Psykopedagogisk familjeintervention – samarbete för
patientens/klientens bästa
Psykopedagogisk intervention (PPI) är en dokumenterat framgångsrik metod för
konstruktivt samarbete med patienten/klienten och de närstående vid psykisk ohälsa.
PPI utgör en prioriterad del i Socialstyrelsens Nationella riktlinjer (2011) och en
effektiv modell för genomförande av kommuners skyldighet att erbjuda anhörigstöd
(2009). PPI består av undervisande intervention - i grupp, familjevis eller individuellt
- och handledande intervention för familjen (s k enskilt familjestöd) och tillämpas
idag vid bl a affektiva och schizofrena sjukdomar, neuropsykiatriska tillstånd,
ångestsyndrom, ätstörning och beroendesjukdom. Arbetssättet bygger på kognitivabeteendeterapeutiska principer.
Undervisande interventioner består av patient-/klient- och närståendeundervisning
omkring teman som symtom/sjukdom/funktionshinder, behandling/träning/stöd,
betydelse av sårbarhet och stress, familjeklimatets inverkan m m. Barn till föräldrar
med psykisk ohälsa liksom syskon och andra unga närstående erbjuds information och
särskilt anpassat stöd. En god kunskapsgrund underlättar patientens/klientens och de
närståendes förståelse för den psykiska ohälsan och hantering/bemötande.
Undervisande intervention innehåller även diskussion och erfarenhetsutbyte mellan
familjemedlemmar och över familjegränser.
Patienter/klienter som genomgått undervisande intervention ökar sin kunskap
(kognitiv kompetens) och insikt (emotionell kompetens) och utvecklar förbättrade
strategier för att hantera psykisk ohälsa och vardagsliv. Effekten för närstående är bl a
större trygghet, ökad säkerhet, effektivare stöd till den drabbade familjemedlemmen
och egen förbättrad hälsa. Barns och syskons situation underlättas, samarbetet inom
familjen och mellan familjen och professionen stärks.
Handledande intervention utgörs av familjebaserade insatser i form av enskilt
familjestöd i en serie strukturerade familjesamtal med patienten/klienten och de
närstående. Målsättningen är att reducera stressnivån i familjen och finna
framgångsrika sätt för patientens/klientens och de närståendes hantering av
symtom/funktionshinder i vardagen d v s ökad beteendemässig kompetens. Barn,
syskon och andra unga inkluderas i familjestödsarbetet.
Forskningsresultat visar en minskad återfallsförekomst och ökad social funktion för
patienten/klienten liksom minskad merbelastning för närstående.
