns fyra frälsehemman och tre kronoutjordar i Vimarka (ÖgH 1555:14).
Troligen har dessa frälsegårdar tillkommit när sätesgården avvecklades någon gång på 1300eller 1400-talet och delades upp på fyra mindre brukningsenheter.
Över Vimarka finns en geometrisk avmätning från 1710 (LSA D133-21:1) och en stor­
skifteskarta från 1767 (LSA D133-21:2). Dessutom föreligger en partiell storskifteskarta
från 1808 (LSA D133-21:3). Bytomten ligger centralt i åkermarken, närmare bestämt på
12 Vårdsberg
gränsen mellan det västra och det östra åkergärdet. Öster om det senare finns slåtterängar.
Ägoområdets södra delar upptas till största del av betesmark. Bytomten består av fyra
byggnadstomter utlagda på rad i öst-västlig riktning. Den näst längst i väster tillhör Källar­
gården (nr 4). Dessutom finns en separat belägen byggnadstomt i söder som tillhör Pilgården.
Samtliga tomter är fortfarande bebyggda. Vimarka har alltjämt karaktär av radby.
På byns marker fanns förr flera torpställen. Vissa av dem är fortfarande bebyggda,
medan andra är övergivna. De senare uppgår till sex och utgörs av två knekttorp, ett ryttar­
torp, två ospecificerade torp och en backstuga. Samtliga finns med på 1710 års karta.
Gammeltorp
Gammaltorp är ett enstaka hemman som ligger på norra sidan av Vårdsbergsån och är
inklämt mellan Vimarka i norr och Vårdsberg i söder. Högst sannolikt är Gammeltorp
avgärda till Vimarka, som i så fall ursprungligen har sträckt sig ner till Vårdsbergsån.
Detta antagande stöds av att Gammeltorp hade två små humpar (separata jordstycken)
inne på Vimarkas ägor. Gammeltorp saknar medeltida belägg. I mitten av 1500-talet redo­
visar jordeboken ett kyrkohemman i Gammeltorp (ÖgH 1555:14). Jordnaturen pekar på
att gården skänktes till sockenkyrkan någon gång på medeltiden. Troligen är Gammeltorp
ursprungligen ett dagsverkstorp under sätesgården i Vimarka.
Över Gammeltorp finns en karta från 1703 (LSA D133-7:1). Av denna framgår att
ägorna till största delen utgörs av åker. Utmed Vårdsbergsån finns lite slåttermark. Förstudie­
området berör inte gårdstomten, som fortfarande är bebyggd och används av Vårdsbergs
golfklubb, utan endast den sydöstra delen av ägoområdet, som bestod av åker- och ängsmark.
Ginkelösa och Ginkelösa kvarn
Ginkelösa är en liten by som i sydöst gränsar mot Vimarka. Ginkelösa omtalas första
gången 1407 i samband med ett jordskifte mellan Peter i Himna och Öja Roarsdotter å
ena sidan och abbedissan Märta Haraldsdotter och konventet i Askeby å den andra. Vid
detta tillfälle fick de förra en jordlott i Juby i Askeby socken och de senare en jordlott i
Ginkelösa (SDHK nr 16945, 16946). Jorden i Ginkelösa har Askeby kloster senare på
något sätt avhänt sig. I mitten av 1500-talet upptar jordeboken ett skatte- och ett kyrko­
hemman i byn (ÖgH 1555:14).
Den äldsta kartan över Ginkelösa är från 1707 och redovisar ett helt skattehemman, en
kronogård på ½ mantal och en annan kronogård på ¼ mantal samt en utjord som ligger
under skattegården (LSA D133-8:1). Efter reformationen har alltså kyrkohemmanet bytt
jordnatur och delats upp i två skilda kronogårdar. Förstudieområdet berör inte bytomten,
utan endast en mindre del av det västra åkergärdet.
I sydvästra hörnet av Ginkelösas ägor ligger Ginkelösa kvarn på Vårdsbergsåns östra
strand. Kvarnen omtalas i kronans länsregister från 1544 (Almquist 1922, s 198). Ett medel­
tida ursprung kan inte uteslutas för denna vattenkvarn, som ligger inom förstudieområdet.
Ginkelösa kronokvarn redovisas på en karta från 1716 (LSA D133: 15:1). Kvarnen hade
då två par malstenar. Mjölnarhusen uppges vara förfallna. Vattenflödet sägs vara bra höst
och vår, men sommar och vinter brukar kvarnen i brist på vatten oftast stå stilla. Tydligen
har vattenflödet i Vårdsbergsån inte varit tillräckligt bra för att driva kvarnen året runt.
På kartbilden, fig 7, syns Ginkelösa kvarn med två tillhörande små åkertäppor (nr 2).
Norr om vägen har lantmätaren ritat en ring (nr 3) som utvisar det gamla kvarnstället. När
kvarnen fortfarande stod på den gamla platsen fanns en tillhörande åker, men som 1716
brukas av det ena hemmanet i Ginkelösa by. Tydligen har det funnits en mjölnargård vid
kvarnen, men som vid kartans upprättande är förfallen och fråntagits jord.
Vårdsberg 13
Fig 7. Ginkelösa kronokvarn. Ringen (nr 3) utmärker det gamla kvarnstället. Utsnitt ur en karta från 1716
(LSA D133-15:1).
Ginkelösa kvarn med tillhörande fördämning finns fortfarande kvar (fig 8). Innan den
nuvarande vägbron över Vårdsbergsån färdigställdes gick den gamla vägen över en träbro
norr om kvarnen. Vägen är djupt nedskuren och har karaktär av hålväg (fig 9). Denna väg
finns med på kartan från 1716 (fig 7). Invid den gamla överfarten står en rest sten på land­
remsan mellan Vårdsbergsån och fåran/kanalen som löper under kvarnen. På stenen är
årtalet 1798 inhugget (fig 10). På platsen för det gamla kvarnstället på 1716 års karta finns
flera stenar och block, varav vissa har spår av tillhuggning. Tydligen är det rester av den
gamla kvarnhusgrunden som ligger kvar på den sydöstra sidan av fåran/kanalen (fig 11).
Lilla Vänge
På motsatt sida av Vårdsbergsån ligger Lilla Vänge – eller Södra Vänge som gården också
har kallats. Mot norr gränsar gården mot Stora Vänge, som räknas till Rystads socken och
Åkerbo härad. En jordlott i Södra Vänge omtalas i ett av Mathias Törnesson och hans
hustru Ingegerd Svantepolksdotter utfärdat testamente av år 1315 (SDHK nr 2654). Jord­
lotten uppges vara på ¼ attung och avkasta 1 tön korn och 1 öre, vilket är normalt för en
äga av den storleken (Ericsson 2012). I mitten av 1500-talet fanns en utjord i Lilla Vänge
som hade tillhört Askeby kloster (ÖgH 1555:14).
Över Lilla Vänge finns flera historiska kartor. Äldst är en geometrisk avmätning från
1694 (LSA D133-25:1). Ytterligare en geometrisk avmätning föreligger från 1703 (LSA
D133-25:2). Därpå följer en storskifteskarta från 1779 (LSA D133-25:3) och en enskiftes­
karta från 1825 (LSA D133-25:4). Samtliga kartor redovisar ett enstaka hemman som
ligger på samma plats som idag. Gårdstomten är i princip det enda av Lilla Vänges ägor
som berörs av förstudieområdet.
14 Vårdsberg
Fig 8 (t h).
Ginkelösa kvarn.
Från sydväst
FOTO ANNIKA HELANDER.
Fig 9 (nedan t v).
Den gamla vägen till
Ginkelösa kvarn.
Från nordväst.
FOTO ALF ERICSSON.
Fig 10 (nedan t h).
Sten med årtalet 1798
inhugget. Från sydväst.
FOTO ANNIKA HELANDER.
Fig 11. Ginkelösa gamla
kvarnställe. Stenarna till
vänster i bild är rester
av kvarnhusgrunden till
Ginkelösa gamla kvarn.
Det gamla kvarnstället
finns utsatt på en karta
från 1716. I bakgrunden
skymtar närmast i bild
den gamla överfarten,
som numera är gångbro,
och därbakom Ginkelösa
kvarn. Från nordöst.
FOTO ALF ERICSSON.
Vårdsberg 15
Hovetorp
Hovetorp gränsar i norr mot Vimarka, i väster mot Vårdsberg och i söder mot Ånestad.
Gården omtalas första gången 1389 när Östen i Hovetorp (hughathorp) är fastevittne på
Bankekinds häradsting (SDHK nr 13538). I mitten av 1500-talet redovisar jordeboken
ett halvt skattehemman i Hovetorp (ÖgH 1555:14).
