Hälsoförebyggande arbete / Läkarmedverkan

Hälsoförebyggande arbete / Läkarmedverkan
Distriktssköterska i kommunen ansvarar för att utifrån genomförd HOV bedöma behovet av
läkarkontakt i förebyggande syfte och i samråd med den enskilde och/eller dennes företrädare
planera därefter.
Utöver detta ansvarar i distriktssköterskan i kommunen för:
A. Grundläggande årliga hälsokontroller som erbjuds alla
Längd, vikt, BMI
För personer > 40 år kontrolleras blodtryck och puls.
Dessa undersökningar kan, om det är lämpligt för den enskilde, genomföras vid
Hälsocentralernas hälsorum.
Vid misstanke om nedsatt syn tas i första hand kontakt med optiker
Vid misstanke om nedsatt hörsel ska i första hand vaxpropp uteslutas
B. Utvidgad hälsokontroll
Att för personer med kroniska sjukdomar ( ex. diabetes, epilepsi, hjärtsjukdom, njursvikt,
leversjukdom, demensutveckling) som på grund av sin sjukdom behöver besöka läkare på
hälsocentral boka tid för årskontroll + bedömning av allmäntillstånd. Klargör vid
bokningstillfället att det rör sig om en person som bor i bostad med särskild service för vuxna
och att en längre besökstid kan behöva bokas. Besöket bekostas av den enskilde.
C. Misstanke om ohälsa/sjukdom
Kontakta hälsocentral på vanligt sätt
Avvikelser
Avvikelser rapporteras enligt rutiner hos respektive huvudman.
Bakgrund till behovet av förebyggande hälsoarbete samt gällande lagstiftning
och avtal om läkarresurser.
Utöver det lagstadgade och avtalade ansvaret för respektive part finns andra viktiga faktorer att
ta hänsyn till utifrån målgrupps- och individperspektivet. Personer som bor i bostad med särskild
service för vuxna LSS § 9:9 tillhör grupper i befolkningen där stora hälsorisker förekommer.
Av underlagsrapporten Studier om hälsa för personer med utvecklingsstörning (2008) framgår
det att personer med utvecklingsstörning i Sverige har en ökad såbarhet för många sjukdomar
jämfört med befolkningen i övrigt. De har bl.a. en ökad sårbarhet för fysisk ohälsa såsom
allergier, diabetes, hudbesvär, hjärtbesvär, inkontinens. Följande har konstaterats:
- avvikelser i skelett eller muskler (57%) - hjärtproblem (4%)
- övervikt (49%)
- undervikt (9%)
- hud (23%)
- högt blodtryck (18%)
- mag- och tarmproblem (20%)
- sköldkörtelproblem (17%) och
ännu vanligare hos personer med Downs syndrom!
Personer med utvecklingsstörning har även en ökad sårbarhet för psykisk ohälsa ca 30-40%
(Gustavsson, Umb-Carlsson, Sonnander (2005)). Vanligaste problematiken är aggressivitet,
självskadebeteende, depression samt ångest (41 % är föreskrivna psykofarmaka). Personer med
utvecklingsstörning är en underförsörjd grupp när det gäller psykiatrisk vård- och behandling. De
diagnostiska instrumenten är inte anpassade för målgruppen.
För personer med Downs syndrom finns ökad risk för leukemi, hjärtmissbildning och mag- och
tarmmissbildningar, nedsatt hörsel, övervikt och sköldkörtelproblem. Medianåldern för
demensutveckling är 51 år.
Rapporten Onödig ohälsa (2008) påvisar att det är tio gånger vanligare med dålig hälsa hos
personer med funktionsnedsättning jämfört med befolkningen i övrigt. Följande konstateras som
mer och vanligt förekommande än hos befolkningen i övrigt:
- ohälsan är störst bland personer med
rörelsehinder(43% av männen,
32 % av kvinnorna)
- ängslan, oro, ångest
- diabetes, astma och högt blodtryck
- mag- och tarmbesvär
- huvudvärk, trötthet och sömn
- självmordstankar och självmordsförsök
- svår värk
- tandhälsa
- tinnitus
- inkontinens
- övervikt
- stress, otrygghet
Hälso- och sjukvårdslagen 26 d §
"Landstinget skall till kommunerna inom landstinget avsätta de läkarresurser som
behövs för att enskilda skall kunna erbjudas god hälso- och sjukvård i särskilt boende
och i verksamheter som avses i 18 § första stycket. Detsamma gäller i ordinärt boende
om en kommun ansvarar för vården enligt 18 § andra stycket.
Landstinget skall med kommunerna inom landstinget sluta avtal om
omfattningen av och formerna för läkarmedverkan.
Om landstinget inte uppfyller sina skyldigheter enligt avtalet att tillhandahålla
läkare har kommunen rätt att på egen hand anlita läkare och få ersättning för sina
kostnader för det från landstinget. Lag (200