Med undantag för en rågångskarta från 1837 (LMA 05-VÅB-70) saknas äldre kartor
över Hovetorp, som alltid tycks ha varit ett enstaka hemman. Förstudieområdet omfattar
större delen av ägoområdet, undantaget en del längst i öster.
Ånestad
Ånestad gränsar i norr mot Hovetorp, i väster mot Vårdsberg samt i söder mot Vetterstad,
Viskeryd, Degeryd och Örminge. Ånestad omtalas första gången 1342 när Lars Germundsson
upplåter en gård på en attung i byn till ett prebende vid Linköpings domkyrka (SDHK nr
4791). I mitten av 1500-talet fanns ett skatte- och ett frälsehemman i byn.
Över Ånestad föreligger en storskifteskarta från 1775 (LSA D133-27:1). Byn utgjordes då
av ett halvt hemman kronoskatte och fyra fjärdedelshemman skattekrono, som var fraktioner
av en och samma kamerala helgård. Inom förstudieområdet faller delar av byns västra åker­
gärde och ett utmarksområde mot gränsen till Hovetorp. Bytomten ligger där­emot utanför
området. Intill landsvägen mellan Hjulsbro och Himna låg två torp, som sedan länge är rivna.
Ägogränsen mot söder utgörs av Vårdsbergsån eller rättare sagt ett äldre meanderlopp.
Åfåran har nämligen förändrats före 1775 utan att ägogränsen för den skull lagts om (fig 3).
Vetterstad
Vetterstad gränsar i norr mot Vårdsberg och i sydöst mot Viskeryd. I nordost stöter byn
mot Ånestads ägoområde, som här förefaller följa en sedan länge uppgrundad åkrök. Vetter­
stad saknar medeltida belägg, men i byn fanns i mitten av 1500-talet två kyrkohemman
och två skatteutjordar (ÖgH 1555:14).
Över Vetterstad finns en storskifteskarta från 1797 (LSA D133-20:1). Byn bestod då
av en skattegård och ett komministerboställe. Inom förstudieområdet faller endast en ängs­
mark längst i nordöst.
Viskeryd och Broback
Viskeryd gränsar i väster mot Vetterstad, i norr mor Ånestad och i öster mot Degeryd. Gränsen
mot Ånestad följer Vårdsbergsån. Viskeryd (wiskorø) omtalas första gången 1303 (SDHK
nr 2006). Av skrivformen framgår att efterleden är ordet rör, syftande på ett gravröse, rå­
märke eller annan stenhop. Vilket stenröse som avses är oklart. På byns utmark i sydväst
finns flera gravfält. Söder om bytomten, men utanför förstudieområdet, ligger ett gravfält
med högar och övertorvade stensättningar (RAÄ Vårdsberg 32:1). Gravtyperna pekar
mot en datering till yngre järnålder. I mitten av 1500-talet upptas i jordeboken ett krono­
hemman och ett kyrkohemman i byn (ÖgH 1555:14).
Över Viskeryd finns en geometrisk avmätning från 1697 (LSA D133-22:1) och en stor­
skifteskarta från 1775 (D133-22:2). Den förra kartan redovisar ett helt frälsehemman och
ett halvt kronohemman samt tre utjordar, varav en kronoutjord är bebyggd. I Viskeryds
norra åkergärde korsades landsvägen mellan Linköping och Västervik av vägen mellan
Hjulsbro och Himna. Vägmötet är det som under senare tid har kallats Vårdsbergs kors.
Där den senare vägen passerade Vårdsbergsån finns en bro som på 1697 års karta benämns
Vårdsbergsbron (Wåldsbärga bron). På kartan från 1775 finns namnet Vårdsberga åhn utsatt
på vattendraget. Inom förstudieområdet faller bytomten och det norra åkergärdet.
16 Vårdsberg
Vårdsbergsbron finns fortfarande kvar, men har tagits ur bruk för trafik. Den har ett
modernt utförande med gjutna betongbalkar på fundament av huggna stenar av röd granit.
Vid dagens Brotorp fanns i slutet av 1500-talet ett torp som hette Broback (SOFI). På
de äldre kartorna finns ingen bebyggelse utsatt på denna plats.
Degeryd
Degeryd gränsar i väster mot Viskeryd, i öster mot Örminge och i norr mot Ånestad ut­
med en kort sträcka av Vårdsbergsån. Degeryd (deghiorø) omtalas första gången 1295 i
samband med ett arvskifte (SDHK nr 1657). Nästa gång är 1352, då Östergötlands lagman
Magnus Knutsson säljer sin egendom i Degeryd (Degherøø) med såväl fasta tillhörigheter
som lösöre till Linköpings domkyrka för 100 mark penningar (SDHK nr 6399). Såväl
priset som att egendomen avkastar 8 tön (korn) pekar på att det rör sig om en gård värderad
till 2 attungar, vilket motsvarar en större bondgård (Ericsson 2012). Även i detta fall framgår
av de äldsta skrivformerna att den ursprungliga efterleden är ordet rör, syftande på ett sten­
röse. I förleden ingår fornsvenskans digher, degher ’stor’ (riksspråkets diger). Vilken stor
stenhop ortnamnet skulle kunna handla om är emellertid oklart. Något stort gravröse är
inte känt på Degeryds marker. I mitten av 1500-talet fanns ett skatte- och ett prebende­
hemman samt en gård som hade tillhört Askeby kloster i byn (ÖgH 1555:14).
Över Degeryd finns en storskifteskarta i koncept från 1798 (LMA 05-VÅB-44). Endast
en mindre del av Degeryds ägor berörs av förstudien, närmare bestämt en del av byns norra
åkergärde och en ängsmark strax norr om bytomten.
Örminge
Örminge gränsar i väster mot Degeryd och i nordöst mot Ånestad. Örminge (Ørminge)
omtalas första gången 1348, då inbyggarna i byn förbjuds att betala avrad till Peter Rumpa
eller någon annan, eftersom jorden tillhörde ett av domprosten Harald stiftat prebende vid
Linköpings domkyrka (SDHK nr 5547). Haralds gåvobrev är dock inte bevarat. Örminge
är ett genuint inge-namn och bebyggelsen torde därför vara från järnålderns mellersta
delar eller ännu tidigare. Förleden är troligen appellativet orm, inte mansnamnet Orm (Ståhle
1946, s 260 f ). I mitten av 1500-talet fanns i byn ett skatte-, ett kyrko- och ett prebende­
hemman samt två kyrkoutjordar. Av Örminges ägoområde berörs endast en liten del av
förstudien, nämligen ett stycke av byns norra åkergärde.
Riksintresseområdet Vårdsberg–Landeryd
Förstudieområdets södra del, dvs Vårdsbergs kyrkby med omgivningar, är en skyddsvärd
kulturmiljö och ingår i riksintresseområde för kulturmiljön Vårdsberg–Landeryd KE 39
(fig 12). Riksintresseområdet sträcker sig vidare söderut mot Landeryd och området var
under förhistorisk tid en centralbygd i det dåtida kommunikationsnätet. Vid Vårdsberg
och Landeryd mötte Vårdsbergsån och Stångån viktiga landvägar. Att Vårdsbergsån varit
en farbar vattenled liksom Stångån kan ha varit möjligt, men går inte att verifiera.
Riksintresseområdet utgör en av landets tätare fornlämningsmiljöer från järnåldern
och en stor del av landskapsbilden karakteriseras av gravar, gravfält och stensträngar.
Fornlämningarna återspeglar en kontinuerlig agrar utveckling från äldre järnålder fram till
historisk tid. Den värdetext som formulerades i Riksantikvarieämbetets beslut år 1997 är
en summering av hela riksintresseområdet.
Motivering: Centralbygd med förhistorisk bosättnings- och brukningskontinuitet med
en av landets tätare fornlämningsmiljöer från järnåldern.
Vårdsberg 17
!
!
!
!
!
!
!! !
!
!!
!
!
!! !!
!
! !!
Vårdsberg
!
!
!
!
!
! !
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!!
!!
! !! !!
!
!
!
!
!
! !!
!!!!!!!! !!!!!!!!!
!!!
!!
!!!!! !!!
!!
!
!
!
VårdsbergLanderyd
KE 39
!!!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
0,25
0,5
0,75
!
1
!
!
Kilometer
!
!
!
!
18 Vårdsberg
!
Fig 12. Riksintresseområde för kulturmiljövården Vårdsberg–Landeryd, KE 39, omfattar de södra delarna av förstudieområdet
som är markerat med blå linje.
!
0
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!!
!
Uttryck för riksintresset: Ett stort antal gravfält, varav flera från äldre järnåldern och
kombinerade med 7,5 km stensträngar. Gårdsgravfält i anslutning till byarna. Vårdsbergs
sockencentrum med medeltida rundkyrka och Vårdsbergs säteri. Landeryds sockencentrum
med medeltida kyrka och prästgård från 1700-talet, Slattefors säteri med välbevarad 1800-­
­talsbebyggelse. Bybebyggelse med dominerande lägen i odlingslandskapet.
Vårdsberg kyrka och kyrkby
I riksintressets norra del ligger kyrkbyn Vårdsberg i ett höjdläge omgiven av en flack dalgång.
Inte bara Vårdsberg, utan samtliga av de gamla byarna i riksintresseområdet ligger i domi­
nerande lägen på höjderna i landskapet. Byarna etablerades sannolikt redan under yngre
järnålder men är idag i huvudsak präglade av 1800-talets laga skifte. Trots förändringarna
som följde med skiftet har byarna fortfarande dominerande lägen i landskapet. Följande
beskrivning bygger i huvudsak på uppgifter i Häger 2002 och Lindqvist 2006. Båda finns
fritt tillgängliga som pdf-filer på internet.
Vårdsbergs rundkyrka är troligen från 1100-talets andra hälft. På södra sidan av tornets
vägg finns en inmurad runsten med inskriptionen ”Östen reste denna sten efter sin fader
Tore”. I kyrkans långhus förvaras två fragment av ett tidigkristet gravmonument. Ännu ett
fragment påträffades i rundkyrkans golv vid en restaurering år 1980–81. Dessa ”kistor” är den
äldsta typen av kristen begravningskista och består av kalkstenshällar som ofta har både runor
och andra ornament inristade. Fragmenten indikerar att det har funnits en äldre kyrka av
trä på platsen.
Kyrkbyn ligger några hundra meter från Vårdsbergsån som förr i tiden haft ett större
vattenflöde än idag. Under tidig medeltid var det en strategiskt betydelsefull plats där
viktiga landsvägar möttes och eventuellt bidrog även Vårdsbergsån som vattenled.
Trots senare tillbyggnader finns den ursprungliga rundkyrkan kvar som en del av lång­
huset. Kyrkan är den enda bevarade rundkyrkan i Östergötland och har ett stort byggnads­
historiskt värde. Kyrkan är synlig vida omkring och har även ett stort miljöbildande värde.
Fig 13. Mangården till Vårdsbergs säteri. Från sydväst. FOTO ANNIKA HELANDER.
Vårdsberg 19
Runt kyrkan grupperar sig socknens administrativa byggnader och bildar det socken­
centrum som i historisk tid hade mycket stor betydelse för befolkningen. Här finns sockenoch fattigstuga från år 1801, kyrkskola och småskola från andra halvan av 1800-talet samt
ålderdomshem från 1924. Intill kyrkan ligger kyrkstallet. I byn finns ytterligare en skola
och några bostadshus från 1900-talets mitt.
Till kyrkbyn hör även Vårdsbergs säteri som ligger norr om kyrkan (fig 13). Mangården
och flyglarna är uppförda under mitten av 1700-talet och norr om manbyggnaden ligger
magasinet från år 1920. Övriga ekonomibyggnader är rödfärgade och har tillkommit om­
kring sekelskiftet 1900.
Vid tiden för laga skiftet under 1840-talet utgjordes byn av fem gårdar av vilka bara
säteriet finns kvar på sin ursprungliga plats. Prästgården flyttade med sina 23 byggnader
till dess nuvarande plats nordost om byn.
Järnvägen mellan Linköping och Ringstorp stod klar år 1908 och en station uppfördes
då i Vårdsberg. Järnvägsstationen är välbevarad och finns kvar ca 200 meter norr om byn
(fig 14). Järnvägen lades ned i början av 1960-talet. Den är nu uppriven och ersatt med
grusad väg. På vissa ställen håller den på att växa igen (fig 15).
Fig 14 (ovan).
Vårdsbergs järnvägsstation är numera
privatbostad.
Från sydöst.
FOTO ANNIKA HELANDER.
Fig 15 (t v).
Den gamla banvallen
vid hållplatsen Ekbacken.
Från öster.
FOTO ANNIKA HELANDER.
20 Vårdsberg
Fornlämningsmiljö
Den tidsperiod som sätter prägel på förstudieområdet, samt riksintresseområdet i stort, är
den stora mängden fornlämningar från järnåldern i form av gravar, gravfält och stensträngar.
Lämningarna från äldre järnålder (ca 500 f Kr–550 e Kr) ligger ofta på skogiga höjd­
partier och impediment i landskapet. I historisk tid har dessa områden utgjort byarnas ut­
marker och tagits i anspråk för torpbebyggelse under andra hälften av 1600-talet. Dessa
omständigheter har bidragit till att fornlämningarna bevarats. De tydligaste lämningarna
från äldre järnålder är stensträngarna, som är rester efter hägnader som skilde åkrar, ängar
och boplatser från betesmarken. Stensträngarna bildar bitvis sammanhängande system
med bland annat fägator som ledde ut till betesmarker.
Även gravfälten som tillhör äldre järnålder återfinns på höjdpartier i landskapet.
Gravarna utgörs oftast av runda stensättningar med inslag av kvadratiska stensättningar,
domarringar och resta stenar. Utöver gravfälten, där flera gravar förekommer, finns en stor
mängd ensamliggande runda eller kvadratiska stensättningar.
I samband med att stensträngsbyggandet upphör sker också en förändring av bosätt­
ningsmönstret under yngre järnålder (ca 550–1050 e Kr). Bosättningarna förflyttas till platser
som i stort sett motsvarar de historiska bytomterna. Under yngre järnålder förändras även
gravformerna. Gravfälten blir större och mer enhetliga och består främst av välvda högar.
De ligger ofta i den historiska tidens odlingslandskap vilket medfört att många gravar har
odlats bort.
Bevarandestrategi
I Länsstyrelsens fördjupade beskrivning av riksintresseområdet har eventuella risker och hot
mot kulturmiljön analyserats. En strategi för bevarande av de höga kulturhistoriska värdena
har formulerats och omfattar Vårdsberg med omgivningar. Intentionen under rubrikerna
”Bebyggelsens karaktärsdrag” samt ”Övergripande förhållningssätt vid nybyggnation” är
att konkretisera bevarandestrategin. Följande delar ur bevarandestrategin är relevant (Häger
2002, s 32):
Det största hotet mot kulturmiljön inom riksintresset är igenläggning av jordbruksmark,
samt omfattande exploateringar. För att bibehålla den öppna karaktären av jordbruksbygd
är det av största vikt att de åkrar som finns idag brukas och att de gamla hagmarkerna hålls
öppna, allra helst genom betesdrift. Öppenheten kan hotas på flera sätt – genom skogsplantering
på f d åkermark, vilket skapar onaturliga barriärer i landskapet, att de gamla betesmarkerna
växer igen (som nu håller på att ske på många ställen) eller genom större nybyggnadsprojekt.
Likaså kan en förändrad brukning av de öppna ytorna, som t ex en golfbana eller ny vägsträckning, helt förändra upplevelsen av denna tretusenåriga bondebygd. Även vindkraftverk eller telemaster skulle, i detta öppna landskap, bli ett alltför dominerande inslag.
Byarna och den äldre bebyggelsen i området är förlagd till höjderna i landskapet. Byarna
har på så vis ett dominerande läge. För att kulturmiljöns karaktär ska bevaras är det viktigt
att nya byggnader underordnar sig den nuvarande bebyggelsestrukturen och byggnadstraditionen. Nya hus ska helst lokaliseras till traditionella lägen för bebyggelsen och man ska undvika
spridd bebyggelse i det öppna landskapet. Ibland kan lämpliga tomter finnas i bykärnorna,
då hus har flyttats i samband med gårdssammanslagningar eller vid 1800-talets laga skiften.
Vid ny- eller ombyggnad av bebyggelse kan otraditionella byggnadssätt avsevärt förändra upplevelsen av byn och landskapet. Bebyggelsen ska i möjligaste mån anpassas till den
lokala byggnadstraditionen vad gäller t ex proportioner, fasad- och takmaterial. Det är också
av stor betydelse att byggnadens grund anpassas till markens lutning, inte tvärt om. Detta
gäller även uppförande och placering av nya ekonomibyggnader.
Vårdsberg 21
Vårdsbergs
kyrkomiljö
EK Li 34
Vårdsberg
Rogestad m fl
EK Li 35
0
0,25
0,5
0,75
1
Kilometer
Fig 16. Vårdsbergs kyrkomiljö, EK Li 34, är ett regionalt intresseområde för kulturmiljövården, liksom Rogestad m fl som sträcker sig
in marginellt längst i sydväst.
22 Vårdsberg
Regionala intresseområden
Vårdsbergs kyrkomiljö ingår även i Länsstyrelsens regionala kulturminnesprogram (EK Li 34).
Ytterligare ett område, Rogestad m fl (EK Li 35), sträcker sig in den sydligaste delen av
förstudieområdet vid Viskeryd (fig 16). I Vårdsbergs kyrkomiljö betonas kyrkan och socknens
administrativa byggnader samt säteriets höga värden, medan Rogestads värdekärna utgörs
av fornlämningsmiljön och bymiljön vid Bostället samt Frälsegården. De båda regionala
intresseområdena ingår i det större, sammanhängande riksintresseområde för kulturmiljö­
vården, Vårdsberg-Landeryd KE 39 (Elfström 1983).
Forn- och kulturlämningar
Förstudieområdet är beläget på 50–60 meter över havet, vilket innebär att stenåldersläm­
ningar kan förekomma i området. Lämningar från denna tid är dock inte synliga ovan
mark utan upptäcks vanligen vid arkeologiska utredningar och undersökningar. Inom om­
rådet förekommer fynd och fornlämningar från bronsåldern såsom skärvstenshögar, vilket
påvisar en varaktig befolkning från denna tid, ca 1800–500 f Kr. Den tidsperiod som sätter
prägel på förstudieområdet är dock den stora mängden fornlämningar från äldre järnåldern
i form av gravar, gravfält och stensträngar som beskrivits under rubriken ”Riksintresseområdet
Vårdsberg–Landeryd”. De i FMIS registrerade forn- och kulturlämningarna redovisas i
bilaga 1 och är utsatta på vidstående karta (fig 17).
Utförda arkeologiska arbeten
Inom området har ett antal arkeologiska utredningar och förundersökningar utförts,
främst inför planerade vägarbeten och i samband med nedgrävning av el- och optokablar.
På grund av markarbetenas art har endast mindre ytor berörts vid de arkeologiska arbetena
som inneburit grävning och undersökning. När det gäller planerade vägarbeten har två
större utredningar, etapp 1, utförts, dels inför ombyggnad av väg 757 mellan Vårdsberg
och E4 via Linghem, dels inför ny- och ombyggnad av riksväg 35.
Utredningar, etapp 1
Inför den planerade ombyggnaden av väg 757 utfördes inledningsvis en arkeologisk förstudie
inom ett omfattande område då kulturmiljöns värdekärnor sammanfattades (Edvinger &
Nilsson 1995). Därefter genomfördes en arkeologisk utredning, etapp 1, inom ett mer be­
gränsat område (Nilsson 1999) som innefattar det aktuella förstudieområdet. Arbetet bestod
av en sammanställning av kända fornlämningar och kart- och arkivuppgifter. Vid en analys
av det samlade materialet kunde konstateras att de numera fragmentariska stensträngs­
systemen ursprungligen har utgjort stora sammanhängande system med fägator, hägnader,
vattenhål och gravar. I dessa miljöer förekommer även boplatser som inte är synliga ovan
mark. Analysen, i kombination med kända fornlämningar, resulterade i att flera områden
kunde lokaliseras där risken för fornlämningar dolda under mark är särskilt stor. De ”risk­
områden” som identifierades år 1999 och som är belägna inom det aktuella förstudieområdet
redovisas i figur 18. Bedömningen kvarstår, dvs att sannolikheten är särskilt stor för att
fornlämningar dolda under mark förekommer inom dessa områden. Beskrivningarna nedan
är hämtade från nämnda rapport (Nilsson 1999, s 14).
Område 6: Stort område med stensträngar, vattenhål, gravar, ett gravfält och ett svårda­
terat område med röjningsrösen. Området verkar vara en järnåldersmiljö med en eller ett par
gårdar. Detta område innehåller också bronsålderslämningar i form av skärvstenshögar, talrika
skålgropar och tre rännformiga fördjupningar (en variant av hällristning). Alltså kan detta
område innehålla många fler bronsålderslämningar än vad som avslöjas ovan jord.
Vårdsberg 23
103
105
191
189
106
113
192
114
115
118
204
108
109
111
125-127
112
99
120
119
2 08
123
291
97
306
287
124
3
96
173-174
283-284
Vårdsberg
94
243
92
93
210
89 90
88
91
27
19
3
87
218
219
21
5
294
296
244
233
0
0,25
0,5
0,75
Fig 17. Kartan redovisar registrerade forn- och kulturlämningarna i FMIS. Samtliga är registrerade i Vårdsbergs socken.
Rött = fornlämning, blått = övrig kulturhistorisk lämning, cerise = bevakningsobjekt, brunt = uppgift om.
24 Vårdsberg
1
Kilometer
Område 6
Område 9
Vårdsberg
Objekt VII
Område 7
Objekt VIII
0
0,25
0,5
0,75
1
Kilometer
Fig 18. Kartan redovisar de utredningar, etapp 1, som utförts inom området. Benämningarna till texten samt bilaga 2 med förteckning över
utförda arbeten inom området.
Vårdsberg 25
Område 7: Ett stort men idag splittrat område med stensträngar, antydan till fägator,
vattenhål, talrika gravar och ett par gravfält. Området är till karaktären likt nr 6, även så till­
vida att det också innehåller bronsålderslämningar i form av skålgropar och skärvstenshögar.
Område 9: Ett par gravfält, gravar och två skärvstenshögar. Varning främst för att flera
gravar saknar synlig markering.
Inom Område 9 har boplatser lokaliserats vid en arkeologisk utredning inför ny golf­
bana (Hörfors 2010). Dessa fornlämningar, RAÄ Vårdsberg 308-311, är belägna strax
utanför förstudieområdet.
Inför planerad ny- och ombyggnad av riksväg 35 mellan Linköping och Åtvidaberg
utfördes en arkeologisk utredning, etapp 1, utmed den befintliga vägen (Svarvar & Persson
2011). Vid Vårdsberg bedömdes två områden utgöra presumtiva boplatslägen, Objekt VII
och VIII, vilka redovisas i figur 18. Beskrivningarna nedan är hämtade från nämnda rapport
(Svarvar & Persson 2011, s 30).
Objekt VII: Boplatsläge, ca 340x145 meter stort, beläget på krön samt sluttningar av
en mindre förhöjning i åkermark. Ett idag överodlat parti av den äldre landsvägssträckningen
har utgått från områdets sydöstra del (ÖLM 13).
Objekt VIII: Boplatsläge, ca 290x240 meter stort, beläget på krön och svaga sluttningar
i åkermark och ungefärlig fyndplats för skafthålsyxa (ÖLM 14). Området beläget öster om
före detta Vårdsbergskorset.
I samband med de kartstudier som utfördes markerades även en äldre vägsträckning i
anslutning till Vårdsberg och Viskeryd, dvs ÖLM nr 13 som dock inte är registrerad i FMIS.
Det rör sig om platsen för den ovan nämnda landsvägssträckningen som återfinns på stor­
skifteskartor över Vetterstad och Viskeryd.
ÖLM nr 14, numera registrerad i FMIS som RAÄ Vårdsberg 294, är en tidigare upp­
hittad skafthålsyxa av bergart. Den ska ha hittats vid Vårdsbergs kors, utan närmare uppgifter.
Fynd av denna art kan indikera att det finns en neolitisk boplats i närområdet (Svarvar &
Persson 2011, s 22f ).
Resultaten från denna utredning, etapp 1, visar således att det väster om cirkulations­
platsen samt sydöst om Vårdsbergs kyrkby finns topografiskt sett gynnsamma platser för
bosättningar under förhistorisk tid.
Utgrävningar inom förstudieområdet
Inom förstudieområdet har ett flertal mindre arkeologiska undersökningar utförts i sam­
band med ombyggnaden av vägkorsningen till cirkulationsplats samt utökat vägområde för
väg 35/756 vid Vårdsbergs kyrka. Inför en sådan planerad åtgärd utfördes en arkeologisk
utredning, etapp 2, utmed en 400 meter lång sträcka av riksväg 35 inom ovan nämnda
Objekt VII. Bredden var 10 meter som bredast och inget av arkeologiskt intresse framkom
(Gruber 1999). Platsen är redovisad i figur 19 (nr 1) liksom övriga nedan nämnda platser
där utrednings- eller förundersökningsgrävningar utförts.
Inför ombyggnaden av vägkorsningen till cirkulationsplats utfördes en utrednings­
grävning direkt utanför förstudieområdet (nr 3). Sökschakt öppnades på ett markparti direkt
nordöst om riksväg 35. Inga fornlämningar iakttogs i schakten (Sundberg 2000a).
Ett flertal arbeten med el- och telekablar har föranlett arkeologiska utredningar och
förundersökningar. Sökschakt har öppnats utmed sträckor där kända fornlämningar funnits
i nära anslutning, eller inom områden som bedöms vara presumtiva fornlämningsområden.
Sökschakten har haft en begränsad bredd på grund av arbetenas art, vanligen högst en
meter breda. Det innebär att även om inga fornlämningar påträffats i schakten så kan det
förekomma strax invid.
26 Vårdsberg
16
!
(
15
!
(
2
7
9
(
15!
5
8
5
!
( 15
11-14
Vårdsberg
10
5
1
3
4
6
0
0,25
0,5
0,75
1
Kilometer
Fig 19. Kartan redovisar de arkeologiska utredningar, etapp 2, som är utförda inom området samt förundersökningar och antikvariska
kontroller. Numreringen hänvisar till texten samt bilaga 2 med förteckning över utförda arbeten inom området.
Vårdsberg 27
Vid Humpen utfördes en förundersökning inför planerad förläggning av elkabel (nr 2).
Vid det arkeologiska arbetet framkom inget av arkeologiskt intresse (Ternström 2001a).
I samband med nedgrävning av telekabel utfördes en förundersökning i form av anti­
kvarisk kontroll i anslutning till de historiska bytomterna Viskeryd och Degeryd (nr 4). Vid
tillfället påträffades boplatslämningar från romersk järnålder som var belägna mellan de
två byarna. Boplatsen är registrerad som RAÄ Vårdsberg 233:1 (Molin 2000).
Vid nedgrävning av optokabel mellan Norrköping och Vårdsberg berördes flera sträckor
inom förstudieområdet (nr 5, tre sträckor). I nära anslutning till gravar och skärvstenshögar
påträffades bränd lera, RAÄ Vårdsberg 243. Inget av arkeologiskt intresse framkom i de
sökschakt som grävdes (Sundberg 2001).
Inför nedgrävning av elkabel mellan Månestad och Viskeryd utfördes en utrednings­
grävning i anslutning till Viskeryds och Degeryds historiska bytomter (nr 6) samt den då
kända boplatsen RAÄ Vårdsberg 233:1. På bytomtsmarken vid Viskeryd, och även Degeryd,
bestod ploglagret av svagt kulturpåverkad jord med enstaka skärvor av fajans och flintgods
från historisk tid (Lundberg 2004).
I samband med schaktning för telekabel mellan Gammeltorp och Frälsegården utfördes
en antikvarisk kontroll invid en stensättning, RAÄ Vårdsberg 119:1, som skadats vid an­
läggandet av vägen till Vimarka (nr 7). Ungefär två tredjedelar av stensättningen återstod
medan resten kan finnas kvar under vägen. Inga andra fornlämningar framkom i sökschakten
(Björkhager 2003).
Inom Hovetorp utfördes förundersökning i samband med schaktning för elkabel, väg
och ny mast (nr 8). På platsen för den planerade masten påträffades en skärvstenshög,
RAÄ Vårdsberg 287, varför masten flyttades ca 25 meter söderut (Lindberg 2005).
Inför planer på att uppföra två enfamiljshus i Gammeltorp utfördes en förundersökning
(nr 9). Området för de planerade husen är omgivet av fornlämningar och i sökschakten
framkom ett kraftigt kulturlager (Schönbeck 2007).
Schaktning av optokabel från Linköping till Mormorsgruvan kom att utföras i Vårdsberg.
Efter studier av FMIS, äldre kartmaterial samt besiktning av sträckningen konstaterades
att inga fornlämningar skulle komma att beröras (Feldt 2001).
I samband med schaktning för elkabel utfördes en antikvarisk kontroll eftersom sträck­
ningen ledde genom Vårdsbergs bytomt utmed vägen till kyrkan (nr 10). Schaktning skedde
dels i åkermark dels i vägkant som innehöll fyllnadsmassor för den befintliga vägen. Inga
fornlämningar framkom (Sundberg 2000b).
I och invid Vårdsbergs kyrka har några arbeten utförts som är markerade i figur 19 med
en gemensam cirkel.
I samband med utvidgning av kyrkogården vid Vårdsbergs kyrka påträffades en ca tio
meter lång mur bestående av kraftiga gråstenar (nr 11). Gråstenarna tolkades som grund­
muren till en äldre ringmur med skottgluggar som fanns på platsen då kyrkogården fick
sin dåvarande sträckning (ATA dnr 7544/59).
Vid grävning för vatten och avlopp i ett schakt mellan sockenstugan och kyrktornet
påträffades talrika skelettdelar som vittnar om äldre begravningar (nr 12). Vid kyrkogårds­
trappan tillvaratogs en del av en s.k. Eskilstunakista. Vid installation av nya elledningar
under kyrkans golv framkom ett murat fundament i rundkyrkans mitt som burit upp en
krans av pelare. De revs bort vid kyrkans ombyggnad på 1750-talet. Dessutom framkom
ett kalkstens- och tegelgolv (ÖLM, Ljungstedt 1981).
I samband med tillbyggnad av sockenstugan i kyrkbyn utfördes en förundersökning (nr
13). Tillbyggnaden kom att tangera bogårdsmuren varför risk fanns att äldre gravar och bygg­
nadslämningar kunde komma att beröras. Inga fornlämningar påträffades (Ternström 2001b).
28 Vårdsberg
En förundersökning utfördes intill bogårdsmuren vid kyrkan då rester efter stenmurar
framkom tillsammans med murbruk och djurben. Även ett sotigt lager innehållande
skärvsten och tegelfragment påträffades (nr 14). Murbruket har kunnat dateras till både
medeltid och historisk tid (ATA dnr 321-4448-2006). Lämningarna har registrerats i
FMIS som RAÄ Vårdsberg 283 och 284.
En annan typ av undersökning utfördes år 1983 av tre skärvstenshögar inom förstudie­
området där avsikten var provtagning för analys av makrofossiler samt datering (nr 15).
Mycket begränsade undersökningar utfördes av RAÄ Vårdsberg 93:1, 109:1 samt 119:1,
varav den förstnämnda daterades till yngre bronsålder (Larsson 1995).
Vimarka källare, registrerad som RAÄ Vårdsberg 113:1, undersöktes delvis i samband
med skyddsåtgärder mot fukt under början av 1970-talet (nr 16). Källaren består av ett
större rum med kryssvalv samt en mindre kammare med tunnvalv. Byggnadssättet tyder
på en datering till 1200-talet, eller början av 1300-talet (ATA dnr 4584/73).
Bebyggelsens karaktärsdrag inom förstudieområdet
Vårdsbergs kyrkby
Kyrkomiljön ingår som en väsentlig del av riksintresseområdet vid Vårdsberg och Landeryd.
Byn genomgick laga skifte under åren 1842–1846, då bland annat prästgården flyttades ut
från byn till sitt nuvarande läge nordväst om byn. En fattigstuga uppfördes år 1801 sydväst
om kyrkan som användes fram till 1924, då ett nytt ålderdomshem uppfördes väster om
kyrkan. Därefter har byggnaden använts som skola, lärarbostad, församlingshem och hem­
bygdsgård. Den utgörs av en mycket välbevarad och ålderdomlig tvåvåningsbyggnad med
rödfärgade fasader. En separat skolbyggnad uppfördes 1866 och är en välbevarad byggnad
med reveterade fasader. I vinkel mot denna finns ytterligare en före detta skolbyggnad,
”gamla småskolan”, som nu disponeras av hembygdsföreningen. Byggnaden ska enligt upp­
gift vara uppförd omkring 1875. En ny och tidstypisk skolbyggnad uppfördes omkring 1950
sydöst om de äldre skolbyggnaderna. I backen upp till kyrkans västingång ligger det gamla
kyrkstallet. Det nuvarande utseendet härstammar från en ombyggnad 1948 efter ritningar av
arkitekt Erik Lundberg. Till kyrkbyn hör även Vårdsbergs säteri som ligger norr om kyrkan.
Säteriet består av en manbyggnad, två flyglar, ladugård och magasin. Mangården, som är
gulputsad, uppfördes år 1744 av biskop Rhyselius och är tillbyggd med frontespis år 1810–
20. Flyglarna är troligen uppförda något senare under 1700-talet, dock före storskiftet 1767.
Norr om manbyggnaden ligger ett gulputsat magasin av sten från år 1920. Magasinet är
uppfört med små fönstergluggar och har synliga järnkrampor. Övriga ekonomibyggnader
är rödfärgade och har till­kommit omkring sekelskiftet år 1900. Byn präglats av tiden för
1800-talets laga skifte, men har inslag av både äldre och yngre bebyggelse. Kyrkan tillsam­
mans med Vårdsbergs säteri och intilliggande bebyggelse utgör en mycket innehållsrik
och väl sammanhållen kyrkomiljö som vittnar om att detta är ett socken­centrum.
De översiktliga karaktärsdragen i Vårdsbergs kyrkby kan sammanfattas enligt följande
Bostäder i kyrkbyn
Tak
Sadeltak dominerar, även brutet tak, med takbeklädnad av tegel eller betongpannor
Fasadbeklädnad
Locklistpanel, lockpanel, puts och spritputs
Fönster
Spröjsade fönster med två lufter dominerar
Färgsättning
Röd slamfärg samt ljusa kulörer på puts
Komplementbyggnader i kyrkbyn
Tak
Sadeltak med täckning av tegel dominerar
Fasadbeklädnad
Locklistpanel, lockpanel
Färgsättning
Röd slamfärg dominerar, dörrar ofta i avvikande färg
Skala
Låg skala
Vårdsberg 29
Övrig bebyggelse
Den övriga bebyggelsen inom förstudieområdet har till stor del en agrar prägel och utgörs
i huvudsak av jordbruksfastigheter som ligger på platserna för de historiska byarna. Denna
bebyggelse karakteriseras av traditionellt rödfärgade bostadshus och ekonomibyggnader,
men även bostadshus med ljust putsade fasader. Vimarka särskiljer sig då bebyggelsen ännu
har kvar karaktären av radby, med gårdar utmed vägen. Viskeryd urskiljer sig på så sätt att
bebyggelsen har förlorat sin historiska prägel och mycket har ersatts med bostadshus upp­
förda under 1900-talet samt en mindre industribyggnad. Utmed vägen genom Viskeryd
finns dock stengärdesgårdar som återspeglar tidsdjupet i byn. Bebyggelsen kring det sent
etablerade Markalund har varierad karaktär och har vuxit fram under 1900-talet invid
vägkorsningen. Väster om denna vägkorsning har ett område med lågskaliga sommarstugor
etablerats under mitten av 1900-talet i det skogsbevuxna partiet i anslutning till golfbanan.
Övergripande förhållningssätt vid nybyggnation
Ny bebyggelse kan förändra upplevelsen av kulturmiljön och landskapet. När det gäller ny
bebyggelse inom riksintresseområden för kulturmiljön är det ett synnerligen relevant faktum,
men det gäller även för de delar av kulturlandskapet som inte utgör skyddade miljöer. Det
är därför av stor vikt att bebyggelsen utformas med hänsyn till den lokala byggnadstradi­
tionen vad gäller skala och proportioner vilket gäller även uppförande och placering av nya
komplementbyggnader. Utvecklingen av Vårdsberg med omgivningar bör ske i samråd med
byggnadsantikvarisk kompetens och en fördjupad utredning som avser kulturmiljöns varia­
tioner och särdrag inför omfattande exploatering är att rekommendera.
Även smärre förändringar i landskapet kan medföra att viktiga kulturhistoriska lämningar
försvinner. Om landskapselement såsom stengärdesgårdar, äldre brukningsvägar och alléer
bryts upp kommer en del av det kulturhistoriska arvet och mångfalden att vara borta. Detta
gäller även äldre ekonomibyggnader som många gånger är karaktärsskapande för orter och
byar på landsbygden.
Nybyggnadsproblematiken i ett äldre kulturlandskap kan hanteras på olika sätt. Mål­
sättningen är att utforma nybyggnationen med hänsyn till befintlig kulturmiljö och att bidra
till förståelsen av byarnas äldre byggnadsstruktur. Några av de grundläggande riktlinjerna
kan sammanfattas enligt nedan (Olsson et al 2008) och korrelerar med den formulerade
bevarandestrategin som Länsstyrelsen i Östergötland formulerat:
• Ny bebyggelse bör placeras utmed det befintliga vägnätet och i anslutning till befintlig
bebyggelse för att ansluta till traktens historiska bebyggelsemönster, dvs följa de äldre
strukturerna vilket omfattar även husens placering på tomten.
• Utformning med hänsyn till den lokala byggnadstraditionen vad gäller byggnadernas
utformning, färgsättning och materialval.
• En förtätning kan ske inom den befintliga bebyggelsen, i det fall det förekommer så
kallade lucktomter.
• Prioritera gärna höjdlägen i landskapet och undvik sänkor.
• De äldre bygränserna bör värnas och bibehållas. Avbrott i bebyggelsen, till exempel
genom obebyggda öppna områden, bidrar till en avläsbarhet för byarnas äldre bebyggel­se­
struktur.
30 Vårdsberg
Riskanalys
I förstudieområdet finns flera värdefulla fornlämnings- och kulturmiljöer som är känsliga
för större markexploateringar och nybyggnation. Särskilt gäller detta för riksintresseom­
rådet Vårdsberg–Landeryd, som är skyddat av Miljöbalken (fig 12).
Där det sedan tidigare finns kända fornlämningar är sannolikheten stor för att det finns
ytterligare spår av äldre tiders verksamheter. Alla fornlämningar är skyddade av Kulturmiljö­
lagen (1988:950), även sådana som ännu inte är registrerade.
Risken för att arkeologiska insatser blir nödvändiga inför markexploateringar är särskilt
stor i följande miljöer:
De historiska bytomterna har varit bebyggda alltsedan medeltiden, i vissa fall säkerligen
redan under järnåldern (fig 5). Sannolikheten är stor för att det på dem finns äldre bygg­
nadslämningar dolda under mark. De via kartstudierna identifierade torpställena som är
äldre än från 1850 och därtill övergivna kan rymma arkeologiskt intressanta lämningar (fig 5).
Tre förtätade fornlämningsområden har identifierats, nämligen Område 6, 7 och 9 (fig
18). Sannolikheten är stor för att boplatser och andra fornlämningar dolda under mark
förekommer inom dessa områden. Samma sak gäller för de presumtiva boplatslägena Objekt
VII och VIII (fig 18).
Förstudieområdet är beläget på 50–60 meter över havet, vilket innebär att strand­
bundna stenålderslämningar kan förekomma i området. Lämningar från denna tid är dock
inte synliga ovan mark utan upptäcks vanligen först vid arkeologiska utredningar.
Linköping i oktober 2015
Alf Ericsson och Annika Helander
Vårdsberg 31
Referenser
Otryckta källor
Kammararkivet i Riksarkivet (RA)
ÖgH. Östergötlands handlingar.
ATA. Antikvarisk-topografiska arkivet
Dnr 7544/59. Rapport från utvidgning av kyrkogården i Vårdsberg.
Dnr 4584/73. Rapport från utgrävning av Vimarka källare i Vårdsberg, Ög. Sune Ljungstedt.
ATA dnr 321-4448-2006. Slutredovisning från arkeologisk förundersökning vid Vårdsbergs
kyrka. Petter Nyberg.
ÖLM. Östergötlands länsmuseum
Ljungstedt, S. Vårdsbergs kyrkas restaurering 1980–81. Lstn beslut dnr 11.391-1712-80.
Litteratur och tryckta källor
Almquist, J. A. 1922. Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523–1630. Del 3:4. Stockholm.
Almquist, J. A. 1947. Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden med särskild hänsyn till proveniens och säteribildning. Östergötland. Stockholm.
Cnattingius, B. & Ljungstedt, S. 2000. Vårdsbergs kyrka. Västervik.
Elfström, G. (red). 1983. Natur, kultur: miljöer i Östergötland. Naturvårdsplan och kulturminnes­
program. Länsstyrelsen i Östergötlands län. Linköping.
Ericsson, A. 2012. Terra mediaevalis. Jordvärderingssystem i medeltidens Sverige. Diss. Upp­
sala. Tillgänglig på internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-e-705
Ericsson, A. 2005. Gränser och territoriella indelningar i Linköpingsbygden: en studie i
medeltida geografi. I: Kaliff, A. & Tagesson, G. (red). Liunga. Kupinga: kulturhistoria
och arkeologi i Linköpingsbygden, s. 167–203. Linköping.
Schück, H. 1959. Ecclesia lincopensis. Studier om Linköpingskyrkan under medeltiden och Gustav
Vasa. Stockholm.
Strid, J. P. 1987. Linköpingsbygdenas ortnamn. I: Hellström, S. (red). Linköpingsbygden,
s 17–78. Linköping.
Ståhle, C. I. 1946. Studier över de svenska ortnamnen på -inge. Stockholm.
Arkeologiska rapporter
Björkhager, V. 2003. Arkeologisk förundersökning. Gammeltorp–Frälsegården (Vimarka).
Vårdsbergs socken, Linköpings kommun, Östergötlands län. Östergötlands länsmu­
seum Rapport 2003:32.
Edvinger, K. & Nilsson, P. 1995. Arkeologisk förstudie. Ny sträckning av RV 35 förbi
Linköping. Vårdsbergs, Rystads och Törnevalla socknar, Linköpings kommun, Öster­
götland. UV Linköping Rapport 1995:40.
Feldt, A-C. 2001. Arkeologisk utredning och antikvarisk kontroll. Stenålder och fiberoptik,
Tannefors-Åtvidaberg-Mormorsgruvan. Bankekinds, Grebo, Vårdsbergs och Åtvids
socknar, Linköpings stad, Linköpings och Åtvidabergs kommuner, Östergötlands län.
Östergötlands Länsmuseum 88:2001.
Gruber, G. 1999. Arkeologisk utredning etapp 2. Sökschakt söder om Vårdsbergs kyrka.
Vårdsberg 3:4, Vårdsbergs socken, Linköpings kommun, Östergötland. Rapport UV
Öst 1999:46.
32 Vårdsberg
Hörfors, O. 2010. Arkeologisk utredning etapp 1 och 2. Ny golfbana i Vårdsbereg. RAÄ
118, 119, 120, 122 och 123 samt ÖLM 1–4, Gammeltorp 1:1, Vårdsbergs socken Lin­
köpings kommun, Östergötlands län. Östergötlands länsmuseum Rapport 2010:41.
Larsson, T. B. 1995. Rapport. Arkeologisk provtagning i östgötska skärvstenshögar. Vårds­
bergs sn, RAÄ 93, 102, 109 och 119 Östergötland. Institutionen för Arkeologi, Umeå
universitet.
Lindberg, R. 2005. Arkeologisk förundersökning. En nyupptäckt skärvstenshög i Hovetorp,
Vårdsbergs socken, Linköpings kommun, Östergötlands län. Östergötlands länsmuseum
Rapport 2005:1.
Lundberg, A. 2004. Arkeologisk utredning etapp 1 och 2. Månestad–Viskeryd. Lednings­
dragning. Vårdsbergs socken, Linköpings kommun, Östergötlands län. Östergötlands
länsmuseum Rapport 2004:59.
Molin, F. 2000. Arkeologisk förundersökning. Mellan Degeryd och Viskeryd – boplats­
lämningar från äldre järnålder. Vårdsbergs socken, Linköpings kommun, Östergötland.
Rapport UV Öst 2000:14.
Nilsson, P. 1999. Väg 757, Delen Vårdsberg–Linghem–E4. Del av arkeologisk utredning,
etapp 1. Bankekind, Landeryd, Rystad, Törnevalla, Vårdberg och Östra Hargs socknar,
Linköpings kommun, Östergötland. UV Linköping Rapport 1999:5.
Persson, A. & Svarvar, K. 2011. Arkeologisk utredning etapp 1. RV 35 Linköping – Åtvida­
berg. Delarna Linköping–Fillinge och Fillinge–Åtvidaberg Linköpings stad samt
Landeryds, Vårdsbergs, Bankekinds, Grebo och Åtvids socknar, Linköpings och Åtvida­
bergs kommuner, Östergötlands län. Östergötlands museum 2011:45.
Schönbeck, M. 2007. Arkeologisk förundersökning. Gammeltorp 1:1, arkeologisk förunder­
sökning inför husbyggnation. RAÄ 119:2–4, Gammeltorp 1:1, Vårdsbergs socken,
Linköpings kommun, Östergötlands län. Östergötlands länsmuseum Rapport 2007:37.
Sundberg, K. 2000a. Arkeologisk utredning. Vårdsbergs kors. Cirkulationsplats vid kors­
ningen mellan vägarna 35/757/761/716, Vårdsbergs socken, Linköpings kommun,
Östergötlands län. UV Öst Rapport 2000:41.
Sundberg, K. 2000b. Arkeologisk förundersökning. Antikvarisk kontroll vid Vårdsbergs
kyrka. Vårdsberg, Vårdsbergs socken, Linköpings kommun, Östergötland. Rapport UV
Öst 2000:45.
Sundberg, K. 2001. Arkeologisk utredning och förundersökning. Optokabel från Norrköping
till Vårdsberg. Borg, Kimstad, Törnevalla, Skärkind och Vårdsbergs socknar, Linköping
och Norrköpings kommuner, Östergötland. Rapport UV Öst 2001:44.
Ternström, C. 2001a. Arkeologisk förundersökning. Humpen. Vårdsbergs socken, Linköpings
kommun, Östergötlands län. Östergötlands länsmuseum Rapport 2001:72.
Ternström, C. 2001b. Arkeologisk förundersökning. Sockenstugan, Vårdsberg 10:1, Vårdsbergs
socken, Linköpings kommun, Östergötlands län. Rapport Östergötlands länsmuseum
2001:95.
Vårdsberg 33
Historiska kartor
Lantmäteristyrelsens arkiv (LSA)
Akt: D133-7:1. Gammelstorp. Ägomätning 1703. Nils Lundberg.
Akt: D133-8:1. Ginkelösa. Geometrisk avmätning 1707. Anders Ahlgren.
Akt: D133-15:1. Ginkelösa kronokvarn. Ägomätning 1716. Sven Ryding.
Akt: D14:46-7. Jäppestad. Geometrisk avmätning 1693. Nils Lundberg.
Akt: D133-11:1. Jäppestad. Storskifte 1772. Johan Gustaf Leffleer.
Akt: D133-20:1. Vetterstad. Storskifte 1797. Gabriel Erik Ahlberg.
Akt: D133-21:1. Vimarka. Geometrisk avmätning 1710. Anders Ahlgren.
Akt: D133-21:2. Vimarka. Storskifte 1767. Per Vidén.
Akt: D133-21:3. Vimarka. Storskifte (Frälse- & Pilgården) 1808. Karl Jakob Schött.
Akt: D133-22:1. Viskeryd. Geometrisk avmätning 1697. Nils Lundberg.
Akt: D133-22:2. Viskeryd. Storskifte 1775. Karl Jakob Vallberg & Martin Martinsson.
Akt: D133-24:1. Vårdsberg. Geometrisk avmätning 1694. Anders Nilsson.
Akt: D133-24:2. Vårdsberg. Storskifte 1767. Per Vidén.
Akt: D133-24:3. Vårdsberg. Storskifte (jämkning). 1786. Johan Gustaf Leffleer.
Akt: D133-25:1. Vänge, Lilla. Geometrisk avmätning 1694. Anders Nilsson.
Akt: D133-25:2. Vänge, Lilla. Geometrisk avmätning 1703. Nils Lundberg.
Akt: D133-25:3. Vänge, Lilla. Storskifte 1779. Martin Martinsson.
Akt: D133-25:4. Vänge, Lilla. Enskifte 1825. Karl Jakob Schött.
Akt: D133-27:1. Ånestad. Storskifte 1775. Karl Jakob Vallberg & Martin Martinsson.
Akt: D133-28:2. Örminge. Storskifte 1779. Fredrik Adolf Stridsberg.
Lantmäterimyndigheternas arkiv (LMA)
Akt: 05-VÅB-44. Degeryd. Storskifte 1798. Carl Leffler.
Akt: 05-VÅB-70. Hovetorp. Rågångsförrättning 1837. Karl Johan Berndt von Konow.
Rikets allmänna kartverk (RAK)
Akt: J112-45-4. Häradsekonomiska kartan Svinstad från 1868–77.
34 Vårdsberg
On-line (URL)
FMIS. RAÄ:s digitala informationssystem om fornminnen:
http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html
SDHK. Svenskt diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven (RA):
http://sok.riksarkivet.se/SDHK
SOFI. Ortnamnsregistret. Institutet för språk och folkminnen:
http://www2.sofi.se/SOFIU/topo1951/_cdweb/
Häger, B. (red). 2002. Fördjupad riksintressebeskrivning Vårdberg–Landeryd KE 39:
http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/SiteCollectionDocuments/sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/landskapsvard/KE39VÅRDSBERGLANDERYD.pdf
Lindqvist, A. 2006. Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i
Linköpings stift 2004–2007. Östergötlands länsmuseum:
http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/SiteCollectionDocuments/sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/skyddad-bebyggelse/kyrkliga-kulturminnen/Vårdsbergs­
kyrka.pdf
Olsson, C., Olsson, K. & Svensson, C. 2008. Hus på landet. Att bygga nytt i
kulturlandskapet. Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne:
http://www.regionmuseet.se/byggnadsvard_hus_pa_landet.htm
Administrativa uppgifter
Län: Östergötland
Kommun: Linköping
Socken: Vårdsberg
Plats: Vårdsberg 1:1 m fl
Statens historiska museer dnr: 511-00683-2015
Projektnummer: A13112
Intrasisprojekt: SHMM2015:066
PM-nummer: 2015:7
Ansvarig arkeolog: Alf Ericsson
Projektgrupp: Alf Ericsson och Annika Helander
Beställare: Linköpings kommun, Miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen
Vårdsberg 35
Bilaga 1. Forn- och kulturlämningar i FMIS
RAÄ nr
Lämningstyp
88:1
Stensättning
Typ
Antikvarisk bedömning
Fornlämning
Kommentar
89:1–3
Stensättningar
Fornlämning
90:1
Gravfält
91:1
Grav- och boplatsområde
Stensättning, skärvstenshögar, terrasseringar,
stensträng
Fornlämning
92
Fornlämningsliknande bildning
Stenblock
Övrig kulturhistorisk
lämning
93:1–2
Skärvstenshögar
Fornlämning
94:1
Stensättning
Fornlämning
96:1–5
Stensättningar, hägnad, stenröjd yta
97:1–3
Stensättningar
99:1–2
Stensättning samt hällristning
103:1–4
Stensättningar och röjningsröse
Fornlämning, övrig
kulturhistorisk lämning
Svårbedömda, troligen
fornlämning
105:1–2
Stensättning, samt område med
röjningsrösen
Fornlämning, övrig
kulturhistorisk lämning
Röjningsröseområdet
bedömdes 1945 som gravfält
106:1
Gravfält
Fornlämning
108:1
Gravfält
Fornlämning
109:1–3
Skärvstenshögar
Fornlämning
111:1–2
Stensättningar
Fornlämning
112:1
Stensättning
Fornlämning
113:1
Husgrund, historisk tid
114:1
Stensättning
115:1
Stensättning
118:1–2
Grav- och boplatsområde
119:1–4
120:1
Fornlämning
Stensträng, fossil åker
även sentida
Fornlämning, övrig
kulturhistorisk lämning
Fornlämning
Skålgropsförekomst
Källare med kryss- och
tunnvalv
Fornlämning
Fornlämning
Delvis undersökt år 1973
Fornlämning
Fornlämning
Fornlämning/
bevakningsobjekt
Förundersökning 2003:32
Stensättningar och skärvstensrösen
Fornlämning
Förundersökning 2007:37
Gravfält
Fornlämning
Förundersökning 2003:32
122:1–3
Hög samt stensättningar
Övrig kulturhistorisk
lämning
Samtliga har borttagits
utan undersökning, därefter
förundersökning 2003:32
123:1–2
Stensättning/sammanförda lämningar
Fornlämning/
bevakningsobjekt
123:2 bedömdes år 1945 som
gravfält men svårbedömt 1980
124:1
Stensättning
Fornlämning
125:1
Stensättning
126:1–5
Stensättningar, rest sten samt hägnad
127:1
Gravfält
173:1
Byggnad
Profanbyggnad
Övrig kulturhistorisk
lämning
174:1–2
Runristning
Runsten, eskilstunakista
Fornlämning
189:1–2
Skärvstenshögar
Fornlämning
191:1–2
Skärvstenshögar
Fornlämning
192:1
Fornlämningsliknande lämning
Stensättningsliknande
lämning
Övrig kulturhistorisk
lämning
193:1
Hägnad
Stensträng
Fornlämning
204:1
Stensättning
36 Vårdsberg
Gravfält och skärvstenshög
Fornlämning
Stensträng
Fornlämning
Fornlämning
Övrig kulturhistorisk
lämning
Tangerar områdesgränsen
Sannolikt röjningsröse
Sannolikt sentida stensamling
RAÄ nr
Lämningstyp
Typ
Antikvarisk bedömning
208:1
Hägnad
Stensträng
Fornlämning
Kommentar
209:1
Hägnad
Stensträng
Fornlämning
210:1
Skärvstenshög
215:1
Hägnadssystem
Stensträngssystem
Fornlämning
217:1
Hägnad
Stensträng
Fornlämning
218:1
Fornlämningsliknande lämning
Stensättningsliknande
lämning
Övrig kulturhistorisk
lämning
219:1
Hällristning
Skålgropsförekomst
Fornlämning
221:1
Hägnad
Stensträng
Fornlämning
222:1
Hägnad
Stensträng
Fornlämning
233:1
Boplats
Fornlämning
Påträffad vid
förundersökning 2000:14
243:1
Fyndplats
Övrig kulturhistorisk
lämning
Förundersökning 2001:44
244:1
Fornlämningsliknande lämning
Stensträngsliknande
lämning
Övrig kulturhistorisk
lämning
Tangerar områdesgränsen
273:1
Hägnad
Stensträng
Fornlämning
283
Husgrund
Stenhus
Fornlämning
Påträffad vid
förundersökning 2006
284
Husgrund
Stenhus
Fornlämning
Påträffad vid
förundersökning 2006
287
Skärvstenshög
Fornlämning
Påträffad vid
förundersökning 2005:1
291
Boplats
Fornlämning
Förundersökning 2007:37
294
Fyndplats
Skafthålsyxa
Övrig kulturhistorisk
lämning
296
Vägmärke
Milstolpe
Uppgift om
Milstolpe markerad på
äldre kartor, idag borta
306
Stensättning
Bevakningsobjekt
Påträffad vid utredning 2010:41
Fornlämning
Vårdsberg 37
Bilaga 2. Förteckning över utförda arkeologiska arbeten
Nedan sammanfattas de arkeologiska arbeten som är utförda inom förstudieområdet. Referenserna hänvisar till
utförare eller författare och till rapportens årtal samt rapportnummer. Referensuppgifterna återfinns i rapportens
referenslista.
Arkeologiska utredningar, etapp 1
Utredning etapp 1 är ett förberedande skede där presumtiva fornlämningsområden utpekas med hjälp av kartoch arkivstudier, oftast i kombination med fältinventering. De två utredningarnas riskområden redovisas i figur 18.
Den tidigare utförda förstudien redovisas dock inte i kartform.
AF =Arkeologisk förstudie.
AU1=Arkeologisk utredning, etapp 1.
Benämning/nr
Typ
Plats
Resultat
Referens
AF
Innefattar hela förstudieområdet
Beskrivning av kulturmiljöer
Edvinger & Nilsson 1995:40
Område 6, 7, 9
AU 1
Innefattar hela förstudieområdet
Tre ”riskområden” inom förstudieområdet
Nilsson 1999:5
Objekt VII, VIII
AU 1
Rv 35 vid Vårdsbergs by
Presumtiva boplatslägen
Svarvar & Persson 2011:45
Arkeologiska utredningar, etapp 2, samt förundersökningar
Det arkeologiska arbetets art återges under rubriken Typ där arkeologisk utredning etapp 2, förundersökning och
antikvarisk kontroll innebär att arkeologer har grävt och undersökt marken. Löpnumren i tabellens första kolumn
hänvisar till figur 19, där samtliga arbeten utförda i och invid kyrkan markerats med en cirkel.
AU2=Arkeologisk utredning, etapp 2.
FU =Arkeologisk förundersökning.
AK =Arkeologisk förundersökning i form av antikvarisk kontroll.
För äldre arbeten är det oklart vilken typ av undersökning det rör sig om.
Nr
Typ
1
AU2
2
FU
RAÄ nr
108, 109, 111
Plats
Resultat
Referens
Vårdsberg 3:4
Inga fornlämningar
Gruber 1999:46
Humpen
Inga fornlämningar
Ternström 2001:72
3
AU2
Mellan vägarna 35/716
Inga fornlämningar
Sundberg 2000:41
4
AK
Viskeryd/Degeryd
Boplats RAÄ 233:1
Molin 2000:14
5
AK
6
AU2
7
AK
93, 96, 221, 222, 89, 90
119:1
Bredvid och intill väg 757
RAÄ 243:1, i övrigt inga fornlämningar
Sundberg 2001:44
Viskeryd
Inga fornlämningar
Lundberg 2004:59
Gammeltorp
Skadad stensättning
Björkhager 2003:32
8
FU
94, 97, 209
Hovetorp
Skärvstenshög RAÄ 287
Lindberg 2005:1
9
FU
119:1–4
Gammeltorp 1:1
Kulturlager
Schönbeck 2007:37
10
AK
Vårdsbergs bytomt
Inga fornlämningar
Sundberg 2000:45
11
Vårdsbergs kyrka
Grundmur
ATA dnr 7544/59
12
Vårdsbergs kyrka/sockenstugan
Del av Eskilstunakista, skelett m m
ÖLM. Ljungstedt 1981
13
FU
Sockenstugan i Vårdsberg
Inga fornlämningar
Ternström 2001:95
14
FU
Invid bogårdsmuren
Murar, sotigt lager, djurben
ATA dnr 321-4448-2006
15
Provtagning
Vimarka källare
Dokumentation
ATA dnr 4584/73
16
38 Vårdsberg
93:1, 109:1, 119:1
113:1
Larsson 1995